>._|_. _ACZZ> IHO> >>m_.r>Z >>O_.ZmZ (O_Nm >_._H ww>. >._|_. m(>(> OnI m>x> mr>_u_oZ> >( (O_Nm OGG», mx>. >._|_. r>00> m_n. >>m_.r>Z >>O_.ZmZ OnI _w>_N> m_CZx>.

UT. (O_Nm >_.Z. w_o,>.

mu, %&,fou _>O _ >>_Z UWOZ.

änka—=. hete? mm.

• Sida 43
•  Original

ATT BO OCH VÄXA UPP PÅ ROSENGÅRD

, ag har växt upp på Rosengård. Jag skulle aldrig kunna flytta härifrån. Det hnns så många olika kulturer här så man känner sig hemma. Ibland kan det vara svårt för vissa respekterar inte dom svarta, själv är jag en av dom svarta. Jag är mulatt, men jag känner mig som svart här på Rosengård. Det är lätt att förstå det svenska språket, men ibland är det lite invecklat. Hemma pratar jag både svenska och engelska, men mäst är det svenska. Vissa säger att det är ett ”mixat” språk här på Rosengård, men när man är invandrare och kommer till Rosengård så märker man inte det. Jag är väldigt stort över att jag bor på Rosengård. Det snackas så mycket struntprat om Rosengård, men det är jättebra här. Jag känner mig trygg här, det gör jag. I och med att det bor så många olika ”sorter” här så har man många kompisar och alla försvarar varandra. Dom flesta svenskar flyttar härifrån för att det snackas så mycket struntprat om området. Jag kommer nog att bo här när jag blir äldre, för det är jättebra att bo här. Många av mina kompisar är också sven- ska och dom trivs också jättebra här. I bland när någon säger jävla ”neger” till mig så undrar jag om dem vet vad ”neger” är och hur en ”neger” ser ut. Jag är mulatt och kommer att förbli det och har någon problem med det så ska dom inte lösa det med mig. Det är inget fel med svarta, dom är också människor och ska bli behandlade som människor. När jag pratar med mina vän— ner så tänker inte dom på att jag är färgad. Rosengård är mitt liv och kommer förbli det, tills jag dör! Rosengård är BÄST. Hälsningar Mimmi klass 6 E på Rosengårdsskolan!

• Sida 44
•  Original

ROSENGÅRD

Hej! Jag är ny här. Jag vet inte hur det är att bo på Rosengård. Jag har flyttat hit för att jag har kusiner här i Rosengård. När man börjar i skolan blir det lite svårt men nu är det bättre. Jag tycker att man skulle prata lite mera svenska men inte så mycket för att då glömmer man sitt eget språk. Därför tycker jag att man ska prata mera på sitt eget språk. Jag har träffat en människa som kan perfekt svenska, perfekt engelska men han har glömt sitt eget språk. Om man inte pratar mixat språk då skulle man prata perfekt svenska och kanske eng- elska då skulle man kanske glöma sitt språk. Jag tror det finns inte det finns några faror här på Rosengård. Jag tycker att det skulle bo lite mera svenskar här. Kanske skulle det vara lite lunga- re här i skolan då. Jag vet inte hur det är att bo som vuxen. Därför att jag inte är vuxen. Men

om jag skulle vara vuxen tror jag det skulle bli bra.

HEJ DÅ Amel

ATT BO OCH VÄXA UPP PÅ ROSENGÅRD

Jag har bott i Rosengård i 1 år. När jag skulle flytta hit till Rosengård hade jag hört så mycket skitsnack om Rosengård och jag trodde att de jag hade hört var sant. Jag hade t.ex. hört att det finns mördare, våldtäktsmän, tjuvar, knarkare och att det finns många invandrare på Rosengård. Knarkare finns var som helst. Men folk tror att alla knarkare som bor i Malmö finns i Rosengård. Det finns många invandrare på Rosengård och det är bra man lär sig om flera kul— turer än sit eget. Man känner sig trygg här på Rosengård. Det finns så många som pratar samma språk som jag och har samma kultur som jag, så man behöver inte vara rädd. Man känner sig

som i sitt hemland. Inte precis men nästan. Det är många som flyttar från Rosengård, vara för

• Sida 45
•  Original

att alla säger så mycket struntprat om Rosengård. Och för att det finns så många invandrare. Jag har många kompisar här. Jag behöver aldrig känna mig ensam eller utanför. Jag har många kom— pisar från olika länder, men jag har också många svenska kompisar. Rosengård är toppen ifrån andra delar av Malmö. Om t.ex. nån som inte är svenska åker till ett där, det bara bor svenskar. Man går på gatan och alla stirrar på en. Dom tittar på hur man klär sig. Dom säger vad är det får stil? Han eller hon har verkligen problem. Men de är dom som har stora problem. Men här på Rosengård är det ingen som gör så. Här får alla se ut hur dom vill. Folk som bor här borde försvara Rosengård. Jag kanske ska gå kvar här som vuxen. Jag bryr mig inte om vad folk tycker om Rosengård, jag är ändå stolt över att bo på Rosengård och de kommer jag alltid.

Av: Amran 6 E

ATT BO OCH VÅXA UPP PA ROSENGÅRD

, ag flyttade till Rosengård när jag var 6 år gammal, alltså har jag bott här i 6 år, alltså hälf- ten av mitt liv. Jag trivs här och tänker aldrig lämna mitt favoritområde ”Rosengård”. Ibland när vi t.ex. hälsar på några vänner i ”Lindängen” brukar jag känna mig lite ensam eftersom det finns så få invandrare där. Jag brukar kalla sådana områden för ”döda områden utan liv”. Jag är stolt när jag t.ex. är på busshållplatsen och väntar på bussen då någon frågar var jag bor? Då berättar jag stolt att jag bor i ”Rosengård”! Jag känner mig mycket trygg här i ”Rosengård” brukar jag berätta för dem, då börjar de att fråga en massa t.ex. är du inte rädd, får du inga mardömmar och en massa fåniga saker. Ibland pratar jag svenska med mina föräldrar men med mina syskon brukar jag alltid prata svenska.

”En Rosengårdbo ” Zalera Elalaria klass 6 E

Rosengårdskobzn i Malmö Sverige

• Sida 46
•  Original

, ag är född i Rosengård. När jag var ungefär fem år började jag dagis. Det var ganska roligt, jag fick många kompisar. Efter några år började jag i Annelunds förskola. Där fick jag kompisar som talade mitt hemspråk och andra kompisar. Jag lärde mig deras språk turkiska. Mina dagar gick som ett rinnande vatten. Efter ett år började jag i Annelundsskolan. Alla elever eller barn som gick i förskolan skulle till en och samma klass i Annelundsskolan. Våra lärare hette Elisabet och Lena. Åren gick så fort. Vi blev äldre och äldre. Vi slutade trean. Jag ville inte börja en ny skola som kallades Värnerydénskolan. Där fick jag nya lärare som hette Gunel och Catarina. När man fick lära känna dem så var de lika snälla som Elisabet och Lena. Värnery— dénskolan var en mycket bra skola. Jag och sju kompisar till var skolpoliser på gatan utanför sko— lan på morgonen två gånger i veckan. Man kom upp i tonnåren och snart var det dags att gå till högstadiet. Jag skulle börja i sjuan snart men vilken skola det skulle bli visste jag inte. Många ele— ver och lärare från högstadieskolor kom till vår skola och repesenterade sina skolor. Jag tyckte Rosengårdsskolan var en bra skola. Efter några veckor så var det sommarlov ”äntligen”. Jag bada- de nästan varje dag med mina kusiner och kompisar. Ibland brukade vi gå ut till vår egen gård, satt och solade oss och pratade för det mesta. Den sommaren gick så fort. Jag började i Roseng- årdsskolan, träffade nya kompisar. Mina gamla kompisar började i andra skolor till exempel Agustenborg, Apelgård och Stenkula. Det var bara jag och en tjej från Värnerydénskolan som började i Rosengårdsskolan. Jag fick en lärarinna till klassförståndare som hette Eva Petrov. Min klass vara ganska stökig. Alla skrek i munnen på varandra på lektionerna. 7a var den värsta klas- sen i Rosengård. Men nu är den den bästa i Rosengårdsskolan. Snart så var det sommar igen. Vi åkte till semester med familjen. När vi kom tillbaks så hade jag en vecka kvar till skolan. Jag skulle börja i åttan nu med en ny lärare. Min gamla lärare fick jobb i Värnerydénskolan som högstadielärare till sjuorna. En ny tjej har flyttat till vår klass och fem har Hyttat (ut) från vår klass. Snart är det jul, vi är lediga i ca tre veckor. Sen börjar ett nytt år 1997.

En anonym 8 a

• Sida 47
•  Original

ROSENGÅRD

Da är roligt att bo på Rosengård. Jag har bott på Rosengård ett halvt år. När jag flytta- de hit såg det ut som ett flyktingläger. Jag har bott med svenskar sen jag var två år så det blev en överraskning för mig att bara bo med utlänningar (jag är själv utlänning), men man vänjer sig. När man har slutat skolan en vardag, ta t.ex. en fredag så ringer man till en kompis och bestä- mer när man ska träffas. När det är dags så går jag dit och ser inte bara den kompis utan fem, sex andra snälla. Alla är lika snälla. De håller hemligheter och är inte kaxiga och stödiga. Sedan går vi till något disco eller hem till någon av dem. De ringer till några killar som de eller vi kän- ner så har vi fest hemma. Man har skitkul med alla kompisar särskilt dom som har rolig humor. De berättar roliga historier så att man skrattar som bara den. Vi hittar på lekar som alla leker. När klockan är vid midnatt så går jag hem. Jag öppnar dörren och får syn på mina föräldrar. De skriker och skäller om att varför jag är sen och var jag har varit. De blev rädda för min egen del, att t.ex. det skulle hända något på vägen hem eller bli misshandlad, kidnappning och sånt. Mina

(och många andras) föräldrar har en annan religion så att vi måste ha oskulden kvar när vi gifter

OSS.

ROSENGÅRD!

Jag har bott på Rosengård sedan jag var liten. Jag bor i en lägenhet med mina föräldrar och mina småsyskon. I den trappan där jag bor finns det bara 3 barnfamiljer. Den ena barnfa- miljen är vi och sen finns det 2 andra. Dem ena av andra är en turkisk familj den andra vet jag inte. Min mormor bor en liten bit ifrån mig. Jag har shyssta kompisar. Jag och mina kompisar vi går på stan och går på discon och mycket mer. På Rosengård finns det en del snygga killar. Till

exempel min egen pojkvän och hans kompisar, jag vill inte nämna några namn. Ibland är det

• Sida 48
•  Original

tråkigt. Jag har råkat ut för en hel del saker, men jag vill inte tala om vad för saker. Det händer en del roliga saker, som att det finns discon och att man går på fester med kompisar. En del av mina kompisar och jag själv går på Rosengårdsskolan. Rosengårdsskolan är en bra skola. Man har shyssta kompisar, shyssta lärare, men det finns en del stökiga elever. Dom stökiga eleverna dom skriker och springer runt och bråkar. Lektioner är jättetråkiga som mattematiken och kemin och engelskan. Min klassföreståndare har jag i matte och fysik. Han är rätt så bra. Men han kan vara tråkig. Jag har två kompisar som jag umgås med i skolan. Det är Senada som pre- cis har flyttat hit och Zana som jag har gått i samma klass med sedan sexan. Både Senada och Zana kan man berätta allt för. Dom säger ingenting till någon. Vi är högst 3-4 % svenskar. Själv är jag svensk. Jag tycker det är roligt att ha utlänska kompisar. Jag gick på VärnerRydén när jag gick i sexan. Sen i 7-an till nu då jag går i 8—an gick jag på Rosengårdsskolan.

Anonym 18/11 1996

HUR DET VAR ATT FLYTTA HIT!

