1 §  1 mom. Med utrikes förrättning avses i detta reglemente tjänstgöring eller uppdrag, som på grund av en statlig myndighets föreskrifter eller beslut fullgörs för statens räkning utom riket på annan ort än den där förrättningsmannen har sitt tjänsteställe. En resa som är direkt föranledd av en utrikes förrättning kallas i reglementet utrikes tjänsteresa. Detsamma gäller en resa som den som har sitt tjänsteställe i utlandet företar till eller från Sverige på grund av en statlig myndighets föreskrifter eller beslut.

Dygnet räknas från klockan 0. Med natt avses i reglementet klockan 0-6, med dag den övriga delen av dygnet. I fråga om en resa mellan orter, som inte har samma tid, skall beräkningen ske efter den lokala tiden för den ort där resan påbörjas eller där resan börjar på nytt efter ett uppehåll för förrättning.

Framgår det inte av omständigheterna vilket tjänsteställe som en förrättningsman skall ha, fastställs tjänstestället av vederbörande myndighet. Förordning (1980:765).

2 mom. Med vederbörande myndighet avses i reglementet den myndighet, som har att fatta beslut om utbetalning av resekostnadsersättning och traktamente m.m. till förrättningsmannen.

Där det enligt vad nu sagts ankommer på annan myndighet inom försvaret än försvarets civilförvaltning att utfärda bestämmelser eller meddela beslut, som avses i 2 § 2 mom. och 6 §, skall samråd äga rum med nämnda ämbetsverk.

3 mom. De anvisningar som innefattas i kungörelsen (1952:736) med tilläggsbestämmelser till allmänna resereglementet i dess lydelse vid utgången av år 1981 skall i tillämpliga delar gälla som anvisningar till detta reglemente. Förordning (1981:1266).

2 §  1 mom. Vid utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa äger förrättningsman, i den mån ej annorlunda är eller varder stadgat, åtnjuta resekostnadsersättning och traktamente m.m. enligt bestämmelserna i detta reglemente.

2 mom. En myndighet får dock besluta att resekostnadsersättning och traktamente i vissa fall inte skall betalas eller betalas med lägre belopp än som följer av detta reglemente. Ett sådant beslut gäller bara för tid efter det att förrättningsmannen har fått del av beslutet, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Förordning (1984:781).

3 §  1 mom. Om inte regeringen för ett visst fall eller en viss grupp av fall beslutar annat, tillhör en förrättningsman reseklass A eller B enligt följande.

4 §  I reglementet omförmälda ersättningar utgå med hänsyn tagen till den väg och det färdsätt, som verkligen använts, dock må ersättning icke tillgodonjutas med sammanlagt högre belopp än som skulle hava utgått, därest förrättningsmannen begagnat sig av den väg och det färdsätt, som med avseende å resans ändamål samt för åstadkommande av minsta sammanlagda kostnad eller eljest varit lämpligast. Bestämmelserna i första stycket innebära icke skyldighet för förrättningsman att färdas med flygplan vid resa mellan Sverige och ort inom något av länderna Danmark, Finland och Norge eller vid resa mellan så närbelägna utrikes orter, att begagnandet av angivna färdsätt skulle medföra ringa eller ingen tidsvinst. Vederbörande myndighet äger även eljest för särskilda fall förordna, att förrättningsman icke skall vara skyldig att färdas med flygplan.

Beträffande utrikes tjänsteresor, som företagas med förrättningsman tillhörigt motorfordon eller med flygplan, äger myndighet, som regeringen därtill bemyndigar, förordna, att resekostnadsersättning skall utgå även i fall, då förrättningsmannen icke enligt bestämmelserna i första stycket är berättigad till ersättning för sådant färdsätt.

Vederbörande myndighet äger medgiva, att vid en med hänsyn till restidens längd eller eljest särskilt tröttande utrikes tjänsteresa skäligt uppehåll för vila må inräknas i restiden. Förordning (1963:44).

Anvisningar till 4 §

Befrielse från skyldighet att färdas med flygplan bör kunna medgivas exempelvis om förrättningsman med läkarintyg styrker, att han av hälsoskäl icke bör flyga, eller om särskilt stor risk för förseningar eller andra trafikrubbningar föreligger.

5 §  För beräknande av resekostnadsersättning och traktamente må utrikes tjänsteresa anses påbörjad respektive avslutad vid förrättningsmannens tjänsteställe eller hans bostad eller ock å annan plats, där han haft eller har att fullgöra utrikes förrättning, förrättning enligt allmänna resereglementet eller allmänt uppdrag. Om utrikes tjänsteresa påbörjas eller avslutas annorstädes än nu sagts, skall, där ej regeringen annat föreskriver, i ersättningshänseende så anses, som om resan påbörjats respektive avslutats vid tjänstestället eller bostaden.

