1 §  En riksdagsledamot är berättigad till ekonomiska förmåner enligt denna lag. Om ledamoten har beviljats ledighet under minst en månad i följd, lämnas förmånerna för ledighetstiden endast om skälet är offentligt uppdrag, militärtjänstgöring, sjukdom eller annat förhållande som omfattas av bestämmelserna om rätt till ledighet för arbetstagare hos riksdagen.

Förmånerna lämnas inte för tid då en ledamot är statsråd eller statssekreterare.

För ersättare gäller, om inte annat sägs i denna lag, samma bestämmelser som för ledamot.

I den mån någon samtidigt är ledamot av riksdagen och företrädare i

Europaparlamentet föreligger inte rätt till förmåner enligt denna lag. Rätten till förmåner i sådant fall regleras i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet. Lag (1998:1717).

2 §  Bestämmelserna i 3-6 kap. och 15 kap. tillämpas från och med den dag då ledamoten tar plats i riksdagen till och med 30 dagar efter det att uppdraget att vara ledamot upphör.

För den som ersätter annan ledamot än talmannen eller ett statsråd eller en statssekreterare tillämpas 3-6 kap. och 15 kap. endast för den tid som ersättaren enligt bevis från riksdagen skall fullgöra uppdraget. Om uppdraget upphör tidigare tillämpas 3-6 kap. och 15 kap. till och med 30 dagar efter den dag uppdraget upphör, dock längst till och med den dag som anges i beviset. Lag (1998:1717).

2 a §  Riksdagsförvaltningen får kompensera en ersättare för förlorad semester för den del av tjänstgöringen i riksdagen som understiger tolv månader. Lag (2006:998).

3 §  Med hela år avses i denna lag 365 dagar. Kan vid beräkning av antalet hela år viss tid inte tillgodoräknas som helt år skall, om denna tid uppgår till minst 270 dagar, tiden anses som ett helt år. Lag (1996:305).

4 §  Med offentligt uppdrag avses i denna lag annat offentligt uppdrag än tjänst.

5 §  Riksdagsförvaltningen får meddela tillämpningsföreskrifter till denna lag. Lag (2000:432).

1 §  Talmannen erhåller ett arvode som motsvarar arvodet till statsministern.

3 §  Talmannen erhåller särskild pension (talmanspension). Pensionsplan för arbetstagare hos staten m.fl. och anslutande bestämmelser (Statens arbetsgivarverks cirkulär 1992 A 11) samt förordningen (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m. skall tillämpas med de tillägg och undantag som sägs i detta kapitel. Vad som sägs om regeringen i nämnda förordning skall i stället gälla Riksdagsförvaltningen.

Betalas inte talmanspension, erhåller talmannen ålderspension, sjukpension, egenlivränta eller inkomstgaranti enligt denna lag. Den tid talmansuppdraget innehafts jämställs därvid med tid som ledamot. Lag (2000:432).

4 §  Arvodet till talmannen utgör pensionsgrundande arvode för den tid talmansuppdraget innehafts.

5 §  Arvodet till talmannen vid avgångstillfället utgör underlag för inkomstgarantin.

6 §  Efterlevandepensionsförmåner betalas till efterlevande till talmannen enligt vad som följer av reglerna i pensionsavtalet för arbetstagare hos staten m.fl. och förordningen (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m.

Är bestämmelserna om efterlevandepensionsförmåner enligt första stycket inte tillämpliga betalas efterlevandepension och kompletterande efterlevandepension enligt vad som gäller för annan ledamot enligt denna lag. Lag (1997:1067).

7 §  Övriga bestämmelser i denna lag gäller, där annat inte följer av 1--6 §§ eller framgår av sammanhanget, även talmannen.

8 §  I stället för vad som föreskrivs i 5 § förordningen (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m. om rätt till pension gäller att talmannen skall

• ha varit talman under sammanlagt minst sex år,
• ha varit talman och ha haft en eller flera sådana anställningar som avses i den nämnda förordningen under sammanlagt minst sex år i oavbruten följd eller
• ha varit talman och statsråd i sammanlagt minst sju år.

Vid beräkningen av uppdragsperioden skall en regerings- eller talmansperiod mellan två ordinarie val till riksdagen fram till valet år 1994 anses vara tre år och därefter fyra år. Lag (1997:1067).

9 §  I stället för vad som föreskrivs i 10 § förordningen (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m. gäller följande.

För tiden före den månad då talmannen fyller 65 år skall hel pension, som inte trätt i stället för en sjukpension, utgöra

• 65 procent av pensionsunderlaget till den del detta svarar mot högst 20 basbelopp och
• 32,5 procent av pensionsunderlaget till den del detta överstiger 20 men inte 30 basbelopp.