, ag flyttade hit för 3 veckor sen från ett litet samhälle. Där var det tråkigt men jag hade många kompisar, både svenskar och invandrare. Det var roligt att träffa dom men man hade inget roligt ställe att träffas på än hemma hos någon. Jag ville flytta till en stad och slippa den tråkiga hålan. Det svåraste var att lämna mina kompisar. När min familj kom hit då fick vi hjälp av några från Bosnien. Det var väldigt snällt av dom att hjälpa oss. Vi lärde känna några perso— ner från Bosnien och de var minst ett år äldre än jag. När jag gick ut såg jag aldrig några sven- skar. Bara invandrare. Jag tyckte inte att det var tråkigt för att jag själv är invandrare. Jag kände mig mer hemma här i Rosengård än i det samhälle där jag bodde innan. I skolan vara det lätt att få kompisar. Alla här är vänliga och de vill lära känna andra personer. De är också hjälpsamma. Särskilt Linda och Zana som går i min klass. Nu vill jag bara att jag ska få några kompisar som bor nära mig så att jag kan träffa dom ofta. Här i Rosengård har man alltid någonstans att gå

• Sida 49
•  Original

med kompisarna. Kanske i någon affär eller på disco. Det är också bra. Här finna många trevli- ga människor som jag vill gärna lära känna och många snygga killar.

Senada

ROSENGÅRD

Rosengård är en plats med bråck men också en plats där nästan alla känner varandra. Det snackas mycke skit om Rosengård överallt i Malmö, mest från polisens sida. Polisen säger att Rosengård är en dålig plats att bo på och en massa annat som inte är sant, mest pratar dom om Rosengårdsskolan. I Rosengård finns en massa frididsaktiviteter, till exempel: fotboll, kung— fu, handboll, brottning, fritidsgårdar osv. Jag har mycke bra kompisar jag kan prata med dom vad som helst berätta allt jag inte kan berätta hemma om mina hemligheter jag vet att jag kan lita på dom. Det finns också en kille som är cigenare honom kan man också lita på, det finns inte så många killar man kan lita på, han är mycke snäll alla som känner honom tycker om honom han är en av dom besta killarna på Rosengård. Det finns också andra killar på Rosen— gårdsskolan man kan lita på dom flesta killar och tjejer är snälla på Rosengårdsskolan. Mina tjej— kompisar är jättesnälla dom bryr sig om mig och jag bryr mig mycke om dem. Vi ställer alltid upp för varandra pricis som dom fiesta ungdomarna i Rosengård. Rosengårdsskolan är jätte bra skola med många möjligheter. Prices som alla skolor runt om i Rosengård. I alla skolor finns ele- ver från hela världen. I Rosengård är nästan alla invandrare. Det är därför svenskar från Oxie och Limhamn är rädda att vara i Rosengård. Om Rosengård har mer än halva Sverige hört talas om. Till alla svenskar i Oxie och Limhamn var inte rädd att komma till Rosengård det är inte så far— ligt som ni tror. Och till alla i Sverige tro inte allt skit om Rosengård som ni hör eller läser. Rosengård är det besta platsen att bo i Malmö eller nån annanstans i Sverige, tycker jag. Bra men inte bra.

Anonym

• Sida 50
•  Original

RABI OCH ROSENGÅRD

N är jag var 10 år gammal flyttade jag och min familj till Rosengård (RG). När vi flyt- tade till Rosengård kände jag nästan bara kompisar som kommer från samma land som jag (Palestina). Sen när jag gick med mina arabiska kompisar lärde jag känna andra från olika län- der. Jag bodde i Örtagårdsområdet. Då var jag lugn. I skolan skötte jag mig fram till sexan. Med mina arabiska kompisar började jag på brottning. Vi bodde i Ortagårdsområdet i tre år, sen Hyt- tade vi bakom Rosengårdsskolan. Nu 1996/ 97 har jag bott bakom skolan i ungefär ett och ett halvt år. När jag flyttade bakom skolan tränade jag nästan aldrig. Då började jag ofta att gå till Rosengårds fritidsgård (TOTTES). Där var alltid många folk.

En dag kom det en kille till mig och min kompis han frågade om vi kunde följa med honom till hans morfar för att hämta pengar. Då sa vi: ”Nej vi är trötta.” Då sa hand: ”Snälla.” Då sa vi: ”Ja, ja då, men det skall gå fort.” När vi gick var det en gubbe framför oss. Då såg man den här killen springa emot gubben. Då frågade jag killen var han var på väg. Han sa: ”Titta” och spar- kade ner den gamle gubben och tog hans plånbok. Där fanns inga pengar. Jag och min kompis sa: ”Din idiot varför sparka du ner gubben?” Då sa han att han behövde pengar. Vi sa till honom att inte göra om det. ”Nej, jag skall aldrig göra om det” svarade han.

Några dagar efteråt behövde jag en keps. Jag frågade killen om han hade en keps han ville sälja. Då sa han att han inte hade det. Sen sa han: ”Vi slår ner en gubbe så får du en keps.” Då gick jag med honom och vi slog ner en käring och inte gubbe och tog pengarna. Jag fick pengar till en keps. Men under tiden vi gjorde det var jag osäker. Jag gjorde det fast jag inte ville.

• Sida 51
•  Original

Sen fick den killen en lapp hem av polisen för att de skulle förhöra honom. Han sa till polisen att jag och min kompis hade varit med. Då fick jag en lapp hem för att förhöras. Jag erkände allt jag hade gjort. Efter förhören gick jag hem och satte mig med mina föräldrar och snackade. Då sa min pappa till mig: ”Tänk om någon hade slått ner mig eller din mamma, hade du blivit glad då?” ”Nej” sa jag. Han frågade mig varför jag gjorde det. Då sa jag att jag ville ha en keps. Han sa: ”Om jag hade haft pengar så det hade räckt så hade du fått.”

En vecka efter förhöret kom killen fram till mig och frågade om jag ville följa med honom till Rosengårds centrums parkering och slå sönder en ruta på en bil och ta radion och sälja den. Då sa jag till honom: ”Nej jag har slutat med sånt.” Han sa till mig: ”Din djävla mes!” Då sa jag till honom: ”Låt mig vara en mes om du tycker det. Ska du tvinga mig att följa med?” Sen slutade jag att gå med honom och gick med andra kompisar som inte har problem. När jag gick med dem så slutade jag upp med att göra problem. Jag började om från början.

Nu har jag börjat på brottning. Jag tränar tre dagar i veckan. Jag bor fortfarande bakom Rosengårdsskolan. Jag trivs inte där jag bor för att det är för smutsiga trappor. Dom kissar och kastar skräp. Det luktar över hela trappan. Men annars är det bra. Men min mamma tänker flyt- ta tillbaka till Ortagårdsområdet. Nu går jag aldrig till RG ”fritan” för jag vill inte riskera att hamna i problem eller bråk. När jag flyttade till RG var det mycket som förstördes, t ex rutor togs alltid sönder i RG-centrum och i alla skolor i Rosengård. De rånade mycket. Då kände jag ingen av dem som rånade eller slog sönder rutor. Sen polishuset kom till Rosengård så har de blivit lugnare. Vad jag vet så har alla tröttnat på att sitta inne i polishuset så det är därför de håller sig lugna. I stället för att dom slåss eller förstör grejer så har de fiesta i Rosengård börjat med droger. Rabi Elmugrabi

• Sida 52
•  Original

MIN FRAMTID

— EN FÖRE DETTA VÅRSTING

Jag hade tänkt att dra men vad fan skulle det hjälpa. Fått på käften så har man fått på käf- ten. Vilket liv var fan har jag hamnat. Är detta vad ni kallar jorden. Inte för att jag hade tänkt beskriva mig själv men något måste ni ju få veta.

Jag är 131400 timmar gammal närmare 15 år. Coolt va! Jag är född med ett jävla humör. Kanske för att jag är född i lejonet. Ett stort ”Freek” är min lil- lasyster, blä! Två större bröder har min farsa också lyckats krångla till. Men dom är skit coola. Nog om familjemedlemmarna. Men en glömd. Min morsa. STOPP. Det får vara nog med dom nu. Men det var tack vare dom som jag hade tänkt dra. Dörrklockan ringde dags att tagga ut med polarna till stan. Ett gäng trogna polare, från ...... Människorna. Dom vita och svarta samt gula på stan säger att dom känner igen oss på en kilo— meters avstånd. Klädda i Levis och Adidas kom vi gående på gågatan. Vi hade respekt och alla människor gick åt sidan man kände sig lika stor som jag känner mig när jag står svart och gul på fotbollsplanen och blickar upp på den ljsblå himmelen.

Men tänk så liten man är egentligen. Man kommer inte in någonstans, mer än när man blir inkastad i en sån där blå och vit bil där det står POLIS.

Jag som svensk men invandrare, svartskallar och blattar till polare, ja dom kallas så. Har jag hjälpt dig nu, från ett svarskalle ställe kommer jag. Som ett svenskt problem barn på en blatteskola har jag ändå utan plugg lyckats banka till mig 3,6 i betyg. Men det är lugnt! Sommarlov nu så nian väntar på mig.

• Sida 53
•  Original

MER OM FAMILJEN

Skit i samhället där vi bor men värre i insidan av villan vi äger. Förra ägarna flyttade efter famil- jebråk. Det har vi också gjort men lyckats knyta samman igen. Men den senaste tiden har det varit på tapeten igen. Jag lovar att bråkandan sitter i väggarna. Jag femton min bror arton dom där djävla tonen lägger stor last på min morsa och farsa. Det är bland annat det som gjort att min morsa och jag glidit ifrån varandra. Min farsa har också i tre veckor varit långt ifrån mig så långt att jag aldrig trodde jag skulle kunna förlåta honom. Efter att ha stuckit så som han gjorde och alla dumma saker han gjorde innan han stack. Så kom han tillbaka efter tre veckor. Efter tre skit jobbiga veckor hemma med mamma och lillasyster. Ja, hem kom han på en fredag. Vi åt min smörgåstårta jag gjort på min prao plats. Jag och min lilla sys- ter fick varsin björn med ett litet kort till. På kortet var där en nalle som sa: Tre ord som bety- der så mycket: Jag älskar Dig! Pappa. Nu har jag en farsa igen. För i alla fall under dom tre veckorna han var borta var dom två skit jobbiga. Jag var så jävla rädd för honom. HAN, ja min pappa var han inte då. Ni kanske har fattat. Det var av min farsa jag Hck på käften. Det har jag fått för och varit för- tjänt av det. Det har varit en örhl eller något men denna gången Hck jag ..... Skit i det jag kunde i alla fall inte gå och träna. Nå vad gick det tre dagar sen var det klippt igen. Tisdag natt vilken natt inget att komma ihåg men ändå kommer att minnas. Lördag fiyttade mamma. Onsdag tog min brosa studenten. Torsdag var det skolavslutning. Tiden min mamma var borta var den bästa tiden på länge. Men det gick två veckor sen flyttade hon hem igen. Ärligt talat trodde jag inte ett dugg på det men gav och halva vägen det har nu varit ”bra” till och från i två veckor. I mellan åt har jag retat mig till tusen på henne men jag har hållit mig i skinnet och exploderat när igen annan såg på. Att jag kan känna saker på mig det är sant. Redan för ett halvt år sedan började jag skriva om

våra problem.

• Sida 54
•  Original

Mamma jag är ledsen

En ledsam da ' är aldrig bra. Det är inte lönt att bråka,

för varje minut man bråkar förlorar man dom sextio sekunderna av den glädje man kunde haft. Gråta måste man men det kunde varit glädje tårar. Varför ska man alltid bli så blöt

0 nu 0 av nagot som gor Sd ont.

