1 §  Denna förordning innehåller föreskrifter om

1. fiske och vattenbruk inom Sveriges sjöterritorium och inom Sveriges ekonomiska zon,
2. fiske från svenska fartyg utanför Sveriges ekonomiska zon,
3. fiskerinäringens marknadsreglering, och
4. stöd till vattenbruket och fiskerinäringen.

I förordningen ges föreskrifter som behövs för att EG:s gemensamma fiskeripolitik ska kunna genomföras i Sverige. Förordning (2008:128).

2 kap. Fisket och vattenbruket

2 §  Länsstyrelsen prövar frågor om tillstånd att sätta ut eller sträcka ut fasta redskap.

Tillstånd får endast beviljas fiskare som bedriver yrkesmässigt fiske, om inte annat följer av 11 § fiskelagen (1993:787) eller särskilda skäl föranleder annat.

3 §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om utländska medborgares rätt till fiske i Sveriges territorialhav och i Sveriges ekonomiska zon på grund av internationella överenskommelser. Förordning (2011:646).

4 §  Sådant tillstånd till fiske för utländska medborgare som avses i 13 § tredje stycket fiskelagen (1993:787) och som avser annat fiske än yrkesmässigt fiske meddelas av länsstyrelsen.

Tillstånd kan förenas med villkor att fisk som har fångats vid sådant fiske inte får säljas. Förordning (2005:462).

5 §  Det är förbjudet att fiska mal, flodpärlmussla och sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats med N. Förordning (2007:956).

6 §  Fiske får inte bedrivas med gift, sprängämnen eller andra bedövande eller dödande ämnen, elektrisk ström, skjutvapen eller sådana redskap som fisken kan spetsas med. Fiske med ålsax, vars tänder är högst sex millimeter, är dock tillåtet. Huggkrok får användas för att bärga fisk som har fångats med andra redskap.

Hummer eller krabba får inte fångas vid dykning.

I fråga om sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats med N eller F är det förbjudet att för fiske använda medel eller metoder som inte är selektiva och som lokalt kan medföra att populationen av arten försvinner eller utsätts för en allvarlig störning. Förordning (2007:956).

7 §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter för fiskevården och fiskets bedrivande som förbjuder eller begränsar

1. fisket med avseende på vilken fisk som får fångas,
2. användningen av fiskefartyg, fiskemetoder eller fiskeredskap, och
3. fiske inom vissa områden eller för vissa ändamål.

I fråga om fiske i andra vatten än havet och vattnen längs kusterna och Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren samt Storsjön i Jämtland till första definitiva vandringshindret, får föreskrifter enligt första stycket meddelas endast för att skydda särskilt hotade arter eller stammar av nationellt intresse.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om att yrkesmässigt fiske inom ett område med användande av en viss fiskemetod får bedrivas endast efter tillstånd av myndigheten.

Havs- och vattenmyndigheten får också meddela föreskrifter för fiskevården som avser förbud mot att behålla fisk som fångats, bearbeta fisk ombord, förvara fisk i sump eller omlasta, föra i land, föra in i landet eller saluhålla fisk. Förordning (2011:646).

8 §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om att kräftfiske på allmänt vatten i Vänern, Vättern, Hjälmaren och Storsjön i Jämtland får bedrivas endast efter tillstånd av myndigheten eller av länsstyrelsen. Tillstånd ska i första hand lämnas den som ägnar sig åt yrkesmässigt fiske. Förordning (2011:646).

9 §  Det är förbjudet

1. att utan föregående desinfektering använda redskap för kräftfiske i ett vatten om redskapet tidigare använts för fiske i ett annat vatten,
2. att förvara eller kasta kräftor eller delar av kräftor i annat vatten än det där de fångats, och
3. att i ett vatten rengöra eller kasta emballage i vilket kräftor från ett annat vatten har förvarats.

10 §  För att hindra spridningen av kräftpest får länsstyrelsen besluta att ett visst område ska anses kräftpestsmittat eller vara skyddsområde för flodkräfta.

Ett beslut om skyddsområde ska vara grundat på en förvaltningsplan för flodkräfta som länsstyrelsen upprättat och Havs- och vattenmyndigheten godkänt. Förordning (2012:110).

11 §  Inom ett område som har förklarats kräftpestsmittat är det förbjudet att

1. fånga kräftor,
2. saluhålla, sälja, köpa eller transportera okokta kräftor,
3. använda fisk som betesfisk i ett annat vatten än det där den fångats.

Fiskeredskap, båtar, maskiner eller andra föremål som har använts i ett vatten inom ett område som har förklarats kräftpestsmittat får inte transporteras till någon annan sjö eller något annat vattendrag inom området eller föras ut ur området utan föregående desinfektering.

Inom ett område som har förklarats utgöra skyddsområde är det förbjudet att

1. saluhålla, sälja, köpa eller transportera okokta kräftor som inte härrör från området,
2. använda fisk som betesfisk i ett annat vatten än det där den fångats,
3. utan föregående desinfektering använda fiskeredskap, båtar, maskiner eller andra föremål som har använts i vatten utanför området,
4. utplantera signalkräfta.

Länsstyrelsen får föreskriva sådana undantag från bestämmelserna i första till tredje styckena som inte ökar risken för smittspridning eller som behövs av vetenskapliga skäl. Förordning (2005:462).

12 §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om vilken hänsyn som vid fiske ska tas till naturvårdens intressen.

I ärenden enligt fiskelagen (1993:787) får Havs- och vattenmyndigheten eller länsstyrelsen besluta att det ska göras en analys av vilken inverkan en fiskemetod eller utsättande av en fiskart har på miljön. Naturvårdsverket ska ges tillfälle att yttra sig över en sådan analys.

Havs- och vattenmyndigheten eller länsstyrelsen får besluta att den som ska använda metoden eller sätta ut fiskarten ska göra och bekosta analysen. När en analys görs av någon av myndigheterna, får denna besluta att den som ska använda den nya metoden eller sätta ut fisken ska betala en avgift som helt eller delvis motsvarar kostnaderna för analysen. Vid bedömningen av om den enskilde ska svara för kostnaderna för analysen ska hänsyn tas till omfattningen av dennes verksamhet. Förordning (2011:646).

13 §  Den som fiskar med rörliga redskap i vatten där fisket är fritt för var och en får endast använda nät, långrev, ryssja, bur, handredskap och håv.

Vid fiske med nät, långrev, ryssjor och burar får sammanlagt högst sex redskap användas samtidigt. Vid hummerfiske får därutöver högst fjorton burar (hummertinor) användas. En långrev får vara försedd med högst 100 krokar. Nätens sammanlagda längd får inte överstiga 180 meter.

Första och andra styckena gäller inte den som fiskar yrkesmässigt, innehar fisket med äganderätt eller har rätt till fisket på grund av nyttjanderätt som omfattar även annat fiske än det som är fritt för var och en.

14 §  Märkning av redskap som används vid fiske och märkning av fisksump ska utföras så att det framgår av märkningen vem som använder redskapet eller sumpen, om användaren av redskapet är yrkesfiskare eller fritidsfiskare och om användaren fiskar med enskild fiskerätt.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om sådan märkning. Förordning (2011:646).