För tiden från och med den månad då talmannen fyller 65 år skall hel pension utgöra

• 11,5 procent av pensionsunderlaget till den del detta svarar mot högst 7,5 basbelopp,
• 65 procent av pensionsunderlaget till den del detta överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp och
• 32,5 procent av pensionsunderlaget till den del detta överstiger 20 men inte 30 basbelopp. Lag (1997:1067).

10 §  Föreskrifterna om avgångsvederlag i 17-21 §§ förordningen (1995:1038) om statliga chefspensioner m.m. tillämpas inte. Lag (1997:1067).

11 §  En talman har inte rätt att uppbära statlig egenpensionsförmån för tid då talmansarvode eller avgångsersättning på grund av uppdrag som statsråd betalas ut. Lag (1997:1067).

1 §  Ledamotsarvode betalas med ett belopp för månad som Riksdagens arvodesnämnd fastställer.

2 §  Tilläggsarvode betalas för månad till vice talman med 30 procent, till ordförande i utskott med 20 procent och till vice ordförande i utskott med 15 procent av ledamotsarvodet. Lag (1995:1513).

3 §  Ledamotsarvode och tilläggsarvode anses som inkomst av anställning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och lagen (1991:1047) om sjuklön. Ledamot anses därvid som arbetstagare. Lag (2006:998).

4 §  Om en ledamot är ledig från sitt uppdrag på grund av sjukdom, skall avdrag göras för samma tid från arvodet och tilläggsarvodet och andra fasta arvoden enligt 1 § 2, 4, 5 och 8 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ i enlighet med de bestämmelser om sjukavdrag som gäller för arbetstagare hos riksdagen. Avdraget skall dock beräknas på grundval av arvodet eller arvodena delat med antalet kalenderdagar i månaden.

Om en ledamot är föräldraledig och för samma tid får arvode och tilläggsarvode och andra fasta arvoden enligt 1 § 2, 4, 5 och 8 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ, skall arvodet eller arvodena minskas i enlighet med de bestämmelser som gäller för arbetstagare hos riksdagen. Lag (2006:998).

5 §  Om en ledamot av särskilda skäl beviljats ledigt kortare tid än en månad under tid då arbetsplenum pågår, skall när ledamoten begär det avdrag göras för samma tid från arvodet och tilläggsarvodet och andra fasta arvoden enligt 1 § 2, 4, 5 och 8 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ. Avdraget skall beräknas på arvodet eller arvodena delat med antalet kalenderdagar i månaden. Lag (2006:998).

1 §  Med tjänsteresa avses en resa som en ledamot företar som ett led i utövandet av sitt uppdrag som riksdagsledamot. Ledamotens bostad på hemorten betraktas därvid som tjänsteställe. Lag (1996:296).

2 §  En ledamot har rätt till ersättning för kostnader för tjänsteresor med belopp motsvarande den faktiska kostnaden. Kostnader för tjänsteresa med egen bil, förmånsbil eller motorcykel ersätts med de belopp som riksdagsförvaltningen bestämmer. Lag (2006:998).

2 a §  Ledamoten skall efter avslutad tjänsteresa lämna en reseräkning till riksdagsförvaltningen snarast, dock senast sex månader efter det att resan eller förrättningen avslutades. Lag (2001:543).

3 a §  Riksdagsstyrelsen eller den som riksdagsstyrelsen bestämmer fattar beslut om en riksdagsledamots utrikes tjänsteresa.

Riksdagsstyrelsen fastställer ett belopp per valperiod för en riksdagsledamots enskilda tjänsteresa för att delta i samarbetet inom Europeiska unionen. Medel som inte använts till sådan resa får överföras till ledamotens partigrupp om partiet återkommer till riksdagen efter ett val och disponeras enligt 14 § lagen (1999:1209) om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen.

Regler för beslut om utrikes tjänsteresa för utskott eller företrädare för utskott finns i riksdagsordningen samt för utrikes tjänsteresa på uppdrag av partigrupp i riksdagen i lagen (1999:1209) om stöd till riksdagsledamöternas och partigruppernas arbete i riksdagen. Lag (2006:998).

1 §  En ledamot har rätt till traktamente enligt 2-6 §§ om förutsättningarna för avdrag för ökade levnadskostnader är uppfyllda enligt 12 kap.6 och 6 a §§inkomstskattelagen (1999:1229). Lag (2006:998).