Jag har skrivit dikter så jag kunnat göra en bok tjockare än Koranen. Jag har skrivit så många dikter att hela Sveriges befolkning skulle kunna torka sig i häcken med dom. Men inte en enda människa mer än min pojkvän har fått läsa dom.

Mina ögon Mina ögon har tindrat Mina läppar har lett men gråten i mitt hjärta har ingen sett.

• Sida 55
•  Original

Nu när jag tänker tillbaka så ångrar jag mig skit mycket, varför har jag bränt alla min dikter. Dom som kunde varit ett minne. Inte för att jag vill komma i håg allt tråkigt som hänt. Men tyvärr, en del saker har satt så djupa spår att jag aldrig kommer att glömma det. Det handlar då om familjen. Att kunna ÄLSKA, GLÖMMA OCH FORLÅTA. Det kan vara skit jobbigt men jag har i alla fall lagt locket på och försöker för varje dag sen på morgondagen och göra den bätt- re än gårdagen.

MER OM KOMPISAR Vadå kompis. Polare vill jag kalla dom. Kompis är en klasskompis eller nått liknande. En polare är en sådan man pratar med varenda dag. En sådan polare man inte kan vara utan. Jag har en del sådana polare som jag alltid är med. Vi drar och badar på sommaren åker skridskor på vintern. Spelar fotboll. Taggar på disko. Vi gör allt, vi har det skit ballt. För utom polare och kompisar jag min pojkvän som jag älskar till tusen. Vi har bråkat och vi har varit som katt och råtta men vi älskar varandra ändå.

Ett par! Ett par ska kunna gråta tillsammans. Kunna dela glädje och sorg med varandra. Kunna skratta ihop.

Kunna bråka i ena sekunden och säga att man hatar varandra.

Men i nästa sekund måste man kunna hålla om varandra och säga att man älskar varandra.

Detta har vi gjort och vi älskar fortjizrande varandra.

Vi har varit tillsammans i 10 månader nu.

• Sida 56
•  Original

Både svenska och utländska polare är bra. Min pojkvän är invandrare men vi älskar varandra

ändå. Livsglädjen hänger ändå inte på färgen.

BARN DOMENS TI D

Jag blickar tillbaka på barndomens tid. Välkommen till världen sa min morsa när jag gled ut. Men inte fan visste jag att det var på ............. jag skulle växa upp. Redan som treåring var jag ute på gården med brorsan. Sprang omkring i Adidas jympadojor och var skit cool. Stackars invandraren på gården, ja där bodde bara en invandrar familj. Min morfar bodde på samma gård, kutta upp till honom i bland. Som fyraåring blev jag stora syster. Vi packade och drog. Vi har nu bott i villan sedan dess. När vi stack, stack också dom andra svenskarna på gården. Kommer du till gården idag så finns det inte en enda svensk kvar.

I ett villa område som Vårt så lär man fort känna grannarna. Runt en hel park bor där bara tur- kar. En gata med tio hus bor där bara Jugoslaver. Men även om där bor många invandrare så är det alltid lugnt och fridfullt där. Jugoslaverna är sådana som bott här sedan länge. Men runt sko- lan bland alla grå betonghus, smutsiga och äckliga, luktar gör där också. Det är där dom bor. Dom invandrare som kommit hit nu från dom kalla krigen världen över. Ingen svenska kan dom

och inga jobb får dom.

M E R OM S KO LA N

Med alla kompisar i skolan trivs man bra. En skola med 2 % svenskar är inte lätt. Alla vill vara lika coola som alla. Adidas är modet på skolan. Lite töntigt när ”alla” kommer klädda på samma sätt. Men alla är inte lika dom andra det Hnns dom som går omkring i UPF—kläder. Man ser

skillnad på rika och fattiga.

• Sida 57
•  Original

SOMMARLOVET KOM! Just nu sitter jag här i personal rummet på min arbetsplats. Det är måndag och jag har en vecka kvar att jobba. Just nu funderar jag på:

Ett liv utan TRO, HOPP OCH KÄRLEK

lever man då?

Ingen har svaret Gud bör inte frågan men jag vill ha ett svar!

Orden TRO, HOPP OCH IQIRLEK har stor betydelse för mig lika så ÄLSKA, GLÖMIWA OCH FÖRLÅ TA.

Nu har det gått en mycket lång tid sen detta skrevs det var nämligen ett urklipp från min bok jag skrev när jag var 15 år. Idag sitter jag här och är jävligt stolt över mig själv. Att växa upp på ett sånt jobbigt ställe och med dom kompisar jag umgicks med är jag glad att jag inte redan vore död. För när jag var fem— ton var jag nära att trampa fel. Så fel att det skulle ha drabbat både kropp och själ, familj och släkt och allra mest skulle det ha drabbat mig själv. Jag hade sån tur att jag blev kär och helt galen. Den killen som jag verkligen föll pladask för var just drömkillen i mitt liv. När vi började umgås och lära känna varandra såg han i vilka gäng jag gick och vilka spår jag följde och det var han som drog mig ut hela skiten. Många av mina bästa kompisar drog ner varandra i skiten. Jag har träffat många av kompisarna i dag. — En del har verkligen klarat sig bra och bildat familj. En annan del kommer aldrig att

• Sida 58
•  Original

komma ur skiten. Dom är galna och åker bara in och ut på kåken hela tiden. Jag måste nu avslöja för er var jag är uppvuxen och var jag bor det är på R O S E N GÅ R D jag har börjat mitt liv och förhoppningsvis kommer att avsluta det. Mina dagar just nu går åt att tänka på min lilla individ inuti mig. Jag och min pojkvän är förlo- vade och skall ha barn nu till sommaren när jag fyller 25. Efter att allt det är avklarat skall jag väl fortsätta spela fotboll och jobba. Jag jobbar nu på Mc Donalds men efter mammaledigheten skall jag söka jobb på H&M eller i någon leksaks-affär. Jag älskar att ha kontakt med människor. Och jag älskar barn. Helst små barn.

En före detta värsting

• Sida 59
•  Original

• Sida 60
•  Original

95832 så 9234.

Uma mi; z>ox> ac:?» Om: 3153». om 21:20? Om: nox 523?

om Edö. om >» ; 93253?

50 mi; cyx On: 11.3me maczo. 22 02» in i: 2822.

&../3; 35 ; mz mamz.

Ämmz>x ; 16:22?

_>n_ Skam—Nu n.»,zUmHmZ tu,—N mx> >ZU>_

Näää Gama—.a. mm

• Sida 61
•  Original

MARLENES BERÄTTELSE

Hej jag är en tjej som föddes 1984 alltså är jag 12 år. Jag heter Marlene och har bott här i Gårdsten i 8 år. Det är nog för jag gillar Gårdsten så mycket.

Jag föddes i ett ställe som heter Sauvinsent i mitt hemland Cap Verde. Cap Verde är ett par öar som ligger nära Canarieöarna.

Cap Verde är ett väldigt fattigt land. På Cap Verde bode vi i ett stenbyggt hus. Jag min mamma Edelmina min pappa Tony och min bror Viktor och vår hund. Det var en svart hund som var vit under hakan. Den var oftast ute på våran terras. Jag brukade klappa den och leka med den.

När jag var bara några månader så skildes min mamma och min pappa. Min mamma fiyttade till Sverige, när jag var 3 år. Jag blev väldigt ledsen då. Några månader senare fiyttade min pappa också men till U.S.A. Då blev jag ännu mer ledsen för att jag hade inga föreldrar nära mig över huvudtaget.

Men jag hade min storebror Viktor. Men vi fick inte bo i samma hus utan min bror fick bo hos min mammas bror.

När jag var fyra och ett halvt år så åkte jag och min bror till Sverige. Min mamma hade flyt- tat hit till Gårdsten till Saffransgatan. I början när jag flyttade till Gårdsten hade jag inga vänner. Inte förrän jag började på dagis fick jag vänner. Jag minns fösta gånger min mamma skulle lämna mig på dagis för hon skulle jobba. Jag började gråta och ville inte att hon skulle lämna mig. När hon gick så fortsate jag att gråta. Jag ville inte äta för jag tyckte maten var usel. Och när vi skulle gå ut och leka så satt jag oftast för mig själv. Men sedan började de fråga mig om jag ville leka med dem. Jag förstod ju inte så bra svenska och jag kunde inte heller prata så bra men vi kom överens väldigt bra.

Tiden gick och jag blev bättre och bättre på svenska och jag fick mer och mer kompisar.

• Sida 62
•  Original

Den bästa kompisen jag fick var en flicka som hette Charlotte. Vi är fortfarande bästisar.

En dag då jag var hemma hos henne kom min mamma. Hon var väldigt stressad för jag hade glömt att jag skulle börja skolan. Som tur var hade inte alla kommit. När jag kom in i klassrummet så kom det fram en kvinna som visade mig var jag skulle sitta. Hon sa att hon hette Katarina och skulle bli min fröken. Jag satte mig ner och var väldigt nervös. Eftersom åren gick lärde jag mig mer och mer. Jag lärde mig skriva, läsa och räkna. Allt tack vare Katarina.

Så beskriver en tolvårig flicka sina minnen från de första åren i hemlandet och hur det kändes att flytta till Sverige och möta och inlemmas i den nya hembygden, Gårdsten.

• Sida 63
•  Original

UPPDRAGET

I slutet av våren tog Storstadskommittén kontakt med projektet ”Framtidens Gårdsten” i Göteborg för att höra om vi ville medverka med ett kapitel i kommit- téns delbetänkande om barns och ungdomars upp- växtvillkor i storstädernas utsatta bostadsområden. Betänkandet skulle presenteras dels i ett traditionellt betänkande, dels i en antologi, där barnen själva har ordet. Till skillnad från tidigare eländesrapporter från dessa bostadsområden ville man i denna utredning ha en positiv ansats. Man ville synliggöra styrkan, möjlig- heterna och resurserna som finns hos alla dessa unga människor, genom att beskriva barnens och ungdo- marnas liv i nuet, men också visa upp deras drömmar och visioner.

Vårt uppdrag blev att göra ett skolreportage till anto- logidelen. Vi skulle välja ut en lågstadieklass (åk 3) och en mellanstadieklass (åk 6) i Gårdsten som skulle jobba med två teman: ”Mitt liv i Gårdsten” och ”Mina drömmar om framtiden”. Det var meningen att bar- nen skulle presentera sina ”berättelser” i den form som passade var och en bäst - uppsatser, dikter, teckningar, foton etc - och att vi sedan skulle binda samman bar- nens material med kommentarer och sammanfatt— ningar.

”Framtidens Gårdsten” och Gunnareds stadsdelsför- valtning har bidragit till finansieringen av projektet.

GÅRDSTEN

Gårdsten är en stadsdel i nordöstra Göteborg som till—

kom i början av 1970-talet och där det bor ca 6.400 människor. Invånarna i Gårdsten kommer från många ställen i världen. 75% av befolkningen är invandrare eller har invandrarbakgrund och det bor ovanligt mycket barn och ungdomar i området. De fiesta hus- hållen bor i hyreslägenheter, som ägs av allmännyttan. En mindre andel bor i bostadsrätter i lägenheter (Saff— rans- och Timjansgatan) eller radhus, eller i privatäg- da radhus (Malörts- och Pimpinellagaran).

Bebyggelsen i Gårdsten ligger på två bergskammar med en dal emellan. I västra Gårdsten är husen place- rade runt stora gårdar (Peppar- och Kanelgatan) och i östra Gårdsten ligger de på varsin sida om en kilome- terlång gågata (Muskot- och Salviagatan). I väster finns dels höga loftgångshus, dels låga hus med tillhö- rande lägenhetsträdgårdar. I öster ligger det höghus på ena sidan gatan och låghus på den andra. Lekplatser finns både på gårdarna i väster och på flera ställen på den långa gatan i öster.

