Lag (1982:80) om anställningsskydd

(Anställningsskyddslagen, LAS)

Departement
Arbetsmarknadsdepartementet ARM
Utfärdad
1982-02-24
Ändring införd
SFS 1982:80 i lydelse enligt SFS 2022:836
Ikraft
1982-04-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2023-04-01

Huvudförfattare: Daniel Berger och Tizian Tang

Lagen om anställningsskydd (anställningsskyddslagen eller LAS) reglerar förhållandet mellan arbetstagare och arbetsgivare och är inte tillämplig på uppdragstagare. Gränsen mellan arbetstagare och uppdragstagare är inte alltid helt lätt att dra men utmärkande för ett anställningsavtal är att det inte avser ett visst arbete eller resultat, utan att arbetstagaren fortlöpande ställer sin arbetskraft till arbetsgivarens förfogande. Det omvända gäller för ett uppdragsavtal som just går ut på att prestera ett visst arbete eller resultat.

Ett anställningsförhållande kan upphöra genom uppsägning (7 §) eller avsked (18 §). Vid uppsägning avslutas inte anställningsavtalet omedelbart, utan under en viss uppsägningstid (11 §) har arbetstagaren rätt till lön och andra anställningsförmåner även om denne inte längre har några arbetsuppgifter. Ett avskedande innebär ett omedelbart skiljande från anställningen utan uppsägningstid, men är endast aktuellt när arbetstagaren har grovt åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.


Inledande bestämmelser

1 §  Denna lag gäller arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

[S2]Från lagens tillämpning undantas dock

  1. arbetstagare som är anställda för arbete i arbetsgivarens hushåll, och
  2. arbetstagare som är anställda i gymnasial lärlingsanställning.

[S3]Bestämmelserna i 4-6 b, 6 f, 6 g, 7-20, 22-37, 39 och 40 §§ gäller inte för

  1. arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgifter och anställningsvillkor får anses ha företagsledande eller därmed jämförlig ställning,
  2. arbetstagare som tillhör arbetsgivarens familj, och
  3. arbetstagare som är anställda med särskilt anställningsstöd, i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställning. Lag (2022:448).

För arbetstagare i allmän tjänst gäller även Lag (1994:260) om offentlig anställning (LOA).

Prop. 2013/14:80: I paragrafen anges lagens tillämpningsområde.

  • AD 2020 nr 15:Familjemedlemsundantaget i anställningsskyddslagen. En arbetstagare har varit anställd i ett bolag som ägdes och drevs av hennes make. Arbetstagaren sades upp knappt tio månader efter att dom på äktenskapsskillnad hade meddelats. Arbetsdomstolen har funnit att anställningsskyddslagen inte var tillämplig på arbetstagaren när uppsägningen skedde.
  • AD 2014 nr 12:Fråga dels om en arbetstagare som tidigare varit vd och fått en ny anställning som Senior Advisor omfattats av företagsledarundantaget i 1 § anställningsskyddslagen eller inte, dels om arbetsgivaren har haft skäl för att med omedelbar verkan skilja arbetstagaren från anställningen.
  • AD 1997 nr 148:Fråga om en kommunal förvaltningschef bl.a. på grund av sina arbetsuppgifter intagit en företagsledande eller därmed jämförlig ställning i den mening som avses i 1 § andra stycket 1 anställningsskyddslagen.
  • AD 2012 nr 37:En arbetsgivare har hävt ett anställningsavtal och åberopat avtalslagens ogiltighetsregler. Fråga om interimistiskt förordnande enligt 35 § andra stycket anställningsskyddslagen.
  • AD 1998 nr 65:En advokat är anställd på en advokatbyrå vars verksamhet bedrivs i aktiebolagsform. Advokaten är aktieägare i bolaget och är liksom de övriga sju aktieägarna ledamot av bolagsstyrelsen. Har advokaten haft en företagsledande eller därmed jämförlig ställning och därmed varit undantagen från anställningsskyddslagens tillämpningsområde?
  • AD 2014 nr 62:En kyrkoherde har avskedats. Fråga huvudsakligen om församlingen haft rätt att skilja kyrkoherden från anställningen, varvid bl.a. gjorts gällande att kyrkoherden ägnat en övervägande del av sin arbetstid åt privat affärsverksamhet. Även fråga om kyrkoherden omfattats av företagsledarundantaget i anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen har funnit att så inte varit fallet. I avskedandedelen även fråga om beräkningen av lönefordran med anledning av att Arbetsdomstolen ogiltigförklarat avskedandet. Därutöver fråga om rätt till ränta på semesterersättning som utbetalats, rätt till allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen, rätt till viss bilersättning och om brott mot bilersättningsavtalet och slutligen om församlingen brutit mot 16 § tredje stycket medbestämmandelagen, genom att inte upprätta och tillställa förbundet protokoll från den lokala tvisteförhandlingen.
  • AD 2000 nr 97:Anställningsskyddslagen har inte ansetts vara tillämplig i fråga om en arbetstagare som sammanbott med arbetsgivaren under äktenskapsliknande förhållanden.
  • AD 1998 nr 22:Sedan rektorn vid en folkhögskola beviljats tjänstledighet från sin tjänst för att i stället utföra annat arbete inom skolan förs förhandlingar mellan parterna om rektorns fortsatta anställningsförhållanden. Efter viss ytterligare brevväxling upphör rektorns anställning vid skolan. I tvist mellan parterna uppkommer bl.a. följande frågor. 1) Har rektorn haft en sådan företagsledande ställning att han faller utanför anställningsskyddslagens tillämpningsområde? - 2) Sade rektorn själv upp sin anställning eller blev han avskedad av skolan? - 3) Förelåg tillräckliga skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning?
  • NJA 2002 s. 572:Anställd har i fråga om rätt till lönegaranti vid konkurs inte ägt tillgodoräkna sig anställningstid hos sin förre arbetsgivare där han innehade företagsledande ställning.
  • AD 2005 nr 33:Fråga om arbetstagarbegreppet. En skorstensfejarmästare som utfört sotningsverksamhet för en kommuns räkning har inte ansetts vara arbetstagare.
  • AD 2013 nr 32:Fråga om en musiker, som tidigare varit anställd men som sedan stått till förfogande genom sitt aktiebolag, varit arbetstagare.
  • AD 2005 nr 43:Samhall har sagt upp en arbetstagare av personliga skäl. Fråga om ogiltigförklaring av uppsägningen m.m. och anställningsskyddslagens tillämplighet på anställningen.
  • AD 1996 nr 37:En person, som har arbetat i ett bolags rörelse, äger 49 procent av aktierna i bolaget. Fråga bl.a. om hon intagit en företagsledande eller därmed jämförlig ställning i den mening som avses i 1 § andra stycket första punkten anställningsskyddslagen, och om sådan övergång av företag till en ny arbetsgivare som åsyftas i 25 § andra stycket i den lagen har skett.
  • AD 2000 nr 45:En tysk ingenjör som var anställd hos ett tyskt företag hade sedan flera år placering vid ett dotterföretag i Sverige. Sedan arbetsgivaren förklarat att arbetstagarens utlandsuppdrag var avslutat uppkom tvist huruvida arbetsgivaren genom sitt besked hade sagt upp eller omplacerat arbetstagaren under sådana förhållanden att denne blivit berättigad till ekonomiskt och allmänt skadestånd. Fråga bl.a. om tvisten skall bedömas enligt svensk eller tysk rätt.
  • AD 2011 nr 84:Fråga om det förelegat skäl för avskedande av en verksamhetschef hos en ideell förening. Även fråga om arbetstagaren haft en företagsledande eller därmed jämförlig ställning.
  • AD 2006 nr 24:Ett antal personer har ostridigt utfört arbete för ett bolags räkning vid två av bolagets arbetsställen. Fråga om personerna är att anse som arbetstagare hos bolaget eller om de varit inhyrd arbetskraft och därmed inte arbetstagare hos bolaget.
  • AD 2006 nr 99:I mål om skadestånd för uppsägning av en anställning som anställningsskyddslagen inta varit tillämplig på har Arbetsdomstolen funnit att arbetsgivaren brutit mot förhandlingsskyldigheten enligt 13 § medbestämmandelagen.
  • AD 2023 nr 24:Ett bolag med verksamhet inom lokalvård har sagt upp en arbetstagare som bl.a. ägt hälften av bolagets aktier och haft firmateckningsrätt.
  • AD 1993 nr 57:Fråga i mål om uppsägning huruvida en hos ett aktiebolag anställd arbetstagares fader intagit en sådan ställning i bolaget att han är att betrakta som arbetsgivare vid tillämpning av familjemedlemsundantaget i 1 § andra stycket 2 anställningsskyddslagen.
  • AD 2013 nr 4:En person som arbetar i ett mindre bolag har blivit uppsagd från sin anställning. Bolaget ägdes tidigare till hälften var av honom och den person som vid tidpunkten för uppsägningen var bolagets verkställande direktör. När uppsägningen skedde hade ägarförhållandena ändrats så att bolaget då ägdes av ett moderbolag i vilket de två ursprungliga ägarna i sin tur hade ägarintressen. Fråga om den person som sagts upp haft en sådan företagsledande eller därmed jämförlig ställning att han varit undantagen från anställningsskyddslagens tillämpningsområde.
  • AD 1996 nr 139:Fråga om familjemedlemsundantaget i 1 § andra stycket 2 p. lagen om anställningsskydd är tillämpligt i fråga om en arbetstagare som bott tillsammans med arbetsgivaren under äktenskapsliknande förhållanden och de båda har ett barn gemensamt.
  • AD 2006 nr 20:I ett anställningsavtal om tidsbegränsad anställning mellan ett bolag och dess verkställande direktör fanns bl.a. en bestämmelse om att den verkställande direktören ”vid uppsägning eller avsked” från bolagets sida inte längre skulle ha rätt till vissa avtalade förmåner. I tvist rörande tolkningen av denna bestämmelse uppstod bl.a. fråga om rätten till uppsägning var inskränkt på visst sätt samt om bestämmelsen skulle anses innebära att den verkställande direktören förlorade rätten till de aktuella förmånerna under uppsägningstid om han under denna blev arbetsbefriad. Arbetsdomstolen har funnit att den verkställande direktören inte hade rätt till de omtvistade förmånerna.

2 §  Om det i en annan lag eller i en förordning som har meddelats med stöd av en lag finns särskilda föreskrifter som avviker från denna lag, ska dessa föreskrifter gälla. Lag (2022:835).

Lagen om anställningsskydd är semidispositiv och kan inskränkas genom kollektivavtal. Träffas avtal om något som ger arbetstagare sämre skydd eller rättigheter är det avtalet ogiltigt.

Prop. 2016/17:120: Paragrafen ändras genom att den senaste lydelsen av överlåtelsedirektivet anges i lagtexten.

Förslaget behandlas i avsnitt 4.3.

Prop. 2015/16:62: Förslaget behandlas i avsnitten 4.4 och 5.

I tredje stycket har en hänvisning till 5 a och 5 b §§ lagts till vid uppräkningen av de bestämmelser som det får göras avvikelser från genom kollektivavtal. Det innebär att det under de förutsättningar som preciseras i bestämmelsen får göras avvikelser i kollektivavtal från omvandlingsreglerna i 5 a § och från undantaget i 5 b §.

I fjärde stycket 1 första strecksatsen har det upphävda direktivet av ...

  • AD 1996 nr 12:Byggnadsstyrelsens verksamhet övergick år 1993 till bl.a. ett antal bolag. Ett av bolagen träffade före verksamhetens övergång, och innan byggnadsstyrelsens personal sagts upp, en överenskommelse med en central facklig organisation om bemanningen i den verksamhet som skulle övergå till bolaget. Arbetsdomstolen finner överenskommelsen utgöra en enligt anställningsskyddslagen tillåten avvikelse från bestämmelserna om företrädesrätt till återanställning.
  • AD 2020 nr 38:Det förhållandet att det i ett avtal om provanställning anges en viss uppsägningstid talar inte i sig för att parterna avsett att avtala bort möjligheten att enligt anställningsskyddslagen avsluta provanställningen, utan uppsägning och uppsägningstid, genom ett besked.
  • AD 2004 nr 52:Fråga om en uppsägning skett på grund av arbetsbrist eller av personliga skäl och om giltigheten av en genom lokalt kollektivavtal träffad turordningsöverenskommelse.
  • AD 2004 nr 73:Fråga om giltigt kollektivavtal om tidsbegränsad anställning har träffats samt, i sådant fall, om det finns stöd i kollektivavtalet och de enskilda anställningsavtalen för att tidsbegränsa anställningarna på sätt som skett. Vidare fråga bl.a. om det förelegat företrädesrätt till återanställning.
  • AD 1996 nr 60:I 2 § femte stycket anställningsskyddslagen finns en föreskrift om att ett lokalt avtal om avvikelser från bl.a. turordningsreglerna i 22 § får tillämpas i fråga om arbetstagare som vid uppsägningstidens slut är äldre än 57 och ett halvt år "bara om arbetsgivaren får den centrala arbetstagarorganisationens medgivande till varje enskild uppsägning". - Fråga om en arbetsgivare bryter mot lagen om ett sådant medgivande inte föreligger vid tidpunkten för uppsägningen men lämnas därefter.
  • AD 2003 nr 53:En universitetslärare som hade haft en tidsbegränsad anställning med stöd av högskoleförordningen fick inte förnyad anställning. Fråga om läraren omfattades av regeln i 15 § anställningsskyddslagen om arbetsgivarens skyldighet att lämna besked i förväg om att fortsatt anställning inte kommer att erbjudas. Även fråga om den tidsbegränsade anställningen hade upphört på grund av arbetsbrist eller av personliga skäl.
  • AD 2018 nr 30:Fråga om en arbetstagarorganisations talan för egen respektive en medlems räkning ska avvisas på grund av en skiljeklausul i ett kollektivavtal som medlemmens anställningsavtal hänvisar till, men som arbetstagarorganisationen inte är bunden av. Även fråga om arbetsgivaren har haft skyldighet att på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisationen enligt 13 § medbestämmandelagen innan medlemmens enligt kollektivavtalet tidsbegränsade anställning avslutades.
  • AD 1995 nr 108:I ett företag har inför uppsägningar av anställda på grund av arbetsbrist upprättats en turordningslista. Listan har överlämnats till fackklubbens ordförande för granskning. Denne har därefter i brev lämnat ett för arbetsgivaren positivt besked om granskningen. Arbetsdomstolen finner att ett kollektivavtal därmed har kommit till stånd mellan arbetsgivaren och fackklubben. - Fråga huruvida lokalt träffade kollektivavtal rörande företrädesrätt till återanställning varit förenliga med det mellan SAF och PTK gällande trygghetsavtalet (numera ersatt av omställningsavtalet den 1 september 1994). - Arbetsdomstolen har ansett att inför förestående uppsägningar träffade kollektivavtal om avvikelse från anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt till återanställning utgjort en sådan urholkning av arbetstagares rättigheter som måste anses stridande mot lagens grunder och därmed ogiltiga. I domen görs uttalanden rörande föreliggande begränsning i möjligheterna att göra avsteg från semidispositiva lagbestämmelser i eljest tvingande arbetsrättslig lagstiftning.
  • AD 2002 nr 28:Tolkning av kollektivavtal. Fråga om journalistavtalets bestämmelser om anställning innebär att den dispositiva regeln om rätt till tillsvidareanställning för vikarier i 5 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd inte är tillämplig inom avtalsområdet.
  • RÅ 2007:20:En person har efter två (I) respektive tre (II) tidsbegränsade anställningar hos ett bemanningsföretag ansetts som arbetslös och berättigad till arbetslöshetsersättning.
  • AD 2005 nr 53:En cateringarbetare som var helt sjukskriven uteblev från ett rehabiliteringsmöte och blev i nära anslutning till detta uppsagd. Som skäl för uppsägningen angavs arbetsbrist. Arbetsgivaren hänvisade till en överenskommelse som ingåtts mellan honom och den lokala fackliga organisationen rörande uppsägning av cateringarbetaren. I tvist om giltigheten av uppsägningen finner Arbetsdomstolen att denna inte har vidtagits av personliga skäl utan på grund av arbetsbrist. Domstolen finner vidare att det mellan de lokala parterna har ingåtts ett kollektivavtal i turordningsfrågan innebärande att cateringarbetaren skulle sägas upp. Avtalet har inte ansetts vara stridande mot god sed på arbetsmarknaden eller annars otillbörligt trots att de lokala parterna utan att kontrollera cateringarbetarens inställning har utgått från att denne önskade lämna sin anställning hos arbetsgivaren.
  • AD 1998 nr 73:Ett företag har träffat kollektivavtal om avvikelse från anställningsskyddslagens turordningsregler med en facklig organisation. Med stöd av avtalet har företaget därefter sagt upp en anställd som varit medlem i en annan facklig organisation. Har en giltig turordningsöverenskommelse kommit till stånd? Fråga om det av SAF och PTK antagna omställningsavtalet blivit gällande mellan företaget och den senare organisationen. - Fråga tillika om företaget varit skyldigt att förhandla med den andra fackliga organisationen på grund av bestämmelsen i 13 § medbestämmandelagen.
  • AD 2023 nr 33:Ett kollektivavtal för personlig assistans innehåller bestämmelser om anställning ”på viss tid så länge uppdraget varar”, s.k. ”SLUV”. Den kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationen har gjort gällande att en sådan anställning är oförenlig med svensk lag och EU-rätt (det s.k. visstidsdirektivet). Arbetsdomstolen har funnit att kollektivavtalsregleringen inte innebär en sådan otillbörlig urholkning av arbetstagarnas lagstadgade rättigheter, som kan föranleda att avtalet i berörda delar ska anses ogiltigt. Arbetsdomstolen har även funnit att kollektivavtalsregleringen inte heller står i strid med de tvingande bestämmelserna i 4 och 7 §§ anställningsskyddslagen, eller med bestämmelserna i visstidsdirektivet. Arbetstagarorganisationens talan har därför avslagits.
  • AD 1996 nr 92:Fråga i tvist om företrädesrätt till återanställning för kabinanställda i ett svenskt charterflygföretag huruvida företaget eller del av detta har övergått till ett nystartat danskt flygföretag. I målet tillämpas anställningsskyddslagens företrädesrättsregler i lydelsen före den 1 januari 1995. - Arbetsdomstolen, som vid sin prövning konstaterar att svensk rätt skall tillämpas, finner att en övergång av företag eller del av detta har skett. I domskälen behandlas frågan huruvida viss kollektivavtalsreglering innefattar en överenskommelse om turordning vid återanställning.
  • AD 2021 nr 38:Ett lokalt kollektivavtal för lotsar innehåller en bestämmelse om att lotsar inte ska tjänstgöra enligt avtalet efter fyllda 60 år. Arbetsdomstolen har funnit att bestämmelsen, om den hade tillämpats, visserligen skulle ha inneburit ett missgynnande på grund av ålder, men att åldersgränsen fyllt ett berättigat syfte för att tillgodose äldres ökade behov av vila och även varit ett lämpligt och nödvändigt medel för att uppnå detta. Bestämmelsen har därför inte stått i strid med diskrimineringslagen. Även fråga om bestämmelsen inneburit en avgångsskyldighet och om en anvisning till bestämmelsen varit av kollektivavtals natur.

2 a §  Ett avtal är ogiltigt i den mån det

  1. upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter enligt denna lag, om inte något annat följer av 2 b §, eller
  2. avviker från 7 § första eller andra stycket, om inte något annat följer av 2 c §. Lag (2022:835).

2 b §  Genom ett kollektivavtal får det göras avvikelser från 5 och 5 a §§, 6 § andra och tredje styckena, 7 a, 7 b, 22, 25-27 och 33 d §§. Om avtalet inte har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation, krävs dock att det mellan parterna i andra frågor gäller ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en sådan organisation eller att ett sådant kollektivavtal tillfälligt inte gäller. Under samma förutsättning är det också tillåtet att genom ett kollektivavtal bestämma den närmare beräkningen av förmåner som avses i 12 §.

[S2]Genom ett kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation får det även göras avvikelser från 4 b, 11, 15, 21, 28, 32, 33 a, 33 b, 40 och 41 §§. Det är också tillåtet att genom ett sådant kollektivavtal göra avvikelser

  1. från 6 b-e §§, under förutsättning att avtalet inte innebär att mindre förmånliga regler ska tillämpas för arbetstagarna än som följer av
  2. från 30 a §, när det gäller besked enligt 15 §,
  3. från 30, 30 a och 31 §§, när det gäller den lokala arbetstagar-organisationens rättigheter,
  4. från 4 § andra stycket när det gäller hur ett anställningsavtal som gäller tills vidare kan upphöra vid den tidpunkt som anges i 32 a §, och
  5. från 6 § första stycket, 6 h och 6 i §§ under förutsättning att avtalet respekterar det övergripande skydd för arbetstagare som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1152, i den ursprungliga lydelsen.

[S3]Avtal om avvikelser från 21 § får träffas även utanför kollektivavtals-förhållanden, om avtalet innebär att kollektivavtal som med stöd av andra stycket har träffats för verksamhetsområdet ska tillämpas. Lag (2022:835).

2 c §  Genom eller med stöd av ett kollektivavtal får det göras avvikelser från 7 § första stycket när det gäller vad som ska anses utgöra sakliga skäl eller andra stycket om omplacering under förutsättning att avtalet på arbetstagarsidan har slutits av en sådan sammanslutning av centrala arbetstagarorganisationer som avses i 6 § tredje stycket lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

[S2]En överträdelse av en bestämmelse i ett kollektivavtal enligt första stycket som har trätt i lagens ställe ska anses utgöra en överträdelse av lagen. Lag (2022:835).

2 d §  En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligt 2 b § första eller andra stycket eller 2 c § första stycket får tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men som sysselsätts i sådant arbete som avses med avtalet. Lag (2022:835).

3 §  Vid tillämpning av 5 a, 6 h, 7 a, 11, 15, 22, 25, 26 och 39 §§ gäller följande särskilda bestämmelser om beräkning av anställningstid:

  1. En arbetstagare som byter anställning genom att övergå från en arbetsgivare till en annan får i den senare anställningen tillgodoräkna sig också tiden i den förra, om arbetsgivarna vid tidpunkten för övergången tillhör samma koncern.
  2. En arbetstagare som byter anställning i samband med att ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet övergår från en arbetsgivare till en annan genom en sådan övergång som omfattas av 6 b § får tillgodoräkna sig tiden hos den förra arbetsgivaren när anställningstid ska beräknas hos den senare. Detta gäller även vid byte av anställning i samband med konkurs.
  3. Om det sker flera sådana byten av anställning som avses i 1-2, får arbetstagaren räkna samman anställningstiderna hos alla arbetsgivarna.

[S2]Om en arbetstagare har haft tre eller flera särskilda visstidsanställningar enligt 5 § första stycket 1 hos samma arbetsgivare under en och samma kalendermånad, ska även tiden mellan anställningarna räknas som anställningstid i särskild visstidsanställning vid tillämpning av 5 a, 7 a, 15, 25 och 26 §§.

[S3]Arbetstagare som har fått återanställning enligt 25 § ska anses ha uppnått den anställningstid som krävs för besked enligt 15 § och företrädesrätt enligt 25 §. Lag (2022:835).

Prop. 2015/16:62: Förslaget behandlas i avsnitt 4.2.

I det första stycket har den nya 5 a § lagts till i uppräkningen av paragrafer. Hänvisningen till 5 § andra stycket har tagits bort. Det är dels en följdändring med anledning av att det materiella innehållet i 5 § andra stycket flyttats till 5 a §. Det innebär även att tid hos tidigare arbetsgivare, i de situationer som anges i paragrafen, ska beaktas vid beräkning ...

Prop. 2021/22:151: Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om beräkning av anställningstid. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.

  • AD 2002 nr 37:Fråga om en avtalad turordningslista är giltig beträffande två oorganiserade arbetstagare. Även frågor om rättegångskostnader, bl.a. om ansvaret för part som beviljats rättshjälp, och medpart, avseende motparts kostnader för bevisning när ersättning för bevisningen kunnat utgå av allmänna medel enligt rättshjälpslagen.
  • NJA 2002 s. 572:Anställd har i fråga om rätt till lönegaranti vid konkurs inte ägt tillgodoräkna sig anställningstid hos sin förre arbetsgivare där han innehade företagsledande ställning.
  • AD 2019 nr 8:Fråga om arbetsgivaren brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen när två hamnarbetare sades upp på grund av arbetsbrist. Därvid frågor om de enligt 3 § samma lag haft rätt att tillgodoräkna sig anställningstid i visstidsanställningar (behovsanställning/s.k. intermittent anställning) hos tidigare arbetsgivare, vars verksamheter övergått till den nuvarande arbetsgivaren.
  • AD 1995 nr 100:Fråga om en verksamhet övergått från en arbetsgivare till en annan så att arbetstagare ägt rätt att vid beräkning av anställningstid hos den senare tillgodoräkna sig tiden hos den förre.

Anställningsavtalet

4 §  Anställningsavtal gäller tills vidare. Avtal om tidsbegränsad anställning får dock träffas i de fall som anges i 5 och 6 §§. Om ett sådant avtal träffas i annat fall, kan arbetstagaren på det sätt som anges i 36 § få domstols förklaring att avtalet ska gälla tills vidare.

[S2]Anställningsavtal som gäller tills vidare kan sägas upp av arbetsgivaren eller arbetstagaren för att upphöra efter en viss uppsägningstid. En tidsbegränsad anställning upphör utan föregående uppsägning vid anställningstidens utgång eller när arbetet är slutfört, om inte något annat har avtalats eller följer av 5 a eller 6 §. I 4 b § finns en särskild regel om skyldighet att lämna anställningen i samband med att arbetstagaren får rätt till hel sjukersättning enligt socialförsäkringsbalken.

[S3]En arbetstagare får med omedelbar verkan frånträda sin anställning, om arbetsgivaren i väsentlig mån har åsidosatt sina åligganden mot arbetstagaren.

[S4]I de fall som avses i 18 § kan en arbetsgivare genom avskedande avbryta anställningen med omedelbar verkan.

[S5]Att arbetsgivaren i vissa fall är skyldig att informera och överlägga med arbetstagaren och berörd arbetstagarorganisation samt tillämpa ett visst förfarande i samband med att ett anställningsavtal ingås eller upphör, följer av 6, 8-10, 15, 16, 19, 20, 28-32, 33, 33 a och 33 c §§. Lag (2022:835).

Det presumeras att en anställning gäller tills vidare (fast anställning) om inget annat anges. Bevisbördan ligger på den som hävdar att annan anställningsform än tillsvidareanställning föreligger.

Arbetstagaren har rätt till att direkt frånträda sin tjänst i de fall arbetsgivaren exempelvis inte betalar ut lön eller andra förmåner som arbetstagaren har rätt till.


Prop. 2001/02:84: Ändringen i paragrafens andra stycke är en konsekvens av ändringarna i 33 §. Aktivitetsersättning utges alltid under en begränsad tid, vilket medför att bestämmelsen inte blir tillämplig på en arbetstagare som är yngre än 30 år.

Prop. 2015/16:62: Förslaget behandlas i avsnitt 5.

I andra stycket har hänvisningen till 5 § andra stycket tagits bort samtidigt som en hänvisning till nya 5 a § har lagts till. En tidsbegränsad anställning upphör utan föregående uppsägning vid anställningstidens utgång eller när arbetet är slutfört, om inte något annat har avtalats eller följer av 5 a § eller 6 §. Av 5 a § framgår att en allmän visstidsanställning ...

  • AD 2007 nr 65:I ett skriftligt anställningsavtal har angivits att anställningen var en visstidsanställning och ett vikariat. Fråga om anställningen varit en tillåten tidsbegränsad anställning i enlighet med teknikavtalet och en lokal överenskommelse eller ett otillåtet vikariat. Även fråga om arbetsgivaren brutit mot anställningsskyddslagens regler om en arbetsgivares skyldighet att informera den anställde om de villkor som gäller för anställningen när arbetsgivaren lämnat uppgift om att anställningen var ett vikariat och om arbetsgivaren därutöver gjort sig skyldig till brott mot förhandlingsskyldigheten i medbestämmandelagen.
  • AD 2012 nr 24:Fråga om en programledare för ett radioprogram har utfört arbete som arbetstagare eller som uppdragstagare. Efter att ha funnit att arbetet utförts under sådana omständigheter att programledaren var att betrakta som arbetstagare fann Arbetsdomstolen att arbetsgivaren inte har haft rätt att tidsbegränsa anställningen i enlighet med en regel i journalistavtalet om s.k. programanställning.
  • AD 2006 nr 82:En arbetstagare har haft en överenskommen visstidsanställning. Fråga om en bestämmelse i det tillämpliga kollektivavtalet innebär att arbetsgivaren varit berättigad att avsluta anställningen i förtid utan att det funnits saklig grund för åtgärden.
  • AD 2013 nr 57:En arbetsgivare har utan laga grund avbrutit en tidsbegränsad anställning med omedelbar verkan. Fråga om skadeståndets storlek.
  • AD 2020 nr 38:Det förhållandet att det i ett avtal om provanställning anges en viss uppsägningstid talar inte i sig för att parterna avsett att avtala bort möjligheten att enligt anställningsskyddslagen avsluta provanställningen, utan uppsägning och uppsägningstid, genom ett besked.
  • AD 2005 nr 117:Fråga om fältarkeologer, som haft flera på varandra följande s.k. projektanställningar vid ett stadsmuseum, sedermera kommit att bli anställda tills vidare.
  • AD 2003 nr 20:En arbetstagare har fått vikariat hos en kommun som skolbusschaufför. Fråga huruvida omplacering av arbetstagaren till arbete som skolvaktmästare rättsligt sett har inneburit att arbetstagaren blivit skild från anställning som skolbusschaufför. Sedan denna fråga besvarats nekande uppkommer fråga bl.a. om hur länge vikariatet skulle pågå enligt anställningsavtalet. Arbetsgivaren har ansetts ha bevisbördan för sin uppfattning om visstidsanställningens utsträckning i tiden.
  • AD 2002 nr 13:Fråga om en arbetstagare blivit avskedad från sin tillsvidareanställning eller självmant lämnat den.
  • AD 1995 nr 74:En arbetstagare påstås ha lämnat sin anställning på grund av att hon utsatts för sexuella närmanden från arbetsgivarens sida och för trakasserier för att hon avvisat dessa närmanden. Arbetsdomstolen finner att arbetstagarsidan inte styrkt sina påståenden om sexuella närmanden.
  • AD 2004 nr 73:Fråga om giltigt kollektivavtal om tidsbegränsad anställning har träffats samt, i sådant fall, om det finns stöd i kollektivavtalet och de enskilda anställningsavtalen för att tidsbegränsa anställningarna på sätt som skett. Vidare fråga bl.a. om det förelegat företrädesrätt till återanställning.
  • AD 1999 nr 5:Fråga om en person blivit anställd i första hand genom uttryckligt avtal och i andra hand genom s.k. konkludent handlande från arbetsgivarens sida. Arbetsdomstolen finner inte att ett anställningsförhållande har uppkommit.
  • AD 2002 nr 3:En renhållningsarbetare, som 1993 sades upp på grund av arbetsbrist, blev omedelbart därefter anställd på vikariat och hade under åren 1993 - 1998 i vart fall 61 olika vikariat hos arbetsgivaren. Vikariaten löpte utan avbrott under periodens sista 18 månader. Han utförde under tiden som vikarie samma typ av arbetsuppgifter som då han var tillsvidareanställd. Fråga om arbetsgivaren använt vikariatet som anställningsform i strid med 4 § anställningsskyddslagen.
  • AD 1993 nr 160:En arbetsgivare omplacerade en arbetstagare till nya arbetsuppgifter. Arbetsgivaren hade uppfattningen att arbetstagaren var skyldig att utföra de nya uppgifterna. Arbetstagaren och hans organisation hyste motsatt uppfattning men tolkningsföreträde enligt 34§ medbestämmandelagen utövades inte. Fråga om arbetstagaren kunde anses skild från sin anställning genom omplaceringsbeslutet.
  • AD 1995 nr 50:En arbetsgivare omplacerade en arbetstagare till nya arbetsuppgifter. Arbetsgivaren hade uppfattningen att arbetstagaren var skyldig att utföra de nya arbetsuppgifterna. I stället för att utföra de nya arbetsuppgifterna lämnade arbetstagaren arbetsplatsen. Fråga om arbetstagaren kunde anses skild från sin anställning genom omplaceringsbeslutet.
  • AD 1995 nr 55:Fråga huruvida en arbetstagare blivit uppsagd, alternativt avskedad, av arbetsgivaren eller själv lämnat sin anställning.
  • AD 1999 nr 9:Fråga om en arbetstagare blivit avskedad från sin anställning eller självmant lämnat den.
  • AD 2015 nr 26:En lärare har haft flera på varandra följande vikariatsanställningar. Fråga om tillämpning av den så kallade omvandlingsregeln i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen. Fråga även om arbetsgivaren har skiljt läraren från hennes anställning eller om läraren frivilligt frånträtt anställningen.
  • AD 2000 nr 6:En arbetstagare har varit anställd som vikarie för en viss namngiven anställd under dennes bortovaro, dock längst till en viss tidpunkt. Fråga om en bestämmelse i det tillämpliga kollektivavtalet innebär att denna tidsbegränsade anställning inletts med en "inbyggd" prövoperiod om tre månader under vilken arbetsgivaren varit berättigad att avsluta anställningen i förtid utan sakliga skäl.
  • AD 2017 nr 50:Fråga om en kyrkvaktmästare haft upprepade tidsbegränsade anställningar eller om han varit tillsvidareanställd. Även fråga om det funnits saklig grund för uppsägning på grund av arbetsbrist.
  • AD 1995 nr 101:En kommun underrättar en anställd som arbetat som barnomsorgschef om att denne fortsättningsvis i stället skall fullgöra arbetsuppgifter i befattning som verksamhetschef för familjehems-, kontaktfamiljs- och feriebarnsverksamhet. Fråga om kommunen därigenom skilt arbetstagaren från dennes anställning och - när denna fråga besvarats nekande - om det förelegat vägande skäl för förflyttningen av arbetstagaren.
  • AD 1998 nr 22:Sedan rektorn vid en folkhögskola beviljats tjänstledighet från sin tjänst för att i stället utföra annat arbete inom skolan förs förhandlingar mellan parterna om rektorns fortsatta anställningsförhållanden. Efter viss ytterligare brevväxling upphör rektorns anställning vid skolan. I tvist mellan parterna uppkommer bl.a. följande frågor. 1) Har rektorn haft en sådan företagsledande ställning att han faller utanför anställningsskyddslagens tillämpningsområde? - 2) Sade rektorn själv upp sin anställning eller blev han avskedad av skolan? - 3) Förelåg tillräckliga skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning?
  • AD 1996 nr 7:Fråga i första hand om en arbetstagare innehaft en tillsvidareanställning eller en tidsbegränsad anställning och i andra hand om denne skilts från sin anställning på grund av arbetsbrist eller av skäl hänförliga till honom personligen utan att det ens funnits giltigt skäl för uppsägning.
  • AD 1994 nr 22:Fråga om upprepade vikariatsanställningar av två arbetstagare inom Postverket har stått i strid mot reglerna i anställningsskyddslagen om tidsbegränsade anställningar.
  • AD 1993 nr 30:En kvinnlig arbetstagare har sagt upp sin anställning vid ett bolag som är bundet av verkstadsavtalet. Innan uppsägningstiden ännu gått ut frånträdde hon anställningen. Från arbetstagarsidan görs gällande i första hand att uppsägningen är att jämställa med en uppsägning gjord av bolaget och i andra hand att kvinnan haft rätt att häva anställningsavtalet. I målet yrkas skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen eller dess grunder och mot verkstadsavtalet. - Fråga är i målet dels om kvinnans åtgärder varit orsakade av att kvinnan utsatts för sexuella trakasserier på arbetsplatsen och dels om vilka åtgärder bolaget vidtagit sedan bolaget fått uppgift om de påstådda trakasserierna. Arbetsdomstolen gör i domen principiella uttalanden om arbetsgivares utredningsskyldighet i sistnämnda hänseende.
  • AD 2002 nr 122:En provanställd ställningsbyggare underrättades om att anställningen skulle upphöra i förtid vid en viss tidpunkt. Arbetstagaren har därefter inom den ursprungligen avtalade prövotiden utfört arbete åt arbetsgivaren, som senare före prövotidens utgång avbröt anställningen. Fråga huruvida arbetsgivaren därvid avskedat arbetstagaren från en anställning tills vidare.
  • AD 2009 nr 27:En butiksanställd av serbisk härkomst deltar i en personalfest och säger upp anställningen en kort tid därefter. Fråga om det vid personalfesten har förekommit något som innebär att arbetstagarens uppsägning med hänsyn till omständigheterna kan betraktas som en uppsägning från arbetsgivarens sida. Dessutom fråga huruvida arbetstagaren genom vad som förekom vid personalfesten har blivit trakasserad på grund av sin etniska tillhörighet.
  • AD 1999 nr 108:Enligt ett mellan parterna gällande kollektivavtal anses en arbetstagare ha slutat sin anställning självmant, om han eller hon - utan laga förfall - uteblivit från arbetet mer än femton kalenderdagar och inte till arbetsgivaren anmält förhinder att arbeta. Fråga om tillämpning av denna bestämmelse beträffande en arbetstagare, som först en längre tid efter frånvaron inkommit med läkarintyg utvisande alkoholberoende av sjukdomskaraktär.
  • AD 2007 nr 29:Fråga om anställningsform. I ett anställningsavtal har angetts att ”anställningen upphör vid pensionsdatum”. Enligt arbetstagarsidan innebär avtalet att arbetstagaren erhållit en tidsbegränsad anställning - med en avtalstid om ca 23 år - innebärande att anställningen inte kunnat sägas upp, utan hävningsgrund, före pensionsdatum. Enligt arbetsgivaren har parterna inte träffat något avtal om tidsbegränsning varför anställningen varit en tillsvidareanställning. Arbetsdomstolen finner inte visat att avtal träffats om en tidsbegränsad anställning och förklarar därmed att det varit fråga om en tillsvidareanställning.
  • AD 2000 nr 45:En tysk ingenjör som var anställd hos ett tyskt företag hade sedan flera år placering vid ett dotterföretag i Sverige. Sedan arbetsgivaren förklarat att arbetstagarens utlandsuppdrag var avslutat uppkom tvist huruvida arbetsgivaren genom sitt besked hade sagt upp eller omplacerat arbetstagaren under sådana förhållanden att denne blivit berättigad till ekonomiskt och allmänt skadestånd. Fråga bl.a. om tvisten skall bedömas enligt svensk eller tysk rätt.
  • AD 2005 nr 24:En arbetstagare på ett tryckeri skickades hem av sin arbetsgivare efter ett gräl med denne. Dagen därpå vägrade arbetstagaren diskutera konflikten med arbetsgivaren, som ånyo sade åt arbetstagaren att gå hem. Arbetsgivaren ångrade sig dock direkt och beordrade i stället arbetstagaren att tvätta färgburkar, en arbetsuppgift som har bedömts vara en enformig och okvalificerad syssla och som inte var en normal arbetsuppgift för arbetstagaren. I målet är utrett att arbetsgivaren dessförinnan mottagit en förhandlingsframställan från arbetstagarens fackliga organisation angående konflikten den föregående dagen. Arbetstagaren slutförde inte den beordrade uppgiften utan gick hem. Han sjukskrev sig senare samma dag. Åtta dagar senare frånträdde arbetstagaren sin anställning under den förhandling som kom till stånd med anledning av förhandlingsframställningen. I tvisten uppkommer huvudsakligen följande frågor. Har arbetsgivarens order till den anställde att rengöra färgburkar inneburit en kränkning av dennes föreningsrätt? Har samma order inneburit att arbetsgivaren i strid mot 62 § medbestämmandelagen vidtagit en disciplinär åtgärd mot den arbetstagaren? Har arbetsgivaren agerat på ett sådant sätt att arbetstagarens frånträdande av anställningen bör jämställas med ett avskedande eller en uppsägning från arbetsgivarens sida?
  • AD 1994 nr 147:Två musiker som erhållit anställning hos ett bolag utan att frågan om anställningsform därvid uttryckligen berördes har ansetts anställda tills vidare. Även fråga om en av musikerna själv har avslutat sin anställning eller om han avskedats.
  • AD 1996 nr 109:Fråga om en arbetsgivare genom att åsidosätta sitt rehabiliteringsansvar mot en anställd föranlett den anställde att själv säga upp sig från anställningen samt om arbetsgivarens vägran att godta den anställdes återtagande av uppsägningen strider mot god sed på arbetsmarknaden eller om uppsägningen under de förhållanden som är för handen skall lämnas utan avseende med tillämpning av bestämmelserna i 33 eller 36 § avtalslagen.
  • AD 2005 nr 63:En kvinnlig arbetstagare hos Försvarsmakten har lämnat en tidsbegränsad anställning som befäl i den svenska kosovobataljonen och gör gällande att detta skett på grund av att hon utsatts för sexuella trakasserier under tjänstgöringen. Fråga om arbetstagarens uppsägning kan anses ha varit framtvingad av Försvarsmakten. Vidare fråga om det senare kan anses ha ålegat Försvarsmakten att förmå arbetstagaren att återta uppsägningen mot bakgrund av att Försvarsmakten då hade anledning att misstänka att arbetstagaren ansåg att trakasserier hade förekommit. Båda frågorna har besvarats nekande.
  • AD 1997 nr 1:En butiksanställd blir misstänkt för att ha tagit pengar ur växelkassan i det varuhus där hon arbetar. I samband med en överläggning om tilltänkt avsked säger arbetstagaren upp sig själv. Hon frikänns senare från åtal för stöld. Fråga om arbetstagaren är bunden av sin uppsägning av anställningen.
  • AD 2014 nr 79:Hade arbetsgivaren rätt att, såsom vid en provanställning, avbryta en tidsbegränsad anställning i förtid?
  • AD 2012 nr 44:Efter att en arbetstagare arbetat drygt ett i år i en bemanningsverksamhet har anställningen upphört. Huvudsakligen fråga om arbetstagaren då blev uppsagd från en tillsvidareanställning eller om det var en tidsbegränsad anställning som hörde. Arbetsdomstolen har funnit att arbetsgivaren inte lyckats visa att arbetstagaren var visstidsanställd.
  • AD 2012 nr 30:En arbetstagare har efter ett meningsutbyte med en företrädare för arbetsgivaren sagt upp sig från sin anställning. Arbetsdomstolen har funnit att uppsägningen inte har skett under sådana omständigheter att den ska jämställas med en uppsägning från arbetsgivarens sida. Arbetstagaren har under den närmast påföljande arbetsdagen förklarat att hon ville återta uppsägningen. Arbetsgivaren godtog inte detta, vilket har ansetts liktydigt med en uppsägning från arbetsgivarens sida. Uppsägningen har förklarats ogiltig. I målet uppkommer frågor även om dels rätten att ändra talan i högre rätt, dels om arbetsgivarens rätt att göra avräkning från arbetstagarens lön under tvistetiden.
  • AD 2001 nr 55:En brevbärare rev sönder och slängde bort ett antal försändelser. Sedan detta upptäckts sade han upp sig själv. Han ville senare återta sin uppsägning med hänvisning till att uppsägningen skett oöverlagt och att han vid tidpunkten för uppsägningen varit deprimerad och inte kunnat bedöma sin situation. Fråga om uppsägningen kunde anses ha provocerats fram av arbetsgivaren eller om omständigheterna varit sådana att det skulle strida mot tro och heder att åberopa uppsägningen mot honom eller vara oskäligt att betrakta honom som bunden av densamma.
  • AD 2020 nr 46:Fråga om en tornväktare i Ystad varit tillsvidareanställd eller haft upprepade tidsbegränsade anställningar.
  • AD 2021 nr 40:Arbetsdomstolen har funnit att en advokatbyrå genomfört en otillåten kvittning av en biträdande jurists lön genom ett löneavdrag motsvarande nästan en månadslön. Till följd härav har arbetstagaren haft rätt att omedelbart frånträda anställningen och arbetsgivarens i genkäromål framställda yrkande om skadestånd för att arbetstagaren slutat anställningen utan att iaktta sin uppsägningstid har därför avslagits. Arbetsdomstolen ansåg att det inte var visat att arbetstagaren utsatts för trakasserier. Hon har tillerkänts lön och allmänt skadestånd för brott mot kvittningslagen. Däremot ansågs grunden för frånträdandet inte varit sådan att hon har haft rätt till allmänt skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen.
  • AD 2023 nr 33:Ett kollektivavtal för personlig assistans innehåller bestämmelser om anställning ”på viss tid så länge uppdraget varar”, s.k. ”SLUV”. Den kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationen har gjort gällande att en sådan anställning är oförenlig med svensk lag och EU-rätt (det s.k. visstidsdirektivet). Arbetsdomstolen har funnit att kollektivavtalsregleringen inte innebär en sådan otillbörlig urholkning av arbetstagarnas lagstadgade rättigheter, som kan föranleda att avtalet i berörda delar ska anses ogiltigt. Arbetsdomstolen har även funnit att kollektivavtalsregleringen inte heller står i strid med de tvingande bestämmelserna i 4 och 7 §§ anställningsskyddslagen, eller med bestämmelserna i visstidsdirektivet. Arbetstagarorganisationens talan har därför avslagits.
  • AD 2003 nr 104:Fråga om en börsmäklare frånträtt sin anställning med verkan att han har rätt till skadestånd med stöd av allmänna skadeståndsrättsliga principer. Sedan denna fråga besvarats nekande skall skadeståndsanspråket enligt vad som är ostridigt i målet prövas med utgångspunkten att arbetstagaren har blivit avskedad, dvs. med tillämpning av skadeståndsreglerna i anställningsskyddslagen. Därvid uppkommer fråga om bonuslön skall beaktas vid bestämmande av månadslönens belopp vid tillämpning av 39 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2005 nr 30:En arbetstagare har lämnat sin arbetsplats efter det att en ställföreträdare för arbetsgivaren har tagit ett tag runt arbetstagarens nacke och föst eller knuffat iväg honom. Fråga bl.a. om arbetstagaren haft rätt att frånträda anställningen enligt 4 § tredje stycket anställningsskyddslagen och om frånträdandet är att jämställa med ett avskedande. Även fråga om arbetsgivaren gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning.

4 b §  Om en arbetsgivare vill att en arbetstagare ska lämna sin anställning i samband med att arbetstagaren enligt socialförsäkringsbalken får rätt till hel sjukersättning, ska arbetsgivaren skriftligen ge arbetstagaren besked om detta så snart arbetsgivaren har fått kännedom om beslutet om sjuk- ersättning. Lag (2022:835).

5 §  Avtal om tidsbegränsad anställning får träffas

  1. för särskild visstidsanställning,
  2. för vikariat, eller
  3. för säsongsarbete.

[S2]En arbetsgivare får dock inte anställa en arbetstagare för vikariat i syfte att kringgå arbetstagarens rätt enligt 3 § andra stycket. Lag (2022:835).

Prop. 2000/01:78: Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.2.

Punkten 5 har ändrats på så sätt att möjligheten till tidsbegränsad anställning inte längre knyts till pensionering och tidpunkten i avtal om avgångsskyldighet, eftersom några sådana avtal i fortsättningen inte kommer att finnas. I stället har angetts att avtal om tidsbegränsad anställning medges när arbetstagaren fyllt 67 år.

Bestämmelsen ...

Prop. 2015/16:62: Förslaget behandlas i avsnitt 4.2.

Reglerna i andra stycket har flyttats till nya 5 a §.

  • AD 2000 nr 103:En person fick anställning hos en ideell förening som bedrev verksamhet med ett projekt rörande arbetshandikappade personer. I målet uppkommer frågor dels om arbetstagaren har erhöll tidsbegränsad anställning avseende viss tid eller avseende visst arbete, dels om arbetstagaren blev avskedad från anställningen samt dels om beräkningen av ekonomiskt skadestånd.
  • AD 2004 nr 73:Fråga om giltigt kollektivavtal om tidsbegränsad anställning har träffats samt, i sådant fall, om det finns stöd i kollektivavtalet och de enskilda anställningsavtalen för att tidsbegränsa anställningarna på sätt som skett. Vidare fråga bl.a. om det förelegat företrädesrätt till återanställning.
  • AD 2002 nr 3:En renhållningsarbetare, som 1993 sades upp på grund av arbetsbrist, blev omedelbart därefter anställd på vikariat och hade under åren 1993 - 1998 i vart fall 61 olika vikariat hos arbetsgivaren. Vikariaten löpte utan avbrott under periodens sista 18 månader. Han utförde under tiden som vikarie samma typ av arbetsuppgifter som då han var tillsvidareanställd. Fråga om arbetsgivaren använt vikariatet som anställningsform i strid med 4 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2015 nr 26:En lärare har haft flera på varandra följande vikariatsanställningar. Fråga om tillämpning av den så kallade omvandlingsregeln i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen. Fråga även om arbetsgivaren har skiljt läraren från hennes anställning eller om läraren frivilligt frånträtt anställningen.
  • AD 1996 nr 60:I 2 § femte stycket anställningsskyddslagen finns en föreskrift om att ett lokalt avtal om avvikelser från bl.a. turordningsreglerna i 22 § får tillämpas i fråga om arbetstagare som vid uppsägningstidens slut är äldre än 57 och ett halvt år "bara om arbetsgivaren får den centrala arbetstagarorganisationens medgivande till varje enskild uppsägning". - Fråga om en arbetsgivare bryter mot lagen om ett sådant medgivande inte föreligger vid tidpunkten för uppsägningen men lämnas därefter.
  • AD 2003 nr 53:En universitetslärare som hade haft en tidsbegränsad anställning med stöd av högskoleförordningen fick inte förnyad anställning. Fråga om läraren omfattades av regeln i 15 § anställningsskyddslagen om arbetsgivarens skyldighet att lämna besked i förväg om att fortsatt anställning inte kommer att erbjudas. Även fråga om den tidsbegränsade anställningen hade upphört på grund av arbetsbrist eller av personliga skäl.
  • AD 2018 nr 30:Fråga om en arbetstagarorganisations talan för egen respektive en medlems räkning ska avvisas på grund av en skiljeklausul i ett kollektivavtal som medlemmens anställningsavtal hänvisar till, men som arbetstagarorganisationen inte är bunden av. Även fråga om arbetsgivaren har haft skyldighet att på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisationen enligt 13 § medbestämmandelagen innan medlemmens enligt kollektivavtalet tidsbegränsade anställning avslutades.
  • AD 2003 nr 34:Fråga om en befattning som forskningsdirektor i en stiftelse som driver ett internationellt och ekumeniskt institut för forskning i freds- och rättvisefrågor har tidsbegränsats i strid mot bestämmelserna i anställningsskyddslagen.
  • AD 2002 nr 28:Tolkning av kollektivavtal. Fråga om journalistavtalets bestämmelser om anställning innebär att den dispositiva regeln om rätt till tillsvidareanställning för vikarier i 5 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd inte är tillämplig inom avtalsområdet.
  • RÅ 2007:20:En person har efter två (I) respektive tre (II) tidsbegränsade anställningar hos ett bemanningsföretag ansetts som arbetslös och berättigad till arbetslöshetsersättning.
  • AD 2014 nr 79:Hade arbetsgivaren rätt att, såsom vid en provanställning, avbryta en tidsbegränsad anställning i förtid?
  • AD 2012 nr 44:Efter att en arbetstagare arbetat drygt ett i år i en bemanningsverksamhet har anställningen upphört. Huvudsakligen fråga om arbetstagaren då blev uppsagd från en tillsvidareanställning eller om det var en tidsbegränsad anställning som hörde. Arbetsdomstolen har funnit att arbetsgivaren inte lyckats visa att arbetstagaren var visstidsanställd.
  • AD 2000 nr 51:Fråga om det på grund av arbetets särskilda beskaffenhet varit tillåtet att tidsbegränsa vissa anställningar som lärare. Även fråga om en deltidsanställd arbetstagare som har en tidsbegränsad anställning kan göra anspråk på anställning med högre sysselsättningsgrad.
  • AD 2023 nr 33:Ett kollektivavtal för personlig assistans innehåller bestämmelser om anställning ”på viss tid så länge uppdraget varar”, s.k. ”SLUV”. Den kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationen har gjort gällande att en sådan anställning är oförenlig med svensk lag och EU-rätt (det s.k. visstidsdirektivet). Arbetsdomstolen har funnit att kollektivavtalsregleringen inte innebär en sådan otillbörlig urholkning av arbetstagarnas lagstadgade rättigheter, som kan föranleda att avtalet i berörda delar ska anses ogiltigt. Arbetsdomstolen har även funnit att kollektivavtalsregleringen inte heller står i strid med de tvingande bestämmelserna i 4 och 7 §§ anställningsskyddslagen, eller med bestämmelserna i visstidsdirektivet. Arbetstagarorganisationens talan har därför avslagits.
  • AD 2004 nr 58:En arbetstagare har haft flera på varandra följande tidsbegränsade anställningar som vikarierande lektor vid Lunds universitet. Fråga om den senaste vikariatsanställningen till följd av bestämmelsen i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen har övergått till en tillsvidareanställning när den sammanlagda anställningstiden överskridit tre år. Den huvudsakliga tvistefrågan har därvid rört om denna bestämmelse över huvud taget är tillämplig när det, som i målet, är fråga om en läraranställning som avses i högskoleförordningen.
  • AD 2003 nr 10:Fråga om innebörden av det statliga arbetsgivarbegreppet vid tillämpning av 5 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd, den s.k. vikariatsregeln, på kriminalvårdens område.
  • AD 2002 nr 92:Fråga om en arbetstagare som vikarierade som obehörig lärare enligt bestämmelsen i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen övergått till en tillsvidareanställning.
  • AD 2013 nr 42:En utbildad förskollärare har hos en kommun haft flera på varandra följande tidsbegränsade anställningar, dels som vikarierande förskollärare, dels som obehörig lärare. Fråga om den senaste anställningen som vikarierande förskollärare övergått till en tillsvidareanställning till följd av regeln i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen. Avgörande för tvistefrågan är om arbetstagaren vid tillämpning av den regeln ska tillgodoräknas anställningstiden då han hade tidsbegränsade anställningar som obehörig lärare.

5 a §  En särskild visstidsanställning övergår till en tillsvidareanställning när arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren i särskild visstidsanställning i sammanlagt mer än tolv månader

  1. under en femårsperiod, eller
  2. under en period då arbetstagaren har haft tidsbegränsade anställningar hos arbetsgivaren i form av särskild visstidsanställning, vikariat eller säsongsarbete och anställningarna följt på varandra.

[S2]En anställning har följt på en annan om den tillträtts inom sex månader från den föregående anställningens slutdag.

[S3]Ett vikariat övergår till en tillsvidareanställning när en arbetstagare har varit anställd hos arbetsgivaren i vikariat i sammanlagt mer än två år under en femårsperiod. Lag (2022:835).

Prop. 2015/16:62: Förslaget behandlas i avsnitt 4.2.

Paragrafen är ny.

Första stycket innehåller regler om omvandling av allmän visstidsanställning till tillsvidareanställning. Omvandling kan ske i två fall. För omvandling krävs i båda fallen att arbetstagaren har varit anställd hos arbetsgivaren i allmän visstidsanställning i sammanlagt mer än två år. I det första fallet, som regleras i första ...

  • AD 2004 nr 73:Fråga om giltigt kollektivavtal om tidsbegränsad anställning har träffats samt, i sådant fall, om det finns stöd i kollektivavtalet och de enskilda anställningsavtalen för att tidsbegränsa anställningarna på sätt som skett. Vidare fråga bl.a. om det förelegat företrädesrätt till återanställning.
  • AD 1998 nr 36:Enligt en bestämmelse i träindustriavtalet får anställning för viss tid, ej överstigande tre månader, avtalas även i de fall arbetsuppgifternas särskilda beskaffenhet så ej föranleder och fråga ej är om praktikarbete eller vikariat. Fråga om bestämmelsen innebär att överenskommen visstidsanställning inte får ingås för en längre anställningstid än tre månader.
  • AD 2016 nr 76:Fråga om staten har fullgjort sin skyldighet att förhandla enligt 11 § medbestämmandelagen i samband med ombildningen av 21 polismyndigheter och Rikspolisstyrelsen till en sammanhållen myndighet.
  • AD 1999 nr 7:Fråga i visst fall om en tidsbegränsad anställning var tillåten enligt reglerna i 5 a § anställningsskyddslagen om överenskommen visstidsanställning.
  • AD 2002 nr 68:Fråga om förutsättningar i visst fall för att tillämpa bestämmelsen i 5 a § anställningsskyddslagen om överenskommen visstidsanställning.
  • RÅ 2007:20:En person har efter två (I) respektive tre (II) tidsbegränsade anställningar hos ett bemanningsföretag ansetts som arbetslös och berättigad till arbetslöshetsersättning.

5 b §  Har betecknats 33 d § genom lag (2019:528).

Prop. 2015/16:62: Förslaget behandlas i avsnitt 4.3.

Av paragrafen, som är ny, framgår att ett vikariat eller en allmän visstidsanställning inte omvandlas till en tillsvidareanställning enligt bestämmelserna i 5 a § om en arbetstagare har fyllt 67 år. Det avgörande i detta avseende är arbetstagarens ålder vid den tidpunkt då den sammanlagda anställningstiden i vikariat respektive allmän visstidsanställning överskrider ...

6 §  Avtal får även träffas om tidsbegränsad provanställning, om prövotiden är högst sex månader.

[S2]Vill inte arbetsgivaren eller arbetstagaren att anställningen skall fortsätta efter det att prövotiden har löpt ut, skall besked om detta lämnas till motparten senast vid prövotidens utgång. Görs inte detta, övergår provanställningen i en tillsvidareanställning.

[S3]Om inte annat har avtalats, får en provanställning avbrytas även före prövotidens utgång. Lag (1994:1685).

En provanställning saknar uppsägningstid. Arbetsgivaren har en fri prövningsrätt och behöver inte uppge skäl för att avbryta en provanställning. Ett avbrytande av en provanställning kan inte prövas enligt LAS. Det kan dock bli aktuellt att angripa det med stöd av andra rättsliga grunder som t.ex. Lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet (MBL) eller Diskrimineringslagen (2008:567).