15 §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om utmärkning av fiskeredskap. Innan myndigheten meddelar sådana föreskrifter ska den höra Jordbruksverket och Sjöfartsverket. Förordning (2011:646).

15 a §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om utmärkning av vattenbruksanläggningar. Innan verket meddelar sådana föreskrifter ska det höra Havs- och vattenmyndigheten och Sjöfartsverket. Förordning (2011:646).

16 §  För att sätta ut fisk eller flytta fisk från ett vattenområde till ett annat eller för att anlägga och driva en fiskodling krävs tillstånd av länsstyrelsen. Ett tillstånd får förenas med villkor.

Tillstånd till fiskodling får meddelas för viss tid.

Tillstånd får inte ges för sådana fiskarter eller fiskstammar som är olämpliga med hänsyn till vattenområdets särart. Tillstånd får inte heller ges om det finns risk för spridning av smittsamma sjukdomar.

Om någon i en dom eller ett beslut i ett mål eller ärende om vattenverksamhet enligt miljöbalken eller motsvarande äldre bestämmelser är ålagd att vidta en åtgärd som kräver tillstånd enligt första stycket, skall tillståndsprövningen endast omfatta de villkor som behövs för att förebygga spridning av smittsamma sjukdomar.

Bestämmelser om att en särskild tillståndsprövning krävs i vissa fall finns i 7 kap.28 a-29 b §§miljöbalken. Förordning (2001:452).

17 §  Länsstyrelsen får helt eller delvis återkalla ett tillstånd att bedriva fiskodling

1. om den som har sökt tillståndet har vilselett länsstyrelsen genom att lämna oriktiga uppgifter eller låta bli att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet,
2. när tillståndet eller villkor som gäller för verksamheten inte har följts och avvikelsen inte är av ringa betydelse,
3. om det genom verksamheten har uppkommit någon olägenhet av väsentlig betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts,
4. om verksamheten medför avsevärd risk för skyddsvärda fiskbestånd,
5. om tillståndet inte har utnyttjats under en längre tid och det kan antas att tillståndet inte heller kommer att utnyttjas,
6. om verksamheten slutligt har upphört,
7. om ett nytt tillstånd ersätter ett tidigare tillstånd, eller
8. om det behövs för att uppfylla Sveriges förpliktelser till följd av EU-medlemskapet. Förordning (2006:197).

17 a §  Länsstyrelsen får ändra eller upphäva villkor eller andra bestämmelser eller meddela nya sådana i ett tillstånd att bedriva fiskodling

1. om den som har sökt tillståndet har vilselett länsstyrelsen genom att lämna oriktiga uppgifter eller låta bli att lämna uppgifter av betydelse för tillståndet eller villkoren,
2. när tillståndet eller villkor som gäller för verksamheten inte har följts,
3. om det genom verksamheten uppkommit en olägenhet av någon betydelse som inte förutsågs när verksamheten tilläts,
4. om en från smittskyddssynpunkt väsentlig förbättring kan uppnås med användning av någon ny odlingsteknik, eller
5. för att förbättra en anläggnings rymningssäkerhet.

Villkor eller bestämmelser enligt första stycket får inte vara så ingripande att verksamheten inte längre kan bedrivas eller att den avsevärt försvåras. Förordning (2006:197).

17 b §  Lax eller öring som har sina uppväxtområden i havet eller i Vänern, Vättern, Mälaren, Hjälmaren eller Storsjön i Jämtland får sättas ut endast om den är märkt genom att dess fettfena är bortklippt. Förordning (2006:197).

18 §  Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om fiskodling, flyttning av fisk mellan fiskodlingar och slakt av odlad fisk. Innan verket meddelar föreskrifter som rör frågor om påverkan på miljön i sjöar, vattendrag eller hav ska verket höra Havs- och vattenmyndigheten. Förordning (2011:646).

18 a §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela

1. föreskrifter om undantag från 17 b § som det finns vetenskapliga eller andra särskilda skäl för, och
2. ytterligare föreskrifter om utsättning och flyttning av fisk i andra fall än de som avses i 18 §.

Innan myndigheten med stöd av första stycket 2 meddelar föreskrifter som rör frågor om fiskhälsa ska myndigheten höra Jordbruksverket. Förordning (2011:646).

19 §  Frågor om yrkesfiskelicens prövas av Havs- och vattenmyndigheten.

Vid prövningen av om fisket har sådan anknytning till svensk fiskerinäring som avses i 30 § fiskelagen (1993:787) ska myndigheten särskilt ta hänsyn till om

1. värdet av den fångst som sökanden under ett kalenderår landar i Sverige uppgår till minst hälften av dennes totala fångst,
2. minst hälften av sökandens fiskefärder utgår från en svensk hamn, eller
3. minst hälften av deltagarna i sökandens fiske är bosatta här i landet.

Havs- och vattenmyndigheten ska vid sin prövning ta hänsyn till också andra omständigheter som sökanden åberopar till stöd för att fisket är anknutet till svensk fiskerinäring. Förordning (2011:646).

19 a §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om vilka villkor som ska vara uppfyllda för att en ny yrkesfiskelicens ska kunna utfärdas efter återkallelse. Förordning (2012:525).

20 §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om krav på särskilt tillstånd för användning av fartyg för yrkesmässigt fiske.

Havs- och vattenmyndigheten ska pröva ansökningar om tillstånd att från ett svenskt fartyg fiska i utländsk ekonomisk zon eller fiskezon. Endast ansökningar från den som har fartygstillstånd får godkännas. Förordning (2011:646).

21 §  Havs- och vattenmyndigheten får besluta om undantag från 5 och 6 §§ samt 13 § första och andra styckena, om det finns vetenskapliga eller andra särskilda skäl för det. Om undantaget avser endast 5 och 6 §§ prövas frågan i stället av länsstyrelsen.

Havs- och vattenmyndigheten får i enskilda fall besluta om undantag från 13 § andra stycket när det gäller fiske med burar efter skaldjur i fritidsfiskebaserad fisketurismverksamhet.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om eller i det enskilda fallet besluta om undantag från 2, 4–6 §§, 11 § första och andra styckena och 16 §, om fisket bedrivs på uppdrag av myndigheten.

Havs- och vattenmyndigheten prövar frågor om tillstånd till fiske av vetenskapliga skäl enligt EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Förordning (2012:525).

22 §  I fråga om sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som i bilaga 1 till artskyddsförordningen (2007:845) har markerats med N, får undantag från bestämmelserna i 5 § denna förordning föreskrivas eller medges endast om de förutsättningar som anges i 14 § artskyddsförordningen är uppfyllda.

I fråga om sådana arter av fisk, vattenlevande kräftdjur och vattenlevande blötdjur som i bilaga 1 till artskyddsförordningen har markerats med N eller F, får undantag från bestämmelserna i 6 § denna förordning föreskrivas eller medges endast om de förutsättningar som anges i 14 § artskyddsförordningen är uppfyllda. Förordning (2007:956).

