1. 1) "Nederländerna" Konungariket Nederländerna och "Sverige" Konungariket Sverige,
2. 2) "territorium"

1. 3) "lagstiftning"

1. 4) "behörig myndighet"

1. 5) "försäkringsorgan"

1. 6) "behörigt försäkringsorgan"

1. 7) "behörig stat"

1. 8) "försäkringsperioder"

1. 9) "kontantförmån" eller "pension"

1. Andra uttryck som används i denna konvention har den innebörd som tillkommer dem enligt den tillämpliga lagstiftningen.

1. Denna konvention är tillämplig

1. sjukförsäkring (kontantförmåner och vårdförmåner vid sjukdom och moderskap),
2. invaliditetsförsäkring (arbetsoförmåga, olycksfall i arbete och yrkessjukdom),
3. åldersförsäkring,
4. försäkring för änkor och efterlevande barn,
5. arbetslöshetsersättning,
6. barnbidrag,

1. sjukförsäkring med föräldraförsäkring,
2. folkpension,
3. tilläggspension,
4. arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd,
5. barnbidrag,
6. arbetsskadeförsäkring.

1. Där ej annat följer av bestämmelsen i punkt 4, skall konventionen jämväl tillämpas på lagstiftning som kodifierar, ändrar eller kompletterar den lagstiftning som anges i punkt 1.
2. Konventionen skall tillämpas på lagstiftning om ett nytt system eller en ny gren av social trygghet utöver de i punkt 1 angivna endast om särskild överenskommelse härom träffas mellan de fördragsslutande staterna.
3. Konventionen skall icke tillämpas på lagstiftning som utvidgar tillämpningsområdet för den i punkt 1 nämnda lagstiftningen till nya grupper av förmånstagare, om behörig myndighet i den berörda staten inom tre månader efter den nya lagstiftningens offentliggörande meddelar den andra statens behöriga myndighet, att en sådan utvidgning av konventionen icke är avsedd.
4. Konventionen skall icke tillämpas på system för social eller medicinsk hjälp eller på speciella system för statsanställda eller personer som behandlas som sådana.

1. medborgare i den andra fördragsslutande staten,
2. flyktingar och statslösa personer som avses i konventionen den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning och protokollet den 31 januari 1967 till nämnda konvention, ävensom konventionen den 28 september 1954 om statslösa personers rättsliga ställning,
3. andra personer med avseende på rättigheter som de härleder från en medborgare i en fördragsslutande stat eller från en i denna artikel avsedd flykting eller statslös person.

1. Om en arbetstagare, som sysselsätts inom en fördragsslutande stats territorium, av sin arbetsgivare utsänds till den andra fördragsslutande statens territorium för att där utföra arbete för denne arbetsgivare, skall den förstnämnda statens lagstiftning fortsätta att gälla för honom till utgången av den tjugofjärde kalendermånaden efter utsändandet, som om arbetstagaren fortfarande sysselsattes inom dess territorium.
2. Vid järnvägs- eller vägtrafikföretag eller flyglinjer anställd resande personal med arbete i båda fördragsslutande staterna skall omfattas av lagstiftningen i den fördragsslutande stat, inom vars territorium företaget har sitt säte. Om någon är anställd vid en filial eller stadigvarande verksamhet som nämnda företag har inom den andra fördragsslutande statens territorium, skall dock sistnämnda fördragsslutande stats lagstiftning gälla.
3. Ett fartygs besättning och andra personer som är stadigvarande sysselsatta på fartyget skall omfattas av lagstiftningen i den fördragsslutande stat, vars flagga fartyget för. Om en person är anställd ombord på ett fartyg, som för den ena fördragsslutande statens flagga, men avlönas för detta arbete av ett företag, som har sin huvudsakliga verksamhet inom den andra fördragsslutande statens territorium, eller av en där bosatt person, skall han dock omfattas av den sistnämnda statens lagstiftning. I fråga om Nederländerna gäller den andra meningen även när ett fartyg för en tredje stats flagga men har en besättning som avlönas av ett företag med huvudsaklig verksamhet i Nederländerna eller av en där bosatt person.
4. En arbetstagare, som med tillämpning av bestämmelserna i denna artikel skall omfattas av lagstiftningen i den ena fördragsslutande staten, skall därvid betraktas som bosatt inom denna fördragsslutande stats territorium.