2 §  Dagtraktamente vid flerdygnsförrättning på annan ort i Sverige än Stockholm betalas för varje hel dag som tagits i anspråk för förrättningen med ett belopp som motsvarar en etthundratjugondel av prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring avrundat till närmaste tiotal kronor. Har förrättningen påbörjats kl. 12.00 eller senare avresedagen eller avslutats kl. 19.00 eller tidigare hemresedagen betalas halvt dagtraktamente.

Har ledamoten fått en fri måltid under en tjänsteresa skall dagtraktamentet minskas med ett av riksdagsförvaltningen fastställt belopp, om inte måltiden obligatoriskt ingår i priset för transporten på allmänna transportmedel. Lag (2006:998).

3 §  Ersättning vid flerdygnsförrättning i Stockholm (stockholmstraktamente) betalas för varje hel och halv dag som tagits i anspråk för förrättningen med ett belopp som motsvarar hälften av maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229) avrundat till närmaste tiotal kronor. Stockholmstraktamente utbetalas inte för dag som berättigar till dagtraktamente enligt 2 §, utlandstraktamente enligt 6 § eller förrättningstillägg enligt 7 §.

Stockholmstraktamentet skall inte reduceras om ledamoten fått fria måltider under förrättningen. Lag (2006:998).

4 §  Ersättning för logikostnad i Sverige (nattraktamente) betalas med belopp motsvarande visad kostnad upp till ett högsta belopp som riksdagsförvaltningen bestämmer. Vid särskild tjänsteförrättning i Sverige mer än 50 km från bostaden betalas dock ersättning för faktisk logikostnad som föranleds av förrättningen.

Någon ersättning för logi betalas dock inte

1. om riksdagsförvaltningen tillhandahåller logi utan kostnad för ledamoten, eller
2. vid särskild tjänsteförrättning som äger rum inom 50 km från Riksdagshuset om riksdagsförvaltningen tillhandahåller logi utan kostnad för ledamoten eller om ersättning för logi betalas för annan bostad belägen inom denna 50-kilometersgräns.

Oavsett vad som sägs i första och andra styckena betalas ersättning för faktisk logikostnad vid konferens med utskott, delegation, kommitté eller liknande inom riksdagen samt vid konferens med partigrupp i riksdagen. Lag (2006:998).

5 §  Kan ledamoten inte visa vilka utgifter han eller hon har haft för logi betalas ersättning för hel natt med hälften av maximibeloppet enligt 12 kap. 11 § inkomstskattelagen (1999:1229). Sådan ersättning betalas inte när resenären tillbringat natten på tåg, fartyg eller flygplan och inte heller då fritt logi tillhandahållits av en myndighet, ett trafikföretag eller motsvarande. Lag (2006:998).

6 §  Vid flerdygnsförrättning utomlands betalas ersättning för ökade levnadskostnader enligt de villkor och med de belopp som gäller för tjänstemän inom riksdagsförvaltningen. Lag (2006:998).

7 §  Vid endagsförrättning utomlands som varar mer än fyra timmar betalas ersättning för ökade levnadskostnader enligt de villkor och med de belopp som gäller för arbetstagare hos riksdagen. Lag (2006:998).

8 §  Om en ledamot eller en ersättare, som inte har kunnat få bostad i riksdagens hus, har högre logikostnader än det högsta belopp som betalas enligt 4 § första stycket får riksdagsförvaltningen, om det finns särskilda skäl, betala högre ersättning. Lag (2006:998).

9 §  Efter ledighet i mer än nittio dagar i följd betalas inte någon ersättning för logikostnad om det inte finns särskilda skäl. Lag (2006:998).

10 §  Om det finns synnerliga skäl får riksdagsförvaltningen, efter ansökan av ledamot, betala ersättning för kostnad som är förenad med den bostad där ledamoten är folkbokförd men där nattraktamente inte betalas för denna eller någon annan egen bostad. Ersättningen får inte överstiga det högsta belopp som betalas enligt 4 § första stycket. Lag (2006:998).

1 §  Riksdagen tillhandahåller ledamöter sådan teknisk utrustning som är av väsentlig betydelse för utförande av uppdraget som ledamot i riksdagen. Lag (2006:998).

2 §  En ledamot som är ledig får behålla den tekniska utrustningen. Om det finns särskilda skäl kan sådan utrustning krävas tillbaka under ledigheten. Lag (2006:998).

3 §  Riksdagsförvaltningen får besluta om ersättning för de kostnader en ledamot har för att han eller hon använder privat teknisk utrustning i riksdagsuppdraget. Lag (2006:998).

