1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om statlig ersättning åt kommuner och landstingskommuner för ekonomisk hjälp och annat bistånd åt flyktingar och vissa andra utlänningar.

2 §  I 5--7 §§ finns bestämmelser om ersättning till kommunerna för ekonomisk hjälp och annat bistånd åt utlänningar som har fått uppehållstillstånd i Sverige.

I 8 § finns bestämmelser om ersättning till kommunerna för ekonomisk hjälp och annat bistånd åt utlänningar som söker uppehållstillstånd i Sverige och som vistas här under den tid som en ansökan prövas. Förordning (1988:157).

3 §  Statens invandrarverk träffar överenskommelser med kommuner om deras mottagande av flyktingar och andra utlänningar som söker uppehållstillstånd på sådana grunder som anges i 5 §.

I 10--13 §§ finns bestämmelser om särskild ersättning till kommuner som har träffat en sådan överenskommelse med invandrarverket. Sådan ersättning utgår utöver ersättning enligt 5--8 §§. Förordning (1988:157).

4 §  Bestämmelser om ersättning till landstingskommunerna för sjukvård åt vissa utlänningar finns i 14--17 §§.

5 §  Kommunerna har rätt till ersättning av staten för ekonomisk hjälp som har lämnats enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620) till

1. utlänningar som har fått uppehållstillstånd i Sverige och som har överförts hit med stöd av ett särskilt regeringsbeslut,
2. utlänningar som har fått uppehållstillstånd i Sverige med tillämpning av 2 kap. 3 § och 4 §första stycket 2utlänningslagen (1989:529),
3. make eller maka och hemmavarande ogift barn under 18 år till en sådan utlänning som avses under 1--2, om maken eller makan och barnet har fått uppehållstillstånd. Förordning (1989:549).

6 §  Ersättning enligt 5 § utgår för sådan ekonomisk hjälp som har lämnats från den tidpunkt då uppehållstillstånd första gången beviljades för den utlänning som avses i 5 § 1--3 och de därpå följande tre kalenderåren. Om utlänningen kommer till Sverige först efter det att uppehållstillstånd har beviljats, utgår ersättning för det kalenderår utlänningen kommer till Sverige och de därpå följande tre kalenderåren.

Rätt till ersättning enligt 5 § föreligger även för ekonomisk hjälp som har lämnats efter utgången av denna tid

1. om utlänningen hade fyllt sextio år när uppehållstillstånd beviljades första gången, eller
2. om han eller hon inte kan försörja sig till följd av sjukdom eller handikapp, som förelåg vid ankomsten till Sverige eller som annars har ett direkt samband med utlänningens situation som flykting. Förordning (1988:157).

7 §  I fråga om barn under 18 år som omfattas av 5 § och som har kommit till Sverige utan egna vårdnadshavare ersätts kommunernas kostnader för vård i annat hem än barnets eget som ges med stöd av socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Förordning (1990:192).

8 §  Kommunerna har rätt till ersättning av staten även för bistånd åt andra utlänningar än dem som avses i 5 §, om biståndet har lämnats medan utlänningens ansökan om uppehållstillstånd behandlades och har avsett

1. dagbidrag eller särskilt bidrag enligt lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl.,
2. vård av barn under 18 år i annat hem än barnets eget med stöd av socialtjänstlagen (1980:620) eller lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga,
3. bidrag till resekostnaderna åt den som vill lämna Sverige och återvända till sitt hemland och som inte kan betala resekostnaden.

Kommunerna har även rätt till ersättning av staten för

1. kostnaden för genomgångsbostäder eller annat tillfälligt logi som avses i 8 § lagen (1988:153) om bistånd åt asylsökande m.fl.,
2. kostnaden för transport av utlänningen till en statlig förläggning eller en annan kommun där han eller hon har anvisats plats. Förordning (1990:192).

10 §  Kommuner som enligt överenskommelse med invandrarverket tar emot utlänningar, som omfattas av 5 § 1--3 och som har uppehållstillstånd, har rätt till ersättning för sina kostnader med 15 200 kr för utlänningar som har fyllt 16 år och med 31 800 kr för dem som är under 16 år.

Ersättning enligt första stycket lämnas även för maka eller make och barn under 16 år till en utlänning som där avses även om de inte själva omfattas av 5 § 1--3. För ersättning för maka eller make förutsätts därvid antingen att han eller hon av invandrarverket i bidragshänseende har jämställts med flykting eller att ansökan om uppehållstillstånd har gjorts inom sex månader från det den av makarna som först anländer fick uppehållstillstånd. Förordning (1990:49).

11 §  Kommuner som enligt överenskommelse med invandrarverket tar emot utlänningar, som har sökt uppehållstillstånd på sådana grunder som avses i 5 § 1--3 men vilkas ansökningar ännu inte har avgjorts, har i fråga om sådana utlänningar rätt till ersättning för sina kostnader med 7 600 kr för dem som har fyllt 16 år och med 12 700 kr för dem som är under 16 år.

Ersättning enligt första stycket lämnas även för barn under 16 år till utlänningar som där avses samt för andra anhöriga till en utlänning som avses i 5 § 1--3, om de har sökt uppehållstillstånd för bosättning. Förordning (1990:49).

12 §  Beviljas en utlänning för vilken ersättning har utgått enligt 11 § uppehållstillstånd, lämnas ytterligare ersättning med 12 700 kr för den som har fyllt 16 år och med 24 150 kr för den som är under 16 år. Detta gäller endast om uppehållstillståndet har lämnats på sådana grunder som avses i 5 § 1--3 eller om utlänningen är maka, make eller barn och omständigheterna är sådana som anges i 10 § andra stycket.

