Prop. 1987/88:80

om bistånd åt asylsökande, m.m.

Regeringens proposmon '

1987/88: 80

om bistånd åt asylsökande, m. m. Prop. 1987/88: 80

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den l4januari l988.

På regeringens vägnar

Kiell-OlofFeldt

Georg Andersson

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14januari 1988

Närvarande: statsrådet Feldt. ordförande. och statsråden Sigurdsen, Gus- tafsson. Leijon. Hjelm-Wallén. S. Andersson. Bodström. Göransson, Gra- din, Dahl, R. Carlsson. Holmberg. Hellström. Johansson. Hulterström. Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist. Thalén

Föredragande: statsrådet G. Andersson

Proposition om bistånd åt asylsökande, m. m.

Den 1 januari 1985 infördes ett nytt-: system för att ta emot asylsökande och flyktingar i Sverige (prop. 1983/84: 124. SfU 27. rskr. 295). De i propositio- nen angivna riktlinjerna för flyktingmottagningen har i vissa delar ändrats fr.o.m. den ljanuari 1986 (prop. 1985/86:25. bil. 5. SfU 7, rskr. 73").

I en inom arbetsmarknadsdepazrtementet upprättad promemoria (DsA 1987: 1) Ett stödsystem för asylsökande föreslås att nuvarande former för bistånd till asylsökande och andra utlänningar som vistas häri landet under den tid deras ansökan om uppehållstillstånd prövas skall ersättas av ett enhetligt stödsystem genom att en särskild lag om bistånd åt asylsökande m.fl. införs. Promemorians sammanfattning och lagförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga ] 00/12.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna bör fogas till protokollet som bilaga 3. En sammanställning över remissyttrandena har upprättats inom arbetsmarknadsdepanementet och finns tillgänglig i ärendet (Dnr R 2638/87).

Regeringen beslutade den 26 november 1987 att inhämta lagrådets ytt- rande över förslag till lag om bistånd åt asylsökande m. fl.. förslag till lag om ändring i sekretesslagen (198'i):100) samt förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar. De lagförslag som remitterades till lagrådet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Lagrådet avgav den 16 december 1987 yttrande över förslagen. Yttran- det bör fogas till protokollet som bilaga 5. Protokollet med beslut om remiss till lagrådet överensstämmer med vad som kommer att tas upp i det följande, med undantag för vissa särskilt angivna ändringar och tillägg. ] samband med att jag behandlar de olika sakfrågorna och de enskilda paragraferna i mitt förslag kommer jag att gå in på lagrådets synpunkter. Som kommer att framgå instämmer jag i vad lagrådet anfört. Lagrådets granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i lagtexten.

Jag har i ärendet samrått med chefen för justitiedcpanementet och chefen för socialdepartementet samt. i fråga om en mindre ändring i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar, med statsrådet Lindqvist.

• Sida 7
•  Original

Den svenska flyktingpolitiken

Sverige har sedan lång tid fört en aktiv och generös flyktingpolitik. Den består av flera olika delar: internationellt samarbete för att främja tillämp- ningen av Förenta Nationernas (FN) flyktingkonvention från år 1951 och åstadkomma en bättre internationell ansvarsfördelning i flyktingarbetet. ekonomiskt stöd till FN:s llyktingkommissarie (UNHCR) och andra orga- nisationer för flyktingarbete utanför Sverige. mottagande av flyktingar i vårt eget land samt stöd till flyktingar som vill flytta tillbaka till hemlandet.

Flyktingkonventionen och den svenska utlänningslagen (1980z376') ga- ranterar skydd åt den som riskerar allvarlig förföljelse på grund av sin politiska uppfattning. ras eller religion. Även krigsvägrare och personer som. utan att vara flyktingar i enlighet med konventionen. åberopar starka politisk- humanitära skäl för att få stanna i Sverige tas emot här och beviljas uppehållstillstånd.

En del av de flyktingar som kommer till Sverige har tagits ut för överfö- ring hit inom ramen för den årliga s.k. flyktingkvoten. Antalet platser i flyktingkvoten beslutas av regeringen och är för närvarande ] 250 per år. Kvotflyktingarna tas ut i samarbete med UNHCR.

Antalet utlänningar som kommit till Sverige på egen hand och sökt asyl har under senare år varit väsentligt större än antalet kvotflyktingar. År 1986 uppgick antalet asylsökande. inberäknat barn. till närmare 15000 personer. Under samma tid beviljades drygt 13000 vuxna utlänningar uppehållstillstånd som flyktingar eller av politisk-humanitära skäl. Med barn och kvotflyktingar inräknade var det ca 17400 personer som fick tillstånd att stanna under år 1986. Antalet asylsökande var t.o.m. tredje kvartalet 1987 närmare 13 000 personer. inberäknat barn. Under samma tid beviljades uppehållstillstånd till drygt 14800 personer. inklusive kvotflyk- tingar och barn.

Sverige har under den senaste treårsperioden tagit emot flera flyktingar per invånare än något annat land i Västeuropa.

En viktig del av flyktingpolitiken är att genom sociala och andra insatser för flyktingarna i det svenska samhället främja deras möjlighet att finna sig till rätta här. Samtidigt skall åtgärder som syftar till en långsiktig integre- ring i det svenska samhället inte vidtas innan frågan om uppehållstillstånd är avgjord. Under den tid då den asylsökande väntar på beslut i asylären- det får exempelvis arbetstillstånd inte meddelas. Det bör i det samman- hanget påpekas att det för närvarande görs stora ansträngningar för att förkorta handläggningstidcrna i asylärenden.

De flyktingar som får en fristad i vårt land omfattas av de invandrarpoli- tiska målen. Det innebär bl.a. att de har rätt att leva här på i princip samma villkor som andra invånare och att de har rätt att värna om sitt språk och sin kultur.

• Sida 8
•  Original

2.2. Gällande ordning

Mottagande av asylsökande och flyktingar

Det system för att ta emot asylsökande och flyktingar i Sverige som infördes den 1 januari 1985 (jfr prop. 1983/84: 1224) bygger på samverkan mellan staten. kommunerna och de berörda utlänningarna. Statens invand- rarverk är statlig huvudman för.flyktingmottagningen. lnvandrarverket driver förläggningar och skall träffa överenskommelser med kommuner om att de skall ta emot asylsökande och—flyktingar mot statlig ersättning. Med flyktingar avses här främst dels de s. k. kvotflyktingarna. dels de utlän— ningar som getts uppehållstillstånd på grunder som avses i 3, 5 eller 6 & utlänningslagen eller som eljest fått tillstånd att stanna på grund av poli- tisk-humanitära skäl.

Utlänningar som söker asyl i samband med inresan skall normalt tas emot i en statlig utredningsförläggning medan polisen utreder asylärendet. Därefter anvisas de bostad i en kommun som invandrarverket har. träffat överenskommelse med.

Utlänningar som inte söker asyl i direkt anslutning till inresan utan först efter en tids vistelse i landet antogs tidigare oftast ha någon form av anknytning till den ort där de vistades och hänvisades normalt inte till en- utredningsförläggning. Enligt de nya riktlinjerna för flyktingmottagningen som godkändes av riksdagen den 12 december 1985 bör dock asylsökande . som inte har någon egen bostad eller nära familjeanknytning i vistelsekom- munen i ökad utsträckning inkvarteras på utredningsförläggning under den tid som polisutredningen i asylärcnclet genomförs. 1 de fall asylärendena utreds av polismyndigheten i den kommun där den asylsökande lämnat in sin ansökan svarar kommunen för inkvartering och socialt stöd under väntetiden.

Den första inkvarteringen av asylsökande på förläggning syftar-bl. a. till att polisens utredningar av asylärenden skall kunna genomföras snabbt och . effektivt. Under vistelsen på förläggningen genomgår den asylsökande också en hälsoundersökning. Vidare utreds var det fortsatta mottagandet bör ske med utgångspunkt från de asylsökandes-individuella bakgrund och önskemål samt från kommunernas förutsättningar att ta emot dem.

När polisens asylutredning och övriga åtgärder är genomförda skall - enligt nuvarande riktlinjer den asylsökande så snart som möjligt placeras ut i en kommun som har planerat ett mottagande. Målet är att utplacering i en kommun skall kunna ske efter fyra veckor. Kommunerna upprättar särskilda mottagningsprogram för asylsökande och flyktingar och ställer resurser till förfogande i form av bostäder. svenskundervisning för vuxna, skolundervisning för barn. barnomsorg. rådgivning etc. Mottagningspro- grammet syftar till att ge de asylsökande en skälig levnadsnivå under den tid de väntar på beslut i fråga om uppehållstillstånd och att ge en bra start och underlätta anpassningen i det svenska samhället för dem som får tillstånd att bosätta sig här. Flyktingarna skall, när de har beviljats uppe- hållstillstånd. få en viss positiv särbehandlingjämfört med andra.

Ett av syftena med formerna för flyktingmottagningen är att motverka en alltför stor koncentration av asylsökande och flyktingar till vissa stor- stadsområden. En mycket stark koncentration av asylsökande i ett område

• Sida 9
•  Original

kan få olyckliga sociala konsekvenser och försvåra ett senare inlemmandc i det svenska samhället. Det kan t. ex. bli stora svårigheter för barnen att lära sig svenska på ett tillfredsställande sätt.

Ett annat syfte med att sprida flyktingmottagandet till flera kommuner är att öka engagemanget över hela landet för att genomföra flyktingpolitiken.

Bistånd vid förläggningsvistelse

Bestämmelser om bistånd under förläggningsvistelsen finns endast i in- vandrarverkcts interna förläggningsföreskrifter. Enligt dessa skall princi- perna för biståndsgivningen följa 6 s socialtjänstlagen (l980:620).

Under den tid en asylsökande vistas på en förläggning beslutar invand- rarverket om vilket ekonomiskt och annat stöd som skall utgå. Oavsett den enskildes ekonomiska tillgångar tillhandahålls_möblerad bostad samt. då egen mathållning förekommer. utrustning för matlagning. I övrigt behovs- prövas biståndet. Den asylsökande får enligt föreskrifterna inneha högst 3 000 kr utan att rätten till bistånd påverkas.

Ett dagbidrag lämnas för mat och andra levnadskostnader. Det är relate- ' rat i procent till basbeloppet och beroende av den asylsökandes ålder och familjesammansättning. Bidraget betalas normalt ut veckovis. Utöver dag- bidrag kan en asylsökande vid behov få bidrag för att komplettera sin basutrustning av kläder och skor. Sådana bidrag får sammanlagt uppgå till högst 3030 kr per person. Efter särskild prövning kan också extra bidrag lämnas fört. ex. spädbarnsutrustning. glasögon och kosttillskott.

Den asylsökande får akut sjukvård och akut tandvård kostnadsfritt under förläggningsvistelsen.

Bistånd under vistelse i kommun

En asylsökande som är inkvarterad i en kommun får hjälp till sitt uppehälle i form av socialbidrag. Detta utgår enligt samma normer som för andra kommuninnevånare och är individuellt behovsprövat.

Nivån på socialbidraget skall enligt 6 & socialtjänstlagen vara sådan att den enskilde uppnår en skälig levnadsnivå. Av lagrummet framgår inte vad som avses med skälig levnadsnivå. Vid tillkomsten av socialtjänstlagen uttalade departementschefen att det skulle vålla stora svårigheter att i lagtexten närmare söka ange detta. inte minst beroende på att en utgångs- punkt måste vara den tid och de förhållanden under vilka den hjälpsökande lever. Enligt departementschefen borde det därför överlämnas åt kommu- nerna att fastställa vilken levnadsnivå som skall anses skälig. Departe- mentschefen uttalade sig också för det system med basbeloppsreglerade bruttonormer samt ersättning för skäliga boendekostnader som ganska allmänt tillämpades i kommunerna. Han förordade att socialstyrelsen efter samråd med Kommunförbundet skulle utforma sina allmänna råd om so- cialtjänstlagens tillämpning så att de skulle motverka alltför stora skillna- der i normnivåerna (prop. 1979/8021. Del A 5. 186 och 204—205).

Riksdagen anslöt sig. till departementschefens uttalanden (SoU

• Sida 10
•  Original

1979/80:44 s. 26). Det har således överlämnats åt kommunerna att faststäl- la vad som skall anses vara en skälig levnadsnivå inom kommunen.

Socialstyrelsen har enligt 67 s socialtjänstlagen att utfärda allmänna råd till ledning för tillämpningen av lagen.

Som ett led i denna verksamhet ger socialstyrelsen ut dels publikationen Allmänna råd från socialstyrelsen. dels s. k. Meddelandeblad som riktar sig till socialnämnder, sociala distriktsnämnder m.fl.

Enligt socialstyrelsens allmänna råd 1985: 1 bör kommunernas socialbi- dragsnorm vara knuten till det för året gällande basbeloppet. Detta fast- ställs av regeringen för varje år enligt regler i 1 kap 6 5 lagen (1962: 381) om allmän försäkring. I samma råd har en norm beräknats innefattande olika kostnadsposter. Nivån på dessa baserar sig på konsumentverkets hushålls— budgetar (i broschyren Hushållets kostnader som utges årligen och som genom Meddelandeblad 12/82 överlämnats som hjälpmedel vid beräkning- ar av normerna för socialbidrag). Normen anges till viss procent av basbe- loppet beroende på om den biståndsberättigade är ensamstående eller samboende. Normen för barn varierar beroende på barnets ålder. Bostads- kostnader ligger utanför normen.

1 en del kommuner inkvarteras asylsökande i basmöblerade genom- gångslägenheteri väntan på beslut i asylärendet. Dessa lägenheter utrustas av kommunen. Om den asylsökande beviljas uppehållstillstånd. får han eller hon en egen bostad och får då socialbidrag till utrustningen av denna. Den asylsökande kan också få överta den basmöblerade lägenheten som sin egen och få socialbidrag till kompletterande utrustning.

En del asylsökande får redan vid mottagningen i en kommun en egen lägenhet. I sådana fall lämnas socialbidrag till hyra och hemutrustning. Storleken på socialbidraget till hemutrustning varierar mellan olika kom- muner. Om en asylsökande beviljas socialbidrag till hemutrustning. är utrustningen enligt gällande bestämmelser dennes egendom. Även om den asylsökande inte får stanna i Sverige. har han eller hon alltså rätt att ta med sig. sälja eller ge bort utrustningen.

Socialbidrag lämnas förutom till uppehälle. bostad och hemutrustning vid behov också till annat som t. ex medicin. glasögon och akut tandvård.

