1. Där ej annat följer av bestämmelsen i fjärde stycket skall konventionen jämväl tillämpas på lagstiftning som kodifierar, ändrar eller kompletterar den lagstiftning som anges i första stycket av denna artikel.
2. Konventionen skall tillämpas på lagstiftning om ett nytt system eller en ny gren av social trygghet utöver den som angetts i första stycket av denna artikel endast om de fördragsslutande staterna träffat överenskommelse härom.
3. Konventionen skall icke tillämpas på lagstiftning som utvidgar tillämpningsområdet för den i första stycket av denna artikel nämnda lagstiftningen till nya grupper av förmånstagare, om behörig myndighet i den berörda staten inom tre månader efter lagens offentliggörande meddelar den andra statens behöriga myndighet, att en sådan utvidgning av konventionen icke är avsedd.

1. Denna konvention gäller, i den mån ej annat däri föreskrives, för de fördragsslutande staternas medborgare, för personer som är eller varit omfattande av lagstiftningen i någon av staterna samt för personer som härleder sin rätt från en sådan person.
2. Vad beträffar Turkiet är denna bestämmelse tillämplig endast på medborgare i sådana länder som träffat bilaterala eller multilaterala konventioner med Turkiet.

1. medborgare i den andra fördragsslutande staten,
2. flyktingar och statslösa som är bosatta i någon av de fördragsslutande staterna, deras familjer och efterlevande,
3. andra personer med avseende på rättigheter som de härleder från en medborgare i fördragsslutande stat eller från en i denna artikel avsedd flykting eller statslös person.

1. I den mån annat inte föreskrivs i artiklarna 8 och 9 skall den som förvärvsarbetar i en av de fördragsslutande staterna omfattas av lagstiftningen i den staten oavsett i vilken stat han eller hans arbetsgivare är bosatt.
2. Den som inte förvärvsarbetar skall omfattas av lagstiftningen i bosättningstaten.

1. Har en person som är försäkrad enligt lagstiftningen i en av de fördragsslutande staterna och anställd av en arbetsgivare i den staten sänts ut av arbetsgivaren för att arbeta inom den andra fördragsslutande statens territorium, skall lagstiftningen i den förstnämnda staten fortsätta att gälla för honom som om han var anställd i den staten under förutsättning att arbetet inte väntas vara längre än tolv månader. Om arbetet i den andra staten på grund av oförutsebara omständigheter kommer att överstiga tolv månader skall lagstiftningen i den förstnämnda staten fortsätta att gälla för honom under längst tolv månader under förutsättning att den behöriga myndigheten i den sistnämnda staten samtycker till detta före den första tolvmånadersperiodens utgång.
2. Vid järnvägs- eller vägtrafikföretag eller flyglinjer anställd resande personal med arbete i båda fördragsslutande staterna, skall omfattas av lagstiftningen i den stat, där företaget har sitt säte. Är vederbörande bosatt i den andra staten, skall dock lagstiftningen i den staten tillämpas.
3. Ett fartygs besättning och andra ej blott tillfälligt på ett fartyg sysselsatta personer skall omfattas av lagstiftningen i den stat vars flagga fartyget för.
4. En anställd och hans medföljande familjemedlemmar skall anses som bosatta inom den fördragsslutande stats territorium, enligt vars lagstiftning de enligt bestämmelserna i denna artikel skall vara försäkrade.

1. Denna konvention tillämpas ej på diplomatiska företrädare och karriärkonsuler, på den administrativa och tekniska personalen hos beskickning och hos konsulat, som förestås av karriärkonsul, på medlemmar av beskickningens respektive konsulatets tjänstepersonal och på personer som uteslutande är anställda i privat tjänst i hushållet hos diplomatiska företrädare, karriärkonsuler och medlemmar av konsulat, som förestås av karrärkonsul, allt i den mån denna personkrets omfattas av Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser respektive Wienkonventionen om konsulära förbindelser.
2. För andra statligt anställda än som avses i första stycket äger vid utsändning till den andra statens territorium bestämmelserna i artikel 8 första stycket tillämpning.

1. På gemensam framställning av arbetstagare och arbetsgivare eller på framställning av självständigt förvärvsverksam person kan de behöriga myndigheterna i de båda fördragsslutande staterna överenskomma om undantag från bestämmelserna i artiklarna 7-9 för vissa personer eller persongrupper. De behöriga myndigheterna kan också utan att sådan framställning föreligger överenskomma om sådant undantag efter hörande av berörda personer.
2. Bestämmelserna i artikel 8 fjärde stycket äger motsvarande tillämpning i fall som här avses.

