Bilaga
Överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om bestämmelser för tillgodoräknande av kvalikationsperioder m.m. i samband med rätt till ersättning för arbetslöshetsförsäkrade
Regeringarna i Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge, som har tillträtt konventionen om social trygghet mellan dessa länder av den 15 september 1955, har beslutat ingå följande överenskommelse.
Denna överenskommelse avser de obligatoriska arbetslöshetsförsäkringarna i Norge och Island, de erkända arbetslöshetskassorna i Sverige samt de erkända arbetslöshetskassor i Danmark och Finland som har biträtt överenskommelsen. För nämnda försäkringar och kassor används i det följande den gemensamma benämningen "arbetslöshetsförsäkringen".
För sjömän på fartyg i utrikes fart tillhörande något av de avtalsslutande länderna gäller denna överenskommelse, om vederbörande är medborgare i eller är bosatt i ett av de avtalsslutande länderna.
Med "kvalifikationsperioder" förstås i denna överenskommelse arbets- och avgiftsperioder som får tillgodoräknas inom arbetslöshetsförsäkringen i det land efter vars lagstiftning de har fullgjorts eller anses ha fullgjorts, samt alla därmed jämställda perioder i den utsträckning de enligt nämnda lagstiftning får tillgodoräknas som kvalifikationsperioder.
Med "gränsarbetare" förstås en arbetstagare som arbetar i ett av de avtalsslutande länderna men är bosatt i ett annat land, till vilket han vanligen återvänder minst en gång per vecka. Om en gränsarbetare av det företag i vilket han är fast anställd, tillfälligt erhåller stationeringsort, varifrån han icke minst en gång per vecka kan återvända till bosättningsorten, anses han ändå som gränsarbetare under en tid av högst fyra månader. Detta gäller även om arbetet är förlagt till bosättningslandet.
En arbetstagare som har omfattats av arbetslöshetsförsäkringen i ett av de avtalsslutande länderna, äger rätt att genom överflyttning inträda i arbetslöshetsförsäkringen i ett annat av länderna, så snart han där har erhållit avlönat arbete inom försäkringens område.
Vart och ett av de avtalsslutande länderna kan bestämma i vilken utsträckning andra grupper än arbetstagare skall omfattas av bestämmelserna i först stycket i förhållande till landets egen lagstiftning.
Vart och ett av de avtalsslutande länderna kan göra undantag från bestämmelserna i första stycket beträffande egna medborgare.
Arbetslöshetsförsäkringen i vart och ett av de avtalsslutande länderna, enligt vars lagstiftning rätt till ersättning under arbetslöshet är beroende av att kvalifikationsperioder har fullgjorts, skall, i den utsträckning det är nödvändigt för vederbörandes rätt till ersättning, ta hänsyn till perioder som har intjänats i vart och ett av de övriga nordiska länderna som tillgodoräkningsbara kvalifikationsperioder, dock endast under förutsättning at perioderna skulle ha varit tillgodoräkningsbara enligt lagstiftningen i det land där anspråk på ersättning görs gällande.
Bestämmelserna i första stycket tillämpas endast beträffande den som senast har fullgjort kvalifikationsperioder enligt lagstiftningen i det land där anspråk på ersättning görs gällande.
Vart och ett av de avtalsslutande länderna bestämmer om och i vilken utsträckning villkoret i andra stycket skall tillämpas, men kan icke kräva längre kvalifikationsperiod än sammanlagt fyra veckor.
Om lagstiftningen i ett avtalsslutande land föreskriver att ersättningen skall beräknas på grundval av tidigare lön eller annan förvärvsinkomst, skall förvärvsinkomst som har uppburits i ett annat avtalsslutande land likställas med förvärvsinkomst som har uppburits i vistelselandet, enligt regler som fastställs av vederbörande land.
Vid beräkning av ersättningstidens längd i det särskilda fallet, skall den tid som den försäkrade har uppburit ersättning i de övriga avtalsslutande länderna medräknas.
En gränsarbetare som blir helt eller delvis arbetslös utan att anställningen har upphört har rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i det land där han är sysselsatt, som om han var bosatt där.
