Upphävd författning

Förordning (1996:311) med instruktion för Riksgäldskontoret

Departement: Finansdepartementet V
Utfärdad: 1996-04-18
Ändring införd: SFS 1996 i lydelse enligt SFS 2004:725
Upphäver: Förordning (1989:248) med instruktion för Riksgäldskontoret
Källa: Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad

Uppgifter och mål

1 § Riksgäldskontoret har följande huvuduppgifter och mål:

Riksgäldskontoret skall ta upp och förvalta lån till staten i enlighet med lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning. Målet för denna verksamhet skall vara att kostnaden för statens skuld långsiktigt minimeras samtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Förvaltningen skall ske inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer och de riktlinjer som regeringen beslutat.
Riksgäldskontoret skall ställa ut och förvalta statliga garantier i enlighet med garantiförordningen (1997:1006). Målet för garantiverksamheten skall vara att kostnaderna täcks av intäkterna, sett över en längre tidsperiod. Vidare skall Riksgäldskontoret verka för att andra statliga myndigheters garanti- och kreditverksamhet bedrivs effektivt.
Riksgäldskontoret skall efter regeringens särskilda bemyndigande tillhandahålla utlåning till och ta emot medel på konto från i första hand statliga myndigheter. Målet för denna verksamhet skall vara att erbjuda en god service utan att tjänsterna subventioneras.
Riksgäldskontoret skall företräda det statliga betalningssystemet inklusive statsverkets checkräkning med anslutna konton. Målet för denna verksamhet skall vara att den statliga betalningsverksamheten bedrivs effektivt och håller en hög säkerhet samt att de statliga myndigheterna får en god service. Förordning (2001:408).

Ändringar1

Ändrad: SFS 1996:900 (Förslag till statsbudget för budgetåret 1995/96)

/Träder i kraft I: 2004-10-15/

2 § Riksgäldskontoret skall

senast den 1 oktober varje år till regeringen lämna förslag till riktlinjer för förvaltningen av statens skuld,
senast den 15 februari varje år till regeringen lämna underlag för utvärdering av förvaltningen av statens skuld,
regelbundet fastställa den genomsnittliga marknadsräntan på statsobligationer med en återstående löptid på minst fem år (statslåneräntan),
senast den 1 november varje år fastställa statens utlåningsränta och statens avkastningsränta som den genomsnittliga marknadsräntan under de tre närmast föregående åren, där marknadsräntan utgörs av räntan på nominella statsobligationer med en återstående löptid på 4-6 år med tillägg av 0,25 procentenheter för förvaltningskostnader m.m.,
dokumentera, kvalitetsdeklarera och hålla allmänt tillgänglig statistik enligt förordningen (2001:100) om den officiella statistiken,
meddela föreskrifter om inskrivning i statsskuldboken,
senast den 15 mars varje år till regeringen lämna underlag till årsredovisningen för staten avseende statliga garantier,
samordna betalningar till Europeiska gemenskapernas kommission avseende avgiften till EU:s budget samt
bistå andra statliga myndigheter med utformningen av villkoren i låne- och derivatavtal och garantier på utländska marknader i syfte att skapa enhetliga villkor för staten.

Riksgäldskontoret får ta ut en avgift för den verksamhet som avses i första stycket 9.Förordning (2004:725).

Samråd m.m.

3 § Riksgäldskontoret skall samråda med Riksbanken i frågor om de delar av upplåningsverksamheten som kan antas vara av större penningpolitisk betydelse. Förordning (2001:408).

Lagrumshänvisningar hit1

5 §

4 § Riksgäldskontoret har rätt att från andra myndigheter få den information som kontoret behöver för sin verksamhet. Förordning (2001:408).

Verksförordningens tillämpning

5 § Verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på Riksgäldskontoret med undantag av 4 § andra stycket samt 30, 32 och 35 §§. Förordning (2001:408).

Myndighetens ledning

6 § Chef för Riksgäldskontoret är en riksgäldsdirektör. Förordning (2002:1100).

7 § Riksgäldskontorets styrelse består av högst åtta personer, riksgäldsdirektören medräknad. Fyra av dessa skall vara riksdagsledamöter. Riksgäldsdirektören är styrelsens ordförande.