Kommunernas kostnader för ekonomisk hjälp till utlänningar som väntar på beslut i fråga om uppehållstillstånd och flyktingar ersätts av staten enligt förordningen (1984:683) om statlig ersättning för mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar. Ersättningen betalas ut av läns- styrelserna kalenderårsvis i efterskott. För kostnader för genomgångsbo- städer kan kommunerna få ersättning av invandrarverket i stället för från länsstyrelserna. om bostads- och utrustningskostnaderna inte redovisas som socialbidrag individuellt för varje asylsökande.

Utöver den statliga ersättningen för de faktiska kostnaderna för bostad och uppehälle får kommunerna också ett schablonbcräknat bidrag för varje asylsökande eller flykting man tar emot. Detta schablonbidrag är avsett att täcka övriga kommunala kostnader för att ta emot asylsökande och flyk- tingar. Schablonbidragen betalas ut av invandrarverket.

Asylsökande har rätt till akut sjukvård när de vistas i en kommun. Det ankommer på vederbörande sjukvårdshuvudman. dvs. landstingskommun

• Sida 11
•  Original

eller kommun som inte ingår i någon landstingskommun. att erbjuda denna vård. Kostnaderna ersätts av staten enligt riksavtalet för hälso- och sjuk- vård.

Kostnader för biståndet

De totala kostnaderna för förläggningsverksamheten var ca 540 milj. kr. budgetåret 1986/87. Därav utgjorde ca 330 milj. kr. kostnader för kost. logi. personlig utrustning och kontanta bidrag till asylsökande och flyktingar.

Under budgetåret 1986/87 var de totala statliga kostnaderna för ersätt- ning till kommuner för flyktingmottagande ca 1.2 miljarder kr. Därav var 830 milj. kr. ersättning för kostnader för socialbidrag. Ca 50 milj. kr. var ersättning för genomgångsbostäder.

Det är inte möjligt att från redovisningen få fram hur stor del av kostna- derna för förläggningar och socialbidrag som faller på asylsökande resp. flyktingar. Vad gäller förläggningskostnadcrna torde dock minst 75 pro- cent avse asylsökande. Vad gäller kommunernas socialbidragskostnader visade en undersökning år 1980 att ca 65 procent av de kostnader som ersattes av staten avsåg asylsökande. Andelen torde dock vara mindre i dag eftersom socialbidragskostnaderna för flyktingar numera ersätts i tre år i stället för två år och eftersom asylsökande i ökad utsträckning tas emot på förläggning.

Asylärendeutredningen (A 1987102. se vidare avsnitt 2.3) hävdar att de totala kostnaderna för bostad. ekonomisk hjälp. sjukvård och andra åtgär- der för asylsökande under väntetiden för närvarande kan uppskattas till ca 750 milj. kr. per år.

Utvecklingen av mottagandet av asylsökande under de senaste åren

Sedan det nya systemet för att ta emot asylsökande och flyktingar infördes den ljanuari 1985 har antalet asylsökande varit väsenligt högre än vad som beräknades innan reformen genomfördes. De ca 5000 kommunplatser per år som beräknades vara- tillräckliga för att genomföra det nya systemet har inte räckt. Under år 1985 sökte ca 14000 personer. inklusive barn. asyl i Sverige. Under år 1986 var antalet asylsökande närmare 15 000. År 1985 tog 137 kommuner emot flyktingar och asylsökande enligt överenskom- melse med invandrarverket. År 1986 togs asylsökande och flyktingar emot i 197 kommuner. -

Trots att allt flera kommuner har engagerats i mottagningen av asylsö- kande och flyktingar har det på grund av det ökade antalet asylsökande varit nödvändigt att väsentligt öka förläggningskapaciteten.

Det mål som angavs i prop. 1983/84: 124 är att förläggningsvistelsen inte skall överstiga fyra veckor. Det stora antalet asylsökande och svårigheter- na att snabbt få fram kommunplatser i tillräcklig omfattning har dock tvingat fram väsentligt längre förläggningstider. Den genomsnittliga vistel- setiden på förläggning var under år 1986 ca fyra månader. För närvarande räknar invandrarverket med att en asylsökande normalt vistas på en s.k.

• Sida 12
•  Original

slussförläggning i ca två månader och därefter ca fem månader på en s. k. utredningsförläggning. innan han eller hon kan flytta till en kommun.

En viktig orsak till att asylsökande och flyktingar inte kan flytta ut i kommunerna i önskvärd takt är att det råder stor brist på bostäder i många kommuner. Bristen på bostäderi de kommuner som tar emot ett stort antal personer som söker asyl efter inresan i Sverige har också inneburit att en allt större andel av dessa asylsökande hänvisas till förläggning under väntetiden. Under år 1986 togs ca 2300 utlänningar som sökt asyl efter en kortare tids vistelse i en kommun emot på förläggning. Totalt togs under år 1986 ca 70 procent av alla asylsökande om hand på förläggning under någon tid.

1 Stockholm och en del andra kommuner har med hänsyn till bristen på bostäder antagits riktlinjer för mottagandet av asylsökande. Dessa innebär bl.a. att endast de asylsökande som har nära anhöriga i kommunen eller har andra särskilda skäl. t. ex. behov av medicinsk specialistvård, tas emot i kommunen. Övriga hänvisas till förläggning. även om de önskar stanna i kommunen. ' Det förekommer att asylsökande: inte accepterar att "placeras på en_ förläggning utan stannar i den kommun där de för tillfället vistas. I sådana fall begär de ibland också socialbidrag för sin försörjning och hjälp att skaffa bostad av vistelsekommunen. Normalt beviljar dock inte vistelse- kommunen bistånd i dessa situationer med motiveringen att behoven kan tillgodoses genom inkvartering på förläggning. Att denna tolkning av so- cialtjänstlagens biståndsbestämmelser är riktig har bekräftats av regerings- rätten. I en dom den 27 februari 1987 (mål nr 4805— 1985) fastslår regerings- rätten att den asylsökandes behov av bistånd i regel får anses tillgodosett. i den mening som avses i öå socialtjänstlagen. genom att han eller hon tillhandahålls plats i en utredningsfö-rläggning. men att särskilda omstän- digheter. såsom en mycket nära familjeanknytning i vistelsekommunen. kan föranleda en annan bedömning. Det ökande antalet asylsökande och problemen med bostäder i vissa kommuner har också inneburit att det varit svårt att tillgodose den enskil- des önskemål när han eller hon skall flytta från en förläggning till en kommun. 1 storstäderna har det varit svårt att ta emot något större antal personer från förläggningar eftersom en stor del av mottagningskapacite- ten har fått tas i anspråk för de asylsökande som rest indirekt till kommu- nen och som har haft särskilda skäl för att stanna där. Samtidigt vill många asylsökande till storstäderna. bl. a. för att det där ofta finns många lands- män. Många asylsökande kommer också från någon stor stad i sitt hem- land. lndividuella hänsyn tas självfallet så långt möjligt vid utflyttning från en förläggning. I vissa fall. särskilt när det gäller större kommuner. kan dock bara personer med mycket starka skäl för en placering i en viss kommun få sina önskemål tillgodosedda. Det förekommer att asylsökande. som inte fått sina önskemål om kommunplacering tillgodosedda. på egen hand beger sig till en annan kommun än den i vilken de anvisats plats och där söker hjälp med bostad och försörjning. Med hänsyn till vad som har uttalats av - regeringsrätten i den nyss nämnda domen,torde vistelsekommunen även.i

• Sida 13
•  Original

denna situation kunna avslå i vart fall en begäran om annat än tillfälligt.

bistånd enligt socialtjänstlagen.

Förläggningsverksamheten struktureras om

Det ökade antalet asylsökande har lett till långa väntetider i asylärenden trots att myndigheternas resurser för handläggning har förstärkts succes- sivt. Hos såväl polisen och invandrarverket som inom regeringskansliet är handläggningstiderna för närvarande väsentligt längre än enligt de mål som har angetts i prop. (l983/84:l44) om invandrings- och flyktingpolitiken. Enligt uppskattningar som asylärendeutredningen gjort. kan väntetiden från det ansökan görs till dess invandrarverket fattar beslut för närvarande anges till i genomsnitt ca sju månader. Variationerna i handläggningstid är dock stora. 1 huvuddelen av de ärenden i vilka invandrarverket fattar bifallsbeslut är den totala väntetiden 4-5 månader. Därav avser den största delen av tiden ofta väntan på att polisens utredning skall genomföras. I ca 25 procent av alla asylärenden som har avgjorts under det senaste halvåret har å andra sidan enbart invandrarverkets handläggningstid varit längre än sex månader. Tillsammans med väntetiden hos polisen blir det en väntetid på ca nio månader tills invandrarverket fattar beslut.

Särskilt långa är väntetiderna i ärenden där invandrarverket beslutar att avslå ansökningen och att utvisa den sökande och där denne sedan över- klagar beslutet till regeringen. Väntetiden från det' ansökan görs till dess regeringen meddelar sitt beslut överstiger i dag ofta ett år. Inte sällan uppgår tiden till mer än ett och ett halvt år. Betydligt längre totala vänteti— der förekommer också. Handläggningstiderna hos regeringen har dock minskat väsentligt i de ärenden som kommit in efter den ] juli 1986.

Det ökade antalet asylsökande har inte bara påverkat myndigheternas handläggningstider. Det har också lett till att vistelsetiderna på förläggning och behovet av förläggningsplatser har ökat. I slutet av år 1986 var ca 5 600 personer inkvarterade på förläggningar och slussar. Det var mer än en fördubbling sedan juni samma år. Under år '1987 har antalet inkvarterade på invandrarverkets förläggningar och slussar fortsatt att öka. De uppgick den 1 november l987 till ca 8000. Av dessa 8000 var 1300 förlagda till permanenta förläggningar och 350 till permanenta slussar. Resten var förlagda till tillfälliga slussar och förläggningar.

De långa handläggningstidcrna i asylärenden är ett mycket allvarligt problem. Framför allt medför de stora påfrestningar för dem som söker asyl. Långa handläggningstider medför även betydande kostnader för sam- hället.

Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att få ner handläggningstider- na. Personalresurserna hos polisen. invandrarverket och i regeringskans- liet har förstärkts. En arbetsgrupp inom regeringskansliet har lämnat vissa förslag i fråga om polisens handläggning av asylärenden. Bl. a. har föresla- gits att utredningen i asylärenden skall koncentreras till några få förlägg- ningar i syfte att förkorta handläggningstidcrna.

Rikspolisstyrelsen och invandrarverket fick år 1986 i uppdrag att utveck- la dessa förslag. I en rapport den ll mars 1987 föreslår de båda myndighe-

• Sida 14
•  Original

terna gemensamt en ny organisation av förläggningsverksamheten. Försla- get innebär att polisens asylutredningar i så stor utsträckning som möjligt skall koncentreras till tre stora utredningsförläggningar eller utrednings- slussar där polisen förfogar över så stora utredningsresurser att alla asylut- redningar kan genomföras inom några veckor. Tanken är att i princip alla asylärenden skall utredas på dessa utredningsslussar. oavsett om den asylsökande har sökt asyl vid inresan eller efter en tids vistelse i landet. Fördelen med en sådan modell är bl.a. att det blir möjligt att utnyttja polisens resurser kontinuerligt och jämnt. Den skapar förutsättningar för . en rationell och snabb handläggning. Kvaliteten på asylutredningarna bör också bli högre genom att flertalet utredningar kommer att genomföras av utredare som huvudsakligen sysslar med denna verksamhet. En koncen- tration av verksamheten innebär också andra fördelar. t. ex. när det gäller att skaffa tolkar.

När polisens utredning är slutförd skall. enligt planerna. den asylsökan- de snarast lämna utredningslussen och placeras på en annan förläggning. såvida det inte är möjligt att redan då ta emot vederbörande i en kommun. Fortsatt förläggningsvistelse — på en annan förläggning — sedan polisens första utredning är klar torde dock. med nuvarande antal asylsökande. i flertalet fall vara nödvändig innan placering i en kommun kan ske. Skälet till detta är främst att kommunerna behöver tid för att få fram bostäder. En viss tids förläggningsvistelse. där varje asylsökandens bakgrund och sär- skilda behov vid mottagande i Sverige utreds. är också i många fall en förutsättning för att de asylsökande skall kunna anvisas plats i lämpliga kommuner.

Som ett första steg mot den förordade förläggningsorganisationen har en ny utredningssluss med 250 platser inrättats i Carlslund i Upplands Väsby den ljuli 1987. Verksamheten där kom igång den 1 oktober samma år. Den nuvarande utredningsförläggningen i Flen har också utökat sin verksamhet vid ett annex i Hälleforsnäs.

Utredningsslusscn i Carlslund utnyttjas i första hand för de utlänningar som söker asyl på Arlanda. Den är dimensionerad på ett sådant sätt att de asylsökande som reser in via Arlanda skall hinna utredas av polisen inom två veckor. Därefter skall de placeras i en annan förläggning.

Hänvisningar till S2-2

2.3. Pågående utredningsarbete

Regeringen tillsatte i februari 1987 två utredningar med uppdrag att utreda bl.a. möjligheten att förkorta handläggningstiderna i asylärenden (Dir. 198713 och 4). En av utredningarna (A l987:01') skall göra en i första hand teknisk översyn av utlänningslagen. Den andra utredningen. asylärendeut- redningen. skall se över organisation och rutiner för handläggningen av asylärenden. Målet bör enligt direktiven bl.a. vara en handläggningstid som inte överstiger två månader från ansökningsdagen till dess invandrar- verket fattar beslut och två månader för regeringens prövning av ärendet. i de fall invandrarverket har meddelat ett avvisnings- eller utvisningsbeslut och den asylsökande överklagar detta.

Asylärendeutredningen lämnade ijuni 1987 en delrapport (Ds A l987:3)

• Sida 15
•  Original

Kortare väntetider i asylärenden med bl.a. principförslag till en ny organi- sation för handläggning av asylärenden och mottagande av asylsökande. Principförslagct. som i stora drag överensstämmer med förslaget i den tidigare nämnda rapporten från rikspolisstyrelsen och invandrarverket. innebär i korthet följande. '

En asylsökande bör normalt hänvisas till en utredningssluss för att där genomgå asylutredning. Utöver Carlslund och Hälleforsnäs skall ytterliga- re en utredningssluss inrättas så snart som möjligt. Till dessa tre utred- ningsslussar skall huvuddelen av polisens utredningsresurser koncentre- ras. Utredningsslussarna skall vara dimensionerade så att polisens utred- ning skall kunna genomföras inom två veckor. När polisens asylutredning är slutförd skall den asylsökande utan dröjsmål anvisas bostad på annat håll än vid Utredningsslusscn. lnvandrarverkets tillståndsprövning skall organiseras så att tillståndsbeslut i klara ärenden skall kunna fattas i direkt anslutning till polisens utredning. Detta förutsätter enligt utredningen att beslutsfattare från invandrarverket finns på Utredningsslussarna. l ärenden som inte är möjliga att avgöra redan vid utredningsslussen skall invandrar- verket kunna fatta beslut inom sex veckor från det att polisens utredning är slutförd.