1 §  I detta kapitel finns föreskrifter om fisket i Torneälvens fiskeområde. Koordinaterna för de brytningspunkter som avgränsar fiskeområdet anges i bilaga 2. Förordningen (2010:1114).

2 §  Fredningszonerna inom Torneälvens fiskeområde utgörs av vattenområden som sträcker sig 200 meter åt båda sidorna från de räta linjer, som anges med koordinater i bilaga 2.

Allt slags fiske med småryssjor, redskap försedda med botten samt kroknät och andra redskap för fångst av lax eller öring är förbjudet i den del av havet som avgränsas av älvmynningen och en linje dragen från södra stranden av Salmenlahtis mynning via de södra uddarna av Kraaseli och Tirro, över Sellö nordvästra spets till Pirkkiö nordvästra udde. Förordningen (2010:1114).

3 §  Vid fiske efter lax och öring får endast följande redskap användas.

1. Fasta redskap i havsområdet,
2. flytnät och kullenät på fångstplatser i älvområdet enligt bilaga 3,
3. spö och drag, samt
4. håv på fångstplatser enligt bilaga 3.

Vid fiske efter andra arter än lax och öring får endast följande redskap och metoder användas.

1. Fasta redskap i havsområdet,
2. flytnät och kullenät på fångstplatser i älvområdet enligt bilaga 3,
3. förankrade nät i havsområdet samt inom älvområdets lugnvatten, sel och sjöar,
4. lak- och gäddkrok samt lakryssja,
5. not i havsområdet,
6. håv på fångstplatser i älvområdet enligt bilaga 3,
7. mjärde och småryssja,
8. spö och drag samt pilk, och
9. mete med naturligt bete utom i forsar och strömmande vatten.

Vid fiske med handredskap får samtidigt användas högst tre drag per redskap. Under fiske med handredskap måste redskapen hela tiden vara inom räckhåll för fiskaren.

Inom fångstplatser där kullenät, flytnät och håv får användas enligt bilaga 3, är det tillåtet att iordningställa fångstplatsen för fisket i den omfattning som är nödvändig för fiskets utförande. Vid iordningställandet får fiskande redskap inte användas om avsikten är att fånga fisk med dessa under iordningställandet. Den som avser att iordningställa en fångstplats ska senast sju dagar innan arbetet påbörjas meddela sin avsikt till den lokala polismyndigheten. Förordningen (2010:1114).

4 §  Andra redskap än de som anges i 3 § är förbjudna. För fiske efter samtliga arter gäller dessutom följande.

1. Fiske med utter (harrbräde) eller därmed jämförbar fiskemetod är förbjudet.
2. Fiske med skjutvapen, bedövande eller giftiga ämnen eller elektrisk ström är förbjudet.
3. Fiske med handredskap eller andra krokar än lak- och gäddkrok med avsikt att kroka fisken från utsidan eller på sådant sätt att risken för detta är uppenbar är förbjudet. En fisk som krokats utanför munnen ska genast släppas tillbaka i vattnet.
4. Fiske med ljuster och andra redskap som genomtränger fisken från utsidan är förbjudet. Skaftförsedd huggkrok får dock användas för att lyfta fisk som fångats med annat redskap.
5. Vid fiske med förankrade nät är det förbjudet att använda strömhinder, ledarm eller andra fasta konstruktioner.
6. Föremål som är avsedda att skrämma fisken eller hindra dess gång får inte placeras i eller ovanför vattnet.
7. Förbjudna redskap får inte förvaras ombord eller på annat sätt finnas till hands. Detsamma gäller under förbudstid för redskap som är tillåtna vid andra tider. Det är dock tillåtet att transportera skjutvapen som används för jakt. I havsområdet är det även tillåtet att under förbudstid transportera redskap som är tillåtna enligt 3 § om de är bundna och undanstuvade. Förordningen (2010:1114).

5 §  Vid fiske med nät efter andra arter än lax och öring får endast sådana flytnät och förankrade nät användas som består av enkel nätduk utan påse (grimm) tillverkad av entrådig nylon (monofil) med en maximal tjocklek på 0,20 millimeter. I havet är det dock tillåtet att använda grövre tråd i nät med maskstorlek upp till 40 millimeter.

Ett flytnät får vara högst 120 meter långt. Ett kullenät får vara högst 200 meter långt.

Ett förankrat nät får vara högst 60 meter långt. Detta gäller dock inte vid fiske i havsområdet under perioden från och med den 1 augusti till och med den 30 april. Det gäller inte heller vid fiske i havsområdet med förankrade nät vars maskstorlek är högst 40 millimeter. Avståndet mellan förankrade nät ska vara minst 60 meter.

Ingångsöppningen på en mjärde för nejonöga får inte överskrida 16 centimeter i någon riktning.

I fiskeredskap, utom i mjärdar och håvar för fiske efter lax och öring, får inte användas metalltråd, metallwire eller motsvarande.

Fiske i älvområdet med håv efter andra arter än lax och öring är tillåtet bara med håv som är tillverkad av entrådig nylon (monofil) med en trådtjocklek på högst 0,40 millimeter. Förordning (2011:541).

6 §  Ett fiskeredskap som används för fångst ska vara märkt på sådant sätt att det klart framgår vem som är ägare eller brukare av redskapet samt dennes kontaktuppgifter. Märkningen ska tydligt kunna observeras utan att redskapet behöver tas upp ur vattnet. Handredskap som hålls i handen eller annars finns inom räckhåll för fiskaren behöver inte vara märkta.

I övrigt gäller allmänna bestämmelser om märkning och utmärkning av fiskeredskap. Förordningen (2010:1114).

7 §  I älvområdet ska fiskeredskap ha följande maskstorlek:

1. vid fiske efter lax eller öring med flytnät och kullenät minst 100 millimeter,
2. vid fiske efter andra arter än lax och öring med flytnät och kullenät minst 80 millimeter och högst 100 millimeter,
3. vid fiske med förankrade nät minst 80 millimeter och högst 100 millimeter, och
4. vid fiske med småryssja högst 80 millimeter.

I havsområdet ska fiskeredskap ha följande maskstorlek:

1. vid fiske med fasta redskap högst 80 millimeter i fiskhuset, och
2. vid fiske med förankrade nät från och med den 1 maj till och med den 31 juli högst 90 millimeter och övrig tid högst 40 millimeter eller minst 90 millimeter. Förordningen (2010:1114).

8 §  Fiske efter lax och öring är förbjudet om inte annat sägs i denna paragraf.

I älvområdet är allt fiske förbjudet från och med den 15 september till och med den 15 december med undantag för fiske efter nejonöga med mjärde.

Fiske efter lax och öring med handredskap är tillåtet från och med den 1 juni till och med den 31 augusti. Sådant fiske efter lax och öring är dock förbjudet mellan söndag kl. 18 (19 finsk tid) och måndag kl. 18 (19).