1. De behöriga myndigheterna i de båda fördragsslutande staterna kan i vissa personers eller persongruppers intresse komma överens om undantag från bestämmelserna i artiklarna 7, 8 eller 9.
2. Bestämmelserna i artikel 8 punkt 4 skall i tillämpliga delar gälla i fall som avses i denna artikel.

1. En person, som har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat, ävensom hans familjemedlemmar, har rätt till vårdförmåner under en tillfällig vistelse inom den andra fördragsslutande statens territorium, om hälsotillståndet gör det nödvändigt att sådana förmåner omedelbart tillhandahålls.
2. Försäkringsorganet på platsen för den tillfälliga vistelsen utger sådana förmåner enligt den lagstiftning som detta organ har att tillämpa.
3. Punkt 1 gäller icke personer som beger sig till den andra fördragsslutande statens territorium i syfte att där få sjukvård.

1. En person som har rätt till vårdförmåner enligt en fördragsslutande stats lagstiftning, men är bosatt inom den andra fördragsslutande statens territorium, erhåller vårdförmåner även inom den senare statens territorium.
2. Familjemedlemmar till en person som har rätt till vårdförmåner enligt en fördragsslutande stats lagstiftning erhåller sådana förmåner om de är bosatta inom den andra fördragsslutande statens territorium.
3. Försäkringsorganet för bosättningsorten skall tillhandahålla de i punkterna 1 och 2 nämnda förmånerna i enlighet med den lagstiftning som detta organ har att tillämpa.
4. Punkt 2 gäller icke i fall då familjemedlemmarna har rätt till vårdförmåner på grund av att de förvärvsarbetar eller uppbär förmån från det sociala trygghetssystemet i den fördragsslutande stat, inom vars territorium de är bosatta.

Kaptiel 2. Invaliditet, ålderdom och dödsfall

Tillämpning av den nederländska lagstiftningen

1. Beloppet av den förmån som avses i artikel 16 skall beräknas efter förhållandet mellan den sammanlagda längden av de försäkringsperioder som personen i fråga efter fyllda 15 år fullgjort enligt nederländsk lagstiftning och den tidsperiod som förflutit mellan den tidpunkt då han fyllde 15 år och den tidpunkt då den arbetsoförmåga som övergick i invaliditet inträdde.
2. Om den ifrågavarande personen vid tidpunkten då den arbetsoförmåga som övergick i invaliditet inträdde var arbetstagare eller behandlades som sådan, skall förmånen fastställas enligt lagen den 18 februari 1966 om invalidpension (WAO). Om så icke var fallet, skall förmånen faställas enligt lagen den 11 december 1975 om allmän invalidpension (AAW).
3. Som försäkringsperioder fullgjorda enligt den nederländska lagstiftningen skall anses
   1. försäkringsperioder fullgjorda enligt lagen den 18 februari 1966 om invalidpension (WAO),
   2. försäkringsperioder fullgjorda enligt lagen den 11 december 1975 om allmän invalidpension (AAW),
   3. anställningsperioder och därmed likställda perioder fullgjorda i Nederländerna före den 1 juli 1967.
4. Om i fall som avses i punkt 2 första meningen en försäkringsperiod enligt WAO sammanfaller med en försäkringsperiod enligt AAW, medräknas endast den period som fullgjorts enligt WAO.
5. Om i fall som avses i punkt 2 andra meningen en försäkringsperiod enligt AAW sammanfaller med en försäkringsperiod enligt WAO, medräknas endast den försäkringsperiod som fullgjorts enligt AAW.