Utredningen förutsätter att regeringen skall fatta beslut i överklagade ärenden inom två månader från det att ärendet har kommit in till regering- en.

En asylsökande som inte har en bostad ordnad hos någon nära anhörig bör. enligt utredningen, inkvarteras på förläggning till dess att frågan om han eller hon får stanna i landet är slutgiltigt avgjord.

] anslutning till principförslagen föreslår utredningen vissa åtgärder som bl. a. syftar till att åstadkomma en bättre flexibilitet vid framtida variatio- ner i antalet asylsökande. Bl. a. föreslås förbättrad statistik- och prognos- verksamhet. Vidare föreslås en översyn av invandrarverkets hela organi- sation. Regeringen beslutade den 22 oktober 1987 att låta företa en sådan översyn.

Asylärendeutredningen har nyligen överlämnat sin slutrapport (SOU 198812) Kortare väntan. Den innehåller mera detaljerade förslag till organi- satoriska och administrativa förändringar med utgångspunkt i principför- slagen.

Även utredningen för översyn av utlänningslagen har nyligen överläm- nat sitt betänkande (SOU 1988: 1 ) Översyn av utlänningslagen.

Hänvisningar till S2-3

• Prop. 1987/88:80: Avsnitt 2.2

2.4. Behovet av förändringar i biståndssystemet

För att lättare uppnå målen för flyktingpolitiken. bl.a. att skapa möjlighe- ter för de asylsökande att få ett bra liv i Sverige. fordras att insatserna under utredningstiden kan planeras och styras. Biståndet till de asylsökan- de styrs för närvarande av olika regelsystem. Det är inte enhetligt utan varierar beroende på om den asylsökande vistas på en förläggning eller i en kommun. Nivån kan dessutom variera mellan olika kommuner.

För asylsökande som är inkvarterade på förläggningar beslutar invand- rarverket om stöd enligt sina interna anvisningar. Det stora antalet asylsö-

• Sida 16
•  Original

kande och de under senare år allt längre vistelsetiderna på förläggningar innebär sålunda att många asylsökande under lång tids förläggningsvistelse får bistånd enligt principer som helt grundar sig på beslut av en myndighet och inte är författningsreglerat. Inte minst på grund av den omfattning som verksamheten fått kan det lämpliga i att vidmakthålla en sådan ordning sättas i fråga.

Asylsökande som är inkvarterade av en kommun får hjälp till sitt uppe- hälle i form av socialbidrag enligt samma normer som för andra kommun— invånare. '

Socialbidragen är socialpolitikens yttersta skyddsnät. Detta är främst tänkt att vara en tillfällig hjälp. Socialbidrag lämnas. om den enskilde inte kan få sin försörjning tryggad genom egen förvärvsinkomst. genom gene- rella trygghetsanordningar eller på annat sätt. Rätten till socialbidrag skall därför alltid prövas individuellt. En relativt ingående bedömning föregår ett beslut om socialbidrag. varvid alltid prövas behovet och många gånger också vilka utgifter som kan godkännas. Även om kommunerna numera tillämpar s.k. bruttonormer vid bedömningen. så är dessa enbart ett hjälp- medel som aldrig får tillämpas som en absolut gräns när det gäller att bestämma rätten till bidrag. Den enskildes situation kan motivera såväl lägre som högre bidragsbelopp än vad de av kommunen antagna vägledan- de socialbidragsnormernas nivåer anger. Det är således fortfarande fråga om en ingående behovsprövning varje gång som bidrag skall beslutas.

Det finns mot den bakgrunden starka skäl att sätta i fråga om socialbi- dragen skall utgöra stödformen för de asylsökande. Denna grupp behöver så gott som undantagslöst ekonomiskt stöd eftersom de sällan har någon annan försörjningskälla. De får inte förvärvsarbeta och har inte kvalificerat sig för förmåner från socialförsäkringen. De behöver således generellt sett ett ekonomiskt stöd. Därtill kommer att deras behov är likartade. Det rör sig under denna första tid om stöd främst till uppehälle och en tillfällig bostad medan deras ansökan prövas. Till skillnad från andra socialbidrags- tagare är det inte fråga om att för denna grupp göra en avräkning i förhållande till andra inkomster eller att göra en mer ingående beräkning av utgifter vid sidan av normen. t. ex. för resor. hemutrustning etc.

Stödet till de asylsökande har alltså principiellt sett mera gemensamt med generella stödformer än med individuella. Det borde därför kunna schabloniseras i hög grad. Genom att gå över till ett generellt system skulle det också vara möjligt att undvika onödig administration-och ett tungrott förfarande. '

Sammanfattningsvis anser-jag att stödet till de asylsökande i princip bör kopplas bort från socialtjänstlagen och i stället ges enligt andra. mera generella regler.

• Sida 17
•  Original

2.5 En lag om bistånd åt asylsökande m.fl. bör införas

Mitt förslag: Ett enhetligt system för bistånd åt utlänningar som söker uppehållstillstånd här i landet och vistas här under den tid ansökan prövas införs genom en särskild lag om bistånd åt asylsö- kande m.fl.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Förslaget avstyrks helt av länsrätten i Göteborgs och Bohus län och Svenska Flyktingrådet. I flera remissvar framhålls att det är bra om stödet till de asylsökande blir lagreglerat. Ett enhetligt system för ersättning blir rättvisare förde asylsökande vars biståndsbehov generellt sett är likartat. Systemet blir vidare enklare att administrera. Förslaget bör enligt remissinstanserna bidra till att handläggningstidcrna för asylansökningar minskar och att en planerad mottagning av asylsökan- de i olika kommuner åstadkoms.

Skälen för mitt förslag: Förslaget om att införa en ny stödform för asylsökande och andra utlänningar som söker uppehållstillstånd och vistas här i landet under den tid ansökan prövas har sålunda fått stöd från en helt överväldigande majoritet av remissinstanserna. Somjag redovisat i föregå- ende avsnitt föreligger också principiellt sett mycket starka skäl för att införa ett enhetligt biståndssystem.

De personer det här är fråga om bör alltså få sin materiella tillvaro tryggad enligt särskilda mera generella regler och i princip kopplas bort från socialtjänstlagens bestämmelser. Enligt min mening innebär denna lösning inte. som länsrätten i Göteborgs och Bohus län och Svenska Flyktingrådet anfört, någon negativ särbehandling av de asylsökande. Tvärtom förbättrar det förslagna systemet möjligheterna till en väl plane- rad mottagning av dem.

• Sida 18
•  Original

2.6 Rätten till bistånd

Mitt förslag: Rätten till bistånd skall i princip tillkomma alla asylsö- kande som vistas i en statlig förläggning för asylsökande eller i en kommun till vilken de har anvisats av invandrarverket. Även asylsö- kande som har stark familjeanknytning till en annan kommun eller har andra synnerliga skäl att vistas där skall ha rätt till stöd. Bistånd skall kunna ges också vid tillfällig vistelse i en kommun medan den asylsökande väntar på att anvisas plats på en förläggning eller i en annan kommun. Även andra utlänningar som sökt uppehållstillstånd efter inresan och av särskilda skäl får vänta här i landet på beslut skall omfattas av lagen. Rätt till bistånd skall också tillkomma utlän— ningens medföljande barn under 16 år. även om dessa inte själva är att anse som asylsökande. Rätten till bistånd skall Upphöra då asyl- ärendet slutligt avgjorts. Utlänningen skall dock ha rätt till bistånd under den tid som erfordras för att verkställa ett beslut om avvisning eller utvisning. Rätten till bistånd skall alltid upphöra när utlänning-' en lämnar landet.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. I promemorian föreslås dock att rätt till bistånd enligt lagen skall föreligga så länge förläggningsvistelsen består även om uppehållstillstånd meddelas.

Remissinstanserna: Förslaget godtas av de flesta remissinstanserna. Några är emellertid tveksamma eller avvisande till att enligt huvudregeln knyta rätten till bistånd till att den asylsökande vistas på en statlig förlägg- ning eller i en anvisad kommun. Socialstyrelwn och Sveriges advokatsam- fund anser att stödsystemet endast bör omfatta asylsökande som vistas på förläggning.

Skälen för mitt förslag: Som huvudregel gäller sedan den 1 april 1981 att utlänningar som önskar bosätta sig i Sverige är skyldiga att ha uppehålls- tillstånd ordnat före inresan. Undantagna från denna huvudregel är endast asylsökande. den som avser att förena sig med en nära familjemedlem som är stadigvarande bosatt i Sverige och tidigare har sammanlevt med denne utom riket ts. k. anknytningsfall) samt den som av något annat skäl av synnerlig vikt bör tillåtas resa in. Om en utlänning har rest in utan uppe- hållstillstånd. t.ex. som turist. och efter en tids vistelse här i landet vill söka uppehållstillstånd för bosättning av andra skäl än de nyss nämnda, skall han eller hon lämna landet för att få göra en sådan ansökan och vänta på beslut i ärendet utomlands.

Vid sidan av de asylsökande är de:. således i huvudsak nära anhöriga till personer som redan är bosatta här som har rätt att söka uppehållstillstånd efter inresan och vänta på beslut här i landet. Det rör sig i första hand om nära familjemedlemmar som har inkvartering ordnad och kanske inte hel- ler behöver något annat särskilt stöd av samhället. Om de emellertid behöver ekonomisk och annan hjälp under väntetiden. bör de av praktiska skäl få det efter samma regler som asylsökande. Dessa personer har för närvarande i sådana situationer rätt till bistånd enligt söcialtjänstlagen och

• Sida 19
•  Original

staten ersätter kommunernas kostnader för utgivet socialbidrag. Genom att inlemma även dessa personer i ett särskilt stödsystem erhålls samma ekonomiska grundtrygghet för alla som väntar på beslut i fråga om uppe- hållstillstånd. Genom att i princip bryta ut även denna kategori hjälpsökan- de ur socialtjänstlagen kan också systemet för statlig ersättning till kom— munerna för ekonomisk hjälp konstrueras på ett sådant sätt att ersättning för hjälp till personer som saknar uppehållstillstånd endast lämnas om det . är fråga om hjälp som har lämnats enligt den särskilda lagen. Ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen till personer som saknar uppehållstillstånd bör således i princip inte ersättas av staten i framtiden. Jag återkommer till detta senare.

Asylärendeutredningen och rikspolisstyrelsen (RPS) anser att även den som fått uppehållstillstånd och som vistas på förläggning i avvaktan på utplacering i en kommun bör omfattas av lagen. Genom en sådan ordning skulle även kvotflyktingar inbegripas i stödsystemet.

De skäl som jag har redovisat för att införa ett nytt system för bistånd åt asylsökande är delvis giltiga även i fråga om flyktingar som har beviljats uppehållstillstånd. Dessa har som regel också ett behov av ekonomiskt stöd av samhället under den första tiden efter det att de har beviljats uppehållstillstånd då de läser svenska och på annat sätt får sin introduktion i det svenska samhället. Starka skäl talar emellertid enligt min mening mot att inkludera dem som har fått tillstånd att stanna i Sverige'i ett nytt biståndssystem. De har exempelvis samma rätt som andra att ta arbete för sin försörjning — låt vara att de inledningsvis ofta har svårigheter därvid- lag. Deras stödbehov är därför i princip individuellt och inte generellt. Det finns inte heller sammaskäl för särskilda anordningar för hemutrustning och dylikt. just på grund av att de har fått rätt att stanna i Sverige. En annan sak är att man i framtiden skulle kunna överväga andra former för detta stöd. Dessutom är det praktiskt att ha en klar och tydlig gräns för när rätten till den nya stödformen upphör. nämligen när frågan om rätten att stanna i landet slutligt avgjorts.

Det förslag till nytt stödsystem som redovisas i det följande är därför begränsat till att gälla utlänningar som ännu inte har fått sin ansökan om uppehållstillstånd slutligt prövad.

Den nya lagen bör alltså utformas så att rätten till bistånd blir beroende av att den asylsökande vistas antingen på en förläggning eller i en kommun där han eller hon har anvisats plats. Ett starkt motiv är som tidigare nämnts en önskan att koncentrera polisens asylutredningar till några få stora utredningsslussari syfte att åstadkomma kortare handläggningstider. Även bristen på bostäder på vissa håll och strävandena att motverka en alltför stor koncentration av asylsökande till storstäderna motiverar att reglerna för bistånd åt asylsökande knyts till att de under väntetiden vistas på en plats där det finns resurser och möjligheter att planera mottagandet för dem. Därigenom ökar förutsättningarna för att ge dem som får tillstånd att stanna i Sverige ett bra mottagande. Vidare kan samhällets tillgängliga resurser utnyttjas på ett bättre sätt vilket är en viktig förutsättning för att även i fortsättningen kunna hålla mottagningen på en både kvantitativt och kvalitativt hög nivå. För att det skall vara möjligt att tidsmässigt begränsa

• Sida 20
•  Original

vistelsen på förläggning för flyktingar som har beviljats uppehållstillstånd är det rimligt att asylsökande. som inte har synnerliga skäl för att vistas i en viss kommun under den tid asylansökningcn prövas, får acceptera att de inte kan tas emot var helst de önskar och där få stöd av samhället till bostad och uppehälle.

Några remissinstanser. t. ex. dis/trimineringsnmbudsmannen och soc.-ial- styrelsen. anför att förslaget kan medföra inskränkningar i de asylsökandes rörelsefrihet och därmed vara oförenligt med regeringsformen och vissa internationella konventioner som Sverige har tillträtt. Härvid hänvisas till dels artikel 26 i flyktingkonventionen. dels artikel 12 i FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från den 16 december l966 och dels fjärde tilläggsprotokollet till den europeiska konventionen om mänsk- liga rättigheter från den 16 september 1963. om rätt för den enskilde att röra sig fritt och fritt välja bosättningsort.

Med anledning av dessa remissvar vill jag betona att avsikten med det nya stödsystemet inte är att inskränka den enskildes rätt att röra sig fritt och att vistas var han eller hon vill. Något förbud i detta hänseende innehåller följaktligen inte den föreslagna lagen. Vad förslaget gäller är i stället rätten för de asylsökande och de övriga utlänningar som omfattas av lagen att fortlöpande få sin försörjning tryggad av samhället under den tillfälliga och förhoppningsvis kortvariga vistelsen på en förläggning eller i en anvisad kommun innan frågan om uppehållstillstånd avgjorts. Trots att det sålunda inte är fråga om att begränsa rörelsefriheten kommer jag i det följande närmare att redovisa min ståndpunkt rörande tillämpningen av de av remissinstanserna åberopade bestämmelserna och konventionsartiklar- na.