1 §  Egenpensionsförmåner är ålderspension, sjukpension och egenlivränta. Den som är eller har varit både ledamot i riksdagen och företrädare i Europaparlamentet har inte rätt till sådana förmåner enligt denna lag. Rätten till egenpensionsförmåner i sådana fall regleras i lagen (1996:305) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet.

Egenpensionsförmåner får inte betalas samtidigt med arvode eller inkomstgaranti. Lag (1996:305).

2 §  Egenpensionsförmånerna bestäms på grundval av ett underlag och en tidsfaktor.

Underlaget för egenpensionsförmånerna beräknas med utgångspunkt från ett pensionsgrundande arvode.

3 §  Pensionsgrundande arvode utgörs av ledamoten tillkommande

1. ledamotsarvode enligt 3 kap. 1 §,
2. tilläggsarvode enligt 3 kap. 2 §,
3. arvoden enligt 1 § 1-4 och 8 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ. Lag (1997:1067).

4 §  Underlaget för egenpensionsförmånerna beräknas med utgångspunkt från det pensionsgrundande arvodet för de kalenderår en ledamot innehaft uppdraget under en femårsperiod närmast före avgångsåret. Det pensionsgrundande arvodet för de fyra första kalenderåren räknas därvid om till nivån för det sista kalenderåret före avgångsåret med hjälp av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Medeltalet av de framräknade beloppen utgör underlaget för egenpensionsförmånerna.

Kan en ledamot inte tillgodoräknas pensionsgrundande arvode för fem kalenderår, utgör underlaget för egenpensionsförmånerna medeltalet av beloppen för de hela kalenderår som kan tillgodoräknas.

Kan endast ett helt kalenderår tillgodoräknas, utgör underlaget för egenpensionsförmånerna det pensionsgrundande arvodet för det året.

Kan inte helt kalenderår tillgodoräknas, utgör underlaget för egenpensionsförmånerna det genomsnittliga pensionsgrundande arvodet för de hela kalendermånader som kan tillgodoräknas multiplicerat med tolv.

5 §  Tidsfaktorn för ålderspension och sjukpension utgör förhållandet mellan antalet hela år, dock högst tolv, och talet tolv. Lag (1996:305).

6 §  Tidsfaktorn för egenlivränta utgör förhållandet mellan antalet hela år och talet 30. Lag (1996:305).

1 §  För rätt till ålderspension fordras att ledamoten fullgjort minst sex hela år och vid avgången fyllt 50 år. Lag (1996:305).

2 §  Ålderspension betalas från och med den månad ledamoten fyller 65 år eller från och med månaden efter den senare tidpunkt då uppdraget att vara ledamot upphör.

Ålderspension betalas till och med utgången av den månad då den berättigade avlider.

3 §  För hel ålderspension fordras minst tolv hela år. Lag (1996:305).

4 §  Ålderspension utgör tidsfaktorn multiplicerad med

1. 11,5 procent av underlaget för egenpensionsförmånerna upp till och med 7,5 gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. 65 procent av den del av underlaget som överstiger 7,5 basbelopp men inte 20 basbelopp samt
3. 32,5 procent av den del av underlaget som överstiger 20 basbelopp men inte 30 basbelopp. Lag (1997:1067).

1 §  Rätt till sjukpension föreligger för en ledamot som frånträder sitt uppdrag och får hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (2002:202).

2 §  Sjukpension betalas till och med månaden före den månad ledamoten fyller 65 år eller, om ledamoten avlider dessförinnan, till och med den månad dödsfallet inträffar. Från och med den månad ledamoten fyller 65 år betalas ålderspension beräknad med samma tidsfaktor som för sjukpensionen.

3 §  För hel sjukpension fordras tolv hela år. Lag (1996:305).

4 §  En ledamot som inte fullgjort tolv hela år i riksdagen tillgodoräknas även de år som återstår fram till utgången av det kalenderår ledamoten fyller 65 år. Lag (1996:305).

5 §  Sjukpension utgör tidsfaktorn multiplicerad med

1. 21 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmånerna som inte överstiger 7,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. 81 procent av den del av underlaget som överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp samt
3. 40,5 procent av den del av underlaget som överstiger 20 men inte 30 basbelopp. Lag (1997:1067).

6 §  Sjukpension skall på ett underlag för egenpensionsförmåner upp till 7,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring minskas med sådan ersättning enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring som avser samma inkomstbortfall. Betalas ej hel sjukpension, minskas avdraget i motsvarande mån. Lag (2001:1000).

1 §  En ledamot som lämnar riksdagen och därvid har fullgjort minst tre sammanhängande hela år i riksdagen före den månad ledamoten fyller 65 år och inte är berättigad till ålderspension enligt denna lag har rätt till egenlivränta. Lag (1996:305).