Fiske efter lax och öring i älvområdet är tillåtet på fångstplatser enligt bilaga 3 med

1. håv under midsommarveckan från måndag kl. 18 (19) till söndag kl. 18 (19), och
2. flytnät och kullenät under midsommarveckan från och med tisdag till och med torsdag och de två efter midsommar följande veckosluten från fredag kl. 18 (19) till söndag kl. 18 (19).

Fiske efter andra arter än lax och öring i älvområdet är tillåtet på fångstplatser enligt bilaga 3 med

1. håv endast från midsommarveckans måndag kl. 18 (19) till och med den 14 september, och
2. flytnät och kullenät endast från och med den 15 juli till och med den 14 september.

I havsområdet är fiske med fasta redskap efter andra arter än lax och öring tillåtet från och med den 11 juni till och med den 31 oktober. Fiske med fasta redskap efter öring är tillåtet från den 17 juni kl. 12 till och med den 31 augusti. Fiske med fasta redskap efter lax är tillåtet från den 17 juni kl. 12 till och med den 15 september.

Pålning och förankring av fasta redskap får påbörjas innan fiske är tillåtet. Utsättandet av ej fiskande ledarmar får påbörjas tidigast sju dygn innan fiske är tillåtet. Förordningen (2010:1114).

8 a §  Trots vad som anges i 8 § fjärde stycket 2 får vid fiske under 2012 efter lax och öring i älvområdet med flytnät på fångstplatser enligt bilaga 3 samtidigt högst ett flytnät per båtlag användas.

Trots vad som anges i 8 § sjätte stycket andra och tredje meningarna är fiske under 2012 med fasta redskap efter lax och öring i havsområdet tillåtet från och med den 19 juni kl. 12.00. Förordning (2012:341).

9 §  Det är förbjudet att fånga eller döda lax eller öring som är mindre än 50 centimeter samt harr som är mindre än 35 centimeter. Måttet tas från käkspetsen till den uträtade, sammanpressade stjärtfenans spets.

Fisk som inte uppfyller minimimåttet ska omedelbart släppas tillbaka i vattnet, levande eller död.

Fisk som uppfyller måttet ska levande eller död släppas tillbaka i vattnet om den

1. fångats under fredningstid,
2. fångats med förbjudet redskap eller förbjuden fiskemetod, eller
3. är en övervintrad lax.

Den som fiskar med fasta redskap efter andra arter än lax och öring enligt 8 § sjätte stycket innan fiske efter lax och öring är tillåtet, måste dagligen vittja alla fiskhus och varsamt släppa tillbaka all fångad lax och öring.

Vid vittjning enligt fjärde stycket ska fiskhuset lyftas upp ur vattnet, så att hela fiskhusets fångst och ett varsamt frisläppande av all fångad lax och öring entydigt kan verifieras av en närvarande övervakare. Den som avser att vittja fasta redskap ska anmäla detta per telefon till Havs- och vattenmyndigheten senast tre timmar i förväg. I anmälan ska det anges namnet på den som fiskar med stöd av enskild rätt, redskapets position och tidpunkt för vittjning. Om inte annat medges får vittjning ske högst en timme efter den tid som anges i anmälan. Fasta redskap ska tömmas på lax och öring den 19 juni mellan kl. 8.00 och kl. 11.30. Förordning (2012:341).

10 §  Det är tillåtet att fånga och behålla en lax eller öring per fiskare och dygn vid fiske med spö och drag eller håv. Förordningen (2010:1114).

11 §  Fiske efter lax och öring med handredskap från en förankrad båt får inte störa andras fiske.

Vid fiske med drag från båt är det förbjudet att använda motor, utom i lugnvattnen nedströms bron mellan Övertorneå i Sverige och Aavasaksa i Finland. Det är förbjudet att använda motor närmare forsområdena än 200 meter. Förbudet enligt detta stycke gäller inte personer med sådana funktionsnedsättningar som försvårar användningen av båt utan motor.

Havs- och vattenmyndigheten får efter ansökan i det enskilda fallet besluta om undantag från förbudet i andra stycket, om det finns särskilda skäl. Havs- och vattenmyndigheten ska underrätta den behöriga finska förvaltningsmyndigheten om de beslut som meddelas. Förordning (2011:646).

12 §  Havs- och vattenmyndigheten, eller den till vilken myndigheten uppdrar detta, får upplåta fisketillstånd där staten äger rätten till fiske efter lax och öring. Ett sådant tillstånd får också krävas för roddare som aktivt deltar i fisket efter lax och öring.

Havs- och vattenmyndigheten, eller den till vilken myndigheten uppdrar detta, får i samarbete med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten ingå avtal om gemensamt fisketillstånd med övriga fiskerättshavare i älvområdet. Ett sådant tillstånd berättigar till fiske i fisketillståndsområdet utan hinder av riksgränsen. Havs- och vattenmyndigheten får komma överens med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten om de bestämmelser som ska gälla för försäljning av fisketillstånd och redovisningen av intäkter från försäljningen samt övervaka den försäljning som utförs av privata intressen.

Intäkterna från försäljningen av fisketillstånd för ett visst område tillfaller dem som innehar rätten till fisket i området i proportion till deras andelar i vattenområdena. Fördelningen av intäkter från försäljning av fisketillstånd i områden där staten innehar fiskerätten eller där fiskerätten har annan särskild grund ska dock bestämmas i det avtal som avses i andra stycket.

Intäkterna från försäljning av fisketillstånd ska sättas in på ett för Sverige och Finland gemensamt konto. Sedan fiskerättshavarna tilldelats sin andel ska återstoden användas till gemensamt beslutade åtgärder för kontroll och forskning i fiskeområdet. Förordning (2011:646).

13 §  Havs- och vattenmyndigheten får i det enskilda fallet efter överenskommelse med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten och med avvikelse från bestämmelserna i detta kapitel bevilja tillstånd för fiske som bedrivs i svenskt vatten vid fiskeuppvisningar och fisketävlingar som sker enligt riktlinjer som myndigheterna har enats om. I tillståndsvillkoren får avvikelser medges från bestämmelser om fiskeredskap för demonstration av traditionella fiskemetoder i fiskeuppvisningar. Den behöriga finska förvaltningsmyndigheten ska underrättas om tillståndet.

Innebär tillståndet bara undantag från 4 § prövas frågan om tillstånd av Länsstyrelsen i Norrbottens län efter överenskommelse med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten i stället för av Havs- och vattenmyndigheten.

Om en verksamhet eller åtgärd enligt denna paragraf kräver tillstånd i båda länderna ska artikel 21 i gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland tillämpas. Förordning (2011:646).

14 §  Havs- och vattenmyndigheten får i det enskilda fallet efter överenskommelse med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten, och med avvikelse från bestämmelserna i detta kapitel, bevilja tillstånd för fiske som bedrivs i svenskt vatten för vetenskapliga ändamål som sker enligt villkor som myndigheterna har enats om. Dessutom krävs lov av fiskerättsinnehavaren. Den behöriga finska förvaltningsmyndigheten ska underrättas om tillståndet.