Vad först gäller regeringsformen torde den bestämmelse som åsyftas vara 2 kap. 8 s'. Den frihet att förflytta sig inom riket som tillförsäkras den enskilde genom denna bestämmelse gäller endast svenska medborgare och inte utlänningar. Bestämmelsen är därför intetillämplig i detta samman- hang.

Den av remissinstanserna berörda artikeln i flyktingkonventionen avser flyktingar. En asylsökandes eventuella flyktingstatus avgörs först när frå- gan om uppehållstillstånd prövas. Härtill kommer att inskränkningar i flyktingars rätt att välja vistelseort och att röra sig fritt enligt artikeln får tillämpas under förutsättning att de är stadgade för utlänningar i allmänhet under motsvarande förhållanden. ]. den mån de asylsökande skall anses omfattade av konventionen är därför enligt min mening lagförslaget i allt fall förenligt med konventionsartikeln.

De två andra konventionsartiklarna som åberopas av några av remissin- stanserna gäller den som "lagligen” uppehåller sig i riket. Innebörden av begreppet lagligen i detta sammanhang är inte entydig. Under den tid som ansökan om uppehållstillstånd prövas får exempelvis den asylsökande vara här och vänta på besked. men något tillstånd för honom eller henne att uppehålla sig i landet har inte beviljats. Enligt min mening får det dock antas att en asylsökande trots det omfattas av konventionsartiklarna. Som jag tidigare betonat är det emellertid inte fråga om att inskränka rörelsefri— heten för dessa personer utan vad det gäller är i stället deras rätt till en

• Sida 21
•  Original

tryggad försörjning medan ärendet om uppehållstillstånd prövas. Om den- - na rätt skulle vara oberoende av ett nödvändigt planerat mottagande av de asylsökande, skulle det försämra våra möjligheter att även fortsättningsvis bedriva en ambitiös flyktingpolitik. Målen för flyktingpolitiken skulle inte kunna upprätthållas. Handläggningstiderna skulle inte kunna förkortas. Allt detta skulle hårdast drabba de asylsökande själva. Att i ovisshet behöva gå och vänta under lång tid på ett myndighetsbeslut som gäller frågor som har avgörande betydelse för den enskilde människans personli- ga förhållanden kan förorsaka otrygghet och lidande. Frågan om ett plane- rat mottagande handlar därför i hög grad om de asylsökandes rättssäker- het.

Det bör slutligen noteras att rätten till rörelsefrihet enligt de angivna konventionsartiklarna får inskränkas i vissa fall däribland för skyddande av annans fri- och rättigheter. Artikel 2 i fjärde tilläggsprotokollet till Europarådskonventionen anses dessutom innebära. att det är möjligt att inskränka en utlännings rätt att uppehålla sig i riket till viss del av statster- ritoriet. om inskränkningen tillgodoser ett berättigat intresse.

Mot den nu angivna bakgrunden är det enligt min mening helt klart att lagen med hänsyn till sitt syfte är förenlig med de nu berörda konventioner- na.

Som huvudregel bör som tidigare nämnts gälla att en asylsökande, för att han eller hon skall ha rätt att få bistånd till sin försörjning under vänteti- den. skall bo på en förläggning eller i en kommun där bostad har anvisats. Asylsökande bör normalt inkvarteras på en utredningssluss eller utred- ningsförläggning under den tid polisens asylutredning genomförs och se- dan anvisas plats på en annan förläggning i väntan på beslut. I vissa fall kan plats i stället anvisas i en kommun. Om en utlänning inte kan beredas plats på en förläggning omedelbart när han eller hon har sökt asyl och således tillfälligt vistas i en icke anvisad kommun. bör den nya lagens biståndsbe- stämmelser kunna tillämpas också innan han eller hon kan tas emot på en förläggning. Vad här aVses är en eller ett par nätters inkvartering i en kommun innan mottagandet praktiskt kan ordnas. Bestämmelsen om bi- stånd vid tillfällig vistelse i en kommun förutsätts dock få en restriktiv tillämpning.

En asylsökande som har en make eller maka eller någon annan mycket nära anhörig som redan är bosatt i en kommun bör som regel tas emot i denna kommun under väntetiden och ha rätt att få bistånd där. Det gäller även om själva utredningen om uppehållstillstånd görs på en utrednings— sluss. Även i övrigt bör vissa undantag kunna göras från huvudregeln att en asylsökande skall vara inkvarterad på en förläggning under asylutred- ningen för att bistånd skall ges. Det gäller t. ex. personer som av medicins- ka skäl bör tas om hand på annat håll. Också vid den fortsatta placeringen under väntetiden bör särskilda omständigheter av medicinsk och social natur beaktas när bostad anvisas. Som regel bör alla asylsökande — om de så önskar — placeras där det finns landsmän som de kan kommunicera med. Om placeringen sker efter dessa riktlinjer. är det rimligt att rätten till fortsatt ekonomisk hjälp är knuten till den förläggning eller kommun där man har anvisats bostad under väntetiden. Undantagsvis. om det finns

• Sida 22
•  Original

synnerliga'skäl, bör asylsökande som anvisats plats på en förläggning eller i en viss kommun kunna beviljas bistånd även i en annan kommun.

Med hänsyn till att det nya stödsystemet avser asylsökande och andra utlänningar som häri landet söker uppehållstillstånd bör bidragsrätten för den enskilde upphöra då asylärendet är slutligt avgjort. Bistånd bör dock kunna ges under vcrkställighetsskedet av ett avvisnings- eller utvisnings- beslut. Jag förutsätter härvid att "sådana beslut verkställs utan onödigt dröjsmål. Jag återkommer till dessa. frågor i specialmotiveringen (5 ä).

2.7 Stödformerna

Mitt förslag: Bistånd enligt det nya stödsystemet skall kunna lämnas iform av kostnadsfri bostad. dagbidrag och särskilt bid rag. Bostads- stödet skall i princip utgöras av logi i en statlig förläggning eller. om en plats har anvisats i en kommun. i en genomgångsbostad i kommu- nen. Om det saknas sådana bostäder eller annars finns synnerliga skäl. skall dock stöd kunna ges. också för annat boende. Den som behöver det skall ha rätt till ekonomiskt bistånd till sin dagliga livsföring i form av dagbidrag. Dagbidraget skall tillförsäkra den asylsökande en skälig levnadsnivå och vara kopplat till basbeloppet. Utöver kostnadsfri bostad och dagbidrag kan den enskilde ha rätt till bidrag för vissa särskilda behov, om han eller hon saknar egna medel. Sådant bidrag skall dock lämnas endast om det bedöms vara nödvändigt för utlänningens livsföring eller för att utreda ärendet om uppehållstillstånd.

Promemorians förslag: Överensstämmer i princip med- mitt förslag. [ promemorian föreslås dock att dagbidraget kopplas till existensminimum och att det Särskilda bidraget endast skall lämnas om det bedöms vara av synnerlig vikt för utlänningens livsföring.

Remissinstanserna: De föreslagna former av bistånd godtas i huvudsak. Delade meningar råder dock om vilka behov som stödet bör tillgodose och hur generös bedömningen bör vara.. Flera remissinstanser. däribland sta- tens inmndrurverk, anser att förslaget till den del det gäller det särskilda bidraget är alltför restriktivt. Diskrimineringsombudsmannen. asylärende- utredningen och Stockholms stifts invandrarkommitté anser att det särskil- da bidraget bör täcka också den asylsökandes kostnader för kontakter. exempelvis resor. med sitt offentliga biträde. Flera remissinstanser är tveksamma till förslaget att koppla dagbidraget till existensminimum. Från några håll. bl. a. socialstyrelsen. framförs att basbeloppet vore en lämpli- gare norm för bidraget.

Skälen för mitt förslag: Med anledning av att det från flera remissinstan- sers sida uttrycks farhågor för att det föreslagna biståndssystemet inte skulle täcka de asylsökandes behov och t. o. m. leda till försämrade villkor för dem. vill jag betona att meningen med det nya stödsystemet är att de asylsökandes försörjning helt skall tryggas under den tid som ansökan

• Sida 23
•  Original

prövas. Detta skall ske genom att de som har behov därav tillförsäkras kostnadsfritt logi. dagbidrag och i vissa fall bistånd för särskilda behov.

En asylsökande som saknar egen bostad bör ha rätt att utan kostnad få logi i en statlig förläggning under den tid de väntar på beslut i frågan om uppehållstillstånd. Den som har anvisats plats i en kommun och inte har bostad hos en anhörig eller någon annan i kommunen, bör ha rätt till logi i en genomgångsbostad. En genomgångsbostad bör vara basmöblerad Och försedd med annan nödvändig hemutrustning. Den asylsökande skall inte. som hittills. kunna få möbler eller annan utrustning till lägenheten med äganderätt. Genom att generellt använda basmöblerade genomgångslägen- heter vid inkvartering av asylsökande i kommuner blir hjälpen till asylsö- kande mer enhetlig än för närvarande. Om bostaden upplåts och utrustas i denna form, framstår det också klarare för den enskilde att det inte är fråga om en permanent bosättning så länge inte uppehållstillstånd har beviljats. Att generellt utnyttja möblerade genomgångslägenheter innebär också att kostnaderna kan begränsas genom att "samma möbler och utrustning kan användas för mer än en asylsökande.

Svenska Kom/nunförbundet hävdar att begreppet genomgångsbostad bör undvikas i lagtexten eftersom kommunerna sinsemellan och över tiden har mycket olika förutsättningar att ordna bostäder för bl.a. asylsökande.

Jag delar inte denna uppfattning utan anser att detär viktigt att det redan i lagtexten slås fast att inkvartering i kommunerna i första hand skall ske i genomgångsbostäder. [ den mån inte tillräckligt antal sådana finns i en kommun måste dock de asylsökande inkvarteras tillfälligt i annat logi. Jag återkommer senare till denna fråga. '

För den som beviljas uppehållstillstånd blir situationen en annan. Han eller hon bör så snart som'möjligt erbjudas en permanent bostad och få hjälp i någon form till egna möbler och annan hemutrustning. Bl.a. med hänsyn till rådande bostadsbrist i många kommuner kan det emellertid — särskilt om handläggningstiderna blir kortare — vara nödvändigt för en del flyktingar att bo kvar i en genomgångsbostad under viss tid sedan de har beviljats uppehållstillstånd. Sådana flyktingar har i princip samma rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen som andra flyktingar som har beviljats uppehållstillstånd. Behovet av möbler och annan utrustning kan dock — åtminstone till stora delar — anses vara tillgodosett om vederbörande redan förfogar över en basmöblerad lägenhet. ] vissa fall kan det vara motiverat att den enskilde tar över möbler och annan utrustning i lägenhe- ten när han beviljas uppehållstillstånd eller får ekonomisk hjälp med stöd av socialtjänstlagen för inköp av ny och kompletterande utrustning. Det gäller speciellt den som kan antas bo kvar länge i bostaden. Som regel torde dock ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen för inköp av möbler etc. inte bli aktuellt att lämna i någon större omfattning förrän flyktingen flyttar från genomgångsbostaden till en annan bostad.

Make/maka och barn till personer som är bosatta i landet bör normalt bo hos den anhörige under väntetiden och bör således inte få någon genom- gångslägenhet genom myndigheternas försorg.

Den som behöver det bör ha rätt till ekonomiskt bistånd till sin dagliga livsföring i form av dagbidrag. Dagbidraget bör tillförsäkra den asylsökan- de en skälig levnadsnivå.

• Sida 24
•  Original

I promemorieförslaget har dagbidraget kopplats till existensminimum. Existensminimum används enligt anvisningarna till 50 & kommunalskat- telagen (1928370) för att bedöma en skattskyldigs skatteförmåga och utgör därvid vad han kan anses ha behövt till nödvändigt underhåll för sig själv och för make och oförsörjda barn. Existensminimum i det särskilda fallet bestäms med ledning av normalbelopp för existensminimum som årligen utfärdas av riksskatteverket varvid hänsyn tas till förändringar i konsumentprisindex. Normalbeloppen avser alla vanliga levnadskostna- der. utom bostadskostnader. som beräknas särskilt och läggs till normalbe- Ioppen. '

Efter en lagändring som trädde i kraft den I januari 1987 (SFS l986:1244) skall barnbidrag inräknas i inkomsten vid bestämning av av- drag för nedsatt skatteförmåga vid existensminimum. Syftet med ändring- en var att existensminiminivån för barn inte skulle påverkas av ändringar av barnbidraget utan helt följa utvecklingen av konsumentprisindex. Exi- stensminimum för barn höjdes samtidigt med ett belopp motsvarande barn- bidraget under ett år.

Existensminimum som måttstock har under senare år alltmer kommit att ifrågasättas bl.a. i flera uttalanden från riksdagen (SoU 1986/87:21 s. 17 och SkU 1986/87:15 s. 15 f.). Beslut har fattats om en utredning om reformerad inkomstbeskattning. Enligt direktiven (Dir. 1987c29) skall ut- redningen bl. a. se över reglerna om existensminimum.

Existensminimum är enligt min mening inte i och för sig olämplig som norm för dagbidrag vad gäller vuxna asylsökande och andra utlänningar som söker uppehållstillstånd. I normalbeloppen ingår t. ex. inte kostnader för möbler och husgeråd. När det gäller barn däremot anserjag inte att det är lämpligt att använda existensminimum som norm. Detta beror inte på, som socialstyrelsen hävdar, att beloppet är beräknat med utgångspunkt från att allmänt barnbidrag utgår. Vid den lagändring som jag tidigare redogjorde för uppräknades ju existensminimum för barn med belopp motsvarande barnbidraget. Orsaken äri stället att beloppet inte är ålders- relaterat. Levnadskostnaderna skiljer sig betydligt mellan barn i olika åldrar. Dagbidraget för barn bör enligt min mening för att motsvara en skälig levnadsnivå vara åldersrelaterat.

Med hänsyn härtill och mot bakgrund av den osäkerhet som råder kring existensminimireglernas utformning i framtiden anser jag att en annan norm bör väljas vid bestämmande av dagbidraget.

Flera remissinstanser anser att dagbidraget bör utgå efter samma normer som kommunernas socialbidrag. .

