1 §  Denna förordning innehåller föreskrifter som ansluter till lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. Förordning (1996:528).

2 §  Föreskrifter som avses i 1 kap. 3 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg meddelas av Sjöfartsverket.

Sjöfartsverket meddelar också föreskrifter om vad som vid tillämpningen av denna förordning förstås med hamn, rent barlastvatten, rent länsvatten och kemikalietankfartyg. Förordning (2000:1151).

1 §  Bestämmelsen i 2 kap. 2 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg skall inte gälla i fråga om fritidsfartyg. Förordning (2002:734).

2 §  Trots bestämmelserna i 2 kap. 2 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg får rent barlastvatten släppas ut från fartyg. Detsamma gäller i fråga om rent länsvatten under förutsättning att det släpps ut i enlighet med de föreskrifter som meddelas av Sjöfartsverket. Sjöfartsverket får dock meddela föreskrifter om förbud mot utsläpp av rent barlastvatten eller rent länsvatten inom Sveriges sjöterritorium, om det finns särskilda skäl. Förordning (1996:528).

3 §  Föreskrifter som avses i 2 kap. 2 § andra stycket och 3 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg meddelas av Sjöfartsverket. Förordning (1996:528).

1 §  Om det finns särskilda skäl får Sjöfartsverket medge att en behandlingsanordning enligt 3 kap. 1 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg får användas även om den är belägen på en annan plats än där olja lastas eller oljetankfartyg repareras. Förordning (1996:528).

2 §  Utöver vad som föreskrivs i 3 kap. 1 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg skall det finnas anordningar för mottagning av oljehaltigt barlast eller tankspolvatten på sådana platser inom Sveriges territorium där

1. oljetankfartyg lastas med annat än olja,
2. fartyg som får föra vatten i bränsletank vanligen lastas,
3. fartyg som får föra vatten i bränsletank vanligen bunkras,
4. annat fartyg än oljetankfartyg repareras.

Finner Sjöfartsverket att det med hänsyn till verksamhetens art eller omfattning behövs anordning för behandling av det förorenade vattnet, meddelar verket föreskrifter om detta.

Ansvarig för att det förorenade vattnet kan tas emot och i förekommande fall behandlas är i de fall som avses i första stycket 1 avlastaren, 2 hamnens innehavare, 3 den som driver bunkringsverksamheten och 4 den som driver reparationsverksamheten. Förordning (1996:528).

3 §  Anordningar för mottagning av barlastvatten eller tankspolvätska som innehåller lastrester av andra skadliga flytande kemikalier än olja (bulkkemikalier) skall finnas på de platser inom Sveriges territorium där

1. dylika kemikalier lossas, om det efter lossningen från fartygens tankar i dessa finns kvar sådana lastrester av bulkkemikalierna som inte får släppas ut från fartyg,
2. tankfartyg lastas, om det från tank som skall lastas måste avlägsnas barlastvatten eller tankspolvätska innehållande lastrester av bulkkemikalier för att lastning skall kunna ske,
3. tankfartyg som har använts för transport av sådana kemikalier repareras, om barlastvatten eller tankspolvätska innehållande lastrester av bulkkemikalier måste avlägsnas från fartyget för att reparation skall kunna utföras.

Ansvarig för att det finns behövliga mottagningsanordningar är i de fall som avses i första stycket 1 den som mottager kemikalierna, 2 avlastaren och 3 den som driver reparationsverksamheten. Förordning (1985:829).

4 §  Finner Sjöfartsverket att anordningar för mottagning av förorenat barlast- och tankspolvatten behövs även på andra platser än vad som sägs i 3 kap. 1 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, samt 3 kap.2 och 3 §§ denna förordning, får verket meddela föreskrifter om detta. Sjöfartsverket får då även meddela föreskrifter om vem som svarar för dessa anordningar. Förordning (2000:1151).

5 §  Mottagningsanordningar för annat avfall från fartyg än förorenat barlast- och tankspolvatten skall finnas i alla hamnar.

I de hamnar där hamnavgift eller motsvarande generell avgift tas ut för utnyttjande av hamnen ansvarar den som tar ut avgiften för att mottagningsanordningar finns tillgängliga och uppfyller de krav som ställs i denna förordning eller i föreskrifter som meddelats med stöd av denna förordning. I övriga hamnar ansvarar fastighetsägaren för mottagningsanordningarna. Förordning (2000:1151).