Innebär tillståndet bara undantag från 4 § prövas frågan om tillstånd av Länsstyrelsen i Norrbottens län efter överenskommelse med den behöriga finska förvaltningsmyndigheten i stället för av Havs- och vattenmyndigheten.

Om en verksamhet eller åtgärd enligt denna paragraf kräver tillstånd i båda länderna ska artikel 21 i gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland tillämpas. Förordning (2011:646).

15 §  Havs- och vattenmyndigheten och Länsstyrelsen i Norrbottens län förvaltar fisket i Torneälvens fiskeområde. Innan beslut fattas om åtgärder i fiskeområdet ska Finsk- svenska gränsälvskommissionen beredas tillfälle att ge sitt utlåtande. Detta gäller dock inte i de fall ansvarig myndighet får anses ha erforderlig och tillräcklig kompetens i frågan. Förordning (2011:646).

16 §  Havs- och vattenmyndigheten, Kustbevakningen och Länsstyrelsen i Norrbottens län övervakar efterlevnaden i svenskt vatten av föreskrifter om fisket i Torneälvens fiskeområde. Förordning (2011:646).

17 §  Havs- och vattenmyndigheten ska årligen utarbeta ett underlag om behovet av sådana avvikelser från fiskebestämmelserna som avses i 19 § tredje–sjätte styckenafiskelagen (1993:787). Havs- och vattenmyndigheten ska då höra lokala fiskeintressen. Förordning (2011:646).

1 §  I detta kapitel ges föreskrifter för att den marknadsreglering av fisk och fiskprodukter som ingår i EG:s gemensamma fiskeripolitik skall kunna genomföras i Sverige.

2 §  Frågor om godkännande av producentorganisationer och om återkallelse av ett sådant godkännande samt om stöd inom marknadsregleringen av fisk och fiskprodukter prövas av Statens jordbruksverk. Innan verket meddelar föreskrifter eller fattar beslut i dessa frågor ska det höra Havs- och vattenmyndigheten.

Jordbruksverket betalar ut stödet. Innan stöd betalas ut ska Jordbruksverket kontrollera att utbetalningen är förenlig med unionsreglerna, denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna förordning. Förordning (2011:646).

3 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter som kompletterar EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och de föreskrifter som behövs för verkställigheten av sådana förordningar, i frågor som avser

1. godkännande av en producentorganisation och återkallelse av ett sådant godkännande,
2. stöd till godkända producentorganisationer för produkter som de återtar från marknaden, förädlar eller lagrar, eller
3. import och export av fisk och fiskprodukter. Förordning (2011:646).

4 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om att

1. en producent som inte är medlem i en producentorganisation ska omfattas av en sådan organisations regler för produktion, avsättning, återtagande från marknaden och förädling, och
2. en producentorganisation får ta ut en avgift av andra fiskare än medlemmar för att täcka administrationskostnaderna för ett sådant återtagande som avses i 1. Förordning (2011:646).

1 §  Detta kapitel kompletterar

1. rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (EFF), och
2. kommissionens förordning (EG) nr 498/2007 av den 26 mars 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1198/2006 om Europeiska fiskerifonden. Förordning (2008:128).

2 §  Stöd får i mån av tillgång på medel lämnas enligt detta kapitel till

1. åtgärder för anpassning av gemenskapens fiskeflotta,
2. åtgärder inom vattenbruket, insjöfiske, beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter,
3. åtgärder av gemensamt intresse,
4. åtgärder för hållbar utveckling i fiskeområden,
5. tekniskt stöd, och
6. isbrytarhjälp.

Stöd lämnas i form av ekonomiskt bidrag.

Beslut i fråga om stöd enligt detta kapitel, med undantag för stöd enligt 31 § (isbrytarhjälp), ska vara förenliga med de gemenskapsregler och det operativa program som ligger till grund för EG:s medfinansiering.

Stöd som avses i första stycket och som regleras i de EG- förordningar som anges i 1 §, lämnas högst i enlighet med de stödnivåer som följer av rådets förordning (EG) nr 1198/2006.

Om stöd lämnas enligt bestämmelser som går utöver bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 ska artiklarna 87, 88 och 89 i EG-fördraget tillämpas. Förordning (2008:128).

3 §  Havs- och vattenmyndigheten ska besluta sådana nationella planer för anpassning av fiskeansträngningen som avses i artiklarna 21 och 22 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006. Förordning (2011:646).

4 §  I detta kapitel förstås med

beslutande myndighet: den myndighet som prövar frågor om stöd,

operativt program: det operativa programmet för fiskerinäringen i Sverige 2007-2013 som avses i artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006,

fiskeområdesgrupp: en lokal utvecklingsgrupp för hållbar utveckling av fiskeområden som avses i artikel 43 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 (FOG-grupp). Förordning (2008:128).

5 §  Stöd till fiskeföretag får lämnas endast till den som har yrkesfiskelicens och till ägare av fartyg för vilket det finns fartygstillstånd, om ett sådant tillstånd är en förutsättning för den avsedda verksamheten.

Stöd till investeringar i fiskodlingsföretag som får anslutas till hälsokontroll enligt lagen (2006:807) om kontroll av husdjur, m.m. lämnas endast till den som är ansluten till sådan kontroll. Förordning (2008:128).

6 §  Den beslutande myndigheten får prioritera mellan inkomna ansökningar om stöd. Förordning (2008:128).

7 §  Stöd till investeringar får lämnas endast om verksamheten bedöms vara eller kunna bli lönsam från företagsekonomisk synpunkt.

Den beslutande myndigheten kan dock, om det är av avgörande betydelse ur bl.a. ett miljöperspektiv eller ett regionalt konkurrenskraft- och sysselsättningsperspektiv, medge att stöd lämnas även i annat fall. Förordning (2008:128).

8 §  Åtgärder som medfinansieras av Europeiska fiskerifonden får inte medföra ökad fiskeansträngning. Förordning (2008:128).

9 §  Ett beslut om stöd förfaller om stödet inte tas i anspråk inom sex månader efter dagen för beslutet eller, om den beslutande myndigheten fastställt en lyftningsplan för stödet, detta inte tas i anspråk enligt planen. Om det finns särskilda skäl kan den beslutande myndigheten förlänga den tid inom vilken stödet ska tas i anspråk. Förordning (2008:128).

10 §  Jordbruksverket ska vara förvaltande och attesterande myndighet för det operativa programmet och fullgöra de uppgifter som i detta hänseende framgår av rådets förordning (EG) nr 1198/2006. Förordning (2011:646).

11 §  För det operativa programmet ska det finnas en övervakningskommitté som inrättas av regeringen. Övervakningskommitténs uppgifter framgår av artikel 65 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006.

Beslut av övervakningskommittén kräver enhällighet.

Regeringskansliet beslutar om kommitténs sammansättning. Ordförande, ledamöter och ersättare i övervakningskommittén utses av Regeringskansliet för en bestämd tid. Förordning (2008:128).

12 §  Ekonomistyrningsverket ska vara revisionsmyndighet för det operativa programmet och fullgöra de uppgifter som i detta hänseende framgår av rådets förordning (EG) nr 1198/2006. Förordning (2008:128).

