1 §  Denna kungörelse gäller

terrängfordons beskaffenhet och utrustning,

kontroll av terrängfordon.

Bestämmelserna om terrängfordons beskaffenhet och utrustning och om kontroll av terrängfordon gäller dock inte

motordrivet fordon, som är avsett att föras av gående, eller släpfordon, som kopplas till sådant fordon,

fordon, som används uteslutande inom inhägnat järnvägs- eller fabriksområde eller inhägnat tävlingsområde eller annat dylikt inhägnat område.

Bestämmelserna om terrängfordons beskaffenhet och utrustning och kontroll av terrängfordon gäller inte heller terrängfordon, som tillhör staten och är tillverkat för särskilt militärt ändamål. Förordning (1998:1278).

2 §  I militära vägtrafikkungörelsen (1974:97) och vägtrafikförordningen (1995:137) för räddningskåren under utbildning och höjd beredskap finns bestämmelser om undantag från denna kungörelse. Det finns även särskilda bestämmelser om undantag från kungörelsen med anledning av överenskommelser med främmande makter.

Det finns bestämmelser i förordningen (2001:650) om vägtrafikregister om kontroll genom vägtrafikregistret samt i trafikförordningen (1998:1276) om trafik på väg och i terräng.

I terrängkörningsförordningen (1978:594) finns bestämmelser om allmän skoterled. Förordning (2001:654).

3 §  De beteckningar som används i denna kungörelse har samma betydelse som i lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner och förordningen (2001:651) om vägtrafikdefinitioner. Förordning (2001:654).

5 a §  Ägaren av ett fordon är skyldig att se till att fordonet inte brukas i strid mot bestämmelserna i denna kungörelse eller bestämmelser eller förbud som har meddelats med stöd av denna kungörelse. Förordning (1998:1278).

6 §  Bestämmelserna i denna kungörelse om ägare av fordon gäller i fråga om fordon som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år innehavaren. Förordning (1978:577).

7 §  Terrängfordon får brukas i trafik endast om fordonet är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik. I dessa hänseenden gäller vad som föreskrives nedan.

Utan hinder av 8-14 §§ får terrängfordon brukas om det behövs för provkörning eller bogsering av fordonet eller liknande ändamål och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten.

8 §  Förarplatsen på terrängmotorfordon skall vara rymlig och så anordnad, att den medger bekväm körställning samt god usikt framåt och åt sidorna.

Anordningar som är avsedda för terrängfordons manövrering eller eljest för att användas av föraren under färd skall var inrättade eller anbringade så, att förväxling undvikes och föraren lätt kan komma åt dem utan att trafiksäkerheten eftersättes.

Utrymme för förare, annan driftspersonal eller passagerare skall vara inrättad och utrustad så, att personskada vid trafikolycka eller inbromsning hindras eller begränsas.

9 §  Terrängfordon skall vara så konstruerat att risk för skada av brand, explosion eller annan orsak i möjligaste mån undanröjes.

Behållare och ledningar för gasformigt bränsle får ej finns inom utrymme, som är avsett för personbefordran.

Om beskaffenhet och utrustning av fordon för transport av viss last finns särskilda bestämmelser.

10 §  För tung terrängvagn gäller de utrustningskrav som anges i 11 § fordonskungörelsen (1972:595).

Lätt terrängvagn skall ha följande utrustning.

• ------------------------------------------------------------------- Utrustning Närmare föreskrifter ---------------------------------------------------------------------

Förordning (1992:1764).

11 §  Terrängskoter skall ha följande utrustning.

• ------------------------------------------------------------------- Utrustning Närmare föreskrifter ---------------------------------------------------------------------

12 §  Terrängsläp som drages av terrängvagn skall ha följande utrustning.

• ------------------------------------------------------------------- Utrustning Närmare föreskrifter --------------------------------------------------------------------- Reflexanordningar baktill Två anordningar, vilka vid belysning återkastar rött ljus bakåt

Slirningsskydd Behövs endast på terrängsläp på medar --------------------------------------------------------------------- Förordning (1982:14).

13 §  Terrängsläp som drages av terrängskoter skall ha kopplings anordning och, om det går på medar, anordning mot slirning i sidled.

Vid färd under mörker med terrängsläp som avses i första stycket skall baktill finnas en reflexanordning som vid belysning återkastar rött ljus bakåt. Uppgår terrängsläpets bredd till en meter eller mera skall baktill finnas två reflexanordningar. Bestämmelserna om reflexanordningar baktill gäller vid färd med flera terrängsläp endast det sista av dem. Förordning (1982:14).