Dalen var ursprungligen en välskött naturpark med fotbolls- och tennisplan, ett par lekplatser och en stöt- re parklek - Vitpepparn - som hade djurhållning och ett café. Numera är Dalen tämligen förvildad och all verksamhet på Vitpepparn är nedlagd. Gårdstens tre skolor är placerade i Dalen.

BARNEN

Två klasser - åk 3 i Långmosseskolan och åk 6 i Gård— stensskolan - har bidragit med material till detta avsnitt. Klasserna har arbetat på flera sätt med sina två teman. De har gjort stadspromenader, tittat på diabil-

• Sida 64
•  Original

der, diskuterat, skrivit uppsatser och ritat. Sexorna har dessutom svarat på en enkät om vad de gör på friti- den.

I den undersökta trean går 24 barn. Ett av dem har svenska föräldrar, tre har en svensk och en utländsk förälder och resten är invandrare från sammanlagt 11 länder. Alla utom tre lever med båda sina föräldrar och i drygt två tredjedelar av familjerna har minst en förälder arbete. De flesta har bott länge i Gårdsten. Alla pratar hjälplig svenska, men de har svårt att uttrycka sig i skrift.

I sexan går 19 elever. sex är helsvenskar, en har en svensk och en utländsk förälder och resten är invan- drare från 13 länder. Två tredjedelar lever med båda sina föräldrar och i knappt två tredjedelar av familjer- na är det minst en person som har arbete. Lika många har även gått i samma klass under hela sin skolgång. De flesta behärskar svenska språket relativt bra. Den här klassen är ovanlig i Gårdsten, dels för att där går så

många svenska barn, dels för att den varit samlad under alla år. Dessa barn har alltså bott länge i områ- det, det är bara ett fåtal som flyttat eller tillkommit. Ovanligt många bor också i radhusområdet på Mal- örtsgatan.

Vi har alltså låtit 43 barn berätta om sin verklighet, sina liv, i Gårdsten. Vi är medvetna om att man inte utan förbehåll kan generalisera utifrån detta lilla mate- rial, och det är inte heller meningen. Men varje barns erfarenhet är en verklighet, och den är sann.

Vi börjar med att låta ett par av barnen beskriva sin levnadshistoria. Berättelserna är ej redigerade vad gäl- ler stavning och språk. Vi hade ursprungligen tänkt ändra alla namn och vissa fakta för att skydda barnens integritet, men klassläraren i åk 6 menade att hennes elever skulle bli mycket besvikna om deras berättelser förvanskades, och hon tog på sig ansvaret för detta.

• Sida 65
•  Original

MAGNUS BERÄTTELSE Magnus är en svensk pojke på 12 år som har bott hela sitt liv i Gårdsten.

Den 4 mars år 1984 föddes jag på Östra sjukhuset. Jag fick heta Magnus och bodde på Malörtsgatan, där bor jag än idag. Jag har en bror som heter Niklas, och min mamma och pappa heter Carin och Jan-Erik.

När jag var 5 år började jag på kyrkans förskola. Jag hade många kompisar i förskolan som går i vår klass nu. Efter förskolan började jag på Långmosseskolan det var en 1-6 skola. När jag bör— jade i trean så blev Långmosse en 1-3 skola i stället. Nästa år så började jag på en annan skola som heter Gårdstensskolan, det var samma elever samma lärare som vi hade haft sedan ettan. —— När jag gick i ettan tyckte jag att skolgården var stor men jag hade många kompisar. Det var många i min klass som gick i förskolan t.ex. Kolja, Olof, Andres och Elin. De går i min klass fortfarande. Gårdstenskolan är en bra skola det finns basketplan, fotbollsplan och jag känner många. Jag gillar Malörtsgatan det är inte så skräpigt. Det är sällan bråk. Jag skulle aldrig vilja fiytta. På fritiden går jag mest med mina kompisar och pratar. Nu går jag i 6:an på Gårdstensskolan och är störst på mellanstadiet. Jag har en sommarstuga i Dalsland. På Malörtsgatan har vi snälla grannar och vi känner de flesta.

• Sida 66
•  Original

ASTRITS B E RÄTTE LSE Astrit är kosovo-alban. Han är 12 år och har bott större delen av sitt liv i Gårdsten.

, ag föddes i Kosovo i huvudstaden Pristina. Jag bodde där i 6 mån sedan flyttade vår familj till Sverige eftersom där var det lugnt, och vi hade släktingar där. Det tog oss 3 år att få uppehållstillstånd. Men innan dess så tänkte vi (vår familj) på att fiytta till Canada eller Nya Zeland för att det tog så lång tid att få uppehållstillstånd. Men så Hck vi uppehållstillstånd. Vi stannade i Angered. Vi fiyttade till Peppargatan och bodde där i åtta år sedan flyttade vi till Malörtsgatan och där bor vi fortfarande. När jag var 7 år började jag i första klass. Det var pirrigt. Jag träffade nya kompisar. De bor på Malörtsgatan fortfarande. Nästan allihopa går kvar i vår klass. När jag fyllde 9 år fick jag min första cykel med växlar. Det var tre växlar på den. Det var då vi flyttade till Malörtsgatan.Det är roligt på Malörtsgatan. På Malörtsgatan är det radhus. Alla känner alla. Det brukar vara städdagar en gång på våren och en gång på hösten. Efteråt får man hur mycket mackor och saft man vill. Om jag hade flyttat hade jag blivit ledsen. För jag har haft mina kompisar i 6 år. Men det är bra att bo i Gårdsten alla är snälla. Vi har haft samma lärare i 6 år.

Hon är jättesnäll.

• Sida 67
•  Original

MANSOORS BERÄTTELSE

Mansoor är en tolvårig pojke som kommer från Laos.

För 12 år sedan föddes en busig och gullig liten pojke i Laos. Han föddes den 21 sep- tember 1984. Han blev döpt till Mansoor Phanivong. Jag har bort med min mormor hittills bara för att min mamma och pappa har lämnat mig när jag föddes. När vi skulle åka till Sverige kom jag ihåg att jag somnade i en vagn där man lägger väskor.

Först bodde jag i Bispgården i Jämtland och sen i Göteborg. Jag gillar att spela fotboll och går i Gunnilse IS. Det är ett ganska bra fotbollslag.

När jag flyttade till Gårdsten var det en ren och bra miljö här och ingen bråkade. Men nu har Gårdsten blivit tvärt om. Det tycker jag i alla fall. Bara för att det är många invandrare barn och vuxna. Jag är muslim och går i Gårdstenskola. Jag äter vegetarisk mat. Ibland är det god mat och ibland är det inte god mat i bamba. Jag tycker att invandrabarnen skräpar ner för mycket.

På fritiden spelar jag fotboll, leker med mina kompisar och springer. Jag gillar att äta godis. Annars gör jag mina läxor. Hemma leker jag med min kusin eller så städar jag mitt rum. Jag bru— kar också läsa i mina gamla böcker. Jag gillar också att baka kakor och paj. Mormor säger att hon gillar mina kakor och paj. Jag blir glad när hon säger så.

car/n '.

• Sida 68
•  Original

Uppsatserna på föregående sidor är berättelser som i olika varianter skulle kunna beskriva många gårdstens- barns levnadshistoria. De svenska barnen beskriver en självklar trygghet i hemlandets kända kultur, medan många invandrarbarn ger uttryck för den osäkerhet de upplevt i mötet med det nya landet. Vi anar också smärtsamma erfarenheter av uppbrott från familj, släktingar, vänner, från allt som är känt och vant. Vi läser om flytten från ett krigshärjat eller fattigt hem— land, framkomsten till Sverige med år av väntan och oro innan det slutliga beskedet kommer - man får stanna. Sverige har blivit det nya hemlandet, Gårdsten den nya hembygden.

Men trots stora olikheter mellan de svenska, svensk- födda och invandrarbarnen vad gäller deras bakgrund - uppväxt, kultur, religion, språk — så har barnen i Gårdsten förvånansvärt likartade tankar och värde— ringar när det gäller vad som är bra och dåligt i boen- demiljön.

Vi ska nu ställa några frågor till eleverna i de båda klasserna och låta dem ge sin syn på vilka värden som är viktigast i bostadsområdet och sedan resonera lite kring detta.

MITT GÅRDSTEN

Var i Gårdsten tycker du bäst om att vara? Sammanlagt har 35 elever (av 43 i båda klasserna) skrivit om detta. 18 av dem som svarat tycker att rad- husområdet vid Malörtsgatan eller delar av det är den bästa platsen i Gårdsten. Viktigast för de allra flesta är kompisarna (28), och där man tycker bäst om vara, där

finns också nästan alltid kompisarna. De värden man uppskattar bäst är att det är rent och fm; (10 — Mal- örtsgatan) att det är lugnt ( 10) och att där finns fin natur (6). Att det finns bra lekmojlz'g/aeter eller går att utöva sport är också viktigt, särskilt för de yngre bar- nen (8+3).

SÅ HÄR TYCKER MAN | ÅK 3:

”Jag tycker om Peppargatan för jag har ett träd som jag gilar och en kompis som heter Sivan. Hon är jätte snål och jag käner nästan alla.”

”Jag tycker att Malörtsgatan är bra för att det är en stor gort (gård), för att man kan cykla och man kan oka pulka det är en stor backe, man åker fort man kan leka snödbålskrik.”

”Jag tycker om muskot bra fat den är fint. Jag har kampser som heter tara kani och min moster lan.”

”Hej jag tycker att Malörtsg. är bra för att det är fint och rent de kastar inte paper, plast och plastmugar och Saffrans är inte heler så dum faktist darför att jag bor där och mina kompisar bor där också.”

”Jag tycker om Kanelgatan för att jag har en kopis där hon är snäl hon har en liten syster hon är so söt. Jag vill bo till Kanelgatan.”

”I malörtsgatan är det bra därför att det är fin natur och många kommpisar som bor där och rent luft och många träd.”

• Sida 69
•  Original

”Jag tuker att det är bra på men gård för att där bår mena kapisar och mina kusiner och för att det är fint där. Jag bor på timijan.”

”Jag tycker att Malörts är fint för att det är snälla män- niskor där och det för att allihopa är snälla och i husen så är det två våningar upp.”

OCH SÅ HÄR SVARAR BARNEN | ÅK 6:

”Jag tycker om att vara på Malörtsgatan på en liten lekpark med gungor, trähus man kan leka i. Där bru- kar jag prata med kompisar och gunga, leka jage och lite andra lekar.

Det är så lungt där och fint där.”

”Det är ett ställe som vi kallar ”china”. Det är en park med sand nästan överallt. Det finns lite klätterställ- ningar där, som man kan sitta på. Jag brukar sitta och prata med mina kompisar där. Jag tycker om att vara där för att det är ett fint ställe. Man kan bara sitta där och lata sig.”

”Jag tycker att det bästa stället i Gårdsten är ett berg ovanför Saffransgatans busshållplats. Jag gillar att sitta där med mina två bästisar för man kan se när bussen komer eller när bilar åker för bi och så kan man se vilka människor som går för bi eller vilka som sitter vid busshållplatsen. Och en annan sak är att ingen går upp dit så det är väldigt lugnt.”

”Jag tycker om att var lite överallt, men jag tycker det är finast på Malörtsgatan. Jag brukar inte vara där så

mycket men när jag är där så är jag med mina klass— kamrater. Jag tycker om att vara där för att det är En natur och fina hus och snällt folk.”

”På min gård i Muskotgatan trivdes jag jättemycket för att alla kände alla och alla var snälla och trevliga mot varandra t.ex. så brukar grannarna sitta på bän— ken utanför tvättstugan och dricka kaffe och prata till- sammans och jag tycker det är trevligt när man trivs tillsammans i stället för att bråka.”