1. När det gäller ålderspension fastställer det nederländska försäkringsorganet pensionen direkt och uteslutande på grundval av de försäkringsperioder som fullgjorts enligt den nederländska lagstiftningen om åldersförsäkring.
2. Perioder före den 1 januari 1957, under vilka den ifrågavarande personen var bosatt inom Nederländernas territorium efter uppnådda 15 års ålder eller under vilka han, medan han bodde i annat land, hade inkomst av förvärvsarbete i Nederländerna, skall också betraktas som försäkringsperioder när han inte uppfyller villkoren i den nederländska lagstiftningen för att få sådana perioder behandlade som försäkringsperioder.
3. Perioder före den 1 januari 1957 skall tas med vid beräkning av ålderspensionen, endast om den ifrågavarande personen varit fortlöpande bosatt inom den ena eller båda fördragsslutande staternas territorium under sex år efter att ha uppnått 59 års ålder eller har erlagt avgifter till den nederländska ålderspensionsförsäkringen under denna sexårsperiod.
4. Perioder som avses i punkt 2 tas icke i beräkning när de sammanfaller med perioder som beaktas vid beräkning av ålderpension enligt lagstiftningen i en annan stat än Nederländerna eller när den ifrågavarande personen uppbär hel svensk folkpension.

Tillämpning av den svenska lagstiftningen

1. Nederländska medborgare såväl som de personer som anges i artikel 4 b) och 4 c), som icke uppfyller de villkor som enligt den svenska lagstiftningen gäller för dem i fråga om rätt till folkpension, skall, vare sig de är bosatta i Sverige eller annorstädes, ha rätt till folkpension enligt de regler som gäller för utomlands bosatta svenska medborgare.
2. Handikappersättning som icke utgår som tillägg till folkpension, vårdbidrag för handikappat barn, pensionstillskott och inkomstprövade pensionsförmåner utbetalas till personer som anges i föregående punkt, förutsatt att de är bosatta i Sverige, varvid reglerna i nämnda punkt gäller i tillämpliga delar.

1. Om försäkringsperioder har fullgjorts både enligt den svenska försäkringen för tilläggspension och enligt den nederländska lagstiftningen, skall dessa perioder, i den mån de inte sammanfaller, läggas samman om så erfordras för förvärv av rätt till tilläggspension.
2. Vid beräkning av tilläggspensionens belopp skall medräknas endast försäkringsperioder fullgjorda enligt svensk lagstiftning.
3. En person som icke är svensk medborgare kan icke gottskrivas pensionspoäng för inkomst av förvärvsarbete då han är bosatt utom Sverige.

Kapitel 3. Arbetslöshet

1. Har en person omfattats av lagstiftningen i båda de fördrags slutande staterna, sammanräknas för förvärv av rätt till ersättning vid arbetslöshet de försäkrings- eller anställningsperioder som skall beaktas enligt lagstiftningen i båda staterna, i den mån de icke sammanfaller.
2. För tillämpning av första punkten krävs att personen i fråga senast var underkastad lagstiftningen i den fördragsslutande stat, enligt vars lagstiftning han ansöker om ersättning, och har utfört förvärvs arbete inom denna stats territorium i sammanlagt minst fyra veckor under de senaste 12 månaderna innan ansökan gjordes.

Kapitel 4. Barnbidrag

1. Allmänt barnbidrag utges enligt svensk lagstiftning för ett barn som är bosatt i Sverige och är nederländsk medborgare på samma villkor som för barn som är svenska medborgare.
2. Om rätt till barnbidrag föreligger enligt lagstiftningen i båda de fördragsslutande staterna för samma barn och för samma period, skall barnbidrag utges enligt lagstiftningen i den fördragsslutande stat, inom vars territorium barnet är bosatt.