14 §  Terrängfordon får, med nedan angivna undantag, inte vara utrustat med

lyktor eller strålkastare som kan visa eller avge rött ljus framåt eller anordning som vid belysning återkastar rött ljus framåt,

lyktor eller strålkastare som kan visa eller avge vitt ljus bakåt eller anordning som vid belysning återkastar vitt ljus bakåt.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte registreringsskyltar eller backningsstrålkastare och inte heller sådana strålkastare som används, när fordonet brukas som arbetsredskap eller liknande. Förordning (1982:14).

15 §  Kontroll av fordon bör anordnas så att den ej orsakar större olägenhet än som är nödvändigt med hänsyn till kontrollens ändamål.

16 §  Polisman, besiktningsorgan enligt 2 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet, bilinspektör och den som Vägverket särskilt har förordnat får vid besiktning eller inspektion av ett fordon enligt denna kungörelse undersöka fordonets beskaffenhet och utrustning. Fordonet får provköras i den utsträckning som behövs för att förrättningen skall kunna genomföras. Sådan provkörning får ske även om det finns hinder mot att bruka fordonet enligt denna kungörelse.

Finner polisman anledning antaga att fordon som han anträffar i trafik ej är i föreskrivet skick äger första stycket motsvarande tillämpning. Förordning (2001:654).

17 §  Registreringsbesiktning av terrängfordon sker för undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning och för fastställande av uppgifter om fordonet som enligt förordningen (2001:650) om vägtrafikregister skall föras in i vägtrafikregistret.

En terrängskoter får godkännas vid registreringsbesiktning endast om den åtföljs av en EG-försäkran om överensstämmelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/37/EG av den 22 juni 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om maskiner, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 98/79/EG, och är försedd med ett CE-märke enligt samma direktiv.

I fråga om registreringsbesiktning av terrängfordon äger bestämmelserna i fordonskungörelsen (1972:595) om registreringsbesiktning motsvarande tilllämpning. Vad som i 36 § fordonskungörelsen sägs om EG-typgodkända fordon skall även gälla ett fordon som åtföljs av en EG-försäkran och är försett med ett CE-märke enligt andra stycket. Förordning (2001:654).

17 a §  Vägverket får besluta att ett fordon skall registreringsbesiktigas om det saknas tillräckliga uppgifter om ett fordon för att det säkert skall kunna identifieras och beskrivas i de avseenden som följer av förordningen (2001:650) om vägtrafikregister. Förordning (2001:654).

18 §  Med undantag av de fordon som avses i 6 kap. 3 § förordningen (2001:650) om vägtrafikregister får endast registrerade fordon registreringsbesiktigas.

Registreringsbesiktning som förutsättning för att avställning skall upphöra regleras i förordningen om vägtrafikregister. Förordning (2001:654).

19 §  Typbesiktning av terrängfordon sker för undersökning av fordonets beskaffenhet och utrustning och för fastställande av uppgifter som enligt förordningen (2001:650) om vägtrafikregister skall föras in i vägtrafikregistret vid registerföring av fordon av samma typ som det besiktigade.

I fråga om typbesiktning av terrängfordon äger bestämmelserna i fordonskungörelsen (1972:595) om typbesiktning av annat motordrivet fordon än motorcykel, moped och av släpfordon motsvarande tillämpning. I fråga om terrängskoter innehåller sådan typbeteckning som avses i 60 § fordonskungörelsen inte årsmodell. Förordning (2001:654).

20 §  Besktningsorgan enligt 2 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet får hos den som har tillstånd till typbesiktning taga ut fordon av typ, som blivit besiktigad och godkänd, för att undersöka detta. Förordning (1994:2056).

21 §  Den som har tillstånd till typbesiktning får utfärda typintyg.

Typintyg får inte utfärdas för fordon som tidigare tagits upp i typintyg eller godkänts vid registreringsbesiktning. Förordning (1982:14).

22 §  Utfärdas typintyg för fordon skall det anses som om fordonet godkänts vid registreringsbesiktning den dag intyget utfärdats.

24 §  Lämplighetsbesiktning sker för fastställande av att terrängfordon är lämpligt för den avsedda användningen.

Lämplighetsbesiktning utföres av besktningsorgan enligt 2 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet. Förordning (1994:2056).

25 §  Godkännande vid lämplighetsbesiktning krävs

1. för att terrängfordon skall få användas i yrkesmässig trafik för personbefordran,
2. för att terrängmotorfordon skall få användas i uthyrningsrörelse.

Om lämplighetsbesiktning av fordon som är avsett för traNsport av farligt gods finns särskilda bestämmelser. Kungörelse (1974:42).

26 §  Vid lämplighetsbesiktningen skall undersökas om fordonet är lämpligt för den avsedda användningen.

Godkänns fordonet skall besktningsorgan enligt 2 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet utfärda ett lämplighetsbevis. Föreskrivs villkor för den avsedda användningen skall detta anges i beviset.

Besiktningsorgan enligt 2 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet skall sända en avskrift av lämplighetsbeviset till Vägverket. Förordning (1994:2056).