Enligt förslaget till nytt stödsystem skall dagbidraget tillförsäkra utlän- ningen en skälig levnadsnivå. Detta är samma begrepp som används i 6 % socialtjänstlagen. Förutom att tillförsäkra den enskilde en skälig levnads- nivå skall socialbidraget utformas så att det stärker hans eller hennes resurser att leva ett självständigt liv. Målet för socialbidraget är således mer långsiktigt än det föreslagna biståndet till asylsökande som ju är av tillfällig karaktär. Detta hindrar emellertid inte att samma utgångspunkt kan användas vid bestämmande av dagbidraget som av socialbidraget.

Kommunernas socialbidragsnorrtrer är i regel uttryckta i procent av

• Sida 25
•  Original

basbeloppet. Jag anser att detsamma bör gälla för dagbidraget enligt den nya lagen. Detta är för övrigt den ordning som i dag gäller enligt invandrar- verkets föreskrifter för dagbidrag till asylsökande på förläggning. Genom att koppla dagbidraget till basbeloppet och inte till existensminimum und- viker man att de asylsökande framstår som särbehandlade i förhållande till socialbidragsberättigade kommuninvånare.

Utgångspunkten vid bedömningen av vad som är en skälig levnadsnivå blir densamma vid tillämpningen av 6 & socialtjänstlagen och regeln om dagbidrag enligt den nya lagen. En annan sak är att nivån på bidraget inte nödvändigtvis bör vara densamma. Behoven för den som varaktigt finns i Sverige är nämligen i vissa avseenden större än för den vars rätt att stanna här inte är fastlagd. Sålunda behöver exempelvis en asylsökande som bor på förläggning eller i genomgångsbostad inte bistånd till möbler och hemut- rustning eftersom sådant redan finns i bostaden. Även andra förhållanden kan motivera en lägre nivå på dagbidraget.

Bland de utlänningar som omfattas av det nya stödsystemet kan det finnas personer som behöver extra bistånd för vissa särskilda behov. företrädesvis av akut karaktär. för att kunna klara att hålla sin livsföring på en skälig nivå. Dessa utlänningar bör för att täcka sådana behov ha rätt till ett särskilt bidrag. Detta skall kunna utgå endast om utlänningen saknar egna medel och ett verkligt behov finns.

Flera remissinstanser vänder sig mot att det särskilda bidraget enligt promemorieförslaget endast skall lämnas om det bedöms vara av synnerlig vikt. Från några håll påpekas att de i promemorian angivna ändamålen för det särskilda bidraget, exempelvis vinterkläder och glasögon, är att hänfö— ra till det dagliga livets behov och därmed till en skälig levnadsnivå.

Uttrycket synnerlig vikt kan som påpekats av några remissinstanser ge intryck av att det särskilda bidraget bara skall utgå i rena undantagsfall. Jag vill betona att avsikten självklart är att varje asylsökande som behöver t.ex. vinterkläder eller glasögon och som inte genom egna medel kan tillgodose behovet skall ha rätt att få det täckt genom det särskilda bidra- get. Uttrycket synnerlig vikt är därför enligt min mening mindre lämpligt att använda i detta sammanhang och bör undvikas. I stället bör det slås fast att det särskilda bidraget endast skall utgå om det bedöms vara nödvändigt för utlänningens livsföring.

Enligt några remissinstanser bör det särskilda bidraget kunna avse en asylsökandes utlägg för kontakter med sitt offentliga biträde. t. ex. rese- kostnader. För det fall det offentliga biträdet inte har sitt kontor på förlägg— ningsorten eller i den anvisade kommunen. kan det enligt min mening vara rationellt att den asylsökande reser till biträdet i stället för tvärtom. Här- igenom minskar risken för tidsutdräkt i asylärendet samtidigt som kostna- derna för samhället blir lägre. Med hänsyn härtill anser jag att en asylsö- kandes kostnader för resor i samband med besök som görs hos det offentli- ga biträdet på annan ort bör täckas av det särskilda bidraget. Detta skall självklart endast gälla för resor som är nödvändiga för utredningen av asylärendet.

Som jag tidigare anfört bör dagbidraget och det särskilda bidraget kunna schabloniseras i hög grad. Närmare bestämmelser om bidragen avsågs enligt lagrådsremissen bli meddelade i verkställighetsföreskrifter.

• Sida 26
•  Original

Lagrådet har i denna fråga anfört att det bör framgå direkt av lagen att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får fastställa grunder för de belopp med vilka de nu nämnda bidragen utgår.

Med hänsyn till innehållet i 8 kap. 5 å och 7 & ?.p. regeringsformen bör en bestämmelse som den lagrådet föreslagit införas i lagen. Jag ansluter mig därför till lagrådets uppfattning.

2.8 Beslutande myndighet

Mitt förslag: Om utlänningen vistas på en förläggning skall biståndet beslutas och lämnas av invandrarverket. I annat fall skall biståndet beslutas och lämnas av socialnämnden i den kommun där han eller hon vistas.

Promemorians förslag: Överensstämmeri huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna: Förslaget har lämnats utan erinran av remissinstan- serna.

Skälen för mitt förslag: När en utlänning vistas i en förläggning bör beslut som rör dennes bistånd meddelas av invandrarverket genom förläggning- ens personal. I andra fall bör beslut enligt den nya lagen meddelas av socialnämnden i den kommun därutlänningen vistas. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

2.9 Statlig ersättning till kommunerna

Mitt förslag: Staten skall ersätta kommunerna för lämnat bistånd

enligt den nya lagen.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Förslaget lämnas i huvudsak utan erinran av remiss- instanserna. Från flera håll påpekas dock att det nya biståndssystemet inte får leda till att kommunerna drabbas av ytterligare kostnader för flykting- mottagandet. Några remissinstanser. bland dem Svenska Kommunförbun- det. ifrågasätter om inte invandrarverket bör kunna ta över ansvaret för utbetalningarna och samordna en sådan verksamhet med administrationen av de schablonersättningar som verket betalar ut till vissa kommuner. Utbetalningarna till kommunerna bör enligt remissinstanserna ske oftare än kalenderårsvis i efterskott.

Skälen för mitt förslag: Enligt 3 & socialtjänstlagen har varje kommun det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de behöver. Enligt öå samma lag har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och livsföring i övrigt. Rätten till bistånd inträder emellertid inte om den enskildes behov kan tillgodoses genom egen arbetsinsats eller egna medel eller genom de socialpolitiska trygghetssystemen. Rätten till bistånd enligt socialtjänstlagen är också

• Sida 27
•  Original

utesluten om den enskildes behov kan tillgodoses genom annan huvud- mans försorg. Det är här fråga om exempelvis en landstingskommuns ansvar för sjukvårdsinsatser eller statens kostnadsansvar för kriminalvår— den. Vad gäller asylsökande har under år 1987 genom den dom från regeringsrätten som jag tidigare nämnde klargjorts att biståndsbehovet i princip är tillgodosett genom att plats tillhandahålls i en utredningsförlägg- ning.

För närvarande har staten kostnadsansvaret för ekonomisk hjälp enligt 6 & socialtjänstlagen till de utlänningar som sökt uppehållstillstånd i Sveri- ge under den tid utlänningens ansökan om uppehållstillstånd prövas. Stat- lig ersättning lämnas till kommunerna för utgiven hjälp. Statlig ersättning lämnas dock inte om utlänningens ansökan om uppehållstillstånd avser endast en förlängning av ett tidigare tillstånd på i övrigt oförändrade villkor.

Mot bakgrund av att staten för närvarande har ett kostnadsansvar och eftersom det är statliga myndigheter som beslutar om vilka utlänningar som har rätt att vänta i landet och få sina ansökningar om uppehållstill- stånd prövade bör enligt min mening bistånd till asylsökande och andra utlänningar som saknar uppehållstillstånd och väntar på beslut även i fortsättningen bekostas av staten.

För asylsökande som är inkvarterade på statliga utredningsförläggningar bör givetvis staten också ha det direkta ansvaret för utbetalning och administration av bidrag. När det gäller personer som tas emot i kommu- nerna bör liksom för närvarande socialnämnderna i kommunerna ha det direkta och praktiska ansvaret för att personen i fråga får den hjälp han eller hon har rätt till enligt lagen. '

Förslaget innebär att staten ersätter kommunerna för den hjälp som lämnas enligt den nya lagen åt asylsökande och andra utlänningar som söker uppehållstillstånd här på samma sätt som kommunerna för närvaran- de har rätt till ersättning av staten för ekonomisk hjälp enligt 6 5 social- tjänstlagen till dessa personer. Eftersom det nya biståndet därvidlag i princip träder i stället för socialbidrag bör kommunerna inte få-ersättning för vad de kan ha gett ut i socialbidrag till en sådan utlänning. Förslaget innebär således att staten i princip inte i några fall ersätter kommunerna för sådant bistånd. Den rätt till ersättning som kommunerna har för bistånd till dem som erhållit uppehållstillstånd påverkas emellertid inte av förslaget.

Flera av de kommuner som yttrar sig över promemorian anser att staten även fortsättningsvis bör utge ersättning för lämnat bistånd enligt social- tjänstlagen till asylsökande och andra utlänningar som söker uppehållstill- stånd. Det kan enligt kommunerna i annat fall leda till att kommunerna blir mindre benägna att ta emot asylsökande.

Förslaget skall bidra till en bättre planering av mottagandet av asylsö- kande och flyktingar. Den som anvisats plats i en kommun inom ramen för den planerade mottagningen har alltid rätt till bistånd enligt lagen. Jag har därför svårt att se varför kommunerna skulle bli mindre benägna att, inom ramen för överenskommelser med invandrarverket, ta emot asylsökande.

I sammanhanget bör även följande omständigheter beaktas. Det nya stödsystemet för asylsökande är av en generell natur och kan

• Sida 28
•  Original

därför närmast jämföras med trygghetsanordningarna på det socialpoli- tiska området. Det skall trygga försörjningen för de utlänningar som omfat- tas av lagen under den tid deras ansökan om uppehållstillstånd prövas. Detta skall ske genom att de får rätt till kostnadsfri bostad. dagbidrag och bidrag till de särskilda behov som de kan ha. Något behov av ytterligare bistånd genom socialbidrag kommer följaktligen inte att föreligga.

Genom det nya systemet bör det med hänsyn till stödets syfte och utformning stå klan att asylsökande och därmed likställda tillståndssökan- de. vilka inte omfattas av lagen till följd avlvistelse i en icke anvisad kommun. skall ha rätt till socialbidrag endast i de rena undantagsfall som kan följa av 3 & socialtjänstlagen. Det nya stödsystemet torde därför inte komma att innebära några märkbara kostnadskonsekvenser för kommu- nerna och inte heller negativt påverka dessas vilja att ta emot asylsökande och andra utlänningar som söker uppehållstillstånd.

Liksom hittills bör emellertid staten ersätta kommunernas kostnader för vård av barn i annat hem än barnets eget med stöd av socialtjänstlagen eller lagen (19801621) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Det- samma bör gälla bidrag till resekostnader åt den som sökt uppehållstill- stånd i Sverige men vill återvända till sitt hemland och inte kan betala resekostnaderna. Om en kommun skulle ha kostnader för transport av en asylsökande till en förläggning eller till den kommun där han eller hon anvisats plats. bör även dessa kostnader kunna ersättas av staten. Sådana speciella kostnader får regleras med staten i särskild ordning. Bestämmel- ser härom bör tas in i en särskild förordning.

Ersättningarna till kommunerna :för ekonomisk hjälp enligt socialtjänst- lagen betalas för närvarande ut av länsstyrelsen. Utbetalningarna sker kalenderårsvis i efterskott. Kostnader för s.k. kollektiva genomgångsbo- städer (jfr 24 & förordningen /l984:ö83/ om statlig ersättning för mottagan- de av flyktingar och vissa andra utlänningar) får dock efter överenskom- melse med invandrarverket ersättas. i särskild ordning av invandrarverket i stället för att redovisas som ekonomisk hjälp enligt socialtjänstlagen. I sådana fall skall kortare betalningsterminer än ett år tillämpas.

Invandrarverket måste i dag lämna vissa uppgifter till länsstyrelsen för att kommunernas rätt till ersättning skall kunna bedömas. Jag delar remiss— instansernas uppfattning att det kan ifrågasättas om inte invandrarverket på sikt bör kunna ta över hela ansvaret för utbetalningarna och samordna en sådan verksamhet med administrationen av de schablonersättningar som invandrarverket betalar ut till vissa kommuner. Jag vill emellertid inte i detta sammanhang föreslå några organisatoriska förändringar som rör invandrarverket. Frågor som gäller verkets organisation och instruktion är för närvarande föremål för översyn. Invandrarverket och länsstyrelsernas organisationsnämnd har nyligen kommit in till regeringen med en utredning angående en överföring av utbetalningar av statliga ersättningar för ekono- misk hjälp till flyktingar och vissa andra utlänningar från länsstyrelserna till invandrarverket. Frågan bereds för närvarande inom arbetsmarknads- departementet.

• Sida 29
•  Original

2.10 Kostnadseffekterna av det nya biståndssystemet

I promemorian har redovisats vissa översiktliga bedömningar avseende de kostnadseffekter som införandet av den nya lagen kan medföra. Denna redovisning innehåller dock inte någon totalkostnadsanalys vilket bl.a. efterl ysts av .s'ral._v/t'mztorel.

De kostnadskalkyler som kan göras innehåller flera osäkerhetsfaktorer bl.a. vad gäller antalet asylsökande och rättigheten till särskilt bidrag. Kalkylerna visar emellertid inte på några ökade totalkostnader.

De nya reglerna för bistånd till asylsökande hör av flera skäl även kunna leda till en bättre kontroll över statens kostnader för mottagandet av de asylsökande. En viktig faktor är här att dagbidraget föreslås bli enhetligt. En annan faktor är kravet på att i större utsträckning än i dag utnyttja basmöblerade genomgångsbostäder vid placering av asylsökande i en kom- mun. Genom att inte längre tillåta att asylsökande erhåller hemutrustning med äganderätt torde också kostnaderna kunna sänkas.

Det nya stödsystemet bör även leda till en mer enhetlig biståndsgivning till asylsökande. Föreskrifter som är gemensamma för förläggningar och kommuner bör meddelas beträffande de olika stödformerna. Föreskrifter om hur genomgångsbostäder skall utrustas och användas bör exempelvis ge möjligheter att kontrollera kostnadsutvecklingen på ett helt annat sätt än i dag.

Liksom i dag är avsikten att kommunerna skall ha i princip full täckning för sina kostnader. Möjligen skulle det kunna bli en marginell kostnadsök— ning för kommunerna vad gäller socialbidrag till asylsökande som är i behov av akut ekonomisk hjälp från socialtjänsten vid vistelse i en icke anvisad kommun (se föregående avsnitt). För en sådan utbetalning skallju i fortsättningen inte någon ersättning från staten utgå. Här bör emellertid kommunerna genom aktivt samarbete med förläggningspersonal eller före- trädare för annan kommun kunna begränsa sina utbetalningar.

