2 §  En myndighet eller någon annan som får ta emot nöjdförklaringar skall föra särskilda anteckningar över sådana förklaringar och åtgärder som avses i 4 § tredje stycket lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. enligt anvisningar som Kriminalvården meddelar.

När någon som avses i första stycket tagit emot en nöjdförklaring avseende dom på sluten ungdomsvård skall bevis om nöjdförklaring samma dag sändas till Statens institutionsstyrelse.

Första och andra styckena gäller inte när en nöjdförklaring tas emot av en tjänsteman vid ett särskilt ungdomshem. Förordning (2005:992).

3 §  Den som tagit emot en nöjdförklaring ska omedelbart sända underrättelse om detta till den domstol som meddelat domen. Den som tagit emot en sådan nöjdförklaring som avses i 6 kap. 4 § lagen (2003:1156) om överlämnande från Sverige enligt en europeisk arresteringsorder eller i 5 kap. 3 § lagen (2011:1165) om överlämnande från Sverige enligt en nordisk arresteringsorder ska omedelbart sända underrättelse om detta till åklagaren. Förordning (2012:567).

4 §  Det åligger Kriminalvården att se till att dom, som innebär att den dömde skall undergå kriminalvård i anstalt, blir verkställd.

Kan den dömde ej anträffas på annat sätt, skall Kriminalvården besluta om efterlysning av honom. Förordning (2005:992).

5 §  Om en dömd skall förpassas till en kriminalvårdsanstalt för att påföljden skall verkställas innan det bestämts i vilken anstalt han eller hon skall intas, skall Kriminalvården anvisa anstalt på begäran av den som skall låta verkställa förpassningen.

Om en viss anstalt blivit bestämd för den dömde och om han eller hon anträffas på avlägsen ort, skall den som har i uppgift att ombesörja hans eller hennes förpassning höra efter hos Kriminalvården, om den dömde skall förpassas till den angivna anstalten eller om han eller hon skall intas i en annan anstalt närmare den ort där han eller hon anträffats. Förordning (2005:992).

6 §  När en häktad har tagits in i häkte eller kriminalvårdsanstalt skall häktet eller anstalten så snart det kan ske hos Kriminalvården höra efter om verkställbar dom i annat mål föreligger mot den häktade. Förordning (2005:992).

7 §  Verkställs dom samtidigt med häktning i annat mål, skall kriminalvårdsanstalt, Statens institutionsstyrelse, häkte eller chefsöverläkaren eller verksamhetschefen vid enhet som avses i 6 § första stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård eller i 5 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning lämna uppgifter till Kriminalvården om verkställigheten.

I de fall Statens institutionsstyrelse svarar för avräkning av tid för frihetsberövanden enligt 10 a § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, skall Kriminalvården vidarebefordra uppgift som lämnats enligt första stycket till Statens institutionsstyrelse.

Närmare föreskrifter om uppgiftsskyldighetens omfattning och sättet för hur den skall fullgöras meddelas av Kriminalvården. Förordning (2006:296).

8 §  I fall som avses i 7 § första stycket ska Kriminalvården underrätta domstolen i häktningsmålet om att det finns uppgifter hos Kriminalvården som är av betydelse för avräkning enligt 19 a eller 19 b § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. och 10 a § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård. Förordning (2012:567).

9 §  När dom angående den som är häktad eller på annan grund intagen i kriminalvårdsanstalt kommit in till anstalten, häktet eller den i 1 § avsedda enheten där den dömde förvaras, skall den som mottagit domen genast bevisligen ge den dömde del därav. Detta gäller även domsbevis om sådant har översänts. Förordning (1991:1414).

10 §  Ansökan om uppskov med verkställighet av en dom på fängelse ges in till Kriminalvården. Ansökan skall vara skriftlig och innehålla de skäl den dömde vill åberopa.

Intyg och andra handlingar som den dömde vill åberopa i ärendet skall bifogas ansökan.

Blanketter till ansökan om uppskov skall tillhandahållas hos Kriminalvården samt hos polismyndigheter. Förordning (2005:992).

11 §  Kriminalvården skall göra den utredning som behövs för prövning av ansökan om uppskov. Myndigheten får vid behov begära hjälp av en polismyndighet. Förordning (2005:992).

