1 §  Beteckning som användes i denna kungörelse har samma betydelse som motsvarande beteckning i fordonskungörelsen (1972:595).

2 §  Med förbränningsmotor utrustad bil, dock ej personbil som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1989 eller senare års modell, får brukas endast om den är försedd med,

1. vid bensindrift,
   1. effektiv anordning för att hindra att gaser tränger ut från motorns vevhus (sluten vevhusventilation),
   2. anordning för att begränsa föroreningar i avgaserna,
2. vid dieseldrift effektiv anordning för att hindra att tydligt färgade eller ogenomskinliga avgaser utvecklas annat än tillfälligt i samband med start eller växling.

Utan hinder av första stycket får bil brukas, om det behövs för provkörning eller bogsering av bilen eller för liknande ändamål. Förordning (1985:1117).

3 §  Bestämmelserna i 2 § första stycket gäller ej

bil som tillhör staten och är tillverkad för särskilda militära ändamål,

bil som användes uteslutande inom inhägnat järnvägs- eller fabriksområde eller inhägnat tävlingsområde eller annat dylikt inhägnat område.

Bestämmelserna i 2 § första stycket 1 b gäller ej bil, vars motor har en cylindervolym som understiger 0,8 liter eller, om cylindervolymen ej kan bestämmas, en effekt som understiger 22 kilowatt och ej heller bil, vars totalvikt överstiger 2,5 ton.

Om undantag från 2 § första stycket i fråga om bil, som införts till riket för att tillfälligt brukas här, finns särskilda bestämmelser. Förordning (1985:1117).

4 §  Anordning som avses i 2 § första stycket 1 b skall anses vara godtagbar,

1. i fråga om personbil som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1976 t. o. m. 1988 års modell samt lastbil och buss som vid sådan besiktning betecknats som 1976 eller senare års modell, om motorn vid prov i huvudsaklig överensstämmelse med det förfarande, som fastställts av vederbörande federala myndighet i Amerikas Förenta Stater för prov med lätta motorfordon av 1973 års modell, avger avgaser som, räknat för kilometer, innehåller högst 24,2 gram koloxid, högst 2,1 gram kolväten uppmätta som metan och högst 1,9 gram kväveoxider uppmätta som kvävedioxid, och om anordningen uppfyller hållbarhetskrav som i huvudsak överensstämmer med de krav som fastställts av vederbörande federala myndighet i Amerikas Förenta Stater i fråga om lätta motorfordon av 1973 års modell,
2. i fråga om bil som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1971, 1972, 1973, 1974 eller 1975 års modell, om motorn vid prov i huvudsaklig överensstämmelse med det förfarande, som fastställts av Förenta Nationernas ekonomiska kommission för Europa för sådana prov, avger avgaser som, räknat för kilometer, innehåller högst 45 gram koloxid och högst 2,2 gram kolväten uppmätta som hexan,
3. i fråga om bil som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1970 eller tidigare års modell, om motorn vid tomgång avger avgaser, vilkas halt av koloxid ej överstiger 4,5 volymprocent eller, om driftstörningar hos motorn förekommer vid detta värde, det lägsta 4,5 volymprocent överstigande värde vid vilket sådana störningar ej förekommer. Förordning (1985:1117).

5 §  Med förbränningsmotor utrustad personbil, som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1989 eller senare års modell, får brukas endast om den är försedd med

1. effektiv anordning för att hindra att gaser tränger ut från motorns vevhus (sluten vevhusventilation),
2. effektiv anordning för att begränsa föroreningar i avgaserna,
3. effektiv anordning för att förhindra utsläpp av bränsleångor,
4. vid dieseldrift effektiv anordning för att hindra att tydligt färgade eller ogenomskinliga avgaser utvecklas annat än tillfälligt i samband med start eller växling.

Första stycket a och c gäller inte vid dieseldrift.

Utan hinder av första stycket får bil brukas, om det behövs för provkörning eller bogsering av bilen eller för liknande ändamål. Förordning (1985:1117).

5 a §  Bestämmelserna i 5 § första stycket gäller ej

bil som tillhör staten och är tillverkad för särskilda militära ändamål,

bil som användes uteslutande inom inhägnat järnvägs- eller fabriksområde eller inhägnat tävlingsområde eller annat dylikt inhägnat område.

Om undantag från 5 § första stycket i fråga om bil, som införts till riket för att tillfälligt brukas här, finns särskilda bestämmelser. Förordning (1985:1117).

5 b §  Anordningar som avses i 5 § första stycket a--c skall anses vara godtagbara om följande krav uppfylls.

Bilen får, vid prov i huvudsaklig överensstämmelse med det förfarande som fastställts av vederbörande federala myndighet i Amerikas Förenta Stater för prov med lätta motorfordon av 1987 års modell, avge avgaser som, räknat för kilometer, innehåller högst 2,1 gram koloxid, 0,25 gram kolväten uppmätta som metan, 0,62 gram kväveoxider uppmätta som kvävedioxid samt 0,124 gram partiklar.

Avdunstningsförlusterna beträffande kolväten får uppgå till högst 2,0 gram per prov vid provförfarande i huvudsaklig överensstämmelse med det som fastställts av vederbörande federala myndighet i Amerikas Förenta Stater för lätta motorfordon av 1987 års modell.

Bilen skall dessutom uppfylla hållbarhetskrav som i huvudsak överensstämmer med de krav som fastställts av vederbörande federala myndighet i Amerikas Förenta Stater för lätta motorfordon av 1987 års modell. Förordning (1985:1117).

