1 §  För att främja investeringar, ökad sysselsättning, tillväxt och service kan i den utsträckning det finns medel stöd lämnas enligt denna förordning.

1 a §  I lagen (1996:1414) om försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning finns bestämmelser om att i vissa särskilt angivna län ett regionalt självstyrelseorgan skall besluta om användningen av regionalpolitiska och andra utvecklingsmedel. I län med ett regionalt självstyrelseorgan skall vad som sägs om länsstyrelsen i 42, 43, 53 a-53 e, 54-57, 59, 61 och 62 §§ i stället gälla det regionala självstyrelseorganet.

Om en kommun i något av de angivna länen är stödmottagare eller har ansökt om stöd skall dock Närings- och teknikutvecklings- verket handlägga och besluta i stödärendet och i övrigt företräda staten i stället för det regionala själv- styrelseorganet.

I det fall som avses i 11 §§första stycket skall länsstyrelsen även samråda med det regionala självstyrelseorganet i länet och andra berörda län. Förordning (1997:1246).

2 §  Stöd kan lämnas som landsbygdsstöd och stöd till kommersiell service.

3 §  Stöd får inte lämnas till investeringar som utan särskilt medgivande har påbörjats innan frågan om stöd har avgjorts.

4 §  Stödet får inte vara större än vad som fordras med hänsyn till övriga finansieringsmöjligheter och andra omständigheter för att den åtgärd som stödet avser skall kunna genomföras.

5 §  Landsbygdsstöd kan lämnas som

1. landsbygdsbidrag eller landsbygdslån, och
2. bidrag för anställda i hemarbete. Förordning (1997:1246).

5 a §  Landsbygdsbidrag får lämnas till samma stödmottagare med högst 800 000 kronor under en treårsperiod, räknad från dagen då stödet första gången betalas ut. Om flera företag samverkar inom ett projekt, gäller begränsningen varje företag för sig. Förordning (1996:1571).

6 §  Med små och medelstora företag avses i denna förordning företag som

1. har färre än 250 anställda, och
2. antingen har en årsomsättning som motsvarar högst 40 miljoner euro eller har en balansomslutning som motsvarar högst 27 miljoner euro, och
3. är fristående eller ägs med mindre än 25 procent av företag som inte uppfyller villkoren i 1-2.

Villkoret i första stycket 3 gäller inte, om ägaren är ett offentligt investeringsbolag, ett riskkapitalbolag eller en institutionell investerare, under förutsättning att de inte kontrollerar företaget vare sig individuellt eller gemensamt. Förordning (1999:1381).

6 a §  Stöd får lämnas till

1. privatägda små och medelstora företag som bedriver verksamhet på marknadsmässiga villkor, och
2. samverkansorgan eller enskilda företag i form av landsbygdsbidrag för investeringar enligt 15 § 4 för att genomföra ett samverkansprojekt. Stöd får i detta fall lämnas även till stora företag under förutsättning att de ingår i ett samverkansprojekt med små eller medelstora företag. Förordning (1998:758).

6 b §  Stöd får inte lämnas till företag som bedriver verksamhet inom

1. stålindustri som omfattas av Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen,
2. transportsektorn i form av transporter på järnväg, landsväg eller inre vattenvägar, eller
3. varvsindustrin.

Stöd får inte lämnas för jordbruks- eller fiskeriverksamhet. Förordning (1998:758).

7 §  Stöd kan lämnas i

1. stödområde A och B enligt förordningen (1999:1382) om stödområden för vissa regionala företagsstöd,
2. glesbygdsområden, och
3. landsbygdsområden.

Stöd kan dock inte lämnas i Umeå stadsförsamling, Umeå landsförsamling, Tegs, Ålidhems och Holmsunds församlingar i Umeå kommun, Gustav Adolfs, Skönsmons, Sköns, Alnö, Selångers och Tuna församlingar i Sundsvalls kommun samt Timrå församling i Timrå kommun.