6 §  I fråga om anordning som avses i 3 kap. 2 § denna förordning skall 3 kap. 4 § första stycket och 6 § första stycket och andra stycket första meningen lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg tillämpas.

Någon avgift får inte tas ut av fartygens redare eller ägare för mottagning av sådan tankspolvätska som skall mottagas enligt 8 §. Förordning (1996:528).

7 §  Den som avser att avlämna barlastvatten eller tankspolvätska, som innehåller lastrester av bulkkemikalier, till en mottagningsanordning som avses i 3 § skall lämna uppgifter om ämnen i vattnet eller vätskan som har betydelse för behandlingen. Närmare föreskrifter om lämnande av sådana uppgifter meddelas av sjöfartsverket. Förordning (1983:59).

8 §  Fartygstank från vilken lossats bulkkemikalier som sjöfartsverket bestämmer skall rengöras från lastrester i enlighet med vad verket föreskriver. Tankspolvätska från rengöringen skall avlämnas till en mottagningsanordning, som avses i 3 § första stycket 1, innan fartyget avgår. Den som svarar för anordningen är skyldig att mottaga tankspolvätskan om fartyget lossats hos honom. Förordning (1983:59).

9 §  Tankfartyg får inte

1. lastas hos den som svarar för att det finns behövlig mottagningsanordning som avses i 3 § första stycket 2, om denne inte från tank som skall lastas mottager sådant barlastvatten eller sådan tankspolvätska innehållande lastrester av bulkkemikalier som måste avlägsnas för att lastningen skall kunna ske,
2. repareras hos den som svarar för att det finns behövlig mottagningsanordning som avses i 3 § första stycket 3, om denne inte mottager sådant barlastvatten eller sådan tankspolvätska innehållande lastrester av bulkkemikalier som måste avlägsnas från fartyget för att reparationen skall kunna utföras. Förordning (1983:59).

10 §  Utan hinder av 3 kap. 6 § första stycket denna förordning får innehavare av hamn, i fall som avses i 3 kap. 2 § första stycket 2 förordningen, ta ut avgift av fartygets avlastare för mottagning eller behandling av förorenat barlast-eller tankspolvatten, om inte avlastaren gentemot innehavaren har åtagit sig att ombesörja mottagningen eller behandlingen. Förordning (1983:59).

11 §  Föreskrifter enligt 3 kap. 7 § samt 8 §2 och 3 lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg meddelas av Sjöfartsverket.

Om tillstånds- och anmälningsplikt i fråga om mottagnings- och behandlingsanordningar finns bestämmelser i 9 kap.miljöbalken och förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Förordning (2001:1292).

12 §  Innan ett fartyg avgår från en svensk hamn skall det till en mottagningsanordning avlämna allt sådant avfall som härrör från eller i övrigt står i samband med fartygets drift och som det är förbjudet att släppa ut. Sjöfartsverket får meddela närmare föreskrifter om denna skyldighet. Sjöfartsverket får även meddela föreskrifter om skyldigheten att avlämna lastrester. Förordning (2000:1151).

13 §  Den som ansvarar för en mottagningsanordning skall efter samråd med kommunen upprätta en avfallshanteringsplan. Sjöfartsverket får meddela närmare föreskrifter om sådana planer. Förordning (2000:1151).

1 §  Föreskrifter om fartygs konstruktion, utrustning och drift enligt 4 kap. 1 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg meddelas av Sjöfartsverket. Sådana bestämmelser finns även i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 782/2003 av den 14 april 2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg. Förordning (2003:441).

2 §  Svenska oljetankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150 och andra svenska fartyg med en bruttodräktighet av minst 400 som används i internationell resa skall vara försedda med internationellt oljeskyddscertifikat enligt 1978 års protokoll till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg (MARPOL 73/78). Sådant certifikat får utfärdas att gälla högst fem år.

Svenska fartyg som avses i regel 2 i bilaga IV till MARPOL 73/78 och som används i internationell resa skall vara försedda med ett internationellt föroreningsskyddscertifikat för toalettavfall. Sådant certifikat får utfärdas att gälla högst fem år.

