1 §  Yttrande enligt 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. skall inhämtas från den lokala kriminalvårdsmyndighet inom vars verksamhetsområde den misstänkte är bosatt eller annars uppehåller sig.

I beslutet om att inhämta yttrande skall ändamålet med yttrandet anges, om inte detta framgår på annat sätt. I beslutet skall anges inom vilken tid yttrandet skall lämnas. Om yttrandet skall lämnas inom kortare tid än en månad skall samråd ske med den lokala kriminalvårdsmyndigheten.

Den misstänkte skall underrättas om beslutet. Har beslutet fattats av rätten skall även åklagaren underrättas. Förordning (1998:638).

2 §  Den lokala kriminalvårdsmyndighetens yttrande och den utredning som behövs för yttrandet skall anpassas efter rättens behov av beslutsunderlag i varje enskilt fall.

Finns det någon annan personutredning om den misstänkte skall den lokala kriminalvårdsmyndigheten underrätta rätten om detta, om myndigheten bedömer den utredningen som tillräcklig. I sådana fall beslutar rätten om utredningen skall fullföljas eller begränsas. Det som nu sagts gäller i stället åklagaren om yttrandet har begärts av åklagaren. Förordning (1998:638).

3 §  Utredningen skall utföras så att den misstänkte eller hans anhöriga inte i onödan tillfogas lidande eller annat men.

4 §  Om den lokala kriminalvårdsmyndigheten under personutredningen finner anledning att anta att den misstänkte lider av psykisk störning, skall myndigheten genast underrätta rätten om detta, om inte rätten redan har beslutat om läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. eller om rättspsykiatrisk undersökning. Om yttrandet har begärts av åklagaren skall i stället åklagaren underrättas. Förordning (1998:638).

5 §  Om skyddstillsyn kan komma i fråga, skall utredningen även avse behovet av övervakning och innehållet i övervakningen i det enskilda fallet.

Om den lokala kriminalvårdsmyndigheten finner att den misstänkte har behov av övervakning, skall myndigheten i sitt yttrande föreslå en övervakare. Den misstänkte skall få tillfälle att yttra sig över valet av övervakare och om möjligt även sammanträffa med den som föreslås som övervakare. Förordning (1998:638).

6 §  Om det finns behov av särskilda föreskrifter enligt 26 kap. 15 §, 27 kap. 2 a §, 28 kap.2 a eller 6 a §brottsbalken, skall dessa förberedas i samverkan med den misstänkte och andra som berörs.

Förslag till en sådan behandlingsplan som avses i 28 kap. 6 a § brottsbalken skall utredas och upprättas av den lokala kriminalvårdsmyndigheten inom vars verksamhetsområde den misstänkte är bosatt eller annars uppehåller sig. Förslaget skall alltid utformas i samverkan med socialtjänsten och den som skall svara för behandlingen. Det skall innehålla en utredning om den misstänktes missbruk och andra förhållanden av betydelse för behovet av vård eller annan behandling. Förslaget skall fogas till yttrandet som bilaga. Det skall framgå om den misstänkte har godkänt planen.

Om den lokala kriminalvårdsmyndigheten i yttrandet föreslår skyddstillsyn eller villkorlig dom med samhällstjänst som påföljd för den misstänkte, skall det framgå om den misstänkte är villig att följa en sådan föreskrift. Förordning (1998:638).

7 §  Yttrandet skall lämnas i tre exemplar till rätten, eller om åklagaren har begärt yttrandet, till denne.

Har rätten begärt yttrandet skall rätten genast sända en kopia av yttrandet till åklagaren och den misstänkte. Har åklagaren begärt yttrandet skall åklagaren genast sända en kopia av detta till den misstänkte och, i samband med att talan väcks, ge in yttrandet till rätten. Förordning (1994:1770).

8 §  Om rätten begär det, skall den lokala kriminalvårdsmyndigheten komplettera yttrandet. Har yttrandet begärts av åklagaren, skall den lokala kriminalvårdsmyndigheten komplettera yttrandet även när åklagaren begär det. Förordning (1998:638).