”Jag tycker om att vara på flera olika ställen beroende på vilket humör jag är på. Ibland tycker jag om att vara på Malörtsgatan, Muskotgatan eller Saffrans gatan. Ofta brukar jag cykla där, men ibland vill jag bara promenera. Jag vet inte riktigt varför jag tycker om att var på de platserna, men jag känner mig hemma där!”

”Jag tycker om att vara där vid Vitpepparen. Många gånger brukar jag cykla där vid Vitpepparen. Jag tyck— er det är mycket roligt där för att det är tyst och stort och vackert.”

Var i Gårdsten tycker du inte om att vara? 32 av 43 har svarat. Salviagatan, som är en del av den långa gågatan i östra Gårdsten, får flest negativa omdömen. Det handlar främst om att där finns för mycket barn, det är bråkigt och otryggt och skräpigt. Men också andra delar av Gårdsten får liknande kri- tik, liksom Dalen och området kring Vitpepparn.

Otrygg/Jet (bråk, farligheter, taskiga kompisar, rasister, fyllegubbar, även mörkrädsla), att det är fall och skrä— pigt eller att det inte finns några kompisar är de fakto-

• Sida 70
•  Original

• Sida 71
•  Original

rer som ständigt återkommer i barnens negativa omdömen om de platser de inte tycker om. Och otrygghet i olika former nämns mest.

ARGUMENT FRÅN BARNEN | ÅK 3:

”Jag tycker att salvia är dåligt för att det är tonvis med soppor på marken. Och en massa godis papper. Pap- perskojar som lacken där under låsnat. Det träd som är vissna och pinnar överalt på marken. Det är tråkigt att man inte får ha städ—dag som på malörts gatan.”

”Jag tycker inte om Vitt peppar för där har några kas- tat glas och om nån spring då kan man ramla och slå sig och det luktar öl och det tiker jag inte om.”

”Jag tucker inte om salvia bara för att det är falit det fins mödare såm dödar barn och vöcksna och det Ens några döma barn också i gårdsten såm också kniv.” ”Jag tycker att Timian dåli bara för att nora bråkar.” ”Jag tycker att det är faligt att gå till vitpepar för att de säger att det finns fölegöbar där och alla garage är fula och äkliga o smutiga.”

”Jag tycker inte om safrangatan och lilsalvia för jag har

- > » inga kapisar.

I ÅK 6 TYCKER ELEVERNA SÅ HÄR:

”Jag gillar inte Salviagatan. Där är skräpigt och gapigt och skrikigt. Där finns nog inte ett lugnt ställe. Jag är

inte speciellt förtjust i Muskotgatan heller, men jag är ofta där, så jag har vant mig.”

”Det finns inget ställe i Gårdsten där jag inte tycker om att vara på eller vara rädd för. Det är inte så roligt att gå från Peppargatan till Malörtsgatan på kvällen. Jag är inte rädd för jag har bott i Gårdsten hela mitt liv, jag ”kan” nästan alla gator, jag känner nästan alli- hopa. Nej, jag har inte varit med om något.”

”Jag tycker inte om att vara i Vitpepparn så mycket för att det brukar vara rasister där. Men det är mest på kvällen och på lördagar.”

”Jag tycker inte om Salviagatan särskilt mycket bara för att det är ganska skräpigt där och jag ser nästan all— tid barn som bråkar där.”

”Jag tycker inte så mycket om att vara i dalen. Ibland är det så tyst att man blir rädd! Det ligger så mycket glassplitter överallt. Det går fyllebuntar där lite över- allt. Det värsta jag vet är att gå ensam i dalen på kväl- larna. Jag har inte varit med om något särskilt där, men jag tycker att det är kusligt ändå.”

”Jag tycker inte om att vara på Kanelgatan där vi Slingan. Det finns inga kompisar där och det ser lite konstigt ut på något sätt. Där på Kanelgatan finns många människor som inte gillar invandrare. En gång skulle jag cykla till Kanelgatan. Det var några killar som cyklade för bi. De sa många fulla ord. De kom nästan efter mig. Därför jag inte gillar att vara där.”

• Sida 72
•  Original

SAMMANFATTNING

Om man jämför de positiva och negativa värden som barnen har beskrivit, så ser man att det är vissa kvali— te'er som är särskilt viktiga i ett bostadsområde. Det gäller sociala kontakter, trygghet, att det ska vara rent och snyggt och Hnnas fin natur. Denna syn på vad som är väsentligt kom fram vid flera tillfällen — vid stadspromenaderna, i diskussionerna, i intervjuerna. Detta är kvalitéer som även de vuxna vi har intervjuat

tycker är viktiga.

Radhusområdet på Malörtsgatan är allra Hnast anser en majoritet av barnen, även de som inte bor där. Där är lugnt och fridfullt, människorna är snälla, husen är låga, det finns mycket natur och där är rent och snyggt. I båda klasserna finns det flera barn som bor på denna gata, vilket gör att även de andra barnen haft ärenden dit.

Vad tycker du om skolan? Det är eleverna i (åk 6) som har skrivit om detta och de trivs i skolan. Många har gått i samma klass från första årskursen och känner stor trygghet i klassamva- ron. De har haft samma lärare under alla år — en frö- ken som de trivs med och som tycker om dem och engagerar sig i dem. En fröken som respekterar sina elever och fått dem att respektera henne och hennes roll som arbetsledare. I en klass med barn från så många, sinsemellan främmande kulturer, är det viktigt att i klassrummet skapa gemensamma normer. Klass- rummet är barnens arbetsmiljö där de tillbringar en stor del av sin dag och den atmosfär som skapas där, den inställning till arbete, medmänniskor och sig själ— va är något som de för med sig ut i livet.

SÅ HÄR SKRIVER NÅGRA Av BARNEN om SKOLAN:

”När jag börgade första klass kände jag mig blyg. Vi lärde oss bokstäver att läsa räkna och skriva. På raster- na brukade jag och mina klasskamrater leka ”jage”, bygga kojor och springa överallt.

Vi hade en jättebra fröken som vi fortfarande har kvar. Vi ville ha henne kvar och vi lyckades med det. Nu har vi växt och går i 6:an.”

”Då gick jag i l:a klass i Römosseskolan. Jag blev mobbad varje dag. I början av 2:an ramlade jag ner från taket. Sedan dess kan jag inte springa lika långt och lika snabbt som jag kunde innan jag bröt benet. Två veckor efter jag hade börjat 2:an bytte jag skola till Långmosseskolan. Jag började i klass ZB. Där fanns världens bästa fröken.”

”Att byta klass kan kännas lite konstigt. Man är inte van med det. Jag vet hur det är att byta klass. Jag vet det för jag har gått på skola i Danmark, Norge och här i Sverige. Nu går jag på skola i Gårdsten. Gårdstens— skolan. Gårdstensskolan tycker jag är en bra skola. Jag tycker att Gårdstensskolan är en rolig skola, därför att jag känner att man har bra kompisar.”

”När jag började i den här nya klassen var jag väldigt blyg. Jag ville inte göra något fel första dagen för jag trodde att i så fall skulle de reta mig för det resten av läsåret. Nu har jag märkt att det här var en toppen- klass. Killar retar inte tjejer och tjejer och killar kan vara tillsammans på rasterna utan att bli retade.”

• Sida 73
•  Original

Vad gör du på din fritid?

Det är inte många av de här barnen som deltar i någon organiserad fritidsverksamhet. Några är med i fotboll eller någon annan form av idrott, ett par deltar i den nystartade verksamhet som Unga Örnar bedriver i området och någon enstaka spelar ett instrument. Det är kompisarna och det sociala umgänget som upptar den största delen av fritiden. Man umgås också med familjen och en del barn hjälper till i hemmet genom att passa småsyskon, handla, laga mat. Några har ett stort ansvar för att rutinerna i hemmet skall fungera.

Det är barnen i åk 6 som berättar: ”På min fritid brukar jag gå på gymnastik 2 ggr i veck— an på måndagar och onsdagar det är kul.”

”Jag har gått i en massa saker t.ex. fotboll, basket, ishockey, konståkning, schack, pingis, biljard, hand— boll, bandy, simning. På fritiden är jag för det mesta ute med Annie, Andres, Astrit, Magnus och Olof. Jag har utegångsförbjud ungefär var 3:e vecka. Då får jag nöja mig med att titta på tv.”

”Nu är jag 12 år och har jämt fullt upp. Jag har många kompisar och tycker om att vara ute, jag spelar gitarr också. Just nu säljer jag jultidningar och böcker, det är roligt. Jag brevväxlar med Jenny.”

”När vi är hemma brukar jag titta på tv och jag bru- kar cykla och lyssna på musik eller brukar jag rita eller hjälpa min mamma. Min syster brukar göra tårta ibland.”

”Jag har rätt många kompisar. När jag kommer hem

och det är fint väder ringer jag till min kompis Tony eller ringer jag till min kompis Leo. Är det fult väder går jag till fritidsgården och spelar biljard eller spelar jag dator hemma. På kvällarna läser eller skriver jag om mc och motocross. Motorcyklar är min speciali-

”

tet.

”På min fritid brukar jag vara med mina kompisar. Jag har en hund. Det är en skotsk Highlander Terrier. Den är 6 år och heter Vipp. Det är vad man säger till honom. Egentligen har han ett långt namn, ett riktigt adelsnamn. Varje dag när jag kommer hem från sko- lan, tar jag på honom kopplet, och går ut med honom. När jag kommer hem igen tar jag ett glas vatten och gör läxorna. När jag är färdig sticker jag till mina kompisar.”

”På min fritid är jag med kompisar. Vi brukar spela basket. Jag bakar väldigt mycket för jag älskar att laga allt möjligt och jag älskar hemkunskap. Ibland så gör jag mat är hela familjen. Då blir de glada.”

Vad vill du bli när du blir stor? När barnen berättar om sin framtid skiljer det natur- ligtvis mycket på de fantasifulla treorna och de mer realistiska sexorna.

Många i åk 3 hade aldrig på allvar tänkt på sin fram— tid och de har också givit Hera varierande alternativ eller ändrat sig helt mellan de olika tillfällen som ämnet varit uppe. En pojke vill t ex vid det ena tillfäl— let bli författare och skriva om hemlandet Somalia, nästa gång tänker han i stället bli Kung Fu-lärare, för att kunna försvara sig. En flicka väljer mellan att bli doktor, fröken eller vakta hästar. Några pojkar som

• Sida 74
•  Original

satt intill varandra blev sugna på samma yrken, så därför finns det 4 poliser med schäferhund, tre piloter och flera som sysslar med bilförsäljning bland treans drömyrken. En pojke och en flicka vill bli läkare, det är de enda som valt arbeten som kräver en mer kvali— ficerad utbildning.

Sexorna har lite mer genomtänkta yrkesval och sprid- ningen är större. Stundtals finns det också en argu- mentering för varför man väljer ett visst yrke. Man väljer utifrån nuvarande specialintressen (t.ex. motor— crosslärare, fotbollsproffs, gymnastiklärare), för att man vill hjälpa fattiga och sjuka (4 vill bli läkare), för att man är djurintresserad (2 veterinärer, 1 ridlärare, l zoolog, l zooaffär) eller för att yrket som lockar är bra betalt. Att tjäna mycket pengar tycker man är viktigt — det gäller även barnen i åk 3. Ett par asiatiska barn ser realistiskt på sin framtid, den ena vill ha en affär med asiatiska matvaror i en småstad där det inte är så stor konkurrens, och den andra vill bli kock på en restau- rang i Stockholm och skicka hem pengar till sin fatti— ga familj. Flera av barnen — både pojkar och flickor - skriver också att de tänker gifta sig och skaffa barn. Familjen och familjebildning är viktigt, de flesta lever idag i hela familjer med båda föräldrarna.