Trots att det blir fråga om ytterligare ett stödsystem vid sidan av social- tjänsten torde det inte behöva uppstå nägra merkostnader för administra- tion hos kommunerna. Tvärtom bör den schabloniseradc bidragsgivningen som föreslås t.o.m. kunna leda till en del administrativa vinster. För kommunernas del bör det nya systemet sammanfattningsvis i vart fall inte leda till några märkbara kostnadsökningar.

Med hänsyn till de uttalanden som görs i prop. l986/87:99 om ledning av den statliga förvaltningen bör riksrevisionsverkct inom viss tid efter den nya lagens ikraftträdande. dock högst fem år. göra en uppföljning av lagens kostnadsmässiga och administrativa effekter.

Som jag kommer att nämna i avsnitt 2. l3 är det min avsikt att föreslå att beslut enligt den nya lagen skall kunna överklagas till länsrätten. Det är självfallet inte möjligt att exakt beräkna hur många ärenden som det blir fråga om. Det är emellertid min bedömning att antalet överklaganden blir begränsat. .

För närvarande sker inga överklaganden av invandrarverkets beslut i bidragsfrågor även om det formellt sett torde vara möjligt att föra en sådan talan hos regeringen. Överklaganden av kommuns beslut. d.v.s. i normal-

• Sida 30
•  Original

fallet beslut av en socialnämnd. i frågor enligt 6.5 socialtjänstlagen är däremot vanligt förekommande. Beslut som gäller asylsökande torde dock "vara begränsade till i huvudsak rent principiella frågor. "Dessa ärenden enligt socialtjänstlagen kommer med den nya lagen att försvinna. Med hänsyn till den nya lagens klart fastställda rekvisit för när bistånd skall beviljas (jfr 2 och 3 åå) kan det på goda grunder antas att behovet av överprövning enligt den nya lager-! av frågor-motsvarande dem som nu prövas enligt socialtjänstlagen kommer att bli mindre än vad som nu är fallet. Antalet överklagade ärenden från kommunerna bör alltså minska.

Å andra sidan tillkommer en del ärenden från invandrarverket. Enligt min bedömning kan dock dessa ärenden inte bli så många att det nya systemet totalt sett leder till en ökning av antalet överklaganden hos länsrätterna. Någon förstärkning hos länsrätterna torde därför inte krävas. Det är dock även i detta sammanhang av intresse att följa upp effekterna av det nya systemet.

2.11 Rätten att föra talan

Mitt förslag: Barn som fyllt 16 år skall ha rätt att själva föra sin talan i mål eller ärenden enligt den nya lagen.

Promemorian innehåller inte något sådant förslag. Remissinstanserna yttrar sig inte i frågan. Länsrätten i Stockholms län efterlyser dock en reglering av såväl parts— som processbehörigheten för barn.

Skälen för mitt förslag: Behörighet att vara part i en rättegång tillkommer varje fysisk ellerjuridisk person. Det saknas därför anledning att särskilt reglera denna fråga för mål och ärenden enligt den nya lagen.

En enskild person kan i regel själv föra sin talan. Han eller hon har då s. k. processbehörighet. Generell lagstiftning'om sådan behörighet saknas för förvaltningsprocessen. Processbehörighet kan vara utesluten på grund av omyndighet eller'psykisk sjukdom. I sådana fall skall talan föras av partens ställföreträdare. Detta gäller dock inte generellt. Särskilt i ärenden som mera omedelbart rör vederbörandes personliga förhållanden. har det ansetts befogat att låta även en omyndig själv föra sin talan. Som exempel härpå kan nämnas att barn som fyllt 15 år har rätt att själva föra sin talan'i mål eller ärenden enligt socialtjänstlagen. Av motivuttalanden till bestäm- melsen (prop. l979/80:l Del A s. 408) framgår att med den avses att uttrycka samma rättsliga förhållanden som då gällde enligt barnavårds- lagen (l960z97). En femtonåring ansågs härvid ha nått en sådan grad av mognad att han eller hon skulle ges en självständig partsställning i ärendet enligt barnavårdslagen. exempelvis rörande omhändertagande.

Bistånd enligt det nya systemet kan lämnas till utlänningar som söker uppehållstillstånd och som får vistas här i landet medan ansökan prövas. Även medföljande barn under 16 år har rätt till bistånd. Dessa kan sålunda

• Sida 31
•  Original

vara parter i mål och ärenden enligt den nya lagen. De saknar emellertid rätt att själva föra sin talan och får därför företrädas av sina förmyndare.

Vad härefter gäller utlänningar som fyllt 16 men inte 18 år får de enligt förslaget en självständig rätt till bistånd på samma sätt som övriga asylsö- kande och andra utlänningar som här i landet får vänta på beslut i frågan om uppehållstillstånd. Detta gäller även om de medföljer sina föräldrar. Med hänsyn till att det här är fråga om ärenden som direkt berör barnens personliga förhållanden bör de—på motsvarande sätt som enligt social- tjänstlagen—ha rätt att själva föra sin talan i mål och ärenden enligt den nya lagen. En bestämmelse av denna innebörd bör därför tas in i lagen.

Det kan givetvis inträffa att ett utländskt barn kommer till Sverige på egen hand utan sina föräldrar och här ansöker om uppehållstillstånd. Barnet kan då ges bistånd enligt samma regler som gäller för andra utlän- ningar som får vistas här under den tid frågan om uppehållstillstånd prö- vas. Har barnet fyllt 16 år får det—precis som då det är här tillsammans med sina föräldrar—självt föra sin talan. Om ett barn som kommit hit ensamt är under 16 år får det däremot i processrättsligt hänseende företrä- das av en legal ställföreträdare. exempelvis en god man.

2.12 Delgivning

Mitt förslag: I mål eller ärenden enligt den nya lagen får delgivning inte ske med tillämpning av 12 eller 15 & delgivningslagen (1970:428). I mål vid förvaltningsdomstol får dock delgivning ske enligt 15 9" första stycket samma lag, om utlänningen har lämnat landet.

Promemorian innehåller inte något sådant förslag. Remissinstanserna yttrar sig i inte i frågan. Länsrätten i Stockholms län ifrågasätter dock om inte en motsvarighet till 58 & socialtjänstlagen bör införas i den nya lagen.

Skälen för mitt förslag: Ledning för när delgivning i allmänhet får eller bör ske får hämtas ur reglerna i förvaltningsprocesslagen (19711291) och förvaltningslagen (19861223). Regler av betydelse för frågan om delgivning finns i 47 & förvaltningsprocesslagen samt i 17 å andra stycket, 21 å tredje stycket och 23 & förvaltningslagcn. Att underrättelseskyldighet enligt 17 å andra stycket och 21 & tredje stycket kan fullgöras även på annat sätt än genom delgivning i vissa fall framgår av dessa bestämmelser.

Om delgivning sker, så skall den verkställas enligt delgivningslagen. Lagen anvisar möjligheten att i vissa fall verkställa delgivning genom att en handling lämnas till annan än den sökte (surrogatdelgivning). Enligt 12 % får. om den sökte har känt hemvist inom riket men inte träffas där. handlingen i stället lämnas till vuxen medlem av det hushåll han tillhör eller till hyresvärd. Enligt 15 5 får delgivning ske genom kungörelse (kungörel- sedelgivning). om den sökte saknar känt hemvist och det inte kan klarläg- gas var han uppehåller sig.

• Sida 32
•  Original

Enligt min mening bör surrogatdelgivning och kungörelsedelgivning inte få ske i mål och ärende enligt den nya lagen. Motsvarande regel finns i 58 %& socialtjänstlagen. Den bestämmelsen har gjorts generellt tillämplig på ären- den enligt socialtjänstlagcn eftersom samtliga ärendetyper får anses kunna innehålla inslag av så personlig karaktär att det för den enskilde framstår som väsentligt att en utomstående inte onödigtvis får kännedom om den. Jag anser att samma skäl gäller för mål och ärenden enligt lagen om bistånd åt asylsökande m.fl.

1 det till lagrådet remitterade lagförslaget var förbudet mot surrogat- och kungörelsedelgivning generellt.

Lagrådet anser emellertid att det finns risk för att det i förvaltnings- domstolarna blir liggande mål där den som överklagat har lämnat landet och saknar känt hemvist och det inte kan klarläggas var han eller hon befinner sig. I dessa fall anser lagrådet att kungörelsedelgivning bör få ske så att målen kan avgöras utan hinder av att utlänningen inte kunnat delges personligen.

Jag ansluter mig till lagrådets uppfattning. Till bestämmelsen om delgiv- ning bör därför läggas att det i mål vid förvaltningsdomstol får ske delgiv- ning enligt 15 5 första stycket delgivningslagen för det fall utlänningen har lämnat landet.

2.13 Processuella frågor m.m.

Mitt förslag: lnvandrarverkets och socialnämndens beslut får över- klagas hos länsrätten. Beslut som meddelats enligt lagen får överkla- gas endast av den enskilde. Beslut i frågor om bistånd skall kunna verkställas omedelbart.

Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag utom vad gäller rätten att överklaga beslut enligt lagen samt beträffande biståndsbesluts verkställbarhet.

Remissinstanserna: Förslaget lämnas utan erinran från remissinstanser- nas sida. Länsrätten i Malmöhus län anser att förslaget att låta länsrätten bli överprövningsinstans kan vara till fördel för länsrätternas del eftersom dessas karaktär av allmän förvaltningsdomstol därigenom kommer att förstärkas. Kammarrätten i Jönköping anser att man utan betänkligheter från rättssäkerhetssynpunkt skulle kunna tänka sig att länsrättens beslut i dessa frågor inte skulle få överklagas. Länsrätten i Stockholms län föror- dar att det i den nya lagen införs bestämmelser om besluts verkställbarhet.

Skälen för mitt förslag: Instansordningen bör vara densamma för invand- rarverkets och socialnämndens beslut. Den i promemorian föreslagna ord- ningen, som godtagits av remissinstanserna. innebär att besluten får över- klagas till länsrätten. Vad gäller socialnämndernas beslut är en sådan ordning naturlig. Det är inte lika självklart att invandrarverkets beslut skall överklagas till länsrätt. När beslut av en central myndighet kan överklagas brukar detta ske till kammarrätt. Detta ter sig dock i detta fall mindre

• Sida 33
•  Original

lämpligt eftersom det skulle leda till att ensartade ärenden skulle komma att överklagas till olika instanser. Vidare fattas i dessa fall invandrarver- kets beslut i praktiken på lokal nivå. Jag har därför efter samråd med chefen förjustitiedepartementct valt att föreslå den ordning som förordas i promemorian. Beslut enligt den nya lagen bör alltså kunna överklagas till länsrätten. oavsett om det är en socialnämnd eller invandrarverket som fattat beslutet.

Prövning av överklagade biståndsbeslut enligt den nya lagen kommer för länsrättens del att innebära bedömningar av i lagen och i verkställighetsfö- reskrifter till lagen klart fastställda rekvisit och avse förhållanden som endast skall gälla under kort tid. Dessa omständigheter talar i och för sig, som kammarrätten i Jönköping föreslagit. för ett förbud att överklaga länsrättens beslut. Ett sådant fullföljdsförbud skulle emellertid innebära ett sådant avsteg från vad som annars gäller på förvaltningsprocessens områ- de att jag, efter samråd med chefen för justitiedepartementct. inte är beredd att förorda det i detta sammanhang. Detta hindrar inte att man. sedan systemet prövats en tid. kan ha skäl att återkomma till frågan.

Som tidigare nämnts har länsrätten i Stockholms län förordat att det i den nya lagen införs bestämmelser om besluts verkställbarhet. Länsrätten hänvisar till bestämmelserna i 73 & socialtjänstlagen. Även jag anser att en reglering i denna fråga kan vara lämplig. Det bistånd som kan lämnas enligt den nya lagen äri regel av den arten att det skall täcka akuta behov. Beslut om bistånd bör därför kunna verkställas omedelbart. Detta gäller såväl beslut som fattas av invandrarverket eller socialnämnden som de som fattats av domstol sedan frågan överklagats dit. I den nya lagen bör således tas in en bestämmelse om omedelbar verkställbarhet.

Enligt 73 så socialtjänstlagen fåren länsrätt eller en kammarrätt förordna att dess beslut skall verkställas först sedan det har vunnit laga kraft.'l motiven till bestämmelsen ges exempel på fall då det kan finnas skäl för ett sådant förordnande. Ett sådant exempel är när det är uppenbart att frågan om bidrag kan bli föremål för olika principiella ställningstaganden.

Somjag kommer att redogöra för närmare längre fram, skall beslut enligt den nya lagen endast kunna överklagas av den enskilde utlänningen. Med hänsyn härtill och till det vedertagna förbudet mot att på talan av en enskild ändra ett av tidigare instans fattat beslut till den enskildes nackdel anserjag att en bestämmelse motsvarande den i 73 å socialtjänstlagen inte skulle fylla något syfte i den nya lagen. Jag avstår därför från att föreslå en liknande bestämmelse.

En fråga som inte berörts i promemorian är en asylsökandes behov av juridiskt biträde i ärenden enligt den nya lagen. Något sådant behov torde i allmänhet inte föreligga annat än i samband med ett överklagande. Den asylsökande har normalt ett offentligt biträde i asylärendet. som inom ramen för det uppdraget bör kunna lämna erforderlig hjälp. Finns det någon gång ett behov av mer omfattande juridiska insatser. torde arbetet däremot inte kunna rymmas inom det offentliga biträdets uppdrag. 1 en sådan situation torde i princip möjligheten till allmän rättshjälp stå öppen. Jag kan i den delen hänvisa till de uttalanden som gjordes av dåvarande chefen för justitiedepartementct i den lagrådsremiss om ändringar i rätts- hjälpslagen som beslöts pä regeringssammanträdel den 25juni 1987.

• Sida 34
•  Original

Samtliga beslut som gäller bistånd enligt den nya lagen dvs. logi, dagbi- drag och särskilt bidrag blir överklagbara. Överklagandet kan exempelvis gälla typen av bostadsförmån eller rätten att erhålla särskilt bidrag. Jag återkommer till dessa frågor i specialmotiveringen (15 5). Jag .vill emeller— tid redan här, med anledning av ett förslag från länsrätten i Stockholms län, slå fast att beslut som inte rör dessa biståndsformer inte heller kan överklagas enligt den nya lagen. Således är det inte möjligt att med stöd av denna lag överklaga ett beslut av invandrarverket att placera utlänningen på en statlig förläggning eller anvisa honom eller henne plats i en kommun.