6 §  1 mom. Om inte annat följer av 2 mom., utgår resekostnadsersättning vid utrikes tjänsteresa enligt följande.

7 §  1 mom. I fråga om resgods utgår ersättning dels med skäligt belopp för transport till och från järnvägs- eller busslinjestation, hamn eller flygplats, dels ock i övrigt för transport av erforderligt handbagage med det färdmedel, som av förrättningsmannen anlitats för tjänsteresan, och eljest med billigaste trafikmedel. Förordning (1955:291).

2 mom. Ersättning utgår jämväl för utgifter för

1. resgodsförsäkring till skäligt belopp,
2. viseringsavgift för resan,
3. provision o.d. vid köp av erforderlig resevaluta,
4. kursförlust vid återväxling av främmande valuta,
5. erforderlig skyddsympning samt
6. oundgängliga telefonsamtal och telegram avseende biljett- eller rumsbeställning. Förordning (1955:291).

3 mom. I 1 och 2 mom. avsedda utgifter skola, där ej enligt 1 mom. ersättning skall utgå med skäligt belopp, så vitt möjligt vara styrkta. Förordning (1955:291).

8 §  Drabbas förrättningsman under utrikes tjänsteresa av skada till följd av flygolycka, utgår, om ej annat följer av andra stycket, ersättning av statsmedel enligt följande grunder:

1. vid bestående fullständig invaliditet på grund av olycksfallet med ett belopp av 75000 kronor och vid bestående nedsättning av arbetsförmågan med minst en tiondel med motsvarande lägre belopp;
2. vid dödsfall på grund av olycksfallet med ett belopp av 75000 kronor till den avlidnes efterlevande.

Omfattas skadan av statlig personskadeförsäkring enligt kollektivavtal mellan staten och arbetstagarorganisation, utgår dock ingen ersättning enligt detta reglemente.

Med efterlevande avses make och arvsberättigade barn under 21 år samt arvsberättigade föräldrar. Finnes ej annan efterlevande än make, tillfaller hela beloppet maken. Finnas jämte make andra efterlevande, tillfaller halva beloppet maken. Belopp, som utgår till andra efterlevande än make, fördelas dem emellan enligt de regler, som gälla för fördelning av arvfallen egendom.

Har i fall som avses under a ersättning utgivits efter viss invaliditetsgrad och befinnes sedermera att den bestående invaliditetsgraden blir högre än beräknat, utgives den tilläggsersättning, som svarar häremot.

Utgiven invaliditetsersättning skall i förekommande fall avräknas från dödsfallsersättning till efterlevande enligt b ovan.

Ersättningen bestämmes och utbetalas av riksförsäkringsverket. Förordning (1974:667).

9 §  1 mom. Vid utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa betalas traktamente per dag enligt 2-6 mom., om inte annat följer av föreskrifter eller beslut som har meddelats med stöd av 2 § 2 mom.Förordning (1980:765).

2 mom. Om inte annat följer av 3-6 mom., betalas utlandstraktamente med det belopp som anges för vistelselandet i bilaga 1 /n3/. Uppehåller sig förrättningsmannen under samma dag i flera länder, betalas traktamente efter vad som anges för det land där han tillbringar den längsta tiden. Tillbringar han största delen av dagen i Sverige, beräknas traktamentet enligt de bestämmelser om reseförmåner som enligt kollektivavtal gäller för statstjänstemän i allmänhet. Förordning (1981:1266).

3 mom. Traktamente till den som är stationerad utom riket betalas bara om mer än 6 timmar i följd har tagits i anspråk för utrikes förrättning eller tjänsteresa utanför stationeringsorten. Har mer än 6 men högst 10 timmar i följd tagits i anspråk för sådan förrättning eller tjänsteresa, betalas halvt traktamente. Förordning (1980:765).

4 mom. Om en förrättningsman under utrikes tjänsteresa reser mer än 8 timmar av en dag med tåg, fartyg eller flygplan, betalas traktamente för den dagen med 125 kronor eller, om minst halva restiden tillbringas på färdmedel där kostnaden för måltid ingår i biljettpriset, med 50 kronor. Om förrättningsmannen en sådan dag vistas mer än 8 timmar på förrättningsorten, betalas dock traktamente minst med det belopp som skulle ha utgått enligt 2, 3 eller 5 mom.

Traktamente som avses i första stycket betalas aldrig med högre belopp än som skulle ha utgått enligt 2, 3 eller 5 mom. Förordning (1988:1460).

5 mom. För en utsänd tjänsteman, som är stationerad utom riket, skall traktamente enligt 2 eller 3 mom. minskas med 20 procent vid förrättning eller tjänsteresa inom stationeringslandet. Förordning (1980:765).