  • AD 2003 nr 109:Part som överklagat tingsrättens dom har i Arbetsdomstolen utvidgat sitt yrkande om lön till att avse även lönebelopp som förfallit i tiden efter tingsrättens dom. Taleändringen har inte ansetts tillåten. - Fråga om arbetsgivaren vid ett telefonsamtal med en provanställd arbetstagare har avbrutit anställningen.
  • AD 2020 nr 38:Det förhållandet att det i ett avtal om provanställning anges en viss uppsägningstid talar inte i sig för att parterna avsett att avtala bort möjligheten att enligt anställningsskyddslagen avsluta provanställningen, utan uppsägning och uppsägningstid, genom ett besked.
  • AD 2004 nr 73:Fråga om giltigt kollektivavtal om tidsbegränsad anställning har träffats samt, i sådant fall, om det finns stöd i kollektivavtalet och de enskilda anställningsavtalen för att tidsbegränsa anställningarna på sätt som skett. Vidare fråga bl.a. om det förelegat företrädesrätt till återanställning.
  • AD 2002 nr 122:En provanställd ställningsbyggare underrättades om att anställningen skulle upphöra i förtid vid en viss tidpunkt. Arbetstagaren har därefter inom den ursprungligen avtalade prövotiden utfört arbete åt arbetsgivaren, som senare före prövotidens utgång avbröt anställningen. Fråga huruvida arbetsgivaren därvid avskedat arbetstagaren från en anställning tills vidare.
  • AD 2010 nr 61:Ett bussbolag övertog som ny entreprenör driften av viss kollektivtrafikverksamhet och provanställde därvid flera av de busschaufförer som var anställda hos den tidigare entreprenören, bl.a. två arbetstagare som arbetat som busschaufförer i regionen under lång tid. Fråga om provanställningarna avseende dessa två arbetstagare varit otillåtna på den grunden att de inneburit ett kringgående av anställningsskyddslagens huvudregel om tillsvidareanställning.
  • AD 2014 nr 79:Hade arbetsgivaren rätt att, såsom vid en provanställning, avbryta en tidsbegränsad anställning i förtid?
  • AD 2003 nr 115:En arbetstagares provanställning har genom besked från arbetsgivaren avslutats utan att övergå i en tillsvidareanställning. Arbetsgivaren har i målet inte lyckats visa att arbetstagaren underrättats i förväg om att provanställningen skulle komma att upphöra. Arbetstagaren yrkar allmänt och ekonomiskt skadestånd på grund av den uteblivna underrättelsen. I målet uppkommer bl.a. frågor om tolkning av det mellan parterna träffade anställningsavtalet, om arbetstagaren har lidit ekonomisk skada samt om taleändring och preskription av talan om allmänt skadestånd.
  • AD 2020 nr 53:En provanställd handläggare vid Försäkringskassan var föräldraledig under huvuddelen av prövotiden. Skälet till föräldraledigheten var främst att hans hustru drabbats av en förlossningsdepression. Mot bakgrund av handläggarens omfattande föräldraledighet ansåg sig Försäkringskassan inte kunna bedöma hans prestationer och beslutade därför att provanställningen inte skulle övergå i en tillsvidareanställning. – Målet gällde om handläggaren blivit utsatt för könsdiskriminering eller missgynnad i strid med 16 § föräldraledighetslagen. – Arbetsdomstolen kom fram till att Försäkringskassans beslut saknade samband med att skälet till att handläggaren tog ut föräldraledighet var hans hustrus förlossningsdepression och att handläggaren inte blivit könsdiskriminerad. – Däremot fann Arbetsdomstolen att handläggaren blivit missgynnad i strid med 16 § föräldraledighetslagen. Eftersom Försäkringskassan hade kunnat tillgodose sitt intresse av att pröva handläggarens prestationsförmåga genom att erbjuda honom förlängning av provanställningen, i stället för att avbryta anställningen, var Försäkringskassans beslut att avbryta anställningen inte en nödvändig följd av föräldraledigheten. – Arbetsdomstolen uttalade att en arbetsgivare och en provanställd arbetstagare, i en situation där frågan om att avbryta en provanställning har aktualiserats på grund av att arbetstagaren varit frånvarande från arbetet under stora delar av prövotiden, utan hinder av anställningsskyddslagen kan komma överens om att förlänga prövotiden med en period som motsvarar frånvaron. – Arbetsdomstolen uttalade även att en myndighets beslut att träffa en sådan överenskommelse inte kan anses ske vid anställning eller avse ett beslut om anställning, och att beslutet därför inte omfattas av bestämmelserna i 12 kap. 5 § regeringsformen, 4 § lagen om offentlig anställning eller 4–8 §§ anställningsförordningen.
  • AD 2022 nr 28:Fråga om en statlig myndighet lämnat en provanställd arbetstagare ett skriftligt besked om att han skiljs från anställningen på det sätt som krävs enligt 8 § lagen om offentlig anställning.
6 a § Har upphävts genom lag (2006:439).

6 b §  Vid övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet från en arbetsgivare till en annan, övergår också de rättigheter och skyldigheter på grund av de anställningsavtal och de anställningsförhållanden som gäller vid tidpunkten för övergången på den nya arbetsgivaren. Den tidigare arbetsgivaren är dock också ansvarig gentemot arbetstagaren för ekonomiska förpliktelser som hänför sig till tiden före övergången. Detta stycke gäller även arbetstagare i allmän tjänst och på sjögående fartyg.

[S2]Första stycket gäller inte vid övergång i samband med konkurs.

[S3]Första stycket gäller inte heller ålders-, invaliditets- eller efterlevandeförmåner.

[S4]Trots bestämmelserna i första stycket skall anställningsavtalet och anställningsförhållandet inte övergå till en ny arbetsgivare, om arbetstagaren motsätter sig detta. Lag (1994:1685).

Vid en övergång av verksamhet sker en automatisk övergång av alla kollektivavtalsbestämmelser om förvärvaren inte redan är bunden av annat kollektivavtal enligt 28 § 1 st. MBL. Om förvärvaren är bunden av annat kollektivavtal har detta företräde. De individuella arbetsvillkoren som gällde för arbetstagarna hos överlåtaren gäller dock hos förvärvaren i ett år enligt den s.k. ettårsregeln i 28 § 3 st. MBL.

Övergångsbegreppet förutsätter ett byte av arbetsgivare. Överlåtelse av aktier i ett företag är alltså inte övergång av verksamhet då det inte innebär ett byte av arbetsgivare. Överlåtelsen ska ha skett i en avtalsenlig kontext vilket innebär att det inte nödvändigtvis måste vara fråga om köp eller försäljning av verksamhet (även om detta är det vanligaste) utan även entreprenörsbyte, avveckling av dotterbolag, övertagande av koncession etc. omfattas av 6 b §.

6 b § tillkom för att anpassa svensk rätt till företagsöverlåtelsedirektivet 2001/23/EG, varför EG-domstolens tolkning av direktivet är avgörande vid bedömningen om en övergång av verksamhet har skett. Enligt Spijkersdomen (EG-domstolen C-24/85) är den avgörande frågan om verksamheten vid övergången har bevarat sin identitet – har en bestående ekonomisk enhet gått över?

Den frågan ska avgöras efter en helhetsbedömning av samtliga omständigheter kring övergången. Sju kriterier har särskild betydelse vid denna helhetsbedömning:

1. Arten av företag eller verksamhet,
2. frågan om företagets materiella tillgångar, såsom byggnader och lösöre har överlåtits eller inte,
3. värdet av överlåtna immateriella tillgångar vid överlåtelsetidpunkten (good-will, varumärken etc.),
4. om majoriteten av de anställda har tagits över eller inte,
5. om kunder tagits över eller inte,
6. graden av likhet mellan mellan verksamheten före och efter överlåtelsen, samt
7. i förekommande fall under vilken tidsperiod verksamheten har legat nere.






EG-domstolen har fastslagit att även den situationen att ett företag överför en av sina entreprenader till ett annat företag, i syfte att det senare företaget ska färdigställa entreprenaden, kan omfattas av företagsöverlåtelsedirektivet. Men endast om det sker en övergång av en organiserad helhet av beståndsdelar som gör det möjligt att på ett stabilt sätt fortsätta överlåtarens aktiviteter.

  • AD 2018 nr 49:Fyra arbetstagare vid ett låsföretag har sagt upp sig för att verka för ett konkurrerande företag. Fråga dels om två av arbetstagarna brutit mot en konkurrensklausul, dels om arbetstagarna brutit mot lojalitetsplikten och därför är skyldiga att betala ekonomiskt skadestånd till låsföretaget.
  • AD 1998 nr 124:Fråga om vissa arbetstagares anställningar enligt 6 b § anställningsskyddslagen övergått till en ny arbetsgivare. Ansvaret för förvar av utlänningar övergick den 1 oktober 1997 från Rikspolisstyrelsen (RPS) till Statens Invandrarverk (SIV). Vid förvaret i Malmö anlitade RPS ett bevakningsföretag. Arbetstagare hos det företaget utförde arbete vid förvaret. När SIV övertog ansvaret för förvaret satte SIV in egen personal som sedan utförde de arbetsuppgifter som tidigare utförts av arbetstagarna hos bevakningsföretaget. Arbetsdomstolen fann att det avgörande för om de berörda arbetstagarna hos bevakningsföretaget kommit att få anställningar hos SIV är om det skett en övergång av verksamhet eller del av verksamhet i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen från bevakningsföretaget till SIV och att någon sådan övergång inte skett.
  • AD 1997 nr 81:Ett företag A i fastighetsbranschen sade upp två arbetstagare som hade till uppgift att bedriva fastighetsskötsel och städning i ett A tillhörigt bostadsområde. Företaget A uppdrog därefter åt ett annat företag B att som enteprenör utföra de uppsagda arbetstagarnas sysslor. Tvist huruvida det inträffade är att anse som en övergång av verksamhet i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen och det inom EU gällande överlåtelsedirektivet. Arbetsdomstolen konstaterar bl.a. att företaget B inte har övertagit vare sig arbetskraft eller materiella tillgångar från företaget A. Domstolen finner sammantaget att någon övergång av verksamhet i överlåtelsedirektivets och anställningsskyddslagens mening inte har ägt rum.
  • AD 1998 nr 44:En stiftelse som äger fastigheter anlitade en entreprenör för att sköta förvaltningen av stiftelsens fastigheter. Därefter byter stiftelsen entreprenör. Fråga om entreprenörsbytet varit att anse som en sådan övergång av del av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen och det inom EU gällande överlåtelsedirektivet.
  • AD 2009 nr 55:En övergång av verksamhet, enligt 6 b § anställningsskyddslagen, har skett från ett handelsbolag till ett aktiebolag. Fyra arbetstagare har sagts upp av handelsbolaget på grund av arbetsbrist och deras uppsägningstid har löpt ut före verksamhetsövergången. Fråga om arbetstagarnas anställningsavtal har övergått till aktiebolaget och då bl.a. om de avskedats eller sagts upp i strid med turordningsreglerna och, för det fall Arbetsdomstolen kommer fram till att anställningsavtalen inte har övergått till aktiebolaget, om aktiebolaget brutit mot anställningsskyddslagens bestämmelser om företrädesrätt till återanställning.
  • AD 2001 nr 101:Ett företag A som gav ut ett TV-magasin samarbetade med ett annat företag B som skötte den redaktionella produktionen av magasinet. Fråga om avslutandet av samarbetet mellan företagen, vilket medförde att produktionen av TV-magasinet skulle skötas av företaget A självt, innebär att en övergång av verksamhet har skett i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen.
  • AD 2008 nr 64:Fråga om ett hotells byte av städentreprenör inneburit en övergång av verksamhet mellan den gamla och den nya entreprenören.
  • AD 1995 nr 96:Yrkande om interimistiskt förordnande. Ett företag innehade entreprenader för linjetrafik inom tre skilda områden. Efter förnyad upphandling gick företaget emellertid miste om entreprenaderna, som övertogs av andra entreprenörer. Företaget sade med anledning härav upp ett antal anställda på grund av arbetsbrist. Arbetstagarsidan har anfört att skiftet i de tre fallen av entreprenör utgör en sådan övergång av verksamhet som avses med de nya bestämmelserna om arbetstagares ställning vid övergång av företag, verksamheter och delar av verksamheter som gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 och att företaget därför haft att iaktta bestämmelsen i 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen om förbud mot uppsägning vid övergång av verksamhet. - Arbetsdomstolen finner att det inte har ägt rum någon övergång av verksamhet i de tre aktuella fallen i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen. Något hinder har därför inte förelegat för företaget att säga upp anställda på grund av arbetsbrist som följd av att de tre entreprenaderna förlorades.
  • AD 2008 nr 61:Efter verksamhetsövergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen tillämpade den nya arbetsgivaren under ett år efter övergången lönevillkoren i det kollektivavtal som överlåtaren var bunden av. Dessa villkor innebar för vissa av arbetstagarna sämre förmåner än de villkor som gällde enligt det kollektivavtal för verksamheten i fråga som den nya arbetsgivaren var bunden av. Fråga om förfarandet utgjort kollektivavtalsbrott.
  • AD 2002 nr 63:En kommunalt ägd gård arrenderas av företaget A. A arrenderar i sin tur ut gården till ett företag B, som bedriver restaurang- och konferensverksamhet där. Sedan B lämnat gården arrenderar A i stället ut denna till företaget C, som fortsätter att där bedriva restaurang- och konferensverksamhet. Det inträffade har ansetts utgöra en övergång av verksamhet enligt 6 b § anställningsskyddslagen från B till C. En restaurangchef hos B som inte har fått fortsatt anställning sedan verksamheten övergått till C har tillerkänts ekonomiskt och allmänt skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen.
  • AD 1998 nr 121:Fråga om viss verksamhet som har bedrivits av den statliga lantmäterimyndigheten i ett län har gått över till en kommun i länet i den mening som avses 6 b § anställningsskyddslagen. I domen berörs frågan om betydelsen av att förändringen skulle kunna betraktas som ett huvudmannaskapsbyte.
  • AD 2011 nr 3:Enligt en bestämmelse i ett kollektivavtal har en arbetstagare som uppnått viss ålder och viss sammanhängande anställningstid rätt till ett års uppsägningstid när han eller hon sägs upp av arbetsgivaren på grund av arbetsbrist, s.k. förlängd uppsägningstid. Fråga om en arbetstagare, vid tillämpning av bestämmelsen, har rätt att tillgodoräkna sig anställningstid hos en tidigare arbetsgivare när den anställning som han eller hon sägs upp ifrån har tillkommit efter en sådan övergång av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen. Även fråga om kollektivavtalsbestämmelsen strider mot den nämnda lagregeln om innebörden är att anställningstiden hos den förre arbetsgivaren inte får räknas. Slutligen fråga om 6 b § anställningsskyddslagen, för det fall avtalsbestämmelsen då inte anses strida mot lagen, i sin tur strider mot de EU-rättsliga regler som ligger bakom den nämnda lagregeln.
  • AD 1998 nr 146:Ett bolag A som bedrev restaurangrörelse överlät samtliga materiella tillgångar i restaurangen till bolaget B. Tvist huruvida det har skett en sådan övergång av verksamhet som avses i 6 b § anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen konstaterar bl.a. att bolaget B inte har övertagit några immateriella tillgångar, arbetskraft, administration eller kunder. Domstolen finner vid den helhetsbedömning som skall göras att det som har överlåtits inte kan beskrivas som en bestående ekonomisk enhet och kommer därför till slutsatsen att det inte har skett någon övergång av verksamhet i anställningsskyddslagens mening. Även fråga om det genom bolaget B:s handlande uppkommit ett anställningsförhållande mellan detta bolag och de som vid tidpunkten för överlåtelsen var anställda i bolaget A.
  • AD 1999 nr 21:Den 1 oktober 1997 övergick ansvaret för förvar av utlänningar från landets polismyndigheter under Rikspolisstyrelsen till Statens Invandrarverk (SIV). Vid förvaret i Göteborg arbetade personal som var anställd av polismyndigheten. Fråga om vissa arbetstagares anställningar enligt 6 b § anställningsskyddslagen övergått till en ny arbetsgivare. Arbetsdomstolen fann att det vid tillämpning av 6 b § anställningsskyddslagen är den anställande myndigheten som skall anses som arbetsgivare. Att det i detta fall inte var fråga om något byte av arbetsgivare i formell mening utgjorde således inte något hinder mot att pröva om en övergång av verksamhet eller del av en verksamhet i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen hade skett. Arbetsdomstolen kom vid denna prövning fram till att en övergång av verksamhet förelåg. - I målet uppkom också fråga om anställningarna för två arbetstagare som hade arbetat i arresten hos polismyndigheten, och alltså inte i förvaret, också skulle anses ha övergått på SIV. Dessa två arbetstagare hade nämligen, när polismyndigheten inför övergången sade upp personal på grund av arbetsbrist, kommit att till följd av turordningsreglerna bli uppsagda i stället för två arbetstagare som arbetade vid förvaret. - Även fråga om SIV hade haft rätt att på grund av arbetsbrist säga upp de arbetstagare som till följd av övergången övergått på SIV.
  • AD 2010 nr 25:Fråga huvudsakligen om det har skett en övergång av verksamhet mellan två byggföretag.
  • AD 1997 nr 67:Ett bolag bedrev på uppdrag av ett landsting och tre kommuner inom länet en beställningscentral för färdtjänst och sjukresor. Vid ett upphandlingsförfarande fick ett annat bolag uppdraget att bedriva en sådan beställningscentral för landstinget och samtliga kommuner i länet. Tvist huruvida det skett en övergång av verksamhet i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen konstaterar bl.a. att det bolag som senast fått uppdraget inte från det förra övertagit några materiella eller immateriella tillgångar, arbetskraft eller administration. Domstolen finner att det inte kan anses ha ägt rum en "övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet".
  • AD 2012 nr 25:En rektor vid en gymnasieskola sades upp på grund av bl.a. sitt agerande på sin privata Facebooksida. Huvudsakligen fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 2014 nr 69:Arbetsdomstolen har beslutat inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen i frågan om det är förenligt med överlåtelsedirektivet att, under vissa närmare angivna förutsättningar, vid tillämpning av en kollektivavtalsbestämmelse om förlängd uppsägningstid hos förvärvaren, inte beakta anställningstid hos överlåtaren.
  • AD 2008 nr 51:Ett sågverksföretag A har lagt ut sin truckverksamhet på entreprenad till företaget B. B har i sin tur anlitat ett företag C för att svara för bemanningen av truckarna. Sedan C sagt upp avtalet har B anlitat ett annat företag, D, som svarat för bemanningen av truckarna. Den närmare innebörden av D:s åtagande är tvistig i målet. I målet har uppkommit tvist i olika hänseenden med anledning av händelserna när D inledde sin medverkan vid sågverket. Avgörande frågor i målet har varit om det har förekommit en övergång av verksamhet enligt 6 b § anställningsskyddslagen från C till D, alternativt från C till B. Arbetsdomstolen har besvarat frågorna nekande.
  • AD 2013 nr 8:Fråga om Arbetsdomstolen är behörig att som första instans ta upp och pröva en tvist om lönefordran, som uppstått hos en tidigare arbetsgivare som inte var bunden av kollektivavtal och vars verksamhet påstås ha övergått till nu instämd arbetsgivare.
  • AD 2019 nr 8:Fråga om arbetsgivaren brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen när två hamnarbetare sades upp på grund av arbetsbrist. Därvid frågor om de enligt 3 § samma lag haft rätt att tillgodoräkna sig anställningstid i visstidsanställningar (behovsanställning/s.k. intermittent anställning) hos tidigare arbetsgivare, vars verksamheter övergått till den nuvarande arbetsgivaren.
  • AD 1995 nr 163:Ett företag A bedrev för viss tidsperiod enligt entreprenadavtal med Länstrafiken i Malmöhus län linjetrafik med buss inom två skilda områden. Vid upphandling avseende senare tid förlorade företaget A entreprenaderna till företagen B och C. Tvist huruvida entreprenörsskiftet från företaget A till företagen B och C är att anse som en övergång av verksamhet i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen och det inom EU gällande överlåtelsedirektivet. Arbetsdomstolen konstaterar att varken företaget B eller företaget C har övertagit vare sig arbetskraft, administration, fordon, fastigheter eller andra materiella tillgångar från företaget A. Dessa förhållanden talar enligt domstolens mening med avsevärd styrka för att "verksamheten" inte bevarat sin identitet vid entreprenörsskiftet. Domstolen finner sammantaget att någon övergång av verksamhet i överlåtelsedirektivets mening inte har ägt rum och därmed inte heller i anställningsskyddslagens mening.
  • AD 2016 nr 76:Fråga om staten har fullgjort sin skyldighet att förhandla enligt 11 § medbestämmandelagen i samband med ombildningen av 21 polismyndigheter och Rikspolisstyrelsen till en sammanhållen myndighet.
  • AD 2014 nr 14:Fråga om det skett en sådan verksamhetsövergång som avses i 6 b § lagen om anställningsskydd.
  • AD 2011 nr 54:Fråga huvudsakligen om huruvida en restaurangrörelse och en anställds anställningsavtal övergått enligt 6 b § anställningsskyddslagen till en förvärvare av rörelsen när den samtidigt tillträtts av en arrendator.
  • AD 2014 nr 1:Ett bolag utförde enligt ett entreprenadavtal vissa servicetjänster vid ett kärnkraftverk. Med anledning av att avtalet skulle löpa ut sade bolaget upp de anställda som arbetade med avtalet. Vid uppsägningstillfället pågick ett anbudsförfarande avseende de aktuella servicetjänsterna. Efter att arbetstagarna hade sagts upp men innan uppsägningstiden hade löpt ut, fick bolaget besked om att det hade vunnit upphandlingen. I målet är tvistigt om uppsägningarna är giltiga. Arbetstagarsidan har gjort gällande att uppsägningarna inte är sakligt grundade eftersom dessa dels genomförts för ”säkerhets skull”, dels strider mot det s.k. uppsägningsförbudet i 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen har med stöd av 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen beslutat att anställningarna ska upphöra för tiden intill det slutliga avgörandet.
  • AD 1998 nr 144:En enskild näringsidkare överlåter en blomsterhandel till ett bolag. Arbetsdomstolen finner att det har skett en övergång av verksamhet i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen. I målet uppkommer fråga om de som var anställda hos den enskilde näringsidkaren har motsatt sig att deras anställningsavtal övergår till den nye arbetsgivaren.
  • AD 2013 nr 47:Ett företag som driver hotell har bytt städentreprenör. Entreprenörsbytet behandlades av parterna som en övergång av verksamhet enligt 6 b § anställningsskyddslagen och den nya städentreprenören övertog en stor del av överlåtarens personal. Fråga om övergången även omfattat viss administrativ personal hos det överlåtande bolaget. Frågan har prövats genom mellandom.
  • AD 2014 nr 91:En restaurangverksamhet lades ned på grund av bristande lönsamhet, varvid två anställda blev uppsagda på grund av arbetsbrist. En vecka efter det att den förra restaurangverksamheten avslutades startade ett annat bolag restaurangverksamhet i samma lokal som det förra bolaget hade bedrivit sin verksamhet. Tvist har uppstått mellan parterna om händelseförloppet inneburit en verksamhetsövergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen. Fråga även om arbetstagarna har anmält anspråk på företrädesrätt till återanställning i rätt tid.
  • AD 2016 nr 59:Ett bolag har, enligt avtal med Försvarsmakten, tillhandahållit flygplatsbrandmän för flygplatsräddningstjänsten vid en flygplats som drivs av Försvarsmakten. När avtalet löpte ut ersatte Försvarsmakten bolagets flygplatsbrandmän med egen personal. Fråga om det skett en övergång av verksamhet enligt 6 b § anställningsskyddslagen.
  • AD 2010 nr 88:Fråga huvudsakligen om det har skett en övergång av verksamhet vid ett entreprenörsbyte.
  • AD 2018 nr 35:Frågan om det är förenligt med överlåtelsedirektivet att, under vissa närmare angivna förutsättningar, vid tillämpning av en kollektivavtalsbestämmelse om förlängd uppsägningstid hos förvärvaren, inte beakta anställningstid hos överlåtaren.
  • AD 2014 nr 46:Ett bolag drev enligt avtal med en kommun skolverksamhet vid en skola. Kommunen sade upp avtalet för att istället driva skolan i egen regi. Mot bakgrund härav sade bolaget upp bl.a. två lärare. Efter att lärarna väckt talan vid tingrätt mot bolaget om ogiltigförklaring av uppsägningarna ingick bolaget och lärarna en förlikning. - Förbundet väckte vid Arbetsdomstolen talan mot kommunen och gjorde gällande att lärarnas anställningar övergått till kommunen enligt 6 b § anställningsskyddslagen och att kommunen avskedat lärarna genom att inte ta emot dem. Fråga dels om det skett en verksamhetsövergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen, dels om innebörden av förlikningen mellan bolaget och lärarna.
  • MIG 2022:3:En ansökan om förlängning av ett uppehållstillstånd för arbete som har meddelats med stöd av 5 kap. 15 a § utlänningslagen ska prövas enligt 6 kap. 2 § första och andra stycket samma lag.
  • AD 2023 nr 29:Ett bolag bedrev på entreprenad delar av en regions busslinjetrafik. Efter ett upphandlingsförfarande stod det klart att bolagets entreprenaduppdrag i regionen skulle upphöra vid ett visst datum samt att ett annat bolag skulle bedriva all regionens busslinjetrafik på entreprenad från och med dagen därpå. Med anledning av entreprenörsbytet sa bolaget upp de arbetstagare som arbetade med busslinjetrafiken i regionen till den sista dagen för entreprenaduppdraget. Uppsägningarna skedde ungefär ett halvår före den sista dagen för entreprenaduppdraget. Då stod det klart att bara en bråkdel av de bussar som bolaget använde skulle användas av den nya entreprenören och att denne inlett en process, innefattande testning och intervjuer, för rekrytering bland bolagets arbetstagare i regionen, men att inga anställningsavtal träffats. I målet, där talan förs mot den avgående entreprenören, är tvistigt om uppsägningarna stred mot det s.k. uppsägningsförbudet i 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen.
  • AD 2014 nr 28:Ett bolag utförde tidigare städning av tåg enligt ett avtal med SJ. Som en följd av att avtalet med SJ skulle upphöra sade bolaget upp de arbetstagare som arbetade med tågstädningen. Efter att avtalet upphört utför SJ tågstädningen i egen regi. Inför övertagandet av tågstädningen rekryterade SJ personal för detta arbete. Fråga om det har skett en verksamhetsövergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen till SJ. Vidare fråga om SJ har gjort sig skyldigt till åldersdiskriminering dels genom att avvisa en begäran från förbundet om att frivilligt överta de uppsagda arbetstagarna, dels genom att i rekryteringsförfarandet inte erbjuda vissa av de uppsagda arbetstagarna de anställningar dessa sökt.

6 c §  En arbetsgivare ska lämna skriftlig information till en arbetstagare om alla villkor som är av väsentlig betydelse för anställningsförhållandet.

[S2]Informationen ska innehålla åtminstone följande uppgifter:

  1. arbetsgivarens och arbetstagarens namn och adress, anställningens tillträdesdag samt arbetsplats eller, om det inte finns någon fast eller huvudsaklig arbetsplats, uppgift om att arbetet ska utföras på olika platser eller att arbetstagaren själv får bestämma sin arbetsplats,
  2. en kort specificering eller beskrivning av arbetstagarens arbetsuppgifter och yrkesbenämning eller tjänstetitel,
  3. om anställningen gäller tills vidare eller för begränsad tid eller om den är en provanställning, samt
    1. vid anställning tills vidare: de uppsägningstider som gäller,
    2. vid anställning för begränsad tid: anställningens slutdag eller de förutsättningar som gäller för att anställningen ska upphöra och om anställningen avser särskild visstidsanställning, vikariat eller säsongsarbete,
    3. vid provanställning: prövotidens längd och eventuella villkor för provanställningen,
  4. begynnelselön och andra löneförmåner, som ska anges separat, och hur ofta och på vilket sätt lönen ska betalas ut,
  5. längden på arbetstagarens normala arbetsdag eller arbetsvecka eller, om detta inte går att fastställa på grund av hur arbetsgivaren förlägger arbetstiden, uppgift om anställningens arbetstidsmått på annat sätt,
  6. vad som ska gälla för övertids- eller mertidsarbete och ersättning för sådant arbete, i förekommande fall,
  7. minsta tidsfrist för besked om den ordinarie arbetstidens och jourtidens förläggning samt i förekommande fall
    1. att förläggningen kommer att variera mellan olika klockslag och dagar,
    2. regler för skiftbyte,
  8. i fråga om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag: uppgift om kundföretagens namn och adress,
  9. uppgift om rätt till utbildning som tillhandahålls av arbetsgivaren, i förekommande fall,
  10. längden på arbetstagarens betalda semester,
  11. de bestämmelser som arbetsgivaren och arbetstagaren ska följa när någon av dem vill avsluta anställningsförhållandet,
  12. att arbetsgivaravgifter betalas till staten samt uppgift om det skydd för social trygghet som tillhandahålls av arbetsgivaren, och
  13. tillämpligt kollektivavtal, i förekommande fall.

[S3]Information enligt första stycket och andra stycket 1-7 ska lämnas så snart som möjligt, dock senast den sjunde kalenderdagen efter det att arbetstagaren har börjat arbeta. Information enligt andra stycket 3 b ska oavsett anställningstidens längd lämnas i samband med att anställningen ingås när anställningen avser särskild visstidsanställning. Information enligt andra stycket 8 ska lämnas så snart informationen är känd. Information enligt andra stycket 9-13 ska lämnas senast en månad efter det att arbetstagaren har börjat arbeta.

[S4]Vissa uppgifter får, om det är lämpligt, lämnas i form av hänvisningar till lagar, andra författningar eller kollektivavtal som reglerar dessa frågor. Det gäller uppgifterna i

  1. andra stycket 3 a,
  2. andra stycket 3 b i fråga om förutsättningar för anställningens upphörande,
  3. andra stycket 5 i fråga om uppgifter om längd på en normal arbetsdag eller arbetsvecka, och
  4. andra stycket 3 c, 4, 6, 7 b och 9-12. Lag (2022:835).

  • AD 2020 nr 34:En arbetsgivare som påstår att ett skriftligt anställningsavtal har upprättats för skens skull, har ansetts ha bevisbördan för att parterna varit överens om att avtalet inte ska tillämpas dem emellan.
  • AD 2017 nr 50:Fråga om en kyrkvaktmästare haft upprepade tidsbegränsade anställningar eller om han varit tillsvidareanställd. Även fråga om det funnits saklig grund för uppsägning på grund av arbetsbrist.
  • AD 2018 nr 30:Fråga om en arbetstagarorganisations talan för egen respektive en medlems räkning ska avvisas på grund av en skiljeklausul i ett kollektivavtal som medlemmens anställningsavtal hänvisar till, men som arbetstagarorganisationen inte är bunden av. Även fråga om arbetsgivaren har haft skyldighet att på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisationen enligt 13 § medbestämmandelagen innan medlemmens enligt kollektivavtalet tidsbegränsade anställning avslutades.
  • AD 2007 nr 88:En visstidsanställd arbetstagare blev, under tid då hon på sin arbetsplats deltog i en av hennes fackliga organisation utlyst stridsåtgärd, erbjuden ett vikariat på en annan arbetsplats. Hon underrättades samtidigt om att hon på grund av arbetsbrist inte kunde få fortsatt arbete efter det att detta vikariat upphört. Fråga bl.a. om arbetsgivaren gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning.
  • HFD 2018:68:Fråga om av arbetsgivaren bekostad information och rådgivning till en anställd om dennes pensionsförmåner är en skattepliktig förmån. Förhandsbesked om inkomstskatt.

6 d §  Om en arbetstagare sänds utomlands för att arbeta längre än fyra på varandra följande veckor ska arbetsgivaren före avresan lämna skriftlig information till arbetstagaren enligt 6 c §, om det inte redan har skett.

[S2]Arbetsgivaren ska före avresan även lämna skriftlig information som innehåller åtminstone följande uppgifter:

  1. vilket land eller vilka länder som arbetet ska utföras i och anställningstiden utomlands,
  2. den valuta som lönen ska betalas i,
  3. de kontantersättningar och naturaförmåner som följer av arbetet, och
  4. om ersättning för hemresa betalas ut och, om så är fallet, villkoren för hemresa.

[S3]Vid utstationering enligt 23 § lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare ska informationen dessutom innehålla följande uppgifter:

  1. den ersättning och andra villkor som blir tillämpliga enligt 23 § lagen om utstationering av arbetstagare,
  2. ytterligare ersättning som hör ihop med utstationeringen och regler om ersättning för utgifter för resa, kost och logi, i förekommande fall, och
  3. en länk till värdlandets officiella nationella webbplats i enlighet med artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/67/EU av den 15 maj 2014 om tillämpning av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI- förordningen), i den ursprungliga lydelsen.

[S4]De uppgifter som avses i andra stycket 2 och tredje stycket 1 får, om det är lämpligt, lämnas i form av hänvisningar till bestämmelser i lagar, andra författningar eller kollektivavtal som reglerar dessa frågor. Lag (2022:448).

6 e §  Om förutsättningarna för anställningen ändras genom ett beslut av arbetsgivaren eller genom en överenskommelse mellan arbetsgivaren och arbetstagaren och ändringen gäller någon av de uppgifter som arbetsgivaren har informerat om, eller skulle ha informerat om, ska arbetsgivaren lämna skriftlig information om ändringen så snart som möjligt, dock senast den dag då ändringen ska börja tillämpas. Lag (2022:448).

6 f §  Arbetsgivaren skall informera arbetstagare med tidsbegränsad anställning om lediga tillsvidareanställningar och provanställningar. Informationen får lämnas genom att den görs allmänt tillgänglig på arbetsplatsen.

[S2]Till föräldralediga arbetstagare med tidsbegränsad anställning skall informationen, om arbetstagaren begärt det, lämnas direkt till honom eller henne. Lag (2007:389).

6 g §  Arbetsgivaren ska på begäran av en arbetstagare lämna skriftlig information om arbetstagarens sammanlagda anställningstid. Arbetsgivaren ska på begäran av en arbetstagare som är tidsbegränsat anställd enligt 5 § 1–3 lämna skriftlig information om alla anställningar som har betydelse för tillämpning av 5 a §. För varje sådan anställning ska den tidsbegränsade anställningens form, tillträdesdag och slutdag anges.

[S2]Information enligt första stycket ska lämnas inom tre veckor från det att begäran framställts. Vid beräkning av anställningstiden och vid bedömning av vilka tidigare anställningar som omfattas av informationsskyldigheten ska även anställningar enligt 3 § första stycket13 beaktas. Lag (2016:248).

Prop. 2015/16:62: Förslaget behandlas i avsnitt 4.5.

I första stycket har ett tillägg gjorts som innebär att arbetsgivaren har fått en utökad informationsskyldighet i förhållande till arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Arbetstagare som har tidsbegränsad anställning i form av allmän ...

6 h §  Om en arbetstagare med tidsbegränsad anställning begär en annan anställningsform eller en högre sysselsättningsgrad, eller om en arbetstagare som är anställd tills vidare begär en högre sysselsättningsgrad, ska arbetsgivaren lämna ett skriftligt svar till arbetstagaren inom en månad efter begäran. I det skriftliga svaret ska skälen för arbetsgivarens ställningstagande anges.

[S2]En förutsättning för att arbetstagaren ska ha rätt till ett skriftligt svar är att han eller hon när begäran görs har varit anställd hos arbetsgivaren i sammanlagt minst sex månader och inte är provanställd.

[S3]Om arbetstagaren gör en ny begäran inom tolv månader från den senaste begäran är arbetsgivaren inte skyldig att lämna ett skriftligt svar, under förutsättning att den senaste begäran gav rätt till ett skriftligt svar enligt andra stycket. Lag (2022:448).

Prop. 2021/22:151: Paragrafen är ny och genomför artikel 12 i arbetsvillkorsdirektivet. Av paragrafen följer att en arbetsgivare är skyldig att under vissa förutsättningar lämna ett skriftligt svar om en arbetstagare begär en annan anställningsform eller en högre sysselsättningsgrad. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.

Annan anställning

6 i §  En arbetsgivare får inte förbjuda en arbetstagare att under anställningen ha en anställning hos en annan arbetsgivare.

[S2]Första stycket gäller dock inte om den andra anställningen

  1. är arbetshindrande,
  2. konkurrerar med arbetsgivarens verksamhet på ett sätt som kan orsaka skada, eller
  3. på något annat sätt kan skada arbetsgivarens verksamhet.

[S3]En arbetsgivare får inte missgynna en arbetstagare på grund av att arbetstagaren under anställningen har en anställning hos en annan arbetsgivare. Lag (2022:448).

Prop. 2021/22:151: Paragrafen innebär ingen begränsning av arbetsgivarens möjlighet att kräva att arbetstagaren lämnar information till arbetsgivaren om sina andra anställningar eller samråder med arbetsgivaren i sådana fall.

Uppsägning från arbetsgivarens sida

7 §  Uppsägning från arbetsgivarens sida ska grunda sig på sakliga skäl. Sakliga skäl kan vara arbetsbrist eller förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen.

[S2]En uppsägning är inte grundad på sakliga skäl om det är skäligt att kräva att arbetsgivaren bereder arbetstagaren annat arbete hos sig. Om arbetsgivaren tidigare har berett arbetstagaren annat arbete hos sig på grund av förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen, ska arbetsgivaren anses ha uppfyllt sin omplaceringsskyldighet, om det inte finns särskilda skäl.

[S3]Vid en sådan övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet som sägs i 6 b § ska övergången i sig inte utgöra sakliga skäl för att säga upp arbetstagaren. Detta förbud ska dock inte hindra uppsägningar som sker av ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl där förändringar i arbetsstyrkan ingår.

[S4]Om uppsägningen beror på förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen, får den inte grundas enbart på omständigheter som arbetsgivaren har känt till antingen mer än två månader innan underrättelse lämnades enligt 30 § eller, om någon sådan underrättelse inte lämnats, två månader före tidpunkten för uppsägningen. Arbetsgivaren får dock grunda uppsägningen enbart på omständigheter som arbetsgivaren har känt till mer än två månader, om tidsöverdraget berott på att arbetsgivaren på arbetstagarens begäran eller med arbetstagarens medgivande dröjt med underrättelsen eller uppsägningen eller om det finns synnerliga skäl för att åberopa omständigheterna. Lag (2022:835).

En uppsägning kan antingen bero på arbetsbrist eller personliga skäl. En arbetsgivare är skyldig att uppge skälen till uppsägning vid arbetsbrist. Enligt praxis från arbetsdomstolen godtas normalt uppsägningsskäl som hänför sig till arbetsbrist. Med hänsyn till arbetsgivarprerogativet prövar arbetsdomstolen så gott som aldrig arbetsgivarens ekonomiska bedömningar vid påstående om arbetsbrist.

En uppsägning är aldrig sakligt grundad om inte arbetsgivaren först har uppfyllt sin omplaceringsskyldighet.

En övergång av en verksamhet enligt 6 b § utgör i sig inte saklig grund för uppsägning, men i samband med detta kan det uppstå arbetsbrist vilket i regel är saklig grund för uppsägning.