Med anledning av remissyttrandet från länsrätten [ Stockholms län vill jag i detta sammanhang ta upp ytterligare en processuell fråga. Det gäller" frågan om motpart till en enskild klagande i domstolsprocessen rörande bistånd enligt den nya lagen och frågan om kommunikation av handlingar.

Vad avser domstolsprocessen rörande mål och ärenden enligt den nya lagen gäller förvaltningsprocesslagen (19712291). 10 & nämnda lag innehålÅ ler bestämmelser om kommunikation med motparten av olika inlagar.

Beslut i frågor om bistånd enligt den nya lagen kan som tidigare nämnts överklagas hos länsrätten. Detta gäller både i de fall beslutet fattats av en kommunal myndighet och då det fattats av invandrarverket. Länsrättens beslut kan överklagas hos kammarrätten och vidare hos regeringsrätten.

Enligt praxis är myndighet inte part i mål i vilket enskild person överkla- gar ett av myndigheten meddelat beslut rörande honom (jfr RÅ 1981 2:2). Detta gäller oavsett om beslutet fattats av en kommunal eller statlig myn- dighet. Bestämmelsen om kommunikation av handlingar i 10.5 förvalt- ningsprocesslagen är därför formellt inte tillämplig på den enskilde utlän- ningens överklagande hos länsrätten av beslut i fråga om bistånd enligt den nya lagen. Däremot skall rätten enligt 13 & förvaltningsprocesslagen, om det behövs, inhämta yttrande från den förvaltningsmyndighet som tidigare beslutat i saken. ,

En kommunal myndighet inom den specialreglerade förvaltningen, ex- empelvis en socialnämnd. har emellertid enligt stadgad praxis rätt att överklaga beslut genom vilket ett av den kommunala myndigheten fattat beslut ändras, i vart fall om beslutet är av förpliktande natur. En sådan ordning innebär således att den kommunala myndigheten genom att över— klaga länsrättens beslut kan bli part i kammarrätten.

Statliga myndigheter anses däremot sedan gammalt sakna rätt att över- klaga ett beslut varigenom deras eget beslut ändras. De kan således inte uppträda som part i ett mål eller ärende om bistånd enligt den nya lagen som överklagats till högre instans. '

Av det nu sagda följer att frågan om det i kammarrätten och regeringsrät- ten fmns en motpart till den biståndssökande blir beroende av om bistånds- ärendet från början avgjorts av invandrarverket eller av en kommunal myndighet.

Även om det skulle kunna leda till processtekniska fördelar att låta invandrarverket få möjlighet att överklaga beslut varigenom dess eget beslut ändrats. skulle en sådan ordning medföra ett avsteg från hittills tillämpade principer rörande statliga myndigheters rätt att överklaga. Jag är därför inte beredd att föreslå någon sådan förändring.

• Sida 35
•  Original

Bakgrunden till att en kommunal myndighet har rätt att överklaga ett beslut varigenom dess eget beslut ändrats. är det intresse som myndighe- ten måste anses ha i den kommunala angelägenheten. exempelvisrörande användningen av kommunala medel. Detta skäl gör sig inte direkt gällande beträffande biståndsbeslut enligt den nya lagen eftersom biståndet skall ersättas av staten och sålunda inte slutligt utgå av kommunal medel.

Möjligheten att överklaga beslut i biståndsärenden syftar i stället till att tillgodose rättssäkerheten för den enskilde utlänningen. Med hänsyn härtill anserjag att rätt att överklaga biståndsbeslut enligt den nya lagen bara bör tillkomma den enskilde. Härigenom undanröjs den olikhet i processord- ningen somjag tidigare redovisat. Processordningen blir densamma obero- ende av om ärendet startat genom ett beslut av socialnämnden eller av invandrarverket. I inget fall får man någon motpart till den enskilde.

2.14 Sekretess

Mitt förslag: Uppgifter om enskildas personliga förhållanden. t. ex i läkarintyg. skall skyddas av sekretess i mål och ärenden enligt lagen om bistånd åt asylsökande m. fl.

Promemorian innehåller inte något sådant förslag. Remissinstanserna yttrar sig inte i frågan.

Skälen för mitt förslag: Sekretess råder "för närvarande hos kommunerna för uppgifteri verksamhet enligt socialtjänstlagen beträffande asylsökande lika väl som beträffande kommuninvånare i övrigt.

Förslaget till nytt biståndssystem åt asylsökande m. ti. innebär att dessa i princip inte längre skall omfattas av socialtjänstlagen.

De uppgifter som denna grupp kan behöva lämna för att få bistånd enligt den nya lagen kan vara av lika ömtålig art och förtjänta av samma skydd som uppgifter som lämnas i ärenden om socialbidrag. Det kan exempelvis röra uppgifter som belyser den enskilde utlänningens hälsotillstånd.

Jag anser mot denna'bakgrund att det bör införas ett sekretesskydd för uppgifter om enskildas personliga förhållanden i mål och ärenden enligt den nya lagen om bistånd åt asylsökande m.fl. Skyddet bör vara detsamma som det som gäller inom socialtjänsten. En bestämmelse i ämnet bör tas in i den paragrafi sekretesslagen (1980: 100) som reglerar socialtjänstsekre- tessen.

la)

• Sida 36
•  Original

2.15 Domstolsprövning enligt den nya lagen

Mitt förslag: En följdändring bör göras i 14 5 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar om vilka mål som prövas av länsrät- ten.

Promemorian innehåller inte något sådant förslag. Remissinstanserna yttrar sig inte i frågan.

Skälen för mitt förslag: lnvandrarverkets och kommunens beslut får enligt lagförslaget överklagas till länsrätten. Med anledning härav bör en följdändring göras i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar. Ändringen innebär att det i den lagens 14 s" anges att länsrätten prövar mål enligt lagen om bistånd åt asylsökande m. H.

I samband med att lagen om allmänna förvaltningsdomstolar ändras bör ' också det tillägget göras att länsrätten prövar mål enligt lagen (1985:568) om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m.fI. (jfr prop. 1984/85: 176).

2.16 Ikraftträdande

Mitt förslag: Jag förordar att den nya lagen får träda i kraft så- snart som möjligt. Enligt min mening bör det kunna ske den 1 maj 1988.

Promemorians förslag: ] promemorian föreslås att den nya lagen skall träda i kraft den ljanuari 1988.

Remissinstanserna: Några remissinstanser. däribland riksrevisionsver- ket. är tveksamma till tidpunkten för införandet av stödsystemet och anser att en samlad översyn av mottagandet av asylsökande bör göras genom att utredningen för översyn av utlänningslagen och asylärendeutredningen samordnas.

Skälen för mitt förslag: Det är viktigt att snarast förbättra möjligheterna att uppnå målen för flyktingpolitiken. För detta krävs ett planerat motta— gande av asylsökande. Det nya stödsystemet bör därför införas så snart som möjligt. Sambandet mellan detta och de två pågående utredningarna är enligt min mening inte sådant att en samordning i tiden är nödvändig.

I motsats till länsrätten [ Stockholms län anser jag att lagen inte bör förses med övergångsbestämmelser. När den trätt i kraft skall den i stället gälla alla utlänningar som söker uppehållstillstånd. oavsett om ansökan skett före lagens ikraftträdande. Genom en sådan ordning främjas enhetlig— heten i biståndssystemet. Enligt min mening bör det inte medföra svårighe- ter att övergå från att ge stöd enligt socialtjänstlagen eller invandrarverkets interna föreskrifter till att ge bistånd enligt den nya lagen.

• Sida 37
•  Original

Sammanfattning av promemorian (Ds A 1987:1) Ett stödsystem för asylsökande

Bilaga I

Den svenska flyktingmottagningen bygger på en nära samverkan mellan staten. kommunerna och de utlänningar som söker asyl i Sverige. Statens invandrarverk driver förläggningar och skall träffa överenskommelser med kommuner att mot statlig ersättning ta emot asylsökande och flyktingar.

Utlänningar som söker asyl i samband med inresan skall normalt tas emot i en statlig utredningsförläggnmg medan polisen utreder asylärendet. Därefter anvisas de bostad i en kommun som invandrarverket har träffat överenskommelse med. Utlänningar som inte söker asyl i direkt anslutning till inresan utan först efter en tids vistelse i landet kan också hänvisas till en förläggning. Deras asylärenden kan emellertid också utredas av polismyn- digheten i den kommun där de har lämnat in sin asylansökan. Kommunen svarar då för inkvartering under väntetiden.

Under den tid en asylsökande vistas på en förläggning beslutar invand- rarverket om vilket ekonomiskt och annat stöd som skall utgå. Detta är inte författningsreglerat. En asylsökande som är inkvarterad av en kom- mun får hjälp till sitt uppehälle i form av socialbidrag. Socialbidrag till asylsökande utgår enligt samma normer som för andra kommuninvånare.

De totala kostnaderna för förläggningsverksamheten var ca 300 miljoner kr. under budgetåret 1985/86. För samma tid var de statliga kostnaderna för ersättning till kommuner för flyktingmottagande ca 630 miljoner kr.

För att målen med flyktingpolitiken skall kunna upprätthållas fordras att insatserna kan planeras och styras. Åtgärder för mottagandet i särskilda utredningsslussar samt för att minska väntetiderna på förläggningarna har redan vidtagits. Det ekonomiska stödet bör utgå enligt enhetliga normer oavsett om den asylsökande vistas på en förläggning eller tas om hand av en kommun.

I promemorian konstateras att det nuvarande biståndssystemet inte är anpassat till att det är fråga om ett generellt biståndsbehov som i princip alla asylsökande har. Det rör sig här om stöd till uppehälle och mat samt till ett boende som inte avses vara permanent. Det är därför mindre lämpligt att detta behov tillgodoses genom socialbidrag som bygger på en individu- ell behovsprövning i varje enskilt fall. Därtill kommer att bidragsnivåerna inte är desamma från kommun till kommun och inte heller stämmer över- ens med det bistånd som ges vid de statliga förläggningarna. I promemo- rian konstateras vidare att ersättningssystemet vid de statliga förläggning- arna bygger på ett provisorium.

Vidare framhålls i promemorian att bistånd till asylsökande, vars framti- da vistelse i Sverige är osäker. i större utsträckning än för närvarande borde anpassas till detta speciella förhållande.

Mot denna bakgrund föreslås att det skall införas ett nytt stödsystem för asylsökande. Stödsystemet skall utformas så att det ger en enhetlig bi- dragsnivå över hela landet. Vissa bestämda kriterier ställs upp för att bistånd skall utgå och därmed också för kommunernas rätt till statlig ersättning för biståndet.

• Sida 49
•  Original

Bilaga 1

- En fördel med att ha ett särskilt stödsystem för asylsökande är att det underlättar att genomföra en ordning där asylsökande i ökad utsträckning hänvisas till förläggning under den tid då polisens utredning pågår. Därige- nom ökar förutsättningarna för att nå de mål för kortare handläggningstider i asylärenden som har satts upp. Vidare skulle möjligheterna öka att undvika koncentration av asylsökande till vissa kommuner.

l promemorian föreslås en särskild lag om bistånd till asylsökande. Lagen omfattar asylsökande som är inkvarterade på förläggning eller vis— tas i en anvisad kommun. Lagen är också tillämplig på andra utlänningar än asylsökande som har rätt att vistas i landet i avvaktan på att deras ansökan om uppehållstillstånd behandlas. Förslaget berör emellertid inte de utlänningar som erhållit uppehållstillstånd.

De stödformer som regleras i lagen är kostnadsfri bostad, dagbidrag och särskilt bidrag. Den asylsökande skall ha rätt till gratis logi både när de är på en statlig förläggning och under vistelsen i en kommun. Inkvartering i kommun skall i första hand ske i genomgångsbostäder. Dagbidraget skall täcka den asylsökandes behov av medel för sin dagliga livsföring. Det särskilda bidraget skall utgå, om det uppstår akuta behov, exempelvis i samband med sjukdom eller då egna medel saknas för glasögon, vinterklä- der etc.

Förslaget beräknas leda till vissa kostnadsbesparingar och administrati- va förenklingar.

Det nya stödsystemet föreslås träda i kraft den 1 januari 1988.

• Sida 50
•  Original

Förslag till lag om bistånd åt asylsökande m.fl.;

Bilaga 2 Promemorians lagförslag;

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 5 En utlänning som söker uppehållstillstånd här i landet och som bchö-' rigen vistas här under den tid ansökan prövas har rätt till bistånd enligt denna lag.

Rätt till bistånd

2 & Bistånd lämnas till en utlänning som söker uppehållstillstånd enligt 3. 5 eller 6 & utlänningslagen (1980137'6) eller annars av politisk-humanitära skäl (asylsökande). om den asylsökande

1. vistas på en statlig förläggning,

2. vistas i en kommun som har träffat överenskommelse med statens invandrarverk om mottagande av asylsökande och till vilken den asylsö- kande har anvisats av invandrarverket, .

3. tillfälligt vistas i en kommun i avvaktan på att anvisas plats på en förläggning eller i en annan kommun. eller .

4. vistas i en kommun som den asylsökande har särskilt stark'anknytning till eller som den asylsökande har andra särskilda skäl att vistas i.

Rätt till bistånd enligt första stycket tillkommer också den asylsökandes medföljande barn under 16 år.

3 & Bistånd lämnas även till andra utlänningar som söker uppehållstill— stånd i Sverige och behörigen vistas här medan ansökan prövas och till deras medföljande barn under 16 år. Bidrag lämnas dock inte. om ansökan avser endast en förlängning av ett tidigare tillstånd på i övrigt oförändrade villkor.

4 & Vistas utlänningen på en statlig förläggning. skall biståndet beslutas och lämnas av invandrarverket. I annat fall skall biståndet beslutas och lämnas av den kommun där han eller hon vistas.

5 & Rätten till bistånd enligt 2 och 3 5.5 upphör i följande fall.

1. När uppehållstillstånd ges och utlänningen inte längre vistas på en förläggning.

2. När en ansökan om uppehållstillstånd har avslagits och ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas. Utlänningen har dock rätt till bistånd även för den tid som skäligen behövs för att lämna landet.

6 5 Om verkställigheten av ett avvisningsbeslut eller ett utvisningsbeslut enligt 38 % utlänningslagen (1980z376) har överlämnats till statens invand- rarverk enligt 85—89 åå nämnda lag eller om verkställighetsärendet har övergått till invandrarverket enligt 89 a & samma lag, har den asylsökande rätt till bistånd även under verkställighetsärendets behandling och. i före— kommande fall. under den tid efter det att beslutet om verkställighet har vunnit laga kraft som skäligen behövs för att lämna landet.