6 mom. Uppehåller sig en förrättningsman vid utrikes förrättning på samma ort mer än 20 dagar i följd efter ankomstdagen, nedsätts traktamentet från och med den 21 dagen med 30 procent. Vad som nu har sagts gäller dock inte om förrättningen avser förhandlingar med en annan stat eller sammanträde inom en internationell organisation där Sverige är medlem.

Uppehållstiden anses ha fortgått i en följd även om förrättningen har avbrutits av semester eller - under mindre än åtta hela dagar i följd - av tjänstledighet, tjänstgöring inom stationeringsorten eller förrättning på annan ort än uppehållsorten. Hela dagar som ingår i ett sådant avbrott räknas däremot inte in i den tjugodagarsperiod efter vilken traktamentet skall sättas ned. Förordning (1980:765).

Anvisningar till 9 §

1. När det gäller att enligt 2 mom. avgöra i vilket land som en förrättningsman har uppehållit sig den längsta tiden av en och samma dag, skall tiden för färd med båt eller flygplan från hamnen eller flygplatsen i ett land till hamnen eller flygplatsen i ett annat land inte räknas in i vistelsen i något av länderna. Detsamma gäller i fråga om tid för mellanlandning för tankning eller liknande eller för byte till inrikes flyg. Vid avresa från Sverige skall den tid som förrättningsmannen uppehåller sig i Sverige räknas från klockan 6. Vid ankomst till Sverige skall samma tid räknas till klockan 24. Var resan skall anses påbörjad och avslutad framgår av 5 §. Förordning (1980:765).
2. Vid tillämpning av 4 mom. anses såsom restid endast tiden mellan färdmedlets avgång från och ankomst till järnvägsstation, hamn eller flygplats. I restiden inräknas sådana väntetider som kan förekomma under resan på grund av byte av transportlägenhet, flygplans mellanlandning för tankning eller liknande avbrott samt tid för byte mellan olika färdmedel.

Däremot inräknas inte avbrott för övernattning eller sådant avbrott i tjänsteresa som avses i 11 §. Förordning (1980:765).

10 §  1 mom. Vid utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa ersättas styrkta utgifter för hotellrum, i den mån de av vederbörande myndighet med hänsyn till förrättningsmannens ställning, resans ändamål samt pris- och övriga förhållanden å orten prövas skäliga. I fall, då betjäningsavgift icke upptages å hotellräkningen, må dylik utgift till brukligt belopp ersättas.

Ingår vid hotellvistelse även kosthåll i rumspriset, skall i första stycket avsedd ersättning minskas med värdet av denna förmån, dock lägst med 35 procent av rumspriset vid helpension, 22.5 procent av rumspriset vid halvpension och 5 procent av rumspriset, om detta endast innefattar första frukost.

Delas hotellrum med person, som icke är berättigad till ersättning enligt första stycket, utgår icke sådan ersättning med större belopp än som motsvarar 70 procent av det för två personer fastställda rumspriset, oberäknat kosthåll, dock lägst med det för rummet för en person fastställda priset. Förordning (1978:64).

2 mom. Även om förrättningsmannen för en natt inte har haft några utgifter för hotellrum eller annat logi, har han rätt till ersättning för särskilda kostnader med ett belopp per hel natt som svarar mot 25 procent av det traktamente som tillämpas för honom för påföljande dag. Sådan ersättning utgår dock inte för nätter, då förrättningsmannen på statens bekostnad har sovplats på tåg eller fartyg. Förordning (1980:765).

Anvisningar till 10 §

1. Innan en förrättningsman påbörjar en utrikes tjänsteresa skall myndigheten på lämpligt sätt informera honom om den ungefärliga hotellkostnadsersättning som han kan räkna med.

Ersättning för hotellkostnader bör i regel inte beviljas med högre belopp än som svarar mot kostnaden för rum i hotell av god andra klass standard eller, om det finns särskilda skäl till det, av första klass standard. För en del orter anges i bilaga 2 de högsta priser som sålunda kan godtas som kostnad för hotellrum. I fråga om andra resmål kan myndigheten inhämta motsvarande uppgifter från utrikesdepartementets rese- och flyttningssektion.

Högre ersättning än som följer av andra stycket bör beviljas bara om det finns synnerliga skäl till det. Ett sådant skäl kan vara att ett hotellrum inte står att få inom angiven kostnadsram och att detta beror av omständigheter som förrättningsmannen inte kan råda över. Han har t.ex. inte kunnat beställa rum i tillräckligt god tid, därför att han måste resa med kort varsel eller ändra sina planer under resan. Ett annat sådant skäl kan vara att värdlandet eller en svensk myndighet på platsen har bokat ett dyrare hotellrum i samband med en kongress e.d. I enstaka fall bör också hänsyn till uppdragets beskaffenhet och de lokala förhållandena kunna anses som synnerliga skäl.