2 §  Egenlivränta betalas från och med den månad ledamoten fyller 65 år till och med den månad då ledamoten avlider.

3 §  Egenlivränta utgör tidsfaktorn multiplicerad med

1. 9,5 procent av underlaget för egenpensionsförmånerna upp till 7,5 gånger basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. 61,5 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmånerna som överstiger 7,5 men inte 20 basbelopp samt
3. 30,75 procent av den del av underlaget som överstiger 20 men inte 30 basbelopp. Lag (1997:1067).

1 §  Efterlevandepension betalas efter den som vid sin död var ledamot av riksdagen eller berättigad till ålderspension eller sjukpension enligt denna lag.

Sådan pension betalas dock inte enligt denna lag efter den som tidigare varit företrädare i Europaparlamentet. Rätten till efterlevandepen- sion i sådana fall regleras i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet. Lag (1996:305).

2 §  Efterlevandepension tillkommer efterlevande make samt eget arvsberättigat barn och adoptivbarn som inte fyllt 20 år.

Med efterlevande make jämställs den som, utan att vara gift, stadigvarande sammanbodde med en ogift ledamot vid dennes död och som tidigare varit gift med eller har eller har haft eller då väntade barn med denne.

3 §  Efterlevandepensionen betalas under fem år från och med månaden efter dödsfallet. Om ledamoten avgått före fyllda 65 år betalas efterlevandepension längst till den tidpunkt då den avlidne skulle ha fyllt 70 år. Detsamma gäller om ledamoten avgått med ålderspension då denne fyllde 65 år. Om ledamoten avgått med ålderspension efter fyllda 65 år betalas efterlevandepension längst under fem år räknat från avgången. Lag (2001:1000).

4 §  Har rätten till efterlevandepension upphört enligt 7 § eller den berättigade avlidit, betalas pensionen till utgången av den månad då detta inträffat.

5 §  Beräkningsgrunden för efterlevandepension för år utgör för en efterlevande ett belopp motsvarande 1,2 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och för varje berättigad därutöver ett belopp motsvarande 0,5 basbelopp.

6 §  Efterlevandepension betalas

1. till en efterlevande med 1,2 basbelopp,
2. till make och barn med ett basbelopp till maken och resterande pension i lika delar till barnen,
3. till mer än ett barn i lika delar till dem.

7 §  Rätten till efterlevandepension upphör för efterlevande make eller sammanboende som ingår äktenskap och annars vid utgången av den månad då den berättigade avlider.

1 §  Kompletterande efterlevandepension betalas efter den som vid sin död var ledamot av riksdagen eller berättigad till ålderspension eller sjukpension enligt denna lag.

Sådan pension betalas dock inte enligt denna lag efter den som tidi- gare varit företrädare i Europaparlamentet. Rätten till kompletterande efterlevandepension i sådana fall regleras i lagen (1996:304) om arvode m.m. till Sveriges företrädare i Europaparlamentet. Lag (1996:305).

2 §  Kompletterande efterlevandepension tillkommer eget arvsberättigat barn och adoptivbarn som inte fyllt 20 år samt efterlevande make eller sammanboende som avses i 11 kap. 2 § andra stycket under förutsättning att äktenskapet eller samboförhållandet ingåtts senast den dag ledamoten fyllt 60 år.

3 §  Kompletterande efterlevandepension betalas från och med månaden efter dödsfallet.

4 §  Tidsfaktorn för kompletterande efterlevandepension utgör förhållandet mellan antalet hela år i riksdagen, dock högst tolv, och talet tolv. Avlider ledamoten under fullgörande av uppdraget utan att ha uppnått tolv hela år, tillgodoräknas även de år som återstår fram till utgången av det kalenderår då ledamoten skulle ha fyllt 65 år. Lag (1996:305).

5 §  Kompletterande efterlevandepension beräknas med utgångspunkt från ett normalbelopp. Normalbeloppet utgör

1. 32,5 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmåner som överstiger 7,5 basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring men inte 20 basbelopp samt
2. 16,25 procent av den del av underlaget för egenpensionsförmåner som överstiger 20 men inte 30 basbelopp.

Beräkningsgrunden för kompletterande efterlevandepension är för år i procent av normalbeloppet för

1. make 100 procent,
2. make och ett barn 130 procent,
3. make och två barn 150 procent och för varje barn därutöver 10 procent,
4. ett barn 75 procent,
5. två barn 110 procent,
6. tre barn 135 procent,
7. fyra barn 150 procent och för varje barn därutöver 10 procent.

