SOU 2010:10

Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i historia

Sammanfattning: En föråldrad kvinnosyn

De tre läroböckerna ger intryck av att bygga på en gammaldags, föråldrad kanon, där kvinnor och jämställdhet i senare upplagor kastats in sent, som jästen efter degen. Kvinnor är inte integrerade i utan tillagda till texten, och framstår därför som udda, särskilda, utanför det normala. Dessutom leder förfaringssättet till direkta motsägelser – i något sammanhang framhålls kanske kvinnors arbete i produktionen, medan det i alla övriga delar av boken förtigs. Ett annat exempel är Napoleons Code Civil, vars negativa innebörd för kvinnor framhålls på en sida för att på nästa hyllas som en jämlik lagstiftning för alla människor. Till den negativa bilden av kvinnor bidrar också att de sällan framträder som subjekt, och att historien inte skrivs ur kvinnors perspektiv, inte heller när framställningarna faktiskt syftar till att behandla kvinnor.

Kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i historia:

Sammanfattande synpunkter

Granskningen av kvinnor, män och jämställdhet i läromedel i historia har omfattat fyra läroböcker och en lärarhandledning. Två läroböcker plus lärarhandledningen är författade för gymnasiet och två läroböcker för grundskolan. Böckerna uppvisar likartade mönster. Män, enskilda och i grupp, och manliga perspektiv dominerar. Utrymmet för kvinnors historia är minimalt och har oftast karaktären av inskott i den övriga texten. Också i avsnitt som behandlar kvinnor slår manliga perspektiv igenom.

Några siffror: I gymnasieboken Människan genom tiderna ägnas cirka 14 sidor av bokens 351 sidor åt kvinnor; detta innefattar såväl avsnitt med kvinnor i rubriken, som det utrymme kvinnor ägnas i den allmänna texten. Det skulle givetvis inte behöva betyda att återstoden skulle handla om enbart män. En noggrannare granskning visar dock att bokens övriga innehåll till övervägande del inte behandlar människor (kvinnor och män) utan att det just rör sig om män, tydliggjort genom pronomina, beteckningar, titlar och namn.

Gymnasieboken Alla tiders historia ägnar 13–14 sidor av 375 åt kvinnor. De övriga sidorna ägnas också här i övervägande grad åt manliga aktörer och mäns förhållanden, namngivna eller som kategori. Det har verkat överflödigt att göra motsvarande beräkning för grundskoleböckerna SO Direkt. Historia. Ämnesboken och

Sofi Historia, eftersom kvinnors representation tycks vara densamma eller rentav sämre än i de båda andra böckerna.

Få namngivna kvinnor

Förhållandet återspeglas tydligt i antalet kvinnor och män, som nämns vid namn i böckerna. I gymnasieboken Människan genom tiderna finns i registret namngivna 14 kvinnor och 235 män. Kvinnorna är lika få i bokens marginalnotiser, översiktliga tidslinjer och bildtexter. Anmärkningsvärt är att antalet och andelen namngivna kvinnor sjunker ju längre fram man kommer i tiden – endast fyra kvinnor nämns i huvudtexten på 1900-talet. Ingen svensk kvinna nämns vid namn i register och huvudtext efter år 1720, ingen i marginalnotiserna, två finns med på en gruppbild över Karl XIV Johans familj och ytterligare en i lärarhandledningen (Sophie Sager). Kvinnosakspionjären Sager är den enda svenska kvinna bokens lärarhandledning nämner efter år 1720.

För svensk del har gymnasieboken Alla tiders historia en något bättre men fortfarande blygsam representation. Boken nämner i texten för svensk historia på 1900-talet två kvinnor. Å andra sidan nämns i texten ingen kvinna i avsnittet om den allmänna historien under samma tid.

Grundskoleboken SO Direkt. Historia. Ämnesboken nämner sex kvinnor för svenskt 1900-tal. Den första riksdagskvinnan Kerstin Hesselgren, tre medlemmar av kungafamiljen – kronprinsessan Victoria, prinsessan Madeleine och drottning Silvia – och två kvinnliga ministrar, Anna-Greta Leijon och Anna Lindh. De båda sistnämnda nämns dock enbart i egenskap av offer för ett tilltänkt attentat, respektive offer för mord.