6 §  Utan hinder av 4 och 5 b §§ skall i fråga om bil som där avses och som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1971 t. o. m. 1984 års modell anordningar som avses i 2 § första stycket 1 b respektive 5 § första stycket b och c anses vara godtagbara vid registreringsbesiktning som avses i 38 § fordonskungörelsen (1972:595) eller vid flygande inspektion eller kontrollbesiktning, om anordningarna är i funktionsdugligt skick och motorn vid tomgång avger avgaser, vilkas halt av koloxid ej överstiger 4,5 volymprocent eller, om driftstörningar hos motorn förekommer vid detta värde, det lägsta 4,5 volymprocent överstigande värde vid vilket sådana störningar ej förekommer.

I fråga om bilar som vid registrerings- eller typbesiktning betecknats som 1985 eller senare års modell skall anordningarna anses vara godtagbara vid besiktning eller inspektion som avses i första stycket, om de är i funktionsdugligt skick och motorn vid tomgång avger avgaser, vilkas halt av koloxid ej överstiger 3,5 volymprocent eller, om driftstörningar hos motorn förekommer vid detta värde, det lägsta 3,5 volymprocent överstigande värde vid vilket sådana störningar ej förekommer. Förordning (1987:34).

7 §  Anordning som avses i 2 § första stycket 2 och 5 § första stycket d skall anses vara effektiv, om avgasernas röktäthet ej överstiger,

vid mätning med instrument enligt filtersvärtningsmetoden, 2,5 enheter i fråga om buss som är byggd för befordran av flera passagerare än 30 och 3,5 enheter i fråga om övriga bilar,

vid mätning med opacimeter, 30 enheter i fråga om buss som nyss nämnts och 45 enheter i fråga om övriga bilar. Förordning (1985:1117).

8 §  Närmare föreskrifter om anordningar, hållbarhetskrav och kontroll som behövs för att begränsa luftföroreningar från bilar enligt denna kungörelse meddelas av statens naturvårdsverk.

Naturvårdsverket meddelar också föreskrifter om justeringsarbeten som i syfte att begränsa luftföroreningar i avgaserna utförs i samband med registreringsbesiktning, kontrollbesiktning eller flygande inspektion.

Föreskrifter som avses i denna paragraf skall meddelas efter samråd med trafiksäkerhetsverket. Förordning (1985:1117).

9 §  Statens naturvårdsverk får föreskriva om avsteg eller för det särskilda fallet medge undantag från föreskrifterna i denna förordning. Förordning (1985:1117).

10 §  Till böter, högst ettusen kronor, döms

ägare av bil som brukas, trots att fordonet till följd av eftersatt underhåll eller ändring av dess beskaffenhet eller utrustning ej överensstämmer med

2 § första stycket 1 a,

2 § första stycket 1 b jämfört med 4 § 3 eller med 6 §,

2 § första stycket 2 jämfört med 7 §,

5 § första stycket a--c jämfört med 6 §

5 § första stycket d jämfört med 7 §.

Till straff enligt första stycket skall ej dömas, om bristfälligheten var av ringa betydelse. Förordning (1985:1117).

11 §  Visar ägare i fall som avses i 10 § att förseelsen berott på omständigheter som han ej kunnat råda över, är han fri från ansvar.

12 §  Sker förseelse som avses i 10 § och har föraren vetskap om hindret för fordonets brukande, dömes även han enligt nämnda paragraf.

13 §  Den som brukar annans fordon utan lov döms i ägarens ställe enligt 10 §. Detsamma gäller den som innehar fordonet med nyttjanderätt för obestämd tid eller för en bestämd tid som understiger ett år och har befogenhet att bestämma om förare av fordonet eller anlitar någon annan förare än ägaren har utsett. Visar brukaren att han har gjort vad på honom ankommit för att hindra att fordonet brukades, är han dock fri från ansvar.

14 §  Bestämmelserna om ansvar för ägare av fordon gäller i fråga om fordon som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt eller som innehas med nyttjanderätt för bestämd tid om minst ett år innehavaren.

15 §  I fråga om fordon som äges eller brukas av staten eller kommun äger bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare av fordon tillämpning på förarens närmaste förman. Har denne gjort vad på honom ankommer för att förebygga förseelse och sker förseelse likväl på grund av överordnads åtgärd eller vållande, tillämpas bestämmelserna om ansvar för ägare eller brukare på den överordnade. I fråga om fordon som äges eller brukas av krigsmakten eller civilförsvaret finns dock särskilda bestämmelser.

I fråga om fordon som äges eller brukas av oskiftat dödsbo eller konkursbo äger bestämmelserna om ansvar som anges i första stycket tillämpning på den eller dem som äger företräda boet.

I fråga om fordon som äges eller brukas av bolag, förening eller annat samfund eller stiftelse eller annan sådan inrättning äger bestämmelserna om ansvar som anges i första stycket tillämpning på den eller dem som äger företräda samfundet eller inrättningen. Har länsstyrelsen i det län, där fordonets ägare har sin adress enligt bilregistret, på begäran av samfundet eller inrättningen godtagit viss person som bärare av ägares eller brukares ansvar, äger ansvarsbestämmelserna tillämpning på denne.

16 §  Beslut enligt denna kungörelse av statens naturvårdsverk får överklagas hos regeringen genom besvär. Förordning (1985:1117).