27 §  Lämplighetsbeviset eller en bestyrkt avskrift av det skall medföras under färd med fordonet och på tillsägelse visas upp för bilinspektör eller polisman. Handlingen skall vara i sådant skick, att den kan läsas utan svårighet.

Duplett av lämplighetsbevis utfärdas efter ansökan av fordonsägaren hos länsstyrelse. Frågor om utfärdande av dupletter prövas av Vägverket. Bifalls ansökan, utfärdas dupletten av Vägverket. Förordning (1995:1356).

28 §  Besiktningsorgan enligt 2 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet får återkalla ett godkännande som avses i 25 § första stycket om fordonet inte längre är lämpligt för den avsedda användningen.

Återkallas godkännandet skall besiktningsorgan enligt 2 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet lämna uppgift om det till Vägverket och, om godkännandet avser användning i yrkesmässig trafik eller uthyrningsrörelse, till den myndighet som lämnat tillstånd till trafiken eller rörelsen. Förordning (1995:1356).

29 §  Kontrollbesiktning sker för kontroll av den beskaffenhet och utrustning hos fordonet som är av betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt.

Kontrollbesiktning sker i de fall som anges i 30 § första stycket. Att kontrollbesiktning sker även i fråga om fordon för vilka körförbud gäller eller för vilka föreläggande om kontrollbesiktning har meddelats följer av 30 § andra stycket och 31--33 §§. Förordning (1985:103).

30 §  Kontrollbesiktning skall ske inom ett år efter närmast föregående besiktning i fråga om

1. registrerat terrängfordon som användes i yrkesmässig trafik för personbefordran,
2. registrerat terrängmotorfordon som användes i uthyrningsrörelse.

I fråga om kontrollbesiktning av terrängfordon äger bestämmelserna i fordonskungörelsen (1972:595) om kontrollbesiktning motsvarande tillämpning.

30 a §  Godkänns ett fordon som avses i 30 § vid kontrollbesiktning tillställer Vägverket fordonsägaren ett kontrollmärke.

Fordonsägare som har erhållit ett kontrollmärke skall utan oskäligt dröjsmål enligt meddelade anvisningar anbringa det på fordonets registreringsskylt.

Om ett märke har förstörts eller förkommit, skall fordonets ägare utan oskäligt dröjsmål ombesörja att fordonet förses med ett nytt kontrollmärke. Förordning (1992:1763).

31 §  Vägverket får förelägga ägare av terrängfordon att inom viss tid inställa fordonet för kontrollbesiktning. Inställes ej fordonet inom föreskriven tid inträder körförbud för fordonet. I fråga om sådant förbud äger 84 § andra stycket fordonskungörelsen (1972:595) motsvarande tillämpning. Förordning (1995:1356).

32 §  Flygande inspektion sker för kontroll av beskaffenhet och utrustning av terrängfordon som anträffas, när det användes i trafik, eller under sådana omständigheter att det finns anledning att antaga att fordonet är bristfälligt och att det i nära anslutning till anträffandet använts i trafik.

I fråga om flygande inspektion av terrängfordon äger bestämmelserna i fordonskungörelsen (1972:595) om flygande inspektion motsvarande tillämpning.

33 §  Inspektion hos försäljare företages hos den som driver handel med fordon för kontroll av beskaffenhet och utrustning hos begagnade terrängfordon som förvaras i lager eller hålles till salu i rörelsen.

I fråga om sådan inspektion av terrängfordon som avses i första stycket äger bestämmelserna i fordonskungörelsen (1972:595) om inspektion hos försäljare motsvarande tillämpning.

34--35 §§ har upphört att gälla genom förordning 1977:723.

65 §  Vägverket får besluta de ytterligare föreskrifter som behövs om terrängfordons beskaffenhet och utrustning enligt denna kungörelse och om kontroll över terrängfordon. Verket får därvid föreskriva att viss utrustning skall vara av sådan typ som godkänts av verket eller en annan myndighet. Förordning (1998:1278).

66 §  Vägverket kan förbjuda att terrängfordon förses med en viss anordning, som inte är nödvändig för fordonets användning, om den ökar risken för skada vid trafikolycka eller på annat sätt minskar trafiksäkerheten eller medför annan avsevärd olägenhet. Förordning (1992:1763).

67 §  Frågor om undantag för visst fordon, viss fordonstyp eller viss grupp av fordon från bestämmelserna i denna kungörelse om terrängfordons beskaffenhet och utrustning eller om kontroll över terrängfordon prövas av Vägverket. Frågor om undantag för visst ändamål från 14 § första stycket prövas av Vägverket.

68 §  Undantag från bestämmelserna i denna kungörelse om terrängfordons beskaffenhet och utrustning och kontroll över terrängfordon får medges, om det behövs med hänsyn till fordonets konstruktion eller användning eller är påkallat av annat särskilt skäl och det kan ske utan fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet. Förordning (1998:1278).