Av 41 namngivna konstnärer och författare i gymnasieboken

Människan genom tiderna är ingen kvinna. Ingen kvinnlig konstnär eller författare nämns heller i grundskoleboken SO Direkt. Historia. Ämnesboken. Gymnasieboken Alla tiders historia nämner tre kvinnliga konstnärer och två kvinnliga författare.

Grundskoleboken Sofi Historia visar samma mönster som de övriga böckerna. Registret innehåller cirka 150 män och sex kvinnor. Drottning Kristina är den enda svenska kvinna som nämns, och med henne är det också slut med intresset för kvinnor i den svenska historien.

Andelen anonyma kvinnor i böckerna är lika liten som för de namngivna. Ofta nämns kvinnor dessutom som pendanger till män: bondens, hantverkarens eller arbetarens hustru, liksom i sammanställningen ”munkar och nunnor”, där nunnorna sedan inte nämns mer i texten. Av specialavsnitt om kvinnor framgår på ett par

ställen deras aktiva deltagande i produktion av flera slag, liksom också i ett par fall de områden där de var ensamproducenter, bland annat mjölk- och mejerihanteringen. Men när verksamma i jordbruk, hantverk, fabriksproduktion och andra arbeten nämns i den övriga texten framställs de som enbart manliga på något undantag när. Detta ger inte bara en missvisande bild av kvinnors historia utan också av hela den ekonomiska historien. Därtill kommer att kvinnornas omfattande produktion i hushållet under äldre tid överhuvudtaget inte behandlas utan blir synlig i böckerna först när den flyttas ut och industrialiseras. Det skeva synsättet gör att också barnens historia försvinner på ett par undantag när.

I grundskoleboken SO Direkt. Historia. Ämnesboken lämnas dock barns historia ett något större utrymme, och skillnader mellan flickor och pojkar kommenteras. Barnen försvinner dock under senare hälften av svenskt 1900-tal; anmärkningsvärt eftersom de då får starkt ökade rättigheter och ökat samhällsutrymme genom reformer som föräldraförsäkring, förbudet mot aga, utbyggnaden av daghem, införande av pappamånad mm.

Kvinnors insatser förbigås

Kvinnornas starka ställning i klostren under medeltiden kommer bort i gymnasieboken Alla tiders historia och grundskoleboken

SO Direkt. Historia. Ämnesboken, och nämns enbart i korthet i gymnasieboken Människan genom tiderna. Det mäktiga Vadstena kloster får endast en rad i en marginalnotis i den sistnämnda, medan munkarnas verksamhet i Nydala och Alvastra kloster ägnas större uppmärksamhet. Ingen av böckerna nämner kvinnors ställning som studenter och professorer vid de italienska universiteten från 1100-talet och framåt. Vetenskapsmän, uppfinnare och geografiska upptäckare lämnas stort utrymme i samtliga böcker utom grundskoleboken Sofi Historia. Men endast en kvinna nämns:

Hypatia i grundskoleboken SO Direkt. Historia. Ämnesboken. Den dubbla Nobelpristagaren Marie Curie nämns alltså ingenstans.

Upplysningsfilosoferna ägnas uppmärksamhet och respekt, men deras inställning till kvinnor förbigås med undantag av ett kort omnämnande av Jean-Jacques Rousseaus kvinnosyn. Mary Wollstonecraft saknas i samtliga böcker, liksom Fredrika Bremer. Kvinnorörelsen finns inte med under de politiska ideologierna, där för övrigt enbart en av böckerna i korthet nämner John Stuart Mills

påtalande av förtrycket av kvinnor. Kvinnorörelsen räknas inte heller in under folkrörelserna, men har en rubrik i gymnasieboken

Alla tiders historia, som också nämner namn på svenska kvinnosaksföreningar och en kvinnosakskvinna under 1800-talet. När den allmänna rösträttens genombrott nämnts för de nordiska länderna eller bara för Sverige försvinner intresset för rösträttens införande helt; den långsamma och sena demokratiseringsprocessen i Europa tematiseras därmed inte, inte heller diskuteras kvinnors till en början mycket låga representation i riksdag och regeringar.