Vid diskussionerna visade flera barn en oro för eller i varje fall en medvetenhet om att det kan vara svårt att få arbete. Många har ju erfarenhet av arbetslösa föräl— drar. När vi tittade på bilder från en grekisk by så sa t ex någon som en positiv kvalitet att ”där har nog alla jobb”. Denna oro är också skönjbar i en del av upp— satserna. Oron ökar med åldern, ju närmre man kom- mer den tid då man måste bestämma sig för yrkesutbildning och yrkesval. Medan barnen i den här

undersökningen i stort sett var optimistiska, så är äldre ungdomar som vi pratat med klart pessimistiska inför sina framtidsutsikter.

LÅGSTADIEBARNENS DRÖMMAR OM FRAMTIDEN

I åk 3 finns ännu inga begränsningar i framtidstron. Här är några exempel på vad barnen vill bli:

”Jag vill jobba på byga hus. Man moste gå i skolan för att jobba. Man moste praoa. jag vill jbba i Spanien. jag vill skriva om Rymden. jag Ska jobba i Sverge i 3

a”

”Jag vill bli djurskötare i bårås.”

”Jag vill bli doktor det är bra att vara doktor om min suster blir sjuk då kan jag jöra hene frisk det är bra att vara doktor.”

”Jag vill bli pilot man måste lära sig hur man flyger flygplanet och man måste lära sig vad alla knappar gör om man inte vet.”

”Jag vill bli Polis ha en shäfer hund. och man måste gå i Polis skolan. Jag går i Takvando och tränar. Jag vill bli rik och ge folck pengar och specielt till de fatiga folcket. Jag vill bli kändis och vara berömd.”

”Jag vill jobba i godisafär och doktor och fröken. Jag vill bo i svärjä och jobba i svärjä.”

”Jag vill jobba med kläder i en afär. Jag vill Jobba i en

• Sida 75
•  Original

modafär i stan. Jag vill äga afären själv.” ”jag vill bli författare. jag vill skrva om Afrika. jag vill sällja VLVO.”

”Jag vil JoBa i LiseBerg. Och i en. afer och min mama och Pappa jobar Dom ska siuvta jobet snart om noGra vekor. Jag vil Ha eN Bilfirma Min pappa Har stedfir- ma. jag vil Bo i staN.”

MELLANSTADIEBARNENS DRÖMMAR OM FRAMTIDEN

I åk 6 har barnen skrivit uppsatser där de berättar om sitt drömyrke och fantiserar om hur det kommer att kännas att jobba som pilot, läkare eller skådespelare.

• Sida 76
•  Original

D A F FÄ R S MA N et är en pojke som bor i Gårdsten. Hans dröm jobb är affärsman. Han sa det verkar

vara spännande. Hans mamma frågade varför. Då svarade han bara för att man kan jobba och tjäna pengar själv. Jag vill inte jobba i en stor stad. Bara för att det är stora konkurrenser där. Jag vill jobba i en småstad. Det spelar ingen roll i vilket land det är. I en småstad finns det ibland inte en asiatisk affär, men jag kommer att ha en asiatisk affär. Det ska nästan bara finnas thai- ländska eller laotiska varor i den. Därför att jag kan lite thailänska bara för att jag har det som hemspråk. Jag har bestämt mig om jag inte lyckas med affären så ska jag vara en konditor, som jobbar med tårtor och gör födelsedags-tårtor. Bara för att jag gillar att baka kakor, pajer och tår-

tor.

N MIN DRÖM SOM ADVOKAT

är jag var liten drömde jag om att vara modell men jag antar att det inte blir så.

Nu tänker jag på att bli advokat. Jag tänker försöka hålla fast vid det för att man tjänar bra och jag vill gärna kunna försörja min familj. Men att vara advokat är ett rätt så stort ansvar men sam— tidigt är det roligt. Att sitta uppe på en domstol och kunna hjällpa människor med förhålande, kriminalitet m.m. tycker gag är bra. Jag vill gärna utbilda mig i U.S.A. eftersom jag skall flytta dit till min pappa.

Jag vet att det kan ta upp till 5 år att utbilda till advokat men jag tar den risken. För att har man en dröm så skall man hålla fast vid den.

Förut tänkte jag aldrig på att bli advokat för att jag tyckte inte att det var intressant. Men nu när jag har blivit äldre tänker jag mer och mer på min framtid. Jag antar väl att det är viktigt. Något finns det säkert som jag inte komma att tycka om med det jobbet. men inget eller ingen är perfekt.

• Sida 77
•  Original

I och för sig skulle jag vilja bli sångerska men jag vill ha något att kunna falla tillbaka på ifall det inte funkar. Men har jag tur så skall det gå väldigt bra för mig i framtiden, hoppas jag.

FOTBOLLSPROFFS Jag vill fortsätta i Gunnilse tills jag blir 13-14 år. Sen kanske jag blir proffs i ”blåvitt”. Jag hoppas att någon i Milan, Parma, Juventus eller Roma ser mig spela, så att jag blir köpt av något lag i Italien. När jag har blivit köpt och bor i Italien så vill jag ha en fru med två barn och de ska bli proffs som jag. Jag vill bo i Milano och vara proffs. Jag vill ha en bil och bo i en villa nere i skogen.

M| N FRAMTID SOM LÄKARE Jag har alltid tänkt på när jag kommer att bli läkare. När jag blir stor tänker jag bli läkare i min framtid, för att jag vill skaffa pengar och hjälpa folk när de är sjuka. Om jag vill jobba då vill jag jobba i mitt eget land Irak för att i Irak blir folk mycket sjuka. När man är läkare lär man sig mer om menniskans kropp. Jag vill också jobba i U.S.A. för att man skafar mer pengar och mer jobb. När man vill bli läkare skall man utbilda sig sju år till man lär sig hur man ska göra. Jag har drömt många gånger om att jag har varit läkare. Det är också lite svårt tills man lär sig att bli läkare. Jag har varit sjuk många gånger. Då skulle jag gå till sjukhuset. Man fick dra ett nummer för att stå i kön. Jag tyckte det var roligt för att jag var liten förut. Men nu tycker jag att det är tråkigt att stå i kön. Jag var liten tyckte jag för det fanns leksaker att leka med. Sen ropade läkaren på mig. Jag gick in till läkarerummet. Det

• Sida 78
•  Original

var mycket stort och Hnnt. Då började jag tycka om att bli läkare. När jag bodde i mitt eget land sa fröknarna hela tiden du kommer att bli läkare. Jag blev jätteglad. När fröknarna sa så till mig. Jag kännde mig som om jag är läkare på riktigt. Men jag tänkte så här om jag kommer att bli läkare kommer jag att bli mycket glad.”

N NÄRJAG BLIR EGEN FÖRETAGARE

är jag öppnar en zooaffär så ska jag köpa en massa djur och hyra en stor affärslokal där den ska vara. Jag ska köpa kaniner, hamstrar, råttor, ödlor, hundar, katter och dansmöss. Jag ska ha kaninerna i en stor trälåda. Råttorna ska vara i burar och hamstrarna och dansmössen likaså. Ödlorna ska vara i ett terrarium. Hundarna och katterna ska vara i inhägnader på bak- gården. Det ska bli en bra affär med djur och tillbehör. Det ska vara en halvbillig affär. Det ska vara öppet alla dagar 10-19.30, på hegerna ska det vara öppet 10—15.00. Jag ska ha ett stöldlarm i dörren. Jag vill ha affären har i Göteborg eller i Stockholm. Det är bara för att jag bor och är född här därför vill jag stanna här i Sverige.

EN DAG SOM FRITI DSFRÖKEN

, ag ligger på kullen och tittar på molnen. Plötsligt ser jag ett moln som liknar ett fritids med en massa barn i. Jag fantiserar mig in i hur det skulle vara om jag var fritidsfröken. Jag kom- mer till fritidset kl. 7.00 och låser upp och öppnar sakta dörren. Där inne finns en massa tusch- pennor, bollar, böcker och andra leksaker. Det dröjer inte länge innan det kommer ett barn och ett till och ett till. Till sist har alla som skulle komma kommit och sitter och äter frukost. När de och borster sina tänder med tandborstarna som de tagit med. Sen går de till skolan och då blir det alldeles tyst. Jag går långsamt ut till köket. Dät tar jag en ost-macka och en kopp kaffe. Sedan får jag städa lite och torka av borden. Strax därefter kommer en till fröken och säger hej och tycker att jag har städat fint. Sedan går hon ut i köket och tar lite kaffe. Sedan sitter vi och

pratar om vad vi ska hitta på under dagen. Vi bestämmer oss för att vi ska göra en utflykt. När

• Sida 79
•  Original

• Sida 80
•  Original

barnen kommer så har vi redan packat allt. Vi talar om att vi ska göra en utflykt till Slottskogen som ligger i den fina staden Göteborg som vi bor i. Alla blir upphetsade och börjar prata om det. Nu ska vi ge oss iväg. Nu är vi framme. Alla barnen springer och leker medan vi vuxna sitter och njuter av naturen. Kristina en av fröknarna ropar på barnen att det är dax för mat. Vi äter och sedan går vi hem till fritidset igen. Vi vuxna packar upp och barnen börjar leka. Vi sätter oss i en soffa och vilar och pratar medan alla barnen springer runt och leker. Nu är de dax för de fles- ta barnen att gå hem. Deras mammor väntar säkert på dom. Nu är det bara två barn kvar. De är syskon och bor på samma gård som jag. Jag följer dom hem till sig. Då blir deras mamma glad. Äntligen är den här dagen över. Jag är trött och utmattad så jag lägger mig och sover på en gång. När jag vaknar och ser solen lysa in så tänker jag för mig själv: Nej, nu börjar det igen. Trött som jag är lägger jag mig och sover igen. Jag tar ledigt idag säger jag för mig själv. Då kommer någon och ringer på dörren. Det är Linda och Martin som jag följde hem igår. De undrar om vi inte kan ta sällskap till fritids. De tittar på mig med sina trofasta ögon så jag kan inte säja nej. Okej, säger jag jag ska bara ta på mig först. Nu börjar en ny jobbig dag. (suck).

, JAG VILL BLI OPTIKER a

g vill inte bli något där man måste stressa så mycket, som t.ex. busschaufför, om man är försenad, så måste man köra snabbare, och då kanske man missa en hållplats... Visst, visst det är en lång utbildning, det kostar nog mycket med böcker och så, men skulderna kan man betala med sin lön, ca 16.000/ månaden. Jag har ju hört en hel del om lönen man får för en del yrken, och som optiker får man hög lön, men som sagt var — det är en ganska lång utbildning också, ca 3 år. 18 år senare: Rrrrr! Jäsp, åh vad jag är trött... Älskling, vi måste gå upp!

• Sida 81
•  Original

Jag hoppar in i duschen och blir pigg som en mört när jag får en skvätt vatten i ansiktet. Klockan är halv 9.

Nu måste jag snabba mig. Jag slänger i mig frukosten och lite kaffe, säger ”hej då” och sätter mig i bilen. Jag köt till jobbet - ”Blic” på Odinsplatsen.

Det är tomt i receptionen, så jag ställer mig där.

Snart kommer det in en liten flicka med sin mamma. Mamman lämnar fram en lapp från flickans skolsköterska, som har skrivit att hon behöver kon- trollera synen. Hon ser 0,5—0,6.

Glasögon.

Rosa! Hon får gå runt och titta på barn,,avdelningen” en stund och efter mycket om och men, så får hon sina efterlängtade rosa bågar. Snart kommer en elegant dam in och undrar om hennes linser är färdiga. Klockan är 12 och det är dags för lunch, och just då kommer min arbetskompis Anne in och undrar om vi ska sätta oss på ett café. Jag tar en stor ostsmörgås och en kopp kaffe, och vi pratar om vad vi ska göra i hel— gen.

