1 §  Denna förordning gäller vården och förvaltningen av statens fisken i enskilda vatten och tillstånd till fiske med fasta redskap i sådana vatten som avses i 10 a §. Förordning (1986:264).

2 §  Statens fisken vårdas och förvaltas av den myndighet under vilken vattenområdet hör.

Fisket i statens vatten på sådan kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara kontroll och på renbetesfjällen förvaltas dock av länsstyrelsen.

Frågor om tillstånd till fiske med fasta redskap utanför sådana staten tillhöriga havsstränder och i havet belägna skär och holmar, som inte hör till något hemman eller innehas på särskilda villkor, prövas av länsstyrelsen. Tillstånd skall meddelas för viss tid. När en tillståndsfråga prövas, skall bestämmelserna i 4--10 §§ om upplåtelser tillämpas. Förordning (1991:1449).

4 §  Statens fisken skall upplåtas, om inte annat följer av naturvårdslagen (1964:822) eller andra föreskrifter eller om särskilda skäl föreligger mot upplåtelse.

För upplåtelser i de vatten som avses i 2 § andra stycket gäller särskilda bestämmelser enligt rennäringslagen (1971:437). Förordning (1986:264).

5 §  Upplåter en statlig myndighet jord till brukande och omfattar arrendet bostad för arrendatorn, skall arrendatorn ges rätt att fiska till sitt husbehov i de vatten som hör till arrendestället, om inte särskilda skäl föranleder annat.

6 §  Vid upplåtelse skall företräde ges åt sådana fiskare, för vilkas försörjning fisket är av väsentlig betydelse. Fiske med fasta redskap efter lax, öring och ål får upplåtas endast till sådana fiskare, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Vid upplåtelse för fritidsfiske skall företräde ges åt fritidsfiskeföreningar, om inte särskilda skäl föranleder annat.

Fiske får inte utan särskilda skäl upplåtas med ensamrätt till enskild fritidsfiskare.

7 §  Upplåtelse skall ske i form av skriftligt arrendeavtal eller genom fiskekort eller liknande tillståndsbevis.

Upplåtelse för längre tid eller till en fritidsfiskeförening skall ske genom skriftligt arrendeavtal.

8 §  Upplåtelse skall ske mot avgift, om inte särskilda skäl föreligger för avgiftsfrihet.

Avgiften skall bestämmas med hänsyn till fiskets beskaffenhet och värde, ändamålet med upplåtelsen och önskemålet att staten får skälig avkastning av fisket.

9 §  Upplåtelse till en fritidsfiskeförening får ske utan avgift, om föreningen åtar sig att svara för de fiskevårdsåtgärder som behövs och de avgifter som inflyter till föreningen vid upplåtelser av fiske till allmänheten används för fiskevård och fisketillsyn.

Om inte särskilda skäl föranleder annat, skall för upplåtelse till en fritidsfiskeförening ställas som villkor att föreningen i sin tur upplåter fiske till allmänheten.

10 §  Upplåtelse skall ske med de begränsningar i fråga om fiskerättens omfattning och på de villkor i övrigt som är påkallade i varje särskilt fall.

10 a §  Vad som sägs i 2 § tredje stycket gäller även i fråga om tillstånd till fiske med fasta redskap vid sådana havsstränder samt i havet belägna skär och holmar som den 30 juni 1986 ägdes av staten och som då inte hörde till något hemman eller innehades på särskilda villkor men som därefter överlåtits. Avgift skall dock inte utgå för fiske i dessa vatten. Förordning (1986:264).

11 §  De förvaltande myndigheterna skall regelbundet samråda med fiskerimyndigheterna och kommunen om hur fisket bäst bör vårdas och förvaltas. Upplåtelser av större omfattning skall föregås av sådant samråd.

Myndigheterna skall verka för att fiskevårdsområden bildas.

12 §  De förvaltande myndigheterna skall upprätta förteckningar över de vatten som har upplåtits för fritidsfiske genom fiskekort eller annat tillståndsbevis och över de vatten som fritidsfiskeföreningar skall upplåta till allmänheten.

Förteckningarna bör även innehålla andra uppgifter av särskilt intresse för fritidsfiskare.

13 §  En myndighets beslut enligt denna förordning får inte överklagas. Förordning (1990:857).