En gränsarbetare som blir arbetslös har, om anställningen har upphört, rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i det land där han är bosatt som om han hade omfattats av detta lands lagstiftning under sin senaste anställning.
Så länge en arbetslös har rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i ett av de avtalsslutande länderna, kan han icke göra anspråk på ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i ett annat av länderna.
Utöver de särregler som denna överenskommelse innehåller, gäller varje enskilt lands nationella bestämmelser.
Tillsynsmyndigheterna för arbetslöshetskassorna skall hålla varandra och tillsynsmyndigheterna för de obligatoriska arbetslöshetsförsäkringarna underrättade om vilka arbetslöshetskassor som vid varje tidpunkt är anslutna till denna överenskommelse.
Tillsynsmyndigheterna för arbetslöshetskassorna och för de obligatoriska arbetslöshetsförsäkringarna utfärdar de närmare föreskrifter, som kan vara erforderliga vid tillämpningen av denna överenskommelse.
Ovannämnda myndigheter skall vidare hålla varandra underrättade om ändringar i lager och andra bestämmelser rörande arbetslöshetförsäkringen.
Denna överenskommelse träder i kraft den 1 juli 1976.
Från och med samma dag upphävs överenskommelsen den 8 september 1959 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om bestämmelser för tillgodoräknande av avgifts- och arbetsperioder för arbetslöshetsförsäkrade som flyttar mellan respektive länder.
Överenskommelsen kan med minst tolv månaders varsel uppsägas till påföljande 1 januari.
Samma uppsägningstid gäller för arbetslöshetskassa, som önskar återkalla sitt beslut om anslutning till överenskommelsen.
Överenskommelsen skall vara deponerad i det norska utrikesdepartementets arkiv och bestyrkta avskrifter skall av norska utrikesdepartementet tillställas var och en av de fördragsslutande ländernas regeringar.
Till bekräftelse härav har de respektive fullmäktige undertecknat denna överenskommelse.
Som skedde i Oslo den 28 juni 1976 i ett exemplar på svenska, danska, finska, isländska och norska språken, varvid på svenska språket utfärdades två texter, en för Sverige och en för Finland.| För Sverige | För Danmark | För Finland |
| YNGVE MÖLLER | ERIK THRANE | ILMARI TUOMAINEN |
| För Island | För Norge |
| ARNI TRYGGVASON | LEIF AUNE |
| Slutprotokoll till |
Överenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om bestämmelser för tillgodoräknande av kvalifikationsperioder m.m. i samband med rätt till ersättning för arbetslöshetsförsäkrade.
Vid undertecknandet av den i dag mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge ingångna överenskommelsen för tillgodoräknande av kvalifikationsperioder m.m. i samband med rätt till ersättning för arbetslöshetsförsäkrade förklarar staternas fullmäktige att det råder enighet om följande:
De avtalsslutande länderna bestämmer själva under vilka förutsättningar och inom vilka gränser en arbetslös, som uppfyller de i ett av de avtalsslutande ländernas lagstiftning uppställda villkoren för rätt till ersättning och som reser till ett eller flera av de andra avtalsslutande länderna för att där söka arbete, bevarar sin rätt till ersättning.
Tillämpningen av denna bestämmelse förutsätter att skyldighet föreligger för de avtalsslutande länderna att för utreselandets räkning genomföra erforderlig kontroll av den arbetssökande.
Förevarande slutprotokoll utgör en del av överenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om bestämmelser för tillgodoräknande av kvalifikationsperioder m.m. i samband med rätt till ersättning för arbetslöshetsförsäkrade och äger giltighet under samma förutsättningar och under samma tid som denna.
Till bekräftelse härav har de respektive fullmäktige undertecknat detta protokoll.
Som skedde i Oslo den 28 juni 1976.| För Sverige | För Danmark | För Finland |
| YNGVE MÖLLER | ERIK THRANE | ILMARI TUOMAINEN |
| För Island | För Norge |
| ARNI TRYGGVASON | LEIF AUNE |