1. Turkiska arbetstagare som är sysselsatta i Sverige får, om de så önskar, åtnjuta förmån från de frivilliga försäkringar som tillhandahålles enligt den turkiska lagstiftningen genom att betala avgifter och utan att andra villkor uppställes.
2. I fall då turkiska arbetstagare är underkastade den svenska försäkringslagstiftningen innebär detta förhållande varken hinder mot sådana arbetstagares avgiftsbetalning till den turkiska frivilliga försäkringen eller hinder mot att turkiska arbetstagare fortsätter att betala nämnda avgifter.
3. Arbetstagare som betalar avgifter inom den frivilliga försäkringen tillförsäkrar sig rätten att få en fristående ålderspension. I sådana fall tillämpas ej bestämmelserna i artikel 21.

Kapitel 1. Sjukdom, moderskap och barns födelse

1. Familjemedlemmar till den som är bosatt i en fördragsslutande stat och enligt dess lagstiftning är försäkrad erhåller om de är bosatta i den andra fördragsslutande staten, sjukvårdsförmåner enligt den lagstiftning som försäkringsorganet för deras bosättningsort har att tillämpa.
2. Vad avser sjukvård för nämnda familjemedlemmar när de är bosatta i Turkiet finns särskilda bestämmelser i ett protokoll till denna konvention.
3. Den som har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat skall fortsätta att få sådana förmåner på den statens bekostnad när han efter tillstånd reser till den andra fördragsslutande staten för att få vård där.

1. En person, som uppbär pension enligt båda fördragsslutande staternas lagstiftning eller enligt en av dessa, har rätt till sjukvårdsförmåner enligt lagstiftningen i den av staterna där han är bosatt.
2. Vad gäller sjukvård för personer som är bosatta i Turkiet och som uppbär enbart svensk pension finns särskilda bestämmelser i ett protokoll till denna konvention.

Kapitel 2. Ålderdom, invaliditet och efterlevande

Tillämpning av svensk lagstiftning

1. Vid fastställande av rätten till tilläggspension och sådan folkpension som beräknas på grundval av perioder av förvärvsverksamhet skall försäkringsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i Turkiet sammanräknas med svenska försäkringsperioder i den mån de inte sammanfaller.
2. När turkiska försäkringsperioder beaktas med stöd av första stycket likställs 360 inom turkisk pensionsförsäkring fullgjorda dagar med ett år för vilket pensionspoäng tillgodoräknats enligt försäkringen för tilläggspension eller med ett år före år 1960 för vilket till statlig inkomstskatt taxerad inkomst beräknats.
3. För beräkning av storleken av tilläggspension beaktas endast försäkringsperioder enligt den svenska lagstiftningen.
4. Den svenska lagstiftningens bestämmelser om beräkning av tilläggspension för personer som är födda före år 1924 berörs inte av denna konvention.

1. Behörigt försäkringsorgan i en fördragsslutande stat skall, när försäkringsorganet fastställer i vilken omfattning en persons arbetsförmåga är nedsatt, tillämpa den lagstiftning som gäller för försäkringsorganet.
2. Läkarundersökningar som bedöms nödvändiga skall på begäran av det behöriga försäkringsorganet och på dess bekostnad utföras av försäkringsorganet på bosättningsorten.

Tillämpning av turkisk lagstiftning

1. försäkringsorganet fastställer enligt den lagstiftning som det har att tilllämpa, huruvida personen i fråga med sammanräkning av försäkringsperioderna uppfyller villkoren för rätt till förmånen,
2. befinnes rätt till en förmån föreligga, beräknar försäkringsorganet det teoretiska belopp som skulle ha beviljats, om alla försäkringsperioder som fullgjorts enligt de båda fördragsslutande staternas lagstiftningar hade fullgjorts i Turkiet, varvid om förmånens belopp ej beror av försäkringstidens längd detta belopp anses som teoretiskt belopp,
3. därefter beräknar försäkringsorganet på grundval av det enligt bestämmelserna under b) framräknade beloppet den delförmån, vars utgivande skall ankomma på försäkringsorganet, efter förhållandet mellan längden av de försäkringsperioder, som skall beaktas enligt dess lagstiftning, och den sammanlagda längden av de försäkringsperioder, som skall beaktas enligt båda de fördragsslutande staternas lagstiftningar.