Efter lunch går jag in i ”labbet” och gör färdigt några par glasögon. Nästa rast sätter jag mig bara ner och drömmer mig bort... Jag väcks ur mina drömmar av att telefonen ringer. Hon undrar om dag och tid för en synundersökning. Måndag kl 11.00. Då kommer jag genast ihåg det, det är ju fredag, så jag ska på fest hos min gamla klasskamrat Mounia. Efter jobbet åker jag hem i ilfart och gör mig iordning inför festen. Jag tar på mig en lång, svart klänning och högklackade skor. När jag kommer till festen så ser ja att många av våra gamla klasskamrater också är där, bl.a. min

• Sida 82
•  Original

gamla bästis Elin, som nu för tiden är historieprofessor. På hela kvällen gör vi nästan inget annat än återupplivar gamla minnen. När jag kommer hem mitt i natten så är jag dödstrött, så jag går och lägger mig på en gång. Den natten drömmer jag om när jag var 12 år och skrev en uppsats om att jag ville bli optiker... Rrrr!

N MITT LIV SOM VETERINÄR

u efter 6 års utbildning har jag äntligen blivit veterinär på Blå Stjärnan.

Jag ska börja jobba i morgon. När jag skulle sova låg jag och tänkte på att jag inte skulle vilja jobba i något annat land för då kan man bli sjuk av djuren. När jag vaknade åkte jag till jobbet. Jag blev chef på en liten klinik.

Jag Hck bra betalt runt 40 000kr/ mån. En dag opererade jag en katt den hade cancer, tyvärr dog den. Man kunde inte rädda den. Den dagen tänkte jag nästan sluta men jag fortsatte. En gång på nat— ten fick jag åka till zoo och operera ett lejon. Det gick bra men det tog lång tid innan lejonet blev bra. Efter det öppnade jag en egen klinik som jag kaladde för Djur Vård och Hälsa. Jag anställde fyra personer de hette Björn, Frasse, Brage och Nisse. De var duktiga och snälla. Det gick bra för oss vi räddade många djur. Vi blev kända och omtyckta av människorna och djuren. Vi hade en stor djurmatfabrik som hette Matt för dit djur. Den finns i Göteborg där vi bor. Sen levde jag lyckligt i Göteborg med min fru och mina barn.

• Sida 83
•  Original

Wm. åå rx" %&äkgagäldämwyååäälåa »wwwww. äwwåå Bäuå»%äååå_gåh

• Sida 84
•  Original

byn. mmw mZ

_ O%vaémz _:sz >>>ZO> m._.>_._.mZ >.]. (,??? P?.

>>mZ Imrmq. >? 590 Cem/_» ?Pn. _wO—n. (yo mmm mZ 2502”.

I>Z cm;» Ims. m(>w._..

?PO %? Im_.._. (I..

>>mZ (>_U mem??? Gm.—. mm.; _NOS:U

(_ O>W_(>Wm._1>_v

OnI quo/_» mZ _.m>>OZ>U.

>ZU> Vx (_ _.__A> mO>> av;».

?PO Vx _.KQACD mO>> _Um._. em,—w.

&??? m.m—Smk. mm

• Sida 85
•  Original

Du,—N_Umjmz

O%WUmémZ em,—N ww»!

me?—”Z 22355??? 001 em,—N O_.>_v>. O%WUmémZ Icy—N >>>ZO> 0>._.O_N

mO>> I)? >>>ZO> Z>>>Z. O%WUmémZ PW ()QAm—Gn

_Um._. _:sz >>>ZO> _uO_.>n_Am_N. m,m/_NOmémZ yw ZvGÖyz mO>> _.>Z_vm._.

>>mZ 05.1sz _ZOmZ D_Cm .....

gås då $$$. am

• Sida 86
•  Original

P GYMNASTIKLÄRARE! å

morgonen när jag vaknar så hör jag posten komma. Mamma säger till mig att jag ska

hämta den, men när jag tittar i brevlådan så ligger det ett brev som det står gymnstik på. Jag blir glad och undrar vad det är. Sen kom jag att tänka på att det var min tränare som sa att det skul— le komma ett brev. Jag blir lite nervös. Jag går in i mitt rum, river upp brevet och det står:

Hej!

Vi från Göteborgsgymnasterna vill ha dej som tränare snälla kom och lär oss mycket mer och bli Vår tränare.

Hälsningar: Göteborgsgymnasterna Jag tänker en liten stund sen bestämmer jag mig. Jag ska gå dit och hjälpa dem. Jag åker direkt. Äntligen här! Undrar om jag ska gå till höger eller vänster? hej är det du som är Annie? Ja det är jag. Kom med här. Nu är vi framme. Blunda! Titta, oj vad mycket barn! Skall jag träna alla dem? Ja vill du inte det? Jo men vem har bestämt det? Vår chef här. Han tycker att du är bra och kunna lära oss. Ja visst det ska bli ett nöje. Vad vill du att vi ska börja med Annie? Vi kan vell presentera oss innan, ja jag heter Annie och det vet ni vell. JA... Nu har alla presenterat sig. Nu kan ni hämta 10 st mator och en stötmata som ni lägger ovan— på. OKEY! När ni har gjort det hämtar ni en trampets och 2 st tjockmattor, sen en plint sätt igång medans jag hämtar musiken. Vi är 40 st barn här och vi delar upp oss då börjar vi med tjugo stycket gör på mattan vad du vill, så tar jag 20 st på trampetsen som ni vet skall vi ha KM men det tar vi efter uppvärmningen. - Annie. — Ja. Vad gör du efter vi har tränat? Jo jag tränar själv i gymnastik för att jag ska kunna lära er. På trampetsen så börjar vi med ljushopp kom igen BRA Lina bra sen tar vi en rundat på mattan. Nu är klockan halv 9 vi måste sluta. Ni har varit jätteduktiga. Annie hoppas du får vara Vår lärare. Det hoppas jag med. Annie Annie Ja, det är jag som är chef över gymnstiken och jag anställer dig som gymnastiklärare. JA.JA. Vad kul bar—

nen kommer att bli jätteglada. Så blev jag gymnastiklärare. SLUT!

• Sida 87
•  Original

H R I D 5 K 0 LA N

ej jag heter Elin och är 23 år. Jag har äntligen nu, efter många och långa år gått fär- digt min ridlärareutbildning på Strömsholm slott. Det har varit en tid med mycket jobb och långa dagar, men det har också varit mycket kul och jag har fått många kompisar. För 2 veckor sedan köpte jag ett hus. Det ligger väldigt fint i skogen, alldeles på gränsen mellan Västergötland och Småland. 200 meter bort ligger en liten fin badsjö. Det går en ganska stor väg ca 500 meter bort från huset. Bredvid huset är det en stor plätt kal mark. Runt omkring huset finns det stora härliga grässlätter. Det här stället kostade förstås massvis med pengar, så det skulle vara bra med ett jobb. Jag har belägrat arbetsförmedlingen hela förra veckan. Det är omöjligt att få jobb i dessa tider!!! Efter några låånga och trååkiga dagar bestämde jag mig för att starta egen ridskola! Jag började genast planera, mäta och ringa runt. Just nu ska jag ringa snickarna ska göra den sista finputsningen på allt!

SENARE ......

Äntligen är allt färdigt, stallet med 18 boxar, padock, ridhus och hagar! Nu ska jag leta efter häs- tar, och det blir nog inte världens lättaste....Här har jag 10 annonser....Jag tror att jag ska svara på några....hm....

Fyra veckor senare .....

Nu har jag 18 hästar stora och små.Jag väntar bara på några elever. Men de kommer väl snart. Hoppas jag.Det är lite jobbigt att rida 18 hästar 2 gånger varje dag!

Ett år senare....

Åh, vad härligt det är! Nu har jag flera hundra elever. Både vuxna och barn. De är jätteduktiga! Hästarna har anpassat sig bra, och om 3 månader är det ett sto som ska föla. Jag är jättenyfiken på vad det ska bli. Här går dagarna fort förbi, men en sak är säker. Jag tänker aldrig sluta tycka om hästar!!

• Sida 88
•  Original

BO KVAR ELLER FLYTTA

En fråga som vi ställde till barnen var om de vill bo kvar i Gårdsten när de blir stora. Svaret blev att de allra flesta tänker flytta någon annanstans. En del vill tillbaka till sina hemländer, andra vill flytta in till stan eller bo i en småstad. Flera vill flytta utomlands, gärna till USA där man hoppas kunna få jobb och tjäna mycket pengar. Lusten att flytta tycks inte hänga ihop med om man trivs eller ej, utan har att göra med drömmar om något annorlunda, om äventyret framti- den. Men några vill bo kvar och skriver så här:

”Jag skulle aldrig vilja flytta från Gårdsten för alla är så snälla utan några familjer och så är det aldrig skräpigt

där. ”

”I 6 år har mamma och pappa tjatat om att vi ska flyt- ta, men det blir aldrig av. Och det är väl bra det, för jag har ingen större lust att flytta. Jag trivs i Gårdsten, här finns ju många av mina kompisar.”

”Gårdsten är ett ställe med olika kulturer och natjo— ner. I Gårdsten har jag bott i hela mitt liv och skulle inte vilja flytta till ett annat ställe. För i Gårdsten har jag alla mina kommpisar.”

ATT VARA BARN I GÅRDSTEN

Är Gårdsten ett bra område att växa upp i? Det som värderas högst i ett bostadsområde är positi— z/a sociala kontakter, trygg/Jet, att det är rent och snygg och att a'etfnns fn natur i närheten. Både vuxna och

barn tycker att dessa kvalitéer är viktiga för trivseln. Hur ser det då ut i Gårdsten?

Gårdsten fungerar bra på många sätt för barnen, men där finns naturligtvis också problem. För mindre barn är stadsdelen en bra och trygg plats. Bilfria områden närmast husen, många lekplatser, massor med lekkam— rater, närhet till fin natur och badmöjligheter på som- maren. Men skräp och fimpar på lekplatserna, kattpiss i sandlådorna och glassplitter på de finaste ställena i Dalen minskar användbarheten och skapar irritation.

Finast i Gårdsten är radhusområdet på Malörtsgatan, där finns det lekkamrater och där bor bara snälla män- niskor och inga rasister, där är alltid rent och snyggt och fln natur finns i både trädgårdar och skogen straxt intill. Så tycker nästan alla barn som vi pratat med och det är naturligtvis viktigt att ha i åtanke, när man fun— derar över hur man skall göra resten av Gårdsten till ett attraktivt bostadsområde.

När barnen blir större, utökar sitt revir och börjar leka utan tillsyn, så blir hoten fler. Skolbarnen beskriver hur de blivit skrämda av bråkiga ungdomar, rasister och fyllegubbar och de vantrivs med den stundtals skräpiga omgivningen. Även de mindre barnen har erfarenheter av att ha blivit jagade eller inputtade i taggiga buskar. Och de berättar om starka bröder som tränar kampsporter och uppträder som lugnande beskydd. Att det är viktigt att kunna försvara sig får man lära sig tidigt.

Den sociala miljön med alla kompisarna är den största tillgången i Gårdsten, det är alla eniga om. Och där kompisarna finns, där trivs man. Barnen i den här

• Sida 89
•  Original

åldern klagar inte heller på brist på sysselsättning. Tvärtom, det finns gott om lekplatser och ställen där det går att spela bandy eller åka roller-scates eller sitta och prata med bästisen. ”Gårdsten är bra för barn, för dom finns det massor att göra”, som en 18-åring uttryckte sig. Det är när man blir äldre och längtar efter någonstans att gå bortom vuxenvärlden, det är då Gårdsten inte räcker till, när man vill sitta på café till- sammans med sina vänner, gå på disco, är på väg att utveckla en egen identitet.

