Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om lastsäkring och kontroll av lastsäkring på och i fordon, TSFS 2017:25

Dessa föreskrifter innehåller bestämmelser om lastsäkring och kontroll av lastsäkring på och i fordon.

Föreskrifterna ska tillämpas på lastsäkring på eller i motordrivet fordon, samt släpvagnar och terrängsläp som dras av sådana fordon. Föreskrifterna ska dock inte tillämpas på motorcykel och moped och släpvagnar som dras av sådana fordon.

Bestämmelserna i 7–10 §§ gäller för lastsäkring på eller i samtliga fordonskategorier som omfattas av dessa föreskrifters tillämpningsområde.

Bestämmelserna i 11–16 §§ gäller endast följande kategorier av nyttofordon med en konstruktionshastighet som överstiger 25 km/tim och släpvagnar eller terrängsläp som dras av sådana fordon: 1. Tung lastbil. 2. Tung buss. 3. Hjultraktor T5 med konstruktionshastighet över 40 km/tim. 4. Släpvagn som överstiger 3,5 ton och som dras av sådana fordon.

Dessa föreskrifter påverkar inte de krav som anges i Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps föreskrifter (MSBFS 2016:8) om transport av farligt gods på väg och i terräng (ADR-S) eller Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2010:2) och allmänna råd om transport av levande djur.

Se Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/47/EU av den 3 april 2014 om tekniska vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i unionen och om upphävande av direktiv 2000/30/EG, i den ursprungliga lydelsen.

Följande beteckningar och förkortningar används med angiven betydelse.

nyttofordon ett motorfordon och dess släpvagn eller påhängsvagn som främst används för transport av varor eller passagerare i kommersiellt syfte, såsom transport för annans räkning mot ersättning eller transport för egen räkning eller annat yrkesmässigt syfte surrning metod för att hindra last från att förflyttas och/eller tippa med hjälp av surrningsanordningar, till exempel spännband I övrigt har de beteckningar som används i dessa föreskrifter samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner, förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner, fordonslagen (2002:574) och fordonsförordningen (2009:211), om inte något annat anges.

Lastsäkringen ska kunna motstå följande belastningar till följd av accelerationer av fordonet: 1. I färdriktning (framåt): 0,8 gånger lastens vikt. 2. I sidled: 0,5 gånger lastens vikt. 3. Mot färdriktning (bakåt): 0,5 gånger lastens vikt.

Lastsäkringen ska förhindra att lasten eller delar av den förflyttas på fordonet under transport.

Lastbärare och lastsäkringsutrustning ska vara lämpad för lasten och får inte vara skadad på något sätt som påverkar funktionen eller säkerheten. Lastsäkringsutrustningen ska, under hela tiden den används, fungera och säkra lasten.

Lastbärare och lastsäkringsutrustning ska väljas avseende typ, antal och egenskaper så att de kan ta upp de belastningar som anges i 7 § utan att belastas mer än dess säkra belastning på ett sådant sätt att inte LC överskrids.

De standarder som anges i avsnitt I.5 i bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/47/EU av den 3 april 2014 om tekniska vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i unionen och om upphävande av direktiv 2000/30/EG ska användas för att säkra last på och i nyttofordon samt på och i lastbärare. Den senaste versionen av standarden får användas.

Lastsäkring för laster som inte omfattas av de standarder som avses i 11 § ska verifieras med praktiska prov eller tekniska beräkningar utförda enligt de standarder som anges i 11 § och klara de belastningar som anges i 7 §.

Vid tillämpning av 12 § ska lastsäkringsintyg användas som är framtaget av en person som genom tekniska beräkningar eller praktiska prov visar att vald metod uppfyller 7 §. Intyget ska kunna uppvisas vid lastsäkringskontroll på begäran av polis eller bilinspektör.

Används låsningsdon, förstängningsanordning, surrningsdon eller annan flyttbar lastsäkringsutrustning ska lastsäkringsutrustningen vara märkt avseende hållfasthet enligt de tillämpliga standarder som anges i 11 §, eller så ska hållfastheten intygas genom certifikat. Detta gäller inte tillfälligt byggda träkonstruktioner för förstängning.

Används fordonsdelar såsom framstam, sidolämmar, sidoväggar, bakgavel, stöttor eller surrningspunkter vid lastsäkringen ska de klara av de

påfrestningar som uppstår av lasten och den lastsäkringsutrustning som används.

Används förstängning som lastsäkringsmetod ska det sammanlagda fria utrymmet mellan lastenheter eller mellan lastenheter och fordonsdel vara högst 15 cm. Vid förstängning av tungt stumt gods ska fritt utrymme minimeras.

Polisman eller bilinspektör som genomför lastsäkringskontroll ska ha kompetens för uppgiften.

Kontrollen får omfatta de undersökningar som krävs för att fastställa lastsäkringens eventuella brister.

Vid bedömning av brister vid lastsäkringskontroll ska polisman eller bilinspektör använda sig av den förteckning som finns i bilaga 3. Värdena för bristbedömning i bilaga 3 ska dock endast betraktas som vägledande. Vid flera brister klassificeras transporten enligt den högsta av de upptäckta bristernas klassificering. Om transporten har flera brister och de kombinerade effekterna väntas leda till att bristerna förstärks ska transporten klassificeras i nästa högre bristgrupp.

Märkningsplikten eller krav på certifikat enligt 14 § på lastsäkringsutrustning är undantagen för fordon som är registrerade i det militära fordonsregistret och som brukas av Försvarsmakten, Försvarets Materielverk och Försvarets radioanstalt enligt militärtrafikförordningen (2009:212).

Transportstyrelsen kan bevilja undantag från dessa föreskrifter. ___________

Denna författning träder ikraft den 20 maj 2018, då Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter (TSVFS 1978:10) om säkring av last på fordon under färd ska upphöra att gälla.

På Transportstyrelsens vägnar

JONAS BJELFVENSTAM Magnus Nyström (Väg- och järnvägsavdelningen)

Utgivare: Kristina Nilsson, Transportstyrelsen, Norrköping ISSN 2000-1975

Bilaga 1