Stöd kan i övrigt lämnas i områden som omfattas av EG:s strukturfondsprogram, med undantag av Umeå stadsförsamling, Umeå landsförsamling, Tegs, Ålidhems och Holmsunds församlingar i Umeå kommun, Gustav Adolfs, Skönsmons, Sköns, Alnö, Selångers och Tuna församlingar i Sundsvalls kommun, Timrå församling i Timrå kommun samt Heliga Trefaldighets, Staffans, Hille, Valsbo och Tomas församlingar i Gävle kommun under förutsättning att stödet ingår som delfinansiering till en åtgärd enligt ett sådant program. Vidare kan landsbygdsbidrag i form av en konsultcheck enligt reglerna i 17 a § lämnas även utanför de områden som anges i 1-3.

Med församlingar avses de territoriella församlingar som fanns den 31 december 1999. Förordning (1999:1381).

8 §  Med glesbygd avses i denna förordning stora sammanhängande områden med gles bebyggelse och långa avstånd till större orter, sysselsättning och service.

9 §  Med landsbygd avses i denna förordning områden med liknande förhållanden som i glesbygdsområden enligt 8 §, men där det är kortare avstånd till större orter och service.

10 §  Länsstyrelsen meddelar föreskrifter om vilka områden inom ett län som enligt denna förordning skall anses som glesbygdsområden eller landsbygdsområden.

11 §  För att främja en enhetlig praxis vid bedömningen av vilka områden som utgör glesbygd eller landsbygd skall länsstyrelserna samråda med Glesbygdsverket och de angränsande länens länsstyrelser.

Glesbygdsverket skall utöva tillsyn över att länsstyrelsernas bedömning av vilka områden som skall utgöra glesbygd eller landsbygd blir enhetlig. Förordning (1996:1571).

13 §  Landsbygdsstöd i form av bidrag till hemarbete får endast lämnas i glesbygdsområden.

14 §  När frågan om landsbygdsstöd kan beviljas avgörs skall särskilt beaktas

1. om verksamheten kan bedömas bli lönsam på sikt,
2. om verksamheten kan bedömas ge varaktig sysselsättning, och
3. om stödet kan komma att påverka konkurrensförhållandena på den marknad där verksamheten skall bedrivas.

15 §  Landsbygdsbidrag eller landsbygdslån får lämnas för utgifter till investeringar

1. i byggnader eller anläggningar som är avsedda för stadigvarande bruk,
2. i maskiner eller andra inventarier, dock ej fordon,
3. i båtar som är nödvändiga för drift av företag i skärgården, och
4. i produktutveckling, marknadsföring, utbildning eller andra liknande ändamål, under förutsättning att det inte är fråga om utgifter för företagets normala drift.

Landsbygdsbidrag som lämnas i form av en konsultcheck enligt reglerna i 17 a § får endast avse investeringar enligt första stycket 4. Förordning (1997.1246).

16 §  Landsbygdslån kan lämnas även för utgifter till

1. förvärv av mark eller företag i glesbygdsområden, och
2. rörelsekapital i samband med stöd till investeringar enligt 15 §. Förordning (1997:1246).

17 §  Landsbygdsbidrag får lämnas högst med ett belopp som motsvarar följande procenttal av de utgifter som har godkänts för investeringen.

1. 50 procent
   • för investering i glesbygdsområde, eller
   • när bidraget lämnas för investeringar i åtgärder som skall genomföras i form av ett samverkansprojekt som omfattar minst tre fristående företag eller om det finns särskilda skäl två fristående företag, som är begränsat i tiden samt för de deltagande företagen beräknas skapa ett mervärde som annars inte skulle uppstå,
2. 35 procent eller, för små och medelstora företag enligt 6 §, 40 procent för investering i ett sådant område inom stödområde A som inte utgör glesbygd, och
3. 20 procent för investering i övrigt inom stödområde B samt utanför det nationella stödområdet dels i landsbygdsområden, dels i tätorter som omfattas av EG:s strukturfondsprogram.

Om regeringen meddelar beslut enligt 18 och 24 §§ förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd gäller beslutet även för landsbygdsstöd i ett sådant område som inte utgör glesbygdsområde.