Ersättning enligt första stycket lämnas även för medföljande barn under 16 år till en utlänning som avses där. Förordning (1990:49).

13 §  Utöver ersättning som föreskrivs i 10--12 §§ får statens invandrarverk lämna särskilda bidrag för speciella insatser eller för täckande av speciella kostnader. Regeringen utfärdar närmare föreskrifter om sådana särskilda bidrag.

14 §  Landstingskommuner och sådana kommuner som inte ingår i någon landstingskommun har rätt till ersättning av staten för akut- och förlossningsvård samt för vård vid abort som har lämnats till utlänningar som har sökt uppehållstillstånd för bosättning i Sverige och som inte är kyrkobokförda i riket. Ersättning bestäms enligt riksavtalet för hälso- och sjukvård, bilaga 2, punkt 9.

15 §  För vården av sådana utlänningar som omfattas av 5 § 1--3 och som på grund av sjukdom eller handikapp inte kan tas emot på en mottagningsförläggning eller som efter inkvartering på en sådan förläggning måste beredas varaktig vård på sjukhus eller annan vårdinstitution har landstingskommunen rätt till ersättning. Detsamma gäller beträffande kommuner som inte ingår i någon landstingskommun. Ersättning bestäms enligt riksavtalet för hälso- och sjukvård, bilaga 2, punkt 9. Förordning (1985:1084).

16 §  Om ersättning för sjukvård till utlänningar som är inkvarterade på förläggningar och om ersättning för hälsoundersökningar föreskriver regeringen i särskild ordning.

17 §  Statens invandrarverk får lämna särskilda bidrag till landstingskommuner för extraordinära vårdinsatser för handikappade flyktingar och andra flyktingar med särskilda behov. Detsamma gäller kommuner som inte ingår i någon landstingskommun. Regeringen utfärdar närmare föreskrifter om sådana särskilda bidrag.

18 §  Med undantag för vad som föreskrivs i 24 § beslutas ersättning enligt 5--8 §§ av länsstyrelserna. Ersättning betalas ut i efterskott för varje kalenderår. Ansökan om ersättning för ett kalenderår skall ha kommit in till länsstyrelsen före den 1 april året därpå.

Om det finns skäl för det, får en ansökan prövas även om den har kommit in efter den 1 april. Skulle länsstyrelsen finna att en ansökan inte bör tas upp till prövning, skall frågan underställas regeringen. Förordning (1988:157).

19 §  Statens invandrarverk skall lämna de uppgifter som behövs för att länsstyrelsen skall kunna bedöma kommunens rätt till ersättning.

20 §  Så snart en kommuns ansökan och uppgifter enligt 19 § har kommit in till länsstyrelsen, skall länsstyrelsen betala ut ersättning till kommunen. Ersättningen får därvid beräknas preliminärt.

Om länsstyrelsen vid ärendets slutliga avgörande bestämmer en lägre ersättning än den som har betalats ut med stöd av första stycket, skall kommunen betala tillbaka det överskjutande beloppet. Länsstyrelsen får dock i stället för att kräva återbetalning räkna av beloppet från sådan ersättning som beslutats på grund av en senare ingiven ansökan enligt denna förordning.

21 §  Ersättning enligt 10--12 §§ betalas ut av statens invandrarverk i efterskott för varje kvartal. Ersättning enligt någon av 10, 11 eller 12 § får i fråga om samma utlänning inte lämnas till mer än en kommun. Ersättning får ej heller lämnas i fråga om utlänning som vistas i en kommun endast under en kortare tid i avvaktan på att tas emot på en förläggning. Ersättning enligt 10 och 11 §§ betalas ut med helt belopp för varje person som har tagits emot av en kommun under ett kvartal och som inte vid kvartalets utgång är bosatt i en annan kommun. Ersättning enligt 12 § betalas ut med helt belopp för varje person som har beviljats uppehållstillstånd under kvartalet och som inte vid kvartalets utgång är bosatt i en annan kommun. Utbetalning skall ske snarast möjligt efter respektive kvartals utgång.

Närmare föreskrifter om ansökningsförfarande m.m. meddelas av statens invandrarverk. Förordning (1985:1084).

22 §  Ersättning enligt 14--15 §§ betalas ut av statens invandrarverk i efterskott för varje kalenderår. Närmare föreskrifter om ansökningsförfarande m.m. meddelas av statens invandrarverk.

23 §  Närmare föreskrifter om ansökningsförfarande och utbetalning av sådana särskilda bidrag som avses i 13 och 17 §§ meddelas av statens invandrarverk.

24 §  Kostnader för vård av barn som kommit till Sverige utan vårdnadshavare och kostnader för genomgångsbostäder och annat tillfälligt logi för utlänningar som söker uppehållstillstånd får efter överenskommelse i varje enskilt fall ersättas av statens invandrarverk i särskild ordning i stället för att redovisas för varje individ och ersättas av länsstyrelse med stöd av 7, 8 § första stycket 2 eller 8 § andra stycket 1. Detsamma gäller i fråga om kostnader för sådana transporter som avses i 8 § andra stycket 2.Förordning (1988:157).

25 §  Länsstyrelsens beslut enligt denna förordning får överklagas hos kammarrätten. Förordning (1988:157).

26 §  Statens invandrarverks beslut enligt denna förordning får överklagas hos regeringen. Förordning (1988:157).