13 §  En ansökan om att bilda en FOG-grupp ska ges in till Jordbruksverket. FOG-gruppen ska i sin ansökan föreslå avgränsningen av ett sådant fiskeområde som avses i artikel 43 i rådets förordning (EG) nr 1198/2006.

Jordbruksverket prövar frågor om att bilda FOG-grupper och beslutar i varje enskilt fall om inrättande av sådana fiskeområden och om godkännande av FOG-grupper och lokala utvecklingsstrategier. Innan verket fattar beslut i ett sådant ärende ska verket höra Havs- och vattenmyndigheten och andra berörda myndigheter, kommuner och organisationer. Om ett fiskeområde avses omfatta flera län, ska Jordbruksverket efter hörande av berörda länsstyrelser utse den länsstyrelse som enligt 16 § ska pröva frågor om stöd. Förordning (2011:646).

14 §  Ansökan om stöd ska, om inte annat anges i denna paragraf, ges in till länsstyrelsen i det län där åtgärden är avsedd att genomföras. I de fall Jordbruksverket är beslutande myndighet ska länsstyrelsen överlämna ansökan till verket.

En ansökan om stöd som avser ett länsöverskridande projekt eller tekniskt stöd ska ges in till Jordbruksverket. Om ansökan avser en fråga som länsstyrelsen beslutar om, ska Jordbruksverket efter hörande av berörda länsstyrelser utse den länsstyrelse som ska pröva frågan om stöd och skicka ansökan dit.

En ansökan om stöd enligt 29 § (hållbar utveckling i fiskeområden) ska ges in till FOG-gruppen i det område där verksamheten ska bedrivas. FOG-gruppen ska, så snart den tagit emot en ansökan, skicka en kopia av ansökan till länsstyrelsen.

En ansökan enligt 31 § (isbrytarhjälp) ska ges in till Jordbruksverket. Förordning (2012:541).

15 §  Ansökan om stöd ska ske skriftligen. Sökanden ska lämna myndigheten de uppgifter och göra den utredning som myndigheten bestämmer. Förordning (2011:92).

16 §  Länsstyrelsen prövar frågor om stöd enligt denna förordning i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1198/2006 i fråga om

1. småskaligt kustfiske (art. 26.1, 26.3, 26.4 EFF),
2. åtgärder för produktiva investeringar i vattenbruket (art. 29 EFF),
3. miljövårdande åtgärder inom vattenbruket (art. 30 EFF),
4. insjöfiske (art. 33 EFF),
5. investeringar i beredning och saluföring (art. 34 EFF),
6. åtgärder avsedda att skydda och utveckla den akvatiska faunan och floran (art. 38 EFF),
7. fiskehamnar och landningsplatser (art. 39 EFF), och
8. hållbar utveckling i fiskeområden (art. 43 EFF).

Länsstyrelsen prövar frågor om stöd enligt 29 § (hållbar utveckling i fiskeområden) efter beredning av FOG-gruppen. Om området för en FOG-grupp omfattar mer än ett län, prövas frågor om stöd av den länsstyrelse som utsetts enligt 13 §.

Jordbruksverket prövar frågor om annat stöd än det som avses i första och andra styckena. Förordning (2011:646).

18 §  Ansökan om utbetalning av stöd ska ges in till länsstyrelsen i det län som följer av 14 §.

Länsstyrelsen ska granska ansökan om utbetalning och därefter skicka ansökan till Jordbruksverket.

Ansökan om utbetalning av stöd ska ske skriftligen. Sökanden ska lämna myndigheten de uppgifter och göra den utredning som krävs enligt föreskrifter som myndigheten meddelar med stöd av 33 §, eller som myndigheten begär i varje enskilt fall. Förordning (2011:646).

19 §  Jordbruksverket ska besluta om och betala ut stöd ur Europeiska fiskerifonden. Verket ska i fråga om stödets allmänna inriktning övergripande samråda med Havs- och vattenmyndigheten.

Innan stöd betalas ut ska Jordbruksverket kontrollera att utbetalningen är förenlig med unionsreglerna.

Om kontrollen visar att en utbetalning skulle strida mot unionsreglerna, ska Jordbruksverket besluta att inte betala ut stödet och, för det fall länsstyrelsen beslutat i stödärendet, sända tillbaka stödärendet till länsstyrelsen.

Beslut eller underrättelse om beslut om stöd som till någon del finansieras med EU-medel och som betalas ut av någon annan än den som beviljar stödet ska innehålla en upplysning om innehållet i andra och tredje styckena. Förordning (2011:646).

22 §  Jordbruksverket får besluta om förskottsutbetalning av stöd, om det finns särskilda skäl för det och det har skett en prövning av projektets ekonomiska bärkraft. Förskott får lämnas endast om stödmottagaren är en ideell förening, en ekonomisk förening i form av ett lokalt kooperativ, en allmännyttig stiftelse eller en lokal utvecklingsgrupp som drivs av stödmottagaren.

Förskott får lämnas med högst hälften av det beviljade beloppet, dock högst 250 000 kronor. Förordning (2011:646).

23 §  Stöd får lämnas till ägare av fiskefartyg för vilka det finns gällande fartygstillstånd

1. för investeringar ombord på fiskefartyg som syftar till förbättring av säkerheten ombord, arbetsvillkor, hygien, produktkvalitet, energieffektivitet och selektivitet, och
2. för kollektiva åtgärder i småskaligt kustfiske i fråga om tekniska innovationer för selektivt fiske, utbildning, förbättring av förvaltning och kontroll av villkoren för tillträde till vissa fiskeområden. Förordning (2012:541).

24 §  Stöd får lämnas som socioekonomisk kompensation för diversifiering, fortbildning, omskolning, lärlingsutbildning och förvärv av fartyg. Förordning (2012:541).

25 §  Stöd får lämnas till vattenbruksföretag för

1. produktiva investeringar,
2. miljövårdande åtgärder,
3. åtgärder för folkhälsa, och
4. åtgärder för djurhälsa. Förordning (2008:128).

26 §  Stöd till förmån för insjöfiske får lämnas till fiskare med yrkesfiskelicens och ägare till fiskeföretag, om fartyget uteslutande nyttjas i inlandsvatten och är registrerat som fiskefartyg i fartygsregistret hos Transportstyrelsen. Förordning (2011:1222).

27 §  Stöd får lämnas till företag för åtgärder inom beredning och saluföring. Förordning (2008:128).

28 §  Stöd får lämnas till åtgärder av gemensamt intresse för fiskerinäringen för

1. gemensamma insatser,
2. skydd och utveckling av den akvatiska faunan och floran,
3. investeringar i fiskehamnar och landningsplatser, inklusive muddring en gång under perioden 2007–2013 per fiskehamn eller landningsplats,
4. utveckling av nya avsättningsmöjligheter och reklamkampanjer, och
5. pilotprojekt av tydligt innovativ karaktär och med icke- kommersiellt syfte. Förordning (2012:541).