1. För fastställande av försäkringsgren och behörigt försäkringsorgan beaktas endast turkiska försäkringsperioder.
2. Som enligt den svenska lagstiftningen fullgjorda försäkringsperioder anses försäkringsperioder inom den svenska försäkringen för tilläggspension samt bosättningsår före år 1960, för vilka för personen i fråga beräknats till statlig inkomstskatt taxerad inkomst.
3. Vid tillämpning av artikel 21 beaktas svenska försäkringsperioder även om de icke anses som försäkringsperioder enligt turkisk lagstiftning.
4. För beräkning av pensionens belopp beaktas endast inkomster som intjänats under försäkringsperioder enligt den turkiska lagstiftningen.

1. Föreligger enligt den turkiska lagstiftningen pensionsrätt även utan beaktande av artikel 20, utger det behöriga turkiska försäkringsorganet pension med hänsyn tagen uteslutande till försäkringsperioder, som skall beaktas enligt den lagstiftning som försäkringsorganet har att tillämpa, så länge motsvarande rätt till förmån inom den svenska försäkringen för tilläggspension ej föreligger.
2. En enligt första stycket fastställd pension omräknas, när rätt till en motsvarande förmån enligt den svenska lagstiftningen uppkommer. Omräkning sker med verkan från och med den dag, från vilken förmånen enligt den svenska lagstiftningen skall börja utgå. Den omständigheten att tidigare beslut vunnit laga kraft utgör ej hinder för omräkningen.

1. Har någon enligt den turkiska lagstiftningen även utan beaktande av artikel 20 rätt till en förmån, och skulle denna vara högre än summan av den enligt artikel 21 framräknade turkiska förmånen och den svenska tilläggspensionen, utger det turkiska försäkringsorganet som delförmån sin på nämnda sätt beräknade förmån förhöjd med skillnaden mellan denna summa och den förmån som skulle utgå med hänsyn tagen uteslutande till den lagstiftning som försäkringsorganet har att tillämpa.
2. Förmån som skall betalas enligt första stycket skall utan ansökan räknas om då pensionsbeloppen som utgör grunden för beräkningen ändras eller när växlingskursen har ändrats mer än tio procent.

1. Bestämmelser i turkisk lagstiftning om indragning eller minskning av en förmån beroende på rätt till annan förmån kan tillämpas också med avseende på en förmån som utgår enligt svensk lagstiftning.
2. Bestämmelsen i första stycket skall inte tillämpas när förmånerna utgår från samma försäkringsgren och avser samma försäkringsfall.

Kapitel 3. Arbetsskador och arbetssjukdomar

1. Rätten till förmåner vid olycksfall i arbetet bestämmes av den lagstiftning som gällde för den försäkrade vid tidpukten för olyckan enligt bestämmelserna i artiklarna 7-10.
2. Ersättning för nytt olycksfall i arbetet skall fastställas av behörigt organ med beaktande av den nedsättning i arbetsförmågan som förorsakats av det nya olycksfallet enligt den lagstiftning som nämnda organ har att tillämpa.

1. Förmåner vid arbetssjukdomar bestämmes enligt lagstiftningen i den fördragsslutande stat, vars lagstiftning var tillämplig då den försäkrade innehade anställning som medfört risk för arbetssjukdom, även om sjukdomen konstaterats först i den andra staten.
2. Skulle den försäkrade ha innehaft sådan anställning i båda staterna, tilllämpas lagstiftningen i den stat där han senast haft sådan anställning.
3. Om arbetssjukdom föranlett beviljande av förmån enligt en fördragsslutande stats lagstiftning, skall även ersättning för försämring av sjukdomen, som inträffar inom den andra fördragsslutande statens territorium, utgå enligt förstnämnda stats lagstiftning. Detta gäller dock ej om försämringen är att hänföra till arbete inom den andra statens territorium i verksamhet, vari fara för sjukdomen föreligger.

1. Vid tillämpningen av denna konvention skall myndigheter och organ i de båda staterna lämna varandra bistånd i samma utsträckning som vid tilllämpningen av den egna statens lagstiftning. Bistånd som här avses lämnas utan vederlag.
2. Myndigheters och organs skriftväxling liksom enskilda personers framställningar kan avfattas på turkiska, svenska, franska eller engelska.
3. De diplomatiska och konsulära representationerna får begära upplysningar direkt hos myndigheter och organ i den andra staten för att kunna tillvarata egna medborgares intressen.

