1 §  Sjöfartsverket är central förvaltningsmyndighet med ett samlat ansvar, sektorsansvar, för sjöfarten.

Sjöfartsverket skall verka för att de transportpolitiska målen uppnås.

Verkets huvuduppgifter är att

1. utöva tillsyn över sjösäkerheten och ha samordningsansvaret för trafiksäkerhetsarbetet inom sjöfarten,
2. tillhandahålla lotsning,
3. svara för farledshållning och vid behov inrätta nya farleder,
4. svara för sjöräddning,
5. svara för isbrytning,
6. svara för att sjöfartens påverkan på miljön minimeras,
7. svara för sjögeografisk information inom Sjöfartsverkets ansvarsområde (sjökartläggning),
8. svara för samordning av sjögeografisk information inom Sverige,
9. redovisa och dokumentera Sveriges gränser till havs samt svara för skötsel och tillsyn av dessa gränsers utmärkning,
10. svara för beredskapsplanläggning i fråga om sjötransporter,
11. föreskriva om högstprisreglering m.m. som avser godstransporter med bil till och från Gotland,
12. med stöd av Rederinämnden årligen göra en utvärdering av den svenska sjöfartens konkurrenssituation inom ramen för verkets näringspolitiska uppgifter,
13. verka för att hänsyn tas till funktionshindrade personers behov inom sjöfarten,
14. vara registermyndighet enligt 1 kap. 2 § sjölagen (1994:1009),
15. svara för registrering av avtal enligt lagen (1975:605) om registrering av båtbyggnadsförskott,
16. utöva tillsyn över sjöfartsskyddet och hamnskyddet samt ha samordningsansvaret för sjöfartsskyddsarbetet och hamnskyddsarbetet,
17. fullgöra de uppgifter som Sverige i egenskap av medlemsstat har ålagts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG i den mån dessa uppgifter inte på annat sätt fullgörs genom lag eller förordning, och även ansvara för att de uppgifter som enligt direktivet ankommer på en behörig myndighet, hamnmyndighet eller landcentral fullgörs.
18. planlägga, samordna och genomföra kultur- och fritidsverksamhet för sjöfolk i enlighet med bestämmelserna i ILO-konventionen (nr 163) om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn. Förordning (2006:1211).

2 §  Verksamheten skall bedrivas med inriktning huvudsakligen på handelssjöfarten. Sjösäkerheten i fritidsbåtstrafiken skall främjas genom information och rådgivande verksamhet. Fritidsbåtstrafikens intressen i övrigt liksom fiskets och marinens intressen skall beaktas.

3 §  Sjöfartsverket får överlägga med sjöfartsmyndigheter i andra länder och handlägga internationella sjöfartsärenden inom sitt ansvarsområde. Ärenden av större ekonomisk betydelse eller av utrikes- eller sjöfartspolitisk betydelse skall underställas regeringen.

4 §  Inom sitt verksamhetsområde företräder Sjöfartsverket staten vid domstol.

5 §  Inom Sjöfartsverket finns en sjöfartsinspektion och de andra enheter verket bestämmer.

6 §  Sjöfartsverket leds av en styrelse som består av minst fem och högst nio personer. I styrelsen ingår dessutom verkets generaldirektör och personalföreträdarna vid verket. En av ledamöterna är ordförande och en är vice ordförande. Förordning (2001:624).

7 §  Styrelsen ansvarar för Sjöfartsverkets verksamhet.

8 §  Styrelsen skall särskilt

1. ägna sig åt den långsiktiga planeringen,
2. svara för att de krav beaktas som ställs på verksamheten med hänsyn till totalförsvaret, regionalpolitiken och miljöpolitiken,
3. se till att regeringen får det underlag den behöver för att ta ställning till omfattningen och inriktning av verksamhetens olika delar.

10 §  Generaldirektören ansvarar för den löpande verksamheten enligt de riktlinjer och direktiv som styrelsen beslutar. Detta gäller dock inte i sådana fall då chefen för Sjöfartsinspektionen har ansvaret enligt 13 §.

11 §  Det ingår i generaldirektörens uppgifter

1. att förse styrelsen med underlag för beslut och att verkställa styrelsens beslut,
2. att själv avgöra ärenden som inte skall avgöras av styrelsen, personalansvarsnämnden eller chefen för Sjöfartsinspektionen,
3. att se till att allmänhetens, organisationers, företags och andra myndigheters kontakter med verket underlättas genom en god service och tillgänglighet, genom information och genom ett klart och begripligt språk i verkets skrivelser och beslut.