Underlaget för kompletterande efterlevandepension utgör beloppet enligt andra stycket multiplicerat med tidsfaktorn.

Kompletterande efterlevandepension betalas av underlaget

1. till make 100 procent,
2. till ett barn 75 procent,
3. till make och barn, 75 procent till maken och återstoden i lika delar till barnen,
4. till barn, underlaget i lika delar. Lag (1997:1067).

6 §  Rätten till kompletterande efterlevandepension upphör för efterlevande make eller sammanboende som ingår äktenskap och annars vid utgången av den månad då den berättigade avlider.

1 §  Syftet med inkomstgarantin är att skapa en ekonomisk trygghet för en avgången ledamot i den omställningssituation som uppstår när han eller hon lämnar riksdagen. Garantin är inte avsedd som en varaktig försörjning. Lag (2006:998).

2 §  Riksdagsförvaltningen beslutar om rätt till inkomstgaranti. Rätt till inkomstgaranti från och med den tidpunkt arvodet upphör har den som

1. har varit ledamot och som före 65 års ålder lämnar riksdagen efter minst tre hela års sammanhängande tid i riksdagen, eller
2. har varit riksdagsledamot och ledamot i Europaparlamentet och som före 65 års ålder lämnar riksdagen efter sammanlagt minst tre hela års sammanhängande tid i Europaparlamentet och riksdagen. Lag (2006:998).

3 §  Ledighet som beviljats av riksdagen eller av talmannen eller sjukfrånvaro begränsar inte rätten till inkomstgaranti. Lag (2006:998).

4 §  Inkomstgaranti betalas ut från och med den dag arvodet upphör och gäller, med de begränsningar som framgår av 5 § första stycket, 5 § andra stycket 1 och 2 och 16 §, till och med månaden innan den då ledamoten fyller 65 år eller, om ledamoten avlider dessförinnan, till och med den månad då dödsfallet inträffar.

Om ledamoten åter tar plats i riksdagen upphör garantin så länge uppdraget varar. Om ledamoten tar plats i Europaparlamentet upphör garantin enligt denna lag. Lag (2006:998).

5 §  För den som varit ledamot i riksdagen kortare sammanlagd tid än sex hela år gäller inkomstgarantin ett år.

För den ledamot som lämnar riksdagen efter en sammanlagd tid av minst sex hela år i riksdagen gäller inkomstgarantin

1. i längst två år om ledamoten inte uppnått 40 års ålder,
2. i längst fem år om ledamoten uppnått 40 men inte 50 års ålder,
3. längst till ingången av den månad då ledamoten fyller 65 år om han eller hon uppnått 50 års ålder.

Detsamma gäller den ledamot som lämnar riksdagen efter en sammanlagd tid av minst sex hela år i riksdagen och Europaparlamentet. Lag (2006:998).

6 §  För de första fem åren skall inkomstgarantin jämställas med inkomst av anställning, och för tid därefter skall inkomstgarantin jämställas med pension enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Lag (2006:998).

7 §  Om det finns särskilda skäl får riksdagsförvaltningen förlänga den tid under vilken garantin gäller enligt 5 § första stycket och 5 § andra stycket 1 och 2 med högst ett år. I ett sådant beslut kan garantin bestämmas till ett lägre belopp. Lag (2006:998).

8 §  Riksdagsförvaltningen får bevilja inkomstgaranti till en ledamot som har lämnat sitt uppdrag och får partiell sjukersättning eller partiell aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (2006:998).

9 §  Underlaget för beräkning av inkomstgaranti de första fem garantiåren utgörs av följande arvoden som betalas vid avgångstillfället:

1. ledamotsarvodet enligt 3 kap. 1 §,
2. tilläggsarvode enligt 3 kap. 2 §, och
3. arvoden för månad till riksdagsledamot enligt 1 § 2, 4, 5 och 8 lagen (1989:185) om arvoden m.m. för uppdrag inom riksdagen, dess myndigheter och organ.

Från och med det sjätte garantiåret beräknas inkomstgaranti enbart på det ledamotsarvode som betalas vid avgångstillfället. Lag (2006:998).