12 §  När det till Justitiedepartementet har kommit in en nådeansökan med ett sådant innehåll som avses i 13 § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., skall underrättelse om ansökan så snart som möjligt sändas till Kriminalvården. Detta gäller dock inte om den dömde är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt eller nåd tidigare har sökts i målet. Justitiedepartementet skall underrätta Kriminalvården om en nådeansökan med sådant innehåll inte medför att verkställigheten skall skjutas upp enligt den nämnda paragrafen men de omständigheter som åberopas ändå är sådana att de kan antas ha betydelse för frågan om verkställigheten skall uppskjutas i avvaktan på regeringens beslut. Kriminalvården avgör därefter om verkställigheten skall skjutas upp.

Har Kriminalvården tagit emot en sådan underrättelse som avses i första stycket första meningen och har förpassning av den dömde begärts enligt 10 § andra stycket lagen om beräkning av strafftid m.m., skall myndigheten genast anmäla detta till Justitiedepartementet. Förordning (2005:992).

13 §  Föreläggande enligt 10 § första stycket lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m. skall utfärdas utan dröjsmål. Därvid skall eftersträvas att beläggningen på anstalterna blir så jämn som möjligt under året. När det behövs för att tillgodose detta intresse får verkställigheten av domar på fängelse i högst tre månader anstå under en tid av upp till sex månader från det att domen blev verkställbar, under förutsättning att den dömde inte kan befaras undandra sig verkställigheten eller fortsätta brottslig verksamhet. Är det till fördel från angivna synpunkter bör i föreläggande om inställelse anges en bestämd dag för denna. Den dömde skall dock alltid erinras om att han har rätt att inställa sig dessförinnan. Förordning (1987:92).

14 §  En dömd som förelagts att själv inställa sig vid en kriminalvårdsanstalt för att undergå påföljd är berättigad till ersättning av allmänna medel för nödvändiga resekostnader med anledning därav, om dessa kostnader överstiger 50 kronor. Ersättningen för sådana kostnader betalas enligt de grunder som gäller för statstjänstemän vid tjänsteresa inom landet med färdmedel i reguljärtrafik. Kostnaden för resa med tåg ersätts dock högst med det belopp som motsvarar avgiften för en plats i 2 klass, inberäknat avgiften i förekommande fall för en sovplats. Förordning (1990:1020).

15 §  I fall som avses i 14 § äger den dömde hos den anstalt där han skall inställa sig eller hos polismyndigheten i den ort där han vistas erhålla rekvisition av biljett för resa med allmänt kommunikationsmedel. Har polismyndighet utfärdat sådan rekvisition, skall anteckning härom göras på föreläggande som avses i 10 § första stycket lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m. m.

Har den dömde själv betalat kostnaden för resan eller är han berättigad till ersättning för resekostnader som inte täckts enligt första stycket, får kriminalvårdsanstalten ge honom ersättning enligt de grunder som anges i 14 §. Förordning (1990:1020).

17 §  Om en dom på fängelse på viss tid skall verkställas och det visar sig att den dömde har begått brottet innan ett sådant straff som ådömts honom för annat brott har börjat verkställas, skall Kriminalvården, såvida det inte framgår av domarna att det andra straffet har beaktats, anmäla detta till åklagaren i det mål i vilket den dom som sist förekommer till verkställighet har meddelats. Förordning (2005:992).

18 §  Förklarar övervakningsnämnd villkorligt medgiven frihet helt eller delvis förverkad och är den frigivne omhändertagen enligt 26 kap. 22 § brottsbalken, skall han förpassas till kriminalvårdsanstalt enligt anvisningar som meddelas av Kriminalvården. Är den villkorligt frigivne inte omhändertagen, skall bestämmelserna i 4, 5 samt 14-16 §§ tillämpas. Förordning (2005:992).

19 §  Närmare föreskrifter om tillämpningen av lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. för dem som har dömts till annan påföljd än sluten ungdomsvård får meddelas av Kriminalvården. Förordning (2005:992).

20 §  Beslut om tillgodoräknande enligt 19 b § lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. ska grundas på de uppgifter som Kriminalvården får av den stat som verkställer överlämnandet, om det inte är uppenbart att uppgifterna är oriktiga.

I de fall Statens institutionsstyrelse svarar för avräkning av tid för frihetsberövande enligt 10 a § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, ska Kriminalvården vidarebefordra de mottagna uppgifterna till Statens institutionsstyrelse. Förordning (2012:567).