Svenska kemikalietankfartyg som används i internationell resa skall vara försedda med ett internationellt föroreningsskyddscertifikat för transport av skadliga flytande ämnen i bulk enligt MARPOL 73/78. Sådant certifikat får utfärdas att gälla högst fem år. Förordning (2003:441).

3 §  Föreskrifter om certifikat som avses i 2 § och om kontroll av certifikat eller motsvarande handlingar meddelas av sjöfartsverket. Förordning (1983:59).

4 §  Föreskrifter om andra certifikat och handlingar än som avses i 2 §, vilka visar att sådana föreskrifter om fartygs konstruktion, utrustning och drift som meddelats med stöd av 1 § är uppfyllda, meddelas av sjöfartsverket. Förordning (1983:59).

5 §  För svenska fartyg utfärdas certifikat som avses i 4 kap. 1 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg och andra motsvarande handlingar av Sjöfartsverket.

Sjöfartsverket skall förklara ett sådant certifikat som avses i 2 § ogiltigt, om

1. fartyget, dess utrustning eller driftförhållanden har ändrats på så väsentligt sätt att ändringen kan medföra påtaglig risk för förorening,
2. föreläggande som avses i 7 kap. 4 § andra stycket lagen om åtgärder mot förorening från fartyg åsidosätts,
3. fartyget inte undergår föreskriven tillsynsförrättning,
4. fartyget har upphört att vara svenskt. Förordning (1996:528).

6 §  Svenska fartyg som avses i 2 § första stycket får inte användas till sjöfart, om de saknar internationellt oljeskyddscertifikat. Detsamma gäller utländska fartyg av samma storlek inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. Dessa får dock i stället för certifikat ha en motsvarande handling utfärdad av behörig utländsk myndighet.

Svenska kemikalietankfartyg som avses i 2 § tredje stycket får inte användas till sjöfart, om de saknar internationellt föroreningsskyddscertifikat för transport av skadliga flytande ämnen i bulk. Detsamma gäller utländska kemikalietankfartyg inom Sveriges sjöterritorium och ekonomiska zon. Dessa får dock i stället för certifikat ha en motsvarande handling utfärdad av behörig utländsk myndighet.

Sjöfartsverket får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från förbud som avses i första eller andra stycket, om det på annat sätt visas att fartyget uppfyller föreskrifterna i MARPOL 73/78 eller om det i övrigt föreligger särskilda skäl. Förordning (1995:592).

7 §  Sjöfartsverket skall lämna Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) sådana uppgifter om fartygs konstruktion, utrustning och drift som enligt MARPOL 73/78 eller 2001 års internationella konvention om kontroll av skadliga påväxthindrande system på fartyg skall lämnas av administrationen. Förordning (2003:441).

8 §  Föreskrifter enligt 4 kap. 3 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg meddelas av Sjöfartsverket. Förordning (1996:528).

9 §  Svenska fartyg får inte användas till sjöfart om de inte i fråga om konstruktion, utrustning och drift uppfyller föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 § eller som följer av förordning (EG) nr 782/2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg.

Första stycket gäller även utländska fartyg inom Sveriges sjöterritorium eller ekonomiska zon. Förordning (2003:441).

10 §  Bestämmelser om besiktning och certifiering av påväxthindrande system på fartyg finns i förordning (EG) nr 782/2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg. Förordning (2003:441).

11 §  För fartyg som omfattas av bestämmelserna i förordning (EG) nr 782/2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg och i 2001 års internationella konvention om kontroll av skadliga påväxthindrande system på fartyg utfärdas certifikat och motsvarande handlingar av Sjöfartsverket.

Sjöfartsverket skall förklara ett sådant certifikat som avses i första stycket ogiltigt om fartygets påväxthindrande system har ändrats eller ersatts utan att en besiktning av systemet har utförts enligt den nämnda förordningen. Förordning (2003:441).

12 §  Föreskrifter som behövs för tillämpningen av förordning (EG) nr 782/2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg meddelas av Sjöfartsverket. Förordning (2003:441).

