1 §  I Regeringsrätten finns regeringsråd, regeringsrättssekreterare och andra anställda.

2 §  Regeringsrättens ordförande är administrativ chef för Regeringsrätten.

3 §  Vid Regeringsrätten finns ett kansli. Chef för kansliet är en kanslichef.

4 §  Regeringsrätten bestämmer det antal avdelningar som domstolen skall vara delad i samt delar in regeringsråden till tjänstgöring på avdelningarna för viss tidsperiod. Den som är ordförande på en avdelning leder arbetet på avdelningen.

5 §  Följande föreskrifter i verksförordningen (1995:1322) tillämpas på Regeringsrätten:

6 8 §§ om myndighetschefens ansvar och uppgifter,

18 § om interna föreskrifter,

26 § om vem som får begära in förklaringar m.m.,

27 och 28 §§ om myndighetens föreskrifter,

29 § om inhämtande av uppgifter m.m.,

31 § om myndighetens beslut.

Bestämmelserna i 26, 29 och 31 §§ gäller dock endast i fråga om administrativa ärenden.

6 §  Målen fördelas på rotlar. Varje rotel innehas av en regeringsrättssekreterare.

Regeringsrätten beslutar om riktlinjer för fördelningen av målen på rotlarna.

7 §  Regeringsrättssekreterarna svarar för beredningen och föredragningen av målen samt biträder i övrigt med handläggningen av dessa.

Kanslichefen ser till att målen bereds enligt de riktlinjer som Regeringsrätten har beslutat.

Regeringsrätten utser en eller flera ledamöter som, när det behövs, lämnar regeringsrättssekreterarna råd och anvisningar för beredningen av målen.

8 §  Regeringsrättssekreterarna får vid beredningen av målen inte

1. avvisa utredning,
2. avvisa ombud eller biträden,
3. besluta om muntlig förhandling eller syn på stället,
4. förelägga någon att medverka på annat sätt än genom att inställa sig inför Regeringsrätten, för det fall talan inte tas upp till prövning eller någon särskild påföljd inträder om föreläggandet inte följs,
5. döma ut viten eller andra påföljder med anledning av att förelägganden inte följs,
6. avslå ansökningar om rättshjälp eller framställningar om att offentligt biträde skall förordnas, och
7. besluta om annan ersättning för någons medverkan i ett mål än ersättning för översättningskostnader. Förordning (1997:426).

9 §  Målen tas upp till beredning och föredragning i den ordning som de har kommit in, om inte särskilda omständigheter motiverar en annan ordning.

Ett mål eller en fråga som har kommit upp i ett mål skall handläggas med förtur, om målet eller frågan av någon särskild anledning bör avgöras skyndsamt.

10 §  Om ett mål eller en fråga som har kommit upp i ett mål bör avgöras skyndsamt, skall regeringsrättssekreteraren genast anmäla detta för kanslichefen och på en avdelning.

11 §  Regeringsrätten beslutar om riktlinjer för föredragningar och om handlingar som skall upprättas till föredragningar.

12 §  Regeringsrätten får förordna anställda som har vunnit tillräcklig erfarenhet att på eget ansvar

1. föra dagböcker,
2. begära in handlingar från en underinstans,
3. i den utsträckning som Regeringsrätten bestämmer sköta sådan skriftväxling som följer av föreskrifter i lagar eller andra författningar,
4. underteckna och expediera kallelser, förelägganden och andra meddelanden,
5. fullgöra Regeringsrättens uppgifter i samband med delgivningar,
6. expediera domar, beslut, protokoll och andra handlingar,
7. föra de anteckningar om rättshjälpskostnader som har föreskrivits,
8. fullgöra uppgifter enligt förordningen (2003:234) om tiden för tillhandahållande av domar och beslut, m.m. och avgiftsförordningen (1992:191),
9. besluta om ersättning enligt förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m., om ersättning till tolkar och om ersättning för utförande av uppdrag enligt 21 kap. 2 § föräldrabalken, och
10. förvalta förskottskassan samt betala ut förskott och ersättningar av allmänna medel till parter, vittnen, sakkunniga m.fl. Förordning (2003:240).

13 §  Administrativa ärenden avgörs av Regeringsrätten i plenum eller i kollegium, av Regeringsrättens ordförande, av kanslichefen eller på avdelning.

14 §  Plenum består vid handläggning av administrativa ärenden av regeringsråden och kanslichefen.

15 §  Kollegium består av Regeringsrättens ordförande, av tre andra regeringsråd som utses särskilt och av kanslichefen. Regeringsrättens ordförande är ordförande i kollegiet.

För varje annan ledamot än Regeringsrättens ordförande och kanslichefen skall det finnas en personlig ersättare, som träder in när ledamoten har förhinder.

De ledamöter som skall utses särskilt och ersättarna för dem utses för högst ett år i sänder.

16 §  En avdelnings sammansättning vid avgörande av ett administrativt ärende bestäms av Regeringsrätten.

17 §  I plenum utses ledamöterna i kollegiet och ersättarna för dem. I plenum beslutas vidare om riktlinjer för avdelningarnas sammansättning, ledamöternas tjänstgöring och ordningen för handläggning av målen. I plenum avgörs dessutom de ärenden som har hänskjutits dit av kollegiet eller Regeringsrättens ordförande.

I fråga om Regeringsrättens handläggning av ärenden enligt lagen (1979:368) om Lagrådet finns bestämmelser i den lagen.