1. Vid tillämpningen av denna konvention skall myndigheter och försäkringsorgan i de fördragsslutande staterna lämna varandra bistånd i samma utsträckning som vid tillämpningen av den egna statens lagstiftning. Sådant ömsesidigt administrativt bistånd lämnas kostnadsfritt.
2. Myndigheter och försäkringsorgan i de fördragsslutande staterna kan vid tillämpning av konventionen meddela sig direkt med varandra på engelska eller franska.
3. Myndigheter, försäkringsorgan och organ för rättsskipning i en fördragsslutande stat får icke avvisa ansökningar eller andra handlingar som inges till dem av det skälet att de är avfattade på främmande språk om de är skrivna på den andra statens officiella språk, på engelska eller på franska.
4. En fördragsslutande stats diplomatiska och konsulära representa tioner kan begära upplysningar direkt hos myndigheter och försäkringsorgan inom den andra fördragsslutande statens territorium för att kunna tillvarata egna medborgares intressen.

1. Ansökningar, besvär och andra handlingar, som enligt en fördragsslutande stats lagstiftning inom en fastställd tid skall ingivas till en myndighet eller ett försäkringsorgan, skall anses ha inkommit i rätt tid, om de inom den fastställda tiden ingivits till en motsvarande myndighet eller ett motsvarande organ i den andra fördragsslutande staten.
2. En ansökan om förmån, som inges enligt den ena fördragsslutande statens lagstiftning, skall bedömas som en ansökan om motsvarande förmån enligt den andra fördragsslutande statens lagstiftning. I fråga om ansökan om ålderspension gäller dock detta ej om sökanden anger att ansökan avser pension endast enligt den förstnämnda fördragsslutande statens lagstiftning.

1. Om det enligt denna konvention åligger ett försäkringsorgan i en fördragsslutande stat att utbetala kontantförmåner till en förmånstagare som vistas inom den andra fördragsslutande statens territorium, skall betalningsskyldigheten bestämmas i den förra statens valuta. Försäkringsorganet kan med befriande verkan göra utbetalningen i den andra statens valuta.
2. Om det enligt denna konvention åligger ett försäkringsorgan i en fördragsslutande stat att göra utbetalningar till ett försäkringsorgan i den andra fördragsslutande staten, skall betalningsskyldigheten bestämmas i den andra statens valuta. Det förra försäkringsorganet kan med befriande verkan göra utbetalningen i nämnda valuta.
3. Kapitalöverföringar som följer av tillämpningen av denna konvention skall ske enligt de tillämpliga överenskommelser som gäller mellan de fördragsslutande staterna vid överföringstillfället.

1. Om ett försäkringsorgan i en fördragsslutande stat, när det beviljar eller omprövar invalid-, ålders- eller efterlevandepensioner enligt avdelning III kapitel 2, har utgivit ett högre belopp till en förmånstagare än denne har rätt till, kan nämnda organ anmoda det försäkringsorgan i den andra fördragsslutande staten som ansvarar för utbetalning av en motsvarande ersättning till förmånstagaren att dra av det för mycket utbetalda beloppet från en retroaktiv ersättning som det utbetalar till denne. Det senare organet skall överföra det avdragna beloppet till det organ som har fordringsrätten. Om avdrag inte kan göras för vad som utgivits för mycket, skall bestämmelserna i punkt 2 gälla.
2. Om försäkringsorganet i en fördragsslutande stat i andra fall har betalat ett belopp till en förmånstagare utöver vad denne har rätt till, kan organet, på de villkor och med de begränsningar som stadgas i den lagstiftning det har att tillämpa, anmoda det försäkringsorgan i den andra fördragsslutande staten som ansvarar för utbetalning av ersättning till förmånstagaren att från nämnda ersättning dra av vad som utgivits för mycket. Det senare organet skall, på de villkor och inom de gränser som gäller enligt den lagstiftning som det har att tillämpa, göra avdraget som om organet självt betalat ut för stort belopp och skall överföra det avdragna beloppet till det organ som har fordringsrätten.

1. Tvister, som uppkommer vid tillämpningen av denna konvention, skall lösas genom förhandlingar mellan de behöriga myndigheterna.
2. Om en tvist icke har blivit avgjord inom sex månader efter det begäran först framställdes om förhandlingar enligt föregående punkt, skall den underställas en skiljedomstol, vars sammansättning och arbetssätt skall överenskommas mellan de fördragsslutande staterna.