9 §  Om den lokala frivårdsmyndigheten avser att föreslå skyddstillsyn som påföljd, bör företrädesvis den som föreslås som övervakare förordnas till sådan förtroendeman som avses i 4 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. Förordning (1998:638).

10 §  Har den lokala kriminalvårdsmyndigheten förordnat en förtroendeman, skall myndigheten genast underrätta rätten, åklagaren och den misstänkte om detta. Om talan inte har väckts behöver endast åklagaren och den misstänkte underrättas. Förordning (1998:638).

11 §  Om ett förordnande som förtroendeman upphör på grund av bestämmelserna i 4 § andra stycket lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., skall rätten eller, i de fall som avses i 4 § andra stycket 1 den lagen förundersökningsledaren, genast underrätta den lokala kriminalvårdsmyndigheten, förtroendemannen och den misstänkte. Förordning (1998:638).

12 §  Den lokala kriminalvårdsmyndighet som skall lämna yttrande och den som av myndigheten förordnats som särskild personutredare eller förtroendeman är skyldig att på kallelse inställa sig vid rätten för att lämna upplysningar om vad som har kommit fram under utredningen. Förordning (1998:638).

13 §  Läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m. m. får avges av läkare vid rättspsykiatriska avdelningar inom Rättsmedicinalverket eller sådana enheter hos sjukvårdshuvudmän som i enlighet med avtal med staten har åtagit sig att svara för att rättspsykiatriska undersökningar utförs (undersökningsenheter) samt av läkare som enligt avtal med Rättsmedicinalverket har åtagit sig att utfärda sådana intyg.

För varje undersökningsenhet finns ett upptagningsområde som fastställs av Rättsmedicinalverket.

14 §  När rätten meddelar beslut om att förordna en läkare att avge läkarintyg som avses i 13 § skall den undersökningsenhet inom vars upptagningsområde domstolen är belägen genast per telefon eller på något liknande sätt underrättas om beslutet. Samma dag skall rätten sända beslutet och övriga handlingar i målet, som behövs för undersökningen, till den läkare som undersökningsenheten anvisar. Rätten skall också underrätta åklagaren, den misstänkte och Rättsmedicinalverket om beslutet.

15 §  Läkarintyg skall lämnas till rätten i tre exemplar och i ett exemplar till undersökningsenheten och till Rättsmedicinalverket.

Om det framgår av läkarintyget att den misstänkte behöver psykiatrisk vård, skall undersökningsenheten skicka en kopia av läkarintyget till chefsöverläkaren för den psykiatriska vården där den misstänkte är bosatt eller, om den misstänkte saknar stadigvarande bostad i landet, chefsöverläkaren inom det område där den misstänkte vistas.

Om den misstänkte är häktad och det framgår av läkarintyget att han är sjuk, skall rätten sända en kopia av intyget till häktet.

16 §  En förtroendeman har rätt till ersättning enligt vad som gäller för övervakare.

17 §  Rättsmedicinalverket beslutar om ersättning för arbete och utlägg till den läkare som har förordnats att avge läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.

18 §  Den som har kallats att inställa sig hos den lokala kriminalvårds-myndigheten eller läkare enligt denna förordning har rätt till ersättning och förskott för kostnader för resan, om det är uppenbart att den som har kallats inte själv kan svara för kostnaderna. Förskott får lämnas i form av färdbiljett.

Den lokala kriminalvårdsmyndigheten bestämmer om ersättning och förskott till den som har kallats att inställa sig hos myndigheten. Ersättning och förskott till den som har kallats att inställa sig hos en läkare bestäms av rätten eller, om läkarintyget avser ett ärende om nåd, av Regeringskansliet. Förordning (1998:638).

19 §  I fråga om ersättning till särskild personutredare och förtroendeman för sådan inställelse som anges i 12 § gäller vad som är föreskrivet om vittnen i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. Ersättningen bestäms av rätten.

20 §  Chefen för den lokala kriminalvårdsmyndigheten får föreskriva att uppgifter som en myndighet har enligt denna förordning får utföras av en tjänsteman vid myndigheten. Förordning (1998:638).

21 §  Kriminalvårdsstyrelsen och Rättsmedicinalverket får inom sina verksamhetsområden meddela ytterligare föreskrifter om tillämpningen av lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.