18 §  I kollegium avgörs de ärenden som avser

1. viktigare frågor om Regeringsrättens organisation eller arbetsformer som inte skall avgöras i plenum,
2. riktlinjer för beredningen av målen och fördelningen av dessa på

rotlarna samt för regeringsrättssekreterarnas tjänstgöring,

1. förslag till Domstolsverket i fråga om anslagsframställningar,
2. anställning av regeringsrättssekreterare,
3. annat skiljande från anställningar och uppdrag än avskedande, och
4. frågor som Regeringsrättens ordförande hänskjuter till kollegiet.

Kollegiet får, om inte annat är särskilt föreskrivet, hänskjuta ärenden som avses i första stycket till plenum.

19 §  Ärenden som inte skall avgöras i plenum eller i kollegium eller på avdelning avgörs av Regeringsrättens ordförande, om de är av sådan vikt att ordföranden bör avgöra dem eller ordföranden av annat skäl har förbehållit sig beslutanderätten.

Regeringsrättens ordförande får hänskjuta ärenden till kollegiet. Ärenden som avser yttranden i lagstiftningsfrågor och inte är sådana att de bör handläggas i kollegium får hänskjutas till plenum.

20 §  Övriga ärenden avgörs av kanslichefen.

I arbetsordningen eller genom särskilda beslut får Regeringsrätten lämna över till någon annan anställd än kanslichefen att avgöra ärenden som inte är av sådan art att de bör avgöras av kanslichefen.

21 §  I ärenden som handläggs i plenum eller i kollegium är Regeringsrätten beslutför, när minst hälften av dem som skall delta är närvarande. När ärenden som är av större vikt handläggs, bör om möjligt samtliga vara närvarande.

22 §  När Regeringsrättens ordförande är frånvarande får det varken fattas beslut som är av större vikt och kan anstå utan olägenhet eller utan ordförandens medgivande vidtas åtgärder som rubbar eller ändrar föreskrifter som Regeringsrätten har meddelat eller riktlinjer som Regeringsrätten har beslutat.

23 §  Regeringsrätten beslutar om föredragning i administrativa ärenden.

24 §  Regeringsråden anställs med fullmakt genom beslut av regeringen. Vid anställningsförfarandet tillämpas inte 6 § anställningsförordningen (1994:373).

Andra anställningar beslutas av Regeringsrätten.

25 §  Vid anställning av regeringsrättssekreterare tillämpas inte 6 § anställningsförordningen (1994:373).

En regeringsrättssekreterare anställs för högst fyra år med möjlighet till förlängning med högst två år. Om det finns särskilda skäl, får anställningen förlängas med ytterligare högst två år. Den sammanlagda anställ-

ningstiden som regeringsrättssekreterare får inte överstiga åtta år.

Om anställningen skall upphöra vid anställningstidens utgång, gäller inte 30 a § lagen (1982:80) om anställningsskydd.

26 §  Endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva anställning som kanslichef eller regeringsrättssekreterare.

Regeringsrättssekreterarna skall vara lagfarna. Om kunskaper om ett särskilt rättsområde behövs får även den som inte är lagfaren anställas som regeringsrättssekreterare.

27 §  Ersättare för regeringsråd enligt 3 § tredje stycket lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar förordnas av Regeringsrätten.

28 §  Regeringsrätten beslutar om ledighet för regeringsråd och övrig personal med de begränsningar som följer av särskilda föreskrifter om ledighet för icke ordinarie domare.

29 §  När Regeringsrättens ordförande är förhindrad att utöva sin anställning eller när anställningen är ledig, fullgörs uppgifterna som ordförande av den i anställningen äldste ordföranden på avdelning eller av det i anställningen äldsta regeringsråd som tjänstgör som ordförande på avdelning.

När den som är ordförande på en avdelning är förhindrad att utöva sin anställning eller när anställningen är ledig, leds arbetet på avdelningen av den i anställningen äldste ledamoten på avdelningen.

30 §  Domstolsverket utövar myndighetens befogenhet enligt 33 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd, när bestämmelsen är tillämplig i förhållande till arbetstagare som anställs genom beslut av regeringen.

31 §  Statens ansvarsnämnd beslutar i frågor om disciplinansvar, åtalsanmälan och avskedande när det gäller kanslichefen och regeringsrättssekreterarna.

Domstolsverket beslutar i sådana frågor när det gäller andra anställda än regeringsråden, kanslichefen eller regeringsrättssekreterarna.

31 a §  En ordinarie domare som vill vara kvar i anställningen efter uppnådd ålder för avgångsskyldighet skall ansöka om detta hos Domstolsverket. Ansökan skall ges in till Domstolsverket senast fyra månader innan sökanden uppnår nämnda ålder. Om Domstolsverket anser att ansökan inte bör beviljas, skall ärendet överlämnas till regeringen. Förordning (2005:772).

32 §  Frågor om bisyssla som avses i 7 a-7 d §§ lagen (1994:260) om offentlig anställning handhas och prövas av regeringen när det gäller ordföranden i Regeringsrätten. Förordning (2001:1021).

33 §  Regeringsrättens beslut i ärenden om anställning av kanslichef eller regeringsrättssekreterare får överklagas enligt 35 § verksförordningen (1995:1322).

Ett beslut som rör fördelningen av dömande uppgifter mellan olika domare får inte överklagas.

Regeringsrättens beslut i andra administrativa ärenden får överklagas hos Domstolsverket, om inte annat är särskilt föreskrivet. Domstolsverkets beslut i ett överklagat ärende i fråga om anställning får inte överklagas. Förordning (2006:1416).