OM INVANDRARE OCH RASISTER

De många nationaliteterna har man en blandad inställning till. Ett barn kan å ena sidan säga att det bor alldeles för många invandrare i Gårdsten, å andra sidan vara bästis med en liten svart flicka från Soma— lia. Det är svårt att avgöra om den invandrarfientliga attityden är något barnen har med sig hemifrån - om de upprepar argument de hört sina föräldrar säga - samtidigt som den egna verkligheten i själva verket är positivt mångkulturell. I intervjuer med äldre ungdo- mar har vi gång på gång mött ett förvånat oförstående när vi frågat om invandrare, olika nationaliteter etc. ”Jag vet inte vad du menar, jag tänker inte så om mina kompisar. Jag frågar aldrig vilket land de kommer ifrån”.

Men invandrarfientlighet och rasism finns i Gårdsten och är en ingrediens som skymtar fram gång på gång i barnens berättelser. Det kan gälla vissa platser de inte tycker om att vara på, eftersom där bor människor som inte tycker om invandrare, folk som kastat glåp- ord efter dem eller jagat dem. Samtidigt kan vi också

se motsatsen i alla dessa barn som umgås och leker med varandra från alla världens hörn. Kommer den unga generationen barn som växer upp i Gårdsten idag att vara mer tolerant än sina föräldrar?

SKOLAN

Vi har inte diskuterat skolan och skolmiljön med låg— stadieklassen. Men sexorna har vid flera tillfällen spontant uttryckt sin positiva inställning till skolan, fröken och den egna klassen. Gårdstensskolan har ett blandat rykte. Men de barn vi pratade med var positi— va till skolan. De tyckte visserligen att skolmiljön var stökig — särskilt högstadiet - och klagade på gamla och slitna skolmateriel. På en fråga i enkäten om vad de helst skulle vilja att man gjorde för barnen i Gårdsten, så var det t ex flera som sa: Köp nya skolböcker!

Det positiva intryck vi fick av den undersökta mellan- stadieklassen och dess lärare, tycker vi understryker hur viktigt det är med en bra skola och engagerade lärare för barnens välbefinnande och möjlighet att klara sig vidare i samhället. I synnerhet i områden som Gårdsten. Detta är en självklarhet - det vet vi — men den är ändå värd att ständigt poängteras.

BARNEN SOM RESURS

Barnen är Gårdstens största tillgång. De är en tillgång bara genom att finnas till. En gård med lekande barn skänker glädje och upplevs av många äldre som triv- sam. Men barnens kraft och energi är också en tillgång. En tillgång som används alldeles för lite. Medan de vuxna

• Sida 90
•  Original

klagar på det ena och det andra och ofta tycker att allt ska fixas av bostadsföretagen och samhället, finns det kraft, lust och vilja att själv ta itu med saker och ting hos barnen. ”Varför får inte vi ha städdagar på Salvia- gatan, som de har på Malört? Det skulle vara jätte— roligt”. Barnen gav flera exempel på hur de skulle vilja medverka och hjälpa till för att göra fint i Dalen, i garagen osv. Gemensamt arbete för en gemensam sak var ingen främmande inför.

Det Hnns exempel på hur stadsdelsförvaltningen till- sammans med bostadsföretagen och fritidsledarna ordnar sommarjobb — ”Fixarna” -för högstadiebarn i Gårdsten. Man städar, lagar utemöbler och målar graf- fitti i de stora fula garagen. Arbetena är mycket popu- lära och visar hur viktigt det är att låta barn och ungdom vara med och ta ansvar för och forma sin

egen miljö. Ge barnen fler arbetsuppgifler i Gårdsten, så kommer de att vara mer rädda om sin miljö och sätta större värde på den. Och hela området blir då finare — till glädje för alla. Genom att arbeta tillsammans över ålders- och kulturgränserna lär de sig också att respek- tera varandra.

Man får inte heller glömma att barnen är en viktig resurs som brobyggare mellan de olika kulturerna. Både direkt genom att de möts och blir vänner med varandra som vi beskrivit ovan och indirekt genom att föräldrarna träffas på lekplatsen, på dagis och senare på föräldramöten i skolan och förhoppningsvis utvecklar positiva relationer till varandra.

Och då kanske fler vill stanna kvar - både barn och vuxna - i hembygden Gårdsten.

• Sida 91
•  Original

;o

12» 23; 50.

:>... .; $n. _ o.»;omamz. :>; »» $n. _ SO:/z zc.

I?” I>x 50 3.2». _AOZEWZN.

IX.; new/W ?PO WCZ._. _ 0>_N_Um._.m2.

1.5» 3.5 50 3,3 _ ::.» 95832.

NHs—$$ man? Sw

>.? (>?» 5535

5525 >» En.

53 won I? _ 02635. 2025 >» 50

mo? :>» 32 33.5. 5525 >» 30

mo? >» 292 _AZV (Ecom.

äaåmå ha»? %&

_:woZmZZu

50 303522” _ 95635. 50 Q? jaa än 35 3.54. 2822 222; E» 314 >zm__xam. _wrpomz än?» OnI 3322”

_ 3.2.» 962.

39222», 2232” mo? 03

Om &czomx.

&» >» Oma 54 253523

I.? _ 022332

ååå—=. Neva. mm.

• Sida 92
•  Original

Pra—uma? 50 m; mo; 0323 P» 0592? 50 m; OD?» 2522? >?» IZWZN ; (23293. 50 5333; 24 5,25? 50 mm; mz 3>xOnx>2. OC.. mz 252 :32 53 &? 320 m2 _>_V>2. ;o &; To; 202 059 Z.,/ze; Om 1»,me (>=>2Ox>m1>23x. 30 m; 25 Om: >:>. 30 322” >? 325. $n. m; >Z> 53 I? 8? 22» om Q? xcza Emo m_2> 2; m_AOx. 02632 38 >Z> _AESOE», 950? 350 >E> Speedy 2340? 03 >; I? En. (_: ESV, _ 03 Spec; 02632. Så.... måga... % 192 3.1 523; $,...sz 29%; 09 23.442”. Oma xo??? då, 923» 35 IOP» 155»? om 233?» OC.. En. >>m2 &. 333; 50.

(>U IMF/202» UNC

änka,—Nå Fånge. Sw

• Sida 93
•  Original

_._(m._. _w_.>Z_v _w_.>Z_U )? G>O rmUmmZ.

_wCPZU em,—N (yo O_LPU.

__wr>Z_U mem/_q, ?Pn. AIO—ATPU.

_w_.>Z_U byn. EUT». _wCPZU mem/_» _.Pn. A_Umx. __WCPZU I>z (_ Oymémx. __w_.>Z_U DOW (yn. Om:.mz. ?» >.» E(mém 0>ZO

Ita” _ O%xUmémZ.

Gsus»? NOR??? &w

3.73qu

022832 .....

2.4 52; 4924 001 19.302

3.2 momzazomz »» 4022 Om: dem/Ena 03 m;; >>>2 _A>2 ån.», 03 95632 z.? >>>2 :>; woj :>» IS». 23 :(. _zam mo.” >? 50 :>; 903 32

32 zymdyz .....

SSS >?wa %%

• Sida 94
•  Original

95532

02632 .? ;>.

IA. 55212342122 95632.

50 (_: 24 (_ 23 3.22», 1.5.

$n. :>; 2 554

32 _202 124.

$n. jaaa? OZ oåomamzwmxorpz

;o (_: 23 54.» 233.

50 (_: ;S» 35 3.2 23.2.

Mess: >??? Gm. nu..”emqmzmöåq a>xomam2rmxor>2 .? ;>. oåomamzmaxoixz :>; E%, 522. oåomamzmaxotyz I>x mod,, ECO? m.m/zomamzmaxogz :? 22; 35.3 02 2229. oåemamzmaxogz :>» OE? 292235? m.m/zomamzmaxotyz :>» 5322... 332229. 52552. womzfr 5.22. 233; Om: 2259?

ur.—Sm. måååakmw. mm

• Sida 95
•  Original

w»>z_u

_w»>2.o _ I>2O.

.w»>2O _ 22.0.

w»>2_u _ .w2.

.w»>2.u .V> 82.

w»>2o »>2 (>»> 22.9

O>>.21>>>2 >» (>»:9

m> 3> 03 103.353.

33 >» 5.3.3. >o 2>2

Seas... oå. & _>o >» 2 8.3 33 »O>>.V.m>». .>n_ >» 2 8.5 35 2.9». .>o >» 2 8.3 320 33.2. .>n_ >» 2 8.5 mo? o:?» (>2.C. »Owo» >» »Oo> On... 50?» ?>. 32 152 . 9>».u32 >» o»>. .>o >» 2 8.5 mo? wo». o>»o32.

NG? mås: mm

• Sida 96
•  Original

2 e>n _ o>»e32

j: o>»_u32 .>o 3>» 5.32.

>>>>>>>> om» .V>.v_v> >Så—03522.

_>o o>» 3.6 3.2 >>>>>Z> j: >=>»2.

(_ »OZ» m»> m>»m» =O» (. 3>2.Am» _u> >3>>O£>»2. mmo>2 9>» (. ITS O(m» w»o>» Om: 030».

?> 33 3>» 5.3» 2>o»> »»>x>2.om 330».

.V>.U_u> :>» 933 i: 23 6.3.

2>o»> m.u>»»>» 53.5: On... 00» 2 63.

2.5» (_ _AO>>>>m_N Im>> emm—A_N (_ >>>._..

_>o 503» 3.0 mmo>2 _._(3 _ n>»_u32 mo» _>o >» ..>3. .o>»_u32 >» >>>2 ?>. (...se asså & (>»2o> o>..

_._(m._. när» mO>> mZ U>Zm.

_ O(m/xUmémZmnyZmXX/Umzm _.>ZU. __w_.>Z_U mr.—N >>>Z Om>>>mr _w_.>ZU 5.2» >>>Z m>>>m.

mv, >? _._(m._. _ D>xUmémZ_

o.sxmsää. &.

• Sida 97
•  Original

CHmmmZUm

(31302 >_> >I.) m..» CémmmZUmIXm—CyUmv >>>Z _A>Z _Z._.m %> 10?

>.]. >>>Z mmm C... mO>> >>>Z DOW. Z>OW> TC./x r>ZO> ZymO?

WOAJ. TTE» OAI _.>Zn_> Aum/_».

>ZUz> I)? m>>> ZYWO?

m(>_w._. I>w OnI 35% .SE».

222 .>o I>» .c mz czwm»:o z>m>_ __0» >....» :c? :>» Om: 30»> %>» ..... o>»c£.mz >» 1: 5» >C>. så??? & ...>» _A>z >E> .wo.

I>» >» Uma .w»> (>»; .u>n_. I>» :zzm 15 Om:

00? 03 280

mo? 3>z »>z o> _

Om: 59 _.

o>».v3mz >» j: 5» >:>_ _zam .w>»> 5» .>o.

&...»th Näää. mm

• Sida 98
•  Original

o>»u3.mz

. &»?qu mo» So»> On.. m>>>. . 95812 »>z .uc 3»; >.

_o>».v3mz >» SÄR/25132 ?>? zc :» .>o mz >_.w>z.

.o>».u2mz ;»m» .>o 33 >>>>:>. (. »?>» 10; m»>z m0>>>:>

_o>»cm4mz »033m» du>zm wc? 38 22 »>z 23251.

.o>».umamz :zzm mz 265. .umz »>z >>>z .zä So?.

_o>».u3mz .wo» >>.z> »0333».

.o>»oåmz .wo» .>o.

Qeäåååå & w>»zmz _ n>»um4mz mj .w>»z »>>>_>» Om: :>» m.m.. .w>»z.Ä .w>»> m»»>j>» On... :m». .w>»zmz m:» _w>»> lm» On... Im». o>».umjmz >» :=: >( .w>»z On.. (cxz> mo? .._>» »ozod 0391sz UE >( 22.2.

x_n—Ås. ååå”? %%

• Sida 99
•  Original

• Sida 100
•  Original

• Sida 101
•  Original

• Sida 102
•  Original

Guud vg

. _&

"Men nö-ö

tnst'

"%