Landsbygdsbidrag får kombineras med andra former av statliga bidrag under förutsättning att maximala stödnivåer inte överskrids. Förordning (1999:1381).

17 a §  Landsbygdsbidrag i form av en konsultcheck får lämnas med högst 50 procent av de godkända utgifterna för investeringen. Ett sådant bidrag får inte överstiga 100 000 kronor. Förordning (1996:1571).

18 §  För investeringar för vilka de godkända utgifterna uppgår till högst 40 000 kronor får landsbygdsbidrag lämnas med belopp som motsvarar 50 procent av utgifterna.

Om de godkända utgifterna för investeringen uppgår högst till 40 000 kronor får vid bedömningen av om stöd kan beviljas hänsyn tas, förutom till förhållandena enligt 14 §, till den sökandes hela försörjningssituation. Förordning (1996:1571).

21 §  Om landsbygdslån beviljas samtidigt med landsbygdsbidrag får det sammanlagda stödet inte överstiga ett belopp som motsvarar 70 procent av de godkända utgifterna för investeringen och behovet av rörelsekapital. Förordning (1997:1246).

22 §  Landsbygdsstöd kan lämnas som bidrag för anställda som utför sitt arbete i hemmet och bor i områden som sägs i 13 §. Om det finns särskilda skäl får bidrag lämnas även till en hemarbetscentral.

23 §  Bidrag lämnas för driftsmerkostnader som orsakas av hemarbetet med belopp som motsvarar högst 20 procent av den anställdes bruttolön utom sociala kostnader, dock med högst 20 000 kronor för en årsarbetskraft.

24 §  Stöd till kommersiell service lämnas som hemsändningsbidrag, investeringsbidrag, landsbygdslån och servicebidrag. Förordning (1997:1246).

25 §  Stöd kan lämnas för att det skall kunna upprätthållas en försörjning med dagligvaror och drivmedel i glesbygds- och landsbygdsområden som är tillfredsställande med hänsyn till geografiska och befolkningsmässiga förhållanden. Stöd kan i vissa fall lämnas även till fackhandelsservice. Förordning (1997:1246).

26 §  Stöd kan lämnas till

1. kommuner,
2. näringsidkare med fasta försäljningsställen för dagligvaror eller drivmedel,
3. näringsidkare med fasta försäljningsställen för fackhandelsvaror, om det finns särskilda skäl, och
4. näringsidkare som åker omkring med varubuss och säljer dagligvaror till konsumenter, om det finns särskilda skäl.

27 §  Stöd kan lämnas i serviceglesa områden.

Länsstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om i vilka områden stöd kan lämnas.

Konsumentverket skall utöva tillsyn över att länsstyrelsernas bedömning av i vilka områden stöd kan lämnas blir enhetlig.

28 §  Stöd får lämnas endast om kommunen har planerat varuförsörjningen på ett sådant sätt att behovet av stöd kan bedömas.

29 §  Stödet får inte otillbörligt gynna en viss näringsidkare.

30 §  Stöd till kommersiell service kan lämnas som hemsändningsbidrag till kommuner som helt eller delvis bekostar hemsändning till hushåll av dagligvaror.

Bidrag får lämnas endast om sändningen sker på ett ändamålsenligt sätt och utan onödiga kostnader.

Hemsändningsbidrag kan även lämnas för kommunens direkta kostnader för att anordna särskilda inköpsturer till en närliggande butik för de hushåll som har störst avstånd eller saknar möjligheter att på annat sätt ta sig till butiken. Förordning (1997:1246).

31 §  Hemsändningsbidrag enligt 30 § första stycket kan lämnas med ett belopp som motsvarar högst 50 procent av kommunens nettoutgift för hemsändningen. Bidraget får dock inte överstiga 45 kronor per hushåll och hemsändningstillfälle.