  • AD 2006 nr 90:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som drabbats av förslitningsskador i axlarna och om arbetstagaren på grund av sin sjukdom inte längre hade förmåga att utföra arbete av betydelse för arbetsgivaren. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren inte fullgjort sina skyldigheter att utreda möjligheterna till rehabiliterings- och anpassningsåtgärder och att det därmed inte förelegat saklig grund för uppsägningen. I målet uppkommer även fråga om arbetstagarens rätt till lön under uppsägningstiden efter att sjukskrivningen upphört samt vilka omständigheter som får läggas till grund för bedömningen av om det förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 2000 nr 35:En arbetstagare som blivit uppsagd av personliga skäl har kort tid därefter, sedan denna uppsägning återtagits, blivit uppsagd på nytt på grund av arbetsbrist. Fråga om uppsägningarna var sakligt grundade. Beträffande den andra uppsägningen har frågan gällt om även denna uppsägning i själva verket berott på förhållanden som var hänförliga till arbetstagaren personligen, s.k. fingerad arbetsbrist.
  • AD 2006 nr 63:Fråga om det förelegat skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning av en vaktmästare på ett kommunalt sjukhem. Påståenden bl.a. om grov misskötsamhet i arbetet, ordervägran, oacceptabelt bemötande mot arbetskamrater och arbetsledning samt hot. Arbetsdomstolen har inte funnit att skäl för avskedande förelegat samt funnit att kommunen inte uppfyllt sin omplaceringsskyldighet och att det därmed inte ens förelegat saklig grund för uppsägning. Även fråga om vilka omständigheter som får läggas till grund för bedömningen av om kommunen haft rätt att skilja arbetstagaren från anställningen.
  • AD 2020 nr 2:Interimistiskt förordnande enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen. En säljare vid ett charkföretag har sagts upp under angivande av arbetsbrist. Arbetsdomstolen har ansett att det är mer eller mindre uppenbart att det funnits saklig grund för uppsägning.
  • AD 2010 nr 8:Fråga om en arbetsgivare haft grund för att avskeda eller säga upp en arbetstagare som efter viss provokation tagit ett grepp på en arbetsledare och sedan knuffat in denne mot ett kylskåp. Även fråga om fördelningen av rättegångskostnader.
  • AD 2016 nr 69:I en arbetsbristsituation blev ett antal arbetstagare i en butik erbjudna fortsatt anställning, men med ett lägre arbetstidsmått från ett visst datum. Arbetstagarna skrev på anställningsbevisen, men antecknade på dessa att detta skedde ”under protest”. Arbetstagarna började därefter att arbeta enligt de nya arbetstidsmåtten från och med angivet datum. Den huvudsakliga tvistefrågan har avsett om det varit fråga om ensidiga rättshandlingar från arbetsgivarens sida att från och med angivet datum genomdriva förändringarna av arbetstagarnas sysselsättningsgrad och om arbetstagarna därmed ska anses ha blivit uppsagda av arbetsgivaren, och i så fall om bolaget brutit mot turordningsreglerna och reglerna om uppsägningstid och uppsägningslön enligt anställningsskyddslagen. - Arbetsdomstolen har funnit att de erbjudanden som lämnats om sänkt sysselsättningsgrad varit erbjudanden om annat arbete enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen och att dessa accepterats av arbetstagarna trots att de godkänt de nya villkoren ”under protest”. Arbetsdomstolen har funnit att arbetstagarna i det aktuella fallet inte kan anses ha blivit uppsagda.
  • AD 1997 nr 141:Fråga om det förelegat saklig grund för att säga upp en polis som gjort sig skyldig till snatteri för andra gången och i samband med snatteriet också misshandel, försök till misshandel och våld mot tjänsteman. I målet prövas bl.a. betydelsen av att polismannen lider av en psykisk störning.
  • AD 2007 nr 33:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en servicetekniker som vid två tillfällen uppträtt påverkad av amfetamin resp. alkohol vid utförandet av sina arbetsuppgifter och som lagförts för rattfylleri, som begåtts i anställningen. Även fråga om det förelegat särskilda skäl för att stänga av serviceteknikern från arbete.
  • AD 2020 nr 23:Provocerad uppsägning. En VVS-montör har avslutat sin anställning hos ett bolag. Arbetsdomstolen har funnit att uppsägningen har föranletts av bolaget, att bolaget därvid har handlat i strid med god sed på arbetsmarknaden eller annars otillbörligt och att montörens uppsägning därför ska jämställas med en uppsägning från bolagets sida. Det har inte funnits saklig grund för att skilja honom från anställningen.
  • AD 2001 nr 106:En arbetstagare har sagts upp från sin anställning, varvid arbetsgivaren har gjort gällande att arbetstagaren vid två tillfällen skulle ha tillgripit plyfaskivor härrörande från arbetsgivarens industriområde. Fråga om så har varit fallet och om saklig grund för uppsägning har förelegat.
  • AD 1993 nr 101:Skattemyndigheten i Västmanlands län sade den 1 juni 1992 upp ett antal assistenter med placering vid myndighetens kontor i Västerås. Som grund för uppsägningarna åberopades arbetsbrist. Fråga huruvida uppsägningarna varit sakligt grundade. Allmänna uttalanden om arbetsbrist som uppsägningsgrund och om domstols möjligheter att närmare pröva det berättigade från företagsekonomisk, organisatorisk eller därmed jämförligsynpunkt i arbetsgivarens bedömningar av behovet av att genomföra en förändring av arbetsgivarens verksamhet eller att genomföra den på det sätt som arbetsgivaren funnit lämpligt.
  • AD 2002 nr 58:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare vid ett byggnadsföretag vilken, enligt vad utredningen visar, vid tre tillfällen vägrat att utföra arbetsuppgifter som det ålegat honom att utföra.
  • AD 2014 nr 41:Fråga om det fanns saklig grund för uppsägning av en textilslöjdslärare på grund av nedsättningar i arbetsförmågan som beror sjukdom.
  • AD 2006 nr 73:Fråga om Försvarsmakten har haft saklig grund för att säga upp en regementschef på grund av personliga skäl efter att han misskött sig och uppträtt kränkande mot värnpliktiga på en årlig kadettbal.
  • AD 2005 nr 72:Fråga om saklig grund för uppsägning av en resesäljare som enligt arbetsgivaren inte följt vissa rutiner för kassaredovisning.
  • AD 1998 nr 108:En arbetsgivare säger upp en arbetstagare, tillika facklig förtroendeman, och åberopar till stöd för att uppsägningen skall anses sakligt grundad främst samarbetsproblem. Fråga om arbetsgivaren genom uppsägningen gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning och om uppsägningen är sakligt grundad. Även fråga om arbetstagaren varit avstängd från arbetet i strid mot anställningsskyddslagens regler.
  • AD 2015 nr 49:En 56-årig arbetsbristdrabbad arbetstagare i Långsele har haft godtagbar anledning att avböja ett erbjudande om omplacering till Örebro. Arbetstagaren - en kundtjänstmedarbetare vid ett tvätteri - har ansetts ha haft tillräckliga kvalifikationer för en ledig befattning som arbetsledare (teamledare) i produktionen vid tvätteriet.Sedan arbetstagaren sagts upp på grund av arbetsbrist till följd av omorganisation och tvist uppkommit om uppsägningens giltighet har arbetstagaren avstängts från arbetet när hennes arbetsuppgifter till följd av omorganisationen försvunnit. Det har funnits särskilda skäl för avstängningen enligt 34 § andra stycket anställningsskyddslagen.
  • AD 1995 nr 122:En kapten vid Försvarsmakten har sagts upp och avstängts från sin anställning som officer. Bakom Försvarsmaktens beslut låg omständigheter hänförliga till kaptenens medlemskap i en motorcykelklubb och denna klubbs ansökan om medlemskap i motorcykelorganisationen Hell´s Angels. - På grundval av den utredning som arbetsdomstolen fått tillgång till i målet kommer arbetsdomstolen fram till att Försvarsmakten inte haft vare sig saklig grund för uppsägningen eller rätt att avstänga kaptenen. I målet är även fråga om Försvarsmakten fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen och om vissa ordningsföreskrifter följts.
  • AD 1993 nr 138:Enligt 3 § i kollektivavtalet för arbetstagare hos staten (TurA-S) gäller i stället för reglerna i 22 § tredje stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd - att turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns. - Fråga om tillämpning av denna bestämmelse på skilda arbetstagare vid länsstyrelsen i Stockholms län. Arbetstagarna hade hänförts till turordningskretsar med bl.a. följande beteckningar: "Allmänna kontorsgöromål inkl. utskriftsarbete", "Handläggare vid handels- och föreningsregistren" och "Handläggare vid bil- och båtregistren". - Särskild fråga om saklig grund enligt 7§ anställningsskyddslagen förelegat. Har uppsägningar på grund av arbetsbrist skett ”för säkerhets skull"?
  • AD 2007 nr 95:Fråga om det funnits saklig grund för uppsägning av en provningsingenjör som enligt arbetsgivaren har uppvisat bristande kompetens och dåliga arbetsprestationer. Även fråga om avstängning skett i strid med anställningsskyddslagens regler.
  • AD 2005 nr 105:En arbetstagare hos en arbetsgivare inom träindustrin har sedan många år lidit av alkoholism av sjukdomskaraktär. Fråga huruvida det har förelegat saklig grund för uppsägning av arbetstagaren mot bakgrund bl.a. av de rehabiliteringsåtgärder som arbetsgivaren vidtagit och av arbetstagarens arbetsförmåga.
  • AD 1995 nr 82:Har ett landsting haft saklig grund för uppsägning av en överläkare med hänvisning till förhållanden som var att hänföra till denne personligen? Bl.a. fråga huruvida landstinget åsidosatt sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen: - "Det får därför anses vara klarlagt att det under omplaceringsdiskussionerna uppstått ett missförstånd, som vållats av att man från landstingets sida inte tillräckligt klart redovisat de möjligheter till fortsatt anställning som i och för sig hade kunnat erbjudas (A) som alternativ till uppsägningen. Vid sådant förhållande måste landstinget finna sig i att det inte kan anses ha fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Det skall tilläggas att denna bedömning i förevarande fall inte kan påverkas av vad landstinget i målet har anfört därom, att det skulle ha varit fråga om att tillskapa en särskild tjänst för (A). Av (B:s) uppgifter har nämligen framgått att man från landstingets sida var beredd att göra detta. En sådan situation faller otvivelaktigt under bestämmelsen om en arbetsgivares omplaceringsskyldighet i 7 § andra stycket anställningsskyddslagen".
  • AD 2001 nr 60:Fråga om Sveriges Riksbank haft saklig grund för uppsägning av en skyddsvakt som dömts för brott utom tjänsten. Arbetsdomstolen finner att det är skäligt att kräva av arbetsgivaren att arbetstagaren bereds arbete som växeltelefonist.
  • AD 2002 nr 37:Fråga om en avtalad turordningslista är giltig beträffande två oorganiserade arbetstagare. Även frågor om rättegångskostnader, bl.a. om ansvaret för part som beviljats rättshjälp, och medpart, avseende motparts kostnader för bevisning när ersättning för bevisningen kunnat utgå av allmänna medel enligt rättshjälpslagen.
  • AD 1994 nr 134:En kommun har sagt upp en hos kommunen anställd socialsekreterare under åberopande av "samarbetssvårigheter". Uppsägningen har ogiltigförklarats sedan arbetsdomstolen funnit att kommunen åsidosatt sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen.
  • AD 2010 nr 62:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning på grund av bl.a. samarbetsproblem samt skäl för avstängning av en distriktssköterska.
  • AD 2017 nr 56:Ett bolag beslutade att det inte skulle finnas några tillsvidareanställningar för personliga assistenter hos bolaget. Bolaget erbjöd de arbetstagare som var tillsvidareanställda personliga assistenter i stället visstidsanställning hos bolaget i form av ”anställning för viss tid så länge assistansuppdraget varar”, vilket de accepterade ”under protest” Tvisten avser om arbetsgivarens agerande ska jämställas med uppsägning av arbetstagarnas tillsvidareanställningar hos bolaget från bolagets sida och om uppsägningarna i så fall haft saklig grund eller om bolagets agerande i vart fall varit i strid mot god sed på arbetsmarknaden och därmed i strid mot grunderna för anställningsskyddslagen.
  • AD 2002 nr 44:En arbetstagare har blivit uppsagd under åberopande av bristfälliga arbetsprestationer och illojalitet mot arbetsgivaren. Fråga om de åberopade omständigheterna gjort uppsägningen motiverad och om saklig grund för uppsägningen förelegat trots att denna inte föregåtts av att arbetstagaren erhållit någon uttrycklig varning eller erinran om att anställning var i fara. Även fråga om åsidosättande av överläggningsskyldigheten enligt 30 § LAS.
  • AD 2006 nr 118:Fråga om saklig grund för uppsägning förelegat av en behandlingsassistent på ett privat behandlingshem. Enligt arbetsgivarparterna har arbetstagaren brutit sin lojalitetsplikt samt sin avtalade och lagstadgade tystnadsplikt samt därutöver uppträtt oprofessionellt och olämpligt mot en patient. Arbetsdomstolen finner att arbetstagaren brutit mot tystnadsplikten vid två tillfällen och agerat klandervärt genom att på ett omotiverat sätt blanda sig i ett pågående placeringsärende och att saklig grund för uppsägning förelegat. Även fråga om otillåten avstängning.
  • AD 2000 nr 64:En arbetstagare hos ett företag inom processindustrin har vid tre tillfällen lämnat arbetsplatsen några timmar före nattskiftets slut. Han har därefter gjort korrigeringar i det databaserade systemet för registrering av arbetstiden så att det framstod som om han arbetat full tid vid de aktuella tillfällena. Fråga om det har förelegat saklig grund för uppsägning av arbetstagaren.
  • AD 2009 nr 36:Fråga om två miljöarbetare som i tjänsten framfört tunga fordon varit skyldiga att medverka till att lämna utandningsprov i ett alkoskåp och om deras vägran att göra detta har utgjort saklig grund för uppsägning. Vidare fråga om installationen av alkoskåpet har utgjort brott mot ett vid företaget gällande kollektivavtal om alkolås. Även fråga om giltigheten av tolkningsföreträden enligt 33 och 34 §§ medbestämmandelagen m.m.
  • AD 2005 nr 86:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller saklig grund för uppsägning av en kriminalvårdare som dömts för narkotikabrott och dopningsbrott.
  • AD 2010 nr 9:En arbetstagare varslades om avskedande som därefter drogs tillbaka varefter arbetsgivaren och arbetstagaren ingick ett avtal om att arbetstagaren med bibehållna anställningsvillkor skulle erhålla nya arbetsuppgifter, som inte ingick i arbetsskyldigheten, som skulle utföras hos en underleverantör till arbetsgivaren. Arbetstagaren återkallade sin accept, men arbetsgivaren ansåg att parterna träffat ett giltigt avtal och att arbetstagaren skulle arbeta i enlighet med överenskommelsen. Huvudsakligen fråga om avtalet är ogiltigt enligt avtalslagens bestämmelser.
  • AD 2006 nr 110:En förvaltningschef för kommunens kultur- och fritidsförvaltning sades upp på grund av arbetsbrist när förvaltningen lades ned. Fråga om kommunen fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Arbetsdomstolen finner att arbetstagaren inte haft tillräckliga kvalifikationer för en anställning som rektor och att kommunen därmed fullgjort sin omplaceringsskyldighet.
  • AD 1995 nr 153:Kommun har funnits berättigad att avskeda två vårdare vid ett kommunalt vårdhem för bl.a. utvecklingsstörda omsorgstagare. Avskedandena grundades på att de båda vårdarna, i samband med att de tillsammans med två av omsorgstagarna vid vårdhemmet besökte en fritidsstuga, hade för pengar som tillhörde de båda omsorgstagarna inköpt 10 burkar starköl och tre flaskor lättvin, medfört dessa drycker till stugan och under vistelsen där själva förtärt en del av dryckerna.
  • AD 2007 nr 43:Fråga om tillämpning av den s.k. tvåmånadersregeln i anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen har funnit att en arbetsgivare, som grundat ett avskedande på att arbetstagarens handlande utgjort brottslig gärning, har haft rätt att avvakta lagakraftvunnen dom i brottmålet. Den omständigheten att avskedandet skett tidigare medför inte att tvåmånadersfristen skall räknas från annan tidpunkt.
  • AD 2011 nr 71:Fråga huvudsakligen om en fastighetsmäklare själv frånträtt sin anställning alternativt sagt upp sig eller om arbetstagaren blivit avskedad alternativt uppsagd av arbetsgivaren samt om grund för avskedande alternativt uppsägning förelegat. Därutöver fråga om bl.a. rätt till provisionsersättning för det fall mäklaren inte själv slutför hela mäklaruppdraget.
  • AD 2013 nr 13:Ett universitet sade upp en vid universitetet anställd forskare i freds- och konfliktforskning på grund av arbetsbrist. Fråga om forskaren har haft tillräckliga kvalifikationer för anställning som universitetslektor i statsvetenskap. Även fråga om 7 § andra stycket anställningsskyddslagen har en annan betydelse på statens område än på arbetsmarknaden i övrigt.
  • AD 1994 nr 99:Fråga huruvida det förelegat saklig grund för uppsägning av en bussförare. Påståenden om bristande yrkesskicklighet, misskötsamhet m.m.
  • AD 2000 nr 111:En gymnasielärare har under många år haft hög frånvaro på grund av alkoholmissbruk. I tvist om uppsägning uppkommer frågan om alkoholmissbruket har varit att jämställa med sjukdom. Vidare uppkommer bl.a. frågan om lärarens arbetsförmåga vid tidpunkten för uppsägningen har varit så nedsatt att han inte kunnat utföra arbete av betydelse för arbetsgivaren. Saklig grund för uppsägningen har inte ansetts föreligga.
  • AD 2006 nr 11:Fråga om en kommun haft saklig grund att säga upp ett vårdbiträde. Har kommunen fullgjort sin skyldighet att rehabilitera och omplacera arbetstagaren?
  • AD 2010 nr 3:Ett försäkringsbolag sade upp en heltidsanställd arbetstagare med anledning av att hon beviljats en fjärdedels sjukersättning tills vidare. I samband med uppsägningen erbjöds arbetstagaren en ny anställning motsvarande 75 procent av heltid på i övrigt oförändrade anställningsvillkor. Fråga om uppsägningen har varit sakligt grundad. Även fråga om fördelning av rättegångskostnaderna.
  • AD 2001 nr 14:Ett kommunalt anställt vårdbiträde har mot viss ersättning utfört klädtvätt, fönsterputsning och liknande tjänster åt en vårdtagare inom äldreomsorgen. Fråga om kommunen har varit berättigad att skilja vårdbiträdet från anställningen genom avskedande eller uppsägning.
  • AD 2003 nr 70:En landstingsanställd sjuksköterska begärde ledigt under några veckor över jul- och nyårshelgerna år 2001 för att ta hand om en 16-årig systerdotter som på grund av allvarliga psykiska och sociala problem krävde ständig tillsyn. Sedan landstinget vägrat sjuksköterskan den begärda ledigheten uteblev hon ändå under fyra veckor från arbetet för att ta hand om systerdottern. Landstinget sade upp sjuksköterskan och avstängde henne från arbetet. I målet uppkommer frågan om uppsägningen har skett i strid med lagen om rätt till ledighet av trängande familjeskäl. Sedan denna fråga besvarats nekande uppkommer fråga om uppsägningen har skett i strid med anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen kommer på grund av de särskilda omständigheterna fram till att det inte har förelegat saklig grund för uppsägningen, som förklaras ogiltig. Något allmänt skadestånd på grund av uppsägningen döms inte ut. Däremot förpliktas landstinget att utge allmänt skadestånd för avstängningen, som inte bedöms vara grundad på godtagbara skäl.
  • AD 2006 nr 82:En arbetstagare har haft en överenskommen visstidsanställning. Fråga om en bestämmelse i det tillämpliga kollektivavtalet innebär att arbetsgivaren varit berättigad att avsluta anställningen i förtid utan att det funnits saklig grund för åtgärden.
  • AD 1997 nr 34:En bank öppnar för ett namngivet enkelt bolag ett checkkonto med kredit intill visst belopp. I bolaget finns då sammanlagt elva bolagsmän. Kontraktet undertecknas i bolagets namn av två av bolagsmännen, A och B. En tredje bolagsman, C, kommer efter ett tag att bli den som bl.a. håller i bolagets korrespondens med banken och lyfter kredit på checkkontot för bolagets del. A, B och C är samtliga tjänstemän hos banken. - Efter ett antal år bestämmer sig de dåvarande bolagsmännen för att inte längre driva den verksamhet för vilken bolaget bildades. C kommer överens med A och B om att han och en dotter till honom skall "överta" bolaget. I samband därmed undertecknar C en förbindelse om att han övertar betalningsansvaret för krediten enligt checkkontokontraktet och tillställer A och B en kopia av denna förbindelse. C fortsätter att lyfta kredit i bolagets namn. När banken får reda på detta sägs C upp. Arbetsdomstolen finner att banken haft saklig grund för uppsägningen.
  • AD 1996 nr 48:En kammarrätt har sagt upp samtliga sina kammarrättsassessorer på grund av arbetsbrist. Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägningarna. Även fråga om tillämpningen av 3 § kollektivavtalet om turordning av arbetstagare hos staten (TurA-S) och om 12 § lagen om offentlig anställning.
  • AD 1999 nr 124:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en elinstallatör. Han hade till följd av en s.k. pisksnärtsskada nedsatt arbetsförmåga och kunde därför enligt arbetsgivarens mening inte längre utföra arbete av någon betydelse för företaget. Fråga om arbetsgivaren har fullgjort sina skyldigheter vad gäller rehabilitering, arbetsanpassning och omplacering. Arbetstagarsidan har särskilt framhållit att arbetsgivaren brustit i sin skyldighet till samråd med arbetstagaren. Arbetsdomstolen finner att uppsägningen är sakligt grundad.
  • AD 1999 nr 2:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som skadat material ingående i arbetsgivarens tillverkning och som enligt arbetstagarsidan gjort detta under påverkan av sjukdom.
  • AD 1993 nr 96:Ett landsting har sagt upp ett köksbiträde, som under flera år varit sjukskriven och senare även uppburit sjukbidrag på grund av bröstryggbesvär. Arbetstagaren hade vid uppsägningstillfället bestämt sig för att återgå i arbete på halvtid, men vägrade infinna sig för arbete på den arbetsplats som landstinget anvisade. Landstinget hade dessförinnan vid flera tillfällen anmodat arbetstagaren att inställa sig för arbetsprövning på samma arbetsplats. - I målet uppkommer bl.a. frågan vilken betydelse det har att en arbetstagare som uppbär sjukbidrag vägrar att inställa sig för arbetsprövning som arbetsgivaren erbjuder. Även fråga om landstinget haft rätt att tilldela arbetstagaren varning enligt AB 89 för att denne vägrat inställa sig för arbetsprövning.
  • AD 1998 nr 107:Fråga om en kommun har haft saklig grund för uppsägning av en trafikövervakare. I målet uppkommer särskilt frågan om betydelsen av att kommunen vidtog uppsägningen utan att dessförinnan ha klargjort för trafikövervakaren att han enligt kommunens mening inte skötte sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt och att han måste ändra sitt beteende.
  • AD 2000 nr 18:Ett företag organiserar om sin verksamhet på ett sätt som bland annat får till följd att en särskild befattning som kreditchef inte längre behövs. Kreditchefen, som varit sjukskriven en längre tid, blir därför uppsagd med hänvisning till arbetsbrist. Fråga om arbetsbrist i anställningsskyddslagens mening förelegat eller om uppsägningen skett på grund av personliga skäl samt om företaget fullgjort sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd.
  • AD 2010 nr 74:En arbetstagare hos ett bolag omfattades av det bonusprogram för långsiktig bonus som gällde för vissa arbetstagare i bolagets ledningsgrupp. Rätten till bonus förutsatte att bolagets ackumulerade s.k. OEAD-resultat för vissa verksamhetsår översteg bolagets affärsplan på visst angivet sätt. Fråga om förutsättningarna för arbetstagarens rätt till långsiktig bonus varit uppfyllda och då främst om innebörden i bonusavtalets OEAD-begrepp. Fråga även om arbetstagarens rätt till årlig individuell bonus och om bolaget hade saklig grund för att säga upp arbetstagaren.
  • AD 1999 nr 79:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare vid ett bageri på grund av påstått dålig personlig hygien. Även fråga om avstängning av arbetstagaren stått i strid med anställningsskyddslagen och kollektivavtal.
  • AD 2008 nr 31:En person som arbetade som försäljningschef på konsultbasis skulle vid uppdragsavtalets upphörande ha rätt att påbörja en anställning i enlighet med ett separat anställningsavtal som träffats mellan parterna i samband med ingåendet av uppdragsavtalet. Fråga huruvida uppdrags- och anställningsavtalet vid viss tidpunkt bringats att upphöra på arbetstagarens initiativ.
  • AD 2004 nr 52:Fråga om en uppsägning skett på grund av arbetsbrist eller av personliga skäl och om giltigheten av en genom lokalt kollektivavtal träffad turordningsöverenskommelse.
  • AD 2009 nr 40:Fråga om arbetsgivaren har avskedat arbetstagaren eller om hon frånträtt anställningen och om det förelegat skäl för avskedande. Även fråga om arbetsgivaren varit skadeståndsskyldig på grund av brott mot formföreskrifterna i 19 § andra stycket anställningsskyddslagen och om arbetsgivaren gjort sig skyldig till olaglig kvittning då arbetsgivaren inte betalt den semesterersättning som arbetstagaren ostridigt haft rätt till. Därutöver fråga om arbetstagaren, genom att ha bedrivit med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet efter att anställningen upphört, har brutit mot en i anställningsavtalet intagen konkurrensklausul och därmed varit skyldig att till arbetsgivaren utge ekonomisk ersättning i enlighet med klausulen.
  • AD 1997 nr 57:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av tre ambulanssjukvårdare som enligt arbetsgivaren, ett bolag, förfarit illojalt genom att göra en anmälan till en tillsynsmyndighet och genom att uttala sig kritiskt om arbetsgivaren till tidningar och i TV.
  • AD 2009 nr 96:En yrkesofficer som dömts för sexuellt utnyttjande av underårig till åtta månaders fängelse har sagts upp från sin anställning. Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägningen med hänsyn till brottsligheten i sig och om omplaceringsskyldigheten är uppfylld.
  • AD 1994 nr 12:En arbetstagare har en medfödd ortopedisk sjukdom. Efter några års anställning drabbades arbetstagaren av vissa besvär och blev sjukskriven under längre perioder. I rehabiliteringssyfte genomgick arbetstagaren härefter viss längre gymnasieutbildning. Under utbildningstiden opererades han för att motverka besvären. Efter avslutad utbildning och sedan det visat sig att arbetstagaren inte kunde erhålla annat arbete begärde denne att få återgå i det tidigare arbetet. Arbetsgivaren vägrade detta och sade upp arbetstagaren på grund av sjukdomen. Arbetsdomstolen uttalar att faran för en arbetstagares hälsa endast i yttersta undantagsfall torde kunna accepteras som argument från arbetsivarens sida i en uppsägningstvist. Domstolen finner att uppsägningen inte är sakligt grundad.
  • AD 2008 nr 92:En lektor vid en högskola har genom avtal utsetts att vara prefekt. Uppdraget gällde tills vidare, dock längst under två år, med en ömsesidig uppsägningstid om två månader. Uppdraget avsåg 75 procent av heltid. Avtalet innebar bl.a. att lektorn uppbar ett visst tillägg utöver lektorslönen avseende uppgiften att vara prefekt. Sedan högskolan sagt upp avtalet har uppkommit fråga om lektorn innehaft en särskild anställning som prefekt och därmed blivit skild från denna anställning genom uppsägning. Arbetsdomstolen har funnit att det inte var fråga om en särskild anställning samt att anställningsskyddslagen inte varit tillämplig på den uppsägning av avtalet som högskolan gjorde.
  • AD 2005 nr 85:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning. En arbetstagare har under en utlandstjänstgöring månatligen uppburit ett schabloniserat kostnadsbidrag. Arbetsgivaren har, sedan arbetstagaren återvänt till Sverige och anställningsvillkoren därmed omförhandlats innebärande bl.a. att kostnadsbidrag inte längre skulle utgå, fortsatt att under drygt tre och ett halvt års tid felaktigt betala ut nämnda ersättning till arbetstagaren. Sedan arbetsgivaren uppmärksammat förhållandena stoppades betalningarna och de felaktigt utbetalda ersättningarna, som då uppgick till totalt 417 986 kr, återbetalades. Enligt Arbetsdomstolen har det förelegat saklig grund för uppsägning eftersom arbetstagaren borde ha insett att han inte hade rätt till ersättningarna och det inte skäligen kunde krävas att arbetstagaren omplacerades till annat arbete.
  • AD 1997 nr 73:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en landstingsanställd sjuksköterska som på grund av en s.k. pisksnärtskada har nedsatt arbetsförmåga. Arbetsdomstolen finner att landstinget inte har vidtagit tillräckliga åtgärder för att försöka omplacera sjuksköterskan.
  • AD 2006 nr 68:Tvist om uppsägning varit sakligt grundad alternativt om arbetsgivaren gjort sig skyldig till turordningsbrott. Domstolen kommer fram till att det inte varit fråga om en fingerad arbetsbrist men att arbetsgivaren brutit mot anställningsskyddslagens turordningsregler. Arbetsgivaren har inte visat att arbetstagaren saknar tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Även fråga om rätt till skadestånd för förlust av semesterförmåner och fråga om förhandlingskravet enligt arbetstvistlagen varit uppfyllt.
  • AD 2011 nr 41:En arbetstagare med anställning vid ett hotell har sagts upp med hänvisning till att hon på grund av sitt hälsotillstånd inte kunde utföra arbete av någon betydelse. Fråga om det funnits saklig grund för uppsägningen.
  • AD 1999 nr 26:En forskare har sagts upp från sin anställning med hänvisning till att hans arbetsförmåga varit varaktigt nedsatt på grund av sjukdom. Forskaren, som led av psykisk sjukdom, hade då under en följd av år varit sjukskriven och sedermera även uppburit sjukbidrag. Arbetstagarsidan har gjort gällande att uppsägningen inte är sakligt grundad därför att arbetsförmågan inte är nedsatt på det sätt som fordras för rätt till uppsägning på denna grund och därför att arbetsgivaren inte har fullgjort sina skyldigheter vad gäller omplacering, rehabilitering och arbetsanpassning. - Arbetsdomstolen finner att uppsägningen var sakligt grundad.
  • AD 2008 nr 2:En resemontör hos ett företag som tillverkar svetsutrustning m.m. har i samband med ett installationsuppdrag i Kina blivit frihetsberövad under 15 dagar på grund av att han i strid med landets lagstiftning vid ett tillfälle har köpt sexuella tjänster av kvinna. Fråga om det har förelegat saklig grund för uppsägning av arbetstagaren. Dessutom fråga om arbetsgivaren haft rätt att avstänga denne.
  • NJA 2008 s. 243:En hyresgästs misshandel av en granne har ansetts utgöra en sådan särskilt allvarlig störning som gett hyresvärden rätt att säga upp hyresgästen till omedelbar avflyttning utan att hyresgästen dessförinnan tillsagts om rättelse (12 kap. 25 § tredje stycket och 42 § fjärde stycket JB). Hyresvärden har ansetts ha rätt att avvakta med uppsägningen till dess att brottmålsdom angående gärningen, som förnekats av hyresgästen, vunnit laga kraft två och ett halvt år efter gärningstillfället.
  • AD 1997 nr 84:Fråga om det funnits saklig grund för att säga upp en arbetstagare och om arbetsgivarens skyldighet att betala ekonomiskt och allmänt skadestånd. I domen kommer arbetsdomstolen bl.a. in på frågan om innebörden av uttrycket månadslön i 39 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2016 nr 47:Fråga om skäl för avskedande eller i vart fall saklig grund för uppsägning förelegat. Tvisten rör huvudsakligen om det är visat en arbetstagare vid sex tillfälle har levererat dubbla leveranser av öl om vardera ca 1 000 liter till kunder trots att arbetstagaren ostridigt har makulerat den ena av två ordrar och om arbetstagaren vid ett tillfälle levererat 1 000 liter öl utan att upprätta en order, vilket fått till följd att kunderna inte fakturerats den levererade ölen.
  • AD 1993 nr 185:Fråga huruvida en arbetsgivare ådragit sig skadeståndsskyldighet mot en arbetstagare för brott mot grunderna för anställningsskyddslagen. Påstående att arbetstagaren, vars anställning alltjämt består, i anställningen utsatts för trakasserier och s.k. mobbning i syfte att förmå henne att lämna anställningen.
  • AD 2001 nr 3:Hos en stiftelse som bl.a. bedriver projektverksamhet i vilken anställda placeras på skolor som s.k. skolvärdar uppkommer misstankar om att en skolvärd missbrukar narkotika. Projektledningen beslutar därför att arbetstagaren skall lämna urinprov i syfte att utröna om det finns grund för misstankarna. Arbetstagaren vägrar emellertid att medverka i provtagningen med hänvisning till sin personliga integritet. Då han efter flera uppmaningar vidhåller sin ståndpunkt sägs han upp från sin anställning. Fråga om stiftelsen har haft saklig grund för uppsägningen.
  • AD 1995 nr 74:En arbetstagare påstås ha lämnat sin anställning på grund av att hon utsatts för sexuella närmanden från arbetsgivarens sida och för trakasserier för att hon avvisat dessa närmanden. Arbetsdomstolen finner att arbetstagarsidan inte styrkt sina påståenden om sexuella närmanden.
  • AD 2003 nr 50:En arbetstagare har avskedats på grund av arbetsvägran och olovlig frånvaro under nära tre månaders tid. Fråga om laga grund för avskedande eller saklig grund för uppsägning förelegat då arbetstagarens frånvaro enligt arbetstagarsidan hade sin grund i psykisk sjukdom.
  • AD 2014 nr 3:Fråga dels om tvåmånadersregeln varit tillämplig, dels om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som varit alkoholpåverkad på arbetsplatsen och som avböjt en rekommenderad alkoholavvänjande behandling.
  • AD 2016 nr 53:En arbetsgivare har erbjudit en arbetstagare, som drabbats av arbetsbrist, omplacering till annan ledig befattning med lägre månadslön. Har arbetstagaren under en uppsägningstid haft rätt att få behålla sin tidigare, högre lön?
  • AD 2001 nr 94:En arbetstagare dömdes för brott utom tjänsten till sex års fängelse. Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 1995 nr 140:Fråga om en arbetsgivare haft saklig grund för att säga upp en arbetstagare som varit hemma från arbetet utan att iaktta sin skyldighet att anmäla sjukfrånvaro och att förete s.k. förstadagsintyg för arbetsgivaren.
  • AD 1993 nr 70:Fråga huruvida uppsägning av arbetstagare var sakligt grundad. Bevisfråga. Har obestyrkta uppgifter om visst handlande från arbetstagares sida med hänsyn till uppgifternas art och naturen hos arbetsgivarens ifrågavarande verksamhet kunnat läggas till grund för uppsägning?
  • AD 2011 nr 36:En bussförare har sagts upp från sin anställning av personliga skäl. Arbetsgivarparterna har gjort gällande att arbetstagaren har agerat illojalt samt misskött sig genom olovlig frånvaro vid upprepade tillfällen och underlåtenhet att blåsa i alkoskåp. Fråga om det har förelegat saklig grund för uppsägningen.
  • AD 2000 nr 12:En arbetstagare, som arbetar dagtid och bl.a. sysslar med truckkörning, har sjukanmält sig hos sin arbetsgivare och uppbär sjuklön. Under samma period deltar han på kvällstid i en betald truckförarutbildning hos en annan arbetsgivare. Med anledning härav - och på grund av sena ankomster i stor omfattning - blir han avskedad. Fråga om ogiltigförklaring av avskedandet.
  • AD 2002 nr 51:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en busschaufför som vägrat att medverka vid genomförandet av ett oannonserat drogtest, som busschauffören ostridigt varit skyldig att underkasta sig.
  • AD 2002 nr 18:En arbetsgivare har tilldelat en av sina anställda en skriftlig varning. Fråga huruvida arbetsgivaren därigenom har brutit mot kollektivavtalet. Även fråga om huruvida arbetsgivaren på sådant sätt föranlett arbetstagaren att frånträda sin anställning, att arbetstagarens åtgärd är att jämställa med en uppsägning från arbetsgivarens sida.
  • AD 2015 nr 12:Fråga om det förelåg saklig grund för uppsägning av en frisör, som var gravid, samt om arbetsgivaren genom uppsägningen gjort sig skyldigt till direkt könsdiskriminering och missgynnande i strid med föräldraledighetslagen.
  • AD 1993 nr 215:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare främst på grund av samarbetssvårigheter. Även fråga om bl.a. arbetsgivarens omplaceringsskyldighet.
  • AD 2001 nr 110:I en anställningsskyddstvist uppkom frågan om svensk eller dansk rätt skulle tillämpas på tvisten. Arbetstagaren var anställd av ett danskt bolag men utförde sitt arbete i Sverige och var då han blev uppsagd även bosatt i Sverige. Arbetsdomstolen fann att de av arbetstagaren i tvisten åberopade bestämmelserna i anställningsskyddslagen bör anses utgöra sådana internationellt tvingande regler till förmån för arbetstagaren som är tillämpliga oberoende av vilken rättsordning som i övrigt kan vara tillämplig på rättsförhållandet.
  • AD 1993 nr 89:Enligt 3§ i kollektivavtalet om turordning för arbetstagare hos staten (TurA-S) gäller - i stället för reglerna i 22 § tredje stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd - att turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns. - Fråga bl.a. om tillämpningen av denna kollektivavtalsbestämmelse i visst, fall avseende en kontorschef vid en länsstyrelse.
  • AD 1995 nr 50:En arbetsgivare omplacerade en arbetstagare till nya arbetsuppgifter. Arbetsgivaren hade uppfattningen att arbetstagaren var skyldig att utföra de nya arbetsuppgifterna. I stället för att utföra de nya arbetsuppgifterna lämnade arbetstagaren arbetsplatsen. Fråga om arbetstagaren kunde anses skild från sin anställning genom omplaceringsbeslutet.
  • AD 2011 nr 14:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en tennistränare. Påståenden bl.a. om samarbetsproblem, överträdelse av befogenheter och arbetsvägran. Även fråga om det förelegat orsakssamband mellan arbetsgivarens agerande och arbetstagarens sjukskrivning.
  • AD 1994 nr 121:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som bl.a. infunnit sig på arbetsplatsen men under hänvisning till sjukdom vägrat att utföra arbetsuppgifter som förelagts honom.
  • AD 2011 nr 26:En maskinoperatör vid ett mejeriföretag har dömts till fem års fängelse för försök till mord. Det fanns saklig grund för uppsägning av maskinoperatören på grund av fängelsestraffets längd, i vart fall i förening med den allvarliga brottsligheten.
  • AD 2002 nr 89:Fråga om styrelsen för en förening, vars verksamhet bedrivs utifrån antroposofisk grund, kan anses ha skilt en arbetstagare, medarbetare, från dennes anställning genom att omplacera denne till nya arbetsuppgifter. I tvisten aktualiseras vissa bestämmelser i ett kollektivavtal mellan Huvudmannaförbundet för antroposofiskt orienterade verksamheter och Medarbetareförbundet för antroposofiskt orienterade medarbetare.
  • AD 2010 nr 6:Åtta renhållningsarbetare blev uppsagda på grund av arbetsbrist efter att de avböjt arbetsgivarens erbjudande om nya anställningsvillkor innebärande att de i stället för premielön skulle erhålla fast månadslön jämte premiekompensation. Erbjudandena innebar lönesänkningar. Fråga om arbetsgivarens agerande inneburit att arbetsgivaren gjort sig skyldig till kollektivavtalsbrott och om det förelegat saklig grund för uppsägning. Tvisten har i huvudsak avsett om det krävs en lokal överenskommelse för att en arbetsgivare som är bunden av miljöarbetareavtalet ska kunna frigöra sig från med arbetstagaren avtalad premielön och i stället övergå till att tillämpa fast lön jämte premiekompensation och om kollektivavtalet och dess löneöverenskommelse innebär ett skydd mot kollektiva lönesänkningar vid byte av löneform.
  • AD 2014 nr 82:Efter att en arbetstagare skadat sig i arbetet har arbetsgivaren vidtagit rehabiliteringsåtgärder. När rehabiliteringen pågått i nästan tre års tid ansåg arbetsgivaren att arbetstagaren var arbetsför och avslutade rehabiliteringen. Samtidigt varslades arbetstagaren om uppsägning av personliga skäl. Uppsägningen verkställdes några veckor senare. Arbetsgivaren anförde som skäl för uppsägningen att rehabiliteringsskyldigheten var fullgjord, att omplaceringsmöjligheter saknades och att arbetstagaren inte kunnat utföra arbete av någon betydelse för arbetsgivaren. Fråga om uppsägningen varit sakligt grundad. Även fråga om rätt till sjuklön för viss period.
  • AD 2009 nr 53:Fråga om ett företag inom verkstadsindustrin har haft saklig grund för att säga upp en arbetstagare som utförde arbetsuppgifter vid ett smältverk. Arbetstagaren, som hade missbruksproblem, har bl.a. vid två drogtester vägrat att lämna urinprov. Sedan han med anledning därav mottagit underrättelse om uppsägning inställde han sig till arbete och befanns då vara alkoholpåverkad. Den därefter vidtagna uppsägningen har ansetts vara sakligt grundad. I målet uppkommer också en fråga om otillåten ändring av talan.
  • AD 2006 nr 127:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som på arbetsplatsen och under arbetstid kastat kniv efter en arbetskamrat. Arbetsdomstolen har funnit att beteendet varit sådant att grund för avskedande förelegat.
  • AD 2008 nr 63:En systemadministratör har omplacerats till arbete som vaktmästare. Fråga dels om arbetstagaren enligt sitt anställningsavtal varit skyldig att tjänstgöra som vaktmästare, dels om arbetsgivaren genom omplaceringen skilt arbetstagaren från hans anställning och - när den senare frågan besvarats nekande - om beslutet om omplacering kan underkastas rättslig prövning. Även fråga om föreningsrättskränkning och brott mot 3, 4 och 5 §§ förtroendemannalagen.
  • AD 2001 nr 2:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare, en brevbärare, som för brott utom tjänsten dömts till fängelse fem år.
  • AD 2009 nr 41:Fråga om en kommun har haft saklig grund för att säga upp en biståndshandläggare som påstås ha haft samarbetsproblem samt ha handlagt biståndsärenden felaktigt. Arbetsdomstolen finner att uppsägningen inte var sakligt grundad därför att kommunen inte har fullgjort sin omplaceringsskyldighet.
  • AD 1993 nr 150:Fråga huruvida det förelegat saklig grund för att säga upp en djurskötare som påstås ha brutit mot gällande arbetstidsschema, haft samarbetssvårigheter och underlåtit att följa givna direktiv för arbetet m.m.
  • AD 2012 nr 53:I samband med en arbetsbristsituation har arbetsgivaren och den lokala fackklubben träffat en överenskommelse om att den arbetstagare som berördes av arbetsbristen skulle placeras på en annan avdelning under en testperiod om sex månader. Om arbetstagaren inte klarade av de nya arbetsuppgifterna skulle hon sägas upp på grund av arbetsbrist. Arbetstagaren sades upp efter testperioden och arbetsgivaren och klubben träffade en överenskommelse om arbetsbefrielse under uppsägningstiden. Fråga om parterna träffat en överenskommelse om slutreglering av anställningsförhållandet samt om uppsägningen varit sakligt grundad.
  • AD 2007 nr 53:En arbetsgivare har avskedat en facklig förtroendeman och avstängt honom från arbete. Fråga om avskedandet inneburit föreningsrättskränkning och brott mot anställningsskyddslagen. Även frågor om arbetsgivarens skyldighet att varsla och underrätta i samband med avstängningen.
  • AD 1995 nr 146:Fråga om saklig grund förelegat för uppsägning av försäljare av flygbiljetter. Även fråga huruvida arbetsgivarens i sammanhanget vidtagna indragning av arbetstagarens personalbiljettförmån utgjort en mot 62 § medbestämmandelagen stridande disciplinpåföljd.
  • AD 2018 nr 76:Fråga om det funnits saklig grund för uppsägning och därvid dels fråga om det varit fråga om arbetsbrist eller s.k. fingerad arbetsbrist, dels fråga om arbetsgivaren uppfyllt sin omplaceringsskyldighet.
  • AD 2003 nr 14:En arbetstagare på ett mindre företag har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Fråga om arbetsgivaren har gjort en tillräckligt noggrann omplaceringsutredning.
  • AD 2016 nr 15:En högskola har sagt upp två lektorer i sociologi på grund av arbetsbrist. Samtidigt har det vid högskolan funnits två lediga lektorat i ämnet omvårdnad/vårdvetenskap. Fråga om arbetstagarna har haft tillräckliga kvalifikationer för de lediga befattningarna.
  • AD 2009 nr 67:En anställd vid ett måleriföretag skulle följa med på en av arbetsgivaren organiserad resa till Dominikanska republiken, där det skulle förekomma viss utbildning. I samband med ett byte av flygplan i Nederländerna blev arbetstagaren avvisad av flygbolaget så att han inte kunde följa med på den fortsatta resan till Dominikanska republiken. Arbetstagaren återvände därefter till Sverige. Han blev med hänvisning till händelsen uppsagd av arbetsgivaren. Fråga om det har förelegat saklig grund för uppsägningen. Arbetsdomstolen har besvarat den frågan nekande, men har med hänvisning till omständigheterna avslagit ett yrkande om allmänt skadestånd på grund av uppsägningen.
  • AD 2002 nr 25:En arbetstagare som efter att på arbetsplatsen ha blivit utsatt för ringa misshandel från en arbetskamrats sida har efter långvarig sjukskrivning erbjudits att återgå i arbete. Sedan han avböjt de erbjudna arbetsuppgifterna sades han upp under åberopande av arbetsbrist. Fråga bl.a. om uppsägningen varit sakligt grundad.
  • AD 2012 nr 67:Försvarsmakten har beslutat att alla anställda ska omfattas av en skyldighet att tjänstgöra utomlands. En yrkesofficer som inte accepterat att omreglera sina anställningsvillkor till att omfatta internationell arbetsskyldighet har sagts upp på grund av arbetsbrist. Tvisten gäller frågan om uppsägningen har varit sakligt grundad.
  • AD 2002 nr 26:En banarbetare med långvarig anställning hos Banverket har sagts upp sedan han under sin fritid gjort sig skyldig till grovt rattfylleri, smitning, stöld och misshandel. Vissa av brotten har begåtts med användande av en bil som tillhörde Banverket. Fråga vilken betydelse gärningarna har haft för Banverket som arbetsgivare. Uppsägningen har med hänsyn bl.a. till banarbetarens personliga förhållanden inte ansetts vara sakligt grundad.
  • AD 1997 nr 115:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av ett kommunanställt vårdbiträde som på grund av en s.k. pisksnärtsskada har nedsatt arbetsförmåga och som därför enligt kommunens mening inte längre kunde utföra arbete av någon betydelse för kommunen. Arbetstagarsidan gör i målet gällande att kommunen inte fullgjort sitt rehabiliterings- och anpassningsansvar och inte heller sina skyldigheter i omplaceringshänseende, vilket kommunen däremot menar sig ha gjort. Arbetsdomstolen finner att uppsägningen är sakligt grundad.
  • AD 2012 nr 36:En kommun har avskedat ett vårdbiträde under påstående av att han vid två tillfällen agerat sexuellt mot en brukare i samband med intimhygien. Förbundet har förnekat att vårdbiträdet agerat på sätt kommunen påstått. Fråga om det har förelegat laga grund för avskedandet alternativt saklig grund för uppsägning.
  • AD 1996 nr 102:Fråga om det har förelegat saklig grund för uppsägning av en syo- konsulent vid en kommuns gymnasieskola. Som grund för uppsägningen har åberopats långvarig misskötsamhet i form av bl.a. olovlig frånvaro, dåliga arbetsprestationer och underlåtenhet att iaktta arbetstiderna. Arbetsdomstolen finner att den misskötsamhet som styrkts i målet inte har varit av sådant slag att kommunen har haft rätt att skilja syo- konsulenten från anställningen.
  • AD 2013 nr 78:En bussförare har drabbats av hjärninfarkt. Efter genomförd arbetsträning och i samband med återgång i lönearbete sägs han upp från sin anställning. Tvisten gäller frågan om uppsägningen strider mot diskrimineringslagen och anställningsskyddslagen.
  • AD 2010 nr 36:Arbetsgivaren har skiljt en 63-årig arbetstagare, en musiker, från anställningen då arbetsgivaren menade att arbetstagarens visstidsanställningar löpt ut och att arbetstagarens tidigare tillsvidareanställning hade upphört p.g.a. avtalad avgångsskyldighet vid utgången av det spelår som arbetstagaren fyllde 60 år. Huvudsakligen fråga om det förelegat ett sådant enskilt avtal om avgångsskyldighet som ingåtts före den 1 september 2001 och som därmed inte omfattas av regleringen i 32 a § anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen finner att så inte varit fallet, att arbetstagaren därmed omfattats av rätten att vara kvar i anställningen till 67 års ålder och att arbetstagaren får anses ha sagts upp i strid med regleringen i anställningsskyddslagen.
  • AD 1995 nr 23:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en kamrer som enligt arbetsgivaren, en skolstiftelse, haft samarbetssvårigheter och brister i sin kompetens m.m.
  • AD 1996 nr 54:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning beträffande två handläggare vid Arbetsgivarverket. Även fråga om tillämpningen av 3 § kollektivavtalet om turordning av arbetstagare hos staten (TurA-S).
  • AD 2008 nr 20:En processoperatör vid ett massa- och pappersbruk har sagts upp från sin anställning med anledning av att han dömts till åtta års fängelse för dråp av sin sambo. Fråga om uppsägningen varit sakligt grundad. Även fråga om tillämpning av den s.k. tvåmånadersregeln i anställningsskyddslagen.
  • AD 2015 nr 26:En lärare har haft flera på varandra följande vikariatsanställningar. Fråga om tillämpning av den så kallade omvandlingsregeln i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen. Fråga även om arbetsgivaren har skiljt läraren från hennes anställning eller om läraren frivilligt frånträtt anställningen.
  • AD 1997 nr 36:Fråga om en arbetsgivare haft grund för att häva ett anställningsavtal med stöd av allmänna avtalsrättsliga regler om avtals ogiltighet eller att skilja arbetstagaren ifråga från anställningen genom avskedande eller uppsägning när det framkommit att arbetstagaren på grund av ekonomiska oegentligheter avskedats från en tidigare anställning.
  • AD 2000 nr 76:En byrådirektör vid dåvarande Statens Invandrarverk sades upp med hänvisning till att det förelåg samarbetssvårigheter. I tvist om uppsägningens giltighet uppkommer frågan om myndigheten har fullgjort sin skyldighet att enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen bereda byrådirektören annat arbete hos myndigheten. Vidare uppkommer frågan om myndigheten gjorde sig skyldig till en otillåten avstängning av arbetstagaren.
  • AD 2006 nr 121:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som vid upprepade tillfällen brustit i efterlevnaden av diverse på arbetsplatsen gällande regler. Arbetstagaren hade vid uppsägningstillfället varit anställd hos arbetsgivaren i 16 år. Arbetsdomstolen finner att arbetstagaren gjort sig skyldig till misskötsamhet såväl före som efter uppsägningstillfället, att han vid flera tillfällen fått tillsägelser av arbetsgivaren i anledning av misskötsamheten samt erinrats om att fortsatt misskötsamhet kunde leda till uppsägning och att det inte skäligen kunnat krävas av arbetsgivaren att försöka omplacera arbetstagaren. Arbetsdomstolen finner att uppsägningen varit sakligt grundad.
  • AD 2002 nr 75:I samband med nedläggningen av en avdelning på ett företag blir åtta arbetstagare uppsagda på grund av arbetsbrist. Det är ostridigt att det vid uppsägningstillfället finns tre lediga heltidsbefattningar och en ledig befattning på halvtid. - Fråga om företaget fullgjort sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § anställningsskyddslagen genom att vid ett stormöte informera arbetstagarna om de lediga befattningarna och uppmana dem att söka dessa. Även fråga om turordningsbrott och om arbetstagarna haft tillräckliga kvalifikationer för arbete som utförs av arbetstagare med kortare anställningstid än de i målet berörda arbetstagarna. Dessutom fråga om arbetstagarna gjort vad som skäligen kan krävas för att minska den ekonomiska skadan.
  • AD 2017 nr 17:En arbetssökande och en skolchef undertecknade ett anställningsavtal avseende en anställning som rektor och förskolechef. Fråga om arbetsgivaren blivit bunden av anställningsavtalet, och i så fall, om det funnits laglig grund att skilja arbetstagaren från anställningen.
  • AD 1994 nr 137:Fråga huruvida en kommun sagt upp en förskollärare som genom ett flertal tidsbegränsade förordnanden omplacerats till arbetsuppgifter utanför barnomsorgen.
  • AD 1998 nr 142:Fråga om en facklig organisation haft saklig grund för att säga upp en tillsvidareanställd ombudsman som mottagit ett utbildningsstöd från en annan arbetsgivare mot att han sade upp den anställning som han hade hos den andre arbetsgivaren men som han sedan tio år var tjänstledig från.
  • AD 2001 nr 107:Fråga om ett bolags uppsägning av en säljare som tackat nej till fortsatt arbete på ändrade villkor varit sakligt grundad. Även fråga om uppsägningen berott på arbetsbrist eller personliga skäl.
  • AD 2014 nr 85:En yrkesofficer med tjänstegraden löjtnant har dömts för misshandel och ofredande av sina två minderåriga barn. Försvarsmakten har sagt upp honom med hänvisning till arten av den brottslighet han har dömts för. Fråga om det funnits saklig grund för uppsägningen.
  • AD 2003 nr 83:En arbetstagare har efter en arbetsskada ostridigt nedsatt arbetsförmåga. Fråga om arbetstagaren på grund därav har beretts särskild sysselsättning hos arbetsgivaren och därför enligt 23 § anställningsskyddslagen skall vid uppsägning på grund av arbetsbrist få företräde till fortsatt anställning oberoende av turordningen.
  • AD 1996 nr 20:Fråga bl.a. om det förelegat saklig grund för uppsägning av tillsvidareanställda skådespelare och regissörer p.g.a. påstådd arbetsbrist.
  • AD 2000 nr 6:En arbetstagare har varit anställd som vikarie för en viss namngiven anställd under dennes bortovaro, dock längst till en viss tidpunkt. Fråga om en bestämmelse i det tillämpliga kollektivavtalet innebär att denna tidsbegränsade anställning inletts med en "inbyggd" prövoperiod om tre månader under vilken arbetsgivaren varit berättigad att avsluta anställningen i förtid utan sakliga skäl.
  • AD 1998 nr 20:Fråga om en arbetsgivare haft saklig grund för att säga upp en vårdare vid ett häkte. Vårdaren lider av kronisk alkoholism och hade vid uppsägningen vid skilda tillfället under flera år varit frånvarande från sitt arbete. I målet uppkommer frågan om arbetsgivaren uppfyllt sitt rehabiliteringsansvar bl.a. med hänsyn till att vårdaren omkring två år före uppsägningen avböjt erbjudande från arbetsgivaren om institutionell behandling för sin sjukdom. Även fråga om vårdaren utgjort en säkerhetsrisk på grund av sitt alkoholmissbruk och det förhållandet att han efter uppsägningen dömts till fängelse för misshandel.
  • AD 2012 nr 25:En rektor vid en gymnasieskola sades upp på grund av bl.a. sitt agerande på sin privata Facebooksida. Huvudsakligen fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 2019 nr 20:Arbetsdomstolen har ansett att det inte funnits laga skäl för avskedade, men väl saklig grund för uppsägning, av en arbetstagare vid ett HVB-hem som bl.a. inte följt en arbetsledares instruktioner.
  • AD 1995 nr 15:En kommun har inlett ett förfarande för att säga upp en lärare av personliga skäl men utfäst sig att inte säga upp denne om vissa villkor uppfylldes. Fråga om dessa villkor uppfyllts och om en av kommunen vidtagen uppsägning därför skall ogiltigförklaras.
  • AD 2011 nr 94:En arbetstagare har avskedats från sin anställning hos ett bolag. Fråga om bolaget hade laga grund för avskedandet eller om det i vart fall förelåg saklig grund för en uppsägning av personliga skäl. Även fråga om anställningen ändå skulle ha upphört på grund av en påstådd överenskommelse mellan bolaget, arbetstagaren och arbetstagarens fackliga organisation, eller i alla händelser till följd av arbetsbrist hos bolaget.
  • AD 1993 nr 144:En förrådsarbetare på ett pappersbruk har på arbetsplatsen av utländska lastbilschaufförer vid några tillfällen köpt enstaka flaskor sprit för eget bruk. Han har på grund härav sagts upp från sin anställning. Saklig grund för uppsägning har inte ansetts föreligga. Förrådsarbetarens beteende har beaktats vid bestämmande av det allmänna skadeståndet.
  • AD 1998 nr 13:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en städare som har nedsatt arbetsförmåga på grund av nack- och skulderbesvär och som därför enligt arbetsgivarens, en kommun, mening inte längre kan utföra arbete av någon betydelse för kommunen. Arbetstagarsidan gör i målet gällande att kommunen inte fullgjort sina skyldigheter vad gäller rehabilitering, anpassning och omplacering. Arbetsdomstolen finner att uppsägningen inte var sakligt grundad.
  • AD 2012 nr 5:Sedan en arbetstagare i december 2009 sagts upp på grund av arbetsbrist, väckte hans fackliga organisation talan i Arbetsdomstolen med yrkande om att uppsägningen skulle förklaras ogiltig. I juli 2010, medan handläggningen av målet alltjämt pågick, sade arbetsgivaren på nytt upp arbetstagaren på grund av arbetsbrist. Bl.a. genom anteckning på uppsägningsbeskedet klargjordes därvid att uppsägningen gjordes ”reservationsvis” i händelse av att bolaget skulle förlora det då pågående målet i Arbetsdomstolen. I dom som meddelades i oktober 2010 avslog Arbetsdomstolen förbundets talan om ogiltigförklaring av den uppsägning som verkställts i december 2009, varvid anställningen upphörde. Nu fråga huruvida uppsägningen i juli 2010 har vidtagits i strid mot anställningsskyddslagen.
  • AD 1995 nr 2:Tvistefrågorna i målen är dels om en kommun genom att förändra en yrkeslärares arbetsuppgifter brutit mot § 6 andra stycket i AB 89, dels om kommunen haft saklig grund för att senare säga upp läraren, varvid domstolen prövar om kommunen reellt haft annan grund än arbetsbrist för att säga upp läraren och om kommunen uppfyllt sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen, dels om kommunen gjort sig skyldig till turordningsbrott enligt 22 § anställningsskyddslagen, dels slutligen huruvida kommunen avstängt läraren i strid med bestämmelserna i 34 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2019 nr 2:Huvudsakligen fråga om det funnits saklig grund för uppsägning på grund av personliga skäl av en arbetstagare med lång anställningstid. Därvid även fråga om arbetsgivaren uppfyllt sin omplaceringsskyldighet. Enligt arbetsgivarparterna har arbetstagaren vid upprepade tillfällen under en längre period allvarligt brutit mot sina skyldigheter i anställningen genom ett stort antal fall av arbetsvägran och genom att ha uppträtt sarkastiskt och otrevligt mot sina närmaste chefer. Vidare fråga om arbetsgivaren har haft särskilda skäl enligt 34 § 2 st. anställningsskyddslagen för att stänga av arbetstagaren från arbete under viss tid.
  • AD 2017 nr 50:Fråga om en kyrkvaktmästare haft upprepade tidsbegränsade anställningar eller om han varit tillsvidareanställd. Även fråga om det funnits saklig grund för uppsägning på grund av arbetsbrist.
  • AD 2005 nr 60:Fråga om det har funnits laglig grund för avskedande eller saklig grund för uppsägning av två kommunalt anställda vårdbiträden på grund av deras bemötande av en boende (vårdtagare) i ett äldreboende.
  • AD 1998 nr 22:Sedan rektorn vid en folkhögskola beviljats tjänstledighet från sin tjänst för att i stället utföra annat arbete inom skolan förs förhandlingar mellan parterna om rektorns fortsatta anställningsförhållanden. Efter viss ytterligare brevväxling upphör rektorns anställning vid skolan. I tvist mellan parterna uppkommer bl.a. följande frågor. 1) Har rektorn haft en sådan företagsledande ställning att han faller utanför anställningsskyddslagens tillämpningsområde? - 2) Sade rektorn själv upp sin anställning eller blev han avskedad av skolan? - 3) Förelåg tillräckliga skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning?
  • AD 2011 nr 20:Fråga om det har förelegat saklig grund för uppsägning av en pilot som av flygbolagets flygchef hade meddelats flygförbud eftersom hon saknade erforderlig grundkompetens för flygning. Kompetensbristen hade uppkommit efter en längre tids frånvaro från flygning på grund av föräldraledighet. Allmänna uttalanden om arbetsgivarens skyldighet i vissa situationer att medverka till att en arbetstagare återfår sin yrkeskompetens.
  • AD 1993 nr 203:Fråga huruvida aktiebolag haft saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som var anställd som sekreterare åt bl.a. bolagets verkställande direktör. Påståenden om samarbetssvårigheter m.m. Betydelsen av att arbetstagaren vid uppsägningstillfället och i anslutning till detta led av psykiska besvär av sjukdoms karaktär, vilka måste antas ha i viss utsträckning inverkat på hennes beteende?
  • AD 2014 nr 9:Fråga om det förelegat skäl för avskedande. Arbetsgivaren har gjort gällande att arbetstagaren, en läkarsekreterare, uppvisat återkommande och djupa samarbetsproblem och att hon brustit i bemötandet av patienter, arbetsvägrat och brustit i journalhanteringen samt att hon medvetet gjort felaktiga korrigeringar i tidsredovisningssystemet och agerat felaktigt i samband med listning av patienter. Arbetsdomstolen har sammanfattningsvis funnit att arbetstagaren varit involverad i djupa och långvariga samarbetssvårigheter som har gått ut över verksamheten och i övrigt gjort sig skyldig till misskötsamhet av så allvarlig natur att landstinget sammantaget haft skäl för att skilja arbetstagaren från anställningen genom ett avskedande.
  • AD 2001 nr 92:Fråga huruvida en mindre arbetsgivare som driver fastighetsförvaltning på entreprenad haft saklig grund för att säga upp en fastighetsskötare som på grund av astma och allergi inte kunde utföra den mindre del av sitt arbete som innefattade städning. Arbetsdomstolen kom fram till att arbetsgivaren före uppsägningen bort pröva möjligheten att genom en omfördelning av arbetsuppgifterna på arbetsplatsen omplacera arbetstagaren och att arbetsgivaren brustit i sina skyldigheter att utreda möjligheterna till fortsatt anställning. Saklig grund för uppsägning ansågs därför inte ha förelegat.
  • AD 2001 nr 59:Fråga om en kommun haft saklig grund för uppsägning av en lönebidragsanställd vaktmästare som enligt arbetsgivaren bl.a. varit olovligen frånvarande. Arbetstagarsidan gör i målet gällande att kommunen inte fullgjort sina skyldigheter när det gäller rehabilitering och omplacering.
  • AD 1999 nr 80:Fråga om avskedande på grund av tillgrepp av egendom på arbetsplatsen.
  • AD 2008 nr 90:Fråga om det funnits saklig grund för uppsägning av en behandlingsassistent som installerat ett eget larm på arbetsplatsen och som enligt arbetsgivaren under sin tjänstgöring nattetid har äventyrat säkerheten på arbetsplatsen genom att sova, planerat att sova eller genom att han legat på en madrass med belysningen släckt och persiennerna mot avdelningen nerdragna.
  • AD 1996 nr 7:Fråga i första hand om en arbetstagare innehaft en tillsvidareanställning eller en tidsbegränsad anställning och i andra hand om denne skilts från sin anställning på grund av arbetsbrist eller av skäl hänförliga till honom personligen utan att det ens funnits giltigt skäl för uppsägning.
  • AD 1993 nr 129:Enligt räddningstjänstlagen (1986:1102) skall varje kommun svara, för den kommunala räddningstjänsten inom kommunen, och normalt skall det i varje kommun finnas en räddningskår, bestående av en räddningschef och en eller flera räddningsstyrkor med anställd personal. För varje kommun skall det enligt lagen finnas en räddningstjänstplan som skall antas av kommunfullmäktige efter samråd med de myndigheter som kan ha ett väsentligt intresse i saken. - För Gotlands kommun gällde Fr.o.m. den 1 januari 1988 en av kommunfullmäktige antagen räddningstjänstplan, enligt vilken det skulle finnas räddningsstyrkor på olika platser inom kommunen, bl.a. i Dalhem och Garda. Mot bakgrund av vid kommunens budgetarbete uppställda s.k. effektivitetsbeting för räddningstjänsten beslöt kommunstyrelsen den 7 juli 1992 att brandstationerna och räddningsstyrkorna i Dalhem och Garda skulle avvecklas Fr.o.m. den 1 januari 1993. Samtidigt beslöt styrelsen att ge räddningschefen i uppdrag att utarbeta förslag till ändringar i räddningstjänstplanen, för beslut i kommunfullmäktige, samråda om ändringarna och säga upp personal. Kommunstyrelsens beslut vann laga kraft. Till följd av beslutet sade kommunen i augusti 1992 upp ett antal brandmän och brandförmän vid brandstationerna i Dalhem och Garda. Deras anställningar skulle enligt uppsägningarna upphöra vid olika tidpunkter fr.o.m. den 1 januari 1993 och framåt. Som grund för uppsägningarna åberopades arbetsbrist. Den 23 november 1992 beslöt kommunfullmäktige att ändra kommunens räddningstjänstplan i enlighet med kommunstyrelsens beslut den 7 juli 1992 om avveckling av brandstationerna och räddningsstyrkorna i Dalhem och Garda fr.o.m. den 1 januari 1993. - Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägningarna eller om dessa - med hänsyn till att de skett innan kommunfullmäktige efter räddningstjänstlagen, föreskrivet samråd beslutat om ändring av räddningstjänstplanen - varit att bedöma som sådana uppsägningar "för säkerhets skull" som enligt rättspraxis anses oförenliga med anställningsskyddslagen.
  • AD 2016 nr 74:Att Statens överklagandenämnd efter överklagande beslutar att undanröja en statlig myndighets anställningsbeslut innebär inte att ett redan ingånget anställningsavtal upphör eller att anställningsmyndigheten får avsluta den påbörjade anställningen utan att följa anställningsskyddslagen. Statens överklagandenämnds beslut utgör inte heller saklig grund för uppsägning av arbetstagaren.
  • AD 2006 nr 83:Ett bolag har sagt upp en sjukskriven ambulanssjukvårdare med artros i knäna. Den huvudsakliga tvistefrågan gäller i vilken omfattning en arbetsgivare är skyldig att omorganisera sin verksamhet för att undvika uppsägning av en arbetstagare.
  • AD 1993 nr 30:En kvinnlig arbetstagare har sagt upp sin anställning vid ett bolag som är bundet av verkstadsavtalet. Innan uppsägningstiden ännu gått ut frånträdde hon anställningen. Från arbetstagarsidan görs gällande i första hand att uppsägningen är att jämställa med en uppsägning gjord av bolaget och i andra hand att kvinnan haft rätt att häva anställningsavtalet. I målet yrkas skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen eller dess grunder och mot verkstadsavtalet. - Fråga är i målet dels om kvinnans åtgärder varit orsakade av att kvinnan utsatts för sexuella trakasserier på arbetsplatsen och dels om vilka åtgärder bolaget vidtagit sedan bolaget fått uppgift om de påstådda trakasserierna. Arbetsdomstolen gör i domen principiella uttalanden om arbetsgivares utredningsskyldighet i sistnämnda hänseende.
  • AD 1995 nr 11:Fråga om saklig grund för uppsägning. Arbetsgivaren har som grund för uppsägningen av en arbetstagare A åberopat att A hotat B med en kniv under en avskedsfest för B med anledning av att denne slutat sin anställning hos arbetsgivaren. Då A:s uppgifter stått mot B:s, den ene inte kunnat bedömas som mindre trovärdig än den andre och övrig utredning inte gett stöd åt B:s uppgifter framför A:s, finner arbetsdomstolen att arbetsgivaren inte har styrkt sitt påstående om knivhotet.
  • AD 2004 nr 9:Fråga om det förelegat grund för avskedande, alternativt saklig grund för uppsägning, av en polisman som dömts för brott bestående i misshandel, olaga frihetsberövande och falsk angivelse. Arbetstagarsidan har i första hand gjort gällande att avskedandet skall ogiltigförklaras eftersom det grundas enbart på omständigheter som arbetsgivaren känt till i mer än två månader (18 § andra stycket anställningsskyddslagen). I andra hand har gjorts gällande i sak att grund för avskedande eller uppsägning ändå inte förelegat.
  • AD 2010 nr 34:I mål om skadestånd för brott mot bestämmelserna om turordning i 22 § anställningsskyddslagen uppkommer fråga om en arbetstagare i ett städföretag saknade tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet genom att hon saknade körkort.
  • AD 2005 nr 43:Samhall har sagt upp en arbetstagare av personliga skäl. Fråga om ogiltigförklaring av uppsägningen m.m. och anställningsskyddslagens tillämplighet på anställningen.
  • AD 1999 nr 49:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som enligt arbetsgivaren på ett otillbörligt sätt utnyttjat arbetsgivarens arbetsredskap, en dator. Arbetstagaren har installerat Internet i datorn och använt denna för att upprätta och bearbeta privata dokument och för att skicka privat e-post.
  • AD 2018 nr 41:En fotograf vid ett mediaföretag har sagts upp på grund av arbetsbrist. Fotografen har inte ansetts ha tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete som bl.a. skrivande journalist och videoreporter.
  • AD 2012 nr 47:En arbetsgivare som driver barnklädesbutiker har genomfört en omorganisation av en av sina butiker. Omorganisationen innebar att de två anställningarna som säljare med arbetstidsmåtten 35 respektive 7,17 timmar per vecka ändrades till två anställningar med 25 respektive 15 timmar per vecka. Fråga om arbetsgivaren haft saklig grund för att säga upp den säljare som var anställd för att arbeta 35 timmar per vecka med hänvisning till att arbetsbrist förelegat.
  • AD 2013 nr 72:En byggnadsarbetare som var facklig förtroendeman har avskedats under påståenden om att han ska ha hotat en kollega och ha haft omfattande samarbetsproblem. Arbetsdomstolen har funnit att avskedandet varit i strid med 18 § anställningsskyddslagen. Tvisten gäller även om avskedandet varit föreningsrättskränkande samt om arbetsgivaren genom andra åtgärder hindrat arbetstagaren från att fullgöra sitt fackliga uppdrag och utsatt honom för föreningsrättskränkning. Slutligen även fråga arbetsgivaren brutit mot 4 och 5 §§ förtroendemannalagen samt om arbetsgivaren brutit mot byggavtalet genom att begära förstadagsintyg.
  • AD 2005 nr 17:En arbetstagare vid Luftfartsverket har avskedats under påstående att denne beställt varor för privat bruk av en av Luftfartsverket anlitad entreprenör och att syftet varit att Luftfartsverket slutligen skulle svara för kostnaderna av varorna. Arbetsgivaren har vidare gjort gällande att arbetstagaren i vart fall tagit emot en otillbörlig förmån genom att ha utverkat ett köp till rabatterat pris genom att utnyttja de yrkesmässiga kontakter han haft med nämnda entreprenör. Fråga om laglig grund för avskedande har förelegat eller i vart fall saklig grund för uppsägning. Även fråga om den av arbetsgivaren åberopade omständigheten angående mottagande av otillbörlig förmån får läggas till grund för avskedandet.
  • AD 1997 nr 39:Fråga vid uppsägning på grund av sjukdom huruvida arbetsgivaren har uppfyllt sin skyldighet att verka för rehabilitering av arbetstagaren. I målet uppkommer särskilt fråga om betydelsen av arbetstagarens egna medverkan till åtgärder i sådant syfte. Också fråga om betydelsen av förhållanden som ligger i tiden efter uppsägningen.
