1 §  Sverige har genom sin ratificering av Genévekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna förbundit sig att upprätta en officiell byrå med uppgift att lämna upplysningar m.m. rörande krigsfångar och andra skyddade personer som är i Sveriges våld. I den utsträckning och under de förutsättningar som regeringen och Svenska röda korset avtalar om det, upprättar Svenska röda korset denna nationella upplysningsbyrå.

2 §  Den nationella upplysningsbyrån kommer att vara upprättad från den tidpunkt regeringen bestämmer under krig eller annan väpnad konflikt som Sverige deltar i.

Under förutsättning att regeringen och Svenska röda korset är överens om att det behövs kan den nationella upplysningsbyrån träda i verksamhet också i andra fall än som avses i första stycket.

Regeringen bestämmer när den nationella upplysningsbyrån skall upphöra med sin verksamhet.

3 §  För den nationella upplysningsbyrån skall gälla artikel 122 i Genévekonventionen den 12 augusti 1949 angående krigsfångars behandling samt artiklarna 137-139 i Genévekonventionen den 12 augusti 1949 angående skydd för civilpersoner under krigstid. Konventionerna har publicerats i Sveriges överenskommelser med främmande makter, SÖ 1953:16 respektive 1953:17.

4 §  Enligt Genévekonventionerna den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade konflikter och tilläggsprotokollen till konventionerna skall uppgifter om identitet, vistelseort, hälsotillstånd och liknande förhållanden som avser krigsfångar och andra skyddade personer som är i Sveriges våld lämnas till en nationell upplysningsbyrå. Varje statlig myndighet som har sådana uppgifter skall, under tid när den nationella upplysningsbyrån är upprättad, lämna dessa uppgifter i fråga om krigsfångar till Totalförsvarets pliktverk och i fråga om andra skyddade personer till Migrationsverket. Totalförsvarets pliktverk och Migrationsverket skall vidarebefordra uppgifterna till den nationella upplysningsbyrån.

Varje berörd statlig myndighet skall också till Totalförsvarets pliktverk respektive Migrationsverket lämna uppsamlade värdeföremål och handlingar, som kvarlämnats av skyddade personer eller som efterlämnats av avlidna skyddade personer, om värdeföremålen och handlingarna är av vikt för de närmast anhöriga. Totalförsvarets pliktverk och Migrationsverket skall lämna vidare uppsamlade värdeföremål och handlingar samt vidarebefordra uppgifter om gravars belägenhet till den nationella upplysningsbyrån. Förordning (2000:413).

5 §  På begäran av Svenska röda korset skall de myndigheter som i krig eller under neutralitet kan få sådana uppgifter, föremål eller handlingar som avses i 4 §, i fred lämna Svenska röda korset biträde med att förbereda den nationella upplysningsbyråns verksamhet.

6 §  I 8 kap.13 och 14 §§ lagen (1994:1720) om civilt försvar föreskrivs om skyldighet för kommuner och landsting att lämna sådana uppgifter som sägs i 4 § och sådant biträde som sägs i 5 §.

Av 8 kap. 4 § begravningslagen (1990:1144) följer att skyldigheten att lämna upplysningar m.m. enligt 8 kap. 13 § andra stycket och 14 § lagen om civilt försvar gäller för huvudman och annan församling som innehar en eller flera allmänna begravningsplatser. Förordning (1999:986).

7 §  I 9 kap. 2 § lagen (1994:1720) om civilt försvar föreskrivs om tystnadsplikt för den som deltar eller har deltagit i verksamhet hos den nationella upplysningsbyrån.

I 7 kap. 14 § fjärde och sjunde styckena sekretesslagen (1980:100) finns bestämmelser om sekretess hos Totalförsvarets pliktverk och Migrationsverket för uppgifter som avses i 4 §. Förordning (2003:92).

8 §  Föreskrifter om verkställigheten av denna förordning och föreskrifter om verkställigheten av 8 kap.13 och 14 §§ lagen (1994:1720) om civilt försvar och av 8 kap. 4 § begravnings- lagen (1990:1144) får meddelas av Krisberedskapsmyndigheten efter hörande av Försvarsmakten i fråga om de skyldigheter som åligger statliga myndigheter, kommuner och landsting samt huvudman och annan församling som innehar en eller flera allmänna begravningsplatser. Förordning (2002:514).