1 §  På svenskt oljetankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150 och på annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 400 skall befälhavaren föra oljedagbok. På oljetankfartyg som är mindre än nu sagts skall föras motsvarande anteckningar av mindre omfattning i enlighet med vad som föreskrivs av sjöfartsverket. Förordning (1983:59).

2 §  På svenskt kemikalietankfartyg skall befälhavaren föra lastdagbok. Förordning (1983:59).

3 §  Oljedagboken och lastdagboken skall förvaras på sådant sätt att de är lätt tillgängliga för granskning. De skall bevaras i minst tre år efter dagen för den senaste anteckningen. Under denna tid skall de förvaras på fartyget eller hos den som var fartygets redare eller ägare vid tiden för den senaste anteckningen. Förordning (1987:53).

1 §  Tillsyn över efterlevnaden av de bestämmelser som har meddelats med stöd av 4 kap. 1 § och över efterlevnaden av förordning (EG) nr 782/2003 om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg utövas av Sjöfartsverket. I fråga om fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och används för annat ändamål än att befordra gods eller passagerare i allmän trafik utövas dock tillsynen av den myndighet under vars förvaltning fartyget står.

Sådan tillsyn som enligt första stycket utövas av Sjöfartsverket utövas även av Kustbevakningen i den utsträckning som Sjöfartsverket beslutar i samråd med Kustbevakningen.

Tillsyn utom riket får utövas av sådana utlandsmyndigheter som har förordnats att utöva tillsyn enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364). Förordning (2003:441).

2 §  Sjöfartsverket får träffa avtal med en sådan organisation som anges i 1 kap. 5 § fartygssäkerhetslagen (2003:364) om undersökning av svenska fartyg och utrustning eller utfärdande av certifikat för svenska fartyg.

Sjöfartsverket skall i verkets författningssamling tillkännage med vilka organisationer som avtal har träffats. Förordning (2003:441).

3 §  Svenska oljetankfartyg med en bruttodräktighet av minst 150, svenska kemikalietankfartyg samt andra svenska fartyg med en bruttodräktighet av minst 400 skall genomgå sådana besiktningar som anges i 4--7 §§. Förordning (1985:828).

4 §  Innan ett fartyg som avses i 3 § sätts i trafik eller innan ett internationellt oljeskyddscertifikat eller föroreningsskyddscertifikat för transport av skadliga flytande ämnen i bulk utfärdas första gången skall fartyget genomgå en första besiktning.

Besiktningen syftar till att säkerställa att fartygets konstruktiva delar och dess utrustning, system, anordningar, arrangemang och material uppfyller de krav som följer av föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 1 §. Förordning (2003:441).

5 §  Fartyg som avses i 3 § skall genomgå en förnyad besiktning inom 60 månader efter den första besiktningen eller närmast föregående förnyade besiktning.

Förnyad besiktning har samma syfte som anges i 4 § andra stycket. Förordning (1983:59).

6 §  Fartyg som avses i 3 § skall genomgå mellanbesiktning minst 24 månader och högst 36 månader efter den första besiktningen eller den senast genomgångna förnyade besiktningen, om sjöfartsverket inte beslutar annat.

Mellanbesiktning syftar till att säkerställa att fartygets utrustning och tillhörande pump- och rörledningssystem uppfyller de föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 1 §. Förordning (1983:59).

7 §  Fartyg som avses i 3 § skall genomgå årlig besiktning inom 12 eller, om sjöfartsverket medger det, 15 månader efter senast genomgången första besiktning, förnyad besiktning, mellanbesiktning eller årlig besiktning. Årlig besiktning syftar till att säkerställa att fartyget och dess utrustning i alla avseenden befinner sig i ett tillfredsställande skick. Förordning (1983:59).

8 §  Svenska fartyg som avses i regel 2 a) i bilaga IV till MARPOL 73/78 och som används i internationell resa skall genomgå sådana besiktningar som anges i 9 och 10 §§. Förordning (1983:59).

9 §  Innan ett fartyg som avses i 8 § sätts i trafik eller innan internationellt föroreningsskyddscertifikat för toalettavfall utfärdas första gången skall fartyget genomgå en första besiktning. Förordning (1983:59).