  • AD 1993 nr 214:Vid ett regemente företas uppsägningar av civilanställd personal på grund av arbetsbrist. Frågan i målet är om det förelegat saklig grund för uppsägningarna. Ett skäl för uppsägningarna var att myndigheten räknade med att tilldelas en ny kategori värnpliktiga för tjänstgöring i mobiliserings- och förplägnadsförband. Arbetsdomstolen kommer bl.a. inpå frågan vilken betydelse en order från Chefen för Armen hade för myndighetens beslut om uppsägningarna och frågan om betydelsen av att regeringen vid tiden för uppsägningarna avlämnat propositioner som rörde den aktuella, nya typen av värnpliktstjänstgöring men att propositionerna då ännu inte hade behandlats av riksdagen.
  • AD 2017 nr 58:Fråga främst om en uppsägning, såsom arbetsgivaren hävdat, skett på grund av arbetsbrist eller om personliga skäl varit den verkliga grunden för uppsägningen (s.k. fingerad arbetsbrist). Allmänna uttalanden om bedömningen av när arbetsbrist är saklig grund för uppsägning och om bevisprövningen när fingerad arbetsbrist invänts.
  • AD 2008 nr 46:En fristående gymnasieskola gjorde efter ett ägarbyte en genomgång av organisationen i syfte att komma till rätta med de kvalitetsproblem som funnits. Därefter fattade skolan beslut bl.a. om att fortsättningsvis endast ha behöriga lärare för undervisning i de s.k. kärnämnena, till vilka svenska hör. En på skolan tillsvidareanställd lärare, som undervisade i svenska men som inte uppfyllde skolans krav på behörighet, blev med hänvisning till beslutet uppsagd. Fråga om uppsägningen ska anses ha skett på grund av arbetsbrist eller av personliga skäl.
  • AD 1997 nr 29:Ett företag har sagt upp en arbetstagare sedan denne vid utpasseringskontroll har vägrat att på anmaning öppna sin väska. Tvist huruvida företaget haft saklig grund för uppsägningen och om arbetstagarens vägran att efterkomma anmaningen utgjort ett kollektivavtalsbrott.
  • AD 2006 nr 77:En kommunalt anställd integrationshandläggare gjorde sig utom tjänsten skyldig till grov fridskränkning, grov kvinnofridskränkning och övergrepp i rättssak. Integrationshandläggaren dömdes till fängelse 1 år och 3 månader och blev avskedad. Arbetsdomstolen finner att det inte har funnits laga grund för avskedandet, men väl att det hade förelegat saklig grund för en uppsägning. Vid denna utgång har förordnats att vardera parten skall stå för sina rättegångskostnader.
  • AD 2001 nr 70:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en skötare inom psykiatrisk vård. Skötaren hade dömts för bl.a. sexuellt ofredande. Enligt arbetsgivaren hade han också på andra sätt gett uttryck för ett förhållningssätt gentemot kvinnor, som gjorde honom olämplig för arbete inom vården. Även fråga om arbetsgivaren haft rätt att som grund för uppsägningen åberopa andra omständigheter än de som angetts i det skriftliga uppsägningsbeskedet.
  • AD 1995 nr 149:Fråga om en uppsägning varit sakligt grundad. Vid bedömningen härav har den avgörande frågeställningen varit huruvida uppsägningen, som arbetsgivaren påstått, berott på arbetsbrist eller om den , som arbetstagarsidan gjort gällande, berott på förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen.
  • AD 2004 nr 56:Fråga om laglig grund för avskedande av en byggnadsingenjör vid ett allmännyttigt bostadsföretag. Domstolen har funnit styrkt att ingenjören i samband med en entreprenad handlat på ett sätt som varit ägnat att i hög grad skada arbetsgivarens förtroende för honom. Enligt domstolen har det inte förelegat tillräckliga skäl för avskedande, men väl saklig grund för uppsägning. Omständigheterna har varit sådana att det inte ansetts skäligt att kräva att arbetsgivaren skulle försöka omplacera ingenjören.
  • AD 2008 nr 91:Fråga om det förelegat skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning av två arbetsförmedlare. Arbetsförmedlingen har gjort gällande att arbetstagarna grovt åsidosatt sina åligganden i anställningen genom ett oacceptabelt förhållningssätt, uppträdande och beteende på arbetsplatsen, mot kollegor och arbetssökande och att de misskött ärendehanteringen samt att den ena arbetstagaren brutit mot tystnadsplikten. Frågor om arbetstagarna fått möjlighet att rätta sitt beteende och om arbetsgivaren fullföljt sin omplaceringsskyldighet. Arbetsdomstolen har funnit att det inte ens förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 2014 nr 1:Ett bolag utförde enligt ett entreprenadavtal vissa servicetjänster vid ett kärnkraftverk. Med anledning av att avtalet skulle löpa ut sade bolaget upp de anställda som arbetade med avtalet. Vid uppsägningstillfället pågick ett anbudsförfarande avseende de aktuella servicetjänsterna. Efter att arbetstagarna hade sagts upp men innan uppsägningstiden hade löpt ut, fick bolaget besked om att det hade vunnit upphandlingen. I målet är tvistigt om uppsägningarna är giltiga. Arbetstagarsidan har gjort gällande att uppsägningarna inte är sakligt grundade eftersom dessa dels genomförts för ”säkerhets skull”, dels strider mot det s.k. uppsägningsförbudet i 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen har med stöd av 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen beslutat att anställningarna ska upphöra för tiden intill det slutliga avgörandet.
  • AD 1993 nr 131:Den 1 september 1988 överlät SSAB Svenskt Stål AB dotterbolaget SSAB Profiler AB (Profilbolaget) med verksamhet i Borlänge och Luleå till Ovako Steel AB. I samband därmed träffades mellan bolaget i SSAB- koncernen och där företrädda arbetstagarorganisationer kollektiva överenskommelser om villkor som skulle gälla för de arbetstagare som vid överlåtelsen övergick från moderbolagsanställningar hos SSAB Svenskt Stål AB till anställningar inom Ovako-koncernen, nämligen hos det överlåtna Profilbolaget. I överenskommelserna intogs bl.a. bestämmelser om en återanställningsgaranti eller återanställningsrätt (här kallade återanställningsgarantin eller återanställningsgarantierna) under en tid av fyra är för de arbetstagare som sålunda lämnade sina anställningar inom SSAB-koncernen. - År 1990 beslöt Ovako-koncernen att flytta Profilbolagets verksamhet i Borlänge till Luleå. Flyttningen var genomförd i juni 1991. Sedan Profilbolaget därefter på grund av ekonomiska problem ställts inför nedläggningshot avyttrade Ovako- koncernen i början av år 1992 Profilbolaget och hela dess verksamhet för rekonstruktion. Med anledning av dessa händelser påfordrade först arbetstagare hos Profilbolaget i Borlänge och senare även arbetstagare hos bolaget i Luleå återanställning hos SSAB med åberopande av återanställningsgarantierna. Deras rätt till återanställning bestreds från SSAB s sida under påstående bl.a. att återanställningsgarantierna inte avsåg situationer av arbetsbrist hos Profilbolaget och dessutom förutsatte att det finns lediga befattningar hos SSAB. - I tvister om tolkning av återanställningsgarantierna i två av de kollektiva överenskommelserna finner arbetsdomstolen att SSAB genom återanställningsgarantierna får anses ha åtagit sig en, förpliktelse att återanställa sådana arbetstagare, som vid överlåtelsen av Profilbolaget övergick från anställningar hos SSAB till anställningar hos Profilbolaget och som därmed omfattas av garantierna, även för fäll av arbetsbrist hos Profilbolaget och oavsett huruvida det hos SSAB finns lediga befattningar eller inte. - En invändning från SSAB:s sida om att återanställningsgarantierna med denna innebörd skulle vara att anse som stridande mot anställningsskyddslagen - därför att följden av garantierna skulle kunna bli att SSAB efter en återanställning av ifrågavarande arbetstagare nödgas vidta uppsägningar på grund av arbetsbrist, varvid de återanställda i kraft av lång tidigare anställningstid hos SSAB skulle vid bestämmande av turordning för sådana uppsägningar i mänga fall slå ut andra arbetstagare hos SSAB - har inte godtagits. - Inte heller har godtagits en invändning från SSAB:s sida om att återanställningsgarantierna, tolkade i enlighet med det tidigare anförda, skulle utgöra ett med hänsyn såväl tillsitt innehåll som till efter överenskommelsen inträffade, förhållanden oskäligt avtalsvillkor och därför skall lämnas utan avseende med stöd av den förmögenhetsrättsliga generalklausulen i 36 § avtalslagen. - Beträffande en av de aktuella arbetstagarna fråga huruvida denne skall anses ha avstått från eller förverkat sin rätt enligt återanställningsgarantin genom. att han, efter det att han begärt återanställning hos SSAB, tagit anställning hos en annan arbetsgivare. - Genom domen förpliktas vissa bolag tillhörande SSAB-koncernen dels att omedelbart anställa de arbetstagare för vilka yrkande därom framställts (i Borlänge tre tjänstemän och i Luleå 206 arbetare och tjänstemän), dels att till arbetstagare för vilka yrkande därom framställts utge ekonomiskt skadestånd (i Borlänge, f yra tjänstemän och i Luleå 206 arbetare och tjänstemärr), dels att så väl till arbetstagare (i Borlänge fem tjänstemän och i Luleå 514 arbetare och tjänstemän) som till fackliga organisationer vilka på arbetstagarsidan är parter i de omtvistade kollektiva överenskommelserna utge allmänt skadestånd för kollektivavtalsbrott. Yrkandet om allmänt skadestånd till en av de nämnda fackliga organisationerna avslås dock. Med hänsyn till omständigheterna bestäms storleken av de allmänna skadestånden till betydligt lägre belopp än som yrkats.
  • AD 2015 nr 75:Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna efter det att käranden återkallat talan sedan motparten försatts i konkurs.
  • AD 2010 nr 79:En arbetstagare som efter avslutad sjukskrivning har velat återgå i arbete har nekats detta av arbetsgivaren. Arbetstagaren har sedermera sagts upp med hänsyn till att han, enligt arbetsgivaren, på grund av sitt hälsotillstånd inte kunde utföra arbete av någon betydelse. På grund av sin inställning i fråga om arbetstagarens arbetsförmågan har, med undantag för en viss begränsad tidsperiod, arbetsgivaren inte betalat ut någon lön för tiden efter uppsägningen. Fråga dels om det har förelegat saklig grund för uppsägning, dels om arbetstagaren har avstängts från arbetet utan att det har funnits särskilda skäl för åtgärden.
  • AD 2010 nr 10:En habiliteringsassistent vid ett gruppboende i en kommun blev uppsagd av personliga skäl. Arbetsdomstolen har funnit att kommunen haft fog för sin uppfattning att den uppsagde inte var lämplig som habiliteringsassistent, men har ogiltigförklarat uppsägningen eftersom kommunen inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet.
  • AD 2015 nr 57:En arbetstagare har sagts upp på grund av arbetsbrist. Fråga om uppsägningen i själva verket berott på förhållanden som varit hänförliga till arbetstagaren personligen, s.k. fingerad arbetsbrist, samt om det funnits ett samband med arbetstagarens funktionsnedsättningar och om uppsägningen därför varit diskriminerande. Även fråga om arbetstagaren därutöver blivit utsatt för direkt diskriminering, trakasserier, repressalier och om arbetsgivaren brutit mot diskrimineringslagens utredningsskyldighet.
  • AD 2006 nr 15:En arbetstagare har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Arbetsdomstolen har funnit att arbetstagaren, som är bosatt i Uppsala, haft godtagbar anledning att avböja ett erbjudet arbete i Åre. Under sådant förhållande har turordningsbestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen blivit tillämpliga. Domstolen har vid tillämpningen av 22 § anställningsskyddslagen funnit att två av arbetsgivarens kontor utgjort en och samma driftsenhet med hänsyn till hur kontoren förhåller sig geografiskt till varandra.
  • AD 2007 nr 29:Fråga om anställningsform. I ett anställningsavtal har angetts att ”anställningen upphör vid pensionsdatum”. Enligt arbetstagarsidan innebär avtalet att arbetstagaren erhållit en tidsbegränsad anställning - med en avtalstid om ca 23 år - innebärande att anställningen inte kunnat sägas upp, utan hävningsgrund, före pensionsdatum. Enligt arbetsgivaren har parterna inte träffat något avtal om tidsbegränsning varför anställningen varit en tillsvidareanställning. Arbetsdomstolen finner inte visat att avtal träffats om en tidsbegränsad anställning och förklarar därmed att det varit fråga om en tillsvidareanställning.
  • AD 2010 nr 72:En arbetstagare har sagts upp på grund av arbetsbrist. Fråga om uppsägningen varit sakligt grundad alternativt om arbetsgivaren brutit mot reglerna om företrädesrätt till återanställning och därvid huvudsakligen fråga om huruvida det funnits en ledig anställning vid eller efter uppsägningstidpunkten.
  • AD 1996 nr 77:Fråga om det förelegat laga skäl enligt anställningsskyddslagen för uppsägning och avskedande av en föreståndare vid en förskola.
  • AD 1994 nr 94:Fråga huruvida en kommun haft saklig grund för att säga upp en arbetstagare som anställts med lönebidrag.
  • AD 1996 nr 67:Ägaren till och ledaren av två bolag beslutar att det ena bolaget, som tidigare haft egna anställda, skall drivas utan sådana. De flesta av de anställda anställs i det andra bolaget men fyra av de anställda anställs inte där utan sägs upp på grund av arbetsbrist. I målet har domstolen att ta ställning till om föreningsrättskränkning skett, om uppsägningarna var sakligt grundade och om det skett ett brott mot eller ett kringgående av reglerna om företrädesrätt till anställning.
  • AD 2000 nr 31:Fråga om det förelegat saklig grund i form av arbetsbrist för uppsägning av en arbetstagare, som enligt arbetsgivaren också var ansvarig för det dåliga ekonomiska resultat som medfört att det uppkommit vad som typiskt sett är en sådan situation där uppsägning på grund av arbetsbrist måste godtas.
  • AD 2010 nr 81:Fråga huruvida det har varit berättigat att skilja en bergsarbetare från anställningen genom avskedande eller uppsägning.
  • AD 2012 nr 16:En kommun har ställt ett antal fritidspedagoger inför alternativen att antingen ta ut tjänstledighet om 25 procent under två år eller omreglera anställningen till en sysselsättningsgrad om 75 procent av heltid. Arbetstagarna har i samband härmed upplysts om att de riskerade sin anställning för det fall de avböjde båda alternativen utan godtagbart skäl. Två arbetstagare avböjde båda alternativen och blev uppsagda. Tio arbetstagare stannade för alternativet tjänstledighet och en arbetstagare stannade för alternativet omreglering till en sysselsättningsgrad om 75 procent av heltid. Dessa elva arbetstagare klargjorde att de motsatte sig förändringarna. Kommunen vidtog förändringar i enlighet med de alternativ som dessa arbetstagare valt. Tvist huvudsakligen huruvida kommunens åtgärder har stått i strid mot anställningsskyddslagen. Även fråga om brott mot föräldraledighetslagen och medbestämmandelagen.
  • AD 2003 nr 81:En tunnelbaneförare har, enligt vad utredningen visar, efter en incident i arbetet varit sjukskriven och uppburit sjuklön. Under samma period har han kört buss hos en annan arbetsgivare, ett bussbolag. Med anledning härav blir han uppsagd. Efter uppsägningen har han i stor omfattning kört buss hos bussbolaget samtidigt som han arbetat heltid som tunnelbaneförare. Fråga om saklig grund för uppsägning förelegat.
  • AD 1994 nr 123:En arbetsgivare har beslutat att två arbetstagare som förlorat sina körkort skall vara tjänstlediga utan lön till dess de åter kunde utföra sina arbetsuppgifter. Fråga om arbetsgivaren därigenom har avskedat eller sagt upp arbetstagarna. Dessutom fråga om arbetstagarna sedan de förlorat sina körkort har stått till arbetsgivarens förfogande.
  • AD 2004 nr 2:Fråga om det förelegat grund för avskedande, alternativt saklig grund för uppsägning, av en polis som dömts för misshandel och olaga hot till villkorlig dom. Polismannen har både i brottmålet och arbetstvisten förnekat gärningspåståendena i vissa delar och i övrigt hävdat att han handlat i nödvärn. Vidare har arbetstagarparten gjort gällande att det inte förelegat grund för avskedande eller uppsägning även om polismannen befinns skyldig till brott. Arbetsdomstolen har ogiltigförklarat avskedandet men jämkat det allmänna skadeståndet.
  • AD 2010 nr 59:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en arbetstagare som varit inblandad i ett tillbud på arbetsplatsen och en arbetsplatsolycka.
  • AD 2011 nr 78:Fråga huvudsakligen om det har förelegat laga grund för avskedande, alternativt saklig grund för uppsägning, av en stiftsjurist som påstås bland annat ha misskött sina arbetsuppgifter och uttalat sig kränkande om kollegor.
  • AD 1998 nr 57:En tjänsteman inom den kommunala äldreomsorgen sägs upp på grund av dåliga arbetsprestationer. I målet uppkommer frågor om arbetstagarens problem har haft något samband med sjukdom som hon lider av och om arbetsgivaren har fullgjort sitt ansvar för rehabilitering och arbetsanpassning. Arbetsdomstolen finner bl.a. att det vid tidpunkten för uppsägningen på grundval av då tillgänglig utredning måste anses ha varit oklart huruvida problemen med arbetstagaren kunde avhjälpas genom ytterligare rehabiliteringsåtgärder. Uppsägningen har inte ansetts vara sakligt grundad.
  • AD 2006 nr 92:Fråga om en arbetsgivare, som driver en förskola, haft saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som sagts upp med hänvisning till att arbetsbrist förelegat.
  • AD 1997 nr 145:Ett arbetstagare har enligt arbetsgivaren visat en allvarlig och långvarig misskötsamhet i sin anställning genom bl.a. olovlig frånvaro. Arbetstagaren lider ostridigt av kronisk alkoholism. Fråga bl.a. om arbetstagaren har underlåtit att medverka till sin egen rehabilitering på sådant sätt att arbetsgivaren har haft saklig grund för uppsägning av anställningsavtalet.
  • AD 1993 nr 127:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en inköpare vid ett företag, vilken dömts till fängelse i ett år och åtta månader för misshandel, grov misshandel och övergrepp i rättssak riktad mot familjemedlemmar. Betydelsen av bl.a. frihetsstraffets längd och brottslighetens art.
  • AD 1995 nr 40:Fråga om ett pastorats uppsägning av en organist berott på arbetsbrist eller personliga skäl. Även frågor om arbetsgivaren gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning och brott mot förtroendemannalagen.
  • AD 2003 nr 29:Fingerad arbetsbrist?
  • AD 1999 nr 13:En chaufför som vid upprepade tillfällen misskött sig i anställningen har sagts upp på grund av personliga förhållanden. Fråga om uppsägningen varit sakligt grundad.
  • AD 2014 nr 26:En arbetstagare som lider av sömnapné har sagts upp från sin anställning. Arbetsgivaren har som grund för uppsägningen hänvisat till att arbetstagaren brister i sin arbetsprestation på ett sådant sätt att arbetstagaren inte längre kan utföra arbete av någon betydelse. Fråga om uppsägningen strider mot anställningsskyddslagen och/eller diskrimineringslagen.
  • AD 2010 nr 46:Sedan en högskola genomfört en verksamhetsförändring konstaterades arbetsbrist bl.a. beträffande en professorstjänst inom molekylärbiologi. Den professor som drabbades av arbetsbristen var ansvarig för ett forskningsprojekt, som delvis finansierats av externa forskningsmedel. Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av honom.
  • AD 1996 nr 13:En arbetsgivare och en arbetstagare kommer under anställningstiden skriftligen överens om ändrade lönevillkor. Fråga bl.a. om arbetsgivaren senare sagt upp denna överenskommelse och därmed också anställningsförhållandet. Även fråga vilken betydelse det har att arbetsgivaren ensidigt bestämmer en annan, lägre lön och också börjar betala ut endast den lägre lönen.
  • AD 2004 nr 30:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare, en brevbärare, som för brott utom tjänsten dömts till fängelse i två år och åtta månader.
  • AD 2002 nr 32:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en heltidsanställd brandman som inte klarat de tester som en brandman måste genomgå för att få utföra rök- och kemdykning.
  • AD 2016 nr 21:Ett företag har sagt upp en arbetstagare på grund av arbetsbrist. Fråga om ett annat företag inom samma koncern rätteligen varit arbetsgivare åt arbetstagaren vid tidpunkten för uppsägningen. Även fråga om det varit fråga om fingerad arbetsbrist. Vidare fråga om ett avtal med reglering av uppsägningstid varit giltigt och om det förelegat kvittningsgilla motfordringar.
  • AD 1999 nr 96:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en universitetslektor som enligt arbetsgivaren brustit i sina åligganden inom forskning, undervisning och administrativt arbete. Även fråga om avstängning skett i strid mot anställningsskyddslagens regler.
  • AD 2008 nr 68:Samhall har sagt upp en anvisad arbetstagare på grund av olovlig frånvaro från arbetet. Arbetstagaren hade vid flera tillfällen under cirka ett års tid deltagit i högskolestudier under arbetstid. Fråga om arbetsgivaren, genom en överenskommelse mellan arbetstagaren och dennes arbetsledare, hade godkänt frånvaron och, då denna fråga besvarats nekande, om arbetstagarens agerande utgjort ett sådant kontraktsbrott som enligt allmänna avtalsrättsliga principer berättigat Samhall att säga upp anställningsavtalet. I målet är även fråga om skadestånd på grund av kollektivavtalsbrott.
  • AD 2000 nr 17:En anställd hos ett bolag, som bedriver restaurangverksamhet på en flygplats, blir efter säkerhetsprövning av Luftfartsverket bedömd som olämplig från säkerhetssynpunkt och får inte längre anlitas i verksamhet på flygplatsen. Luftfartsverkets beslut, som inte får överklagas, får till följd att den anställde blir uppsagd. Vid prövning av frågan huruvida saklig grund för uppsägningen förelegat, har Arbetsdomstolen bl.a. att ta ställning till påståenden om kränkningar av den anställdes rättigheter enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Arbetsdomstolen finner att bolaget, som anses ha varit skyldigt att rätta sig efter Luftfartsverkets beslut, haft saklig grund för uppsägningen.
  • AD 2006 nr 109:En terminalarbetare vid en av Postens godsterminaler har dömts till fängelse i tre år för rån. Arbetsdomstolen har funnit att uppsägningen av honom har varit sakligt grundad.
  • AD 1996 nr 10:En arbetstagare har sagts upp under åberopande av att han skulle ha gjort sig skyldig till sexuella trakasserier av elever och sökande till utbildning vid Dramatiska Institutet. Arbetsdomstolen har förklarat uppsägningen ogiltig eftersom arbetsgivaren inte på något sätt försökt förmå arbetstagaren att ändra det beteende som ansetts olämpligt.
  • AD 1993 nr 39:En av ett landsting anställd hantverkare har genom ett beslut fråntagits viss beredskapstjänstgöring, som han haft vid sidan av sitt arbete på ordinarie arbetstid. Fråga om detta inneburit en stadigvarande förflyttning eller en avstängning i strid mot bestämmelser i det tillämpliga kollektivavtalet, AB 89. Fråga också om åtgärden vidtagits i bestraffningssyfte samt om arbetsgivaren förfarit otillbörligt och i strid mot god sed på arbetsmarknaden och därigenom brutit mot de principer på vilka kollektivavtalet vilar och mot 7 § anställningsskyddslagen och grunderna för detta lagrum.
  • AD 1994 nr 95:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetsledare som enligt arbetsgivaren visat oförmåga att rätta sig efter föreskrifter om arbetets utförande.
  • AD 1999 nr 87:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som arbetsgivaren låtit provköra en bil av ny modell och som under provkörningen i extremt hög hastighet kört av vägen, varvid två arbetskamrater skadats och bilen totalförstörts. Arbetsdomstolen har funnit att det är ett sådant beteende som inte rimligen skall behöva tålas i något rättsförhållande.
  • AD 2010 nr 11:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en synpedagog. Påståenden bl.a. om att denne kränkt en brukare, hotat en chef, ägnat sig åt privat verksamhet under arbetstid samt brustit i ärendehanteringen.
  • AD 2012 nr 51:En arbetstagare med funktionsnedsättning, som har arbetat som säljare/biträde på halvtid i en matvarubutik, har sagts upp från sin anställning. Fråga om uppsägningen varit sakligt grundad. Vid bedömningen härav har de huvudsakliga frågorna varit om uppsägningen skett på grund av arbetsbrist eller av förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen, om arbetsgivaren har uppfyllt sin skyldighet att vidta skäliga stöd- och anpassningsåtgärder, om arbetsgivaren fullgjort sin rehabiliterings- och omplaceringsskyldighet, om arbetsgivaren brutit mot turordningsreglerna samt om arbetsgivaren gjort sig skyldig till direkt diskriminering pga. funktionshinder.
  • AD 2001 nr 12:Fråga om uppsägning av en stuveriarbetare som gjort sig skyldig till bl.a. ringa varusmuggling.
  • AD 2019 nr 39:En polis har efter säkerhetsprövning av Polismyndigheten, enligt säkerhetsskyddslagen, inte längre godkänts för säkerhetsklassat arbete och därefter sagts upp av Polismyndigheten. Arbetsdomstolen har funnit att Polismyndighetens säkerhetsbeslut i sig inte utgjort saklig grund för uppsägningen, men att de faktiska omständigheter som till del legat till grund för säkerhetsbeslutet utgjort saklig grund för uppsägningen. De faktiska omständigheterna har utgjorts av bl.a. polisens relation till en kriminellt belastad person och åtgärder polisen vidtagit för honom.
  • AD 2017 nr 49:En arbetstagare har avskedats efter att han två helger i rad motsatt sig arbetsgivarens order om att arbeta övertid. Fråga om det har funnits laga skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning.
  • AD 2004 nr 82:Fråga om ett kommunalanställt vårdbiträde avsiktligen eller av vårdslöshet har tillfogat en vårdtagare skador och om kommunen därför har haft rätt att skilja vårdbiträdet från anställningen genom avskedande eller uppsägning. I målet uppkommer också fråga om betydelsen av att vårdbiträdet efter skadornas uppkomst inte tillkallade sjuksköterska eller anmälde det inträffade till arbetsledningen.
  • AD 2006 nr 112:Fråga om ett bolag haft saklig grund för uppsägning av en arbetstagare på grund av samarbetsproblem. I målet uppkommer bl.a. fråga om bolaget har uppfyllt sin omplaceringsskyldighet.
  • AD 2007 nr 88:En visstidsanställd arbetstagare blev, under tid då hon på sin arbetsplats deltog i en av hennes fackliga organisation utlyst stridsåtgärd, erbjuden ett vikariat på en annan arbetsplats. Hon underrättades samtidigt om att hon på grund av arbetsbrist inte kunde få fortsatt arbete efter det att detta vikariat upphört. Fråga bl.a. om arbetsgivaren gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning.
  • AD 1993 nr 80:Ett företag beslutar minska sin personal. I samband härmed säger företaget bl., a upp en facklig klubbordförande, trots att dennes organisation hävdat att han i egenskap av facklig ordförande skulle ges företräde enligt 8§ första stycket förtroendemannalagen till fortsatt arbete. Fråga huruvida uppsägningen av den facklige ordföranden skett av personliga skäl hänförliga till dennes fackliga verksamhet och om denne bortgodta ett omplaceringserbjudande som företaget lämnat.
  • AD 1994 nr 122:Sedan en arbetsgivare sökt träffa överenskommelse med en arbetstagare om sänkning av dennes lön men arbetstagaren inte gått med på den föreslagna överenskommelsen, säger arbetsgivaren upp arbetstagaren under åberopande av arbetsbrist. Tvist huruvida uppsägningen varit förenlig med anställningsskyddslagen eller ej. - Fråga huruvida uppsägningen med hänsyn till omständigheterna skall anses ha utgjort en uppsägning på grund av arbetsbrist eller på grund av förhållanden som varit hänförliga till arbetstagaren personligen (personliga skäl). Då det senare finnes vara fallet, fråga huruvida uppsägningen varit sakligt grundad eller ej.
  • AD 2009 nr 50:Ett företag i VVS-branschen med verksamhet på flera olika orter i landet genomförde på en ort en driftsinskränkning, som bl.a. innebar att antalet anställda minskades med ca hälften. Bolaget hade emellertid lediga arbeten på näraliggande orter att erbjuda. Två arbetstagare, som båda hade längre anställningstid än flera av de övriga arbetstagarna, tackade nej till sådana omplaceringserbjudanden och blev då uppsagda på grund av arbetsbrist. Fråga bl.a. om bolaget varit skyldigt att lämna arbetstagarna omplaceringserbjudandena i turordning. Även fråga om omplaceringserbjudandena varit skäliga.
  • AD 2003 nr 96:En besiktningstekniker, anställd i Aktiebolaget Svensk Bilprovning, har blivit avskedad efter att ha upptäckts med att reparera en bil på en bilverkstad. Domstolen har funnit det styrkt att besiktningsteknikern har brutit mot arbetsgivarens regler om etik, bisysslor och jäv genom att meka med sin egen bil i en bilverkstads lokaler samt genom att besiktiga en annan verkstads bilar eftersom en jävssituation har förelegat. Vidare har domstolen funnit det styrkt att besiktningsteknikern har haft problem med attityden mot kunder och kollegor samt att han hanterat åtminstone en bil ovarsamt. Domstolen har funnit att skäl för uppsägning, men inte för avskedande, har förelegat.
  • AD 2014 nr 79:Hade arbetsgivaren rätt att, såsom vid en provanställning, avbryta en tidsbegränsad anställning i förtid?
  • AD 2003 nr 51:Fråga om en kommun haft grund för att skilja en hälsovårdsinspektör från anställningen. Hälsovårdsinspektören avskedades sedan han gjort mot kommunens miljöförvaltning riktade anmälningar till åklagarmyndighet och arbetsmiljöinspektion.
  • AD 2004 nr 85:Målet gällde ogiltigförklaring av avskedande mm. En besiktningstekniker, anställd i Aktiebolaget Svensk Bilprovning, har blivit avskedad. Enligt arbetsgivaren har besiktningsteknikern vid ett tillfälle tillgripit pengar ur arbetsgivarens kassa alternativt på visst sätt handlat i strid med de interna redovisningsrutinerna. Vidare har arbetsgivaren gjort gällande att det funnits misstankar om att arbetstagaren vid ett icke ringa antal tillfällen gjort sig skyldig till oegentligheter. Enligt domstolen kan enbart misstankar om oegentligheter eller brott inte läggas till grund för ett avskedande eller en uppsägning. Domstolen har dock funnit utrett att besiktningsteknikern vid ett tillfälle hanterat redovisningen av kassan på ett icke korrekt sätt och underlåtit att rapportera det inträffade till arbetsgivaren. Domstolen har emellertid funnit att det varken funnits skäl för avskedande eller för uppsägning.
  • AD 1999 nr 47:Fråga om en arbetsgivare haft skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som dömts för narkotikabrott.
  • AD 2017 nr 3:Huvudsakligen fråga om arbetsgivaren haft saklig grund att säga upp en distansarbetande säljare. Enligt arbetsgivaren har arbetstagaren inte följt arbetsgivarens policy om sjukanmälan, brustit i sin rapporteringsskyldighet, brustit i sina arbetsprestationer och arbetsvägrat. Vidare fråga om rätt till lön enligt 34 § anställningsskyddslagen och om ett på visst sätt formulerat yrkande om ogiltigförklaring av uppsägningen varit en tillåten talan, om det funnits något fastställelseintresse.
  • AD 2006 nr 69:Tjänstemän vid Försäkringskassan har sagts upp under åberopande av att de handlagt ärenden trots att jäv förelegat samt gjort otillåtna slagningar i datasystemet. Arbetsdomstolen har funnit att tjänstemännen handlat i strid mot de föreskrifter som reglerar Försäkringskassans verksamhet. Mot bakgrund bl.a. av de informations- och utbildningsinsatser som Försäkringskassan vidtagit har Arbetsdomstolen även funnit att tjänstemännen måste ha varit medvetna om att de handlat felaktigt. Uppsägningarna har bedömts vara sakligt grundade.
  • AD 2007 nr 12:En arbetstagare blev efter en längre tids sjukskrivning uppsagd från sitt arbete med motiveringen att hon på grund av sina medicinska besvär varaktigt saknade förmåga att utföra något arbete av betydelse för arbetsgivaren. Domstolen har funnit att arbetsgivaren fullgjort sina skyldigheter i fråga om rehabilitering och omplacering. Uppsägningen har befunnits vara sakligt grundad. Vissa förändrade förhållanden i tiden efter uppsägningen har inte medfört annan bedömning.
  • AD 1995 nr 16:Fråga huruvida det funnits saklig grund för att säga upp ett par arbetstagare vid ett catering-bolag, vilka lämnat sitt arbete före arbetstidens slut men ändå registrerats för hel arbetstid.
  • AD 1996 nr 115:En arbetstagare hos posten, som under lång tid har undergått rehabilitering, är sjukskriven på halvtid och arbetar på halvtid som brevbärare. Arbetstagaren sägs upp på grund av sjukdom. Arbetsdomstolen finner att det i den angivna situationen inte har förelegat saklig grund för uppsägningen.
  • AD 2018 nr 28:En civilanställd hos Försvarsmakten tog med sig sin flickvän in i den anläggning, ett militärt skyddsobjekt, där han arbetade. Flickvännen hade inte något särskilt tillträdestillstånd, vilket är ett krav för att utomstående ska få besöka anläggningen. Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 2011 nr 37:Ett flygbolag har i en enlighet med en så kallad avtalsturlista sagt upp bl.a. 25 kabinanställda på grund av arbetsbrist. De lokala avtalsparterna angav i överenskommelsen om avtalsturlistan att en del av den övertalighet som förelåg skulle hanteras genom uppsägningar av de arbetstagare som var "pensionsberättigade", eftersom de därigenom hade sin försörjning tryggad. Av det mellan avtalsparterna gällande kollektivavtalet framgår att pensionsberättigad är den som fyllt 60 år. Tvisten har avsett huvudsakligen två frågor. Den ena frågan har avsett om åtgärden att säga upp de 25 kabinanställda, i enlighet med den överenskomna avtalsturlistan, inneburit att arbetstagarna utsatts för åldersdiskriminering i strid mot diskrimineringslagen och om uppsägningarna varit sakligt grundade enligt anställningsskyddslagen. Den andra frågan har avsett om de 25 arbetstagarna utsatts för åldersdiskriminering i strid mot diskrimineringslagen genom att de i den lokala överenskommelsen även undantagits från företrädesrätt till återanställning.
  • AD 2017 nr 37:En brandman som haft en hjärtinfarkt har sagts upp, eftersom brandmannen, enligt arbetsgivaren, inte längre kan användas för rök- och kemdykning. Tvist har uppkommit om uppsägningen varit sakligt grundad. Frågor om brandmannen på ett korrekt sätt har bedömts för tjänstbarhet för rök- och kemdykning och om brandmannens arbete i en räddningsstyrka bort anpassas så att rök- och kemdykning inte ingår i brandmannens arbetsuppgifter.
  • AD 2012 nr 11:Fråga om en arbetsgivare har haft saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som har sagts upp med hänvisning till att arbetsbrist förelegat. I målet har gjorts gällande att uppsägningen i själva verket berott på förhållanden som var hänförliga till arbetstagaren personligen, s.k. fingerad arbetsbrist. Även fråga om turordningsbrott.
  • AD 2005 nr 115:En präst i Svenska kyrkan har blivit uppsagd av skäl hänförliga till hans personliga förhållanden. Sedan tvist uppkommit om uppsägningens giltighet avskedas prästen med hänvisning till händelser som inträffat efter uppsägningen. Såväl uppsägningen som avskedandet har av Arbetsdomstolen ansetts strida mot anställningsskyddslagen. Särskilt fråga om storleken av de allmänna skadestånden.
  • AD 2003 nr 45:Fråga om vilka omständigheter som fick läggas till grund för prövningen av om en uppsägning var sakligt grundad.
  • AD 1993 nr 172:En ingenjör vid Luftfartsverket har blivit uppsagd från sin anställning. Som grund för uppsägningen har angivits arbetsbrist. I målet uppkommer frågor om uppsägningen i själva verket berott på personliga förhållanden, om Luftfartsverket åsidosatt omplaceringsskyldigheten enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen och om uppsägningen innefattat ett brott mot turordningsreglerna i 3 § i kollektivavtalet om turordning för arbetstagare hos staten (Tur-A-S).
  • AD 1993 nr 228:Sedan en tjänsteman i sin tjänst i Sverige fått i uppdrag att se till att ett översättningsarbete blev gjort har han på sin fritid själv utfört översättningen samt därefter fakturerat arbetsgivaren för arbetet med en faktura, som utfärdats under en av honom påhittad firma och på hans initiativ undertecknats av en annan person, så att fakturan gav sken av att arbetet utförts av en person eller ett företag i Österrike. Han har därefter låtit den person som undertecknat, fakturan sända denna från Österrike till arbetsgivaren. Betalningen skulle enligt fakturan ske till den förmenta fakturautfärdaren i Österrike, men tjänstemannens avsikt var att betalningen slutligt skulle komma honom själv till godo. Enligt tjänstemannen var syftet med förfarandet att han skulle undgå skatt på den, fakturerade ersättningen. Förfarandet uppdagades och fakturan blev därför inte betald av arbetsgivaren, men det förelåg en betydande risk för att den skulle ha blivit betald i enlighet med sitt innehåll. - Arbetsdomstolen finner med hänsyn till omständigheterna att tjänstemannens förfarande inneburit en sådan illojalitet mot arbetsgivaren och varit ägnat att i så hög grad rubba det förtroende som arbetsgivaren måste kunna hysa för tjänstemannen som anställd, att arbetsgivaren haft saklig grund för att säga upp tjänstemannen från hans anställning. Det har inte ansetts skäligen kunnat krävas att arbetsgivaren skulle söka omplacera tjänstemannen. Ett påstående att arbetsgivaren försuttit månadsfristen enligt 7§ tredje stycket anställningsskyddslagen har befunnits ogrundat.
  • AD 2016 nr 1:Arbetstagare har kontaktat sin arbetstagarorganisation för att få till stånd kollektivavtal på arbetsplatsen varefter informationsmöte om kollektivavtal har hållits mellan arbetsgivaren och organisationens ombudsman. Arbetsgivaren har en tid senare sagt upp alla sina arbetstagare. Fråga bl.a. om uppsägningarna och vissa andra händelser inneburit föreningsrättskränkningar.
  • AD 2007 nr 86:Fråga om avskedande av en försäljare i ett företag som tillhandahåller tjänster med anknytning till skatterådgivning. I tvisten åberopar arbetsgivaren bl.a. att arbetstagaren har tagit ut pengar för privat bruk med hjälp av företagets betalkort. Arbetstagaren invänder mot detta att han enligt anställningsavtalet har varit berättigad att förfara så som skett. Arbetsgivaren åberopar då det skriftliga anställningsavtalet, som inte innehåller något om arbetstagarens innehav av betalkort. Arbetsgivaren åberopar vidare en klausul som innebär dels att anställningsavtalet ersätter samtliga tidigare muntliga eller skriftliga åtaganden, överenskommelser och arrangemang, dels att avtalet innefattar en uttömmande reglering av avtalsförhållandet mellan parterna samt dels att ändringar i avtalet ska göras skriftligen för att vara giltiga. I målet uppkommer fråga bl.a. om avtalsklausulens betydelse vid bedömandet av arbetstagarens handlande.
  • AD 1994 nr 140:Fråga huruvida en högskolas uppsägning av en vid högskolan anställd forskare berott på arbetsbrist (en kombination av bristande möjligheter att ge forskaren enligt arbetsgivarens mening lämpliga arbetsuppgifter och bristande ekonomiskt underlag för finansiering av forskarens lön) eller på förhållanden som varit att hänföra till forskaren personligen.
  • AD 2014 nr 83:Fråga om en arbetsgivare haft rätt att avskeda en bussförare. Arbetsdomstolen har funnit att den samlade misskötsamheten inte är sådan att det förelegat grund för avskedande men väl saklig grund för uppsägning.
  • AD 1993 nr 73:Fråga huruvida det förelegatsaklig grund, för uppsägning av en arbetstagare som enligt arbetsgivaren visat bristande förmåga eller vilja att utföra sina arbetsuppgifter. Även, fråga om arbetsgivaren, fullgjort sina skyldigheter i omplaceringshänseende.
  • AD 1994 nr 79:En processoperatör vid ett industriföretag sägs upp från sin anställning på grund av att han enligt arbetsgivarens mening varit illojal mot arbetsgivaren. Arbetsgivaren gör gällande att arbetstagaren i olika sammanhang brutit mot sin tystnadsplikt och överskridit sin rätt att kritisera arbetsgivaren. Vad som läggs arbetstagaren till last innefattar bl.a. publicering av uppgifter i en arbetsplatstidning, uttalanden i en kommunfullmäktigedebatt och i ett radioprogram samt ingivande av skrivelser till myndigheter. Fråga bl.a. om det förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 1993 nr 42:Fråga huruvida ett bolag som driver elinstallationsverksamhet haft saklig grund för att säga upp två montörer som på grund av förslitningsskador respektive kärlförträngningar i fingrarna (s.k. vita fingrar) inte kunde utföra vissa vanligt förekommande arbetsmoment. Från arbetstagarpartens sida åberopas bl.a. de skyldigheter en arbetsgivare har för arbetsanpassning och rehabilitering.
  • AD 2013 nr 65:En arbetstagare, som lider av alkoholsjukdom och psykisk ohälsa, har blivit uppsagd med hänvisning till att han varit olovligen frånvarande från arbetet samt till att han inte medverkat till sin rehabilitering och inte följt det rehabiliteringskontrakt som upprättats som ett led i rehabiliteringen. Fråga om uppsägningen varit sakligt grundad.
  • AD 1999 nr 10:Fråga om det har förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare hos ett slakteriföretag. Arbetstagaren hade på grund av en knäskada nedsatt arbetsförmåga och kunde därför enligt arbetsgivarens mening inte längre utföra arbete av någon betydelse för företaget. Fråga om arbetsgivaren har fullgjort sin skyldighet att medverka till arbetstagarens rehabilitering och sin skyldighet att söka omplacera denne. Arbetsdomstolen finner att uppsägningen inte är sakligt grundad. I målet uppkommer också fråga om arbetstagarens rätt till lön under tid såväl före som efter uppsägningen.
  • AD 2006 nr 79:Könsdiskriminering? Kort efter att en arbetstagares provanställning övergått till en tillsvidareanställning berättade hon för sin arbetsgivare att hon var gravid. Efter ett medarbetarsamtal, som ägde rum mellan arbetstagaren och hennes två chefer ytterligare två veckor senare, avslutades hennes anställning samma dag. Den avgörande tvistefrågan rör om arbetstagaren, som JämO har hävdat, blev avskedad vid samtalet eller om hon, som arbetsgivaren har hävdat, sade upp sig själv.
  • AD 2006 nr 13:En arbetstagare på ett försäkringsbolags avdelning för s.k. back-office har dels ringt ett stort antal privata samtal på arbetsgivarens bekostnad, bl.a. till utlandet och till mobiltelefoner, dels vid ett tillfälle lämnat arbetsplatsen före arbetstidens utgång trots att arbetsgivaren hade avslagit hennes begäran om att få vara ledig. Fråga om det har förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 2011 nr 30:Ett företag inom teknikindustrin har bedrivit verksamhet på orterna A och B. Vid orten A har funnits dels en anläggning för tillverkning, dels en serviceverkstad. Till följd av minskad orderingång har företaget beslutat att flytta all tillverkningsverksamhet från orten A till orten B. I samband med driftsinskränkningen på orten A har företaget lämnat omplaceringserbjudanden till vissa arbetstagare avseende likvärdigt arbete vid orten B. Erbjudandena har inte lämnats i turordning enligt 22 § anställningsskyddslagen. Fråga har uppkommit huruvida företaget efter beslut om omplacering av vissa arbetstagare till orten B har åsidosatt den turordning som gäller enligt 22 § anställningsskyddslagen eller i övrigt handlat i strid mot grunderna för den lagen eller mot god sed på arbetsmarknaden. Även fråga om företagets verksamhet vid orten A rätteligen skulle ha behandlats som en eller två driftsenheter.
  • AD 2008 nr 106:Fråga om arbetsgivaren, en kommun, kan anses ha förmått arbetstagaren, som efter viss tids sjukskrivning inte längre erhållit sjukpenning, att frånträda sin anställning på grund av att kommunen varit passiv och inte vidtagit tillräckliga rehabiliteringsåtgärder och om arbetstagarens frånträdande är att jämställa med en uppsägning från arbetsgivarens sida, dvs. en s.k. framtvingad eller provocerad uppsägning.
  • AD 2001 nr 55:En brevbärare rev sönder och slängde bort ett antal försändelser. Sedan detta upptäckts sade han upp sig själv. Han ville senare återta sin uppsägning med hänvisning till att uppsägningen skett oöverlagt och att han vid tidpunkten för uppsägningen varit deprimerad och inte kunnat bedöma sin situation. Fråga om uppsägningen kunde anses ha provocerats fram av arbetsgivaren eller om omständigheterna varit sådana att det skulle strida mot tro och heder att åberopa uppsägningen mot honom eller vara oskäligt att betrakta honom som bunden av densamma.
  • AD 2006 nr 57:En arbetstagare blev efter en längre tids sjukskrivning uppsagd från sitt arbete som postsorterare med motiveringen att hans förmåga att utföra arbetet var varaktigt nedsatt och att omplaceringsmöjligheter saknades. Från arbetstagarpartens sida gjordes gällande att arbetsgivaren inte fullgjort sin skyldighet beträffande rehabilitering, arbetsanpassning och omfördelning av arbetsuppgifter. Domstolen har bl.a. funnit att omständigheterna varit sådana att arbetsgivaren haft rätt att underlåta att genomföra försök med arbetsträning med tillrättalagda uppgifter eftersom en sådan arbetsträning inte bedömdes kunna leda till fortsatt anställning hos arbetsgivaren. Uppsägningen har befunnits vara sakligt grundad.
  • AD 2020 nr 58:Fråga om det funnits saklig grund för uppsägning av en arbetstagare på grund av bristande prestationer och samarbetsproblem som är kopplade till en funktionsnedsättning i form av autism.
  • AD 2021 nr 57:Efter att en senior kammaråklagare dömts för brott beslutade arbetsgivaren – anställningsmyndigheten – att åklagaren inte skulle utföra operativa arbetsuppgifter under viss tid och tilldelade honom andra arbetsuppgifter. Fråga om anställningen därmed ändrats i grunden på ett sådant sätt att arbetsgivaren genom omplaceringen skiljt honom från anställningen som kammaråklagare i strid med anställningsskyddslagen och därvid även betydelsen av avsaknaden av ett formellt beslut om avskedande eller uppsägning.
  • AD 2021 nr 37:Ett universitet har beslutat att två adjunkter inte längre skulle medges att använda en viss del av sin arbetstid för forskning och kompetensutveckling. Arbetsdomstolen har funnit att deras anställningar inte ändrats i grunden och att beslutet därför inte innebar att de sagts upp från sina anställningar. Även fråga om talan ska avvisas enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen.
  • AD 2021 nr 63:En statlig myndighet beslutade att en tjänsteman med en säkerhetsklassad befattning vid myndigheten inte längre uppfyllde säkerhetsskyddslagens förutsättningar för godkänd säkerhetsprövning. Det beslutet kunde inte överklagas. Tjänstemannen var efter beslutet enligt författning inte behörig att utföra sina arbetsuppgifter. Sedan tjänstemannen fått och avböjt ett erbjudande om omplacering till en icke säkerhetsklassad befattning vid myndigheten sade anställningsmyndigheten upp honom av personliga skäl. Arbetsdomstolen har funnit att staten i ett sådant fall har att styrka dels att arbetstagaren avböjt ett skäligt erbjudande om annat arbete, dels förekomsten av sådana omständigheter som gör att det kan antas att arbetstagaren inte är pålitlig ur säkerhetssynpunkt. Då staten inte gjort detta i det aktuella fallet har uppsägningen ogiltigförklarats. – Även fråga om tillämpning av tvåmånadersregeln och kvittning av rättegångskostnader.
  • AD 2022 nr 7:En arbetsbristdrabbad arbetstagare hos ett pastorat erbjöds att välja mellan tre tidsbegränsade anställningar som han tackade nej till. Han sades därefter upp på grund av arbetsbrist. Fråga om arbetstagaren sagts upp i strid med 7 § anställningsskyddslagen och om arbetsgivaren brutit mot turordningsreglerna i 22 § samma lag. Arbetsdomstolen har funnit att arbetsgivaren gjort sig skyldig till turordningsbrott då domstolen gjort bedömningen att inget av omplaceringserbjudandena var skäligt då arbetstagaren genom omplacering enligt turordningsreglerna hade kunnat beredas fortsatt arbete, eftersom domstolen kommit fram till att han hade tillräckliga kvalifikationer för ett arbete som en annan anställd med kortare anställningstid hade. Även fråga om arbetstagaren haft rätt till ekonomiskt skadestånd för tid han studerat med studiestartsstöd.
  • AD 2022 nr 15:Vid Samhall finns arbetstagare som är anställda i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställning och som därför inte omfattas av anställningsskyddslagen. Enligt ett tillämpligt kollektivavtal ska dock ett avskedande av arbetstagare som inte omfattas av anställningsskyddslagen ogiltigförklaras om skälen för avskedandet inte ens skulle ha räckt till en giltig uppsägning.
  • AD 2022 nr 35:En tillsvidareanställd expeditionsvakt i domstol, som även var förordnad ordningsvakt, misstänktes för brott. Polismyndigheten stängde av expeditionsvakten från tjänstgöring som ordningsvakt för tiden till dess frågan om återkallelse av ordningsvaktsförordnandet prövats slutligt (interimistiskt beslut). Sedan åtal väckts mot expeditionsvakten sades han upp av personliga skäl.
  • AD 2022 nr 34:En arbetstagare med sjukdomen multipel skleros (MS) har blivit uppsagd från sin anställning som administratör vid polismyndigheten på den grunden, att hon inte har någon arbetsförmåga av betydelse för anställning där. Arbetsdomstolen har funnit att uppsägningen har varit sakligt grundad och inte i strid med diskrimineringslagen.
  • AD 2022 nr 49:En anställd hos Polismyndigheten har efter säkerhetsprövning enligt säkerhetsskyddslagen inte längre godkänts för säkerhetsklassad anställning. Arbetstagaren har avstängts från arbetet, men tvistigt hur länge och om avstängningen varit otillåten och skadeståndsgrundande som stridande mot bl.a. villkorsavtalet. Arbetsdomstolen har funnit att avstängning av en statsanställd ska, i enlighet med 12 kap. 7 § regeringsformen, ha stöd i en bestämmelse som meddelats i lag, att regeln om avstängning i villkorsavtalet inte har stöd i lag och att det inte funnits något rätt till allmänt skadestånd för otillåten avstängning. Arbetstagaren har så småningom sagts upp. Enligt Arbetsdomstolen har staten inte lyckats visa att arbetstagaren agerat som staten påstått och att det därmed inte funnits saklig grund för uppsägningen, som ogiltigförklarats. Därutöver fråga om del av talan om skadestånd för otillåten avstängning ska avvisas och om brott mot 11 § medbestämmandelagen.
  • AD 2023 nr 29:Ett bolag bedrev på entreprenad delar av en regions busslinjetrafik. Efter ett upphandlingsförfarande stod det klart att bolagets entreprenaduppdrag i regionen skulle upphöra vid ett visst datum samt att ett annat bolag skulle bedriva all regionens busslinjetrafik på entreprenad från och med dagen därpå. Med anledning av entreprenörsbytet sa bolaget upp de arbetstagare som arbetade med busslinjetrafiken i regionen till den sista dagen för entreprenaduppdraget. Uppsägningarna skedde ungefär ett halvår före den sista dagen för entreprenaduppdraget. Då stod det klart att bara en bråkdel av de bussar som bolaget använde skulle användas av den nya entreprenören och att denne inlett en process, innefattande testning och intervjuer, för rekrytering bland bolagets arbetstagare i regionen, men att inga anställningsavtal träffats. I målet, där talan förs mot den avgående entreprenören, är tvistigt om uppsägningarna stred mot det s.k. uppsägningsförbudet i 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen.
  • AD 2023 nr 11:En butikssäljare hos ett bolag sa upp sig. Tvistigt om uppsägningen var föranledd av ageranden av bolagets företrädare i butiken och om uppsägningen därför skulle ses som en uppsägning från bolagets sida, en så kallad provocerad uppsägning. Arbetsdomstolen har kommit fram till att det inte är visat att bolaget före uppsägningen handlat otillbörligt och i strid mot lag och god sed på arbetsmarknaden och därmed föranlett arbetstagarens uppsägning.
  • AD 2023 nr 33:Ett kollektivavtal för personlig assistans innehåller bestämmelser om anställning ”på viss tid så länge uppdraget varar”, s.k. ”SLUV”. Den kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationen har gjort gällande att en sådan anställning är oförenlig med svensk lag och EU-rätt (det s.k. visstidsdirektivet). Arbetsdomstolen har funnit att kollektivavtalsregleringen inte innebär en sådan otillbörlig urholkning av arbetstagarnas lagstadgade rättigheter, som kan föranleda att avtalet i berörda delar ska anses ogiltigt. Arbetsdomstolen har även funnit att kollektivavtalsregleringen inte heller står i strid med de tvingande bestämmelserna i 4 och 7 §§ anställningsskyddslagen, eller med bestämmelserna i visstidsdirektivet. Arbetstagarorganisationens talan har därför avslagits.
  • AD 1998 nr 52:En anställd har brukat och förvarat marijuana på arbetsplatsen och förvarat andra narkotikarelaterade föremål där. Saklig grund för uppsägning har ansetts föreligga men inte skäl för avskedande.
  • AD 2015 nr 9:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en personlig assistent anställd hos ett assistansbolag och därvid bl.a. betydelsen av brukarens inställning till den personliga assistenten.
  • AD 1997 nr 100:Fråga huruvida en uppsägning av en byrådirektör vid arbetsmarknadsstyrelsen har varit sakligt grundad.
  • AD 1997 nr 121:En provisionsavlönad säljledare har sagts upp från sin anställning på grund av arbetsbrist sedan han avvisat ett förslag från arbetsgivaren att lämna säljledarbefattningen och övergå till att arbeta som säljare. Förändringen skulle ha inneburit väsentligt försämrade förtjänstmöjligheter för arbetstagaren. I målet har arbetsdomstolen haft att pröva dels om arbetsbrist i anställningsskyddslagens bemärkelse förelegat, dels om uppsägningen med hänsyn till omständigheterna kunde anse stridande mot god sed på arbetsmarknaden.
  • AD 1998 nr 67:Fråga om en kommun haft saklig grund för att säga upp en lärare. Har kommunen fullgjort sin skyldighet att omplacera och rehabilitera läraren?
  • AD 1997 nr 52:Fråga om en arbetsgivare har brustit i uppfyllandet av de krav som kan ställas när det gäller arbetsanpassning och rehabilitering av en anställd som drabbats av en arbetsskada. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivarens åtgärd att säga upp den anställde var sakligt grundad.
  • AD 1994 nr 82:En säljares underlåtenhet att lämna skriftliga dagrapporter har ansetts utgöra saklig grund för uppsägning. - Sedan tingsrätt förordnat interimistiskt om upphörande av en anställning, har arbetsdomstolen efter överklagande upphävt beslutet. Yrkande om ogiltigförklaring av uppsägningen har sedermera avslagits. Arbetsdomstolen har ansett att ett anställningsförhållande förelåg även under mellantiden från tingsrättens förordnande till dess tingsrättens beslut upphävdes.
  • AD 1993 nr 130:Uppsägning av arbetstagare som bl.a. vid upprepade tillfällen kommit för sent till arbetet har ansetts sakligt grundad. Fråga tillika huruvida arbetstagaren avstängts från arbetet.
  • AD 1995 nr 152:En arbetstagare har blivit uppsagd från sin anställning under åberopande av arbetsbrist. Skedde uppsägningen i själva verket av personliga skäl? Hade arbetsgivaren fullgjort sin omplaceringsskyldighet?
  • AD 1997 nr 28:En undersköterska vid ett kommunalt sjukhem har sagts upp från sin anställning på grund av omständigheter som är hänförliga till att en åldrig boende inom kommunens äldreomsorg genom ett gåvobrev överlät en fastighet till undersköterskans far. Arbetsdomstolen har funnit att kommunen har haft saklig grund för uppsägningen.
  • AD 1994 nr 102:En kassörska i en livsmedelsbutik har avskedats på grund av vad som förekommit i samband med s.k. provköp vilka utförts av butikskontrollanter från ett av arbetsgivaren anlitat bevakningsföretag. Arbetsdomstolen finner att det inte förelegat tillräckliga skäl för avskedande men att arbetsgivaren haft saklig grund för att säga upp kassörskan.
  • AD 1993 nr 162:Fråga huruvida en arbetsgivare har haft saklig grund för att säga upp en anställd på grund av samarbetsproblem,
  • AD 1993 nr 61:I anställningsavtal har funnits regler om rätt för den anställde att disponera en av arbetsgivarens bilar på sin fritid. Arbetsgivaren har önskat avveckla bilförmånen. För att åstadkomma detta erbjöd arbetsgivaren ett engångsbelopp mot att den anställde avstod från bilförmånen. Några anställda accepterade erbjudandet. Anställda som avvisade erbjudandet sades upp med erbjudande om återanställning utan bilförmån. Är överenskommelserna om avveckling av bilförmånen ogiltiga enligt 27 § medbestämmandelagen såsom stridande mot kollektivavtalet? Är uppsägningarna sakligt grundade enligt 7 § första stycket anställningsskyddslagen?
  • AD 1995 nr 41:En lärare har under vikariat som rektor i strid med skolchefens besked inköpt en mobiltelefon. Senare har han likaledes i strid med skolchefens besked beställt en persondator för skolans räkning. Kommunen avskedade läraren och uppgav i besked om åtgärden endast den senare omständigheten. Vid prövningen beaktades endast denna omständighet. Saklig grund för uppsägning avsågs föreligga men inte grund för avskedande.
  • AD 2005 nr 61:Arbetsdomstolen har funnit att en arbetstagare blivit uppsagd från sin anställning utan saklig grund. I målet uppkommer fråga om ersättning från arbetslöshetskassa skall avräknas från den ersättning för lön som arbetsgivaren skall betala.
  • AD 1994 nr 1:Fråga huruvida en uppsägning av en arbetstagare berott på arbetsbrist eller på arbetstagarens personliga förhållanden. - Att arbetsgivaren vid en uppsägning på grund av arbetsbrist åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen genom att göra den felaktiga bedömningen att arbetstagaren saknade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete hos arbetsgivaren, medför inte att uppsägningen kan ogiltigförklaras. Uttalanden om förhållandet mellan bestämmelsen om omplacering i 7 § andra stycket anställningsskyddslagen och turordningsreglerna i 22 § samma lag. - Enligt 41 § första stycket anställningsskyddslagen skall den som vill kräva skadestånd eller framställa annat fordringsanspråk som grundar sig på bestämmelserna i lagen underrätta motparten om detta inom fyra månader från den tidpunkt då den skadegörande handlingen företogs. Lämnas inte underrättelse inom den angivna tiden, har parten enligt 42 § förlorat sin talan på grund av preskription. En arbetstagare har väckt talan mot arbetsgivaren med anledning av en uppsägning och därvid yrkat ogiltigförklaring av uppsägningen samt allmänt skadestånd under åberopande av att uppsägningen hade skett av s.k. personliga skäl och att saklig grund för denna inte hade förelegat. Vid sammanträde för muntlig förberedelse i det målet har arbetstagaren underrättat arbetsgivarens rättegångsombud om att arbetstagaren avsåg att alternativt kräva skadestånd för att bolaget genom uppsägningen brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Arbetstagaren anses därmed ha - med enligt 41 § första stycket anställningsskyddslagen preskriptionsavbrytande verkan - underrättat arbetsgivaren om sistnämnda skadeståndsanspråk.
  • AD 1996 nr 66:Sedan tre arbetstagare vid häktet i Umeå blivit uppsagda på grund av arbetsbrist yrkas bl.a. ogiltigförklaring av uppsägningarna. Fråga i målet bl.a. om dels det statliga arbetsgivarbegreppet enligt 1994 års lag om offentlig anställning (1994 års LOA), dels omfattningen av omplaceringsskyldigheten enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen.
  • AD 2004 nr 40:Sedan två arbetstagare på en mindre arbetsplats sagts upp på grund av arbetsbrist har tvist uppkommit om arbetsgivaren fullgjort sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket lagen om anställningsskydd. Den huvudsakliga tvistefrågan har gällt hur genomgripande förändringar av verksamheten som skäligen kan krävas av arbetsgivaren för att omplaceringsskyldigheten skall anses fullgjord.
  • AD 2005 nr 57:En arbetstagare har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Saklig grund för uppsägning har ansetts föreligga då arbetstagaren avböjt ett erbjudande om omplacering som bedömts som skäligt. Arbetsdomstolen har även funnit att turordningsbestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen under sådant förhållande inte blivit tillämpliga.
  • AD 1996 nr 149:En kommun har sagt upp ett stort antal hemspråkslärare från deras anställningar på grund av arbetsbrist. Tvist huruvida uppsägningarna har varit sakligt grundade. Från arbetstagarsidan har gjorts gällande att hemspråkslärarna blivit diskriminerade samt att kommunen har åsidosatt sin omplaceringsskyldighet. I vad mån påverkas omplaceringsskyldigheten av att arbetsbristen har gällt ett stort antal arbetstagare? - Särskild fråga vilken turordningskrets kommunen skulle ha tillämpat. Kommunen har gjort gällande att som turordningskrets skall betraktas giltighetsområdet för den specialbestämmelse som omfattar lärare. Arbetsdomstolen konstaterar att som turordningskrets skall gälla det mellan parterna gällande lokala kollektivavtalets giltighetsområde.
  • AD 1999 nr 24:En arkitekt vid en statlig myndighet har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. I målet uppkommer frågan om arkitekten kan anses ha haft tillräckliga kvalifikationer för arbete som handläggare av EU-stöd och därför borde ha omplacerats till en sådan befattning. Målet gäller även frågan om arbetsgivaren har åsidosatt turordningsbestämmelserna i 3 § TurA-S genom att säga upp arkitekten men inte en antikvarie med kortare anställningstid och som i likhet med arkitekten sysslade med kulturmiljövård.
  • AD 2013 nr 60:En arbetstagare som arbetat som administratör hos ett byggbolag har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Fråga om uppsägningen varit sakligt grundad med hänsyn till arbetsgivarens omplaceringsskyldighet.
  • AD 1996 nr 144:Våren 1994 omorganiserade en kommun sin barnomsorgsverksamhet inom en stadsdelsförvaltning så att områdena inom barnomsorgen förändrades och skola och barnomsorg integrerades. Därvid kom bl.a. ett antal tjänster som föreståndare inom barnomsorgen att dras in och nya tjänster inrättades som verksamhetschef. Sommaren 1995 sades bl.a. ett antal av föreståndarna upp på grund av arbetsbrist. - Härefter har en tvist uppkommit om kommunen - så som tvisten slutligt prövats - gentemot tre av dessa föreståndare uppfyllt sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket lagen om anställningsskydd. De erbjudanden om omplacering som lämnats har avsett tjänster som förskollärare, fritidspedagog och fritidsassistent. De tre arbetstagarna avböjde erbjudandena. I målet prövas också betydelsen från omplaceringssynpunkt av att en av de uppsagda arbetstagarna har ryggbesvär. - Vidare prövas om kommunen begick turordningsbrott genom att våren 1994 tillsätta de nya tjänsterna som verksamhetschef med andra arbetstagare än de tre i målet aktuella och i juni 1995 säga upp de tre.
  • AD 1996 nr 49:Prövning av yrkande om interimistiskt förordnande. Ett byggentreprenadföretag A överlåter först stora delar av sin verksamhet till företaget B. Beträffande ett särskilt anläggningsprojekt, som ingick i den hos A kvarvarande verksamheten, träffas mellan de båda företagen senare avtal om att B dels förvärvar maskinutrustningen, dels svarar för ledningen av arbetena på arbetsplatsen. A säger därefter upp samtliga anställda i anläggningsprojektet på grund av arbetsbrist. I tvist rörande giltigheten av uppsägningarna uppkommer bl.a. följande frågor: a) har verksamhet övergått från A till B så att uppsägningarna strider mot uppsägningsförbudet i en kollektivavtalsbestämmelse med samma innehåll som 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen? - b) har A åsidosatt sin skyldighet att söka omplacera arbetstagarna?
  • AD 2014 nr 28:Ett bolag utförde tidigare städning av tåg enligt ett avtal med SJ. Som en följd av att avtalet med SJ skulle upphöra sade bolaget upp de arbetstagare som arbetade med tågstädningen. Efter att avtalet upphört utför SJ tågstädningen i egen regi. Inför övertagandet av tågstädningen rekryterade SJ personal för detta arbete. Fråga om det har skett en verksamhetsövergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen till SJ. Vidare fråga om SJ har gjort sig skyldigt till åldersdiskriminering dels genom att avvisa en begäran från förbundet om att frivilligt överta de uppsagda arbetstagarna, dels genom att i rekryteringsförfarandet inte erbjuda vissa av de uppsagda arbetstagarna de anställningar dessa sökt.
  • AD 2009 nr 55:En övergång av verksamhet, enligt 6 b § anställningsskyddslagen, har skett från ett handelsbolag till ett aktiebolag. Fyra arbetstagare har sagts upp av handelsbolaget på grund av arbetsbrist och deras uppsägningstid har löpt ut före verksamhetsövergången. Fråga om arbetstagarnas anställningsavtal har övergått till aktiebolaget och då bl.a. om de avskedats eller sagts upp i strid med turordningsreglerna och, för det fall Arbetsdomstolen kommer fram till att anställningsavtalen inte har övergått till aktiebolaget, om aktiebolaget brutit mot anställningsskyddslagens bestämmelser om företrädesrätt till återanställning.
  • AD 1995 nr 96:Yrkande om interimistiskt förordnande. Ett företag innehade entreprenader för linjetrafik inom tre skilda områden. Efter förnyad upphandling gick företaget emellertid miste om entreprenaderna, som övertogs av andra entreprenörer. Företaget sade med anledning härav upp ett antal anställda på grund av arbetsbrist. Arbetstagarsidan har anfört att skiftet i de tre fallen av entreprenör utgör en sådan övergång av verksamhet som avses med de nya bestämmelserna om arbetstagares ställning vid övergång av företag, verksamheter och delar av verksamheter som gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 och att företaget därför haft att iaktta bestämmelsen i 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen om förbud mot uppsägning vid övergång av verksamhet. - Arbetsdomstolen finner att det inte har ägt rum någon övergång av verksamhet i de tre aktuella fallen i den mening som avses i 6 b § anställningsskyddslagen. Något hinder har därför inte förelegat för företaget att säga upp anställda på grund av arbetsbrist som följd av att de tre entreprenaderna förlorades.
  • AD 1995 nr 97:Prövning av yrkande om interimistiskt förordnande. Ett företag handhade driften och bemanningen av bostadsplattformar enligt ett managementavtal. Som följd av att plattformarna överläts till annat företag upphörde avtalet att gälla. Arbetsbrist uppstod hos företaget och anställda sades upp. Uppsägningarna ägde rum innan de nya bestämmelserna i anställningsskyddslagen om arbetstagares ställning vid övergång av verksamhet hade trätt i kraft. Rörande en av plattformarna skedde emellertid förändringen beträffande driften och bemanningen efter ikraftträdandet. Den uppkomna situationen har givit arbetsdomstolen anledning att gå in på frågan om verkan enligt de nya bestämmelserna av tidigare arbetsgivares uppsägning mot arbetsgivare till vilken verksamhet gått över. Domstolen finner att uppsägningen inte har någon rättsverkan mot denne.
  • AD 1995 nr 60:Enligt 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995 är vid en övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet övergången i sig inte saklig grund för att säga upp arbetstagaren. Arbetsdomstolen konstaterar att lagrummet innebär att en uppsägning i den avsedda situationen är angriplig såsom inte sakligt grundad men att uppsägningen inte är utan vidare verkningslös. En arbetstagare som vill få uppsägningen undanröjd måste alltså föra ogiltighetstalan och därvid iaktta anställningsskyddslagens preskriptionsbestämmelser. - Arbetsdomstolen finner vid prövning av en preskriptionsinvändning i tvist om ogiltigförklaring av uppsägning att arbetstagarsidan vid tvisteförhandling inte tillräckligt tydligt angav att man ville förhandla inte bara rörande skadestånd utan även om ett yrkande om ogiltigförklaring av uppsägning. Inte heller finner arbetsdomstolen att överläggningarna kan anses ha gällt även denna fråga. Som följd härav finner domstolen att det inte kan anses att arbetsgivaren har gått miste om rätten att göra preskriptionsinvändning genom att inte under förhandlingen framställa invändningen.
  • AD 2014 nr 46:Ett bolag drev enligt avtal med en kommun skolverksamhet vid en skola. Kommunen sade upp avtalet för att istället driva skolan i egen regi. Mot bakgrund härav sade bolaget upp bl.a. två lärare. Efter att lärarna väckt talan vid tingrätt mot bolaget om ogiltigförklaring av uppsägningarna ingick bolaget och lärarna en förlikning. - Förbundet väckte vid Arbetsdomstolen talan mot kommunen och gjorde gällande att lärarnas anställningar övergått till kommunen enligt 6 b § anställningsskyddslagen och att kommunen avskedat lärarna genom att inte ta emot dem. Fråga dels om det skett en verksamhetsövergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen, dels om innebörden av förlikningen mellan bolaget och lärarna.
  • AD 1999 nr 146:Fråga om tillämpning av den s.k. månadsregeln i 7 § fjärde stycket anställningsskyddslagen. En arbetsgivare åberopar som grund för uppsägning en gärning som förnekats av arbetstagaren. Arbetstagarens handlande föranledde att en förundersökning inleddes och att åtal väcktes men också att arbetsgivaren inledde en egen utredning. Arbetsgivaren avvaktade inte utgången i brottmålet utan lämnade underrättelse om uppsägning. Detta skedde mer än två månader efter händelsen ifråga men inom två månader från det att arbetsgivarens egen utredning färdigställts. Arbetsdomstolen finner att de åtgärder som arbetsgivaren vidtagit för att utreda omständigheterna kring gärningen i allt väsentligt ter sig rimliga och att arbetsgivaren är oförhindrad att lägga den till grund för uppsägningen.
  • AD 1998 nr 16:Fråga huruvida arbetsgivare enligt 7 § fjärde stycket anställningsskyddslagen försuttit sin rätt att åberopa de händelser arbetsgivaren lagt en arbetstagare till last som grund för uppsägningen. Medför det förhållandet att lång tid förflutit mellan underrättelsen enligt 30 § anställningsskyddslagen och uppsägningen att tvåmånadersfristen i stället skall räknas från uppsägningen?
  • AD 2009 nr 30:Fråga om en arbetsgivare enligt 7 § fjärde stycket anställningsskyddslagen har försuttit sin rätt att åberopa de händelser arbetsgivaren lagt en arbetstagare till last. Vid bedömningen tar Arbetsdomstolen ställning till om de omständigheter som arbetsgivaren har åberopat till grund för uppsägningen utgör ett s.k. bestående tillstånd. Vidare bedömer domstolen vilken betydelse det kan ha för tillämpningen av den s.k. tvåmånadersregeln att det har gått lång tid från det att arbetstagaren underrättades om att arbetsgivaren ville säga upp henne till dess uppsägningen skedde.