Hemsändningsbidrag enligt 30 § tredje stycket kan lämnas med ett belopp som motsvarar högst 50 procent av kommunens direkta kostnader för att anordna inköpsturer. Bidraget får dock inte överstiga 45 kronor per hushåll och inköpstillfälle.

Bidrag lämnas endast om nettoutgiften eller de direkta kostnaderna uppgår till minst ett halvt basbelopp enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. Förordning (1997:1246).

32 §  Bidraget betalas ut årsvis i efterskott.

33 §  Stöd till kommersiell service kan lämnas som investeringsbidrag och landsbygdslån för

1. anskaffning eller ny-, till- eller ombyggnad eller större reparation av lokaler som behövs för verksamheten och för inredning eller annan utrustning av sådana lokaler,
2. anskaffning eller ombyggnad eller större reparation av en varubuss som behövs i verksamhet som avses i 26 § 4 och för inredning och annan utrustning av sådana fordon,
3. kompetenshöjande utbildningsinsatser för butiksägare och anställda inom dagligvaruhandeln, och
4. kostnader för utarbetande av åtgärdsprogram som syftar till att förbättra företagets lönsamhet och service till hushållen. Förordning (1997:1246).

34 §  Investeringsbidrag får lämnas med belopp som motsvarar högst 50 procent av de utgifter som har godkänts för investering som avses i 33 § 1-3.

Investeringsbidrag får lämnas med belopp som motsvarar högst 85 procent av godkända utgifter för

1. investeringar som avses i 33 § 4,
2. större investeringar som avses i 33 § 1 som gäller ett försäljningsställe för dagligvaror eller drivmedel med ett väl utbyggt utbud av grundläggande servicefunktioner eller som görs för att komplettera ett försäljningsställe för dagligvaror eller drivmedel med grundläggande servicefunktioner,
3. kostnader för samlokalisering av försäljningsställen som avses i 26 §2 och 3 inbördes eller med annat detaljhandels- eller tjänsteföretag vars huvudsakliga verksamhet riktar sig till konsumenter, och
4. investeringar som genomförs för att uppfylla krav som har ålagts verksamheten genom föreskrifter i lag eller förordning.

Konsumentverket meddelar föreskrifter om vilka investeringar som kan omfattas av bestämmelsen i andra stycket 4.Förordning (1997:1246).

36 §  Om investeringsbidrag och landsbygdslån lämnas för samma investering får det totala stödet inte överstiga

1. två tredjedelar av de godkända utgifterna för investeringar som avses i 34 § första stycket, eller
2. ett belopp som motsvarar 85 procent av de godkända utgifterna för investeringar som avses i 34 § andra stycket. Förordning (1997:1246).

37 §  Stöd till kommersiell service kan lämnas som landsbygdslån för

1. lån som tas upp för ändamål som anges i 33 §, och
2. lån eller annan kredit för anskaffning av varulager. Förordning (1997:1246).

38 §  Stöd till kommersiell service kan lämnas som servicebidrag till näringsidkare som anges i 26 § 2--4.

Bidrag lämnas endast om det finns särskilda skäl och andra åtgärder har prövats, men inte visat sig vara ändamålsenliga.

39 §  Bidrag får lämnas med högst 150 000 kronor per år till samma mottagare. Bidrag som avser dagligvarubutiker med ett väl utbyggt utbud av grundläggande servicefunktioner får dock utsträckas till högst 200 000 kronor per år. Frågan om bidrag kan lämnas måste prövas särskilt för varje år.

Bidrag får lämnas för sammanlagt högst tre år. Om det finns synnerliga skäl får bidrag lämnas under en längre tid. Förordning (1997:1246).

40 § har upphört att gälla genomförordning (1997:124).

41 §  Landsbygdslån i samband med en investering får lämnas endast om upplåning inte bedöms kunna ske på den allmänna kreditmarknaden. Förordning (1997:1246).

42 §  På ett landsbygdslån skall ränta betalas från dagen för utbetalning till låntagaren efter den räntesats som fastställs som referensränta för Sverige av Europeiska gemenskapernas kommission. Om ränta eller avbetalning inte betalas på förfallodagen, skall på den förfallna låneskulden en fyra procentenheter högre ränta tas ut till dess att det förfallna lånebeloppet har betalats.

