1 §  Den som vid utgången av december 1954 var medlem av erkänd sjukkassa för erhållande av sjukpenning men som icke är sjukpenningförsäkrad enligt lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän sjukförsäkring äger, utan hinder av vad i nämnda lag finnes stadgat däremot stridande, för tiden intill utgången av juni 1965 i den allmänna centralsjukkassa han tillhör genom frivilliga avgifter försäkra sig för sjukpenning enligt vad nedan sägs. Lag (1960:182).

2 §  Anmälan för erhållande av försäkring enligt denna lag skall göras före den 31 juli 1955 eller, såvitt angår den som blivit sjukpenningförsäkrad enligt lagen om allmän sjukförsäkring men vars försäkring sedermera upphört, inom två veckor från det beslutet härom delgivits honom.

Försäkring enligt denna lag gäller från det medlemmens tidigare sjukpenningförsäkring i erkänd eller allmän sjukkassa upphört men gäller endast såframt den försäkrade i föreskriven ordning fullgjort sin skyldighet att erlägga avgift jämväl för försäkringen i den erkända sjukkassan.

I fråga om rätten till försäkringsförmån anses den nya försäkringen utgöra fortsättning av den tidigare. Lag (1955:398).

3 §  Försäkring enligt denna lag skall avse sjukpenning uppgående till en, två eller tre kronor för dag, dock högst det av nämnda belopp, som med 50 öre överstiger den sjukpenning, för vilken medlemmen vid utgången av år 1954 i erkänd sjukkassa var försäkrad under de första 90 sjukhjälpsdagarna.

Å sjukpenningen skall utgivas barntillägg, därvid bestämmelserna i 24 och 25 §§ lagen om allmän sjukförsäkring skola äga motsvarande tillämpning.

Sjukpenning må utgivas endast vid sjukdom, som förorsakar förlust av arbetsförmågan.

För dag, då den försäkrade åtnjuter sjukhusvård, skall sjukpenning, som överstiger en krona 50 öre, nedsättas till nämnda belopp.

4 §  För försäkring enligt denna lag skall erläggas avgift, som för år räknat skall utgöra tolv gånger den tillförsäkrade sjukpenningens belopp.

Angående ordningen för inbetalning av avgifter för försäkring enligt denna lag skall gälla vad riksförsäkringsanstalten därom föreskriver.

5 §  Till centralsjukkassa utgår statsbidrag för försäkring enligt denna lag med tjugu procent av vad kassan på grund av försäkringen utgivit i sjukpenning och med sjuttiofem procent av kassans utgifter för barntillägg.

Kostnaderna för försäkringen skola, i den mån de icke täckas av avgifterna för densamma jämte statsbidrag och andra för försäkringsverksamheten tillgängliga medel, belasta försäkringen för grundsjukpenning i kassan. Lag (1955:398).

6 §  I övrigt skall vad enligt lagen om allmän sjukförsäkring gäller rörande frivillig försäkring enligt nämnda lag i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande försäkring enligt denna lag; dock skall i fråga om karenstiden städse gälla vad som föreskrivits i 26 § lagen om allmän sjukförsäkring.

7 §  De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av denna lag, meddelas av Konungen eller efter Konungens bemyndigande av riksförsäkringsanstalten.