10 §  Inkomstgarantin betalas per månad under det första garantiåret med 80 procent av den del av garantiunderlaget som inte överstiger 1,67 inkomstbasbelopp enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension och med 40 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 inkomstbasbelopp. För tid därefter betalas inkomstgaranti med följande andelar av garantiunderlaget i förhållande till ledamotens sammanlagda tid i riksdagen och i Europaparlamentet:

• 66,0 procent av den del av garantiunderlaget som inte överstiger 1,67 inkomstbasbelopp och 33 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 inkomstbasbelopp efter minst 12 år,
• 60,5 procent av den del av garantiunderlaget som inte överstiger 1,67 inkomstbasbelopp och 30,25 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 inkomstbasbelopp efter minst 11 år,
• 55,0 procent av den del av garantiunderlaget som inte överstiger 1,67 inkomstbasbelopp och med 27,5 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 inkomstbasbelopp efter minst 10 år,
• 49,5 procent av den del av garantiunderlaget som inte överstiger 1,67 inkomstbasbelopp och med 24,75 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 inkomstbasbelopp efter minst 9 år,
• 44,0 procent av den del av garantiunderlaget som inte överstiger 1,67 inkomstbasbelopp och med 22 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 inkomstbasbelopp efter minst 8 år,
• 38,5 procent av den del av garantiunderlaget som inte överstiger 1,67 inkomstbasbelopp och med 19,25 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 inkomstbasbelopp efter minst 7 år,
• 33,0 procent av den del av garantiunderlaget som inte överstiger 1,67 inkomstbasbelopp och med 16,5 procent av den del som överstiger 1,67 men inte 2,5 inkomstbasbelopp efter minst 6 år. Lag (2006:998).

11 §  För den som varit ledamot i sammanlagt minst sex hela år anknyts den fastställda inkomstgarantin till det prisbasbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för avgångsåret och omräknas vid förändring av detta. Lag (2006:998).

12 §  Inkomstgarantin minskas med vad ledamoten får i form av sjukersättning och aktivitetsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring under den tid inkomstgarantin betalas. Lag (2006:998).

13 §  Inkomstgarantin minskas också, på det sätt som framgår av 14 §, med följande inkomster:

1. inkomst som är pensionsgrundande enligt 2 kap. lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension,
2. sådan inkomst av anställning eller uppdrag utomlands som inte beskattas i Sverige,
3. delpension enligt kollektivavtal,
4. pension och livränta i andra fall än som avses i 12 §,
5. andra kontanta förmåner på grund av anställning eller uppdrag än dem som avses i 1-4. Lag (2006:998).

14 §  Minskningen skall utgöra den procentandel som anges för varje särskilt fall i 10 § av den sammanlagda inkomst enligt 13 § som per år överstiger ett prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (2006:998).

15 §  Föreligger inte rätt till inkomstgaranti under ett helt kalenderår, skall endast inkomster som hänför sig till den tid då rätt till inkomstgaranti föreligger medräknas vid minskningen.

Minskningen fördelas på det antal kalenderdagar garantin betalas.

Om den som har inkomstgaranti samtidigt även tar emot avgångsförmåner på grund av uppdrag som statsråd, arbetstagare med statlig chefsanställning eller kommunal förtroendeman, och avgångsförmånerna skall minskas med hänsyn till andra inkomster, får minskningen enligt första stycket justeras om det behövs med hänsyn till de sammanlagda effekterna av de olika regelsystemen. Statens pensionsverk beslutar efter samråd med berörda pensionsgivare om sådan jämkning. Lag (2006:998).

16 §  Riksdagens arvodesnämnd får besluta att rätt till inkomstgaranti inte föreligger eller att utbetalningen av inkomstgarantin skall minskas eller helt upphöra om en garantitagare

1. förvärvsarbetar i väsentlig omfattning åt någon annan och inte tar ut skälig ersättning för detta arbete, eller
2. dömts för brott som medfört att garantitagaren skiljts från uppdraget som riksdagsledamot eller dömts för brott av sådan allvarlig art att det framstår som sannolikt att garantitagaren skulle ha skiljts från uppdraget som riksdagsledamot om han eller hon hade varit kvar i riksdagen. Lag (2006:998).

17 §  Ett efterlevandeskydd betalas till eget arvsberättigat barn som inte fyllt 20 år efter den som vid sin död var berättigad till inkomstgaranti enligt 5 § andra stycket 1 och 2. Lag (2006:998).

18 §  Om det finns särskilda skäl får riksdagsförvaltningen bevilja efterlevandeskydd till efterlevande make. Ett sådant beslut kan omprövas. Lag (2006:998).

19 §  Efterlevandeskyddet gäller i högst fem år och betalas till utgången av den månad då rätten till skyddet upphör eller den berättigade avlider. Lag (2006:998).

20 §  Efterlevandeskyddet betalas per år med ett belopp för varje barn motsvarande 0,5 prisbasbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Lag (2006:998).

21 §  Den som vill ha efterlevandeskydd skall ansöka om det hos riksdagsförvaltningen.

Efterlevandeskydd kan inte betalas för längre tid tillbaka än två år före ansökningsmånaden. Lag (2006:998).