10 §  Fartyg som avses i 8 § skall genomgå en förnyad besiktning inom 60 månader efter den första besiktningen eller närmast föregående förnyade besiktning. Förordning (1983:59).

11 §  Besiktningarna enligt 9 och 10 §§ syftar till att säkerställa att den utrustning och de anordningar och arrangemang som skall förhindra förorening genom toalettavfall från fartyg uppfyller de föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 1 §. Förordning (1983:59).

12 §  Besiktningar enligt detta kapitel skall i den mån det är möjligt utföras i samband med att fartygen genomgår tillsynsförrättningar enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364). Förordning (2003:441).

13 §  I fråga om annat fartyg än sådant som avses i 3 eller 8 § skall i samband med en tillsynsförrättning enligt fartygssäkerhetslagen (2003:364) säkerställas att fartygets konstruktiva delar och dess utrustning, system, anordningar, arrangemang och material uppfyller de föreskrifter som har meddelats med stöd av 4 kap. 1 §. Förordning (2003:441).

14 §  Föreskrifter som avses i 6 kap.4 och 8 §§ lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg meddelas av Sjöfartsverket. Sjöfartsverket får även meddela föreskrifter om sådana undantag som avses i 6 kap. 3 § tredje stycket samma lag. Förordning (2003:441).

15 §  Tillsyn över efterlevnaden av bestämmelserna i 3 kap. lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg och föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa bestämmelser utövas av Sjöfartsverket. Detta gäller dock inte i fråga om sådana mottagnings- och behandlingsanordningar som uteslutande används av örlogsfartyg.

Sjöfartsverket meddelar föreskrifter om tillsynen. Förordning (2001:1292).

16 §  Sjöfartsverket får till den behöriga myndigheten i en stat som har anslutit sig till 2001 års internationella konvention om kontroll av skadliga påväxthindrande system på fartyg överlämna en begäran om att den myndigheten skall utföra en besiktning av ett svensk fartyg och utfärda ett intyg enligt nämnda konvention. Om en sådan begäran överlämnas skall vad som anges i bilaga 4, regel 3 och 4 i konventionen gälla. Förordning (2003:441).

1 §  Föreskrifter som avses i 7 kap. 1 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg meddelas av Sjöfartsverket.

Föreskrifter som avses i 7 kap. 2 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg meddelas av Sjöfartsverket. Förordning (1996:528).

2 §  Föreskrifter som avses i 7 kap. 3 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg meddelas av Sjöfartsverket. Förordning (1996:528).

3 §  Beslut enligt 7 kap.4 eller 5 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg får meddelas av Kustbevakningen, om Sjöfartsverkets beslut inte kan avvaktas med hänsyn till att det behövs snara åtgärder för att förebygga, begränsa eller bekämpa föroreningar. Förordning (1996:528).

4 §  Vid tillämpningen av 7 kap. 5 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg skall, i de fall som avses i artikel I punkt 1 i 1969 års internationella konvention om ingripande på det fria havet vid olyckor som är ägnade att leda till förorening genom olja (ingreppskonventionen) och i artikel I i 1973 års protokoll om ingripande på det fria havet vid havsföroreningar genom andra ämnen än olja (ingreppsprotokollet), artiklarna I punkt 2, II, III och V i ingreppskonventionen iakttas.

Genom Utrikesdepartementets försorg sker samråd som avses i artikel III a) i ingreppskonventionen. Detsamma gäller underrättelser enligt artikel III f) till andra mottagare än fysiska och juridiska personer. Sjöfartsverket skall lämna underrättelser enligt artikel III b) i konventionen och sådana underrättelser enligt artikel III f) som är ställda till fysiska eller juridiska personer. Sjöfartsverket beslutar om samråd enligt artikel III c) i konventionen. Förordning (1996:528).

5 §  Ett förbud enligt 7 kap.6 eller 6 b § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg får meddelas av Kustbevakningen, om Sjöfartsverkets beslut inte kan avvaktas med hänsyn till att det behövs snara åtgärder. Förordning (2001:1292).

6 §  Ett beslut enligt 7 kap. 4, 5, 6 eller 6 b § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller enligt 8 § denna förordning skall genast tillställas befälhavaren och fartygets redare eller ägare.