7 a §  Vid en omorganisation som på en och samma driftsenhet innebär att en eller flera arbetstagare, vars arbetsuppgifter är lika, ska erbjudas omplacering enligt 7 § andra stycket till nytt arbete som bara innebär sänkt sysselsättningsgrad, ska arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler bland de arbetstagare som har högre sysselsättningsgrad än den lägsta som avses att erbjudas:

  1. Arbetstagare med kortare anställningstid ska erbjudas omplacering före arbetstagare med längre anställningstid.
  2. Erbjudande med lägre sysselsättningsgrad ska lämnas före erbjudande med högre sysselsättningsgrad. Lag (2022:835).

7 b §  En arbetstagare som accepterar ett erbjudande om omplacering enligt 7 § andra stycket till nytt arbete som bara innebär sänkt sysselsättningsgrad har rätt till en omställningstid. Under omställningstiden får arbetstagaren behålla sin sysselsättningsgrad och sina anställningsförmåner. Omställningstiden börjar löpa när arbetstagaren accepterar erbjudandet och är lika lång som den uppsägningstid som skulle ha gällt vid en uppsägning från arbetsgivarens sida, dock längst tre månader. Lag (2022:835).

8 §  Uppsägning från arbetsgivarens sida skall vara skriftlig.

[S2]I uppsägningsbeskedet skall arbetsgivaren ange vad arbetstagaren skall iaktta för det fall att arbetstagaren vill göra gällande att uppsägningen är ogiltig eller yrka skadestånd med anledning av uppsägningen. I beskedet skall vidare anges om arbetstagaren har företrädesrätt till återanställning eller ej. Har arbetstagaren företrädesrätt och krävs det anmälan för att företrädesrätten skall kunna göras gällande, skall det också anges.

Kravet på att uppsägningen ska vara skriftlig samt innehålla fullföljdshänvisningar gäller endast uppsägningar från arbetsgivarens sida. Lagen reglerar ej vilken form eller med vilket innehåll en uppsägning från arbetstagaren ska ha.

  • AD 2000 nr 107:En civilingenjör sägs upp på grund av arbetsbrist. Fråga om civilingenjören hade tillräckliga kvalifikationer för arbetsuppgifter som utfördes av andra hos arbetsgivaren anställda ingenjörer med kortare anställningstid hos arbetsgivaren. Även fråga om arbetsgivaren genom att i uppsägningsbeskedet ange att arbetstagaren "kan ha" företrädesrätt till återanställning fullgjort sin skyldighet att lämna besked om företrädesrätten till återanställning.
  • AD 1994 nr 106:En arbetstagare avskedas sedan han omkring två månader tidigare omplacerats från en chefsbefattning till ett okvalificerat arbete hos arbetsgivaren. Fråga huruvida avskedandet varit lagligen grundat. Vidare frågor dels i vad mån arbetsgivaren till stöd för avskedandet åberopat samma omständigheter som lades till grund för omplaceringsbeslutet, dels om detta beslut avskurit bolaget från rätt att lägga dessa omständigheter till grund även för avskedandet.
  • AD 2008 nr 92:En lektor vid en högskola har genom avtal utsetts att vara prefekt. Uppdraget gällde tills vidare, dock längst under två år, med en ömsesidig uppsägningstid om två månader. Uppdraget avsåg 75 procent av heltid. Avtalet innebar bl.a. att lektorn uppbar ett visst tillägg utöver lektorslönen avseende uppgiften att vara prefekt. Sedan högskolan sagt upp avtalet har uppkommit fråga om lektorn innehaft en särskild anställning som prefekt och därmed blivit skild från denna anställning genom uppsägning. Arbetsdomstolen har funnit att det inte var fråga om en särskild anställning samt att anställningsskyddslagen inte varit tillämplig på den uppsägning av avtalet som högskolan gjorde.
  • AD 1997 nr 84:Fråga om det funnits saklig grund för att säga upp en arbetstagare och om arbetsgivarens skyldighet att betala ekonomiskt och allmänt skadestånd. I domen kommer arbetsdomstolen bl.a. in på frågan om innebörden av uttrycket månadslön i 39 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2015 nr 12:Fråga om det förelåg saklig grund för uppsägning av en frisör, som var gravid, samt om arbetsgivaren genom uppsägningen gjort sig skyldigt till direkt könsdiskriminering och missgynnande i strid med föräldraledighetslagen.
  • AD 2001 nr 110:I en anställningsskyddstvist uppkom frågan om svensk eller dansk rätt skulle tillämpas på tvisten. Arbetstagaren var anställd av ett danskt bolag men utförde sitt arbete i Sverige och var då han blev uppsagd även bosatt i Sverige. Arbetsdomstolen fann att de av arbetstagaren i tvisten åberopade bestämmelserna i anställningsskyddslagen bör anses utgöra sådana internationellt tvingande regler till förmån för arbetstagaren som är tillämpliga oberoende av vilken rättsordning som i övrigt kan vara tillämplig på rättsförhållandet.
  • AD 2008 nr 63:En systemadministratör har omplacerats till arbete som vaktmästare. Fråga dels om arbetstagaren enligt sitt anställningsavtal varit skyldig att tjänstgöra som vaktmästare, dels om arbetsgivaren genom omplaceringen skilt arbetstagaren från hans anställning och - när den senare frågan besvarats nekande - om beslutet om omplacering kan underkastas rättslig prövning. Även fråga om föreningsrättskränkning och brott mot 3, 4 och 5 §§ förtroendemannalagen.
  • AD 2017 nr 50:Fråga om en kyrkvaktmästare haft upprepade tidsbegränsade anställningar eller om han varit tillsvidareanställd. Även fråga om det funnits saklig grund för uppsägning på grund av arbetsbrist.
  • AD 2015 nr 75:Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna efter det att käranden återkallat talan sedan motparten försatts i konkurs.
  • AD 2006 nr 92:Fråga om en arbetsgivare, som driver en förskola, haft saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som sagts upp med hänvisning till att arbetsbrist förelegat.
  • AD 2008 nr 29:Fråga om en skiljeklausul i ett enskilt anställningsavtal mellan ett taxiflygbolag och en pilot utgör rättegångshinder.
  • AD 2017 nr 3:Huvudsakligen fråga om arbetsgivaren haft saklig grund att säga upp en distansarbetande säljare. Enligt arbetsgivaren har arbetstagaren inte följt arbetsgivarens policy om sjukanmälan, brustit i sin rapporteringsskyldighet, brustit i sina arbetsprestationer och arbetsvägrat. Vidare fråga om rätt till lön enligt 34 § anställningsskyddslagen och om ett på visst sätt formulerat yrkande om ogiltigförklaring av uppsägningen varit en tillåten talan, om det funnits något fastställelseintresse.

9 §  Arbetsgivaren är skyldig att på arbetstagarens begäran uppge de omständigheter som åberopas som grund för uppsägningen. Uppgiften skall vara skriftlig, om arbetstagaren begär det.

  • AD 2006 nr 90:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som drabbats av förslitningsskador i axlarna och om arbetstagaren på grund av sin sjukdom inte längre hade förmåga att utföra arbete av betydelse för arbetsgivaren. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren inte fullgjort sina skyldigheter att utreda möjligheterna till rehabiliterings- och anpassningsåtgärder och att det därmed inte förelegat saklig grund för uppsägningen. I målet uppkommer även fråga om arbetstagarens rätt till lön under uppsägningstiden efter att sjukskrivningen upphört samt vilka omständigheter som får läggas till grund för bedömningen av om det förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 2006 nr 63:Fråga om det förelegat skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning av en vaktmästare på ett kommunalt sjukhem. Påståenden bl.a. om grov misskötsamhet i arbetet, ordervägran, oacceptabelt bemötande mot arbetskamrater och arbetsledning samt hot. Arbetsdomstolen har inte funnit att skäl för avskedande förelegat samt funnit att kommunen inte uppfyllt sin omplaceringsskyldighet och att det därmed inte ens förelegat saklig grund för uppsägning. Även fråga om vilka omständigheter som får läggas till grund för bedömningen av om kommunen haft rätt att skilja arbetstagaren från anställningen.
  • AD 2008 nr 92:En lektor vid en högskola har genom avtal utsetts att vara prefekt. Uppdraget gällde tills vidare, dock längst under två år, med en ömsesidig uppsägningstid om två månader. Uppdraget avsåg 75 procent av heltid. Avtalet innebar bl.a. att lektorn uppbar ett visst tillägg utöver lektorslönen avseende uppgiften att vara prefekt. Sedan högskolan sagt upp avtalet har uppkommit fråga om lektorn innehaft en särskild anställning som prefekt och därmed blivit skild från denna anställning genom uppsägning. Arbetsdomstolen har funnit att det inte var fråga om en särskild anställning samt att anställningsskyddslagen inte varit tillämplig på den uppsägning av avtalet som högskolan gjorde.
  • AD 2005 nr 17:En arbetstagare vid Luftfartsverket har avskedats under påstående att denne beställt varor för privat bruk av en av Luftfartsverket anlitad entreprenör och att syftet varit att Luftfartsverket slutligen skulle svara för kostnaderna av varorna. Arbetsgivaren har vidare gjort gällande att arbetstagaren i vart fall tagit emot en otillbörlig förmån genom att ha utverkat ett köp till rabatterat pris genom att utnyttja de yrkesmässiga kontakter han haft med nämnda entreprenör. Fråga om laglig grund för avskedande har förelegat eller i vart fall saklig grund för uppsägning. Även fråga om den av arbetsgivaren åberopade omständigheten angående mottagande av otillbörlig förmån får läggas till grund för avskedandet.
  • AD 2001 nr 70:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en skötare inom psykiatrisk vård. Skötaren hade dömts för bl.a. sexuellt ofredande. Enligt arbetsgivaren hade han också på andra sätt gett uttryck för ett förhållningssätt gentemot kvinnor, som gjorde honom olämplig för arbete inom vården. Även fråga om arbetsgivaren haft rätt att som grund för uppsägningen åberopa andra omständigheter än de som angetts i det skriftliga uppsägningsbeskedet.
  • AD 2008 nr 91:Fråga om det förelegat skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning av två arbetsförmedlare. Arbetsförmedlingen har gjort gällande att arbetstagarna grovt åsidosatt sina åligganden i anställningen genom ett oacceptabelt förhållningssätt, uppträdande och beteende på arbetsplatsen, mot kollegor och arbetssökande och att de misskött ärendehanteringen samt att den ena arbetstagaren brutit mot tystnadsplikten. Frågor om arbetstagarna fått möjlighet att rätta sitt beteende och om arbetsgivaren fullföljt sin omplaceringsskyldighet. Arbetsdomstolen har funnit att det inte ens förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 2010 nr 11:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en synpedagog. Påståenden bl.a. om att denne kränkt en brukare, hotat en chef, ägnat sig åt privat verksamhet under arbetstid samt brustit i ärendehanteringen.
  • AD 2003 nr 45:Fråga om vilka omständigheter som fick läggas till grund för prövningen av om en uppsägning var sakligt grundad.
  • AD 2014 nr 83:Fråga om en arbetsgivare haft rätt att avskeda en bussförare. Arbetsdomstolen har funnit att den samlade misskötsamheten inte är sådan att det förelegat grund för avskedande men väl saklig grund för uppsägning.
  • AD 2022 nr 15:Vid Samhall finns arbetstagare som är anställda i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställning och som därför inte omfattas av anställningsskyddslagen. Enligt ett tillämpligt kollektivavtal ska dock ett avskedande av arbetstagare som inte omfattas av anställningsskyddslagen ogiltigförklaras om skälen för avskedandet inte ens skulle ha räckt till en giltig uppsägning.

10 §  Uppsägningsbeskedet skall lämnas till arbetstagaren personligen. Är det inte skäligt att kräva detta, får beskedet i stället sändas i rekommenderat brev till arbetstagarens senast kända adress.

[S2]Uppsägning anses ske när arbetstagaren får del av uppsägningen. Om arbetstagaren inte kan anträffas och ett uppsägningsbesked har sänts i brev enligt första stycket, anses uppsägning ha skett tio dagar efter det att brevet lämnades till posten för befordran. Har arbetstagaren semester, anses uppsägning ha skett tidigast dagen efter den då semestern upphörde.

  • AD 1997 nr 9:En arbetsgivare har enligt 10 § första stycket anställningsskyddslagen skickat ett uppsägningsbesked i rekommenderat brev till arbetstagaren under dennes semester. Frågan i målet är om uppsägning kan anses ha skett och i så fall när arbetstagaren fått del av uppsägningen.
  • AD 1997 nr 109:Bestämmelsen i 10 § andra stycket anställningsskyddslagen om att uppsägning anses ha skett tio dagar efter det att uppsägningsbesked i rekommenderat brev har lämnats till posten för befordran har inte ansetts analogiskt tillämplig vid uppsägning av en arbetstagare som anvisats skyddat arbete.
  • AD 2001 nr 110:I en anställningsskyddstvist uppkom frågan om svensk eller dansk rätt skulle tillämpas på tvisten. Arbetstagaren var anställd av ett danskt bolag men utförde sitt arbete i Sverige och var då han blev uppsagd även bosatt i Sverige. Arbetsdomstolen fann att de av arbetstagaren i tvisten åberopade bestämmelserna i anställningsskyddslagen bör anses utgöra sådana internationellt tvingande regler till förmån för arbetstagaren som är tillämpliga oberoende av vilken rättsordning som i övrigt kan vara tillämplig på rättsförhållandet.
  • AD 2012 nr 38:Fråga främst om en arbetstagares talan om ogiltigförklaring av uppsägning och skadestånd gått förlorad genom preskription. Uppsägningsbeskedet skickades med rekommenderat brev men löstes inte ut. Arbetsdomstolen har gjort bedömningen att det inte varit skäligt att kräva att uppsägningsbeskedet skulle ha överlämnats till arbetstagaren personligen. Uppsägningen ansågs därmed ha skett tio dagar efter att brevet överlämnats till postbefordran enligt 10 § andra stycket anställningsskyddslagen. Eftersom preskriptionsfristerna i 40 och 41 §§ samma lag inte iakttagits har talan gått förlorad genom preskription.
  • AD 2017 nr 3:Huvudsakligen fråga om arbetsgivaren haft saklig grund att säga upp en distansarbetande säljare. Enligt arbetsgivaren har arbetstagaren inte följt arbetsgivarens policy om sjukanmälan, brustit i sin rapporteringsskyldighet, brustit i sina arbetsprestationer och arbetsvägrat. Vidare fråga om rätt till lön enligt 34 § anställningsskyddslagen och om ett på visst sätt formulerat yrkande om ogiltigförklaring av uppsägningen varit en tillåten talan, om det funnits något fastställelseintresse.
  • AD 2021 nr 3:Fråga om det funnits förutsättningar för att enligt 34 § anställningsskyddslagen interimistiskt förordna om att en anställning ska upphöra därför att det är mer eller mindre klart att en förd talan om ogiltigförklaring av arbetsgivarens uppsägning av anställningen är preskriberad. Parterna är oense om när underrättelsefristen enligt 40 § anställningsskyddslagen börjat löpa och hur lång den varit. Arbetsdomstolen har funnit att det inte varit skäligt att kräva att uppsägningsbeskedet, med sådant besked om ogiltighetstalan som avses i 8 § andra stycket anställningsskyddslagen, skulle ha lämnats till arbetstagaren personligen, utan godtagit att arbetsgivaren i stället, enligt 10 § anställningsskyddslagen, sänt det till arbetstagarens senast kända adress i ett rekommenderat brev. Därmed har underrättelsefristen om två veckor börjat löpa tio dagar efter det att arbetsgivaren sände brevet, trots att arbetstagaren inte hämtade ut det och således inte fick något besked om ogiltighetstalan.

Uppsägningstid

11 §  För både arbetsgivare och arbetstagare gäller en minsta uppsägningstid av en månad.

[S2]Arbetstagaren har rätt till en uppsägningstid av

  • två månader, om den sammanlagda anställningstiden hos arbetsgivaren är minst två år men kortare än fyra år,
  • tre månader, om den sammanlagda anställningstiden är minst fyra år men kortare än sex år,
  • fyra månader, om den sammanlagda anställningstiden är minst sex år men kortare än åtta år,
  • fem månader, om den sammanlagda anställningstiden är minst åtta år men kortare än tio år, och
  • sex månader, om den sammanlagda anställningstiden är minst tio år.

[S3]Om en arbetstagare som är föräldraledig enligt 4 eller 5 § föräldraledighetslagen (1995:584) sägs upp på grund av arbetsbrist, börjar uppsägningstiden löpa

  • när arbetstagaren helt eller delvis återupptar arbetet, eller
  • när arbetstagaren skulle ha återupptagit sitt arbete enligt den anmälan om föräldraledighet som gäller när uppsägningen sker. Lag (2015:759).

Paragrafen är semidispositiv och kan åsidosättas genom kollektivavtal. Det är även tillåtet att genom ett personlig avtal med arbetstagaren avtala om förmånligare villkor för denne än de som står stadgade i lagen. Vid beräkning av anställningstid tillämpas metoden i 3 §.

Prop. 2014/15:147: Ändringen är en följd av att lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag upphävs.

Överväganden finns i avsnitt 4.2.

  • AD 1997 nr 84:Fråga om det funnits saklig grund för att säga upp en arbetstagare och om arbetsgivarens skyldighet att betala ekonomiskt och allmänt skadestånd. I domen kommer arbetsdomstolen bl.a. in på frågan om innebörden av uttrycket månadslön i 39 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2016 nr 53:En arbetsgivare har erbjudit en arbetstagare, som drabbats av arbetsbrist, omplacering till annan ledig befattning med lägre månadslön. Har arbetstagaren under en uppsägningstid haft rätt att få behålla sin tidigare, högre lön?
  • NJA 2002 s. 572:Anställd har i fråga om rätt till lönegaranti vid konkurs inte ägt tillgodoräkna sig anställningstid hos sin förre arbetsgivare där han innehade företagsledande ställning.
  • NJA 1991 s. 714:Fråga vid tillämpning av lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs om en arbetstagare hade uppfyllt det i 11 § 2 st lagen (1982:80) om anställningsskydd uppställda kravet på sex månaders kvalifikationstid. Besvärsmål enligt lönegarantilagen har ansetts vara av dispositiv natur.

Lön och andra förmåner under uppsägningstiden

12 §  En arbetstagare som har blivit uppsagd har rätt att under uppsägningstiden behålla sin lön och andra anställningsförmåner även om arbetstagaren inte får några arbetsuppgifter alls eller får andra arbetsuppgifter än tidigare. Lag (1984:1008).

Då den anställde inte är arbetslös förrän uppsägningstidens slut har denne rätt till samma ersättning som om anställningen hade fortlöpt. Detta förutsatt att arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande för att när som helst kunna utföra arbete under hela uppsägningstiden förutom när arbetsgivaren förklarar arbetstagaren arbetsbefriad.

  • AD 2006 nr 90:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som drabbats av förslitningsskador i axlarna och om arbetstagaren på grund av sin sjukdom inte längre hade förmåga att utföra arbete av betydelse för arbetsgivaren. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren inte fullgjort sina skyldigheter att utreda möjligheterna till rehabiliterings- och anpassningsåtgärder och att det därmed inte förelegat saklig grund för uppsägningen. I målet uppkommer även fråga om arbetstagarens rätt till lön under uppsägningstiden efter att sjukskrivningen upphört samt vilka omständigheter som får läggas till grund för bedömningen av om det förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 2016 nr 69:I en arbetsbristsituation blev ett antal arbetstagare i en butik erbjudna fortsatt anställning, men med ett lägre arbetstidsmått från ett visst datum. Arbetstagarna skrev på anställningsbevisen, men antecknade på dessa att detta skedde ”under protest”. Arbetstagarna började därefter att arbeta enligt de nya arbetstidsmåtten från och med angivet datum. Den huvudsakliga tvistefrågan har avsett om det varit fråga om ensidiga rättshandlingar från arbetsgivarens sida att från och med angivet datum genomdriva förändringarna av arbetstagarnas sysselsättningsgrad och om arbetstagarna därmed ska anses ha blivit uppsagda av arbetsgivaren, och i så fall om bolaget brutit mot turordningsreglerna och reglerna om uppsägningstid och uppsägningslön enligt anställningsskyddslagen. - Arbetsdomstolen har funnit att de erbjudanden som lämnats om sänkt sysselsättningsgrad varit erbjudanden om annat arbete enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen och att dessa accepterats av arbetstagarna trots att de godkänt de nya villkoren ”under protest”. Arbetsdomstolen har funnit att arbetstagarna i det aktuella fallet inte kan anses ha blivit uppsagda.
  • AD 2015 nr 33:Ett antal arbetstagare har blivit uppsagda på grund av arbetsbrist. De har fortsatt att arbeta under uppsägningstiden. Under denna tid lade arbetsgivaren om produktionen från tvåskift till dagtid. Omläggningen av arbetstiden gällde för samtliga arbetstagare - uppsagda såväl som de som inte hade sagts upp - och medförde att ob-ersättning inte längre betalades. Fråga om de uppsagda arbetstagarna enligt 12 § anställningsskyddslagen har varit berättigade till ob-ersättning även under den del av uppsägningstiden som infallit efter omläggningen till dagtidsarbete.
  • AD 1993 nr 75:I en förhandlingsuppgörelse om nytt kollektivavtal infördes en bestämmelse av innebörd att avtalet skulle tillföras regler om att "den individuella 4veckorslönen" skulle utgöra "bibehållen lön" vid tillämpning av anställningsskyddslagen, permissionsregler etc. En regel motsvarande innehållet i bestämmelsen kom att intas i avtalstrycket som. en anmärkning under kollektivavtalets regler om permission. Bestämmelsen intogs inte på annan plats i kollektivavtalet. Har avtalsparterna avtalat om löneförmånernas storlek under uppsägningstid enligt anställningsskyddslagen?
  • AD 1997 nr 84:Fråga om det funnits saklig grund för att säga upp en arbetstagare och om arbetsgivarens skyldighet att betala ekonomiskt och allmänt skadestånd. I domen kommer arbetsdomstolen bl.a. in på frågan om innebörden av uttrycket månadslön i 39 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2016 nr 53:En arbetsgivare har erbjudit en arbetstagare, som drabbats av arbetsbrist, omplacering till annan ledig befattning med lägre månadslön. Har arbetstagaren under en uppsägningstid haft rätt att få behålla sin tidigare, högre lön?
  • AD 2011 nr 36:En bussförare har sagts upp från sin anställning av personliga skäl. Arbetsgivarparterna har gjort gällande att arbetstagaren har agerat illojalt samt misskött sig genom olovlig frånvaro vid upprepade tillfällen och underlåtenhet att blåsa i alkoskåp. Fråga om det har förelegat saklig grund för uppsägningen.
  • AD 2016 nr 58:En arbetstagare som blivit uppsagd har yrkat bl.a. lön för tid då han inte utfört arbete och grundat sin talan på sitt anställningsavtal och en överenskommelse om arbetsbefrielse. Fråga om preskriptionsbestämmelserna i anställningsskyddslagen är tillämpliga.
  • AD 2016 nr 21:Ett företag har sagt upp en arbetstagare på grund av arbetsbrist. Fråga om ett annat företag inom samma koncern rätteligen varit arbetsgivare åt arbetstagaren vid tidpunkten för uppsägningen. Även fråga om det varit fråga om fingerad arbetsbrist. Vidare fråga om ett avtal med reglering av uppsägningstid varit giltigt och om det förelegat kvittningsgilla motfordringar.
  • AD 1996 nr 125:En arbetstagare sägs upp därför att hon på grund av sjukdom inte längre kan utföra de arbetsuppgifter hon anställts för. Arbetsgivaren erbjuder henne inget arbete under uppsägningstiden. Arbetstagaren är förhindrad att utföra de arbetsuppgifter som hon anställts för, men är beredd att under uppsägningstiden utföra vissa andra arbetsuppgifter som förekommer i arbetsgivarens verksamhet. Fråga om arbetstagaren under dessa omständigheter kan anses stå till arbetsgivarens förfogande och därmed är berättigad till lön under uppsägningstiden.
  • AD 2008 nr 98:En arbetstagares fackliga organisation och en arbetsgivare har efter förhandlingar avtalat att arbetstagarens anställning hos arbetsgivaren skulle upphöra den 31 december 2007 på grund av arbetsbrist. Enligt avtalet är arbetstagaren fram tills anställningen avslutats arbetsbefriad "utan avräkning". Tvisten gäller om arbetstagaren har rätt till lön och semesterersättning under hela uppsägningstiden och således även sedan hon den 8 oktober 2007 hade tillträtt en anställning hos en annan arbetsgivare.
  • AD 2012 nr 30:En arbetstagare har efter ett meningsutbyte med en företrädare för arbetsgivaren sagt upp sig från sin anställning. Arbetsdomstolen har funnit att uppsägningen inte har skett under sådana omständigheter att den ska jämställas med en uppsägning från arbetsgivarens sida. Arbetstagaren har under den närmast påföljande arbetsdagen förklarat att hon ville återta uppsägningen. Arbetsgivaren godtog inte detta, vilket har ansetts liktydigt med en uppsägning från arbetsgivarens sida. Uppsägningen har förklarats ogiltig. I målet uppkommer frågor även om dels rätten att ändra talan i högre rätt, dels om arbetsgivarens rätt att göra avräkning från arbetstagarens lön under tvistetiden.
  • AD 2021 nr 31:Efter att ett bolag ansökt om och beviljats företagsrekonstruktion blev två arbetstagare uppsagda på grund av arbetsbrist. Inför uppsägningarna träffades en överenskommelse om att arbetstagarna under uppsägningstiden skulle vara arbetsbefriade, utan skyldighet att avräkna andra inkomster från uppsägningslönen, mot att de avstod från sin företrädesrätt till återanställning. Efter uppsägningarna träffades och fastställdes ett offentligt ackord. Viss del av uppsägningslönen betalades genom den statliga lönegarantin. Bolaget betalade återstående uppsägningslön och semesterersättning med tillämpning av det offentliga ackordet, dvs. med en reduktion enligt ackordet. Fråga om arbetstagarnas fordringar omfattades av ackorden eller om de har rätt till full betalning för sin uppsägningslön.

13 §  Om arbetsgivaren har förklarat att arbetstagaren inte behöver stå till förfogande under uppsägningstiden eller en del därav, får arbetsgivaren från förmåner enligt 12 § första stycket avräkna inkomster som arbetstagaren under samma tid har förvärvat i annan anställning. Arbetsgivaren har också rätt att avräkna inkomster som arbetstagaren under denna tid uppenbarligen kunde ha förvärvat i annan godtagbar anställning. Lag (1993:718).

En arbetsgivare kan vara skyldig att betala ut lön till arbetstagaren under uppsägningstiden beroende på situationen. Om en uppsagd arbetstagare som är arbetsbefriad mottager ersättning från annan anställning kan den tidigare arbetsgivaren dra av motsvarande belopp i sin ersättning till arbetstagaren. Dubbel lön under arbetsbefriad uppsägningstid är därför i princip inte möjligt.

Inkomster från bisysslor eller förvärvsarbete från enskild firma ska i regel ej räknas av.

Med annan godtagbar anställning avses jobb som kan åtagas utan olägenhet för arbetstagaren. I bedömningen tas hänsyn till bl.a. lön, personliga förhållanden, arbetsort och kompetens.

Bevisbördan ligger på arbetsgivaren.

  • AD 1994 nr 132:Ställföreträdaren för ett aktiebolag A har på A:s vägnar till den verkställande direktören i aktiebolaget B utfärdat garantier enligt vilka A - för den händelse att A:s och B:s gemensamma moderbolag C inte kunde fullgöra en av C till den verkställande direktören lämnad garanti för fullgörandet av B:s förpliktelser mot honom - skulle inträda i C:s ställe. - Sedan B och C sedermera försatts i konkurs riktar den verkställande direktören under åberopande av de av A lämnade garantierna anspråk mot A på utbekommande av sina förmåner under uppsägningstid enligt det mellan honom och B träffade anställningsavtalet. I målet uppkommer bl.a. frågor /v/1. om tolkning av anställningsavtalet mellan den verkställande direktören och B; skulle den verkställande direktören enligt detta vara skyldig att från sina förmåner under uppsägningstid avräkna inkomster som han under uppsägningstiden kunnat förvärva i annan anställning eller på annat sätt sedan B till följd av den inträffade konkursen inte kunnat bereda honom arbete under den för honom gällande uppsägningstiden? /v/2. om innebörden av de av A lämnade garantierna; innebar dessa att A skulle inträda i en arbetsgivares befogenheter gentemot verkställande direktören och t.ex. kunna kräva att han utförde arbete för A:s räkning? eller utgjorde det i vart fall en förutsättning för garantierna att A skulle ha samma möjlighet som B att välja mellan att befria den verkställande direktören från arbetsskyldighet eller att utkräva arbete av honom under uppsägningstiden? eller utgjorde det i vart fall en förutsättning för garantierna att den verkställande direktören skulle i förhållande till A vara skyldig att vidkännas avräkning för inkomster som han under uppsägningstiden uppburit av annan anställning eller egen förvärvsverksamhet? /v/3. huruvida garantierna enligt 8 kap. 14 § aktiebolagslagen inte blivit bindande för A dels på grund av att utfärdandet av dem enligt A varit främmande för det syfte med A:s verksamhet som angetts i dess bolagsordning, dels på grund av att de enligt A inneburit att den verkställande direktören i strid med 8 kap. 13 § aktiebolagslagen beretts en otillbörlig fördel till nackdel för A och dess aktieägare; betydelsen härvidlag av ett vid tiden för garantiernas utfärdande pågående arbete med omstrukturering av koncernen under moderbolaget C? /v/4. huruvida den verkställande direktören brutit mot sitt anställningsavtal genom att inte inhämta medgivande från A:s styrelse till att ta annan anställning eller bedriva förvärvsverksamhet i egen regi, /v/5. huruvida A mot den verkställande direktörens anspråk kunde direkt eller analogiskt åberopa avräkningsregeln i 13 § anställningsskyddslagen, samt /v/6. huruvida A mot den verkställande direktörens anspråk kunde åberopa de principer som innefattas i det civilrättsliga institutet obehörig vinst.
  • AD 2016 nr 21:Ett företag har sagt upp en arbetstagare på grund av arbetsbrist. Fråga om ett annat företag inom samma koncern rätteligen varit arbetsgivare åt arbetstagaren vid tidpunkten för uppsägningen. Även fråga om det varit fråga om fingerad arbetsbrist. Vidare fråga om ett avtal med reglering av uppsägningstid varit giltigt och om det förelegat kvittningsgilla motfordringar.
  • AD 2007 nr 88:En visstidsanställd arbetstagare blev, under tid då hon på sin arbetsplats deltog i en av hennes fackliga organisation utlyst stridsåtgärd, erbjuden ett vikariat på en annan arbetsplats. Hon underrättades samtidigt om att hon på grund av arbetsbrist inte kunde få fortsatt arbete efter det att detta vikariat upphört. Fråga bl.a. om arbetsgivaren gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning.
  • AD 2008 nr 98:En arbetstagares fackliga organisation och en arbetsgivare har efter förhandlingar avtalat att arbetstagarens anställning hos arbetsgivaren skulle upphöra den 31 december 2007 på grund av arbetsbrist. Enligt avtalet är arbetstagaren fram tills anställningen avslutats arbetsbefriad "utan avräkning". Tvisten gäller om arbetstagaren har rätt till lön och semesterersättning under hela uppsägningstiden och således även sedan hon den 8 oktober 2007 hade tillträtt en anställning hos en annan arbetsgivare.
  • AD 2012 nr 30:En arbetstagare har efter ett meningsutbyte med en företrädare för arbetsgivaren sagt upp sig från sin anställning. Arbetsdomstolen har funnit att uppsägningen inte har skett under sådana omständigheter att den ska jämställas med en uppsägning från arbetsgivarens sida. Arbetstagaren har under den närmast påföljande arbetsdagen förklarat att hon ville återta uppsägningen. Arbetsgivaren godtog inte detta, vilket har ansetts liktydigt med en uppsägning från arbetsgivarens sida. Uppsägningen har förklarats ogiltig. I målet uppkommer frågor även om dels rätten att ändra talan i högre rätt, dels om arbetsgivarens rätt att göra avräkning från arbetstagarens lön under tvistetiden.
  • AD 2021 nr 31:Efter att ett bolag ansökt om och beviljats företagsrekonstruktion blev två arbetstagare uppsagda på grund av arbetsbrist. Inför uppsägningarna träffades en överenskommelse om att arbetstagarna under uppsägningstiden skulle vara arbetsbefriade, utan skyldighet att avräkna andra inkomster från uppsägningslönen, mot att de avstod från sin företrädesrätt till återanställning. Efter uppsägningarna träffades och fastställdes ett offentligt ackord. Viss del av uppsägningslönen betalades genom den statliga lönegarantin. Bolaget betalade återstående uppsägningslön och semesterersättning med tillämpning av det offentliga ackordet, dvs. med en reduktion enligt ackordet. Fråga om arbetstagarnas fordringar omfattades av ackorden eller om de har rätt till full betalning för sin uppsägningslön.

14 §  En uppsagd arbetstagare får inte förflyttas till annan ort under uppsägningstiden, om arbetstagarens möjligheter att söka nytt arbete därigenom skulle icke obetydligt försämras.

[S2]Under uppsägningstiden har en uppsagd arbetstagare också rätt till skälig ledighet från anställningen med bibehållna anställningsförmåner för att besöka arbetsförmedlingen eller på annat sätt söka arbete.

Detta gäller dock inte när arbetstagaren själv har sagt upp sig från sitt arbete utan endast när denne är uppsagd av arbetsgivaren.

Förflyttning är endast förbjudet i det fall arbetssökandesituationen försämras. Om det däremot förbättras måste arbetstagaren acceptera förflyttningen.

Arbetstagarens rätt till ledighet för att söka annat arbete under uppsägningstiden anses gälla vid anställningsintervjuer och besök hos arbetsförmedlingen. Att endast åka runt på måfå och söka jobb hos olika arbetsgivare ger inte rätt till ledighet.

  • AD 2012 nr 30:En arbetstagare har efter ett meningsutbyte med en företrädare för arbetsgivaren sagt upp sig från sin anställning. Arbetsdomstolen har funnit att uppsägningen inte har skett under sådana omständigheter att den ska jämställas med en uppsägning från arbetsgivarens sida. Arbetstagaren har under den närmast påföljande arbetsdagen förklarat att hon ville återta uppsägningen. Arbetsgivaren godtog inte detta, vilket har ansetts liktydigt med en uppsägning från arbetsgivarens sida. Uppsägningen har förklarats ogiltig. I målet uppkommer frågor även om dels rätten att ändra talan i högre rätt, dels om arbetsgivarens rätt att göra avräkning från arbetstagarens lön under tvistetiden.

Besked om att tidsbegränsad anställning inte kommer att fortsätta

15 §  En arbetstagare som är anställd för begränsad tid enligt 5 § och som inte kommer att få fortsatt anställning när anställningen upphör, ska få besked av arbetsgivaren om detta minst en månad före anställningstidens utgång. En förutsättning för rätt till sådant besked är dock att arbetstagaren, när anställningen upphör, har varit anställd hos arbetsgivaren sammanlagt mer än tolv månader under de senaste tre åren eller sammanlagt mer än nio månader i särskild visstidsanställning under de senaste tre åren. Är anställningstiden så kort att besked inte kan lämnas en månad i förväg, ska beskedet i stället lämnas när anställningen börjar.

[S2]Om en säsongsanställd arbetstagare, som när anställningen upphör har varit säsongsanställd hos arbetsgivaren mer än sex månader under de senaste två åren, inte kommer att få fortsatt säsongsanställning vid den nya säsongens början, ska arbetsgivaren ge arbetstagaren besked om detta minst en månad innan den nya säsongen börjar. Lag (2022:835).

  • AD 2005 nr 4:Två arbetstagare var säsonganställda på ett kafé sedan 1988 respektive 1999. Kaféverksamheten drevs av en stiftelse till säsongen 2003, då verksamheten övergick till ett bolag. De båda arbetstagarna fick efter säsongen 2002 varken fortsatt anställning hos stiftelsen eller fortsatt säsonganställning på kaféet. Fråga om stiftelsen brutit mot bestämmelserna om besked i 15 § första och andra stycket anställningsskyddslagen. Vidare fråga om stiftelsen brutit mot 25 § anställningsskyddslagen genom att lämna uppgift om att arbetstagarna inte hade företrädesrätt till återanställning. Även fråga om förbundet fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen gentemot bolaget.
  • AD 2016 nr 27:En lärare vid ett universitet har haft en tidsbegränsad anställning enligt högskoleförordningen. Universitetet har ansetts skyldigt att lämna besked om att läraren inte kommer att få fortsatt anställning på sätt som anges i 15 § anställningsskyddslagen, samt varsla arbetstagarens lokala arbetstagarorganisation på sätt som anges i 30 a § anställningsskyddslagen.
  • AD 2004 nr 73:Fråga om giltigt kollektivavtal om tidsbegränsad anställning har träffats samt, i sådant fall, om det finns stöd i kollektivavtalet och de enskilda anställningsavtalen för att tidsbegränsa anställningarna på sätt som skett. Vidare fråga bl.a. om det förelegat företrädesrätt till återanställning.
  • AD 2003 nr 53:En universitetslärare som hade haft en tidsbegränsad anställning med stöd av högskoleförordningen fick inte förnyad anställning. Fråga om läraren omfattades av regeln i 15 § anställningsskyddslagen om arbetsgivarens skyldighet att lämna besked i förväg om att fortsatt anställning inte kommer att erbjudas. Även fråga om den tidsbegränsade anställningen hade upphört på grund av arbetsbrist eller av personliga skäl.
  • AD 2018 nr 30:Fråga om en arbetstagarorganisations talan för egen respektive en medlems räkning ska avvisas på grund av en skiljeklausul i ett kollektivavtal som medlemmens anställningsavtal hänvisar till, men som arbetstagarorganisationen inte är bunden av. Även fråga om arbetsgivaren har haft skyldighet att på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisationen enligt 13 § medbestämmandelagen innan medlemmens enligt kollektivavtalet tidsbegränsade anställning avslutades.
  • AD 2007 nr 88:En visstidsanställd arbetstagare blev, under tid då hon på sin arbetsplats deltog i en av hennes fackliga organisation utlyst stridsåtgärd, erbjuden ett vikariat på en annan arbetsplats. Hon underrättades samtidigt om att hon på grund av arbetsbrist inte kunde få fortsatt arbete efter det att detta vikariat upphört. Fråga bl.a. om arbetsgivaren gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning.
  • AD 2008 nr 24:Fråga om en arbetsgivare varit skyldig att förhandla enligt 13 § medbestämmandelagen inför ett besked om att arbetstagaren inte skulle få fortsatt anställning hos arbetsgivaren. Arbetsdomstolen finner att förhandlingsskyldighet inte förelegat då anställningsskyddslagens regler om varsel- och överläggningsskyldighet i stället varit tillämpliga.

16 §  Besked enligt 15 § skall vara skriftligt.

[S2]I beskedet skall arbetsgivaren ange vad arbetstagaren skall iaktta för det fall att arbetstagaren vill föra talan om att anställningsavtalet skall förklaras gälla tills vidare eller yrka skadestånd för brott mot 4 § första stycket. I beskedet skall vidare anges om arbetstagaren har företrädesrätt till återanställning eller ej. Har arbetstagaren företrädesrätt och krävs det anmälan för att företrädesrätten skall kunna göras gällande, skall det också anges.

[S3]Beskedet skall lämnas till arbetstagaren personligen. Är det inte skäligt att kräva detta, får beskedet i stället sändas i rekommenderat brev till arbetstagarens senast kända adress.

  • AD 2003 nr 53:En universitetslärare som hade haft en tidsbegränsad anställning med stöd av högskoleförordningen fick inte förnyad anställning. Fråga om läraren omfattades av regeln i 15 § anställningsskyddslagen om arbetsgivarens skyldighet att lämna besked i förväg om att fortsatt anställning inte kommer att erbjudas. Även fråga om den tidsbegränsade anställningen hade upphört på grund av arbetsbrist eller av personliga skäl.

17 §  En arbetstagare som har fått besked enligt 15 § första stycket har rätt till skälig ledighet från anställningen med bibehållna anställningsförmåner för att besöka arbetsförmedlingen eller på annat sätt söka arbete.

Avskedande

18 §  Avskedande får ske, om arbetstagaren grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren.

[S2]Avskedandet får inte grundas enbart på omständigheter som arbetsgivaren har känt till antingen mer än två månader innan underrättelse lämnades enligt 30 § eller, om någon sådan underrättelse inte lämnats, två månader före tidpunkten för avskedandet. Arbetsgivaren får dock grunda avskedandet enbart på omständigheter som han har känt till mer än två månader, om tidsöverdraget berott på att han på arbetstagarens begäran eller med dennes medgivande dröjt med underrättelsen eller avskedandet eller om det finns synnerliga skäl för att omständigheterna får åberopas. Lag (1993:1496).

För att ett avskedande ska kunna komma ifråga krävs att det ska röra sig om ett sådant avsiktligt eller grovt vårdslöst beteende som inte ska behöva tålas i något rättsförhållande. Uppsåtlig brottslighet eller ohederligt handlande riktat mot arbetsgivaren eller arbetskollegor utgör normalt grund för avskedande. Även tillgrepp av saker med lågt värde från arbetsplatsen kan leda till avsked. Illojal konkurrens (se uppsägning p.g.a. personliga skäl) är normalt tillräcklig grund för avskedande.

Vid bedömningen av om det föreligger grund för avskedande sker i allmänhet en värdering av misskötsamhetens karaktär och arbetstagarens ställning m.m. Men till skillnad från när en prövning av om saklig grund föreligger för uppsägning p.g.a. personliga skäl enligt 7 § tillmäts inte ålder, anställningstid, tidigare felfri tjänstgöring etc. någon betydelse vid bedömningen.

Det finns ingen uppsägningstid vid avskedande och en arbetsgivare har heller ingen omplaceringsskyldighet. Däremot måste arbetsgivaren lämna besked om avsked till arbetstagaren minst en vecka i förväg enligt 30 §.