• Sida 51
•  Original

Bilaga 2

7 5 Den som undandrar sig verkställigheten av ett beslut om avvisning eller utvisning som har vunnit laga kraft hari intet fall rätt till bistånd.

8 & Rätten till bistånd upphör alltid när utlänningen lämnar landet.

Förmåner

Slå Bistånd enligt denna lag kan lämnas i form av kostnadsfri bostad. dagbidrag och särskilt bidrag.

10 5 En asylsökande som behöver det har rätt att utan kostnad få tillfäl- ligt logi i en statlig förläggning eller i en kommunal genomgångsbostad. Finns det synnerliga skäl. har han eller hon rätt till annat tillfälligt logi.

Den som har rätt till bistånd enligt 3 & har, om han eller hon behöver det, rätt att utan kostnad få tillfällig logi.

11 & I den mån en utlänning saknar egna medel har han eller hon rätt till ett bidrag för sin dagliga livsföring som tillförsäkrar honom eller henne en skälig levnadsnivå (dagbidrag).

12 & Utöver kostnadsfri bostad och dagbidrag har en utlänning rätt till bidrag för särskilda behov (särskilt bidrag"). Sådant bidrag skall lämnas endast om det bedöms vara av synnerlig vikt för'utlänningens livsföring.

Statlig ersättning

13 & En kommun som har lämnat bistånd enligt denna lag har rätt till ersättning från staten för biståndet.

Överklagande av beslut

14 & lnvandrarverkets och kommunens beslut får överklagas hos länsrät- ten genom besvär.

lnvandrarverkets beslut överklagas till länsrätten i det län där utlänning- en hade sin förläggningsvistelse när beslutet fattades.

Verkställighetsföreskrifter

15 & Föreskrifter om verkställigheten av denna lag meddelas av regering- en eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träderi kraft den ljanuari 1988.

• Sida 52
•  Original

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över promemorian (Ds A 1987: 1) Ett stödsystem för asylsökande.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av kammarrätten i Jönköping, länsrätten i Stockholms län, länsrätten i Göteborgs och Bohus län. länsrätten i Malmöhus län, länsstyrelsen i Stockholms län. länsstyrel- sen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Uppsala län, länsstyrelsen i Jämtlands län, socialstyrelsen, rikspOlisstyrelsen (RPS), länsstyrelsernas organisa- tionsnämnd (LON). riksrevisionsverkct (RRV), statens invandrarverk (SIV), statskontoret. ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO). Svenska Kommunförbundet. Landstingsförbundet, utredningen (A 1987: 02) om översyn av organisation och rutiner för handläggningen av utlänningsärenden (asylärendeutredningen). utredningen (_A l987:01) om översyn av utlänningslagen, Stockholms kommun, Göteborgs kommun, Malmö kommun. Uppsala kommun. Örebro kommun, Skellefteå kommun, Botkyrka kommun. Sveriges Advokatsamfund, Svenska Röda Korset, Riksförbundet för personal vid invandrarbyråcr. Rädda Barnen, Landsor- ganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO). Yttranden har också kommit in från Svenska Flyktingrådet. Stockholms stifts invandrarkommitté, Sveriges kristna socialdemokraters förbund och invandrarnämnden i Göteborgs kommun.

Bilaga 4 De till lagrådet remitterade lagförslagen

1 Förslag till.

Lag om bistånd åt asylsökande m. fl.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 5 I denna lag ges bestämmelser om rätt till bistånd åt en utlänning som söker uppehållstillstånd här i landet och som vistas här under den tid ansökan prövas.

Rätt till bistånd

25 Bistånd lämnas till en utlänning som med stöd av 3, 5 eller (Så utlänningslagen (1980:376) söker uppehållstillstånd (asylsökande). om den asylsökande ]. vistas på en statlig förläggning för asylsökande,

2. vistas i en kommun som har träffat överenskommelse med statens invandrarverk om att ta emot asylsökande och där den asylsökande har anvisats plats av invandrarverket.

3. tillfälligt vistas i en kommun i avvaktan på att anvisas plats på en förläggning eller i en annan kommun, eller

4. vistas i en kommun som den asylsökande har stark familjeanknytning till eller har andra synnerliga skäl att vistas i.

Rätt till bistånd enligt första stycket har också den asylsökandes med- följande barn under 16 år.

3 $% Bistånd lämnas till andra utlänningar som söker uppehållstillstånd i Sverige och som av särskilda skäl får vistas här medan ansökan prövas. Även deras medföljande barn under 16 år har rätt till bistånd. Bistånd lämnas dock inte, om ansökan avser endast en förlängning av ett tidigare tillstånd på i övrigt oförändrade villkor.

4 5 För utlänningar som vistas på en statlig förläggning, skall biståndet beslutas och lämnas av invandrarverket. För andra utlänningar skall bi- ståndet beslutas och lämnas av socialnämnden i den kommun där han eller hon vistas.

5 & Rätten till bistånd upphör

1. när uppehållstillstånd ges. eller

2. när en ansökan om uppehållstillstånd har avslagits och ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas. Utlänningen har dock rätt till bistånd även för den tid som skäligen behövs för att lämna landet.

6å Om fråga om verkställighet av ett avvisningsbeslut eller ett utvis- ningsbeslut enligt 38 å utlänningslagen (l980:376) har överlämnats till sta- tens invandrarverk enligt 85—89 åå nämnda lag eller om verkställighets- ärendet har övergått till invandrarverket enligt 89a å samma lag. har den

Bilaga 4

asylsökande rätt till bistånd även under verkställighetsärendets behand- ling. Detsamma gäller i förekomrnande fall under den tid efter det att beslutet i ärendet har vunnit laga kraft som skäligen behövs för att lämna landet.

7 5 Den som håller sig undan så att ett beslut om avvisning eller utvisning inte kan verkställas har inte rätt till bistånd.

8 & Rätten till bistånd upphör alltid när utlänningen lämnar landet.

Förmåner

9 & Bistånd enligt denna lag lämnas i form av kostnadsfri bostad, dagbi- drag eller särskilt bidrag.

10 5 En asylsökande som har fått. plats på en statlig förläggning har rätt att få tillfälligt logi där. Om den asylsökande har anvisats plats i en kommun. har han eller hon rätt till tillfälligt logi i en genomgångsbostad i kommunen. Om det finns synnerliga skäl, har den asylsökande rätt till annat tillfälligt logi.

Den som har rätt till bistånd enligt 3 å har rätt att få tillfälligt logi. om han eller hon behöver det.

11 5 I den mån en utlänning som avses i 2 eller 3 å behöver det. har han eller hon rätt till bistånd för sin dagliga livsföring som tillförsäkrar honom eller henne en skälig levnadsnivå (dagbidrag). -

12 å Utöver kostnadsfri bostad och dagbidrag har utlänningen rätt till ' bistånd för särskilda behov (särskilt bidrag). Sådant bidrag skall lämnas endast om detär nödvändigt för utlänningens livsföring.

Särskilt bidrag kan också lämnas för att täcka utlänningens kostnader för resor i vissa fall. -

Statlig ersättning

13 5 En kommun som har lämnat bistånd enligt denna lag har rätt till ersättning från staten för biståndet.

Rätt att föra talan 14 5 Barn som har fyllt 16 år har rätt att själva föra sin talan i mål eller ärenden enligt denna lag. '

Delgivning

155 I mål eller ärenden enligt denna lag får delgivning inte ske ,med tillämpning av 12 eller 15 ådelgivningslagen (19702428).

Överklagande av beslut 16,8 lnvandrarverkets eller socialnämndens beslut får överklagas hos länsrätten.

lnvandrarverkets beslut överklagas hos länsrätten i det län där utlän- ningen vistades på förläggning när beslutet fattades.

• Sida 55
•  Original

Bilaga 4

Beslut som meddelats enligt denna lag får överklagas endast av den enskilde. . . Beslut i fråga om bistånd enligt denna lag gäller omedelbart. '

Denna lag träderi kraft den 1 maj 1988.

• Sida 56
•  Original

Bilaga 4

2 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 4 å sekretesslagen (1980: 100)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

'.' kap. 4 &

Sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen gäller dock inte beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan samtycke.

Inom kommunal familjcrådgivning gäller sekretess för uppgift som en- skild har lämnat i förtroende eller som har inhämtats i samband med

rådgivningen.

Med socialtjänst förstås verk- samhet enligt lagstiftningen om so- cialtjänst och den särskilda lagstift- ningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke samt verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd. Till socialtjänst räknas också verksam- het hos annan myndighet som inne- fattar omprövning av socialnämnds beslut eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet samt verk- samhet hos kommunal invandrar— byrå. Med socialtjänst jämställs ärenden om tillstånd till riksfärd- tjänst.

Med socialtjänst förstås verk- samhet enligt lagstiftningen om so- cialtjänst och den särskilda lagstift— ningen om vård av unga och av missbrukare utan samtycke samt verksamhet som i annat fall enligt lag handhas av socialnämnd. Till

socialtjänst räknas också verksam- - het hos annan myndighet som inne- fattar omprövning av socialnämnds beslut eller särskild tillsyn över nämndens verksamhet samt verk- samhet hos kommunal invandrar- byrå. Med socialtjänst jämställs ärenden om bistånd åt asylsökande och andra utlänningar samt ären- den om tillstånd till riksfärdtjänst.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träderi kraft den 1. maj 1988.

' Lagen omtryckt 198511059. 2 Senaste lydelse 19862976.

• Sida 57
•  Original

Bilaga 4

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971 :289) om allmänna

förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 14 å lagen (l971:289)' om allmänna förvalt- ningsdomstolar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 å:

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsför- fattningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt socialtjänstlagen (l980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga. lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall. utlännings— lagen (19801376). smittskyddslagen (1968z23l). lagen (1970: 375) om ut- lämning till Danmark, Finland. Is— land eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling och körkortslagen (l977:477) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 6 kap. 21 å och 21 kap. föräldrabalken.

3. mål som avses i 24å lagen (1984z3) om kärnteknisk verksam- het.

4. mål som avses i 6 å första styc- ket lagen (1985z206) om viten.

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-. taxerings-. uppbörds- och folkbokföringsför- fattningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2. mål enligt socialtjänstlagen (l980:620). lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga. lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall, lagen (1988:000) Om bistånd åt asylsö- kande m._/l., lagen (I985.'568) om särskilda omsorger (nn psykiskt ut- vecklingsstörda m.fl.. utlännings- lagen (1980: 376). smittskyddslagen (1968: 231), lagen (1970: 375) om ut- lämning till Danmark. Finland. 15- land eller Norgc för verkställighet av beslut om vård eller behandling och körkortslagen (1977: 477) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 6 kap. 21 å och 21 kap. föräldrabalken.

3. mål som avses i 24å lagen (1984z3) om kärnteknisk verksam- het.

4. mål som avses i 6 å första styc- ket lagen (1985z206) om viten. -

Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligt luftfartslagen (l957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

Denna lag träderi kraft den 1 maj 1988.

: Lagen omtryckt 1981: 1323. * Senaste lydelse 1986:169.

• Sida 58
•  Original

Bilaga 5 Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1987-12-16

NärVarande: f. d. regeringsrådet Nordlund.justitierådet Freysehuss. rege- ringsrådet Bouvin.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 26 november 1987 har regeringen på hemställan av statsrådet Georg Andersson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om bistånd åt asylsökande m. fl.,

2. lag om ändring i sekretesslagen (19801100),

3. lag om ändring i lagen (19711289) om allmänna förvaltningsdomstolar. Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Birgit Rå- berg.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagen om bistånd åt asylsökande m.fl.

55,6å,8å

15 & anges två fall då rätten till bistånd upphör. nämligen ]. när uppehålls- tillstånd gcs och 2. när en ansökan om uppehållstillstånd har avslagits och ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas. l sistnämnda fall har dock den modifieringen föreskrivits. att utlänningen har rätt till bistånd även för den tid som skäligen behövs för att lämna landet. 6 & innehåller vissa exemplifieringar av situationer då bistånd utgår i samband med verkställighet av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut. 1 8 & stipuleras att rätten till bistånd alltid upphör, när utlänningen lämnar landet. Förutsättningarna för att bistånd skall lämnas anges i 2 och 3 åå. Av 2 & kan möjligen indirekt utläsas. att biståndet upphör om utlänningen inte. längre vistas på någon av de platser som berättigar till bistånd. Det bör dock sägas klart ut. lämpligen som en. första- punkt i 5 få. Vidare bör bestämmelsen i 8 & ingå som en sista punkt i 5 &. samtliga fall då beviljat bistånd upphör blir därmed samlade i en paragraf. 6 & saknar självständig betydelse. Den bör därför utgå. Den exemplifiering som paragrafen inne- håller kan i stället upptas i specialmotiveringen till 5 &.

På grund av det anförda föreslår lagrådet att 5 5 får följande lydelse: "Rätten till bistånd upphör

1. om utlänningen. innan beslut har meddelats i frågan om uppehållstill- stånd. inte längre vistas så som sägs i 2 så,

2. när uppehållstillstånd ges.

3. när en ansökan om uppehållstillstånd har avslagits och ett beslut om avvisning eller utvisning skall verkställas, dock kvarstår rätten till bistånd även för den tid som skäligen behövs för verkställigheten. eller

4. när utlänningen lämnar landet."

Bilaga 5

Om förslaget följs påverkar det paragrafnumreringen i fortsättningen av lagförslaget.

11 och 12 55

1 paragraferna ges bestämmelser om dagbidrag och särskilda bidrag. Enligt lagrådsremissen skall sådana bidrag kunna utgå enligt schablonmässiga grunder. Närmare bestämmelser härom avses skola meddelas i form av verkställighetsföreskrifter. Enligt lagrådets mening bör direkt av lagen framgå att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fastställer grunder för de beIOpp med vilka dagbidrag och särskilda bidrag utgår. En bestämmelse med denna innebörd bör lämpligen intas i en ny 11 å i den ändrade paragrafnumreringen. '

155

Lagrådet har inget att erinra mot att delgivning i allmänhet inte skall få ske med tillämpning av 12 eller 155 delgivningslagen. Emellertid kan det befaras att det i förvaltningsdomstolarna blir liggande mål där den som besvärat sig har lämnat landet och saknar känt hemvist och det inte kan klarläggas var han eller hon uppehåller sig. I dessa fall bör kungörelsedel- givning få ske så att målen kan avgöras utan hinder av att utlänning inte kunnat delges personligen. Lagrådet förordar sålunda att till paragrafen. 14 å i den nya paragrafnumreringen. läggs en andra mening av följande lydelse: "1 mål vid förvaltningsdomstol får dock delgivning ske enligt 15 & första stycket samma lag, om utlänningen har lämnat landet.”

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

• Sida 60
•  Original