69 §  Vid medgivande av undantag får särskilda villkor föreskrivas.

70 §  Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig uppgift i typintyg enligt 21 §. Förordning (1987:837).

71 §  Till penningböter döms

1. den som uppsåtligen hindrar eller försvårar en polismans kontroll som avses i 16 § andra stycket,
2. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 17 § tredje stycket jämfört med 38 § första stycket fordonskungörelsen (1972:595) eller mot föreskrifter i de ämnen som avses i dessa bestämmelser och som har beslutats enligt bemyndiganden i denna kungörelse,
3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 27 § eller 30 a §,
4. den som uppsåtligen hindrar eller försvårar flygande inspektion,
5. en rörelseinnehavare som uppsåtligen vägrar att gå en bilinspektör till handa enligt 33 § andra stycket jämfört med 99 § första stycket fordonskungörelsen eller på annat sätt uppsåtligen hindrar eller försvårar förrättningens genomförande. Förordning (2000:867).

72 §  Till penningböter döms ägaren av följande fordon, om ägaren uppsåtligen eller av oaktsamhet inte har uppfyllt sin skyldighet att hindra att fordonet brukades:

1. ett terrängfordon som brukas utan att fordonet stämmer överens med bestämmelserna om fordonets beskaffenhet och utrustning i 7 eller 10-14 § eller föreskrift i de ämnen som avses i dessa bestämmelser och som har beslutats enligt bemyndiganden i denna kungörelse,
2. ett terrängfordon som brukas i strid mot körförbud,
3. ett terrängfordon som brukas i strid mot 25 § första stycket,
4. ett terrängfordon som brukas i strid mot förbud enligt 66 §. Förordning (1998:1278).

73 §  I de fall som avses i 72 § döms även föraren till penningböter, om föraren känner till hindret för att bruka fordonet. Förordning (1997:717).

74 §  Den som brukar någon annans fordon utan lov har samma skyldigheter som ägaren har enligt 5 a § och döms i ägarens ställe enligt 72 §. Detsamma gäller den som innehar ett fordon med nyttjanderätt för obestämd tid eller för en bestämd tid som understiger ett år och har befogenhet att bestämma vem som får föra fordonet eller anlitar någon annan förare än ägaren har utsett. Förordning (1997:717).

76 §  I fråga om fordon som ägs eller brukas av staten eller kommun tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare av fordon på förarens närmaste förman. Har denne gjort vad på honom ankommer för att förebygga förseelse och sker förseelse likväl på grund av överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare på den överordnade.

I fråga om fordon som ägs eller brukas av oskiftat dödsbo eller konkursbo tillämpas bestämmelserna om ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda boet.

I fråga om fordon som ägs eller brukas av bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning tillämpas bestämmelserna om ansvar som anges i första stycket på den eller dem som har rätt att företräda samfundet eller inrättningen. Har Vägverket på begäran av samfundet eller inrättningen godtagit viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar, tillämpas ansvarsbestämmelserna på denne. Förordning (1995:1356).

77 §  Till straff enligt 72 §1 och 5 döms inte, om bristfälligheten var av ringa betydelse eller om brukandet endast avsåg färd till närmast belägna plats för att avhjälpa skada som uppkommit under färden och fordonet kunde brukas utan uppenbar fara. Förordning (1997:717).

78 §  Till straff enligt denna kungörelse skall ej dömas, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.

79 §  Framföres fordon i strid mot denna kungörelse eller föreskrift som meddelats med stöd därav, skall polisman hindra fortsatt färd som ej kan ske utan påtaglig fara för trafiksäkerheten eller annan väsentlig olägenhet.

80 §  Ägaren av ett terrängfordon får begära Vägverkets prövning av körförbud som har meddelats av polisman, bilinspektör eller besktningsorgan enligt 2 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet. Vägverkets beslut i ett sådant ärende får inte överklagas. Förordning (1994:2056).

81 §  Andra beslut enligt denna kungörelse av polisman, bilinspektör eller besktningsorgan enligt 2 § lagen (1994:2043) om vissa besiktningsorgan på fordonsområdet än som avses i 80 § får inte överklagas. Förordning (1994:2056).

82 §  Polismyndighetens beslut enligt denna kungörelse får överklagas hos länsstyrelsen.

Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Vägverket. Verkets beslut i ett överklagat ärende får inte överklagas vidare.

Beslut som trafiksäkerhetsverket har fattat i första instans enligt denna kungörelse får överklagas hos regeringen. Förordning (1992:1763).

83 §  Ett beslut av en kommun enligt denna kungörelse får överklagas enligt bestämmelserna i lagen (1978:234) om nämnder för vissa trafikfrågor. Förordning (1991:1606).