1. Ansökningar, besvär och andra handlingar, som enligt den ena statens lagstiftning inom en viss tid skall ingivas till behörig myndighet eller behörigt organ, skall anses ha inkommit i rätt tid, om de inom fastställd tid ingivits till motsvarande myndighet eller organ i den andra staten.
2. Ansökan om förmån, som ingives enligt den ena statens lagstiftning, skall bedömas som ansökan om motsvarande förmån enligt den andra statens lagstiftning. I ålderspensionsfall gäller detta dock ej om sökanden anger att ansökan avser pension endast enligt den förstnämnda statens lagstiftning.

1. Utbetalning enligt denna konvention får med befriande verkan göras i den egna statens valuta.
2. Om valutarestriktioner införes i någon av staterna, skall regeringarna omedelbart i samförstånd vidtaga åtgärder för att säkerställa överföring mellan de båda staterna av behövligt belopp enligt denna konvention.
3. Kostnader som uppkommit för ett försäkringsorgan i en fördragsslutande stat enligt bestämmelserna i artikel 17 och Avdelning III, kapitel 3 skall återbetalas av det behöriga försäkringsorganet i den andra fördragsslutande staten enligt regler som skall anges i den administrativa överenskommelsen.

1. Har ett försäkringsorgan i en stat utgivit ett förskott kan belopp som belöper på samma period som förskottet enligt lagstiftningen i den andra staten innehållas. Har försäkringsorgan i en stat utgivit en ersättning med för högt belopp för en period, för vilken försäkringsorgan i den andra staten skall utgiva en motsvarande ersättning, kan det för mycket utbetalda beloppet likaledes innehållas.
2. Förskottet eller det för mycket utbetalda beloppet avräknas i första hand på ersättning som avser motsvarande tid och utbetalas i efterskott. När sådan efterskottsbetalning icke förekommer eller icke förslår för avräkningen kan avräkningen ske helt eller för det återstående beloppet på löpande förmånsbetalningar, dock på det sätt och med de begränsningar som följer av lagstiftningen i den stat där avräkningen skall göras.

1. Tvist, som uppkommer vid tillämpningen av denna konvention, skall lösas i samförstånd av de högsta förvaltningsmyndigheterna.
2. Om uppgörelse ej kommer till stånd, skall tvisten avgöras genom skiljedomsförfarande, som regleras genom överenskommelse mellan de högsta förvaltningsmyndigheterna i de båda staterna. Skiljedomen skall grundas på denna konventions anda och mening.

1. Med högsta förvaltningsmyndigheterna avses i denna konvention:

1. Denna konvention äger tillämpning även på försäkringsfall som inträffat före dess ikraftträdande. Konventionen grundar likväl ingen rätt till utbetalning av förmåner för tid före dess ikraftträdande. För fastställande av rätt till förmåner beaktas dock försäkrings- eller vistelseperioder som fullgjorts före konventionens ikraftträdande.
2. Förmån som på grund av den försäkrades nationalitet icke beviljats eller som på grund av dennes bosättning inom den andra statens territorium indragits skall när konventionen träder i kraft på därom gjord ansökan beviljas eller åter utbetalas.
3. På därom gjord ansökan skall förmån som beviljats före denna konventions ikraftträdande omräknas, varvid konventionens bestämmelser skall tilllämpas. Sådan förmån kan också omräknas utan ansökan. Omräkning som nu sagts får ej medföra minskning av utgående förmån.
4. Bestämmelser i de bägge staternas lagstiftning som avser preskription och upphörande av rätten till förmåner skall icke tillämpas på rätt enligt bestämmelserna i första till tredje styckena ovan under förutsättning att den försäkrade inkommer med ansökan om förmån inom en tidrymd av två år från konventionens ikraftträdande.

1. Denna konvention kan uppsägas av vardera av de bägge staterna. Uppsägningen skall meddelas senast tre månader före utgången av det löpande kalenderåret, varvid konventionen upphör att gälla vid kalenderårets slut.
2. Uppsäges konventionen skall dess bestämmelser äga fortsatt giltighet på redan förvärvad förmån utan hinder av vad som kan ha stadgats i de båda ländernas lagstiftning rörande begränsningarna i rätten till förmån vid vistelse eller medborgarskap i annat land. Den rätt till blivande förmåner, som kan ha förvärvats på grund av konventionens bestämmelser, skall regleras genom särskild överenskommelse.

För den svenska regeringen

Isvec Hükümeti adina

For the Swedish Government

Rune Gustavsson