En skriftlig underrättelse om omständigheterna kring ett sådant ingripande mot ett utländskt fartyg skall genast lämnas till konsuln eller den närmaste diplomatiske representanten för den stat där fartyget är registrerat.

När ett beslut har meddelats med stöd av 7 kap. 4 § första stycket 1 eller 4, eller 5 § 1, 2, 5 eller 7 lagen om åtgärder mot förorening från fartyg skall den beslutande myndigheten även underrätta berörda hamnar. Förordning (2003:441).

6 a §  Sjöfartsverket skall underrätta

1. svenska hamnar om ett förbud för ett fartyg att anlöpa hamn enligt 8 § och om när ett sådant förbud har upphört att gälla,
2. den behöriga myndigheten i flaggstaten och de behöriga myndigheterna i övriga stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) om ett förbud för ett fartyg att anlöpa hamn enligt 8 § och om skälen för förbudet,
3. den behöriga myndigheten i den stat där reparationsvarvet är beläget om sådant villkor som avses i 8 § första stycket 2,
4. den behöriga myndigheten i den stat som har anvisat ett fartyg till ett reparationsvarv i Sverige eller som har anvisat ett svenskt fartyg till ett reparationsvarv i en stat inom EES om de åtgärder som har vidtagits i Sverige,
5. den behöriga myndigheten i den stat i vars hamn ett svenskt fartyg befinner sig om Sjöfartsverket fått uppgift om att fartygets påväxthindrande system inte uppfyller vad som krävs enligt den internationella konventionen om kontroll av skadliga påväxthindrande system på fartyg. Förordning (2003:441).

7 §  Föreskrifter som avses i 7 kap. 11 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg meddelas av Sjöfartsverket. Förordning (1996:528).

8 §  Sjöfartsverket skall förbjuda ett fartyg att anlöpa svensk hamn, om

1. fartyget lämnar en hamn i strid med ett förbud som har meddelats med stöd av 7 kap.4 eller 5 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg,
2. fartyget av tillsynsmyndigheten har tillåtits att gå till ett reparationsvarv men inte uppfyller villkoren för resan eller fortsätter den utan att anlöpa varvet, eller
3. fartyget inte uppfyller de krav i fråga om påväxthindrande system som finns i förordning (EG) nr 782/2003 om tennorganiska föreningar på fartyg.

Vad som sagts i första stycket gäller i samma utsträckning om motsvarande beslut har fattats av en behörig myndighet i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i en annan stat som har undertecknat Paris Memorandum of Understanding on Port State Control (Paris MOU). Förordning (2003:441).

9 §  Sjöfartsverket får, trots vad som anges i 8 §, tillåta ett fartyg att anlöpa en anvisad hamn

1. om force majeure eller säkerhetsskäl gör det nödvändigt,
2. för att minska risken för föroreningar, eller
3. för att fartygets brister skall avhjälpas, förutsatt att lämpliga åtgärder har vidtagits för att garantera ett säkert anlöp till hamnen. Förordning (2003:441).

1 §  Beslut enligt 9 kap. 1 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg skall underställas chefen för Sjöfartsinspektionen. Förordning (1996:528).

2 §  Ett beslut enligt 7 kap. 4 § första stycket, 5 eller 6 §, 6 a § andra stycket eller 6 b § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller enligt 7 kap. 8 § denna förordning som har meddelats inom Sjöfartsverket av någon annan än chefen för Sjöfartsinspektionen skall genast underställas denne. Förordning (2003:441).

3 §  Beslut i frågor om vattenföroreningsavgift meddelas av kustbevakningens centrala ledning eller av någon av kustbevakningens regionala ledningar. Förordning (1988:598).

4 §  Underställning vid Kustbevakningen av beslut enligt 9 kap. 1 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg görs hos Kustbevakningens centrala ledning.

Beslut enligt 8 kap. 6 § första stycket eller 7 § första stycket lagen om åtgärder mot förorening från fartyg, som har meddelats av någon av Kustbevakningens regionala ledningar, skall genast underställas Kustbevakningens centrala ledning. Förordning (1996:528)

5 §  Beslut enligt 8 kap. 6 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg får meddelas av Sjöfartsverket, om Kustbevakningens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till att det behövs snara åtgärder för att säkra bevisning. Förordning (1996:528).