22 §  Den som vill att inkomstgaranti skall betalas ut skall skriftligen ansöka om det hos Statens pensionsverk enligt 2 a § 1 lagen (2000:419) med instruktion för riksdagsförvaltningen.

Inkomstgaranti kan inte betalas ut för längre tid tillbaka än sex månader före ansökningsmånaden. Lag (2006:998).

23 §  Den som ansökt om utbetalning skall skriftligen lämna sådana uppgifter som Statens pensionsverk behöver för att bedöma sökandens rätt till utbetalning. Uppgifterna skall lämnas på heder och samvete.

Om den som ansökt om utbetalning inte lämnar de uppgifter som begärts får Statens pensionsverk hålla inne vidare utbetalningar.

Om den som har beviljats utbetalning av inkomstgaranti får väsentligt ändrade inkomstförhållanden och dessa kan antas påverka rätten till utbetalning skall han eller hon utan särskild begäran lämna uppgift om detta till Statens pensionsverk. Lag (2006:998).

24 §  Arbetsgivare och andra som har betalat ut ersättning eller förmån skall på begäran av Statens pensionsverk lämna de uppgifter för en namngiven person om sådana förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av denna lag.

Den som inte fullgör sin skyldighet enligt första stycket får föreläggas att fullgöra skyldigheten. Föreläggandet får förenas med vite. Lag (2006:998).

25 §  Om inkomstgarantin har betalats ut med ett för högt belopp skall garantitagaren betala tillbaka mellanskillnaden. Ett belopp som skall betalas tillbaka skall, när det är lämpligt, minska kommande utbetalningar av inkomstgarantin. Om det finns särskilda skäl får återkravet efterges helt eller delvis. Lag (2006:998).

26 §  Om inkomstgarantin har betalats ut med ett för högt belopp och mellanskillnaden inte har betalats tillbaka inom en månad efter det att krav på återbetalning framställts, skall garantitagaren betala ränta för tid därefter till dess betalning sker. Räntan skall bestämmas efter den räntesats som anges i räntelagen (1975:635). Om det finns särskilda skäl får kravet på ränta efterges helt eller delvis.

Bestämmelserna i första stycket skall också gälla om garantitagaren försummat att lämna uppgifter som behövs för bestämmande av det belopp som skall betalas tillbaka. I ett sådant fall skall ränta tas ut från den dag då uppgifterna senast skulle ha lämnats in. Lag (2006:998).

27 §  En garantitagare, vars rätt till inkomstgaranti har jämkats enligt 16 §, äger rätt att när nya förhållanden inträtt på nytt ansöka om inkomstgaranti. En sådan ansökan prövas av Riksdagens arvodesnämnd. Lag (2006:998).

1 §  Fastställd ålderspension, sjukpension och kompletterande efterlevandepension anknyts till basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring och omräknas vid förändring av detta. Lag (1997:1067).

2 §  Den fastställda egenlivräntan anknyts till det basbelopp som enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller för året före det år då egenlivräntan börjar utbetalas och omräknas vid förändring av detta. Lag (1997:1067).

4 §  Med basbelopp i 2 kap. 9 §, 8 kap. 4 §, 9 kap. 5 §, 10 kap. 3 § och 12 kap. 5 § avses det förhöjda prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Om inte annat sägs i första stycket avses med basbelopp i denna lag prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring. Lag (2006:998).

1 §  En riksdagsledamot är grupplivförsäkrad, tjänstereseförsäkrad och arbetsskadeförsäkrad på riksdagens bekostnad. Lag (1996:305).

2 §  Om det finns särskilda skäl kan en riksdagsledamot efter prövning av riksdagsförvaltningen få ersättning för kostnader för insatser i rehabiliteringssyfte. Lag (2001:1000).

1 §  Ett beslut av riksdagsförvaltningen enligt 13 kap. denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Vid överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd.

Övriga beslut av riksdagsförvaltningen enligt denna lag överklagas hos Riksdagens överklagandenämnd. Lag (2006:998).

2 §  Ett beslut av Riksdagens arvodesnämnd enligt 13 kap.16 eller 27 § denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Vid överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd. Lag (2006:998).

3 §  Ett beslut av Statens pensionsverk enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Vid överklagande till kammarrätten krävs prövningstillstånd. Lag (2006:998).

4 §  Ett beslut överklagas skriftligt. I överklagandet skall klaganden ange vilket beslut som överklagas och den ändring i beslutet som han eller hon begär.

Överklagandet ges in till den myndighet som har meddelat beslutet. Det skall ha kommit in dit inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet. Lag (2006:998).