29 §  Stöd inom ramen för hållbar utveckling i fiskeområden får lämnas till aktörer vilkas verksamhet bedrivs inom ett område som avses i 13 § för projekt som bidrar till att genomföra den lokala utvecklingsstrategi som beskrivits för området av en FOG-grupp. Förordning (2008:128).

30 §  Stöd för utgifter för köp av begagnad utrustning lämnas endast om stödmottagaren styrker att utrustningen inte förvärvats med bidrag från offentliga medel. Priset för den begagnade utrustningen får inte överstiga marknadsvärdet och måste vara lägre än kostnaden för motsvarande ny utrustning samt ha minst de tekniska egenskaper som behövs för insatsen. Förordning (2008:128).

31 §  Stöd får lämnas för isbrytning för fiskets och fiskarbefolkningens behov. Förordning (2008:128).

32 §  Jordbruksverket ansvarar för rapporteringen av oegentligheter i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 498/2007. Förordning (2011:646).

33 §  Jordbruksverket får meddela ytterligare föreskrifter om stöd enligt detta kapitel. Förordning (2011:646).

1 §  Den som innehar yrkesfiskelicens enligt 30 § fiskelagen (1993:787) och den som, utan stöd av sådan licens, fiskar för att sälja fångsten i sådan omfattning och med sådan varaktighet att det är att anse som näringsverksamhet, är skyldig att lämna de uppgifter om fisket som krävs enligt föreskrifter som Havs- och vattenmyndigheten meddelat med stöd av denna paragraf.

Havs- och vattenmyndigheten får i fråga om sådant fiske som avses i första stycket meddela föreskrifter om

1. skyldighet att lämna uppgifter om
   1. fiskefartyg, fiskeredskap, fiskemetod, fångst, tid och plats för fångsten, omlastning, landning, försäljning, och
   2. andra förhållanden som gäller fisket och som är av betydelse för tilllämpningen av EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, och
2. att fiskefartyg ska ha utrustning som automatiskt via satellit överför information om fartyget.

Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten får, för annan verksamhet än sådant fiske som avses i första stycket och inom sina verksamhetsområden, meddela föreskrifter om att näringsidkare som tar befattning med fisk eller fiskprodukter som omfattas av EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ska lämna uppgifter

1. som avses i andra stycket 1 a,
2. om inköp, import, export, och
3. om andra förhållanden av betydelse för tillämpningen av förordningarna. Förordning (2011:646).

1 a §  Havs- och vattenmyndigheten ska till Kustbevakningen lämna sådana uppgifter om fiskefartyg, yrkesfiskelicenser och fartygstillstånd som Kustbevakningen behöver för sin verksamhet inom fiskerikontrollen. Förordning (2011:646).

1 b §  Havs- och vattenmyndigheten ska till Livsmedelsverket lämna sådana uppgifter om landningar som Livsmedelsverket kan antas behöva för att bedöma om anmälan bör göras enligt 7 § förordningen (2011:1494) om vissa fiskarter från Östersjöområdet. Förordning (2011:1495).

1 c §  Havs- och vattenmyndigheten får till behöriga myndigheter i andra medlemsstater i Europeiska unionen samt till behöriga myndigheter i tredjeland lämna sådana uppgifter om fiskefartyg som de behöriga myndigheterna behöver för fiskerikontroll och som framgår av skyldighet i avtal med annan stat inom Europeiska unionen eller mellan Europeiska unionen och tredjeland. Förordning (2011:646).

1 d §  Havs- och vattenmyndigheten ska snarast underrätta berörd polismyndighet och åklagare om beslut enligt 55 § eller 56 § fjärde stycketfiskelagen (1993:787). Förordning (2012:525).

1 e §  Kustbevakningen och polismyndigheten ska lämna sådana uppgifter till Havs- och vattenmyndigheten som denna kan antas behöva vid prövning av frågor om sanktionsavgifter, om tilldelning av prickar, om återkallelse av fartygstillstånd, särskilt fartygstillstånd, andra särskilda tillstånd och yrkesfiskelicens samt om förbud att verka som befälhavare enligt 50 a och 52–56 §§ fiskelagen (1993:787). Förordning (2012:525).

1 f §  En domstol ska snarast skicka en kopia av en dom som avser brott enligt fiskelagen (1993:787) till

1. Jordbruksverket, om domen rör flyttning av fisk mellan fiskodlingar eller odling av fisk, och
2. Havs- och vattenmyndigheten i övriga fall.

Har någon åtalats för ett brott enligt fiskelagen och har beslut enligt 55 § eller 56 § fjärde stycketfiskelagen meddelats ska domstolen, om åtalet läggs ned eller ogillas, snarast underrätta Havs- och vattenmyndigheten om det.

Om Havs- och vattenmyndigheten har lämnat en sådan underrättelse som avses i 1 d § och det därefter har beslutats att förundersökning om brott som legat till grund för beslut enligt 55 § eller 56 § fjärde stycketfiskelagen lagts ned eller avslutats utan att åtal har väckts, ska den myndighet som meddelat beslutet snarast underrätta Havs- och vattenmyndigheten om det. Förordning (2012:525).

1 g §  Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för samordningen av arbetet med och rapporteringen av uppgifter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 199/2008 om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken.

Jordbruksverket ska inom sitt verksamhetsområde bistå Havs- och vattenmyndigheten när det gäller uppgifter enligt förordning (EG) nr 199/2008 och till myndigheten lämna sådana uppgifter om vattenbruket, beredningsindustrin och fritidsfisket som myndigheten behöver för att fullgöra sina skyldigheter enligt första stycket. Förordning (2011:646).

1 h §  Länsstyrelsen ska till Jordbruksverket lämna uppgifter om beslut som avser vattenbruksanläggningar. Förordning (2011:646).

1 i §  Jordbruksverket ska till länsstyrelsen lämna sådana uppgifter om vattenbruksanläggningar som länsstyrelsen kan antas behöva för sin verksamhet. Förordning (2011:646).

2 §  En fisketillsynsman förordnas av länsstyrelsen.

3 §  Havs- och vattenmyndigheten, Jordbruksverket och länsstyrelsen får meddela sådana förelägganden och förbud som avses i 35 § fiskelagen (1993:787). Förordning (2011:646).

4 §  Havs- och vattenmyndigheten utövar, inom sitt verksamhetsområde, tillsyn över efterlevnaden av EU- förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, föreskrifter som meddelas med stöd av lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och nationella bestämmelser om fiske. Sådan tillsyn innefattar kontroll av efterlevnaden av bestämmelser om fiske vid landning av fisk.

Havs- och vattenmyndigheten får överlåta åt en annan myndighet att

1. kontrollera efterlevnaden av bestämmelser om fiske vid landning av fisk,
2. vara mottagare av landningsanmälan och landningsdeklaration, och
3. kontrollera transportdokument. Förordning (2011:646).