Länsstyrelsen får i undantagsfall medge låntagaren anstånd med räntebetalningen under sammanlagt längst fem år av lånets löptid. Upplupen ränta läggs till lånebeloppet. Förordning (1998:758).

43 §  Ett landsbygdslån som lämnas i samband med en investering skall återbetalas inom viss tid som anpassas i huvudsak efter den ekonomiska livslängden på de tillgångar som skall anskaffas med lånemedlen. Lånet skall återbetalas enligt en plan som fastställs av länsstyrelsen genom lika stora avbetalningar under högst 20 år.

Länsstyrelsen får medge anstånd med avbetalning under sammanlagt längst fem år av lånets löptid. Förordning (1997:1246).

51 §  För landsbygdsbidrag, investeringsbidrag och landsbygdslån skall ställas den säkerhet som fordras med hänsyn till stödets storlek, mottagarens ekonomiska ställning och behov av rimlig ekonomisk rörelsefrihet samt till övriga omständigheter. Förordning (1997:1246).

52 §  Ett landsbygdslån kan sägas upp till omedelbar betalning om

1. det kommer fram att beslutet har grundats på oriktiga eller vilseledande uppgifter från stödmottagaren,
2. stödmottagaren utan medgivande använder stödet för något annat ändamål än det beviljats för,
3. stödmottagaren försummar att betala föreskriven ränta eller amortering,
4. ställd säkerhet väsentligt försämras,
5. det sker en väsentlig ändring i äganderätten eller av ledningen av den verksamhet för vilken stödet har beviljats,
6. stödmottagaren i övrigt bryter mot villkor eller föreskrifter som gäller för stödet, eller
7. något annat inträffar som föranleder att stödmottagaren med hänsyn till stödets syfte uppenbarligen inte längre bör få behålla detta.

I beslut om landsbygdslån skall upplysas om bestämmelserna i första stycket. Förordning (1997:1246).

53 §  Bidrag för anställda i hemarbete, hemsändningsbidrag och servicebidrag kan krävas åter vid förhållanden som anges i 52 § 1, 2, 4-7.

I beslut om sådana bidrag skall upplysas om bestämmelserna i första stycket. Förordning (1997:1246).

53 a §  Landsbygdsbidrag kan av länsstyrelsen krävas åter helt eller delvis inom tio år från den dag bidraget helt utbetalats, om

1. bidragsmottagaren genom oriktiga eller ofullständiga uppgifter har föranlett att bidraget beviljades, eller
2. bidraget utan tillstånd har använts för något annat ändamål än som avsetts. Förordning (1996:1571).

53 b §  Ett landsbygdsbidrag eller en del av det kan av länsstyrelsen vidare krävas åter under en tid av fem år från den dag bidragets storlek har bestämts slutligt, om

1. syftet med bidraget inte uppnås; detta gäller dock inte om bidragsmottagaren har gjort vad som skäligen kan begäras för att syftet skall uppnås,
2. någon väsentlig del av verksamheten läggs ned eller någon väsentlig ändring direkt eller indirekt inträffar i äganderätten till rörelsen eller till sådana tillgångar i rörelsen som är av betydelse för verksamheten,
3. bidragsmottagaren i något annat fall bryter mot villkor eller föreskrift som gäller för bidraget,
4. ställd säkerhet väsentligt försämras, eller
5. något annat förhållande inträffar som föranleder att bidragsmottagaren med hänsyn till syftet med bidraget uppenbarligen inte längre bör få behålla det. Förordning (1996:1571).

53 c §  Möjligheten till återkrav enligt 53 b § upphör successivt under femårsperioden på så sätt att den del av landsbygdsbidraget som kan krävas åter varje år minskar med 30, 25, 20, 15 respektive 10 procent av det ursprungliga bidragsbeloppet.