Kvinnors ökade rättigheter finns med som korta omnämnanden för 1800-talet; mest i Alla tiders historia, som också ägnar ett något större intresse åt jämställdhetsfrågor med bland annat omnämnandet av pappamånadens införande. I övrigt betraktas jämställdhet som en fråga för kvinnor.

Genus problematiseras inte i någon av böckerna, vare sig ifråga om kvinnor eller män. Kvinnor och kvinnors förhållanden beskrivs övervägande med citat från män och ur mäns synpunkt. I tre av böckerna finns uttryck som måste betraktas som sexistiska.

I lärarhandledningen till gymnasieboken Människan genom tiderna ska pojkarnas intresse för historia väckas genom läsning av Ivanhoe, Robin Hood, John Silver, kapten Blod, Hjortfot och genom Hollywoodfilmer om kaparkrig på 1500-talet och indiankrig på 1900-talet. Hur flickors intresse ska väckas framgår inte. Få av övningsuppgifterna har ett innehåll som berör kvinnor; desto fler ägnas åt män.

Det nämns 104 män vid namn i arbetsuppgifterna till grundskoleboken SO Direkt. Historia. Ämnesboken. Men bara en kvinna: Drottning Margareta. Ett ytterligt fåtal uppgifter ägnas åt jämställdhet och kvinnors historia.

Massivt utrymme ägnar böckerna åt krigen med en koncentration på krigens förlopp, medan kvinnornas insatser och förhållanden under krigen i stort sett lämnas därhän. Några upplysningar om fredsrörelser förekommer inte. Lärarhandledningen till

Människan genom tiderna har en omfattande kartavdelning som nästan helt ägnas åt gränsförändringar genom århundradena och den beledsagande texten handlar om krig. Kvinnors insatser och livsvillkor under krigen berörs ytterst litet. Grundskoleboken Sofi Historia ägnar 12 sidor åt första världskriget, medan den allmänna rösträttens genomförande förbigås.

Läroplan och kursplaner följs inte

De fyra läroböcker och den lärarhandledning som här tagits upp motsvarar ifråga om jämställdhet vare sig läroplanens föreskrifter, kursplanernas mål eller författarnas egna intentioner, givetvis förutsatt att de anser att kvinnor, deras insatser, förhållanden och rättigheter har samma värde som mäns. Medvetenheten om ett möjligt jämställdhetsperspektiv är låg; när ordet jämställdhet används gäller det på något undantag när enbart kvinnor. Framställningarna innehåller inga analyser av det samhälleliga förhållandet mellan kvinnor och män. Homosexualitet nämns i gymnasieboken

Människan genom tiderna enbart i samband med framställningen om Aten. Möjligheten att åtminstone i det grekiska sammanhanget ta upp kvinnlig homosexualitet missar man genom att i textboken inte nämna vare sig Sapfo eller Lesbos.1 Gymnasieboken Alla tiders historia har några meningar om homosexuellas ökade rättigheter i slutet av boken. Med fördel skulle denna historia ha kunnat behandlas åtminstone under 1900-talet, när både sjukdoms- och kriminalstämpel till slut hävdes.

En historieskrivning som skulle utgå från att kvinnor är likvärdiga med män, där kvinnor skulle studeras och framställas som tänkande, handlande, upplevande och skapande subjekt skulle få andra tyngdpunkter än dem som ges i de här behandlade läroböckerna. De historiska frågorna skulle gälla kvinnor i samma mån som män. Hur levde kvinnorna respektive männen? Vilka var kvinnors respektive mäns historiska villkor, också i förhållande till varandra och till barn? Hur påverkade de och påverkades av olika historiska skeenden och förändringar? Vilka verksamheter och verksamhetsområden var deras, gemensamma och var för sig?