  • AD 2018 nr 24:Polismyndigheten har i strid mot ett beslut från Statens överklagandenämnd underlåtit att erbjuda en person en viss anställning. Tvisten har i första hand gällt om klaganden genom överklagandenämndens beslut fått den omtvistade anställningen och om staten, genom Polismyndigheten - genom att meddela klaganden att hon inte skulle få tillträda anställningen - avskedat henne. Arbetsdomstolen har funnit att överklagandenämndens beslut i sig inte inneburit att det uppstått ett nytt anställningsförhållande och därmed inte något avskedande. Arbetsdomstolen har därefter funnit att det inte finns förutsättningar att förelägga Polismyndigheten att - med eller utan vite - erbjuda klaganden anställningen i fråga.
  • AD 1995 nr 89:En kassörska i en Pressbyråbutik har avskedats på grund av vad som förekommit i samband med en kontroll utförd av bolagets säkerhetschef. Arbetsdomstolen finner att det inte förelegat tillräckliga skäl för avskedande men att arbetsgivaren haft saklig grund för att säga upp kassörskan.
  • AD 2001 nr 41:En arbetstagare har vid två tillfällen vägrat att utföra en viss arbetsuppgift. Fråga om omständigheterna har varit sådana att arbetsgivaren varit berättigad att avskeda honom.
  • AD 1999 nr 102:Fråga om en kommun har haft rätt att avskeda en arbetstagare som gjort sig skyldig till arbetsvägran.
  • AD 2014 nr 12:Fråga dels om en arbetstagare som tidigare varit vd och fått en ny anställning som Senior Advisor omfattats av företagsledarundantaget i 1 § anställningsskyddslagen eller inte, dels om arbetsgivaren har haft skäl för att med omedelbar verkan skilja arbetstagaren från anställningen.
  • AD 2006 nr 63:Fråga om det förelegat skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning av en vaktmästare på ett kommunalt sjukhem. Påståenden bl.a. om grov misskötsamhet i arbetet, ordervägran, oacceptabelt bemötande mot arbetskamrater och arbetsledning samt hot. Arbetsdomstolen har inte funnit att skäl för avskedande förelegat samt funnit att kommunen inte uppfyllt sin omplaceringsskyldighet och att det därmed inte ens förelegat saklig grund för uppsägning. Även fråga om vilka omständigheter som får läggas till grund för bedömningen av om kommunen haft rätt att skilja arbetstagaren från anställningen.
  • AD 2010 nr 8:Fråga om en arbetsgivare haft grund för att avskeda eller säga upp en arbetstagare som efter viss provokation tagit ett grepp på en arbetsledare och sedan knuffat in denne mot ett kylskåp. Även fråga om fördelningen av rättegångskostnader.
  • AD 2010 nr 50:Under pågående skadereglering har en gruppchef vid ett försäkringsbolag köpt en skoter till rabatterat pris av försäkringstagaren, ett företag som bl.a. säljer motorfordon. Fråga om förfarandet har utgjort grund för avskedande med hänsyn till den anställdes allmänna lojalitetsplikt mot arbetsgivaren samt försäkringsbolagets interna etiska regler. Arbetsdomstolen har funnit att det inte visats att priset på skotern varit så förmånligt att förfarandet har kunnat utgöra mutbrott. Med hänsyn till omständigheterna - bl.a. att gruppchefen tagit aktiv del i skaderegleringsärendet samt varit den som skulle ha handlagt ärendet vid ett eventuellt överklagande - har dennes handlande likväl ansetts vara ägnat att i så hög grad rubba det förtroende som bolaget måste kunna ha för honom att bolaget haft rätt att skilja honom från anställningen.
  • AD 2007 nr 33:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en servicetekniker som vid två tillfällen uppträtt påverkad av amfetamin resp. alkohol vid utförandet av sina arbetsuppgifter och som lagförts för rattfylleri, som begåtts i anställningen. Även fråga om det förelegat särskilda skäl för att stänga av serviceteknikern från arbete.
  • AD 2020 nr 26:En projektledare vid ett installationsföretag, i praktiken platschef för ett av företagets kontor, har avskedats sedan det framkommit att han, vid sidan av sin anställning, utan lov överfört 450 000 kr från arbetsgivarbolagets systerföretag till sitt eget företag. Avskedandet har ansetts lagligen grundat.
  • AD 1999 nr 141:Fråga om en arbetstagare har blivit skild från provanställning genom avskedande. Tillika fråga om fördelningen av rättegångskostnaderna i målet.
  • AD 2010 nr 51:En tingsnotarie har under en pågående process om ogiltigförklaring av ett avskedande och en uppsägning av honom, med anledning av att han dömts för misshandel, fått besked av lagmannen att han, på grund av brottmålsdomen, inte skulle få något förordnande att på eget ansvar handlägga vissa brottmål. Arbetsdomstolen förordnade att anställningen skulle bestå under tvisten varefter staten medgav talan i målet och i den dom som därefter meddelades ogiltigförklarades avskedandet och uppsägningen. Huvudsakligen fråga om staten, genom att inte förordna notarien, ska anses ha felaktigt avskedat alternativt sagt upp notarien eller ha brutit mot avstängningsförbuden i 35 och 37 §§ anställningsskyddslagen alternativt vägrat att rätta sig efter Arbetsdomstolen dom på så sätt att anställningen upplösts och skadeståndsskyldighet inträtt enligt 39 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2000 nr 75:Fråga om det funnits laga grund för avskedande av en arbetstagare som i brev till företagsledningen påstås ha bl.a. riktat hotelser om våld mot en högre chef.
  • AD 1999 nr 16:En undersköterska på ett kommunalt servicehem för äldre människor tillgrep från en av de boende en väska som innehöll drygt 20 000 kr i kontanter. Med anledning därav dömdes hon senare för snatteri och olovligt förfogande. Fråga om det har förelegat laga grund för avskedande. I Arbetsdomstolen görs gällande att undersköterskan har begått gärningen under inflytande av ett läkemedelsberoende av sjukdomskaraktär.
  • AD 2016 nr 24:En arbetstagare har blivit avskedad för att han under drygt ett par månader i strid med arbetsgivarens besked uteblivit från arbetet och i stället tagit hand om sin trafikskadade far i Iran. Fråga om avskedandet skett i strid med lagen om rätt till ledighet av trängande familjeskäl eller anställningsskyddslagen.
  • AD 2008 nr 10:En arbetstagare har på sin arbetsplats med hjälp av arbetsgivarens byggkran skadat sin egen bil i syfte att erhålla försäkringsersättning. Arbetsgivaren har ansetts berättigad att avskeda arbetstagaren.
  • AD 2006 nr 54:En arbetstagare har avskedats under påstående att denne utsatt en arbetskollega för sexuella trakasserier. Arbetsdomstolen finner att arbetstagaren gjort sig skyldig till upprepade grova sexuella trakasserier. Arbetsdomstolen uttalar att det finns anledning att liksom vid våld på arbetsplatsen anlägga ett strängt betraktelsesätt på ett sådant handlande. Avskedandet av arbetstagaren har bedömts som lagligen grundat.
  • AD 1999 nr 66:Vid en slakterianläggning vägrade de anställda vid slaktlinjen i en gemensam aktion att använda föreskrivet skyddsförkläde. Aktionen tvingade företaget att avbryta produktionen. Totalt varade produktionsstoppet knappt två timmar. Tre av arbetstagarna, vilka alla ingick i en ackordskommitté, blev till följd av aktionen avskedade. Fråga om avskedandena varit lagligt grundade. Även fråga om arbetsgivaren gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning och brott mot förtroendemannalagen.
  • AD 2013 nr 53:Tvist om giltighet av avskedande. Fråga om en arbetstagare uppträtt hotfullt och aggressivt mot sin chef, om arbetstagaren använt ett olämpligt språkbruk och om denne vägrat svara på frågor om sina arbetsuppgifter.
  • AD 2003 nr 16:En arbetstagare, som har blivit avskedad och efter avskedandet varit sjukskriven, har yrkat ekonomiskt skadestånd för inkomstförlust utgörande mellanskillnaden mellan utebliven lön och den sjukersättning som han erhållit. Arbetsdomstolen finner att avskedandet skett utan laga grund och dömer ut allmänt skadestånd. Omständigheterna är emellertid inte sådana att arbetsgivaren bör åläggas skadeståndsansvar för inkomstförlusten.
  • AD 2003 nr 32:En manlig arbetstagare inom en kommuns öppna psykiatrivård hade ett sexuellt förhållande med en yngre kvinna som var vårdtagare hos kommunen och som deltog i den kulturverksamhet som arbetstagaren bedrev i egenskap av projektledare och handledare. Fråga om arbetstagaren haft ett vårdansvar i förhållande till kvinnan och om det sexuella förhållandet mot den bakgrunden utgör laga grund för avskedande av arbetstagaren. Vidare fråga om tillämpningen av kollektivavtalsbestämmelse om löneavdrag under avstängning.
  • AD 2004 nr 57:Fråga om det förelegat grund för avskedande av en arbetstagare som var anställd hos Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik som s.k. trygghetsansvarig. Till stöd för avskedandet åberopades bl.a. att arbetstagaren haft illojala kontakter med underleverantörer till bolaget. Även fråga om bolaget gjort sig skyldigt till brott mot gällande kollektivavtal och brott mot 18 § medbestämmandelagen.
  • AD 1993 nr 18:Fråga huruvida det funnits grund för att avskeda eller säga upp en frisör som för egen del utfört klippningar på sin fritid. I målet åberopar arbetsgivarsidan bl.a. bestämmelserna i § 12 e) i riksavtalet mellan Sveriges Frisörföretagare och Handelsanställdas förbund, i vilket sägs att anställd inte äger rätt att under semester eller annan fritid utföra arbete inom yrket. Även fråga om frisörens arbetsgivare före avskedandet fullgjort sin skyldighet att överlägga med den lokala arbetstagarorganisationen.
  • AD 2005 nr 86:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller saklig grund för uppsägning av en kriminalvårdare som dömts för narkotikabrott och dopningsbrott.
  • AD 2010 nr 9:En arbetstagare varslades om avskedande som därefter drogs tillbaka varefter arbetsgivaren och arbetstagaren ingick ett avtal om att arbetstagaren med bibehållna anställningsvillkor skulle erhålla nya arbetsuppgifter, som inte ingick i arbetsskyldigheten, som skulle utföras hos en underleverantör till arbetsgivaren. Arbetstagaren återkallade sin accept, men arbetsgivaren ansåg att parterna träffat ett giltigt avtal och att arbetstagaren skulle arbeta i enlighet med överenskommelsen. Huvudsakligen fråga om avtalet är ogiltigt enligt avtalslagens bestämmelser.
  • AD 2005 nr 78:Fråga om det förelegat grund för avskedande av en präst. Påståenden bl.a. om att prästen låtit församlingen stå för kostnaderna för mat som inte kommit verksamheten till del och att hon gjort otillbörliga blomsterinköp samt ställt in gudstjänster utan giltiga skäl. Tillika fråga om vilka omständigheter som kan ligga till grund för prövningen av avskedandet.
  • AD 1995 nr 153:Kommun har funnits berättigad att avskeda två vårdare vid ett kommunalt vårdhem för bl.a. utvecklingsstörda omsorgstagare. Avskedandena grundades på att de båda vårdarna, i samband med att de tillsammans med två av omsorgstagarna vid vårdhemmet besökte en fritidsstuga, hade för pengar som tillhörde de båda omsorgstagarna inköpt 10 burkar starköl och tre flaskor lättvin, medfört dessa drycker till stugan och under vistelsen där själva förtärt en del av dryckerna.
  • AD 2007 nr 20:Fråga om det förelegat grund för avskedande alternativt saklig grund för uppsägning av en polis på grund av innehållet i två e-postmeddelanden som polisen skickat till företrädare för Malmö stad. Staten har gjort gällande att agerandet har varit ägnat att på ett mycket allvarligt sätt skada förtroendet för honom som polis och allmänhetens förtroende för polisen. Arbetsdomstolen, som konstaterar att polisen utnyttjat sin grundlagsskyddade yttrandefrihet, har inte funnit att omständigheterna varit sådana att det förelegat skäl för avskedandet eller saklig grund för uppsägning.
  • AD 2007 nr 43:Fråga om tillämpning av den s.k. tvåmånadersregeln i anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen har funnit att en arbetsgivare, som grundat ett avskedande på att arbetstagarens handlande utgjort brottslig gärning, har haft rätt att avvakta lagakraftvunnen dom i brottmålet. Den omständigheten att avskedandet skett tidigare medför inte att tvåmånadersfristen skall räknas från annan tidpunkt.
  • AD 1995 nr 3:I en verkstadslokal som disponerats av en hos Volvo anställd montör har anträffats ett antal skilda verktyg och andra föremål som härrör från Volvo. Arbetsgivaren gör gällande att föremålen åtkommits genom brott. Arbetsgivaren har ansetts berättigad att avskeda montören. Fråga om brottmålsdomens verkan i tvistemålet.
  • AD 2011 nr 71:Fråga huvudsakligen om en fastighetsmäklare själv frånträtt sin anställning alternativt sagt upp sig eller om arbetstagaren blivit avskedad alternativt uppsagd av arbetsgivaren samt om grund för avskedande alternativt uppsägning förelegat. Därutöver fråga om bl.a. rätt till provisionsersättning för det fall mäklaren inte själv slutför hela mäklaruppdraget.
  • AD 2013 nr 22:Frågan om en kvinna varit anställd hos arbetsgivaren när hon önskade återkomma i arbete efter föräldraledighet har besvarats jakande. Därefter fråga om det erbjudande om arbete som hon då fick, mot bakgrund av föräldraledighetslagens och EU-rättens reglering på området, varit att anses som sammantaget likvärdigt med det hon hade innan föräldraledigheten. Arbetsdomstolen har funnit att så inte varit fallet och att erbjudandet inneburit ett lägre arbetstidsmått varför arbetstagaren haft rätt avböja erbjudandet, utan att riskera sin anställning samt att hon, på grund av arbetsgivarens samlade agerande, avskedats.
  • AD 2010 nr 90:En säljare av konsulttjänster, som ingick i arbetsgivarens ledningsgrupp, uppgav för en av arbetsgivarens kunder att han hade blivit uppsagd. Han överförde senare ett stort antal dokument från bolagets server till sin privata e-postadress och raderade vissa av bolagets dokument. Fråga huruvida arbetstagaren genom sitt handlande åsidosatte sin lojalitetsplikt på sådant sätt att det har förelegat laga grund för avskedande.
  • AD 2011 nr 24:Ett landsting har gjort gällande att en arbetstagare, en skötare, under nattskiftet sovit under ett extravak och att hon dessförinnan, under ett annat nattskift, ertappats nerbäddad som för att sova. Fråga om så varit fallet och om det förelegat laga skäl för avskedande. Därutöver fråga om ett möte som föregick ett beslut om avstängning av arbetstagaren var en förhandling och om landstinget fullgjort sin förhandlingsskyldighet.
  • AD 1997 nr 48:Fråga om det förelegat giltig grund för avskedande av en lärare som dömts för misshandel av elever.
  • AD 1996 nr 117:Tvist uppkommer med anledning av att en arbetstagare skilts från sin anställning. I målet uppkommer frågor om arbetsgivaren gjort sig skyldig till förhandlingsvägran, om arbetstagaren var tillsvidareanställd eller provanställd och om saklig grund för uppsägning förelåg. Vidare uppkommer fråga om arbetstagaren är berättigad till ekonomiskt skadestånd för inkomstbortfall som inträffar några månader efter det att han skilts från sin anställning och efter det att han innehaft ett par tillfälliga anställningar.
  • AD 2001 nr 14:Ett kommunalt anställt vårdbiträde har mot viss ersättning utfört klädtvätt, fönsterputsning och liknande tjänster åt en vårdtagare inom äldreomsorgen. Fråga om kommunen har varit berättigad att skilja vårdbiträdet från anställningen genom avskedande eller uppsägning.
  • AD 2019 nr 15:Fråga om det funnits laga grund för avskedande av en generaldirektör. Tvisten har rört om generaldirektören gjort sig skyldig till vårdslöshet med hemlig uppgift, om hennes agerande, även om handlandet inte utgjort straffbar gärning, varit sådant att skäl för avskedande funnits, om de faktiska omständigheterna får läggas till grund för bedömningen om avskedandet varit lagligen grundat, om staten agerat i strid med tvåmånadersregeln och om staten varit förhindrad att avskeda generaldirektören dels då den redan vidtagit en arbetsrättslig åtgärd, dels eftersom det agerande som lagts henne till last avser ett agerande i hennes tidigare anställning.
  • AD 2013 nr 57:En arbetsgivare har utan laga grund avbrutit en tidsbegränsad anställning med omedelbar verkan. Fråga om skadeståndets storlek.
  • AD 2003 nr 54:Fråga om det har funnits laglig grund för avskedande av en kommunalt anställd boendestödsassistent på grund av dennes uppträdande mot en av vårdtagarna.
  • AD 2010 nr 37:Fråga om ogiltigförklaring av avskedande av en arbetstagare som enligt arbetsgivaren har gjort sig skyldig till hot om och försök till misshandel på arbetsplatsen.
  • AD 2009 nr 34:I en tvist om avskedande uppkommer bl.a. frågan om rättsverkan enligt 35 § medbestämmandelagen inträffat beträffande en arbetstagares anspråk på lön och semesterersättning avseende tiden före avskedandet.
  • AD 2010 nr 57:Fråga om det har förelegat grund för avskedande. Påståenden bl.a. om att arbetstagaren uttalat ett dödshot mot en kollega.
  • AD 1998 nr 82:Fråga om det förelegat grund för avskedande av en arbetstagare som medverkat till att bl.a. utrustning från sjukhus frånhänts arbetsgivaren, ett landsting. - Även frågor om tolkning av bestämmelser i kollektivavtal, § 10 och § 20 i AB 95 om avstängning respektive lön vid avstängning. I domen prövas om det är förenligt med bestämmelserna att avstänga en arbetstagare från tjänstgöring för tiden efter det att åklagaren lagt ned en mot arbetstagaren riktad förundersökning samt om arbetstagaren har rätt att återfå avlöningsförmåner som innehållits under avstängningstiden när han sedan avskedas.
  • AD 2006 nr 103:Fråga om en idrottsförening haft laga grund för avskedande av en anställd sedan denne skickat ut två mejl med kritik mot personer i föreningens styrelse. Båda mejlen har nått ut till ett stort antal mottagare. Arbetsdomstolen finner bl.a. att mejlens innehåll haft karaktären mera av angrepp på enskilda personer och beskyllningar än av saklig kritik samt att de har skadat föreningens anseende. Laga grund för avskedande har ansetts föreligga. I målet uppkommer även fråga om bestämmande av ersättningen till arbetstagarens rättshjälpsbiträde.
  • AD 2013 nr 12:Fråga om ogiltigförklaring av avskedande på grund av bland annat sexuella trakasserier innefattande även fråga om arbetsgivaren till följd av den så kallade tvåmånadersregeln i 18 § anställningsskyddslagen förlorat rätten att till grund för avskedandet åberopa samtliga tillfällen av sexuella trakasserier.
  • AD 2020 nr 30:En underhållsreparatör inom tung industri har under en längre tid medvetet olovligen kört arbetsfordon i arbetet på arbetsgivarens industriområde, som har en komplex och farofylld trafikmiljö. Arbetsgivarens avskedande av underhållsreparatören har ansetts lagligen grundat. Underhållsreparatörens eventuella alkoholsjukdom kunde inte i någon relevant mening anses ha orsakat det agerande som har betydelse för avskedandefrågan.
  • AD 2017 nr 47:Fråga om det har funnits laglig grund för avskedande eller saklig grund för uppsägning av en rektor.
  • AD 2009 nr 24:Ett åkeribolag har avskedat en chaufför. Som grund för avskedandet har bolaget åberopat att chauffören stulit två pallar parfymerivaror i bolagets terminalbyggnad. Fråga huruvida åkeribolaget har förmått styrka att chauffören har gjort sig skyldig till den aktuella stölden.
  • AD 2001 nr 35:Fråga om det förelegat laglig grund för avskedande av en postkassör som i samband med att en bedragare gjorde ett uttag av ett större belopp från ett konto inte vidtagit vissa kontrollåtgärder som skulle ha vidtagits vid uttag av större belopp.
  • AD 1996 nr 15:Fråga om det förelegat giltig grund för avskedande av en av ett bildelsföretag anställd som startat en egen i viss mån med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet.
  • AD 2012 nr 49:En pilot har till följd av att han inte längre uppfyllde de medicinska kraven för att inneha trafikflygarcertifikat fått certifikatet återkallat. Härefter har piloten blivit avskedad. Enligt kollektivavtalet har en pilot som fått certifikatet återkallat av medicinska skäl rätt till löpande trygghetsersättning av arbetsgivaren efter viss karenstid. Arbetsgivaren har i detta fall inte betalat ut trygghetsersättning till piloten med hänvisning till att han förlorat sin anställning till följd av avskedandet och inte på grund av certifikatförlusten. Fråga dels om det förelegat laga grund för avskedandet, dels om piloten haft rätt till den löpande trygghetsersättningen enligt kollektivavtalet.
  • AD 2002 nr 13:Fråga om en arbetstagare blivit avskedad från sin tillsvidareanställning eller självmant lämnat den.
  • AD 2005 nr 124:Fråga om det förelegat grund för avskedande av en lärare på en folkhögskola. Till stöd för avskedandet åberopades bl.a. att läraren skriftligen och muntligen med ett grovt språkbruk framfört kränkande påståenden och omdömen om bl.a. skolans rektor till folkhögskolans styrelse och personal. Fråga också om arbetsgivaren är skadeståndsskyldig eftersom beskedet om avskedande inte lämnats till arbetstagaren personligen eller i rekommenderat brev.
  • AD 1997 nr 13:Fråga om avskedande av en polisassistent som har gjort sig skyldig till grovt rattfylleri samt vid två ytterligare tillfällen till bl.a. grov olovlig körning. Betydelsen av alkoholberoende av sjukdomskaraktär och åtgärder för rehabilitering. Allmänna uttalanden om tillämpningen av anställningsskyddslagens avskedanderegel i fall då en anställd inom det offentliga området har begått brott.
  • AD 2011 nr 90:En arbetstagare har avskedats från sin anställning som stormarknadschef på en livsmedelsbutik. Som grund för avskedandet har åberopats att han delat ut presentkort till sin personal på sådant sätt att det varit i strid med arbetsgivarens regelverk och lag. Tvist har uppkommit om avskedandet varit lagligen grundat.
  • AD 1996 nr 99:Fråga om det förelegat giltig grund för avskedande av en stadsarkitekt, som innehade ett visstidsförordnande, med anledning av vissa åtgärder med en av arbetsgivaren leasad bil.
  • AD 1998 nr 2:Fråga om det förelegat laglig grund för avskedande av en arbetstagare - verkmästare vid ett företags fastighetsavdelning - som från ett varulager hos företaget tillägnat sig ett par bromsbelägg.
  • AD 2009 nr 22:En kommunanställd arbetstagare avskedades från sin anställning sedan han hade druckit alkohol i samband med utförandet av sina arbetsuppgifter och därefter i anslutning till arbetsdagens slut kört bil med en alkoholkoncentration uppgående till 1,2 promille i blodet. Fråga om avskedandet var lagligen grundat.
  • AD 2009 nr 55:En övergång av verksamhet, enligt 6 b § anställningsskyddslagen, har skett från ett handelsbolag till ett aktiebolag. Fyra arbetstagare har sagts upp av handelsbolaget på grund av arbetsbrist och deras uppsägningstid har löpt ut före verksamhetsövergången. Fråga om arbetstagarnas anställningsavtal har övergått till aktiebolaget och då bl.a. om de avskedats eller sagts upp i strid med turordningsreglerna och, för det fall Arbetsdomstolen kommer fram till att anställningsavtalen inte har övergått till aktiebolaget, om aktiebolaget brutit mot anställningsskyddslagens bestämmelser om företrädesrätt till återanställning.
  • AD 2016 nr 47:Fråga om skäl för avskedande eller i vart fall saklig grund för uppsägning förelegat. Tvisten rör huvudsakligen om det är visat en arbetstagare vid sex tillfälle har levererat dubbla leveranser av öl om vardera ca 1 000 liter till kunder trots att arbetstagaren ostridigt har makulerat den ena av två ordrar och om arbetstagaren vid ett tillfälle levererat 1 000 liter öl utan att upprätta en order, vilket fått till följd att kunderna inte fakturerats den levererade ölen.
  • AD 2008 nr 43:Fråga om det funnits laglig grund för avskedande av en larmoperatör som blockerat trygghetslarm från att komma in till larmcentralen. Även fråga om vilka omständigheter som kan ligga till grund för prövning av avskedandet.
  • AD 2009 nr 59:En tingsnotarie som har dömts till villkorlig dom och dagsböter för en misshandel som begåtts ett knappt år före anställningen har avskedats. Arbetsdomstolen har vid prövning av yrkande om interimistiskt förordnande funnit att anställningen trots avskedandet ska bestå till dess tvisten har slutligt avgjorts, eller längst till dess notarietjänstgöringen fullgjorts.
  • AD 2003 nr 50:En arbetstagare har avskedats på grund av arbetsvägran och olovlig frånvaro under nära tre månaders tid. Fråga om laga grund för avskedande eller saklig grund för uppsägning förelegat då arbetstagarens frånvaro enligt arbetstagarsidan hade sin grund i psykisk sjukdom.
  • AD 2015 nr 47:Tvist om giltighet av ett avskedande av en produktionsledare. Fråga bland annat om produktionsledaren hade registrerat arbetstid felaktigt.
  • AD 1994 nr 46:En arbetstagare med två tillsvidareanställningar hos ett landsting, nämligen en tjänst som vårdlärare vid landstingets vårdgymnasier och - med tjänstledighet från lärartjänsten - en tjänst som rektor för ett av vårdgymnasierna, sände med utnyttjande av sin ställning som rektor till landstinget in grundlöst avlöningsunderlag för sina två barn. Till följd därav betalade landstinget för de båda barnen ut lön och reseersättning med sammanlagt 84 120 kr samt socialavgifter med 29 512 kr. De belopp som sålunda utbetalades som lön och reseersättning överlämnade arbetstagaren enligt uppgift till de båda barnen med förklaringen att arbetstagaren själv tjänat pengarna på övertidsarbete. - Landstinget har ansetts berättigat att på grund av arbetstagarens ifrågavarande handlande avskeda arbetstagaren såväl från lärartjänsten som från rektorstjänsten hos landstinget. - Fråga om det med hänsyn till ett tidigare avgörande av arbetsdomstolen förelåg skäl att med stöd av 5 kap. 2 § första stycket arbetstvistlagen förordna att vardera parten skulle bära sina egna rättegångskostnader.
  • AD 1997 nr 147:Fråga om ett vaktbolag haft rätt att skilja en hallvakt på Arlanda flygplats från hennes anställning sedan vakten omkring tio minuter före tjänstgöringens slut underlåtit att bege sig på ett s.k. läkarutrop.
  • AD 1995 nr 137:Fråga om en arbetsgivare haft grund för att avskeda en kypare som påstås ha stulit en flaska eau de toilette i tax-free butiken ombord på det fartyg där denne var anställd.
  • AD 2001 nr 61:Otillåten könsdiskriminering? Fråga om en kvinna och ett företag har träffat ett anställningsavtal och om företaget kort därefter skilt kvinnan från denna anställning på grund av att hon var gravid.
  • AD 2014 nr 90:Fråga om det funnits laga grund för att avskeda en arbetstagare som påstås ha utsatt en kollega för oönskade närmanden på arbetsplatsen bl.a. genom att vid ett tillfälle ta tag i henne och kyssa henne mot hennes vilja.
  • AD 2000 nr 12:En arbetstagare, som arbetar dagtid och bl.a. sysslar med truckkörning, har sjukanmält sig hos sin arbetsgivare och uppbär sjuklön. Under samma period deltar han på kvällstid i en betald truckförarutbildning hos en annan arbetsgivare. Med anledning härav - och på grund av sena ankomster i stor omfattning - blir han avskedad. Fråga om ogiltigförklaring av avskedandet.
  • AD 1997 nr 144:En vårdare på ett kommunalt hem för utvecklingsstörda avskedas under påstående om hon har gjort sig skyldig till stölder m.m. I målet uppkommer fråga om vilka omständigheter som kommunen får åberopa som stöd för avskedandet mot bakgrund av de skriftliga preciseringar i detta hänseende som kommunen gjorde efter avskedandet. - Arbetsdomstolen finner att avskedandet har ägt rum utan att det ens har förelegat saklig grund för uppsägning. Fråga om storleken av det allmänna skadeståndet på grund av det obefogade avskedandet. Vidare fråga om allmänt skadestånd på grund av avstängning.
  • AD 2017 nr 13:En kemist som under ett antal månader fått lägre lön än den som framgick av hans anställningsavtal kontaktade sin arbetstagarorganisation som sände arbetsgivaren ett kravbrev om de lönebelopp som dragits av. När arbetsgivarbolaget fick kravbrevet uppstod en ordväxling med förhöjt tonläge mellan bolagets företrädare och arbetstagaren, varpå arbetstagaren lämnade arbetsplatsen för att inte mer återkomma. Fråga om lönesänkningen varit avtalad och om arbetstagaren självmant lämnat anställningen eller om han blivit avskedad samt om det i så fall har inneburit en kränkning av arbetstagarens föreningsrätt och ett intrång i arbetstagarorganisationens verksamhet. Även fråga om bolaget utnyttjat en oklar situation om arbetstagarens anställning på ett sådant sätt att det är att jämställa med ett avskedande. - Fråga om hur stort, om något, allmänt skadestånd som ska betalas på grund av att arbetsgivaren i strid med 26 § semesterlagen betalat ut arbetstagarens semesterlön månadsvis.
  • AD 2000 nr 28:Fråga huruvida arbetsgivare haft rätt att avskeda en anställd som misshandlat en annan anställd i en träningslokal som tillhandahölls av arbetsgivaren. I målet uppkommer fråga om betydelsen av att arbetstagaren, som led av diabetes, kan ha befunnit sig i ett s.k. hypoglykemiskt tillstånd när misshandeln ägde rum.
  • AD 2011 nr 14:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en tennistränare. Påståenden bl.a. om samarbetsproblem, överträdelse av befogenheter och arbetsvägran. Även fråga om det förelegat orsakssamband mellan arbetsgivarens agerande och arbetstagarens sjukskrivning.
  • AD 2001 nr 24:En kommun avskedade ett vid hemtjänsten anställt vårdbiträde som inte informerat arbetsgivaren om att en vårdtagare, för vilken hon var kontaktperson, upprättat ett testamente till förmån för henne. Fråga om det förelegat grund för avskedandet.
  • AD 2002 nr 89:Fråga om styrelsen för en förening, vars verksamhet bedrivs utifrån antroposofisk grund, kan anses ha skilt en arbetstagare, medarbetare, från dennes anställning genom att omplacera denne till nya arbetsuppgifter. I tvisten aktualiseras vissa bestämmelser i ett kollektivavtal mellan Huvudmannaförbundet för antroposofiskt orienterade verksamheter och Medarbetareförbundet för antroposofiskt orienterade medarbetare.
  • AD 2006 nr 127:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som på arbetsplatsen och under arbetstid kastat kniv efter en arbetskamrat. Arbetsdomstolen har funnit att beteendet varit sådant att grund för avskedande förelegat.
  • AD 2008 nr 63:En systemadministratör har omplacerats till arbete som vaktmästare. Fråga dels om arbetstagaren enligt sitt anställningsavtal varit skyldig att tjänstgöra som vaktmästare, dels om arbetsgivaren genom omplaceringen skilt arbetstagaren från hans anställning och - när den senare frågan besvarats nekande - om beslutet om omplacering kan underkastas rättslig prövning. Även fråga om föreningsrättskränkning och brott mot 3, 4 och 5 §§ förtroendemannalagen.
  • AD 2006 nr 111:Fråga om avskedande av lärare som misshandlat en elev genom att ge denne en örfil. Avskedandet har bedömts som lagligen grundat.
  • AD 2007 nr 53:En arbetsgivare har avskedat en facklig förtroendeman och avstängt honom från arbete. Fråga om avskedandet inneburit föreningsrättskränkning och brott mot anställningsskyddslagen. Även frågor om arbetsgivarens skyldighet att varsla och underrätta i samband med avstängningen.
  • AD 2010 nr 95:En arbetstagare har varit anställd som paketerare på ett företag verksamt inom livsmedelsbranschen. I målet uppkommer i huvudsak följande frågor: - 1. Har arbetstagaren blivit avskedad från en tillsvidareanställning? - 2. Eller har arbetstagaren i strid mot livsmedelsavtalet haft tidsbegränsade anställningar hos bolaget under mer än sammanlagt tolv månader? - 3. Har bolaget brutit mot livsmedelsavtalet genom att underlåta att utge lön och andra ersättningar till arbetstagaren?
  • AD 2001 nr 32:Ett vårdbiträde har avskedats sedan han underlåtit att vidta åtgärder med anledning av att en äldre vårdtagare via sitt trygghetslarm i hemmet larmat vårdbiträdets tjänsteställe 99 gånger. Fråga om det förelegat laga grund för avskedandet. I målet tar Arbetsdomstolen ställning till om arbetsgivaren, genom att vid en förhandling med anledning av det inträffade ingå en överenskommelse med vårdbiträdet om sänkt sysselsättningsgrad för denne, är förhindrad att därefter lägga enbart händelsen med larmen till grund för att skilja honom från anställningen.
  • AD 2013 nr 89:Avskedande av arbetstagare som tillgripit två pallar med rostfritt skrot på arbetsplatsen.
  • AD 2009 nr 48:Fråga om en kommun har haft laglig grund för att avskeda en sektionschef vid kommunen, som påstås ha bl.a. agerat i strid med kommunens upphandlingspolicy, delegationsordning och faktureringsrutiner samt brustit i sin tillsyn över verksamheten.
  • AD 2012 nr 36:En kommun har avskedat ett vårdbiträde under påstående av att han vid två tillfällen agerat sexuellt mot en brukare i samband med intimhygien. Förbundet har förnekat att vårdbiträdet agerat på sätt kommunen påstått. Fråga om det har förelegat laga grund för avskedandet alternativt saklig grund för uppsägning.
  • AD 1999 nr 9:Fråga om en arbetstagare blivit avskedad från sin anställning eller självmant lämnat den.
  • AD 2010 nr 36:Arbetsgivaren har skiljt en 63-årig arbetstagare, en musiker, från anställningen då arbetsgivaren menade att arbetstagarens visstidsanställningar löpt ut och att arbetstagarens tidigare tillsvidareanställning hade upphört p.g.a. avtalad avgångsskyldighet vid utgången av det spelår som arbetstagaren fyllde 60 år. Huvudsakligen fråga om det förelegat ett sådant enskilt avtal om avgångsskyldighet som ingåtts före den 1 september 2001 och som därmed inte omfattas av regleringen i 32 a § anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen finner att så inte varit fallet, att arbetstagaren därmed omfattats av rätten att vara kvar i anställningen till 67 års ålder och att arbetstagaren får anses ha sagts upp i strid med regleringen i anställningsskyddslagen.
  • AD 2002 nr 85:En städare avskedades från sin anställning sedan arbetsgivaren funnit att ett stort antal samtal, varav flera timslånga, hade ringts till städarens mobiltelefon från telefoner hos ett företag, vid vilket denne städade. Bonus i form av samtalstid hade därvid tillförts det kontantkort som städarens mobiltelefon var utrustad med. Fråga om det var städaren själv, alternativt någon som städaren förmått därtill, som ringt dessa samtal och om grund för avskedande förelegat.
  • AD 2009 nr 95:Fråga om en IT-tjänsteman vid Skatteverket med avsikt har vidtagit åtgärder för att åstadkomma skador i verkets datasystem. Laga grund för avskedande? Dessutom fråga om IT-tjänstemannen genom sitt handlande har ådragit sig skyldighet att betala skadestånd till staten.
  • AD 1999 nr 31:Fråga om det förelegat laglig grund för avskedande av en polisman som dömts bl.a. för förskingring. Betydelsen av polismannens personliga förhållanden.
  • AD 1998 nr 145:Fråga om en arbetsgivare haft grund för att avskeda en arbetstagare som utom tjänsten vid en av arbetsgivaren anordnad julfest utövat våld mot en chef och uttalat hotelser mot denne och andra anställda.
  • AD 2015 nr 13:Tvisten gäller om ett avskedande har varit lagligen grundat. Fråga om arbetsgivaren har känt till de omständigheter som åberopats till grund för avskedandet mer än två månader innan underrättelsen om det tilltänkta avskedandet lämnades och därför, till följd av den s.k. tvåmånadersregeln, förlorat möjligheten att åberopa omständigheterna som avskedandegrund.
  • AD 2015 nr 26:En lärare har haft flera på varandra följande vikariatsanställningar. Fråga om tillämpning av den så kallade omvandlingsregeln i 5 § andra stycket anställningsskyddslagen. Fråga även om arbetsgivaren har skiljt läraren från hennes anställning eller om läraren frivilligt frånträtt anställningen.
  • AD 1997 nr 36:Fråga om en arbetsgivare haft grund för att häva ett anställningsavtal med stöd av allmänna avtalsrättsliga regler om avtals ogiltighet eller att skilja arbetstagaren ifråga från anställningen genom avskedande eller uppsägning när det framkommit att arbetstagaren på grund av ekonomiska oegentligheter avskedats från en tidigare anställning.
  • AD 2010 nr 26:En rehabiliteringsassistent blev spottad i ansiktet av en vårdtagare som skulle hjälpas till toaletten. Rehabiliteringsassistenten gav då vårdtagaren, som var svårt hjärnskadad efter en stroke, en örfil. Fråga om det funnits laga grund för att avskeda rehabiliteringsassistenten.
  • AD 2014 nr 13:En ishockeyspelare träffade ett anställningsavtal med en elitserieklubb för fyra säsonger. Fråga om avtalet upphörde när klubben åkte ur elitserien. Även fråga om det fanns skäl att jämka avtalet och om skadestånd ska utgå för överträdelse av föreskrifterna i 19, 20 och 30 §§ anställningsskyddslagen då arbetsgivaren utgick från att anställningen upphörde när klubben åkte ur elitserien (s.k. konsekvensskadestånd).
  • AD 2013 nr 25:Fråga om det har förelegat laga grund för avskedande, alternativt saklig grund för uppsägning, av en lektor vid en högskola som påstås ha misskött sina arbetsuppgifter genom att hantera examination av studenter på ett felaktigt sätt och genom att obehörigen sluta avtal för högskolans räkning.
  • AD 1997 nr 95:Fråga om avskedande av en polisman som dömts för snatteri, men förnekat brottet.
  • AD 2017 nr 17:En arbetssökande och en skolchef undertecknade ett anställningsavtal avseende en anställning som rektor och förskolechef. Fråga om arbetsgivaren blivit bunden av anställningsavtalet, och i så fall, om det funnits laglig grund att skilja arbetstagaren från anställningen.
  • AD 1995 nr 66:I samband med att ett företags verksamhet till stora delar skall avvecklas blir tre arbetstagare uppsagda på grund av arbetsbrist. På föranledande av arbetsgivaren kvarstår arbetstagarna i anställningarna efter den i uppsägningsbeskeden angivna uppsägningstidens utgång. Har uppsägningarna härigenom förfallit och arbetstagarna blivit skilda från anställningarna genom avskedande eller har uppsägningstiderna förlängts genom överenskommelser mellan arbetsgivaren och de anställda i varje enskilt fall?
  • AD 2009 nr 23:En polisman med närmare 40 års anmärkningsfri tjänst inom polisen har blivit avskedad sedan han dömts för misshandel av två ungdomar i samband med ett ingripande i tjänsten. Arbetsdomstolen har funnit att det förelegat laglig grund för avskedandet.
  • AD 2014 nr 62:En kyrkoherde har avskedats. Fråga huvudsakligen om församlingen haft rätt att skilja kyrkoherden från anställningen, varvid bl.a. gjorts gällande att kyrkoherden ägnat en övervägande del av sin arbetstid åt privat affärsverksamhet. Även fråga om kyrkoherden omfattats av företagsledarundantaget i anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen har funnit att så inte varit fallet. I avskedandedelen även fråga om beräkningen av lönefordran med anledning av att Arbetsdomstolen ogiltigförklarat avskedandet. Därutöver fråga om rätt till ränta på semesterersättning som utbetalats, rätt till allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen, rätt till viss bilersättning och om brott mot bilersättningsavtalet och slutligen om församlingen brutit mot 16 § tredje stycket medbestämmandelagen, genom att inte upprätta och tillställa förbundet protokoll från den lokala tvisteförhandlingen.
  • AD 1994 nr 17:När en arbetstagare återkommer till sin gamla arbetsplats efter det att han fullgjort sin värnpliktstjänstgöring möts han av beskedet att han inte längre har kvar någon anställning. Fråga om arbetstagaren därigenom avskedats. I målet är arbetstagaren innehaft en provanställning som vid tiden för militärtjänstgöringens påbörjande övergått till en tillsvidareanställning eller om arbetstagaren endast innehaft en tidsbegränsad anställning som gällde fram till dess militärtjänstgöringen påbörjades. Även fråga om bolaget fullgjort sin förhandlingsskyldighet.
  • AD 1999 nr 29:En städledare har avskedats från sin anställning. Som grund för avskedandet har arbetsgivaren åberopat att städledaren på olika sätt misskött sig i sitt arbete, bl.a. genom att sexuellt trakassera kvinnliga städare. Arbetsdomstolen finner att avskedandet har varit lagligen grundat.
  • AD 2019 nr 20:Arbetsdomstolen har ansett att det inte funnits laga skäl för avskedade, men väl saklig grund för uppsägning, av en arbetstagare vid ett HVB-hem som bl.a. inte följt en arbetsledares instruktioner.
  • AD 1999 nr 64:Laga skäl för avskedande av en arbetstagare som genom lagakraftvunnen dom befunnits skyldig till försök till våldtäkt på en arbetskamrat har befunnits föreligga. Arbetsdomstolen har i likhet med tingsrätten inte funnit anledning att i sammanhanget gå närmare in på fråga om omplacering av arbetstagaren.
  • AD 2018 nr 58:Bevisvärdering vid prövning av yrkande om interimistiskt förordnande att anställning trots avskedande ska bestå till dess tvisten har slutligt avgjorts.
  • AD 2011 nr 94:En arbetstagare har avskedats från sin anställning hos ett bolag. Fråga om bolaget hade laga grund för avskedandet eller om det i vart fall förelåg saklig grund för en uppsägning av personliga skäl. Även fråga om anställningen ändå skulle ha upphört på grund av en påstådd överenskommelse mellan bolaget, arbetstagaren och arbetstagarens fackliga organisation, eller i alla händelser till följd av arbetsbrist hos bolaget.
  • AD 2004 nr 37:Fråga om en arbetsgivare haft rätt att frigöra sig från en av arbetstagaren ännu inte tillträdd tidsbegränsad anställning.
  • AD 1994 nr 9:Fråga om ogiltigförklaring av en kommuns avskedanden av tre arbetstagare vid ett sjukhem, vilka av kommunen ansågs dels ha brustit i insikt om vad som har varit väsentligt i vårdarbetet och dels åsidosatt sina centrala åligganden.
  • AD 1999 nr 61:En konsult i databranschen sade upp anställningen med en månads uppsägningstid och lämnade samtidigt ett anbud på ett arbete hos en uppdragsgivare till arbetsgivaren. Fråga om arbetsgivaren i denna situation varit berättigad att genom avskedande skilja arbetstagaren från hans anställning (jfr domen 1977 nr 118).
  • AD 1996 nr 55:Fråga om en kommun haft giltig grund för att avskeda en lärare under påstående att denne har sexuellt trakasserat kvinnliga elever.
  • AD 2011 nr 74:En polisinspektör får inte avskedas för att han använt sin grundlagsskyddade yttrandefrihet genom att blogga bl.a. om polisen på fritiden. Polisinspektören får inte ersättning för inkomstförlust vid sjukskrivning, eftersom det inte finns något adekvat orsakssamband mellan statens agerande och arbetsoförmågan.
  • AD 1998 nr 98:Fråga om avskedande av en kommunal tjänsteman med anledning av dennes privata affärsförbindelse med en företagare som av kommunen anlitades som entreprenör.
  • AD 2005 nr 60:Fråga om det har funnits laglig grund för avskedande eller saklig grund för uppsägning av två kommunalt anställda vårdbiträden på grund av deras bemötande av en boende (vårdtagare) i ett äldreboende.
  • AD 1998 nr 22:Sedan rektorn vid en folkhögskola beviljats tjänstledighet från sin tjänst för att i stället utföra annat arbete inom skolan förs förhandlingar mellan parterna om rektorns fortsatta anställningsförhållanden. Efter viss ytterligare brevväxling upphör rektorns anställning vid skolan. I tvist mellan parterna uppkommer bl.a. följande frågor. 1) Har rektorn haft en sådan företagsledande ställning att han faller utanför anställningsskyddslagens tillämpningsområde? - 2) Sade rektorn själv upp sin anställning eller blev han avskedad av skolan? - 3) Förelåg tillräckliga skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning?
  • AD 2014 nr 89:Fråga huvudsakligen om det förelegat skäl för avskedande av en befälhavare som inte stannat och vänt fartyget i samband med en man överbord-händelse.
  • AD 2014 nr 9:Fråga om det förelegat skäl för avskedande. Arbetsgivaren har gjort gällande att arbetstagaren, en läkarsekreterare, uppvisat återkommande och djupa samarbetsproblem och att hon brustit i bemötandet av patienter, arbetsvägrat och brustit i journalhanteringen samt att hon medvetet gjort felaktiga korrigeringar i tidsredovisningssystemet och agerat felaktigt i samband med listning av patienter. Arbetsdomstolen har sammanfattningsvis funnit att arbetstagaren varit involverad i djupa och långvariga samarbetssvårigheter som har gått ut över verksamheten och i övrigt gjort sig skyldig till misskötsamhet av så allvarlig natur att landstinget sammantaget haft skäl för att skilja arbetstagaren från anställningen genom ett avskedande.
  • AD 2018 nr 66:En arbetstagare har varit oense med sin arbetsgivare om semesterförläggningen. Han har sedan varit frånvarande från arbetet under en vecka i strid med arbetsgivarens uttryckliga besked. Fråga om arbetstagaren avslutat anställningen själv eller om arbetsgivaren skilt honom från anställningen. Även fråga om det funnits skäl för avskedande eller uppsägning till följd av hans frånvaro.
  • AD 2006 nr 22:Fråga om det förelegat grund för avskedande av tre arbetstagare som haft anställning vid en chokladfabrik. Arbetsdomstolen finner det inte visat att arbetstagarna känt till eller förstått att de i strid med interna regler hämtat godis på lagret, varför grund för avsked eller uppsägning inte förelegat. Skäl föreligger att kritisera en av arbetstagarna för att utan lov ha hämtat kasserad datautrustning på lagret men domstolen finner att agerandet inte varit av så allvarlig beskaffenhet att det kan motivera ett avskedande eller en uppsägning. Även fråga om storleken av det allmänna skadeståndet.
  • AD 1999 nr 144:En försäljare hos ett företag i säkerhetsbranschen lät under pågående anställning tillsammans med en installationstekniker registrera ett handelsbolag med en verksamhetsinriktning som delvis sammanföll med arbetsgivarens. Försäljaren påbörjade dock ingen verksamhet i handelsbolaget under anställningstiden. Fråga om grund för avskedande förelegat.
  • AD 1999 nr 80:Fråga om avskedande på grund av tillgrepp av egendom på arbetsplatsen.
  • AD 2002 nr 83:Fråga om det förelegat laglig grund för avskedande av ett vårdbiträde inom hemtjänsten som påstås ha stulit pengar från en vårdtagare. I målet uppkommer frågan om artikel 6 punkt 2 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna innebär att Arbetsdomstolen vid sin prövning av det berättigade i avskedandet är bunden av den lagakraftägande brottmålsdom genom vilken vårdbiträdet frikänts från åtal avseende samma gärningar som arbetsgivaren lagt henne till last.
  • AD 1994 nr 77:En kommun har beordrat en platschef inom kommunens barnomsorg till arbete med att leda verksamheten vid en enda av kommunens förskolor, kombinerat med "ansvar för socialt områdesarbete" i det område där förskolan är belägen. Fråga huruvida det sålunda beordrade arbetet omfattades av platschefens arbetsskyldighet eller beordringen inneburit att beskaffenheten av platschefens tjänst ändrats så i grunden, att han i själva verket skilts från sin dittillsvarande anställning och fick anses ha blivit avskedad från denna. - Vidare fråga huruvida ett förfarande från kommunens sida, som inneburit att platschefen under en längre tid ställts utan arbetsuppgifter i anställningen som platschef, utgjort en enligt gällande kollektivavtal otillåten avstängning av honom.
  • AD 2001 nr 95:En arbetstagare hos en ideell förening har efter en kontrovers med företrädare för föreningen lämnat arbetsplatsen kort tid innan anställningen till följd av arbetstagarens egen uppsägning skulle upphöra. Fråga om arbetstagaren blivit avskedad vid detta tillfälle eller om hon endast blivit arbetsbefriad med lön under återstoden av anställningstiden.
  • AD 2011 nr 33:En läkare utsattes under en period för hot, dels i form av tre brev med visst innehåll, dels genom att tre knivar placerats ut vid arbetsplatsen respektive bostaden. Arbetsgivaren, ett landsting, vidtog med anledning av hoten en rad säkerhetsåtgärder. Vid polisutredningen framkom att läkaren själv hade framställt dessa hot. Landstinget avskedade härefter läkaren. Fråga om det förelegat laga grund för avskedandet.
  • AD 1994 nr 102:En kassörska i en livsmedelsbutik har avskedats på grund av vad som förekommit i samband med s.k. provköp vilka utförts av butikskontrollanter från ett av arbetsgivaren anlitat bevakningsföretag. Arbetsdomstolen finner att det inte förelegat tillräckliga skäl för avskedande men att arbetsgivaren haft saklig grund för att säga upp kassörskan.
  • AD 2016 nr 48:Fråga om det har funnits laglig grund för avskedande eller saklig grund för uppsägning av en anställd i ett äldreboende.
  • AD 2019 nr 49:En avdelningschef på ett bevakningsföretag har tillskansat sig egendom som tillhör arbetsgivaren, låtit arbetsgivaren stå för kostnaden för privata tjänster och utrustning samt brutit mot bolagets interna attestregler. Arbetsdomstolen har funnit att agerandet sammantaget har utgjort laga grund för avskedande.
  • AD 2014 nr 22:Det har funnits grund för avskedande av en kommunal fastighetschef som utan i behörig ordning fattat beslut eller godkännande av överordnad för kommunen tecknat avtal om byggnadsarbeten för mångmiljonbelopp. Även fråga om förhandlingsskyldigheten enligt 4 kap. 7 § lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister varit uppfylld.
  • AD 2018 nr 54:Arbetsdomstolen har ansett att det funnits laga skäl att avskeda en polisman som dömts för hot mot tjänsteman, olovlig körning och ofredande.
  • AD 2004 nr 9:Fråga om det förelegat grund för avskedande, alternativt saklig grund för uppsägning, av en polisman som dömts för brott bestående i misshandel, olaga frihetsberövande och falsk angivelse. Arbetstagarsidan har i första hand gjort gällande att avskedandet skall ogiltigförklaras eftersom det grundas enbart på omständigheter som arbetsgivaren känt till i mer än två månader (18 § andra stycket anställningsskyddslagen). I andra hand har gjorts gällande i sak att grund för avskedande eller uppsägning ändå inte förelegat.
  • AD 2016 nr 40:En mäklare vid ett fastighetsmäklarföretag har ändrat i företagets internregister genom att ange sitt eget namn på objekt som rätteligen tillhörde kollegor. Mäklaren gjorde det trots att han visste att det var otillåtet och i syfte att tillskansa sig själv ekonomisk vinning på en kollegas bekostnad. Efteråt har mäklaren försökt dölja sina ändringar. Fastighetsmäklarföretaget hade laga grund för att avskeda mäklaren.
  • AD 2002 nr 122:En provanställd ställningsbyggare underrättades om att anställningen skulle upphöra i förtid vid en viss tidpunkt. Arbetstagaren har därefter inom den ursprungligen avtalade prövotiden utfört arbete åt arbetsgivaren, som senare före prövotidens utgång avbröt anställningen. Fråga huruvida arbetsgivaren därvid avskedat arbetstagaren från en anställning tills vidare.
  • AD 1998 nr 25:Fråga om det har förelegat grund för avskedande av en anställd vid posten som har gjort sig skyldig till undandräkt genom att tillgripa 60 kr ur en kassa som innehöll mottagna avgifter för telefax.
  • AD 2011 nr 56:En arbetstagare, som huvudsakligen arbetat med kontorsgöromål och inte haft polisiära befogenheter, har avskedats från sin anställning inom polisen på grund av att hon dömts för misshandel till villkorlig dom. Fråga om arbetstagaren gjort sig skyldig till den brottslighet hon dömts för och om så finnes vara fallet om det har förelegat skäl för att skilja henne från anställningen.
  • AD 1999 nr 147:Frågor dels om en arbetstagare till en högre chef har skickat ett antal vykort med antydningar om ett erotiskt förhållande mellan chefen och arbetstagaren, dels om detta handlande har utgjort laga grund för avskedande.
  • AD 1998 nr 11:Fråga om en person som skött den ekonomiska förvaltningen hos ett pastorat varit anställd där eller endast varit uppdragstagare. I målet uppkommer bl.a. frågan om betydelsen av 17 kap. 26 § tredje stycket kyrkolagen. Arbetsdomstolen finner inte stöd i vare sig lagen eller dess förarbeten för att tolka bestämmelsen som en sådan föreskrift som avses i 2 § första stycket anställningsskyddslagen. - Arbetsdomstolen finner att fråga varit om en anställning. I målet prövar domstolen också om pastoratet haft laga skäl för skilja arbetstagaren från anställningen.
  • AD 2002 nr 33:Fråga huruvida en kommun har haft rätt att avskeda en chaufför som i sin anställning har gjort sig skyldig till grovt rattfylleri. Betydelsen av den omständigheten att arbetstagaren vid tidpunkten för händelsen led av ett alkoholberoende av sjukdomskaraktär.
  • AD 2013 nr 72:En byggnadsarbetare som var facklig förtroendeman har avskedats under påståenden om att han ska ha hotat en kollega och ha haft omfattande samarbetsproblem. Arbetsdomstolen har funnit att avskedandet varit i strid med 18 § anställningsskyddslagen. Tvisten gäller även om avskedandet varit föreningsrättskränkande samt om arbetsgivaren genom andra åtgärder hindrat arbetstagaren från att fullgöra sitt fackliga uppdrag och utsatt honom för föreningsrättskränkning. Slutligen även fråga arbetsgivaren brutit mot 4 och 5 §§ förtroendemannalagen samt om arbetsgivaren brutit mot byggavtalet genom att begära förstadagsintyg.
  • AD 2006 nr 123:Fråga om det förelegat vägande skäl för att stadigvarande förflytta en lärare mot hennes vilja på grund av två händelser som inträffat med två elever och om det förelegat grund för avskedande. Arbetsdomstolen finner inte visat att det förelegat vägande skäl till förflyttningen efter det att en lång tid passerat utan att kommunen vidtagit några åtgärder och finner att förflyttningen haft grund i lärarens religiösa tillhörighet. Arbetsdomstolen finner vidare att kommunen varit förhindrad att avskeda läraren på grund av den s.k. tvåmånadersregeln.
  • AD 2005 nr 17:En arbetstagare vid Luftfartsverket har avskedats under påstående att denne beställt varor för privat bruk av en av Luftfartsverket anlitad entreprenör och att syftet varit att Luftfartsverket slutligen skulle svara för kostnaderna av varorna. Arbetsgivaren har vidare gjort gällande att arbetstagaren i vart fall tagit emot en otillbörlig förmån genom att ha utverkat ett köp till rabatterat pris genom att utnyttja de yrkesmässiga kontakter han haft med nämnda entreprenör. Fråga om laglig grund för avskedande har förelegat eller i vart fall saklig grund för uppsägning. Även fråga om den av arbetsgivaren åberopade omständigheten angående mottagande av otillbörlig förmån får läggas till grund för avskedandet.
  • AD 2012 nr 40:Huvudsakligen fråga om det funnits laga skäl för avskedande på grund av illojalitet. Arbetstagaren har under pågående anställning uppmanat modeller hos arbetsgivaren att följa med till den verksamhet hon skulle starta hos en ny arbetsgivare. Fråga bl.a. om arbetstagarens agerande varit ursäktligt. Även fråga om arbetstagaren blivit avstängd från arbetet och hur stor lönefordran hon i så fall har och därvid fråga om ett beslut om förläggning av semester ligger fast vid ett senare fattat beslut om avstängning.
  • AD 1996 nr 65:I samband med att en livsmedelsbutik övergick till en ny innehavare uppkom oklarhet huruvida en viss arbetstagares anställning övergick till den nye innehavaren. Saken behandlades vid ett förhandlingssammanträde. I målet uppkommer frågor huruvida arbetstagaren därvid erbjöds anställning och sedan genom sitt handlande avböjde erbjudandet eller om hon blev anställd och senare skildes från anställningen.
  • AD 2003 nr 93:Fem frisörer har avskedats från sina anställningar. Enligt arbetsgivaren har frisörerna förskingrat betalningar som de mottagit av kunder. Frisörerna bestrider att de har tillgodogjort sig medel. De medger att de underlåtit att stämpla in intäkter i kassan men invänder att arbetsgivaren har tagit initiativet till detta förfarande. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren inte har förmått styrka sitt påstående om förskingring och att avskedandena har vidtagits utan laglig grund.
  • AD 2016 nr 63:En barnskötare har varit frånvarande från arbetet eftersom hon inte ansett sig kunna ta sig till arbetet på grund av hot mot familjen. Fråga om hon avslutat anställningen själv eller om arbetsgivaren avskedat eller sagt upp henne samt om det funnits skäl för avskedande eller uppsägning till följd av att hennes frånvaro. Även fråga om arbetsgivaren ska åläggas att betala allmänt skadestånd för överträdelse av bl.a. föreskrifterna i 19, 20 och 30 §§ anställningsskyddslagen då denne utgick från att barnskötaren själv avslutat anställningen (s.k. konsekvensskadestånd). Därutöver fråga bl.a. om bolaget brutit mot viss förhandlingsskyldighet.
  • AD 1999 nr 1:Fråga om det förelegat laglig grund för avskedande av arbetstagare vars redovisning av arbete med kassatjänst företett brister.
  • AD 2011 nr 34:Fråga huvudsakligen om det förelegat skäl för avskedande av en distansarbetande arbetstagare.
  • AD 2006 nr 77:En kommunalt anställd integrationshandläggare gjorde sig utom tjänsten skyldig till grov fridskränkning, grov kvinnofridskränkning och övergrepp i rättssak. Integrationshandläggaren dömdes till fängelse 1 år och 3 månader och blev avskedad. Arbetsdomstolen finner att det inte har funnits laga grund för avskedandet, men väl att det hade förelegat saklig grund för en uppsägning. Vid denna utgång har förordnats att vardera parten skall stå för sina rättegångskostnader.
  • AD 2004 nr 86:Fråga om en arbetstagare har blivit avskedad från sin anställning eller om arbetstagaren själv har sagt upp sig.
  • AD 2004 nr 56:Fråga om laglig grund för avskedande av en byggnadsingenjör vid ett allmännyttigt bostadsföretag. Domstolen har funnit styrkt att ingenjören i samband med en entreprenad handlat på ett sätt som varit ägnat att i hög grad skada arbetsgivarens förtroende för honom. Enligt domstolen har det inte förelegat tillräckliga skäl för avskedande, men väl saklig grund för uppsägning. Omständigheterna har varit sådana att det inte ansetts skäligt att kräva att arbetsgivaren skulle försöka omplacera ingenjören.
  • AD 2008 nr 91:Fråga om det förelegat skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning av två arbetsförmedlare. Arbetsförmedlingen har gjort gällande att arbetstagarna grovt åsidosatt sina åligganden i anställningen genom ett oacceptabelt förhållningssätt, uppträdande och beteende på arbetsplatsen, mot kollegor och arbetssökande och att de misskött ärendehanteringen samt att den ena arbetstagaren brutit mot tystnadsplikten. Frågor om arbetstagarna fått möjlighet att rätta sitt beteende och om arbetsgivaren fullföljt sin omplaceringsskyldighet. Arbetsdomstolen har funnit att det inte ens förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 2005 nr 77:Fråga om en kommun haft laglig grund för att avskeda en enhetschef vid kommunen. Enligt kommunen har grund för avskedande förelegat bl.a. med hänsyn till att arbetstagaren brutit mot lagen om offentlig upphandling vid handläggning av ett upphandlingsärende för kommunens räkning. Arbetsdomstolen finner att skäl för avskedande inte förelegat och att omständigheterna inte heller varit sådana att det skulle ha förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 1999 nr 107:Fråga om det förelegat grund för avskedande av en journalist som i strid med bl.a. tryckfrihetsförordningens regler om rätt till anonymitet har avslöjat en insändarskribents identitet för dennes arbetsgivare.
  • AD 2011 nr 35:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en arbetstagare som ersatt kopior av läkarintyg som förvarades hos arbetsgivaren med andra kopior av läkarintygen där vissa uppgifter maskerats.
  • AD 2002 nr 35:Fråga om laga grund för avskedande av en arbetstagare som trots arbetsgivarens besked om att han inte beviljades ledighet gav sig iväg på en månadslång semesterresa till Australien. Vidare fråga om arbetsgivaren brutit mot reglerna om underrättelse och varsel i 30 § anställningsskyddslagen.
  • AD 1996 nr 77:Fråga om det förelegat laga skäl enligt anställningsskyddslagen för uppsägning och avskedande av en föreståndare vid en förskola.
  • AD 2010 nr 81:Fråga huruvida det har varit berättigat att skilja en bergsarbetare från anställningen genom avskedande eller uppsägning.
  • AD 2010 nr 45:Ett vårdbiträde har delat ut medicin till en vårdtagare utan att ha s.k. läkemedelsdelegation och skrivit en kollegas signatur i medicinlistan. Fråga om det har funnits laga grund för att avskeda vårdbiträdet.
  • AD 2014 nr 39:En kommun har hävt ett avtal om tillsvidareanställning efter att en lärare under anställningsförfarandet felaktigt angett att hon var behörig att undervisa i såväl svenska som engelska på högstadiet. Fråga om tillämpning av 30 § avtalslagen alternativt förutsättningsläran.
  • AD 2001 nr 29:Fråga om en visstidsanställd arbetstagare har sagt upp sig under sådana omständigheter att uppsägningen bör jämställas med ett avskedande från arbetsgivarens sida. Vidare fråga om arbetstagaren på olika sätt har handlat oredligt och om det därför har förelegat laga grund för avskedande.
  • AD 1994 nr 123:En arbetsgivare har beslutat att två arbetstagare som förlorat sina körkort skall vara tjänstlediga utan lön till dess de åter kunde utföra sina arbetsuppgifter. Fråga om arbetsgivaren därigenom har avskedat eller sagt upp arbetstagarna. Dessutom fråga om arbetstagarna sedan de förlorat sina körkort har stått till arbetsgivarens förfogande.
  • AD 2004 nr 2:Fråga om det förelegat grund för avskedande, alternativt saklig grund för uppsägning, av en polis som dömts för misshandel och olaga hot till villkorlig dom. Polismannen har både i brottmålet och arbetstvisten förnekat gärningspåståendena i vissa delar och i övrigt hävdat att han handlat i nödvärn. Vidare har arbetstagarparten gjort gällande att det inte förelegat grund för avskedande eller uppsägning även om polismannen befinns skyldig till brott. Arbetsdomstolen har ogiltigförklarat avskedandet men jämkat det allmänna skadeståndet.
  • AD 2010 nr 59:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en arbetstagare som varit inblandad i ett tillbud på arbetsplatsen och en arbetsplatsolycka.
  • AD 2000 nr 81:Fråga om ett landsting haft rätt att med stöd av allmänna avtalsrättsliga regler om avtals ogiltighet häva ett avtal om tidsbegränsad anställning med en läkare alternativt om landstinget haft rätt att avskeda läkaren.
  • AD 2011 nr 78:Fråga huvudsakligen om det har förelegat laga grund för avskedande, alternativt saklig grund för uppsägning, av en stiftsjurist som påstås bland annat ha misskött sina arbetsuppgifter och uttalat sig kränkande om kollegor.
  • AD 2019 nr 33:En undersköterska på ett äldreboende har använt ett olämpligt språkbruk samt betett sig bryskt och klandervärt vid ett tillfälle när hon skulle hjälpa en brukare. Arbetsdomstolen har ansett att det varken funnits laga skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning.
  • AD 2014 nr 24:Fråga om skäl för avskedande förelegat. Tvisten avser huvudsakligen om det är visat att en arbetstagare varit den som gjort nio kassaregistreringar av försäljning av luncher utan att det faktiskt skett en försäljning, varigenom det uppstått en redovisningsmässig brist i kassan.
  • AD 1996 nr 105:Fråga om arbetsgivare mer än två månader före ett avskedande känt till de omständigheter som avskedandet grundats på.
  • AD 1993 nr 19:En barnmorska förordnades som avdelningsföreståndare och basenhetschef vid en mödravårdscentral. Sedan hälso- och sjukvårdslagen ändrats så att det vid en enhet för diagnostik eller vård och behandlingskall finnas en särskild läkare som svarar för den samlade ledningen av verksamheten när detta behövs med hänsyn till patientsäkerheten upphävde landstinget beslutet att barnmorskan skulle vara basenhetschef. Fråga om åtgärden var att bedöma som ett avskedande samt om den stred mot tillämpligt kollektivavtal eller god sed på arbetsmarknaden.
  • AD 2007 nr 63:Fråga om avskedande av en icke-ordinarie domare som har godkänt ett strafföreläggande innebärande att han bl.a. vid ett tillfälle i en lokal har köpt sexuella tjänster. De i strafföreläggandet angivna handlingarna har av Arbetsdomstolen inte bedömts såsom straffbara. Domstolen har vidare funnit att det saknar självständig betydelse för avskedandefrågan att domaren inför Statens ansvarsnämnd hade godtagit bedömningen att han hade begått brott. Även om domarens handlande inte varit straffbart har Arbetsdomstolen emellertid funnit att han – genom sammanlagt tre besök och ett telefonsamtal till den aktuella lokalen – grovt har åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren. Domarens talan om ogiltigförklaring av avskedandet har därför avslagits.
  • AD 1993 nr 122:Fråga huruvida en -I: e stiftsjägmästare efter beslut av stiftsstyrelsen fått sitt anställningsförhållande i så väsentlig grad försämrat att han därigenom fick anses avskedad.
  • AD 2017 nr 52:Ett bolag har avskedat en produktionsledare under bl.a. påståenden om att produktionsledaren hotat och slagit en annan anställd och varit inblandat i sin sons grova misshandel av den anställde samt uppdragit åt en arbetskollega att förmå tilltänkta vittnen att ta tillbaka sina uppgifter. Fråga om arbetsgivarparterna förmått styrka sina påståenden och om det funnits laga skäl för att skilja arbetstagaren från anställningen.
  • AD 2005 nr 30:En arbetstagare har lämnat sin arbetsplats efter det att en ställföreträdare för arbetsgivaren har tagit ett tag runt arbetstagarens nacke och föst eller knuffat iväg honom. Fråga bl.a. om arbetstagaren haft rätt att frånträda anställningen enligt 4 § tredje stycket anställningsskyddslagen och om frånträdandet är att jämställa med ett avskedande. Även fråga om arbetsgivaren gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning.
  • AD 2018 nr 10:En facklig företrädare för en arbetstagarorganisation, som inte är bunden av kollektivavtal om allmänna anställningsvillkor med arbetsgivaren, har under lång tid fått lön för fackligt arbete. Fråga om det varit avtalsbaserat eller en av arbetsgivaren ensidigt reglerad förmån. Fråga också om arbetsgivarens indragning av lön för fackligt arbete och beslut att den fackliga företrädaren ska återgå till produktionen inneburit ett avskedande, en olovlig stridsåtgärd enligt 41 a § medbestämmandelagen eller föreningsrättskränkning respektive om arbetsgivaren före indragningen av lönen borde ha förhandlat enligt 13 § medbestämmandelagen. – Även fråga om vissa löneavdrag för andra arbetstagare inneburit kvittning i kvittningslagens mening.
  • AD 2019 nr 35:En arbetstagare, som varit anställd på ett bolag inom byggbranschen, har tillsammans och i samförstånd med ytterligare en person tagit diverse byggnadsmaterial från arbetsgivaren. Arbetsdomstolen har funnit att agerandet har utgjort laga grund för avskedande. Arbetsdomstolen har också prövat om bolaget har haft en kvittningsgill motfordran mot arbetstagarens anspråk på allmänt skadestånd för brott mot 19 § anställningsskyddslagen och 30 § semesterlagen men funnit att bolaget inte förmått styrka sin påstådda skada.
  • AD 2000 nr 116:En tjänsteman vid en skattemyndighet har haft som bisyssla att upprätta bouppteckningar. Sedan verksamheten uppmärksammats av arbetsgivaren har den underkastats en skatterevision som enligt arbetsgivarens uppfattning utvisar att tjänstemannen har underlåtit att redovisa inkomster och därigenom undanhållit staten skatt. Fråga om det har förelegat laga skäl för avskedande av tjänstemannen. I tvisten uppkommer också fråga om tillämpning av den s.k. tvåmånadersregeln i anställningsskyddslagen.
  • AD 2019 nr 38:En arbetstagare vid Migrationsverket har avskedats med påstående om att han gjort ett stort antal otillåtna slagningar i Migrationsverkets databas. Fråga om det funnits laga skäl för avskedandet eller i vart fall saklig grund för uppsägning. Även fråga om tillämpning av tvåmånadersregeln.
  • AD 2005 nr 35:Arbetsdomstolen har funnit att en arbetstagare gjort sig skyldig till misshandel som inte är obetydlig. Händelsen utspelade sig på en taklagsfest som varken var anordnad av arbetsgivaren eller hölls i arbetsgivarens lokaler. Den ägde rum utanför arbetstid och riktade sig mot en person som var anställd hos arbetsgivarens underentreprenör. Fråga huruvida händelsen har haft sådant samband med anställningen att den kan läggas till grund för avskedande.
  • AD 1994 nr 162:Ett bolag har som grund för avskedande av en arbetstagare åberopat att arbetstagaren hotat bolagets ägare och verkställande direktör till livet genom att säga att han skulle skjuta denne, om bolaget sänkte hans lön. Fråga huruvida bolaget mot arbetstagarens bestridande styrkt sitt påstående om ifrågavarande hot. - "En utgångspunkt för prövningen är att det ankommer på arbetsgivaren att visa att det förelegat laga grund för ett avskedande. Detta innebär att arbetsgivaren, när det som i detta fall föreligger tvist om den faktiska omständighet som lagts till grund för avskedandet, har att fullt ut styrka denna. Den bevisskyldighet som sålunda åvilar arbetsgivaren medför att brister i bevisningen om vad som faktiskt inträffat - i detta fall om vad som sagts - går ut över arbetsgivaren".
  • AD 1994 nr 147:Två musiker som erhållit anställning hos ett bolag utan att frågan om anställningsform därvid uttryckligen berördes har ansetts anställda tills vidare. Även fråga om en av musikerna själv har avslutat sin anställning eller om han avskedats.
  • AD 1995 nr 41:En lärare har under vikariat som rektor i strid med skolchefens besked inköpt en mobiltelefon. Senare har han likaledes i strid med skolchefens besked beställt en persondator för skolans räkning. Kommunen avskedade läraren och uppgav i besked om åtgärden endast den senare omständigheten. Vid prövningen beaktades endast denna omständighet. Saklig grund för uppsägning avsågs föreligga men inte grund för avskedande.
  • AD 1997 nr 138:En arbetstagare vid ett postkontor tog en till honom ställd postförskottsförsändelse med sig hem utan att först betala för den. Fråga om det har förelegat laga skäl för avskedande.
  • AD 2011 nr 84:Fråga om det förelegat skäl för avskedande av en verksamhetschef hos en ideell förening. Även fråga om arbetstagaren haft en företagsledande eller därmed jämförlig ställning.
  • AD 1998 nr 46:Fråga om det förelegat grund för avskedande av en besiktningsingenjör vid AB Svensk Bilprovning som, efter förmedling av en kund till bolaget, deltagit i en studie- och konferensresa arrangerad av och för företag inom bilbranschen.
  • AD 1999 nr 87:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som arbetsgivaren låtit provköra en bil av ny modell och som under provkörningen i extremt hög hastighet kört av vägen, varvid två arbetskamrater skadats och bilen totalförstörts. Arbetsdomstolen har funnit att det är ett sådant beteende som inte rimligen skall behöva tålas i något rättsförhållande.
  • AD 2010 nr 11:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en synpedagog. Påståenden bl.a. om att denne kränkt en brukare, hotat en chef, ägnat sig åt privat verksamhet under arbetstid samt brustit i ärendehanteringen.
  • AD 2017 nr 49:En arbetstagare har avskedats efter att han två helger i rad motsatt sig arbetsgivarens order om att arbeta övertid. Fråga om det har funnits laga skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning.
  • AD 2004 nr 82:Fråga om ett kommunalanställt vårdbiträde avsiktligen eller av vårdslöshet har tillfogat en vårdtagare skador och om kommunen därför har haft rätt att skilja vårdbiträdet från anställningen genom avskedande eller uppsägning. I målet uppkommer också fråga om betydelsen av att vårdbiträdet efter skadornas uppkomst inte tillkallade sjuksköterska eller anmälde det inträffade till arbetsledningen.
  • AD 2001 nr 33:En lagerarbetare, som även är facklig förtroendeman, har avskedats. Till stöd för att avskedandet är lagligen grundat har arbetsgivaren åberopat framför allt att arbetstagaren kört truck på arbetsplatsen sedan arbetsgivaren dragit in hans tillstånd att köra truck där. Fråga om arbetsgivaren genom avskedandet gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning och om avskedandet är lagligen grundat.
  • AD 2013 nr 94:Tvist om giltighet av avskedande av officer inom Försvarsmakten. Fråga bland annat om arbetstagaren köpt in föremål i annat syfte än Försvarsmaktens behov av dessa föremål.
  • AD 2000 nr 14:Fråga om det förelegat laglig grund för avskedande av en polisman som bl.a. dömts för brott mot tystnadsplikt.
  • AD 2003 nr 96:En besiktningstekniker, anställd i Aktiebolaget Svensk Bilprovning, har blivit avskedad efter att ha upptäckts med att reparera en bil på en bilverkstad. Domstolen har funnit det styrkt att besiktningsteknikern har brutit mot arbetsgivarens regler om etik, bisysslor och jäv genom att meka med sin egen bil i en bilverkstads lokaler samt genom att besiktiga en annan verkstads bilar eftersom en jävssituation har förelegat. Vidare har domstolen funnit det styrkt att besiktningsteknikern har haft problem med attityden mot kunder och kollegor samt att han hanterat åtminstone en bil ovarsamt. Domstolen har funnit att skäl för uppsägning, men inte för avskedande, har förelegat.
  • AD 2018 nr 48:En tandhygienist har avskedats efter att han flera gånger i mejl till Migrationsverket lämnat uppgifter om patienter som han behandlat, som var asylsökande, och ifrågasatt deras uppgivna ålder. Såväl tingsrätten som Arbetsdomstolen har funnit att han därmed brutit mot tystnadsplikten och sekretessen enligt bl.a. offentlighets- och sekretesslagen. Till skillnad mot tingsrätten har Arbetsdomstolen funnit att det förelegat laga skäl för avskedande.
  • AD 2011 nr 17:Fråga om det förelegat laga grund för avskedande av en IT-tekniker som enligt arbetsgivaren, en kommun, påstås ha oriktigt registrerat arbetstid i kommunens tidsredovisningssystem.
  • AD 2003 nr 51:Fråga om en kommun haft grund för att skilja en hälsovårdsinspektör från anställningen. Hälsovårdsinspektören avskedades sedan han gjort mot kommunens miljöförvaltning riktade anmälningar till åklagarmyndighet och arbetsmiljöinspektion.
  • AD 2004 nr 85:Målet gällde ogiltigförklaring av avskedande mm. En besiktningstekniker, anställd i Aktiebolaget Svensk Bilprovning, har blivit avskedad. Enligt arbetsgivaren har besiktningsteknikern vid ett tillfälle tillgripit pengar ur arbetsgivarens kassa alternativt på visst sätt handlat i strid med de interna redovisningsrutinerna. Vidare har arbetsgivaren gjort gällande att det funnits misstankar om att arbetstagaren vid ett icke ringa antal tillfällen gjort sig skyldig till oegentligheter. Enligt domstolen kan enbart misstankar om oegentligheter eller brott inte läggas till grund för ett avskedande eller en uppsägning. Domstolen har dock funnit utrett att besiktningsteknikern vid ett tillfälle hanterat redovisningen av kassan på ett icke korrekt sätt och underlåtit att rapportera det inträffade till arbetsgivaren. Domstolen har emellertid funnit att det varken funnits skäl för avskedande eller för uppsägning.
  • AD 1994 nr 10:Målet gällde frågan om giltigheten av ett avskedande m.m. Den avskedade arbetstagaren var chef för VA-avdelningen vid kommunens tekniska förvaltning och hade för kommunala medel och inom ramen för sin befogenhet i tjänsten köpt en släpvagn, som han sedan behållit själv. Sedan köpet ifrågasatts av en annan anställd vid kommunen betalade arbetstagaren till kommunen vad släpvagnen kostat, dock med avdrag för den del av priset som uppgetts vara mervärdeskatt. Först efter direkt uppmaning betalade han det senast nämnda beloppet. Arbetsdomstolen fann att arbetstagaren hade haft för avsikt i vart fall att göra en egen vinning motsvarande mervärdeskatt på inköpspriset samt att kommunen därför mot bakgrund av arbetstagarens chefsställning naturligen måste ha förlorat förtroendet för honom. Enligt arbetsdomstolen utgjorde detta grund för avskedande.
  • AD 2011 nr 29:En polis har dömts för misshandel av en frihetsberövad person i polisens arrestintag. Fråga om det har förelegat laga grund för avskedande.
  • AD 2012 nr 79:En kyrkogårdsarbetare, som haft i uppdrag att köpa ett fordon för arbetsgivarens räkning, har avskedats med anledning av hur han agerat i samband med utförandet av detta uppdrag. Fråga om det har förelegat laga grund för avskedandet.
  • AD 1999 nr 47:Fråga om en arbetsgivare haft skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som dömts för narkotikabrott.
  • AD 2011 nr 57:En arbetstagare har avskedats från sin anställning hos SJ AB. Som grund för avskedandet har åberopats dels att han i personliga brev samt inlägg på sitt fackförbunds öppna hemsida har gjort sig skyldig till kränkande och hotfulla uttalanden mot sina medarbetare, dels att han hotat en person i arbetsledande ställning. Tvist har uppkommit om avskedandet har varit lagligen grundat.
  • AD 2002 nr 80:Fråga om det förelegat laglig grund för avskedande av en polisman som dömts för barnpornografibrott.
  • AD 2011 nr 7:Fråga om ogiltigförklaring av avskedande av en förskollärare som enligt arbetsgivaren har slagit ett barn på förskolan.
  • AD 2015 nr 22:Ett asfalt- och betongbolag har avskedat en krossmaskinist. Som grund för avskedandet har bolaget åberopat att krossmaskinisten stulit diesel från bolagets dieseltank på arbetsplatsen. Fråga huruvida bolaget har förmått styrka att krossmaskinisten har gjort sig skyldig till den aktuella stölden och om laglig grund för avskedande förelegat.
  • AD 2008 nr 40:En kommun har förflyttat en arbetstagare från att vara s.k. förste rektor på en gymnasieskola till att vara rektor vid en annan gymnasieskola i kommunen. Fråga om förflyttningen inneburit att arbetstagaren blev skild från anställning som förste rektor. Sedan frågan har besvarats nekande uppkommer fråga om kommunen har haft vägande skäl för förflyttningen av arbetstagaren. Arbetsdomstolen har funnit att sådana vägande skäl har förelegat.
  • AD 2005 nr 115:En präst i Svenska kyrkan har blivit uppsagd av skäl hänförliga till hans personliga förhållanden. Sedan tvist uppkommit om uppsägningens giltighet avskedas prästen med hänvisning till händelser som inträffat efter uppsägningen. Såväl uppsägningen som avskedandet har av Arbetsdomstolen ansetts strida mot anställningsskyddslagen. Särskilt fråga om storleken av de allmänna skadestånden.
  • AD 1995 nr 133:Fråga om en avdelningsföreståndare som arbetat vid en vårdcentral avstängts från arbetet i strid mot kollektivavtal och senare avskedats utan laga grund eller i vart fall förflyttats i strid mot avtalet genom att omplaceras till en tjänst som sjuksköterska.
  • AD 2004 nr 50:Fråga om det förelegat grund för avskedande av en besiktningstekniker vid Aktiebolaget Svensk Bilprovning som utfört reparationer på släpvagnar tillhörande ett kundbolag.
  • AD 2015 nr 46:Tvist om giltighet av ett avskedande av en platschef. Fråga bland annat om platschefen hade attesterat egna tidrapporter i strid med arbetsgivarens instruktioner.
  • AD 2007 nr 86:Fråga om avskedande av en försäljare i ett företag som tillhandahåller tjänster med anknytning till skatterådgivning. I tvisten åberopar arbetsgivaren bl.a. att arbetstagaren har tagit ut pengar för privat bruk med hjälp av företagets betalkort. Arbetstagaren invänder mot detta att han enligt anställningsavtalet har varit berättigad att förfara så som skett. Arbetsgivaren åberopar då det skriftliga anställningsavtalet, som inte innehåller något om arbetstagarens innehav av betalkort. Arbetsgivaren åberopar vidare en klausul som innebär dels att anställningsavtalet ersätter samtliga tidigare muntliga eller skriftliga åtaganden, överenskommelser och arrangemang, dels att avtalet innefattar en uttömmande reglering av avtalsförhållandet mellan parterna samt dels att ändringar i avtalet ska göras skriftligen för att vara giltiga. I målet uppkommer fråga bl.a. om avtalsklausulens betydelse vid bedömandet av arbetstagarens handlande.
  • AD 2006 nr 85:En polisman har blivit avskedad sedan han dömts för grov kvinnofridskränkning till villkorlig dom och dagsböter. Fråga om det förelegat laglig grund för avskedandet.
  • AD 2014 nr 83:Fråga om en arbetsgivare haft rätt att avskeda en bussförare. Arbetsdomstolen har funnit att den samlade misskötsamheten inte är sådan att det förelegat grund för avskedande men väl saklig grund för uppsägning.
  • AD 2006 nr 79:Könsdiskriminering? Kort efter att en arbetstagares provanställning övergått till en tillsvidareanställning berättade hon för sin arbetsgivare att hon var gravid. Efter ett medarbetarsamtal, som ägde rum mellan arbetstagaren och hennes två chefer ytterligare två veckor senare, avslutades hennes anställning samma dag. Den avgörande tvistefrågan rör om arbetstagaren, som JämO har hävdat, blev avskedad vid samtalet eller om hon, som arbetsgivaren har hävdat, sade upp sig själv.
  • AD 1995 nr 121:En arbetsgivare - bryggeriföretag - har ansetts ha haft laga skäl för avskedande av en utkörare som befinns övertygad om att olovligen ha tillgripit fyra kartonger starköl ur arbetsgivarens lager.
  • AD 2005 nr 97:Fråga om det förelegat laglig grund för avskedande av en arbetstagare som haft anställning vid en stormarknad. Arbetsdomstolen finner inte styrkt att arbetstagaren med uppsåt att tillägna sig varor på sätt arbetsgivarparterna påstått gjort sig skyldig till stöld men utrett att arbetstagaren inte iakttagit bolagets interna regler om personalköp och hemlåning av varor. Arbetsdomstolen finner att skäl för avskedande inte förelegat och att omständigheterna inte heller varit sådana att det skulle ha förelegat saklig grund för uppsägning. Även fråga om storleken av det allmänna skadeståndet.
  • AD 2020 nr 45:Fråga om det funnits laga skäl för avskedande eller i vart fall saklig grund för uppsägning. Arbetsdomstolen har funnit att arbetstagaren, en busschaufför, har utsatt arbetsgivarens egendom för skadegörelse och att laga skäl för avskedande funnits.
  • AD 2020 nr 44:Arbetsdomstolen har ansett att det funnits laga grund för avskedande av en polisinspektör som, på sin fritid, har gjort sig skyldig till misshandel av normalgraden.
  • AD 2021 nr 10:Fråga om avskedande och om en anställd hos Arbetsförmedlingen bl.a. har gjort sexuella närmanden mot en arbetssökande, såväl fysiskt som verbalt, och utlovat förmåner till henne i utbyte mot en sexuell relation. Domstolen har funnit påståendena styrkta och att det därmed funnits skäl för avskedandet.
  • AD 2021 nr 14:En arbetstagare har efter ett möte med arbetsgivarens verkställande direktör inte utfört arbete i arbetsgivarens verksamhet. Arbetsgivaren har haft grundad anledning att inse att arbetstagaren med fog uppfattat sig som skild från anställningen men har inte agerat för att undanröja missförståndet. Händelseförloppet har enligt Arbetsdomstolen därför jämställts med ett avskedande. Arbetsdomstolen har även funnit att arbetsgivaren ska betala skadestånd för formaliafel – s.k. konsekvensskadestånd – enligt 19 och 30 §§ anställningsskyddslagen.
  • AD 2021 nr 24:Ett bolag har avskedat sin försäljningschef och bl.a. gjort gällande att han låtit fakturera försäljningar som inte ägt rum. Arbetsdomstolen har ansett att bolagets uppgifter i vissa delar varit så vaga och oprecisa att det inte varit möjligt för motparten att bemöta eller för domstolen att bedöma dem, och uppgifterna har därför inte lagts till grund för prövningen av om det funnits laga skäl för avskedande. Domstolen har också tagit ställning till tillförlitligheten av andrahandsuppgifter om iakttagelser som gjorts av en avliden person.
  • AD 2021 nr 21:En polis åkte på en semesterresa till Seychellerna under en period som endast delvis omfattades av för honom beviljad semester. Under bortavaron sjukanmälde han sig till arbetsgivaren för den vecka av resan för vilken han inte beviljats semester. Efter återkomsten till arbetet avskedades han från sin anställning med hänvisning till olovlig frånvaro. Arbetsdomstolen har funnit utrett att arbetstagaren inte var arbetsoförmögen på grund av sjukdom och att avskedandet varit lagligen grundat.
  • AD 2021 nr 57:Efter att en senior kammaråklagare dömts för brott beslutade arbetsgivaren – anställningsmyndigheten – att åklagaren inte skulle utföra operativa arbetsuppgifter under viss tid och tilldelade honom andra arbetsuppgifter. Fråga om anställningen därmed ändrats i grunden på ett sådant sätt att arbetsgivaren genom omplaceringen skiljt honom från anställningen som kammaråklagare i strid med anställningsskyddslagen och därvid även betydelsen av avsaknaden av ett formellt beslut om avskedande eller uppsägning.
  • AD 2021 nr 67:En lagerarbetare har avskedats eftersom han, enligt arbetsgivaren, dels vid flera tillfällen medverkat till en kollegas våld och trakasserier mot en annan kollega, dels farit med osanning under arbetsgivarens utredning av vad som skett. Arbetsdomstolen har inte funnit det bevisat att lagerarbetaren medverkat till kollegans våld eller trakasserier eller farit med osanning och har därför ogiltigförklarat avskedandet. Uttalanden om att det av den allmänna lojalitetsplikten i ett anställningsförhållande, eller arbetstagarens allmänna skyldigheter enligt arbetsmiljölagen, inte kan anses följa en skyldighet att försöka avvärja sådana pågående handgripligheter mellan arbetskamrater som inte uppenbart kan leda till allvarlig skada på person eller egendom.
  • AD 2022 nr 3:Polismyndigheten beslutade att en hos myndigheten anställd polis inte längre var godkänd för placering i säkerhetsklassat arbete. Polisen avskedades därefter. Enligt Polismyndigheten har polisen bl.a. förtigit information och lämnat oriktiga uppgifter om samröre med kriminella personer vid de två säkerhetsprövningar han gått igenom åren 2015 och 2019. Fråga om det förelegat laga skäl för avskedandet alternativt saklig grund för uppsägning, och därvid även om Polismyndigheten agerat i strid med tvåmånadersregeln.
  • AD 2022 nr 15:Vid Samhall finns arbetstagare som är anställda i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställning och som därför inte omfattas av anställningsskyddslagen. Enligt ett tillämpligt kollektivavtal ska dock ett avskedande av arbetstagare som inte omfattas av anställningsskyddslagen ogiltigförklaras om skälen för avskedandet inte ens skulle ha räckt till en giltig uppsägning.
  • AD 2022 nr 56:En arbetstagare åkte på en semesterresa till Nigeria och var borta från arbetet en och en halv månad, trots att han endast beviljats semester för drygt en vecka. Inför resan sjukanmälde han sig till arbetsgivaren. Efter återkomsten till arbetet presenterade han ett läkarintyg från Nigeria, vars äkthet arbetsgivaren ifrågasatte. Han avskedades från sin anställning med hänvisning till olovlig frånvaro. Arbetsdomstolen har funnit utrett att arbetstagaren inte var arbetsoförmögen på grund av sjukdom och att avskedandet varit lagligen grundat.
  • AD 2022 nr 55:Det har funnits laga grund för att avskeda en bergarbetare med drygt 30 års anställningstid som, på fritiden vid ett barbesök efter en av arbetsgivaren anordnad middag, uttalat ett allvarligt hot till en kollega.
  • AD 2022 nr 50:Ett bolag som verkar inom lagerhållning och distribution av läkemedel har under en period infört ett obligatoriskt krav på att bära munskydd eller visir i arbetet på lagret för att motverka smittspridning av covid-19. Fråga bl.a. om det funnits skäl att skilja en arbetstagare, som vägrat bära munskydd eller visir, från anställningen.
  • AD 2023 nr 39:En arbetstagare har under flera års tid begärt och beviljats ledigt från sitt arbete för studier. När arbetsgivaren har ifrågasatt studierna har arbetstagaren vidhållit att denne ägnat sig åt studier och haft rätt till ledighet på grund av dessa. Arbetsdomstolen har kommit fram till att arbetstagaren inte har haft rätt till ledighet enligt studieledighetslagen och att arbetstagaren medvetet lämnat felaktiga uppgifter till bolaget om sina studier. Arbetstagaren har därmed enligt Arbetsdomstolens mening grovt åsidosatt sina åligganden mot bolaget och skäl för avskedande har förelegat.
  • AD 2005 nr 44:Fråga om tillämpning av den s.k. tvåmånadersregeln i 18 § andra stycket anställningsskyddslagen. En arbetsgivare åberopar som grund för avskedande ekonomiska oegentligheter som en arbetstagare har gjort sig skyldig till gentemot arbetsgivaren. Arbetsgivaren underrättade arbetstagaren om det tilltänkta avskedandet inom två månader från det att arbetsgivarens egen utredning om oegentligheterna färdigställdes. Arbetsdomstolen finner att de åtgärder som arbetsgivaren vidtagit för att utreda omständigheterna kring arbetstagarens oegentligheter i allt väsentligt ter sig rimliga och att arbetsgivaren är oförhindrad att lägga dessa till grund för avskedandet.
  • AD 2005 nr 107:Fråga om tillämpning av den s.k. tvåmånadersregeln i 18 § andra stycket anställningsskyddslagen. En arbetsgivare åberopar som grund för avskedande det förhållandet att arbetstagaren dömts för brott. Arbetstagarsidan gör gällande att tvåmånadersfristen skall beräknas med utgångspunkt från den dag då arbetsgivaren fick del av tingsrättens dom och arbetstagarens överklagande eftersom arbetstagaren erkänt de faktiska omständigheterna och endast överklagat tingsrättens dom i påföljdsdelen. Arbetsgivaren hävdar att fristen skall beräknas med utgångspunkt från den dag då hovrättens dom vann laga kraft eftersom det, enligt arbetsgivaren, var fråga om förnekad brottslighet och det funnits utrymme för att skuldfrågan i hovrätten skulle kunna komma i ett annat läge än i tingsrätten. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren har haft rätt att avvakta lagakraftvunnen dom i brottmålet. Slutsatsen blir därför att arbetsgivaren är oförhindrad att lägga den aktuella brottsligheten till grund för avskedandet.
  • AD 1998 nr 52:En anställd har brukat och förvarat marijuana på arbetsplatsen och förvarat andra narkotikarelaterade föremål där. Saklig grund för uppsägning har ansetts föreligga men inte skäl för avskedande.
  • AD 1996 nr 143:En hotellanställd uppsökte efter arbetstidens slut en hotellgäst på dennas rum. Han förtärde i hotellgästens sällskap en betydande mängd vin och kvarstannade i rummet över natten. Hotellgästen framförde påföljande morgon klagomål över det inträffade till hotelledningen. - Arbetsdomstolen har funnit hotellföretaget vara berättigat att avskeda arbetstagaren.
  • AD 1996 nr 6:En lagerarbetare vid ett företag som med stöd av tillstånd från tullmyndigheten säljer skatte- och tullfria varor till företag och beskickningar påstås ha stulit eller ha försökt stjäla ett antal juiceburkar. Tvist föreligger om lagerarbetaren lagligen kunnat avskedas.
  • AD 1996 nr 85:En manlig syo-konsulent vid en högstadieskola har avskedats från sin anställning. Som grund för avskedandet har åberopats att syo-konsulenten skulle ha utsatt kvinnliga elever för sexuella trakasserier vid ett flertal tillfällen under arbete som syo-konsulent. Arbetsdomstolen finner att avskedandet har varit lagligen grundat.
  • AD 1997 nr 47:En arbetstagare har under arbete som affärsbiträde med kassatjänst underlåtit att ta betalt för varor som en kund tagit med sig. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren har haft laglig grund för att avskeda arbetstagaren.
  • AD 1993 nr 12:Fråga om ett rederi haft rätt att avskeda två befälhavare och två överstyrmän som påstås ha planerat och vidtagit förberedelser för etablerandet av en med rederiet konkurrerande verksamhet.
  • AD 1997 nr 103:Två nyhetsredaktörer vid Sveriges Radio har i nyhetssändning läst upp ett telegram i strid med besked som lämnats av producenten för sändningen och av redaktionschefen som tillika var ansvarig utgivare. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivarens åtgärd att avskeda redaktörerna inte har varit lagstridig.
  • AD 1996 nr 82:En idrottslärare vid en gymnasieskola har avskedats. Som grund för avskedandet har kommunen angivit att läraren på olika sätt misskött sin lärartjänst, såsom genom att använda ett grovt och kränkande språk med sexuella anspelningar gentemot elever och arbetskamrater samt genom att uppträda respektlöst och illojalt mot skolans rektor. Betydelsen av att idrottsläraren efter det att han erhållit vad som får uppfattas som en skarp varning under en så förhållandevis lång tid som drygt sex månader inte låtit sig komma något till last. - Arbetsdomstolen finner att avskedandet har skett under omständigheter som inte ens skulle ha varit tillräckliga för en giltig uppsägning av idrottsläraren.
  • AD 1998 nr 30:Fråga huruvida arbetsgivare haft rätt att avskeda en anställd som misshandlat en annan anställd i samband med färd med personalbuss till arbetsplatsen. Betydelsen av den omständigheten att arbetstagaren när misshandeln skedde befunnit sig i ett labilt sinnestillstånd som har samband med psykiska besvär.