12 §  Generaldirektören skall också se till att verkets personalpolitik motsvarar de krav som ställs på verksamheten. Detta innebär bl. a. att jämställdhet mellan kvinnor och män skall eftersträvas och att de anställda skall vara väl förtrogna med målen för verksamheten.

13 §  Chefen för Sjöfartsinspektionen ansvarar, beslutar om föreskrifter och beslutar i enskilda fall i frågor om

1. sjösäkerhet, förorening från fartyg, behörigheter för sjöfolk, bemanning av fartyg, arbetsmiljö, vilotider, sjöfartsskydd och hamnskydd i den mån dessa frågor ankommer på Sjöfartsverket, samt
2. tillsyn över efterlevnaden av sådana föreskrifter och beslut som avses i 1.

Chefen för Sjöfartsinspektionen ansvarar även för undersökning av olyckor inom de områden som anges i första stycket 1, i den mån sådana undersökningar ankommer på Sjöfartsverket. Förordning (2006:1211).

14 §  Styrelsen skall se till att redovisningen och förvaltningen av verkets medel är organiserade på ett tillfredsställande sätt.

Generaldirektören skall se till att redovisningen görs enligt gällande föreskrifter och att medelsförvaltningen sköts på ett betryggande sätt.

15 §  Generaldirektören skall genom intern kontroll vaka över att verksamheten bedrivs effektivt, författningsenligt och i övrigt ändamålsenligt.

Viktiga resultat av kontrollen skall redovisas för styrelsen.

16 §  Styrelsen skall se till att Riksrevisionen får de uppgifter som behövs för revisionen av Sjöfartsverket. Förordning (2003:292).

17 §  Innan verket beslutar en föreskrift eller ett allmänt råd enligt författningssamlingsförordningen (1976:725), skall det

1. noga överväga om detta är den mest ändamålsenliga åtgärden,
2. utreda föreskriftens eller det allmänna rådets kostnadsmässiga och andra konsekvenser och dokumentera utredningen i en konsekvensutredning,
3. lämna statliga myndigheter, kommuner, landsting, organisationer och andra som kostnadsmässigt eller på något annat betydande sätt berörs samt Ekonomistyrningsverket tillfälle att yttra sig i frågan och om konsekvensutredningen,
4. begära regeringens medgivande att besluta föreskriften, om den leder till inte oväsentligt ökade kostnader för dem som berörs. Förordning (1998:430).

18 §  Föreligger det fara för miljön, liv, personlig säkerhet eller hälsa eller risk för betydande ekonomisk skada om en föreskrift eller ett allmänt råd inte beslutas, får vad som sägs i 17 § första stycket2-4 anstå till efter beslutet.

Vad som sägs i 17 § första stycket2-4 gäller inte föreskrifter som uteslutande rör verksamheten inom verket eller föreskrifter om avgifter för vilka det finns samrådsskyldighet enligt 7 § avgiftsförordningen (1992:191). Bestämmelsen i 17 § 4 gäller inte heller föreskrifter som beslutas av verket för att uppfylla Sveriges internationella förpliktelser och som inte går utöver vad som följer av förpliktelserna.

19 §  Sjöfartsverket skall se till att de kostnadsmässiga konsekvenserna begränsas när verket utövar tillsyn.

20 §  Verket skall i en arbetsordning eller i särskilda beslut meddela de närmare föreskrifter som behövs för verkets organisation och för formerna för verkets verksamhet. Om föreskrifterna gäller styrelsen eller uppgiftsfördelningen mellan den och generaldirektören skall de beslutas av styrelsen.

21 §  Verket skall fortlöpande se över sina föreskrifter och pröva om de behövs och om de är lämpligt utformade.

Att verket skall ha en förteckning över sina föreskrifter m.m. och hur förteckningen skall utformas framgår av 18 c § författningssamlingsförordningen (1976:725).

22 §  När Sjöfartsverket skall hämta in uppgifter från enskilda, kommuner eller landstingskommuner, skall verket sträva efter att begränsa och förenkla uppgiftslämnandet.

Ytterligare föreskrifter om detta finns i förordningen (1982:668) om statliga myndigheters inhämtande av uppgifter från näringsidkare och kommuner.