En sådan historieskrivning skulle också med nödvändighet medföra att mannen tematiseras och att manligheten problematiseras på samma sätt som kvinnan. I de läroböcker som här granskats är mannen, hans liv och verksamhet – utan att det på något sätt medvetandegörs – norm, huvudperson och styrande för urvalet och behandlingen av de samhällsområden som tas upp. Det framstår som ett oundgängligt krav, att detta förhållande medvetandegörs och diskuteras. En sådan problematisering av mannens ställning och verksamheter skulle leda till analyser om varför just vissa

1 I kartavsnittet i lärarhandledningen finns faktiskt följande fråga: ”Orden lesbisk, pergament och lakonisk har bildats efter tre namn som omnämns på kartan. Vilka då? Förklara bakgrunden!”, Lärarhandledningen, s. 171.

samhällsområden tenderar att tematiseras medan andra utelämnas, varför delar av produktionen beskrivs som manliga, fastän de inte är det, varför diskussioner om ideologi, politik, människovärde och demokratisering har en tendens att bara handla om mannen, varför mannens historiska frånvaro i väsentliga delar av produktion, hushåll och barn motsvaras av en frånvaro av dessa områden i läroböckerna, varför krigen bara tematiseras ur männens synpunkt, kort sagt vilka männen var och var de fanns i samhället under olika tider. En sådan analys och en sådan utgångspunkt skulle, som jag ser det, självklart leda till analyser av det samhälleliga förhållandet mellan kvinnor och män.

Men också med de perspektiv som författarna säger sig vilja lägga, borde den historia som faktiskt behandlas i de här granskade böckerna grundläggande omarbetas till en annan och korrekt framtoning. Ur svensk och nordisk synvinkel bör det vara enkelt att åstadkomma. Det är inte bara så, att kvinno- och genushistorisk forskning idag har nått en omfattning och tagit fram kunskap och resultat som räcker långt i ett sådant företag. Det finns också goda förlagor att gå till, inte minst när det gäller den svenska historien från 1720 och framåt, just det tidsavsnitt som visar anmärkningsvärda brister i de granskade böckerna. Ett exempel är en lärobok för universitetsbruk, Det svenska samhället 1720–2006. Böndernas och arbetarnas tid.2 Här är kvinnors liv och arbete – och barns – integrerade i framställningen, oavsett vilka delar av samhället det gäller. Kvinnorörelse, kvinnornas politiska genombrott och jämställdhetsfrågornas roll behandlas utförligt. Barn och ungdomar, flickor såväl som pojkar, finns kontinuerligt med. Boken kom i sin första upplaga år 2004. Den tänkbara invändningen, att författarna har ett betydligt större utrymme till förfogande än de här granskade läroböckerna faller på den integration av barns, kvinnors och mäns livsvillkor och arbete som kännetecknar framställningen i

Det svenska samhället 1720–2006. Denna integration visar sig inte vara särskilt utrymmeskrävande. Det finns också mot den bakgrunden inte någon ursäkt för att fortsätta att ge ut historiska läromedel som förgäves försöker skyla en gammaldags manlig kanon och ett föråldrat forskningsläge med en och annan påsmetad notis om kvinnor.

2 Susanna Hedenborg & Lars Kvarnström, Det svenska samhället 1720–2006. Böndernas och arbetarnas tid. Studentlitteratur 2009 (2004). Kvinnors svenska historia finns populärvetenskapligt framställd i till exempel Ohlander-Strömberg 2008.

Avslutande reflektion om effekter på eleverna

Hur påverkas skolelever, flickor och pojkar, av att få historien presenterad som en aldrig ifrågasatt eller diskuterad manlig angelägenhet med traditionella manliga perspektiv, en historia där det ibland knappast verkar ha funnits några kvinnor? En historia som dessutom i tre av de böcker som här behandlats har inslag som måste betecknas som sexistiska och förnedrande. Vi har idag en återkommande diskussion om självdestruktiva drag och handlingar hos framför allt flickor. Historieundervisningen, om den följer de läromedel som här granskats, kan knappast bidra till att ge flickor positiva självbilder eller kvinnliga förebilder i historien. Det är snarare tvärtom. Och pojkar möter ett snävt mansideal, som riskerar att låsa dem i en begränsande och till sin innebörd negativ bild av sig själva och omvärlden.