6 §  Myndighets beslut varigenom någon har påförts vattenföroreningsavgift skall delges fartygets befälhavare samt, om det är möjligt, den beslutet avser.

Beslutas förbud eller föreläggande med stöd av 8 kap. 6 § första stycket eller 7 § första stycket lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg, skall myndigheten vidta sådana åtgärder som anges i 7 kap. 6 §. Förordning (1996:528).

1 §  Sjöfartsverket får föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från de bestämmelser som anges i 2 kap. 2 § första stycket, 3 kap. 1 § första stycket eller 3 kap. 5 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg i annat hänseende än som anges i denna förordning eller från bestämmelserna i 3 kap.2, 3, 5, 12 och 13 §§ eller 5 kap.1 och 2 §§ förordningen. När undantag meddelas får särskilda villkor föreskrivas. Förordning (2000:1151).

2 §  Lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg är tillämplig på svenska statsfartyg som inte används i affärsdrift. Svenska örlogsfartyg undantas dock från tillämpningen av 4-6 kap. samt 7 kap.4-11 §§ lagen.

I fråga om örlogsfartyg meddelar Försvarsmakten i stället för Sjöfartsverket

1. föreskrifter som anges i 2 kap. denna förordning,
2. beslut i frågor som anges i 9 kap. 1 § denna förordning, när det gäller undantag från bestämmelsen i 2 kap. 2 § första stycket lagen om åtgärder mot förorening från fartyg.

I fråga om mottagnings- och behandlingsanordningar som uteslutande används av örlogsfartyg meddelar Försvarsmakten i stället för Sjöfartsverket

1. beslut i frågor som anges i 3 kap. denna förordning,
2. beslut i frågor som anges i 9 kap. 1 § denna förordning, när det gäller undantag från bestämmelserna i 3 kap. 1 § första stycket lagen om åtgärder mot förorening från fartyg eller 3 kap. 2, 3 eller 5 § denna förordning. Förordning (2000:1151).

3 §  Beslut som meddelas av Sjöfartsverket med stöd av denna förordning skall meddelas efter samråd med

1. Naturvårdsverket, i fråga om,
   1. föreskrifter som meddelas med stöd av 1 kap. 2 §, 2 kap., 3 kap. 2 § andra stycket, 7 §, 8 §, 11 § första stycket i fråga om anordningarnas utformning och drift eller 13 §, 4 kap.1 eller 8 §,
   2. medgivande som lämnas med stöd av 3 kap. 1 §,
   3. undantag som föreskrivs med stöd av 9 kap. 1 §, dock ej såvitt avser undantag från bestämmelserna i 5 kap.1 eller 2 §,
2. Kustbevakningen och Rikspolisstyrelsen, i fråga om
   1. föreskrifter som meddelas med stöd av 5 kap. 4 §,
   2. undantag som föreskrivs med stöd av 9 kap. 1 §, såvitt avser undantag från bestämmelserna i 5 kap.1 eller 2 §,
3. Kustbevakningen och Naturvårdsverket samt, om det behövs med hänsyn till ärendets beskaffenhet, Försvarsmakten, i fråga om föreskrifter som meddelas med stöd av 7 kap. 1 §,
4. Försvarsmakten, Kustbevakningen, Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut, Luftfartsverket, Fiskeriverket och Naturvårdsverket, i fråga om föreskrifter enligt 7 kap. 3 § 1 lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg som meddelas med stöd av 7 kap. 2 §,

1. Kustbevakningen och Naturvårdsverket, i fråga om
   1. föreskrifter enligt 7 kap. 3 § 2 lagen om åtgärder mot förorening från fartyg som meddelas med stöd av 7 kap. 2 §,
   2. beslut om samråd som avses i 7 kap. 4 § andra stycket,
   3. föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §,
2. Försvarsmakten, om det behövs med hänsyn till ärendets beskaffenhet, i fråga om föreskrifter som meddelas med stöd av 3 kap.11-13 §§ eller undantag som föreskrivs med stöd av 9 kap. 1 §. Förordning (2000:1151).

4 §  Beslut som meddelas av Försvarsmakten med stöd av denna förordning skall meddelas efter samråd med Sjöfartsverket och Naturvårdsverket. Förordning (1998:909).