Den förrättningsman som begär ersättning för högre hotellkostnad skall i reseräkningen motivera sin begäran. Förordning (1980:48).

1. I utgifterna för hotellrum må inräknas å hotellräkningen upptagen kostnad för bagagetransport i samband med ankomst till eller avresa från hotell. Har kostnad för dylik transport förekommit men ej upptagits å hotellräkningen, må ersättning härför utgå till skäligt belopp.
2. Den omständigheten att kosthåll, som på vissa hotell är obligatoriskt inkluderat i rumspriset, icke kunnat helt utnyttjas påverkar icke tillämpningen av bestämmelserna i 1 mom. andra stycket om viss procentuell reduktion av hotellersättningen.
3. Sker utrikes tjänsteresa med utnyttjande av reseform, vars pris innefattar kostnaderna för såväl färdbiljetter som hotellrum och måltider, och kan det ej styrkas med vilka belopp kostnaderna för måltider ingå i priset, bör eljest utgående traktamente nedsättas med hänsyn till i priset ingående måltider under andra dagar än resdagar. Nedsättningen bör i dylikt fall utgöra vid helpension 75 procent, vid halvpension 45 procent och, om endast första frukost ingår i priset, 5 procent. Förordning (1974:531).
4. Hinder föreligger ej mot att tjänsteman, som i stället för att anlita hotell förhyr privat bostad, medgives ersättning för hyreskostnaden, inberäknat i förekommande fall kostnad för lyse, bränsle och betjäning, under förutsättning att densamma icke överstiger normal hotellrumskostnad och att utgiften - utom såvitt avser drickspengar - är vederbörligen styrkt.

11 §  Nödgas förrättningsman på grund av naturhinder eller styrkt sjukdom eller av annan giltig anledning avbryta utrikes förrättning eller utrikes tjänsteresa och uppehålla sig annorstädes än i hemmet eller å stationeringsorten, skall i fråga om traktamente och ersättning för hotellkostnader så anses, som om förrättningsmannen utförde förrättning, där han under tiden för uppehållet har sitt nattkvarter.

12 §  För bestridande av utgifter i samband med utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa äger förrättningsman uppbära lämpligt förskott att redovisas inom tid, som vederbörande myndighet bestämmer. Har utlämnat förskott överstigit den ersättningssumma, som fastställts efter granskning av ingiven reseräkning, skall det överskjutande förskottsbeloppet vara till fullo ersatt inom en månad efter det avräkningsbesked erhållits. Förordning (1963:44).

Anvisningar till 12 §

Reseförskott bör avpassas så, att det normalt svarar mot förrättningsmannens slutliga fordran enligt reseräkningen. Förrättningsman är, där ej förhållandena i undantagsfall annat föranleda, skyldig att själv ombesörja betalning av hotell- och restauranträkningar samt andra utgifter, som icke äro att hänföra under bestämmelserna om resekostnadsersättning enligt 2 kap. reglementet.

13 §  1 mom. I en räkning med krav på ersättning enligt detta reglemente (reseräkning) skall uppges

ändamålet med utrikes förrättning,

författning, instruktion eller särskilt förordnande som legat till grund för förrättningen,

tiderna för avresa och återkomst samt de dagar under vilka utrikes förrättning och utrikes tjänsteresa ägt rum,

det färdmedel som har använts för varje del av utrikes tjänsteresa och dess avgångs- och ankomsttider samt den klass på tåg, fartyg eller flygplan i vilken resan företagits,

förskott som uppburits med stöd av 12 §.

Vid reseräkningen skall i förekommande fall, där så kan ske och om myndigheten inte i särskilt fall medger annat, fogas kvitto på utgift för taxi eller ''annat färdmedel'' enligt 6 § samt på utgift som avses i 7 §. Utgifter för taxiresor skall specificeras. Förordning (1980:765).

2 mom. Reseräkning skall, där ej kortare tid för redovisning av förskott bestämts med stöd av 12 §, vara till vederbörande myndighet inkommen inom 3 månader efter det förrättningen eller tjänsteresan avslutats. För särskilt fall må efter därom gjord skriftlig framställning anstånd med räkningens avlämnande kunna medgivas för kortare tid. Förordning (1963:44).

3 mom. Utlägg i främmande valuta ersättas enligt den växelkurs, efter vilken valutan förvärvats. Nämnda växelkurs skall styrkas genom banknota eller på annat sätt. Förordning (1963:44).

14 §  Beslut om ersättning enligt detta reglemente får överklagas hos kammarrätten genom besvär. Förordning (1987:485).