1 §  Avtalet den 25 april 1963 mellan Sverige och Spanien för undvikande av dubbelbeskattning och fastställande av bestämmelser angående ömsesidig handräckning beträffande skatter på kvarlåtenskap skall lända till efterrättelse för Sveriges del. /n1/

//n1// Ang. avtalets lydelse se bilaga fogad till 1964:97.

2 §  Anstånd enligt 3 § kungörelsen den 1 december 1967 (nr 721) om förfarandet rörande eftergift av arvsskatt eller gåvoskatt vid dubbelbeskattning får, i fall som avses i artikel 7 § 3 i avtalet, medges med högst så stor del av skatten, som vid proportionell fördelning av hela det beräknade skattebeloppet på den egendom, som enligt avtalet skall beskattas i Sverige, och den egendom, som enligt avtalet skall beskattas i Spanien, kan antagas belöpa på sistnämnda egendom. I övriga fall får anstånd icke medges med högre belopp än det lägsta av följande belopp, nämligen antingen den spanska skatt, som erlagts eller kan antagas komma att erläggas för egendom som enligt artikel 4 eller 5 i avtalet skall beskattas i Spanien, eller den del av den svenska arvsskatten som vid proportionell fördelning belöper på samma egendom.

3 §  Om åtgärd av beskattningsmyndighet i Spanien medfört eller kan komma att medföra beskattning som strider mot avtalets principer, kan den som träffats av beskattningen hos Kungl. Maj:t ansöka om att åtgärd vidtages från svensk sida för att undvika sådan beskattning under förutsättning antingen att han är svensk medborgare eller att den avlidne hade hemvist i Sverige vid sin död (jfr art. 11).