5 §  När föreskrifter meddelas och undantag medges med stöd av denna förordning skall i tillämpliga delar iakttas

1. sådana bestämmelser i internationella överenskommelser som är bindande för Sverige,
2. i den mån regeringen så förordnar, andra bestämmelser i internationella överenskommelser. Förordning (2000:1151).

6 §  Andra föreskrifter som meddelas med stöd av lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg eller denna förordning än sådana som meddelas av Försvarsmakten skall tas in i publikationen Underrättelser för sjöfarande. Förordning (1996:528).

7 §  Underrättelser enligt 11 kap. 15 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg skall lämnas av förundersökningsledaren. Förordning (2001:1292).

8 §  Om en förundersökning har inletts angående ett brott mot en bestämmelse om förbud mot utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen och kan det skäligen befaras att brottet har begåtts på ett utländskt fartyg, skall förundersökningsledaren anmäla ärendet till Riksåklagaren. Riksåklagaren beslutar om den stat där fartyget är registrerat skall tillställas utredningen i syfte att lagföringen i stället skall ske där (flaggstatsrapport).

Riksåklagaren meddelar närmare föreskrifter om sådan flaggstatsrapport som avses i denna paragraf. Förordning (2001:1292).

9 §  En flaggstatsrapport enligt 8 § skall sändas till Justitiedepartementet som vidarebefordrar handlingarna till den behöriga myndigheten i den stat där fartyget är registrerat.

Om handlingar som skall sändas till en främmande stat behöver översättas ombesörjs detta av Justitiedepartementet. Förordning (2001:1292).

10 §  Om en förundersökning angående något annat brott enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg ombord på ett utländskt fartyg än ett otillåtet utsläpp har lagts ned skall förundersökningsledaren anmäla ärendet till Sjöfartsverket. Sjöfartsverket beslutar om den stat där fartyget är registrerat skall tillställas utredningen i syfte att lagföring skall ske där (flaggstatsrapport).

Om handlingar som skall skickas till en främmande stat behöver översättas ombesörjs detta av Sjöfartsverket, som därefter vidarebefordrar handlingarna till den behöriga myndigheten i den stat där fartyget är registrerat.

Sjöfartsverket meddelar närmare föreskrifter i fråga om sådan flaggstatsrapport som avses i denna paragraf. Förordning (2001:1292).

11 §  En flaggstatsrapport enligt 8 eller 10 § skall innehålla en begäran om att den stat där fartyget är registrerat skall återrapportera vilka åtgärder som vidtas med anledning av flaggstatsrapporten. Den skall dessutom innehålla en begäran om återrapportering efter sex månader även om några åtgärder då inte har vidtagits. Förordning (2001:1292).

12 §  Om det följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande har tillträtt eller annars är skyldigt att följa, får en flaggstatsrapport eller annan underrättelse till följd av ett brott enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg utan hinder 33 § personuppgiftslagen (1998:204) sändas till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation. Förordning (2001:1292).

13 §  Rättsliga och andra åtgärder som har vidtagits av en annan myndighet än Kustbevakningen med anledning av ett förbjudet utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen från ett fartyg inom svenskt sjöterritorium eller svensk ekonomisk zon skall anmälas till Kustbevakningen. Förordning (2001:1292).

14 §  En flaggstatsrapport som överlämnas till Sverige från en annan stat med anledning av ett brott begånget på ett svenskt fartyg skall sändas via Justitiedepartementet till Riksåklagaren, som prövar vilka vidare åtgärder som skall vidtas. Justitiedepartementet underrättar även Sjöfartsverket om flaggstatsrapporten.

Åklagaren skall underrätta Sjöfartsverket om åtal väcks och översända en kopia av domen eller beslutet när målet slutligt har avgjorts. Förordning (2001:1292).

15 §  Sjöfartsverket är behörig myndighet att pröva sådana frågor och fullgöra sådana uppgifter som åligger en medlemsstat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 417/2002 av den 18 februari 2002 om ett påskyndat införande av krav på dubbelskrov eller likvärdig konstruktion för oljetankfartyg med enkelskrov och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 2978/941. Förordning (2002:698).