Den som är styrelseledamot får inte utan regeringens tillstånd vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett finansinstitut. Ledamoten får inte heller vara anställd hos eller åta sig uppdrag för ett sådant institut.

Styrelsen är beslutför när ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna är närvarande. Förordning (2001:408).

Personalföreträdare

8 § Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på Riksgäldskontoret.

Styrelsens ansvar och uppgifter

9 § Utöver vad som anges i 13 § verksförordningen (1995:1322) skall styrelsen besluta om

förslag till riktlinjer enligt 2 § 1,
principer för hur de av regeringen fastställda riktlinjerna för förvaltningen av statens skuld skall genomföras,
underlag för utvärdering enligt 2 § 2,
viktigare frågor enligt 15 §,
ramar och riktlinjer för hantering av de risker som är förenade med verksamheten, och
instruktioner för intern kontroll.

Styrelsen får överlåta till riksgäldsdirektören att besluta föreskrifter som inte är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt. Förordning (1998:1523).

10 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan riksgäldsdirektören och minst så många ledamöter som behövs för beslutförhet.

Om detta förfarande inte är lämpligt, får riksgäldsdirektören ensam avgöra ärendet.

Beslut som fattas enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

Riskhantering och intern revision

11 § Riksgäldskontoret skall ha en beskrivning av de huvudsakliga risker som är förenade med verksamheten och hur dessa risker skall hanteras. Det skall vidare finnas interna instruktioner för hantering av dessa risker. Beskrivningen, instruktionerna och efterlevnaden av instruktionerna skall fortlöpande ses över.

12 § Förordningen (1995:686) om intern revision vid statliga myndig- heter m.fl. skall tillämpas av Riksgäldskontoret.

Lagrumshänvisningar hit1

5 §

Medelsförvaltning

13 § Riksgäldskontoret skall placera sina medel, i den utsträckning de inte behöver användas till utbetalningar, på konto i Riksbanken, en bank eller ett kreditmarknadsföretag, i statspapper eller andra skuldförbindelser med låg kreditrisk. Placeringar får ske i utlandet och i utländsk valuta.

Placeringar i utländsk valuta får uppgå till högst motsvarande 20 miljarder kronor, exklusive utländsk valuta som innehas för genomförande av återköpsavtal i clearing- och avvecklingssystem. Förordning (2004:339).

13 a § Riksgäldskontoret skall växla svensk valuta till utländsk eller omvänt med Riksbanken eller annan motpart. Riksgäldskontorets hantering av valutaväxlingarna skall präglas av förutsägbarhet och tydlighet. Förordning (2002:80).

14 § Riksgäldskontoret skall täcka de underskott som kan uppstå på statens checkräkning. Förordning (2001:408).

15 § Riksgäldskontoret får medge inlösen av obligationer och ränte- kuponger samt utbetalning av vinster på premieobligationslån, även om betalningsrätten är preskriberad. Sådant medgivande skall lämnas om inte särskilda skäl talar mot det.

Om det finns särskilda skäl, får kontoret helt eller delvis efterskänka sådana fordringar som förvaltas av kontoret.

Lagrumshänvisningar hit1

9 § 1 st 4 p

Anställningar m.m.

16 § Riksgäldsdirektören anställs genom beslut av regeringen.

Andra anställningar beslutas av Riksgäldskontoret. Förordning (2002:1100).

Bisysslor

17 § Den som är tjänsteman hos Riksgäldskontoret får inte utan regeringens tillstånd vara ledamot eller suppleant i styrelsen för ett finansinstitut. Tjänstemannen får inte heller vara anställd hos eller åta sig uppdrag för ett sådant institut. Förordning (2001:408).

Överklagande

18 § Riksgäldskontorets beslut i personalärenden får överklagas hos regeringen om inte något annat följer av

lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål,
lagen (1987:439) om inskränkning i rätten att överklaga, eller
andra föreskrifter.

Riksgäldskontorets beslut i andra ärenden får överklagas bara om det följer av en annan föreskrift än 22 a § förvaltningslagen (1986:223). Om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild och det inte finns några särskilda föreskrifter om överklagande, får dock beslutet överklagas hos regeringen. Förordning (1998:1100).

Ändringar