Kapitel 1. Sjukdom, moderskap och barns födelse

1. Familjemedlemmar till den som är bosatt i en fördragsslutande stat och enligt dess lagstiftning är försäkrad erhåller om de är bosatta i den andra fördragsslutande staten, sjukvårdsförmåner enligt den lagstiftning som försäkringsorganet för deras bosättningsort har att tillämpa.
2. Vad avser sjukvård för nämnda familjemedlemmar när de är bosatta i Turkiet finns särskilda bestämmelser i ett protokoll till denna konvention.
3. Den som har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat skall fortsätta att få sådana förmåner på den statens bekostnad när han efter tillstånd reser till den andra fördragsslutande staten för att få vård där.

1. En person, som uppbär pension enligt båda fördragsslutande staternas lagstiftning eller enligt en av dessa, har rätt till sjukvårdsförmåner enligt lagstiftningen i den av staterna där han är bosatt.
2. Vad gäller sjukvård för personer som är bosatta i Turkiet och som uppbär enbart svensk pension finns särskilda bestämmelser i ett protokoll till denna konvention.

Kapitel 2. Ålderdom, invaliditet och efterlevande

Tillämpning av svensk lagstiftning

1. Vid fastställande av rätten till tilläggspension och sådan folkpension som beräknas på grundval av perioder av förvärvsverksamhet skall försäkringsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i Turkiet sammanräknas med svenska försäkringsperioder i den mån de inte sammanfaller.
2. När turkiska försäkringsperioder beaktas med stöd av första stycket likställs 360 inom turkisk pensionsförsäkring fullgjorda dagar med ett år för vilket pensionspoäng tillgodoräknats enligt försäkringen för tilläggspension eller med ett år före år 1960 för vilket till statlig inkomstskatt taxerad inkomst beräknats.
3. För beräkning av storleken av tilläggspension beaktas endast försäkringsperioder enligt den svenska lagstiftningen.
4. Den svenska lagstiftningens bestämmelser om beräkning av tilläggspension för personer som är födda före år 1924 berörs inte av denna konvention.

1. Behörigt försäkringsorgan i en fördragsslutande stat skall, när försäkringsorganet fastställer i vilken omfattning en persons arbetsförmåga är nedsatt, tillämpa den lagstiftning som gäller för försäkringsorganet.
2. Läkarundersökningar som bedöms nödvändiga skall på begäran av det behöriga försäkringsorganet och på dess bekostnad utföras av försäkringsorganet på bosättningsorten.

Tillämpning av turkisk lagstiftning

1. försäkringsorganet fastställer enligt den lagstiftning som det har att tilllämpa, huruvida personen i fråga med sammanräkning av försäkringsperioderna uppfyller villkoren för rätt till förmånen,
2. befinnes rätt till en förmån föreligga, beräknar försäkringsorganet det teoretiska belopp som skulle ha beviljats, om alla försäkringsperioder som fullgjorts enligt de båda fördragsslutande staternas lagstiftningar hade fullgjorts i Turkiet, varvid om förmånens belopp ej beror av försäkringstidens längd detta belopp anses som teoretiskt belopp,
3. därefter beräknar försäkringsorganet på grundval av det enligt bestämmelserna under b) framräknade beloppet den delförmån, vars utgivande skall ankomma på försäkringsorganet, efter förhållandet mellan längden av de försäkringsperioder, som skall beaktas enligt dess lagstiftning, och den sammanlagda längden av de försäkringsperioder, som skall beaktas enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar.

1. För fastställande av försäkringsgren och behörigt försäkringsorgan beaktas endast turkiska försäkringsperioder.
2. Som enligt den svenska lagstiftningen fullgjorda försäkringsperioder anses försäkringsperioder inom den svenska försäkringen för tilläggspension samt bosättningsår före år 1960, för vilka för personen i fråga beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst.
3. Vid tillämpning av artikel 21 beaktas svenska försäkringsperioder även om de icke anses som försäkringsperioder enligt turkisk lagstiftning.
4. För beräkning av pensionens belopp beaktas endast inkomster som intjänats under försäkringsperioder enligt den turkiska lagstiftningen.

1. Föreligger enligt den turkiska lagstiftningen pensionsrätt även utan beaktande av artikel 20, utger det behöriga turkiska försäkringsorganet pension med hänsyn tagen uteslutande till försäkringsperioder, som skall beaktas enligt den lagstiftning som försäkringsorganet har att tillämpa, så länge motsvarande rätt till förmån inom den svenska försäkringen för tilläggspension ej föreligger.
2. En enligt första stycket fastställd pension omräknas, när rätt till en motsvarande förmån enligt den svenska lagstiftningen uppkommer. Omräkning sker med verkan från och med den dag, från vilken förmånen enligt den svenska lagstiftningen skall börja utgå. Den omständigheten att tidigare beslut vunnit laga kraft utgör ej hinder för omräkningen.

1. Har någon enligt den turkiska lagstiftningen även utan beaktande av artikel 20 rätt till en förmån, och skulle denna vara högre än summan av den enligt artikel 21 framräknade turkiska förmånen och den svenska tilläggspensionen, utger det turkiska försäkringsorganet som delförmån sin på nämnda sätt beräknade förmån förhöjd med skillnaden mellan denna summa och den förmån som skulle utgå med hänsyn tagen uteslutande till den lagstiftning som försäkringsorganet har att tillämpa.
2. Förmån som skall betalas enligt första stycket skall utan ansökan räknas om då pensionsbeloppen som utgör grunden för beräkningen ändras eller när växlingskursen har ändrats mer än tio procent.

1. Bestämmelser i turkisk lagstiftning om indragning eller minskning av en förmån beroende på rätt till annan förmån kan tillämpas också med avseende på en förmån som utgår enligt svensk lagstiftning.
2. Bestämmelsen i första stycket skall inte tillämpas när förmånerna utgår från samma försäkringsgren och avser samma försäkringsfall.

Kapitel 3. Arbetsskador och arbetssjukdomar

1. Rätten till förmåner vid olycksfall i arbetet bestämmes av den lagstiftning som gällde för den försäkrade vid tidpukten för olyckan enligt bestämmelserna i artiklarna 7-10.
2. Ersättning för nytt olycksfall i arbetet skall fastställas av behörigt organ med beaktande av den nedsättning i arbetsförmågan som förorsakats av det nya olycksfallet enligt den lagstiftning som nämnda organ har att tillämpa.

1. Förmåner vid arbetssjukdomar bestämmes enligt lagstiftningen i den fördragsslutande stat, vars lagstiftning var tillämplig då den försäkrade innehade anställning som medfört risk för arbetssjukdom, även om sjukdomen konstaterats först i den andra staten.
2. Skulle den försäkrade ha innehaft sådan anställning i båda staterna, tilllämpas lagstiftningen i den stat där han senast haft sådan anställning.
3. Om arbetssjukdom föranlett beviljande av förmån enligt en fördragsslutande stats lagstiftning, skall även ersättning för försämring av sjukdomen, som inträffar inom den andra fördragsslutande statens territorium, utgå enligt förstnämnda stats lagstiftning. Detta gäller dock ej om försämringen är att hänföra till arbete inom den andra statens territorium i verksamhet, vari fara för sjukdomen föreligger.