19 §  Avskedande skall vara skriftligt.

[S2]I beskedet om avskedande skall arbetsgivaren ange vad arbetstagaren skall iaktta för det fall att arbetstagaren vill göra gällande att avskedandet är ogiltigt eller yrka skadestånd med anledning av avskedandet.

[S3]Arbetsgivaren är skyldig att på arbetstagarens begäran uppge de omständigheter som åberopas som grund för avskedandet. Uppgiften skall vara skriftlig, om arbetstagaren begär det.

  • AD 2006 nr 63:Fråga om det förelegat skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning av en vaktmästare på ett kommunalt sjukhem. Påståenden bl.a. om grov misskötsamhet i arbetet, ordervägran, oacceptabelt bemötande mot arbetskamrater och arbetsledning samt hot. Arbetsdomstolen har inte funnit att skäl för avskedande förelegat samt funnit att kommunen inte uppfyllt sin omplaceringsskyldighet och att det därmed inte ens förelegat saklig grund för uppsägning. Även fråga om vilka omständigheter som får läggas till grund för bedömningen av om kommunen haft rätt att skilja arbetstagaren från anställningen.
  • AD 1996 nr 117:Tvist uppkommer med anledning av att en arbetstagare skilts från sin anställning. I målet uppkommer frågor om arbetsgivaren gjort sig skyldig till förhandlingsvägran, om arbetstagaren var tillsvidareanställd eller provanställd och om saklig grund för uppsägning förelåg. Vidare uppkommer fråga om arbetstagaren är berättigad till ekonomiskt skadestånd för inkomstbortfall som inträffar några månader efter det att han skilts från sin anställning och efter det att han innehaft ett par tillfälliga anställningar.
  • AD 2019 nr 15:Fråga om det funnits laga grund för avskedande av en generaldirektör. Tvisten har rört om generaldirektören gjort sig skyldig till vårdslöshet med hemlig uppgift, om hennes agerande, även om handlandet inte utgjort straffbar gärning, varit sådant att skäl för avskedande funnits, om de faktiska omständigheterna får läggas till grund för bedömningen om avskedandet varit lagligen grundat, om staten agerat i strid med tvåmånadersregeln och om staten varit förhindrad att avskeda generaldirektören dels då den redan vidtagit en arbetsrättslig åtgärd, dels eftersom det agerande som lagts henne till last avser ett agerande i hennes tidigare anställning.
  • AD 2008 nr 43:Fråga om det funnits laglig grund för avskedande av en larmoperatör som blockerat trygghetslarm från att komma in till larmcentralen. Även fråga om vilka omständigheter som kan ligga till grund för prövning av avskedandet.
  • AD 2008 nr 63:En systemadministratör har omplacerats till arbete som vaktmästare. Fråga dels om arbetstagaren enligt sitt anställningsavtal varit skyldig att tjänstgöra som vaktmästare, dels om arbetsgivaren genom omplaceringen skilt arbetstagaren från hans anställning och - när den senare frågan besvarats nekande - om beslutet om omplacering kan underkastas rättslig prövning. Även fråga om föreningsrättskränkning och brott mot 3, 4 och 5 §§ förtroendemannalagen.
  • AD 2014 nr 13:En ishockeyspelare träffade ett anställningsavtal med en elitserieklubb för fyra säsonger. Fråga om avtalet upphörde när klubben åkte ur elitserien. Även fråga om det fanns skäl att jämka avtalet och om skadestånd ska utgå för överträdelse av föreskrifterna i 19, 20 och 30 §§ anställningsskyddslagen då arbetsgivaren utgick från att anställningen upphörde när klubben åkte ur elitserien (s.k. konsekvensskadestånd).
  • AD 2014 nr 62:En kyrkoherde har avskedats. Fråga huvudsakligen om församlingen haft rätt att skilja kyrkoherden från anställningen, varvid bl.a. gjorts gällande att kyrkoherden ägnat en övervägande del av sin arbetstid åt privat affärsverksamhet. Även fråga om kyrkoherden omfattats av företagsledarundantaget i anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen har funnit att så inte varit fallet. I avskedandedelen även fråga om beräkningen av lönefordran med anledning av att Arbetsdomstolen ogiltigförklarat avskedandet. Därutöver fråga om rätt till ränta på semesterersättning som utbetalats, rätt till allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen, rätt till viss bilersättning och om brott mot bilersättningsavtalet och slutligen om församlingen brutit mot 16 § tredje stycket medbestämmandelagen, genom att inte upprätta och tillställa förbundet protokoll från den lokala tvisteförhandlingen.
  • AD 2017 nr 50:Fråga om en kyrkvaktmästare haft upprepade tidsbegränsade anställningar eller om han varit tillsvidareanställd. Även fråga om det funnits saklig grund för uppsägning på grund av arbetsbrist.
  • AD 2014 nr 89:Fråga huvudsakligen om det förelegat skäl för avskedande av en befälhavare som inte stannat och vänt fartyget i samband med en man överbord-händelse.
  • AD 2018 nr 66:En arbetstagare har varit oense med sin arbetsgivare om semesterförläggningen. Han har sedan varit frånvarande från arbetet under en vecka i strid med arbetsgivarens uttryckliga besked. Fråga om arbetstagaren avslutat anställningen själv eller om arbetsgivaren skilt honom från anställningen. Även fråga om det funnits skäl för avskedande eller uppsägning till följd av hans frånvaro.
  • AD 2005 nr 17:En arbetstagare vid Luftfartsverket har avskedats under påstående att denne beställt varor för privat bruk av en av Luftfartsverket anlitad entreprenör och att syftet varit att Luftfartsverket slutligen skulle svara för kostnaderna av varorna. Arbetsgivaren har vidare gjort gällande att arbetstagaren i vart fall tagit emot en otillbörlig förmån genom att ha utverkat ett köp till rabatterat pris genom att utnyttja de yrkesmässiga kontakter han haft med nämnda entreprenör. Fråga om laglig grund för avskedande har förelegat eller i vart fall saklig grund för uppsägning. Även fråga om den av arbetsgivaren åberopade omständigheten angående mottagande av otillbörlig förmån får läggas till grund för avskedandet.
  • AD 2008 nr 91:Fråga om det förelegat skäl för avskedande eller saklig grund för uppsägning av två arbetsförmedlare. Arbetsförmedlingen har gjort gällande att arbetstagarna grovt åsidosatt sina åligganden i anställningen genom ett oacceptabelt förhållningssätt, uppträdande och beteende på arbetsplatsen, mot kollegor och arbetssökande och att de misskött ärendehanteringen samt att den ena arbetstagaren brutit mot tystnadsplikten. Frågor om arbetstagarna fått möjlighet att rätta sitt beteende och om arbetsgivaren fullföljt sin omplaceringsskyldighet. Arbetsdomstolen har funnit att det inte ens förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 2005 nr 77:Fråga om en kommun haft laglig grund för att avskeda en enhetschef vid kommunen. Enligt kommunen har grund för avskedande förelegat bl.a. med hänsyn till att arbetstagaren brutit mot lagen om offentlig upphandling vid handläggning av ett upphandlingsärende för kommunens räkning. Arbetsdomstolen finner att skäl för avskedande inte förelegat och att omständigheterna inte heller varit sådana att det skulle ha förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 2019 nr 35:En arbetstagare, som varit anställd på ett bolag inom byggbranschen, har tillsammans och i samförstånd med ytterligare en person tagit diverse byggnadsmaterial från arbetsgivaren. Arbetsdomstolen har funnit att agerandet har utgjort laga grund för avskedande. Arbetsdomstolen har också prövat om bolaget har haft en kvittningsgill motfordran mot arbetstagarens anspråk på allmänt skadestånd för brott mot 19 § anställningsskyddslagen och 30 § semesterlagen men funnit att bolaget inte förmått styrka sin påstådda skada.
  • AD 1994 nr 162:Ett bolag har som grund för avskedande av en arbetstagare åberopat att arbetstagaren hotat bolagets ägare och verkställande direktör till livet genom att säga att han skulle skjuta denne, om bolaget sänkte hans lön. Fråga huruvida bolaget mot arbetstagarens bestridande styrkt sitt påstående om ifrågavarande hot. - "En utgångspunkt för prövningen är att det ankommer på arbetsgivaren att visa att det förelegat laga grund för ett avskedande. Detta innebär att arbetsgivaren, när det som i detta fall föreligger tvist om den faktiska omständighet som lagts till grund för avskedandet, har att fullt ut styrka denna. Den bevisskyldighet som sålunda åvilar arbetsgivaren medför att brister i bevisningen om vad som faktiskt inträffat - i detta fall om vad som sagts - går ut över arbetsgivaren".
  • AD 2010 nr 11:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en synpedagog. Påståenden bl.a. om att denne kränkt en brukare, hotat en chef, ägnat sig åt privat verksamhet under arbetstid samt brustit i ärendehanteringen.
  • AD 2014 nr 83:Fråga om en arbetsgivare haft rätt att avskeda en bussförare. Arbetsdomstolen har funnit att den samlade misskötsamheten inte är sådan att det förelegat grund för avskedande men väl saklig grund för uppsägning.
  • AD 2021 nr 14:En arbetstagare har efter ett möte med arbetsgivarens verkställande direktör inte utfört arbete i arbetsgivarens verksamhet. Arbetsgivaren har haft grundad anledning att inse att arbetstagaren med fog uppfattat sig som skild från anställningen men har inte agerat för att undanröja missförståndet. Händelseförloppet har enligt Arbetsdomstolen därför jämställts med ett avskedande. Arbetsdomstolen har även funnit att arbetsgivaren ska betala skadestånd för formaliafel – s.k. konsekvensskadestånd – enligt 19 och 30 §§ anställningsskyddslagen.
  • AD 2022 nr 15:Vid Samhall finns arbetstagare som är anställda i skyddat arbete eller med lönebidrag för utveckling i anställning och som därför inte omfattas av anställningsskyddslagen. Enligt ett tillämpligt kollektivavtal ska dock ett avskedande av arbetstagare som inte omfattas av anställningsskyddslagen ogiltigförklaras om skälen för avskedandet inte ens skulle ha räckt till en giltig uppsägning.
  • AD 2009 nr 34:I en tvist om avskedande uppkommer bl.a. frågan om rättsverkan enligt 35 § medbestämmandelagen inträffat beträffande en arbetstagares anspråk på lön och semesterersättning avseende tiden före avskedandet.
  • AD 2009 nr 40:Fråga om arbetsgivaren har avskedat arbetstagaren eller om hon frånträtt anställningen och om det förelegat skäl för avskedande. Även fråga om arbetsgivaren varit skadeståndsskyldig på grund av brott mot formföreskrifterna i 19 § andra stycket anställningsskyddslagen och om arbetsgivaren gjort sig skyldig till olaglig kvittning då arbetsgivaren inte betalt den semesterersättning som arbetstagaren ostridigt haft rätt till. Därutöver fråga om arbetstagaren, genom att ha bedrivit med arbetsgivaren konkurrerande verksamhet efter att anställningen upphört, har brutit mot en i anställningsavtalet intagen konkurrensklausul och därmed varit skyldig att till arbetsgivaren utge ekonomisk ersättning i enlighet med klausulen.
  • AD 2005 nr 30:En arbetstagare har lämnat sin arbetsplats efter det att en ställföreträdare för arbetsgivaren har tagit ett tag runt arbetstagarens nacke och föst eller knuffat iväg honom. Fråga bl.a. om arbetstagaren haft rätt att frånträda anställningen enligt 4 § tredje stycket anställningsskyddslagen och om frånträdandet är att jämställa med ett avskedande. Även fråga om arbetsgivaren gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning.
  • AD 2005 nr 78:Fråga om det förelegat grund för avskedande av en präst. Påståenden bl.a. om att prästen låtit församlingen stå för kostnaderna för mat som inte kommit verksamheten till del och att hon gjort otillbörliga blomsterinköp samt ställt in gudstjänster utan giltiga skäl. Tillika fråga om vilka omständigheter som kan ligga till grund för prövningen av avskedandet.
  • AD 1995 nr 41:En lärare har under vikariat som rektor i strid med skolchefens besked inköpt en mobiltelefon. Senare har han likaledes i strid med skolchefens besked beställt en persondator för skolans räkning. Kommunen avskedade läraren och uppgav i besked om åtgärden endast den senare omständigheten. Vid prövningen beaktades endast denna omständighet. Saklig grund för uppsägning avsågs föreligga men inte grund för avskedande.
  • AD 1996 nr 88:Prövning av yrkande om interimistiskt förordnande. Under tjänstgöring som spärrexpeditör vid Stockholms tunnelbana har en arbetstagare gjort sig skyldig till olovligt anskaffande av alkoholdrycker. Sedan han för denna gärning dömts till ett bötesstraff, har han avskedats från sin anställning. I mål om bl.a. ogiltigförklaring av avskedandet har tingsrätten interimistiskt förordnat att anställningen skall bestå medan tvisten prövas. Arbetsdomstolen har upphävt tingsrättens beslut och förordnat att arbetstagarens anställning skall upphöra med utgången av dagen för beslutet.

20 §  Beskedet om avskedande skall lämnas till arbetstagaren personligen. Är det inte skäligt att kräva detta, får beskedet i stället sändas i rekommenderat brev till arbetstagarens senast kända adress.

[S2]Avskedande anses ske när arbetstagaren får del av avskedandet. Om arbetstagaren inte kan anträffas och ett besked om avskedande har sänts i brev enligt första stycket, anses avskedande ha skett tio dagar efter det att brevet lämnades till posten för befordran. Har arbetstagaren semester, anses avskedande ha skett tidigast dagen efter den då semestern upphörde.

  • AD 2014 nr 13:En ishockeyspelare träffade ett anställningsavtal med en elitserieklubb för fyra säsonger. Fråga om avtalet upphörde när klubben åkte ur elitserien. Även fråga om det fanns skäl att jämka avtalet och om skadestånd ska utgå för överträdelse av föreskrifterna i 19, 20 och 30 §§ anställningsskyddslagen då arbetsgivaren utgick från att anställningen upphörde när klubben åkte ur elitserien (s.k. konsekvensskadestånd).
  • AD 2005 nr 124:Fråga om det förelegat grund för avskedande av en lärare på en folkhögskola. Till stöd för avskedandet åberopades bl.a. att läraren skriftligen och muntligen med ett grovt språkbruk framfört kränkande påståenden och omdömen om bl.a. skolans rektor till folkhögskolans styrelse och personal. Fråga också om arbetsgivaren är skadeståndsskyldig eftersom beskedet om avskedande inte lämnats till arbetstagaren personligen eller i rekommenderat brev.

Lön och andra förmåner under permittering

21 §  En arbetstagare som permitteras har rätt till samma lön och andra anställningsförmåner som om arbetstagaren hade fått behålla sina arbetsuppgifter. Detta gäller dock inte om permitteringen är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller av andra skäl inte är sammanhängande till sin natur. Lag (1984:1008).

Permittering är när arbetsgivaren tillfälligt befriar arbetstagaren från arbetet. Det innebär inte att anställning avslutas. Detta kan hända när ett tillverkningsföretag producerar mer än vad som säljs. Det kan då helt enkelt vara mer ekonomiskt att stänga av maskinerna än att låta dem vara igång. Rätten till lön för arbetstagaren kvarstår dock under permitteringen.

  • AD 2016 nr 22:Fråga om en målare varit anställd tills vidare eller om hon haft upprepade tidsbegränsade anställningar (behovsanställningar). Även fråga om arbetsgivaren var bunden av kollektivavtal. Arbetsdomstolen har funnit att organisationernas talerätt enligt 4 kap. 5 § arbetstvistlagen inte omfattar tvister som enligt 1 kap. 1 § andra stycket arbetstvistlagen handläggs gemensamt med en arbetstvist.
  • AD 1996 nr 123:En deltidsanställd brandman har under en längre tid inte tagits i anspråk för beredskapstjänst sedan han förklarat att han inte kunde garantera att han vid larm kunde hålla den s.k. anspänningstiden. Han har inte heller erhållit ersättning för beredskapstjänst. Fråga om arbetsgivaren i strid mot 21 § anställningsskyddslagen permitterat brandmannen utan lön.

Turordning vid uppsägning

22 §  Vid uppsägning på grund av arbetsbrist ska arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.

[S2]Innan turordningen fastställs får en arbetsgivare, oavsett antalet turordningskretsar, undanta högst tre arbetstagare som enligt arbetsgivarens bedömning är av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Om ett sådant undantag har gjorts, får inga ytterligare undantag göras vid en uppsägning som sker inom tre månader efter att den första uppsägningen skett.

[S3]Om arbetsgivaren har flera driftsenheter, fastställs en turordning för varje enhet för sig. Enbart den omständigheten att en arbetstagare har sin arbetsplats i sin bostad medför inte att den arbetsplatsen utgör en egen driftsenhet. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal, fastställs en särskild turordning för varje avtalsområde. Finns det i ett sådant fall flera driftsenheter på samma ort, ska det inom en arbetstagarorganisations avtalsområde fastställas en gemensam turordning för samtliga enheter på orten, om organisationen begär det senast vid förhandlingar enligt 29 §.

[S4]Turordningen för de arbetstagare som inte undantagits bestäms med utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Arbetstagare med längre anställningstid har företräde framför arbetstagare med kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde. Kan en arbetstagare endast efter omplacering beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren, gäller som förutsättning för företräde enligt turordningen att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Lag (2022:835).

Turordningsregler tillämpas endast vid arbetsbristuppsägningar. Dessa regler kan dock åsidosättas genom kollektivavtal då paragrafen i sin lydelse är semidispositiv.

Huvudregeln är att den som senast blev anställd ska vara den förste som får gå vid en arbetsbristuppsägning. Om en arbetsgivare har högst tio anställda kan två nyckelpersoner undantas från turordningen. Dessa väljs av arbetsgivaren som dock måste motivera att dessa två personer är av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten.

Turordningskretsar kan även bestämmas för olika driftsenheter. En driftsenhet är i regel ett geografiskt avgränsat område. Det kan vara frågan om två olika driftsenheter ifall verksamheterna befinner sig på två olika orter.

Genom kollektivavtal kan särskilda turordningslistor upprättas. De får dock inte strida mot god sed på arbetsmarknaden eller mot diskrimineringslagstiftningen.

När arbetsbristuppsägningar sker kan det ibland bli aktuellt med omplacering för vissa av de anställda som får stanna kvar hos arbetsgivaren. De kan då få andra arbetsuppgifter än tidigare. Denna rätt till att få behålla ett jobb på arbetsplatsen gäller förutsatt att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för de nya arbetsuppgifterna. Arbetstagaren anses vara tillräckligt kvalificerad för den nya uppgiften om det inte tar mer än sex månader att lära sig arbetet.

Prop. 1999/2000:144: I lagen införs en möjlighet för en arbetsgivare att från turordningen undanta två arbetstagare som har särskild betydelse för verksamheten. Vilka arbetstagare som undantas skall vara föremål för de förhandlingar som skall föregå arbetsgivarens beslut att säga upp arbetstagare på grund av arbetsbrist. På Lagrådets inrådan har lokutionen ”innan turordningen fastställs” förts in i lagtexten. Undantagsmöjligheten är oberoende av hur många turordningskretsar, dvs. den krets av arbetstagare inom ...

  • AD 1994 nr 1:Fråga huruvida en uppsägning av en arbetstagare berott på arbetsbrist eller på arbetstagarens personliga förhållanden. - Att arbetsgivaren vid en uppsägning på grund av arbetsbrist åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen genom att göra den felaktiga bedömningen att arbetstagaren saknade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete hos arbetsgivaren, medför inte att uppsägningen kan ogiltigförklaras. Uttalanden om förhållandet mellan bestämmelsen om omplacering i 7 § andra stycket anställningsskyddslagen och turordningsreglerna i 22 § samma lag. - Enligt 41 § första stycket anställningsskyddslagen skall den som vill kräva skadestånd eller framställa annat fordringsanspråk som grundar sig på bestämmelserna i lagen underrätta motparten om detta inom fyra månader från den tidpunkt då den skadegörande handlingen företogs. Lämnas inte underrättelse inom den angivna tiden, har parten enligt 42 § förlorat sin talan på grund av preskription. En arbetstagare har väckt talan mot arbetsgivaren med anledning av en uppsägning och därvid yrkat ogiltigförklaring av uppsägningen samt allmänt skadestånd under åberopande av att uppsägningen hade skett av s.k. personliga skäl och att saklig grund för denna inte hade förelegat. Vid sammanträde för muntlig förberedelse i det målet har arbetstagaren underrättat arbetsgivarens rättegångsombud om att arbetstagaren avsåg att alternativt kräva skadestånd för att bolaget genom uppsägningen brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Arbetstagaren anses därmed ha - med enligt 41 § första stycket anställningsskyddslagen preskriptionsavbrytande verkan - underrättat arbetsgivaren om sistnämnda skadeståndsanspråk.
  • AD 2016 nr 69:I en arbetsbristsituation blev ett antal arbetstagare i en butik erbjudna fortsatt anställning, men med ett lägre arbetstidsmått från ett visst datum. Arbetstagarna skrev på anställningsbevisen, men antecknade på dessa att detta skedde ”under protest”. Arbetstagarna började därefter att arbeta enligt de nya arbetstidsmåtten från och med angivet datum. Den huvudsakliga tvistefrågan har avsett om det varit fråga om ensidiga rättshandlingar från arbetsgivarens sida att från och med angivet datum genomdriva förändringarna av arbetstagarnas sysselsättningsgrad och om arbetstagarna därmed ska anses ha blivit uppsagda av arbetsgivaren, och i så fall om bolaget brutit mot turordningsreglerna och reglerna om uppsägningstid och uppsägningslön enligt anställningsskyddslagen. - Arbetsdomstolen har funnit att de erbjudanden som lämnats om sänkt sysselsättningsgrad varit erbjudanden om annat arbete enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen och att dessa accepterats av arbetstagarna trots att de godkänt de nya villkoren ”under protest”. Arbetsdomstolen har funnit att arbetstagarna i det aktuella fallet inte kan anses ha blivit uppsagda.
  • AD 1994 nr 15:Fråga - i mål om brott mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen - huruvida arbetstagare som endast efter omplacering skulle kunna beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren hade tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet (fältsäljare av mejeriprodukter).
  • AD 2015 nr 49:En 56-årig arbetsbristdrabbad arbetstagare i Långsele har haft godtagbar anledning att avböja ett erbjudande om omplacering till Örebro. Arbetstagaren - en kundtjänstmedarbetare vid ett tvätteri - har ansetts ha haft tillräckliga kvalifikationer för en ledig befattning som arbetsledare (teamledare) i produktionen vid tvätteriet.Sedan arbetstagaren sagts upp på grund av arbetsbrist till följd av omorganisation och tvist uppkommit om uppsägningens giltighet har arbetstagaren avstängts från arbetet när hennes arbetsuppgifter till följd av omorganisationen försvunnit. Det har funnits särskilda skäl för avstängningen enligt 34 § andra stycket anställningsskyddslagen.
  • AD 1994 nr 85:Tre arbetstagare sades upp av en arbetsgivare som upphör med sin verksamhet. De erbjöds och accepterade anställningar hos ett övertagande företag. Detta avsåg att avveckla verksamheten vid den driftsenhet där de tre arbetstagarna varit sysselsatta och sedan driva verksamhet endast vid två andra driftsenheter. De erbjudanden som de tre fick och accepterade innebar att de skulle placeras vid endera av de två driftsenheter som skulle behållas. Arbetsgivaren har, när uppsägningen sedan sker, inte ansetts mot dessa tre arbetstagare kunna göra gällande att deras ursprungliga arbetsplats utgör en särskild driftsenhet.
  • AD 2002 nr 37:Fråga om en avtalad turordningslista är giltig beträffande två oorganiserade arbetstagare. Även frågor om rättegångskostnader, bl.a. om ansvaret för part som beviljats rättshjälp, och medpart, avseende motparts kostnader för bevisning när ersättning för bevisningen kunnat utgå av allmänna medel enligt rättshjälpslagen.
  • AD 2000 nr 107:En civilingenjör sägs upp på grund av arbetsbrist. Fråga om civilingenjören hade tillräckliga kvalifikationer för arbetsuppgifter som utfördes av andra hos arbetsgivaren anställda ingenjörer med kortare anställningstid hos arbetsgivaren. Även fråga om arbetsgivaren genom att i uppsägningsbeskedet ange att arbetstagaren "kan ha" företrädesrätt till återanställning fullgjort sin skyldighet att lämna besked om företrädesrätten till återanställning.
  • AD 2014 nr 42:Tvist om en arbetsgivare brutit mot turordningsreglerna i anställningsskyddslagen vid uppsägning av en arbetstagare. Fråga dels om arbetstagaren haft tillräckliga kvalifikationer för det arbete som utförts av tre arbetstagare med kortare anställningstid, dels om en av dessa tre tillhört samma kollektivavtalsområde som den uppsagda arbetstagaren.
  • AD 2005 nr 32:En arbetstagare som fått diagnosen multipel skleros blev uppsagd drygt tre månader efter det att arbetsgivaren fått kännedom om sjukdomen. Arbetsgivaren gjorde gällande att det förelåg arbetsbrist och undantog innan turordningen fastställdes två anställda som enligt vad arbetsgivaren angav var av särskild betydelse för den fortsatta verksamheten. Fråga om uppsägningen vidtagits i strid mot anställningsskyddslagen och lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av funktionshinder.
  • AD 2004 nr 52:Fråga om en uppsägning skett på grund av arbetsbrist eller av personliga skäl och om giltigheten av en genom lokalt kollektivavtal träffad turordningsöverenskommelse.
  • AD 2006 nr 68:Tvist om uppsägning varit sakligt grundad alternativt om arbetsgivaren gjort sig skyldig till turordningsbrott. Domstolen kommer fram till att det inte varit fråga om en fingerad arbetsbrist men att arbetsgivaren brutit mot anställningsskyddslagens turordningsregler. Arbetsgivaren har inte visat att arbetstagaren saknar tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Även fråga om rätt till skadestånd för förlust av semesterförmåner och fråga om förhandlingskravet enligt arbetstvistlagen varit uppfyllt.
  • AD 2009 nr 55:En övergång av verksamhet, enligt 6 b § anställningsskyddslagen, har skett från ett handelsbolag till ett aktiebolag. Fyra arbetstagare har sagts upp av handelsbolaget på grund av arbetsbrist och deras uppsägningstid har löpt ut före verksamhetsövergången. Fråga om arbetstagarnas anställningsavtal har övergått till aktiebolaget och då bl.a. om de avskedats eller sagts upp i strid med turordningsreglerna och, för det fall Arbetsdomstolen kommer fram till att anställningsavtalen inte har övergått till aktiebolaget, om aktiebolaget brutit mot anställningsskyddslagens bestämmelser om företrädesrätt till återanställning.
  • AD 2011 nr 39:En arbetstagare har sagts upp från sin anställning som falsare vid ett bokbinderi. Tvist har uppkommit om uppsägningen har skett i strid med anställningsskyddslagens turordningsregler. Fråga dels om arbetstagaren har haft tillräckliga kvalifikationer för arbetet som skärare vid bokbinderiet, dels om två personer som har arbetat som biträden vid bokbinderiet har haft sådan särskild sysselsättning hos arbetsgivaren som avses i 23 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2004 nr 73:Fråga om giltigt kollektivavtal om tidsbegränsad anställning har träffats samt, i sådant fall, om det finns stöd i kollektivavtalet och de enskilda anställningsavtalen för att tidsbegränsa anställningarna på sätt som skett. Vidare fråga bl.a. om det förelegat företrädesrätt till återanställning.
  • AD 1997 nr 98:Fråga om en arbetsgivares uppsägning av en arbetstagare på grund av arbetsbrist stått i strid med turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Arbetstagarsidan gör i målet gällande att arbetsgivaren borde ha sagt upp en annan arbetstagare och att dennes arbetsuppgifter, som den uppsagde ostridigt inte har kvalifikationer för, skulle delas upp på två andra arbetstagare, som enligt arbetstagarsidans mening har kvalifikationer för varsin del av dessa arbetsuppgifter. Arbetsdomstolen finner att detta går utöver den omplaceringsskyldighet som enligt anställningsskyddslagen åvilar arbetsgivaren.
  • AD 1994 nr 73:Fråga huruvida arbetstagare som har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist haft tillräckliga kvalifikationer för befattning som löneadministratör.
  • AD 2004 nr 39:En elektriker blev uppsagd på grund av arbetsbrist. I tvist om uppsägningen har vidtagits i strid mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen uppkommer flera frågor. Domstolen finner att elektrikern inte har kunnat beredas fortsatt anställning utan omplacering till andra arbetsuppgifter. Vidare finner domstolen att man vid prövningen av elektrikerns kvalifikationer för fortsatt anställning inte kan bortse från vissa arbetsuppgifter som utförs av en annan arbetstagare med kortare anställningstid, men som faller utanför installationsavtalets tillämpningsområde. Slutligen har domstolen funnit att elektrikern vid en rättslig prövning under dessa förutsättningar inte har haft tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet.
  • AD 2008 nr 63:En systemadministratör har omplacerats till arbete som vaktmästare. Fråga dels om arbetstagaren enligt sitt anställningsavtal varit skyldig att tjänstgöra som vaktmästare, dels om arbetsgivaren genom omplaceringen skilt arbetstagaren från hans anställning och - när den senare frågan besvarats nekande - om beslutet om omplacering kan underkastas rättslig prövning. Även fråga om föreningsrättskränkning och brott mot 3, 4 och 5 §§ förtroendemannalagen.
  • AD 1995 nr 59:Fråga huruvida en arbetsgivares uppsägning av en arbetstagare på grund av arbetsbrist stått i strid med turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Hade arbetstagaren i anställningsskyddslagens mening tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete i viss befattning?
  • AD 1993 nr 85:Enligt 3 § kollektivavtalet om turordning för arbetstagare hos staten (TurAS) gäller att turordning vid uppsägning av arbetsbrist skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns. Fråga om tillämpning av denna bestämmelse i visst fall avseende två arbetstagare som båda arbetade som företagsekonomer vid en länsstyrelses lantbruksenhet men inom olika sektioner.
  • AD 2002 nr 75:I samband med nedläggningen av en avdelning på ett företag blir åtta arbetstagare uppsagda på grund av arbetsbrist. Det är ostridigt att det vid uppsägningstillfället finns tre lediga heltidsbefattningar och en ledig befattning på halvtid. - Fråga om företaget fullgjort sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § anställningsskyddslagen genom att vid ett stormöte informera arbetstagarna om de lediga befattningarna och uppmana dem att söka dessa. Även fråga om turordningsbrott och om arbetstagarna haft tillräckliga kvalifikationer för arbete som utförs av arbetstagare med kortare anställningstid än de i målet berörda arbetstagarna. Dessutom fråga om arbetstagarna gjort vad som skäligen kan krävas för att minska den ekonomiska skadan.
  • AD 1993 nr 104:Vid prövning av, fråga om brott mot anställningsskyddslagens turordningsbestämmelser har arbetsdomstolen funnit att det inte förelåg någon omplaceringssituation och att det därför inte fanns anledning att närmare bedöma arbetstagarens kvalifikationer för det fortsatta arbetet.
  • AD 2011 nr 27:En arbetsgivare har, efter förhandlingar om driftsinskränkningar, sagt upp ett antal arbetstagare. Företrädare för arbetsgivaren respektive arbetstagarorganisationen har vid en förhandling avseende arbetstagare vid en viss region signerat en lista med namnen på arbetstagarna vid den regionen. I listan markerades alla arbetstagare utom tre stycken som ”OK”. Arbetstagarna sades sedan upp. Förbundet har väckt talan mot arbetsgivarparterna med yrkande om allmänt och ekonomiskt skadestånd på visst sätt för brott mot bestämmelsen om turordning i 22 § anställningsskyddslagen.
  • AD 1995 nr 2:Tvistefrågorna i målen är dels om en kommun genom att förändra en yrkeslärares arbetsuppgifter brutit mot § 6 andra stycket i AB 89, dels om kommunen haft saklig grund för att senare säga upp läraren, varvid domstolen prövar om kommunen reellt haft annan grund än arbetsbrist för att säga upp läraren och om kommunen uppfyllt sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen, dels om kommunen gjort sig skyldig till turordningsbrott enligt 22 § anställningsskyddslagen, dels slutligen huruvida kommunen avstängt läraren i strid med bestämmelserna i 34 § anställningsskyddslagen.
  • AD 1996 nr 42:Fyra arbetstagare vid en tidnings s.k. telekorr har sagts upp på grund av arbetsbrist. Fråga om dessa hade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete som redigerare.
  • AD 2019 nr 8:Fråga om arbetsgivaren brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen när två hamnarbetare sades upp på grund av arbetsbrist. Därvid frågor om de enligt 3 § samma lag haft rätt att tillgodoräkna sig anställningstid i visstidsanställningar (behovsanställning/s.k. intermittent anställning) hos tidigare arbetsgivare, vars verksamheter övergått till den nuvarande arbetsgivaren.
  • AD 1999 nr 98:En arbetstagare som i många år hade varit anställd vid ett textilföretag som verkstadsmekaniker och sedermera - efter omplacering till följd av avveckling av delar av verksamheten - som lagerarbetare och fastighetsskötare blev uppsagd på grund av arbetsbrist. All företagets verksamhet på orten hade då avvecklats förutom den försäljning av tyger m.m. som ägde rum i företagets särskilda s.k. fabriksbutik. Fråga om arbetstagaren hade haft tillräckliga kvalifikationer för arbete i butiken.
  • AD 2010 nr 34:I mål om skadestånd för brott mot bestämmelserna om turordning i 22 § anställningsskyddslagen uppkommer fråga om en arbetstagare i ett städföretag saknade tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet genom att hon saknade körkort.
  • AD 2018 nr 41:En fotograf vid ett mediaföretag har sagts upp på grund av arbetsbrist. Fotografen har inte ansetts ha tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete som bl.a. skrivande journalist och videoreporter.
  • AD 1995 nr 107:Fråga huruvida en arbetsgivares uppsägning av en arbetstagare stått i strid med turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Tillräckliga kvalifikationer för viss chefsbefattning?
  • AD 2012 nr 47:En arbetsgivare som driver barnklädesbutiker har genomfört en omorganisation av en av sina butiker. Omorganisationen innebar att de två anställningarna som säljare med arbetstidsmåtten 35 respektive 7,17 timmar per vecka ändrades till två anställningar med 25 respektive 15 timmar per vecka. Fråga om arbetsgivaren haft saklig grund för att säga upp den säljare som var anställd för att arbeta 35 timmar per vecka med hänvisning till att arbetsbrist förelegat.
  • AD 2005 nr 57:En arbetstagare har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Saklig grund för uppsägning har ansetts föreligga då arbetstagaren avböjt ett erbjudande om omplacering som bedömts som skäligt. Arbetsdomstolen har även funnit att turordningsbestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen under sådant förhållande inte blivit tillämpliga.
  • AD 2017 nr 58:Fråga främst om en uppsägning, såsom arbetsgivaren hävdat, skett på grund av arbetsbrist eller om personliga skäl varit den verkliga grunden för uppsägningen (s.k. fingerad arbetsbrist). Allmänna uttalanden om bedömningen av när arbetsbrist är saklig grund för uppsägning och om bevisprövningen när fingerad arbetsbrist invänts.
  • AD 2006 nr 15:En arbetstagare har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist. Arbetsdomstolen har funnit att arbetstagaren, som är bosatt i Uppsala, haft godtagbar anledning att avböja ett erbjudet arbete i Åre. Under sådant förhållande har turordningsbestämmelserna i 22 § anställningsskyddslagen blivit tillämpliga. Domstolen har vid tillämpningen av 22 § anställningsskyddslagen funnit att två av arbetsgivarens kontor utgjort en och samma driftsenhet med hänsyn till hur kontoren förhåller sig geografiskt till varandra.
  • AD 1998 nr 94:Två fotografer vid Västgöta-Tidningar AB har sagts upp på grund av arbetsbrist. Fråga om dessa hade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete som allmänreportrar. Vid bedömningen av fotografernas kvalifikationer har arbetsdomstolen utgått från de kvalifikationskrav för arbetena som allmänreportrar som gällde vid den tidpunkt då fotograferna sades upp från sina anställningar och omplaceringsfrågan aktualiserades.
  • AD 1994 nr 113:Enligt 22 § anställningsskyddslagen bestäms vid uppsägning på grund av arbetsbrist arbetstagarnas plats i turordningen med utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren, varvid arbetstagare med längre anställningstid har företräde framför arbetstagare med kortare anställningstid. - På det statliga området kompletteras 22 § anställningsskyddslagen av avtalsbestämmelser i kollektivavtalet turordningsavtal för arbetstagare hos staten (TurA-S). När en arbetstagares plats i turordningen skall bestämmas, skall enligt 10 § TurA-S all anställningstid hos staten räknas som anställningstid hos arbetsgivaren. - Fråga hur bestämmelsen i 10 § TurA-S skall tolkas vid beräkning av en arbetstagares anställningstid i en reservofficersanställning, närmare bestämt i samband med upprättande av turordning inför uppsägningar på grund av arbetsbrist hos en annan statlig myndighet än den som är arbetsgivare i reservofficersanställningen. För den reservofficersanställning som är aktuell i målet gäller alltjämt reservbefälsförordningen (1972:464) för försvarsmakten.
  • AD 1998 nr 88:Fråga i tvist om uppsägning på grund av arbetsbrist vid en statlig myndighet om tillämpning av turordningsreglerna i 3 § TurA-S. Skulle en arbetstagare med vissa arbetsuppgifter med kartmaterial hänföras till en turordningskrets avseende kartproduktion eller en krets avseende allmänna kontorsarbetsuppgifter?
  • AD 2012 nr 51:En arbetstagare med funktionsnedsättning, som har arbetat som säljare/biträde på halvtid i en matvarubutik, har sagts upp från sin anställning. Fråga om uppsägningen varit sakligt grundad. Vid bedömningen härav har de huvudsakliga frågorna varit om uppsägningen skett på grund av arbetsbrist eller av förhållanden som hänför sig till arbetstagaren personligen, om arbetsgivaren har uppfyllt sin skyldighet att vidta skäliga stöd- och anpassningsåtgärder, om arbetsgivaren fullgjort sin rehabiliterings- och omplaceringsskyldighet, om arbetsgivaren brutit mot turordningsreglerna samt om arbetsgivaren gjort sig skyldig till direkt diskriminering pga. funktionshinder.
  • AD 1993 nr 105:Fråga huruvida kollektivavtal om turordningen vid uppsägning på grund av arbetsbrist har giltig verkan med avseende på viss arbetstagare. I målet uppkommer fråga huruvida en riksklubb inom SIF:s område vid arbetsgivarens huvudkontor i Stockholm varit behörig arbetstagarorganisation när det gäller visst driftsstället i landsorten.
  • AD 1994 nr 122:Sedan en arbetsgivare sökt träffa överenskommelse med en arbetstagare om sänkning av dennes lön men arbetstagaren inte gått med på den föreslagna överenskommelsen, säger arbetsgivaren upp arbetstagaren under åberopande av arbetsbrist. Tvist huruvida uppsägningen varit förenlig med anställningsskyddslagen eller ej. - Fråga huruvida uppsägningen med hänsyn till omständigheterna skall anses ha utgjort en uppsägning på grund av arbetsbrist eller på grund av förhållanden som varit hänförliga till arbetstagaren personligen (personliga skäl). Då det senare finnes vara fallet, fråga huruvida uppsägningen varit sakligt grundad eller ej.
  • AD 2005 nr 53:En cateringarbetare som var helt sjukskriven uteblev från ett rehabiliteringsmöte och blev i nära anslutning till detta uppsagd. Som skäl för uppsägningen angavs arbetsbrist. Arbetsgivaren hänvisade till en överenskommelse som ingåtts mellan honom och den lokala fackliga organisationen rörande uppsägning av cateringarbetaren. I tvist om giltigheten av uppsägningen finner Arbetsdomstolen att denna inte har vidtagits av personliga skäl utan på grund av arbetsbrist. Domstolen finner vidare att det mellan de lokala parterna har ingåtts ett kollektivavtal i turordningsfrågan innebärande att cateringarbetaren skulle sägas upp. Avtalet har inte ansetts vara stridande mot god sed på arbetsmarknaden eller annars otillbörligt trots att de lokala parterna utan att kontrollera cateringarbetarens inställning har utgått från att denne önskade lämna sin anställning hos arbetsgivaren.
  • AD 2009 nr 50:Ett företag i VVS-branschen med verksamhet på flera olika orter i landet genomförde på en ort en driftsinskränkning, som bl.a. innebar att antalet anställda minskades med ca hälften. Bolaget hade emellertid lediga arbeten på näraliggande orter att erbjuda. Två arbetstagare, som båda hade längre anställningstid än flera av de övriga arbetstagarna, tackade nej till sådana omplaceringserbjudanden och blev då uppsagda på grund av arbetsbrist. Fråga bl.a. om bolaget varit skyldigt att lämna arbetstagarna omplaceringserbjudandena i turordning. Även fråga om omplaceringserbjudandena varit skäliga.
  • AD 1995 nr 118:Fråga huruvida arbetstagare som har blivit uppsagd på grund av arbetsbrist haft tillräckliga kvalifikationer för befattning som projektadministratör på annonsbyrå.
  • AD 1996 nr 144:Våren 1994 omorganiserade en kommun sin barnomsorgsverksamhet inom en stadsdelsförvaltning så att områdena inom barnomsorgen förändrades och skola och barnomsorg integrerades. Därvid kom bl.a. ett antal tjänster som föreståndare inom barnomsorgen att dras in och nya tjänster inrättades som verksamhetschef. Sommaren 1995 sades bl.a. ett antal av föreståndarna upp på grund av arbetsbrist. - Härefter har en tvist uppkommit om kommunen - så som tvisten slutligt prövats - gentemot tre av dessa föreståndare uppfyllt sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket lagen om anställningsskydd. De erbjudanden om omplacering som lämnats har avsett tjänster som förskollärare, fritidspedagog och fritidsassistent. De tre arbetstagarna avböjde erbjudandena. I målet prövas också betydelsen från omplaceringssynpunkt av att en av de uppsagda arbetstagarna har ryggbesvär. - Vidare prövas om kommunen begick turordningsbrott genom att våren 1994 tillsätta de nya tjänsterna som verksamhetschef med andra arbetstagare än de tre i målet aktuella och i juni 1995 säga upp de tre.
  • AD 2012 nr 11:Fråga om en arbetsgivare har haft saklig grund för uppsägning av en arbetstagare som har sagts upp med hänvisning till att arbetsbrist förelegat. I målet har gjorts gällande att uppsägningen i själva verket berott på förhållanden som var hänförliga till arbetstagaren personligen, s.k. fingerad arbetsbrist. Även fråga om turordningsbrott.
  • AD 2004 nr 103:Enligt 3 § Avtal om turordning för arbetstagare hos staten (TurA-S) gäller att turordning vid uppsägning på grund av arbetsbrist skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns. - Fråga om tillämpning av denna bestämmelse på en domstolssekreterare vid Arvika tingsrätt.
  • AD 2005 nr 75:Tillräckliga kvalifikationer? Fråga bl.a. om två montörer hade tillräckliga kunskaper i engelska språket för arbete som servicetekniker i ett företag som till stor del utför arbeten utomlands.
  • AD 2013 nr 11:En arbetsgivare sade upp fem anställda på grund av arbetsbrist. Uppsägningarna verkställdes innan arbetsgivaren hade fullgjort skyldigheten att förhandla centralt med den fackliga organisationen. Fråga om synnerliga skäl föranlett arbetsgivaren att besluta om och verkställa uppsägningarna innan förhandlingsskyldigheten helt fullgjorts. Även fråga om arbetsgivaren brutit mot turordningsreglerna genom att säga upp en arbetstagare som hade längre anställningstid än en arbetstagare som fick behålla anställningen. I den delen prövas frågan om en s.k. avtalsturlista har träffats och, när så inte anses vara fallet, om den uppsagde arbetstagaren haft tillräckliga kvalifikationer för den andra arbetstagarens arbete.
  • AD 2011 nr 30:Ett företag inom teknikindustrin har bedrivit verksamhet på orterna A och B. Vid orten A har funnits dels en anläggning för tillverkning, dels en serviceverkstad. Till följd av minskad orderingång har företaget beslutat att flytta all tillverkningsverksamhet från orten A till orten B. I samband med driftsinskränkningen på orten A har företaget lämnat omplaceringserbjudanden till vissa arbetstagare avseende likvärdigt arbete vid orten B. Erbjudandena har inte lämnats i turordning enligt 22 § anställningsskyddslagen. Fråga har uppkommit huruvida företaget efter beslut om omplacering av vissa arbetstagare till orten B har åsidosatt den turordning som gäller enligt 22 § anställningsskyddslagen eller i övrigt handlat i strid mot grunderna för den lagen eller mot god sed på arbetsmarknaden. Även fråga om företagets verksamhet vid orten A rätteligen skulle ha behandlats som en eller två driftsenheter.
  • AD 2011 nr 5:En arbetstagare hos Sveriges Television som var anställd som fotograf/redigerare har sagts upp på grund av arbetsbrist. Fråga om uppsägningen har stått i strid med turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen eftersom två andra arbetstagare med kortare arbetstid inte har sagts upp utan omplacerats till arbeten som videojournalister. Tvistefrågan har gällt om den uppsagda arbetstagaren har haft tillräckliga kvalifikationer för arbetet som videojournalist.
  • AD 1993 nr 197:Fråga huruvida uppsägningar av anställda på grund av arbetsbrist har inneburit att arbetsgivaren åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2022 nr 7:En arbetsbristdrabbad arbetstagare hos ett pastorat erbjöds att välja mellan tre tidsbegränsade anställningar som han tackade nej till. Han sades därefter upp på grund av arbetsbrist. Fråga om arbetstagaren sagts upp i strid med 7 § anställningsskyddslagen och om arbetsgivaren brutit mot turordningsreglerna i 22 § samma lag. Arbetsdomstolen har funnit att arbetsgivaren gjort sig skyldig till turordningsbrott då domstolen gjort bedömningen att inget av omplaceringserbjudandena var skäligt då arbetstagaren genom omplacering enligt turordningsreglerna hade kunnat beredas fortsatt arbete, eftersom domstolen kommit fram till att han hade tillräckliga kvalifikationer för ett arbete som en annan anställd med kortare anställningstid hade. Även fråga om arbetstagaren haft rätt till ekonomiskt skadestånd för tid han studerat med studiestartsstöd.
  • AD 1993 nr 99:Fråga om innebörden av begreppen "ort" och "driftsenhet" i 22 § anställningsskyddslagen.
  • AD 1996 nr 149:En kommun har sagt upp ett stort antal hemspråkslärare från deras anställningar på grund av arbetsbrist. Tvist huruvida uppsägningarna har varit sakligt grundade. Från arbetstagarsidan har gjorts gällande att hemspråkslärarna blivit diskriminerade samt att kommunen har åsidosatt sin omplaceringsskyldighet. I vad mån påverkas omplaceringsskyldigheten av att arbetsbristen har gällt ett stort antal arbetstagare? - Särskild fråga vilken turordningskrets kommunen skulle ha tillämpat. Kommunen har gjort gällande att som turordningskrets skall betraktas giltighetsområdet för den specialbestämmelse som omfattar lärare. Arbetsdomstolen konstaterar att som turordningskrets skall gälla det mellan parterna gällande lokala kollektivavtalets giltighetsområde.