23 §  Vid verket skall det finnas en personalansvarsnämnd. Nämnden skall pröva följande frågor:

1. skiljande från anställning på grund av personliga förhållanden, dock inte i fråga om provanställning,
2. disciplinansvar,
3. åtalsanmälan,
4. avstängning.

Nämnden består av generaldirektören som är ordförande samt personalföreträdarna och tre andra ledamöter vilka utses av styrelsen. En av ledamöterna skall vara jurist.

24 §  Styrelsen är beslutför när ordföranden, generaldirektören och minst tre av de andra ledamöterna är närvarande.

Personalansvarsnämnden är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter, däribland juristen, är närvarande.

När ärenden av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande.

25 §  Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda, får det avgöras genom meddelanden mellan ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet.

Om detta förfarande inte är lämpligt, får generaldirektören avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

26 §  Generaldirektören och chefen för Sjöfartsinspektionen får i lämplig utsträckning delegera sin beslutsrätt till andra tjänstemän i verket.

27 §  För varje beslut skall det finnas en handling som visar

1. dagen för beslutet,
2. beslutets innehåll,
3. vem som har fattat beslutet,
4. vem som varit med om den slutliga handläggningen utan att delta i avgörandet,
5. vem som har varit föredragande.

27 a §  Sjöfartsverket får i affärsverksamheten ta ut avgifter, besluta om avgifternas storlek och disponera inkomsterna. Verket får även disponera inkomster från offentligrättsliga avgifter. Förordning (1998:1421).

28 §  Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på Sjöfartsverket.

29 §  Generaldirektören anställs genom beslut av regeringen för en bestämd tid.

Ledamöterna i styrelsen utses av regeringen för en bestämd tid. Regeringen utser ordförande i styrelsen. Förordning (1996:762).

30 §  Anställningen som chef för Sjöfartsinspektionen beslutas av regeringen efter anmälan av generaldirektören. Anställningen får begränsas att gälla längst till och med en viss tidpunkt.

Övriga anställningar beslutas av verket.

31 §  35 § verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Sjöfartsverket.

Verkets beslut i andra ärenden än anställningsärenden får överklagas endast om det följer av andra föreskrifter än 22 a § förvaltningslagen (1986:223) eller en bestämmelse som särskilt hänvisar till 22 a § förvaltningslagen.

Om ett ärende avser myndighetsutövning mot någon enskild och det inte finns några särskilda föreskrifter om överklagande, får dock beslutet överklagas hos regeringen. Förordning (2007:312).

32 §  Föreskrifter om Sjöfartsverkets medverkan i totalförsvaret finns i förordningen (2006:942) om krisberedskap och höjd beredskap. För att säkerställa att totalförsvarets krav beaktas i den fredstida verksamheten skall Sjöfartsverket samråda med Försvarsmakten, Krisberedskapsmyndigheten och övriga berörda totalförsvarsmyndigheter. Förordning (2006:973).

33 §  Sjöfartsverket skall samråda med Försvarsmakten när det gäller

1. utmärkning av farleder som inte tidigare är utmärkta,
2. fyrbelysning av farleder inom militära skyddsområden eller indragning av fyrljus inom sådana områden.

34 §  Sjöfartsverket skall inom sitt verksamhetsområde tillhandahålla underlag för tillämpningen av 3-5 kap.miljöbalken och plan- och bygglagen (1987:10). Förordning (1998:888).

34 a §  Sjöfartsverket skall samråda med Statens räddningsverk i frågor som rör transport av farligt gods. Sjöfartsverket skall vidare tillsammans med Statens räddningsverk och Luftfartsstyrelsen verka för att de nationella och internationella säkerhetsföreskrifterna för transport av farligt gods samordnas mellan transportslagen och att myndigheternas arbete inom området transport av farligt gods även i övrigt samordnas. Sjöfartsverket deltar i det råd för transport av farligt gods som anges i 10 a § förordningen (1988:1040) med instruktion för Statens räddningsverk. Förordning (2004:1123).

35 §  Sjöfartsverket skall ge regeringen stöd vid Sveriges deltagande i verksamheten inom Europeiska unionen (EU) genom att fortlöpande hålla regeringen informerad om hur verksamheten utvecklas i de fall myndigheten eller dess personal medverkar och om andra förhållanden som är av betydelse för deltagandet.

Sjöfartsverket skall ställa den personal till förfogande för Sveriges deltagande i EU som regeringen begär. Förordning (1996:289).