4 a §  Jordbruksverket utövar, när det gäller marknadsregleringen av fisk och fiskprodukter, tillsyn över efterlevnaden av EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, föreskrifter som meddelas med stöd av lagen (1994:1709) om EG:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och nationella bestämmelser om marknadsreglering av fisk och fiskprodukter. Sådan tillsyn innefattar kontroll av efterlevnaden av saluföringsnormer och bestämmelser om återtag av fisk och fiskprodukter.

Jordbruksverket får överlåta åt en annan myndighet att

1. kontrollera efterlevnaden av saluföringsnormer och bestämmelser om återtag av fisk och fiskprodukter, och
2. utföra dokumentkontroller. Förordning (2011:646).

5 §  Kustbevakningen kontrollerar inom sitt verksamhetsområde efterlevnaden av bestämmelser om fiske. Förordning (2007:117).

6 §  Jordbruksverket får meddela föreskrifter om att den som tar emot stöd eller betalar avgift enligt EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ska föra anteckningar om mottaget stöd och betalda avgifter samt att dessa anteckningar ska bevaras under viss tid. Förordning (2011:646).

7 §  Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket får inom sina verksamhetsområden meddela de föreskrifter som behövs för tillsynen och kontrollen av efterlevnaden av EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och nationella föreskrifter på området. Innan sådana föreskrifter meddelas ska den andra myndigheten höras. Havs- och vattenmyndigheten ska även höra Kustbevakningen.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela sådana föreskrifter om inspektion och kontroll som är grundade på internationella överenskommelser och rekommendationer. Innan myndigheten meddelar sådana föreskrifter ska den höra Kustbevakningen. Förordning (2011:646).

8 §  Jordbruksverket får till länsstyrelsen överlåta uppgiften att kontrollera att förutsättningarna för utbetalning av stöd är uppfyllda. Förordning (2011:646).

1 §  Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket ska, inom sina ansvarsområden och om inte annat följer av andra föreskrifter, utföra de uppgifter som enligt EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken ankommer på en behörig myndighet eller en medlemsstat.

Havs- och vattenmyndigheten är ansvarig myndighet för uppgifter inom fiskeområdet som inte tydligt hör till Jordbruksverkets ansvarsområde.

Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket får överlämna till annan myndighet att fullgöra viss uppgift enligt första stycket. Förordning (2011:646).

2 §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om ansökningsavgifter i ärenden enligt fiskelagen (1993:787) och denna förordning för

1. yrkesfiskelicens,
2. fartygstillstånd,
3. godkännande av ansökan om tillstånd att fiska i utländsk zon,
4. tillstånd för visst fiske, och
5. tillstånd att flytta eller sätta ut fisk, med undantag för flyttning av fisk mellan fiskodlingar.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om ansökningsavgifter i ärenden enligt fiskelagen (1993:787) och denna förordning för tillstånd att bedriva fiskodling och för tillstånd att flytta fisk mellan fiskodlingar.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om avgifter för tillsynen över efterlevnaden av EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken på fiskeområdet.

Jordbruksverket får meddela föreskrifter om avgifter för tillsyn över efterlevnaden av EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, när det gäller marknadsreglering av fisk och fiskprodukter. Förordning (2011:646).

2 a §  Den som landar en otillåten fångst ska betala en särskild avgift. Avgiften ska motsvara den otillåtna fångstens värde och ska beräknas med utgångspunkt i det pris som är högst av det faktiska försäljningspriset och det marknadspris som vid tiden för landningen gällde på landningsorten för fångster av motsvarande slag.

Avgiften får sättas ned eller helt efterges, om det med hänsyn till andra följder av den otillåtna fångsten skulle framstå som oskäligt att ta ut full avgift eller det annars finns särskilda skäl.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om uttag av avgiften. Förordning (2011:646).

2 b §  Sanktionsavgift enligt 50 a § fiskelagen (1993:787) ska tas ut för de överträdelser och med de belopp som anges i bilagan till denna förordning. Förordning (2008:667).

2 c §  Havs- och vattenmyndigheten får meddela närmare föreskrifter om hur sanktionsavgifter ska betalas. Förordning (2011:646).

2 d §  Om ett beslut om sanktionsavgift efter överklagande upphävs, ändras eller fastställs genom en dom som har vunnit laga kraft, ska domstolen snarast sända en kopia av domen till Kammarkollegiet och ange vilket datum domen vann laga kraft.

Domstolen ska på motsvarande sätt snarast underrätta Kammarkollegiet, om den beslutar att ett överklagat beslut om sanktionsavgift tills vidare inte får verkställas, eller om ett sådant beslut om verkställighetsförbud upphävs. Förordning (2008:667).

3 §  En stödmottagare är återbetalningsskyldig om

1. stödet beviljats på grund av oriktiga eller ofullständiga uppgifter av den sökande,
2. stödmottagaren på ett allvarligt sätt bryter mot villkor som gäller för stödet,
3. utbetalningen skett på grundval av oriktiga uppgifter, eller
4. något annat inträffar som innebär att stödmottagaren med hänsyn till syftet med stödet inte bör få ha detta kvar. Förordning (2008:128).

3 a §  Den beslutande myndigheten får upphäva ett beslut om stöd helt eller delvis om någon av förutsättningarna i 3 § 1-4 är uppfyllda. Förordning (2008:128).

3 b §  Jordbruksverket får besluta att inte betala ut stöd om någon av förutsättningarna i 3 § 1–4 är uppfyllda. Förordning (2011:646).

4 §  Om någon är återbetalningsskyldig enligt 3 §, får Jordbruksverket besluta att helt eller delvis kräva tillbaka ett utbetalat stöd. Om det är fråga om en mindre avvikelse från de villkor som gäller för stödet eller om det annars finns särskilda skäl, får Jordbruksverket besluta att efterge kravet på återbetalning helt eller delvis.

Om ett utbetalat stöd krävs tillbaka, ska även ränta tas ut.

Återbetalning får krävas inom tio år från det att beloppet betalades ut. Förordning (2011:646).

5 §  Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket får inom sina ansvarsområden bestämma att beslut i enskilda fall enligt denna förordning eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna förordning ska gälla omedelbart. Förordning (2011:646).

5 a §  Havs- och vattenmyndigheten prövar frågor om radering av prickar i enlighet med artikel 133 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 404/2011 av den 8 april 2011 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1224/2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela föreskrifter om sådan radering av prickar som avses i artikel 133.3 i genomförandeförordning (EU) nr 404/2011. Förordning (2012:635).

6 §  Länsstyrelsens beslut om stöd enligt denna förordning får överklagas hos Jordbruksverket.

I 22 a § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol. Inga andra beslut får dock överklagas än Havs- och vattenmyndighetens eller Jordbruksverkets beslut i enskilda fall enligt 2 kap., 3 kap., 4 kap. 19 §, 5 kap. samt 6 kap.2 a, 3 a, 3 b och 5 a §§. Förordning (2012:635).

7 §  Länsstyrelsen ska föra register över sina beslut enligt lagen (1981:533) om fiskevårdsområden.

Havs- och vattenmyndigheten får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av lagen om fiskevårdsområden. Förordning (2011:646).

8 §  Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket får inom sina ansvarsområden meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (2011:646).