Länsstyrelsen får när bidraget beviljas samtidigt besluta att minskningen skall ske på annat sätt om det finns särskilda skäl för det. Förordning (1996:1571).

53 d §  Minskningen enligt 53 c § av den del av bidragsbeloppet som kan krävas åter sker årligen, om inte länsstyrelsen beslutar att minskning ett visst år skall vägras. Om minskning vägras, kan den del av bidrags-beloppet som alltjämt kan krävas åter helt eller delvis omvandlas till ett lån med villkor som anges i beslutet.

Beslut att vägra minskning skall fattas senast tre månader efter det att länsstyrelsen fått kännedom om förhållanden som kan föranleda att minskning skall vägras. Förordning (1996:1571).

53 e §  Inträffar direkt eller indirekt någon väsentlig förändring i äganderätten till den rörelse för vilken landsbygdsbidraget har beviljats, skall länsstyrelsen ompröva bidragsfrågan. Länsstyrelsen kan därvid

1. medge att bidraget övertas på oförändrade villkor av den nye ägaren, om denne styrker att syftet med bidraget inte förfelas genom ändringen,
2. helt eller delvis omvandla den del av bidraget som vid tidpunkten för förändringen kan återkrävas enligt 53 b-53 d §§ till ett lån med villkor som anges i beslutet, eller
3. helt eller delvis kräva åter den del av bidraget som kan återkrävas. Förordning (1996:1571).

53 f §  I beslut om landsbygdsbidrag skall lämnas upplysning om bestämmelserna i 53 a-53 e §§. Förordning (1997:60).

53 g §  Vad som i 53 a-53 f §§ sägs om landsbygdsbidrag skall även gälla investeringsbidrag. Förordning (1997:1246).

54 §  Ärenden om landsbygdsstöd och stöd till kommersiell service avgörs av länsstyrelsen i det län där verksamheten skall bedrivas.

Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.

55 §  Länsstyrelsen får anta ackordsförslag eller på annat sätt efterskänka statens anspråk på grund av investeringsbidrag och landsbygdslån. Om stödmottagaren har beviljats statligt stöd av någon annan än länsstyrelsen skall länsstyrelsen därvid samråda med den myndighet som har beviljat stödet. Förordning (1997:1246).

56 §  Länsstyrelsen skall vid domstolar och andra myndigheter bevaka statens rätt mot stödmottagaren.

57 §  I ärenden om stöd till kommersiell service skall länsstyrelsen samråda med företrädare för berörda kommuner, köpmannaorganisationer och konsumentföreningar. I principiellt viktiga ärenden skall länsstyrelsen samråda med Konsumentverket. Förordning (1997:1246).

58 §  Beslut om stöd skall, förutom de särskilda villkor som gäller för stödformen, innehålla föreskrifter och villkor som kan behövas för insyn och uppföljning av hur stödet används.

59 §  Länsstyrelsen skall svara för uppföljningen av stödärendet och utöva tillsyn över att stödet utnyttjas för avsedda ändamålet och i överensstämmelse med de föreskrifter och villkor som gäller för stödet.

60 §  För uppföljningen av stödärenden skall finnas rutiner som är anpassade för stödformen och som medger en flexibel tillämpning med utgångspunkt från stödbeloppets storlek.

61 §  I uppföljningsärenden skall länsstyrelsen samråda med kronofogdemyndigheten och andra berörda organ, om inte tidsskäl eller frågans art föranleder annat.

62 §  Om det uppstår en påtaglig risk för att syftet med stödet inte kommer att kunna uppnås eller om risken ökar avsevärt för staten som lån- eller garantigivare jämfört med förhållandena vid tidpunkten för beslutet om stöd, skall länsstyrelsen vidta de åtgärder som motiveras av stödets ändamål och statens intressen som fordringsägare.

63 §  Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av bestämmelserna om landsbygdsstöd meddelas av Närings- och teknikutvecklingsverket efter samråd med Glesbygdsverket. Förordning (1996:1571).

64 §  Föreskrifter för tillämpning av bestämmelserna om stöd till kommersiell service meddelas av Konsumentverket.