23 §  Arbetstagare som har nedsatt arbetsförmåga och som på grund därav har beretts särskild sysselsättning hos arbetsgivaren skall, om det kan ske utan allvarliga olägenheter, få företräde till fortsatt arbete oberoende av turordningen.

Denna bestämmelse gäller endast vid arbetsbristuppsägningar och är tvingande. För att någon ska anses omfattas av bestämmelsen ska personens arbetsförmåga vara nedsatt. Det rör sig oftast om permanenta funktionshinder som gör det svårt att behålla eller få anställning. Denna person måste även särskilt ha beretts arbete på platsen p.g.a. den nedsatta arbetsförmågan för att omfattas av skyddet. Det kan vara frågan om en arbetsmarknadsåtgärd eller efterföljande av en företagspolicy där arbetsplatsen anpassas efter personen med den nedsatta arbetsförmågan.

  • AD 2011 nr 39:En arbetstagare har sagts upp från sin anställning som falsare vid ett bokbinderi. Tvist har uppkommit om uppsägningen har skett i strid med anställningsskyddslagens turordningsregler. Fråga dels om arbetstagaren har haft tillräckliga kvalifikationer för arbetet som skärare vid bokbinderiet, dels om två personer som har arbetat som biträden vid bokbinderiet har haft sådan särskild sysselsättning hos arbetsgivaren som avses i 23 § anställningsskyddslagen.
  • AD 1993 nr 139:Vid bestämmande av turordning för uppsägning på grund av arbetsbrist skall enligt 23 § lagen om anställningsskydd arbetstagare som har nedsatt arbetsförmåga och som på grund därav har beretts särskild sysselsättning hos arbetsgivaren få företräde till fortsatt arbete oberoende av turordningen, om det kan ske utan allvarliga olägenheter. Fråga huruvida arbetstagare, som ostridigt haft nedsatt arbetsförmåga på grund av sömnrubbningar och som därför medgetts särskilda arrangemang ifråga om arbetstid m.m., haft rätt till företräde till fortsatt arbete enligt nämnda lagrum. Arbetsdomstolen finner att ett sådant företräde för arbetstagaren skulle medföra allvarliga olägenheter för arbetsgivaren. Frågan huruvida arbetstagaren "beretts särskild sysselsättning" hos arbetsgivaren har därför inte prövats.
  • AD 2013 nr 81:Fråga om en uppsägning av en arbetstagare, som ostridigt haft nedsatt arbetsförmåga, har stått i strid med den särskilda turordningsregeln i 23 § anställningsskyddslagen. Vid bedömningen av den frågan har prövats om arbetstagaren på grund av den nedsatta arbetsförmågan hade beretts sådan särskild sysselsättning hos arbetsgivaren som avses i bestämmelsen samt om arbetstagaren hade kunnat få företräde till fortsatt arbete utan allvarliga olägenheter.
  • AD 2003 nr 83:En arbetstagare har efter en arbetsskada ostridigt nedsatt arbetsförmåga. Fråga om arbetstagaren på grund därav har beretts särskild sysselsättning hos arbetsgivaren och därför enligt 23 § anställningsskyddslagen skall vid uppsägning på grund av arbetsbrist få företräde till fortsatt anställning oberoende av turordningen.
24 § har upphävts genom lag (1984:1008).

Företrädesrätt till återanställning m.m.

25 §  Arbetstagare som har sagts upp på grund av arbetsbrist har företrädesrätt till återanställning i den verksamhet där de tidigare har varit sysselsatta. Detsamma gäller arbetstagare som har anställts för begränsad tid enligt 5 § och som på grund av arbetsbrist inte har fått fortsatt anställning. En förutsättning för företrädesrätt är dock att arbetstagaren dels har tillräckliga kvalifikationer för den nya anställningen, dels har uppnått en tillräcklig anställningstid hos arbetsgivaren. Anställningstiden ska

  1. vara sammanlagt mer än tolv månader under de senaste tre åren,
  2. när det gäller företrädesrätt till ny särskild visstidsanställning, vara sammanlagt mer än nio månader i sådan anställning under de senaste tre åren, eller
  3. när det gäller företrädesrätt till ny säsongsanställning för en tidigare säsongsanställd arbetstagare, vara sammanlagt mer än sex månader under de senaste två åren.

[S2]Företrädesrätten gäller från den tidpunkt då uppsägning skedde eller besked lämnades eller skulle ha lämnats enligt 15 § första stycket och därefter till dess nio månader har förflutit från den dag då anställningen upphörde. Vid säsongsanställning gäller företrädesrätten i stället från tidpunkten då besked lämnades eller skulle ha lämnats enligt 15 § andra stycket och därefter till dess nio månader har förflutit från den nya säsongens början. Har under de nu nämnda tidsperioderna företaget, verksamheten eller en del av verksamheten övergått till en ny arbetsgivare genom en sådan övergång som omfattas av 6 b §, gäller företrädesrätten mot den nya arbetsgivaren. Företrädesrätten gäller även i de fall att den tidigare arbetsgivaren försatts i konkurs.

[S3]Om arbetsgivaren har flera driftsenheter eller om det i arbetsgivarens verksamhet finns olika kollektivavtalsområden, gäller företrädesrätten anställning inom den enhet och det avtalsområde där arbetstagaren var sysselsatt när den tidigare anställningen upphörde. Om det i ett sådant fall finns flera driftsenheter på samma ort, ska inom en arbetstagarorganisations avtalsområde företrädesrätten gälla arbetsgivarens samtliga enheter på orten, om organisationen begär det senast vid förhandlingar enligt 32 §. Lag (2022:835).

Bestämmelsen tillämpas när ett tidigare anställningsförhållande har avslutat p.g.a. arbetsbrist. Den uppsagda arbetstagaren har då under nio månaders tid från uppsägningen rätt till att, under vissa förutsättningar, återfå en anställning hos arbetsgivaren.

Rätten till återanställning gäller även nya arbetsuppgifter förutsatt att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för dessa uppgifter. Arbetstagaren anses vara tillräckligt kvalificerad för den nya uppgiften om det inte tar mer än sex månader att lära sig arbetet.

  • AD 1996 nr 94:Fråga i tvist om företrädesrätt till återanställning om arbetstagare har haft tillräckliga kvalifikationer för befattning som utbildare inom fordonsteknik. - I målet uppkommer vid prövning av frågor om ekonomiskt skadestånd huruvida avräkning skall ske för ersättning som uppburits från arbetslöshetskassa. Yttrande har inhämtats från tillsynsmyndigheten för arbetslöshetskassorna.
  • AD 2005 nr 4:Två arbetstagare var säsonganställda på ett kafé sedan 1988 respektive 1999. Kaféverksamheten drevs av en stiftelse till säsongen 2003, då verksamheten övergick till ett bolag. De båda arbetstagarna fick efter säsongen 2002 varken fortsatt anställning hos stiftelsen eller fortsatt säsonganställning på kaféet. Fråga om stiftelsen brutit mot bestämmelserna om besked i 15 § första och andra stycket anställningsskyddslagen. Vidare fråga om stiftelsen brutit mot 25 § anställningsskyddslagen genom att lämna uppgift om att arbetstagarna inte hade företrädesrätt till återanställning. Även fråga om förbundet fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt 4 kap. 7 § arbetstvistlagen gentemot bolaget.
  • AD 2015 nr 49:En 56-årig arbetsbristdrabbad arbetstagare i Långsele har haft godtagbar anledning att avböja ett erbjudande om omplacering till Örebro. Arbetstagaren - en kundtjänstmedarbetare vid ett tvätteri - har ansetts ha haft tillräckliga kvalifikationer för en ledig befattning som arbetsledare (teamledare) i produktionen vid tvätteriet.Sedan arbetstagaren sagts upp på grund av arbetsbrist till följd av omorganisation och tvist uppkommit om uppsägningens giltighet har arbetstagaren avstängts från arbetet när hennes arbetsuppgifter till följd av omorganisationen försvunnit. Det har funnits särskilda skäl för avstängningen enligt 34 § andra stycket anställningsskyddslagen.
  • AD 1996 nr 12:Byggnadsstyrelsens verksamhet övergick år 1993 till bl.a. ett antal bolag. Ett av bolagen träffade före verksamhetens övergång, och innan byggnadsstyrelsens personal sagts upp, en överenskommelse med en central facklig organisation om bemanningen i den verksamhet som skulle övergå till bolaget. Arbetsdomstolen finner överenskommelsen utgöra en enligt anställningsskyddslagen tillåten avvikelse från bestämmelserna om företrädesrätt till återanställning.
  • AD 1995 nr 156:Fråga om det i ett visst fall har skett en övergång av en verksamhet eller del därav.
  • AD 2009 nr 55:En övergång av verksamhet, enligt 6 b § anställningsskyddslagen, har skett från ett handelsbolag till ett aktiebolag. Fyra arbetstagare har sagts upp av handelsbolaget på grund av arbetsbrist och deras uppsägningstid har löpt ut före verksamhetsövergången. Fråga om arbetstagarnas anställningsavtal har övergått till aktiebolaget och då bl.a. om de avskedats eller sagts upp i strid med turordningsreglerna och, för det fall Arbetsdomstolen kommer fram till att anställningsavtalen inte har övergått till aktiebolaget, om aktiebolaget brutit mot anställningsskyddslagens bestämmelser om företrädesrätt till återanställning.
  • RÅ 2003:101:En person i ett säsongsbetonat arbete har ansetts ha rätt till arbetslöshetsersättning efter säsongens slut utan hinder av att parterna kommit överens om anställning nästkommande säsong.
  • AD 2004 nr 73:Fråga om giltigt kollektivavtal om tidsbegränsad anställning har träffats samt, i sådant fall, om det finns stöd i kollektivavtalet och de enskilda anställningsavtalen för att tidsbegränsa anställningarna på sätt som skett. Vidare fråga bl.a. om det förelegat företrädesrätt till återanställning.
  • AD 2009 nr 92:En arbetsgivare i livsmedelsbranschen sade upp ett antal arbetstagare på grund av arbetsbrist. Sedan arbetsgivaren gjort nyanställningar har uppkommit tvist bl.a. huruvida en av arbetstagarna har haft tillräckliga kvalifikationer för dessa anställningar.
  • AD 1994 nr 92:Mellan ett konkursbo och ett aktiebolag har träffats ett avtal om överlåtelse av varulager, inventarier och pågående arbeten i viss omfattning. Föreligger med hänsyn härtill och till vissa ytterligare omständigheter en övergång av del av rörelse till ny arbetsgivare enligt 25 § andra stycket andra meningen anställningsskyddslagen? Betydelsen av ett EG-direktiv rörande företagsöverlåtelser. - Har ett s.k. kompanjonbolag bildats som utesluter tillämpning av anställningsskyddslagens regler om företrädesrätt (jfr AD 1987 nr 9).
  • AD 1995 nr 8:Sedan ett företag överlåtit viss verksamhet till ett annat företag träffar det senare företaget anställningsavtal med vissa utvalda anställda i det överlåtande företaget utan att beakta turordning. Härefter säger detta företag upp vissa av de kvarvarande anställda. Arbetsdomstolen finner att dessa inte har företrädesrätt till återanställning avseende de redan tillsatta befattningarna i det förevarande företaget (jfr AD 1986 nr 144).
  • AD 1999 nr 30:Två byggnadsarbetare A och B blev uppsagda på grund av arbetsbrist. B, som hade den kortaste anställningstiden, blev därefter återanställd. I tvist om arbetsgivaren har åsidosatt A:s företrädesrätt till återanställning uppkommer följande frågor: a) Enligt byggnadsavtalet har en arbetstagare som sagts upp på grund av arbetsbrist företrädesrätt till återanställning inom det turordningsområde och den turordningsenhet där han tidigare varit sysselsatt. Återanställdes B för att utföra andra arbetsuppgifter än de som A tidigare haft med den verkan att återanställningen av B skedde inom en annan turordningsenhet i byggnadsavtalets mening? - b) Hade A tillräckliga kvalifikationer för den nya anställning som B erhöll?
  • AD 2002 nr 126:En arbetstagare vid en statlig myndighet fick besked om att på grund av arbetsbrist skulle hennes tidsbegränsade anställning inte komma att fortsätta och blev därvid underrättad om att hon hade företrädesrätt till återanställning under viss tid. Efter det att andra anställts under denna tid väckte hon talan mot arbetsgivaren och yrkade skadestånd under påstående att brott mot hennes företrädesrätt hade skett. Fråga om arbetstvistlagen skall tillämpas på en sådan talan.
  • AD 2007 nr 72:Ett bolag sade på grund av arbetsbrist upp ett antal arbetstagare, varav flera hade företrädesrätt till återanställning. Under den tid då företrädesrätten gällde valde bolaget att tillgodose arbetskraftsbehovet under en arbetstopp genom inhyrning av personal från ett bemanningsföretag. Fråga om bolaget i samband med inhyrningen agerat på ett sätt som kan anses innebära ett kringgående av de uppsagda arbetstagarnas företrädesrätt till återanställning enligt anställningsskyddslagen.
  • AD 2013 nr 67:En arbetsgivare har nyanställt sju personer som operatörer på ett pappersbruk under tid då en tidigare anställd arbetstagare hade företrädesrätt till återanställning enligt 25 § anställningsskyddslagen. Fråga främst om huruvida arbetstagaren saknat tillräckliga kvalifikationer för arbetena då denne inte hade eftergymnasial utbildning från högskola.
  • AD 2008 nr 81:Fråga huvudsakligen huruvida en person har varit anställd hos arbetsgivaren sammanlagt mer än tolv månader under de senaste tre åren och därmed blivit berättigad till företrädesrätt till återanställning. Fortlöpande eller s.k. intermittent anställning?
  • AD 1994 nr 88:En pilot som under årens lopp vid flera tillfällen visat brist på omdöme har ansetts sakna tillräckliga kvalifikationer för återanställning efter uppsägning på grund av arbetsbrist.
  • AD 2003 nr 53:En universitetslärare som hade haft en tidsbegränsad anställning med stöd av högskoleförordningen fick inte förnyad anställning. Fråga om läraren omfattades av regeln i 15 § anställningsskyddslagen om arbetsgivarens skyldighet att lämna besked i förväg om att fortsatt anställning inte kommer att erbjudas. Även fråga om den tidsbegränsade anställningen hade upphört på grund av arbetsbrist eller av personliga skäl.
  • AD 1996 nr 37:En person, som har arbetat i ett bolags rörelse, äger 49 procent av aktierna i bolaget. Fråga bl.a. om hon intagit en företagsledande eller därmed jämförlig ställning i den mening som avses i 1 § andra stycket första punkten anställningsskyddslagen, och om sådan övergång av företag till en ny arbetsgivare som åsyftas i 25 § andra stycket i den lagen har skett.
  • AD 2001 nr 57:Fråga om en arbetsgivare i samband med förlängning av arbetstagares uppsägningstid har åsidosatt vissa arbetstagares företrädesrätt till återanställning enligt anställningsskyddslagen.
  • AD 1999 nr 14:I mål om skadestånd för åsidosättande av företrädesrätten till återanställning uppkommer följande frågor. - 1. Tre arbetstagare, vilkas företrädesrätt till återanställning har åsidosatts av arbetsgivaren A, erhöll anställning hos arbetsgivaren B. Denne gick senare i konkurs. Två av arbetstagarna blev arbetslösa. Den tredje arbetstagaren kunde återgå till en annan anställning från vilken han var tjänstledig. Arbetsdomstolen har ansett att ingen av de tre arbetstagarna har rätt till ersättning från arbetsgivaren A för ekonomisk skada som avser tid efter konkursen. - 2. En annan arbetstagare, vilkens företrädesrätt till återanställning har åsidosatts, påbörjade en tid efter det att hon blivit arbetslös en högskoleutbildning till socionom. Studierna bedrevs på heltid under tre och ett halvt år. Arbetsdomstolen anser att det inte är visat i målet att arbetstagaren under terminstiderna har stått till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som krävs för att hon skall vara berättigad till ekonomiskt skadestånd.
  • AD 1996 nr 56:En arbetstagare sades upp på grund av arbetsbrist från en anställning vid en arbetsgivares lokalkontor i Landskrona. Senare blev en tjänst ledig vid samma kontor. Arbetsgivaren tillsatte tjänsten genom att omplacera en arbetstagare från arbetsgivarens regionhuvudkontor i Helsingborg. Den tjänst som blev ledig i Helsingborg tillsattes med en utifrån kommande sökande. Frågor om arbetsgivaren åsidosatte reglerna i 25 § anställningsskyddslagen om företrädesrätt till ny anställning antingen genom att omplacera till tjänsten i Landskrona eller genom att nyanställa till tjänsten i Helsingborg. I det förra fallet prövar domstolen om arbetsgivaren gjort sig skyldig till ett otillbörligt kringgående av reglerna om företrädesrätt till återanställning och i det senare fallet om lokalkontoret i Landskrona och huvudkontoret i Helsingborg utgjort skilda driftsenheter.
  • AD 2010 nr 72:En arbetstagare har sagts upp på grund av arbetsbrist. Fråga om uppsägningen varit sakligt grundad alternativt om arbetsgivaren brutit mot reglerna om företrädesrätt till återanställning och därvid huvudsakligen fråga om huruvida det funnits en ledig anställning vid eller efter uppsägningstidpunkten.
  • AD 1996 nr 67:Ägaren till och ledaren av två bolag beslutar att det ena bolaget, som tidigare haft egna anställda, skall drivas utan sådana. De flesta av de anställda anställs i det andra bolaget men fyra av de anställda anställs inte där utan sägs upp på grund av arbetsbrist. I målet har domstolen att ta ställning till om föreningsrättskränkning skett, om uppsägningarna var sakligt grundade och om det skett ett brott mot eller ett kringgående av reglerna om företrädesrätt till anställning.
  • AD 2014 nr 91:En restaurangverksamhet lades ned på grund av bristande lönsamhet, varvid två anställda blev uppsagda på grund av arbetsbrist. En vecka efter det att den förra restaurangverksamheten avslutades startade ett annat bolag restaurangverksamhet i samma lokal som det förra bolaget hade bedrivit sin verksamhet. Tvist har uppstått mellan parterna om händelseförloppet inneburit en verksamhetsövergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen. Fråga även om arbetstagarna har anmält anspråk på företrädesrätt till återanställning i rätt tid.
  • AD 1999 nr 36:I mål om skadestånd för brott mot bestämmelserna om företrädesrätt till återanställning i 25 § anställningsskyddslagen uppkommer fråga om de berörda arbetstagarna saknade tillräckliga kvalifikationer för det aktuella städarbetet genom att de inte hade körkort.
  • AD 1998 nr 59:I mål om skadestånd för åsidosättande av företrädesrätten till återanställning uppkommer skilda frågor enligt följande. 1. En arbetsgivare åsidosatte återanställningsrätten genom att inte anställa arbetstagaren A vid ett första anställningstillfälle. Om A hade anställts vid detta tillfälle, skulle arbetstagaren B med sämre företrädesrätt rätteligen ha anställts vid ett senare anställningstillfälle. Då anställde arbetsgivaren emellertid A. Arbetsdomstolen fann att arbetsgivaren inte åsidosatte B:s företrädesrätt genom att anställa A vid detta senare tillfälle i stället för vid det första. - 2. Om arbetsgivaren hade återanställt arbetstagare i enlighet med anställningsskyddslagens regler, skulle arbetstagaren C inte ha erhållit någon anställning. C blev emellertid förbigången av arbetstagare med sämre företrädesrätt eller utan företrädesrätt. Arbetsdomstolen fann att arbetsgivaren var skyldig att utge allmänt skadestånd till C för turordningsbrott (jfr AD 1977 nr 159). - 3. Frågor om skyldighet att avräkna inkomst av arbete från skadestånd. Arbetsdomstolen har funnit att i visst fall avräkningsskyldighet inte föreligger för övertidsersättning och inte heller för inkomst av deltidsarbete vid sidan av heltidsanställning. I ett annat fall har arbetsdomstolen ansett att provisionsinkomst skall fördelas jämt över ett antal månader, innan avräkning sker. - 4. En arbetstagare, vars företrädesrätt till återanställning har blivit åsidosatt av arbetsgivaren A, erhöll anställning hos arbetsgivaren B. Denne gick senare i konkurs och arbetstagaren blev arbetslös. Domstolen har ansett att rätt till ekonomiskt skadestånd avseende tid efter konkursen inte föreligger från arbetsgivaren A för åsidosättande av företrädesrätten.
  • AD 2006 nr 8:Fråga om en arbetsgivare haft rätt att låta en arbetstagares återanställningsrätt förfalla.
  • AD 1993 nr 179:Tvist om företrädesrätt till återanställning i verksamhet som övergått till en ny arbetsgivare. Innebörden av avgränsningen i 25 § tredje stycket anställningsskyddslagen med hänsyn till kollektivavtalsområden.
  • AD 1997 nr 123:En arbetsgivare (ett aktiebolag) i plåtslageribranschen sade på grund av arbetsbrist upp samtliga anställda plåtslagare. Två av plåtslagarna kom dock att arbeta kvar hos bolaget. Enligt arbetstagarsidan återanställdes dessa två arbetstagare i strid med gällande regler om företrädesrätt till återanställning. I målet uppkommer bl.a. frågan om de båda plåtslagarna har inträtt som delägare och kompanjoner i bolaget på ett sådant sätt att reglerna om företrädesrätt till återanställning inte är tillämpliga (jfr domstolens domar 1987 nr 9 och 1994 nr 92).
  • AD 1996 nr 140:En arbetstagare vid ett företag i metallindustrin sägs upp på grund av arbetsbrist. I tvist rörande arbetstagarens företrädesrätt till återanställning uppkommer fråga om han haft tillräckliga kvalifikationer som svetsare vid företaget.
  • AD 1994 nr 105:Fråga om det i visst fall föreligger en övergång av en rörelse till ny arbetsgivare enligt 25 § andra stycket andra meningen anställningsskyddslagen.
  • AD 2000 nr 26:Fråga om säsonganställd kyrkogårdsarbetare har haft företrädesrätt till återanställning på en befattning som kyrkogårdsarbetare med anställning tills vidare.
  • AD 2012 nr 86:Företrädesrätt till återanställning. Frågan om en före detta arbetstagare hade tillräckliga kvalifikationer för anställning som kvalificerad säljare (Client Executive).
  • AD 2003 nr 4:Sedan en arbetsgivare sagt upp ett antal arbetstagare på grund av arbetsbrist uppkom behov av ytterligare arbetskraft. Arbetsgivaren tillgodosåg detta behov genom inhyrning av personal från ett bemanningsföretag. Fråga om detta handlande har inneburit ett kringgående av de uppsagda arbetstagarnas företrädesrätt till återanställning enligt anställningsskyddslagen. Vidare fråga om arbetsgivaren har ådragit sig skadeståndsansvar genom att åsidosätta en vetoförklaring enligt 39 § medbestämmandelagen som den centrala fackliga organisationen hade framställt avseende inhyrningen av personal.
  • AD 2021 nr 31:Efter att ett bolag ansökt om och beviljats företagsrekonstruktion blev två arbetstagare uppsagda på grund av arbetsbrist. Inför uppsägningarna träffades en överenskommelse om att arbetstagarna under uppsägningstiden skulle vara arbetsbefriade, utan skyldighet att avräkna andra inkomster från uppsägningslönen, mot att de avstod från sin företrädesrätt till återanställning. Efter uppsägningarna träffades och fastställdes ett offentligt ackord. Viss del av uppsägningslönen betalades genom den statliga lönegarantin. Bolaget betalade återstående uppsägningslön och semesterersättning med tillämpning av det offentliga ackordet, dvs. med en reduktion enligt ackordet. Fråga om arbetstagarnas fordringar omfattades av ackorden eller om de har rätt till full betalning för sin uppsägningslön.
  • AD 1993 nr 147:Stockholms kyrkliga samfällighet upplöstes och dess verksamhet innefattande viss löneadministration avvecklades. Enskede församling byggde i samband därmed upp en löneadministrativ verksamhet. Skedde därmed en sådan övergång av del av företags verksamhet som åsyftas i 25 § andra stycket anställningsskyddslagen och som kan föranleda företrädesrätt till återanställning?
  • AD 1996 nr 92:Fråga i tvist om företrädesrätt till återanställning för kabinanställda i ett svenskt charterflygföretag huruvida företaget eller del av detta har övergått till ett nystartat danskt flygföretag. I målet tillämpas anställningsskyddslagens företrädesrättsregler i lydelsen före den 1 januari 1995. - Arbetsdomstolen, som vid sin prövning konstaterar att svensk rätt skall tillämpas, finner att en övergång av företag eller del av detta har skett. I domskälen behandlas frågan huruvida viss kollektivavtalsreglering innefattar en överenskommelse om turordning vid återanställning.
  • AD 1994 nr 61:Med utgången av juni månad 1991 upphörde Lantbruksstyrelsen och Statens jordbruksnämnd att existera som myndigheter. I stället inrättades en ny statlig myndighet med ett samlat sektorsansvar på jordbrukets område, Statens jordbruksverk. Med anledning av riksdagsbeslutet sade Lantbruksstyrelsen i maj 1991 upp en arbetstagare på grund av arbetsbrist och angav i uppsägningsbeskedet att denne hade företrädesrätt till återanställning enligt bestämmelserna i 9 kap. lagen (1976:600) om offentlig anställning. Dock, angavs det, gällde återanställningsrätten endast tjänst hos Lantbruksstyrelsen och längst till dess styrelsen upphörde. - Tvisten i målet gäller om uppsägningsbeskedet var felaktigt såvitt gäller uppgiften att företrädesrätten endast gällde tjänst hos Lantbruksstyrelsen. Enligt staten är beskedet riktigt bl.a. därför att en arbetstagare hos en statlig myndighet inte kan ha företrädesrätt till återanställning hos någon annan myndighet än den hos vilken arbetstagaren är eller har varit anställd, om det inte finns stöd i kollektivavtal för något annat. I vart fall, hävdar staten, är kravet på direkt rättsligt samband mellan den förutvarande och den nya arbetsgivaren inte uppfyllt. - Arbetsdomstolen finner att uppsägningsbeskedet var felaktigt i den omtvistade delen.

25 a §  En deltidsanställd arbetstagare som har anmält till sin arbetsgivare att han eller hon vill ha en anställning med högre sysselsättningsgrad, dock högst heltid, har trots 25 § företrädesrätt till sådan anställning. Som förutsättning för företrädesrätten gäller att arbetsgivarens behov av arbetskraft tillgodoses genom att den deltidsanställde anställs med en högre sysselsättningsgrad och att den deltidsanställde har tillräckliga kvalifikationer för de nya arbetsuppgifterna.

[S2]Om arbetsgivaren har flera driftsenheter, gäller företrädesrätten anställning inom den enhet där arbetstagaren är sysselsatt på deltid.

[S3]Företrädesrätten gäller inte mot den som har rätt till omplacering enligt 7 § andra stycket. Lag (2006:440).

En deltidsanställd är en person som är anställd med lägre sysselsättningsgrad än en heltidsanställd. I vissa fall kan även andra anställningsformer såsom tidsbegränsat projektanställda anses vara deltidsanställda. Det finns inga krav i praxis eller i förarbeten på att den deltidsanställde måste anmäla sitt intresse en viss tid i förväg. Det ska i princip gå att anmäla sitt intresse när tjänsten utlyses.

  • RÅ 2003:101:En person i ett säsongsbetonat arbete har ansetts ha rätt till arbetslöshetsersättning efter säsongens slut utan hinder av att parterna kommit överens om anställning nästkommande säsong.
  • AD 2009 nr 9:En deltidsanställd säljare i en skobutik har till sin arbetsgivare anmält intresse av att erhålla anställning med en högre sysselsättningsgrad. I samband med att en av de andra säljarna sade upp sin anställning i butiken har arbetsgivaren vidtagit en omorganisation. Den deltidsanställde säljaren har med anledning av omorganisationen inte erbjudits någon högre sysselsättningsgrad. Fråga om arbetsgivaren brutit företrädesrättsregleringen i 25 a § anställningsskyddslagen.
  • AD 2012 nr 41:Två deltidsanställda säljare i en kosmetikbutik anmälde till sin arbetsgivare att de ville ha en anställning med en högre sysselsättningsgrad i samband med att en av de andra säljarna sade upp sin anställning i butiken. Den säljare som slutade hade haft en anställning med samma sysselsättningsgrad som de två som önskade arbeta mera. Arbetsgivaren erbjöd inte dessa två någon högre sysselsättningsgrad utan anställde i stället en ny person för den säljare som hade slutat och med samma sysselsättningsgrad som hon hade haft. Fråga om arbetsgivaren brutit mot reglerna om företrädesrätt till en högre sysselsättningsgrad i kollektivavtalet och i 25 a § anställningsskyddslagen.
  • AD 2000 nr 51:Fråga om det på grund av arbetets särskilda beskaffenhet varit tillåtet att tidsbegränsa vissa anställningar som lärare. Även fråga om en deltidsanställd arbetstagare som har en tidsbegränsad anställning kan göra anspråk på anställning med högre sysselsättningsgrad.
  • AD 2022 nr 29:Fyra brandmän i beredskap anställda enligt det s.k. RiB-avtalet, anmälde till sin arbetsgivare – ett räddningstjänstförbund – att de ville ha högre sysselsättningsgrad enligt 25 a § anställningsskyddslagen. Arbetsgivaren anställde därefter 16 heltidsbrandmän utan att erbjuda brandmännen i beredskap högre sysselsättningsgrad. Parterna var överens om att de fyra brandmännen i och för sig hade tillräckliga kvalifikationer för de lediga heltidsanställningarna.

26 §  Om flera arbetstagare har företrädesrätt till återanställning enligt 25 § eller företrädesrätt till en anställning med högre sysselsättningsgrad enligt 25 a §, bestäms turordningen dem emellan med utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Arbetstagare med längre anställningstid har företräde framför arbetstagare med kortare anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde. Lag (1996:1424).

  • AD 2014 nr 91:En restaurangverksamhet lades ned på grund av bristande lönsamhet, varvid två anställda blev uppsagda på grund av arbetsbrist. En vecka efter det att den förra restaurangverksamheten avslutades startade ett annat bolag restaurangverksamhet i samma lokal som det förra bolaget hade bedrivit sin verksamhet. Tvist har uppstått mellan parterna om händelseförloppet inneburit en verksamhetsövergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen. Fråga även om arbetstagarna har anmält anspråk på företrädesrätt till återanställning i rätt tid.
  • AD 1997 nr 123:En arbetsgivare (ett aktiebolag) i plåtslageribranschen sade på grund av arbetsbrist upp samtliga anställda plåtslagare. Två av plåtslagarna kom dock att arbeta kvar hos bolaget. Enligt arbetstagarsidan återanställdes dessa två arbetstagare i strid med gällande regler om företrädesrätt till återanställning. I målet uppkommer bl.a. frågan om de båda plåtslagarna har inträtt som delägare och kompanjoner i bolaget på ett sådant sätt att reglerna om företrädesrätt till återanställning inte är tillämpliga (jfr domstolens domar 1987 nr 9 och 1994 nr 92).
  • AD 1996 nr 39:I samband med att viss verksamhet, arbetsmarknadsutbildning, överförs från myndighet till bolag sluts ett kollektivavtal angående tillsättning av tjänster i bolagen. Fråga om detta kollektivavtal innefattar avvikelser från anställningsskyddslagens regler bl.a. på det sättet att avtalet gett arbetsgivarsidan rätt att ställa högre och andra krav på kvalifikationer än som följer av 25 § anställningsskyddslagen för anställning hos bolagen.

27 §  Har besked om företrädesrätt till återanställning lämnats enligt 8 § andra stycket eller 16 § andra stycket, kan företrädesrätt inte göras gällande innan arbetstagaren har anmält anspråk på företrädesrätt hos arbetsgivaren.

[S2]En arbetstagare som antar ett erbjudande om återanställning behöver inte tillträda den nya anställningen förrän efter skälig övergångstid.

[S3]Om arbetstagaren avvisar ett erbjudande om återanställning som skäligen borde ha godtagits, har arbetstagaren förlorat sin företrädesrätt.

Vad som är skälig övergångstid och skäligen borde ha godtagits varierar från fall till fall. Vid bedömning av vad som kan utgöra skälig övergångstid får hänsyn tas till vilka möjligheter den företrädesberättigade har att frigöra sig från ett eventuellt åtagande och arbetsgivarens intresse av att anställningen tillträds.

  • AD 2009 nr 92:En arbetsgivare i livsmedelsbranschen sade upp ett antal arbetstagare på grund av arbetsbrist. Sedan arbetsgivaren gjort nyanställningar har uppkommit tvist bl.a. huruvida en av arbetstagarna har haft tillräckliga kvalifikationer för dessa anställningar.
  • AD 1997 nr 106:En arbetstagare hos den statliga myndigheten Postverket blev uppsagd på grund av arbetsbrist. I uppsägningsbeskedet angavs - mot bakgrund av den då gällande lagen om offentlig anställning - att anmälan om företrädesrätt till återanställning skulle göras skriftligen på en särskild blankett som skulle skickas till personalavdelningen. Efter anställningens upphörande men inom den tid under vilken företrädesrätten till återanställning gällde bolagiserades Postverket. Tvist har uppkommit mellan arbetstagaren och det nya bolaget huruvida anmälan om företrädesrätt skall anses ha gjorts med giltig verkan. Arbetsdomstolen finner att en facklig företrädares påkallande av lokal förhandling angående fråga om åsidosättande av företrädesrätten innebär att företrädesrätten skall anses anmäld oavsett att någon anmälan i formell mening inte förekommit.
  • AD 2014 nr 91:En restaurangverksamhet lades ned på grund av bristande lönsamhet, varvid två anställda blev uppsagda på grund av arbetsbrist. En vecka efter det att den förra restaurangverksamheten avslutades startade ett annat bolag restaurangverksamhet i samma lokal som det förra bolaget hade bedrivit sin verksamhet. Tvist har uppstått mellan parterna om händelseförloppet inneburit en verksamhetsövergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen. Fråga även om arbetstagarna har anmält anspråk på företrädesrätt till återanställning i rätt tid.

Förhandlingar m.m.

28 §  En arbetsgivare som är bunden av kollektivavtal och som träffar avtal om tidsbegränsad anställning för arbete som avses med kollektivavtalet, skall snarast underrätta den berörda lokala arbetstagarorganisationen om anställningsavtalet. Underrättelse skall lämnas även när kollektivavtal tillfälligt inte gäller.

[S2]Någon underrättelse behöver dock inte lämnas, om anställningstiden är högst en månad.

29 §  I fråga om en arbetsgivares skyldighet att förhandla före beslut om uppsägning på grund av arbetsbrist, permittering eller återintagning efter permittering gäller 11-14 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

  • AD 2002 nr 25:En arbetstagare som efter att på arbetsplatsen ha blivit utsatt för ringa misshandel från en arbetskamrats sida har efter långvarig sjukskrivning erbjudits att återgå i arbete. Sedan han avböjt de erbjudna arbetsuppgifterna sades han upp under åberopande av arbetsbrist. Fråga bl.a. om uppsägningen varit sakligt grundad.
  • AD 2007 nr 88:En visstidsanställd arbetstagare blev, under tid då hon på sin arbetsplats deltog i en av hennes fackliga organisation utlyst stridsåtgärd, erbjuden ett vikariat på en annan arbetsplats. Hon underrättades samtidigt om att hon på grund av arbetsbrist inte kunde få fortsatt arbete efter det att detta vikariat upphört. Fråga bl.a. om arbetsgivaren gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning.

30 §  En arbetsgivare som vill avskeda eller säga upp en arbetstagare på grund av omständigheter som hänför sig till arbetstagaren personligen skall underrätta arbetstagaren om detta i förväg. Gäller underrättelsen uppsägning skall den lämnas minst två veckor i förväg. Gäller den avskedande skall den lämnas minst en vecka i förväg. Är arbetstagaren fackligt organiserad, skall arbetsgivaren samtidigt med underrättelsen varsla den lokala arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör.

[S2]Arbetstagaren och den lokala arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör har rätt till överläggning med arbetsgivaren om den åtgärd som underrättelsen och varslet avser. En förutsättning är dock att överläggning begärs senast en vecka efter det att underrättelsen eller varslet lämnades.

[S3]Har överläggning begärts, får arbetsgivaren inte verkställa uppsägning eller avskedande förrän överläggningen har avslutats. Lag (1989:963).

Trots att arbetsgivaren på arbetstagarorganisationens begäran om en förhandling är skyldig att avvakta med uppsägningen tills förhandlingen ägt rum föreligger ingen skyldighet för arbetsgivaren att ändra på uppsägningsbeslutet.

En underrättelse enligt denna paragraf kallas ibland "LAS-varning".

  • AD 1995 nr 122:En kapten vid Försvarsmakten har sagts upp och avstängts från sin anställning som officer. Bakom Försvarsmaktens beslut låg omständigheter hänförliga till kaptenens medlemskap i en motorcykelklubb och denna klubbs ansökan om medlemskap i motorcykelorganisationen Hell´s Angels. - På grundval av den utredning som arbetsdomstolen fått tillgång till i målet kommer arbetsdomstolen fram till att Försvarsmakten inte haft vare sig saklig grund för uppsägningen eller rätt att avstänga kaptenen. I målet är även fråga om Försvarsmakten fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen och om vissa ordningsföreskrifter följts.
  • AD 1993 nr 18:Fråga huruvida det funnits grund för att avskeda eller säga upp en frisör som för egen del utfört klippningar på sin fritid. I målet åberopar arbetsgivarsidan bl.a. bestämmelserna i § 12 e) i riksavtalet mellan Sveriges Frisörföretagare och Handelsanställdas förbund, i vilket sägs att anställd inte äger rätt att under semester eller annan fritid utföra arbete inom yrket. Även fråga om frisörens arbetsgivare före avskedandet fullgjort sin skyldighet att överlägga med den lokala arbetstagarorganisationen.
  • AD 2002 nr 44:En arbetstagare har blivit uppsagd under åberopande av bristfälliga arbetsprestationer och illojalitet mot arbetsgivaren. Fråga om de åberopade omständigheterna gjort uppsägningen motiverad och om saklig grund för uppsägningen förelegat trots att denna inte föregåtts av att arbetstagaren erhållit någon uttrycklig varning eller erinran om att anställning var i fara. Även fråga om åsidosättande av överläggningsskyldigheten enligt 30 § LAS.
  • AD 1996 nr 117:Tvist uppkommer med anledning av att en arbetstagare skilts från sin anställning. I målet uppkommer frågor om arbetsgivaren gjort sig skyldig till förhandlingsvägran, om arbetstagaren var tillsvidareanställd eller provanställd och om saklig grund för uppsägning förelåg. Vidare uppkommer fråga om arbetstagaren är berättigad till ekonomiskt skadestånd för inkomstbortfall som inträffar några månader efter det att han skilts från sin anställning och efter det att han innehaft ett par tillfälliga anställningar.
  • AD 2009 nr 34:I en tvist om avskedande uppkommer bl.a. frågan om rättsverkan enligt 35 § medbestämmandelagen inträffat beträffande en arbetstagares anspråk på lön och semesterersättning avseende tiden före avskedandet.
  • AD 2008 nr 92:En lektor vid en högskola har genom avtal utsetts att vara prefekt. Uppdraget gällde tills vidare, dock längst under två år, med en ömsesidig uppsägningstid om två månader. Uppdraget avsåg 75 procent av heltid. Avtalet innebar bl.a. att lektorn uppbar ett visst tillägg utöver lektorslönen avseende uppgiften att vara prefekt. Sedan högskolan sagt upp avtalet har uppkommit fråga om lektorn innehaft en särskild anställning som prefekt och därmed blivit skild från denna anställning genom uppsägning. Arbetsdomstolen har funnit att det inte var fråga om en särskild anställning samt att anställningsskyddslagen inte varit tillämplig på den uppsägning av avtalet som högskolan gjorde.
  • AD 1997 nr 84:Fråga om det funnits saklig grund för att säga upp en arbetstagare och om arbetsgivarens skyldighet att betala ekonomiskt och allmänt skadestånd. I domen kommer arbetsdomstolen bl.a. in på frågan om innebörden av uttrycket månadslön i 39 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2015 nr 12:Fråga om det förelåg saklig grund för uppsägning av en frisör, som var gravid, samt om arbetsgivaren genom uppsägningen gjort sig skyldigt till direkt könsdiskriminering och missgynnande i strid med föräldraledighetslagen.
  • AD 2001 nr 110:I en anställningsskyddstvist uppkom frågan om svensk eller dansk rätt skulle tillämpas på tvisten. Arbetstagaren var anställd av ett danskt bolag men utförde sitt arbete i Sverige och var då han blev uppsagd även bosatt i Sverige. Arbetsdomstolen fann att de av arbetstagaren i tvisten åberopade bestämmelserna i anställningsskyddslagen bör anses utgöra sådana internationellt tvingande regler till förmån för arbetstagaren som är tillämpliga oberoende av vilken rättsordning som i övrigt kan vara tillämplig på rättsförhållandet.
  • AD 2008 nr 63:En systemadministratör har omplacerats till arbete som vaktmästare. Fråga dels om arbetstagaren enligt sitt anställningsavtal varit skyldig att tjänstgöra som vaktmästare, dels om arbetsgivaren genom omplaceringen skilt arbetstagaren från hans anställning och - när den senare frågan besvarats nekande - om beslutet om omplacering kan underkastas rättslig prövning. Även fråga om föreningsrättskränkning och brott mot 3, 4 och 5 §§ förtroendemannalagen.
  • AD 2014 nr 13:En ishockeyspelare träffade ett anställningsavtal med en elitserieklubb för fyra säsonger. Fråga om avtalet upphörde när klubben åkte ur elitserien. Även fråga om det fanns skäl att jämka avtalet och om skadestånd ska utgå för överträdelse av föreskrifterna i 19, 20 och 30 §§ anställningsskyddslagen då arbetsgivaren utgick från att anställningen upphörde när klubben åkte ur elitserien (s.k. konsekvensskadestånd).
  • AD 2014 nr 89:Fråga huvudsakligen om det förelegat skäl för avskedande av en befälhavare som inte stannat och vänt fartyget i samband med en man överbord-händelse.
  • AD 2018 nr 66:En arbetstagare har varit oense med sin arbetsgivare om semesterförläggningen. Han har sedan varit frånvarande från arbetet under en vecka i strid med arbetsgivarens uttryckliga besked. Fråga om arbetstagaren avslutat anställningen själv eller om arbetsgivaren skilt honom från anställningen. Även fråga om det funnits skäl för avskedande eller uppsägning till följd av hans frånvaro.
  • AD 2016 nr 63:En barnskötare har varit frånvarande från arbetet eftersom hon inte ansett sig kunna ta sig till arbetet på grund av hot mot familjen. Fråga om hon avslutat anställningen själv eller om arbetsgivaren avskedat eller sagt upp henne samt om det funnits skäl för avskedande eller uppsägning till följd av att hennes frånvaro. Även fråga om arbetsgivaren ska åläggas att betala allmänt skadestånd för överträdelse av bl.a. föreskrifterna i 19, 20 och 30 §§ anställningsskyddslagen då denne utgick från att barnskötaren själv avslutat anställningen (s.k. konsekvensskadestånd). Därutöver fråga bl.a. om bolaget brutit mot viss förhandlingsskyldighet.
  • AD 2015 nr 75:Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna efter det att käranden återkallat talan sedan motparten försatts i konkurs.
  • AD 2011 nr 35:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en arbetstagare som ersatt kopior av läkarintyg som förvarades hos arbetsgivaren med andra kopior av läkarintygen där vissa uppgifter maskerats.
  • AD 2002 nr 35:Fråga om laga grund för avskedande av en arbetstagare som trots arbetsgivarens besked om att han inte beviljades ledighet gav sig iväg på en månadslång semesterresa till Australien. Vidare fråga om arbetsgivaren brutit mot reglerna om underrättelse och varsel i 30 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2007 nr 88:En visstidsanställd arbetstagare blev, under tid då hon på sin arbetsplats deltog i en av hennes fackliga organisation utlyst stridsåtgärd, erbjuden ett vikariat på en annan arbetsplats. Hon underrättades samtidigt om att hon på grund av arbetsbrist inte kunde få fortsatt arbete efter det att detta vikariat upphört. Fråga bl.a. om arbetsgivaren gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning.
  • AD 2011 nr 7:Fråga om ogiltigförklaring av avskedande av en förskollärare som enligt arbetsgivaren har slagit ett barn på förskolan.
  • AD 2012 nr 28:En arbetstagare har blivit avskedad. Mot arbetstagarens skadeståndskrav har arbetsgivaren invänt att talan är preskriberad enligt 41 § anställningsskyddslagen. Fråga om den förhandling som ägt rum mellan arbetsgivaren och arbetstagarens fackliga organisation är att anse som en förhandling enligt 10 § medbestämmandelagen eller som en överläggning enligt 30 § anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen finner att förhandlingen, som skett före avskedandet, ska ses som en överläggning. Den tidsfrist som gäller för att väcka talan ska därför inte räknas från avslutandet av förhandlingen. Tiden ska i stället räknas från det att tiden för att underrätta arbetsgivaren om skadeståndsanspråket har gått ut. Med den utgångspunkten kommer domstolen fram till att talan inte är preskriberad.
  • AD 2005 nr 107:Fråga om tillämpning av den s.k. tvåmånadersregeln i 18 § andra stycket anställningsskyddslagen. En arbetsgivare åberopar som grund för avskedande det förhållandet att arbetstagaren dömts för brott. Arbetstagarsidan gör gällande att tvåmånadersfristen skall beräknas med utgångspunkt från den dag då arbetsgivaren fick del av tingsrättens dom och arbetstagarens överklagande eftersom arbetstagaren erkänt de faktiska omständigheterna och endast överklagat tingsrättens dom i påföljdsdelen. Arbetsgivaren hävdar att fristen skall beräknas med utgångspunkt från den dag då hovrättens dom vann laga kraft eftersom det, enligt arbetsgivaren, var fråga om förnekad brottslighet och det funnits utrymme för att skuldfrågan i hovrätten skulle kunna komma i ett annat läge än i tingsrätten. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren har haft rätt att avvakta lagakraftvunnen dom i brottmålet. Slutsatsen blir därför att arbetsgivaren är oförhindrad att lägga den aktuella brottsligheten till grund för avskedandet.
  • AD 2021 nr 14:En arbetstagare har efter ett möte med arbetsgivarens verkställande direktör inte utfört arbete i arbetsgivarens verksamhet. Arbetsgivaren har haft grundad anledning att inse att arbetstagaren med fog uppfattat sig som skild från anställningen men har inte agerat för att undanröja missförståndet. Händelseförloppet har enligt Arbetsdomstolen därför jämställts med ett avskedande. Arbetsdomstolen har även funnit att arbetsgivaren ska betala skadestånd för formaliafel – s.k. konsekvensskadestånd – enligt 19 och 30 §§ anställningsskyddslagen.
  • AD 2005 nr 30:En arbetstagare har lämnat sin arbetsplats efter det att en ställföreträdare för arbetsgivaren har tagit ett tag runt arbetstagarens nacke och föst eller knuffat iväg honom. Fråga bl.a. om arbetstagaren haft rätt att frånträda anställningen enligt 4 § tredje stycket anställningsskyddslagen och om frånträdandet är att jämställa med ett avskedande. Även fråga om arbetsgivaren gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning.

30 a §  En arbetsgivare som ger en arbetstagare besked enligt 15 § om att en tidsbegränsad anställning skall upphöra skall samtidigt varsla den lokala arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör.

[S2]Arbetstagaren och den lokala arbetstagarorganisationen har rätt till överläggning med arbetsgivaren om beskedet. Lag (1989:963).

  • AD 2016 nr 27:En lärare vid ett universitet har haft en tidsbegränsad anställning enligt högskoleförordningen. Universitetet har ansetts skyldigt att lämna besked om att läraren inte kommer att få fortsatt anställning på sätt som anges i 15 § anställningsskyddslagen, samt varsla arbetstagarens lokala arbetstagarorganisation på sätt som anges i 30 a § anställningsskyddslagen.
  • AD 2003 nr 53:En universitetslärare som hade haft en tidsbegränsad anställning med stöd av högskoleförordningen fick inte förnyad anställning. Fråga om läraren omfattades av regeln i 15 § anställningsskyddslagen om arbetsgivarens skyldighet att lämna besked i förväg om att fortsatt anställning inte kommer att erbjudas. Även fråga om den tidsbegränsade anställningen hade upphört på grund av arbetsbrist eller av personliga skäl.
  • AD 2018 nr 30:Fråga om en arbetstagarorganisations talan för egen respektive en medlems räkning ska avvisas på grund av en skiljeklausul i ett kollektivavtal som medlemmens anställningsavtal hänvisar till, men som arbetstagarorganisationen inte är bunden av. Även fråga om arbetsgivaren har haft skyldighet att på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisationen enligt 13 § medbestämmandelagen innan medlemmens enligt kollektivavtalet tidsbegränsade anställning avslutades.
  • AD 2008 nr 24:Fråga om en arbetsgivare varit skyldig att förhandla enligt 13 § medbestämmandelagen inför ett besked om att arbetstagaren inte skulle få fortsatt anställning hos arbetsgivaren. Arbetsdomstolen finner att förhandlingsskyldighet inte förelegat då anställningsskyddslagens regler om varsel- och överläggningsskyldighet i stället varit tillämpliga.

31 §  En arbetsgivare som avser att ge en arbetstagare besked om att en provanställning skall avbrytas i förtid eller avslutas utan att övergå i en tillsvidareanställning skall underrätta arbetstagaren om detta minst två veckor i förväg. Är arbetstagaren fackligt organiserad, skall arbetsgivaren samtidigt med underrättelsen varsla den lokala arbetstagarorganisation som arbetstagaren tillhör.

[S2]Arbetstagaren och den lokala arbetstagarorganisationen har rätt till överläggning med arbetsgivaren om beskedet.

  • AD 2020 nr 38:Det förhållandet att det i ett avtal om provanställning anges en viss uppsägningstid talar inte i sig för att parterna avsett att avtala bort möjligheten att enligt anställningsskyddslagen avsluta provanställningen, utan uppsägning och uppsägningstid, genom ett besked.
  • AD 2004 nr 74:Fråga om arbetstagarorganisation som vill kräva skadestånd kan anses ha underättat motparten om fordringsanspråket inom den tid som föreskrivs i 41 § anställningsskyddslagen. Även fråga om brott mot förhandlingsskyldigheten i 10 § medbestämmandelagen och om rätt till ersättning för ej uttagen kompensationsledighet.
  • AD 2003 nr 115:En arbetstagares provanställning har genom besked från arbetsgivaren avslutats utan att övergå i en tillsvidareanställning. Arbetsgivaren har i målet inte lyckats visa att arbetstagaren underrättats i förväg om att provanställningen skulle komma att upphöra. Arbetstagaren yrkar allmänt och ekonomiskt skadestånd på grund av den uteblivna underrättelsen. I målet uppkommer bl.a. frågor om tolkning av det mellan parterna träffade anställningsavtalet, om arbetstagaren har lidit ekonomisk skada samt om taleändring och preskription av talan om allmänt skadestånd.
  • AD 2022 nr 28:Fråga om en statlig myndighet lämnat en provanställd arbetstagare ett skriftligt besked om att han skiljs från anställningen på det sätt som krävs enligt 8 § lagen om offentlig anställning.

32 §  En arbetsgivare som avser att anställa en arbetstagare, när någon annan har företrädesrätt till återanställning i verksamheten eller företrädesrätt till en anställning med högre sysselsättningsgrad, skall först förhandla med den berörda arbetstagarorganisationen på det sätt som anges i 11-14 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet. Detsamma gäller när fråga uppkommer om vem av flera företrädesberättigade som skall få återanställning eller en anställning med högre sysselsättningsgrad. Lag (1996:1424).

  • AD 2023 nr 53:En arbetsgivare är inte skyldig att inför tillsättning av en anställning påkalla förhandling enligt 32 § anställningsskyddslagen när ingen faktiskt har företrädesrätt enligt 25 eller 25 a § anställningsskyddslagen beträffande den anställning som ska tillsättas.

Rätt att kvarstå i anställningen till 69 år

32 a §  En arbetstagare har rätt att kvarstå i anställningen till utgången av den månad då han eller hon fyller 69 år, om inte något annat följer av denna lag. Lag (2019:529).

Prop. 2000/01:78: Bestämmelsen, som är ny, har behandlats i avsnitt 8.1.

Paragrafen ger arbetstagaren rätt att kvarstå i anställningen till utgången av den månad då han eller hon fyller 67 år. Detta gäller dock inte om annat följer av anställningsskyddslagen, t.ex. att det föreligger saklig grund för uppsägning eller skäl för avskedande. Arbetstagaren kan ...

  • AD 2010 nr 36:Arbetsgivaren har skiljt en 63-årig arbetstagare, en musiker, från anställningen då arbetsgivaren menade att arbetstagarens visstidsanställningar löpt ut och att arbetstagarens tidigare tillsvidareanställning hade upphört p.g.a. avtalad avgångsskyldighet vid utgången av det spelår som arbetstagaren fyllde 60 år. Huvudsakligen fråga om det förelegat ett sådant enskilt avtal om avgångsskyldighet som ingåtts före den 1 september 2001 och som därmed inte omfattas av regleringen i 32 a § anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen finner att så inte varit fallet, att arbetstagaren därmed omfattats av rätten att vara kvar i anställningen till 67 års ålder och att arbetstagaren får anses ha sagts upp i strid med regleringen i anställningsskyddslagen.
  • AD 2021 nr 38:Ett lokalt kollektivavtal för lotsar innehåller en bestämmelse om att lotsar inte ska tjänstgöra enligt avtalet efter fyllda 60 år. Arbetsdomstolen har funnit att bestämmelsen, om den hade tillämpats, visserligen skulle ha inneburit ett missgynnande på grund av ålder, men att åldersgränsen fyllt ett berättigat syfte för att tillgodose äldres ökade behov av vila och även varit ett lämpligt och nödvändigt medel för att uppnå detta. Bestämmelsen har därför inte stått i strid med diskrimineringslagen. Även fråga om bestämmelsen inneburit en avgångsskyldighet och om en anvisning till bestämmelsen varit av kollektivavtals natur.

Särskilda bestämmelser för arbetstagare som har fyllt 69 år

33 §  Vid uppsägning av en arbetstagare som har fyllt 69 år ska följande bestämmelser inte tillämpas:

  1. 7 § om sakliga skäl för uppsägning,
  2. 8 § andra stycket om innehållet i ett uppsägningsbesked,
  3. 9 § om skyldighet för arbetsgivaren att uppge grunden för uppsägningen, och
  4. 34 § om ogiltigförklaring av uppsägning. Lag (2022:836).

Prop. 2000/01:78: Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.3 och innehåller regler om förfarandet när arbetsgivaren önskar att arbetstagaren skall lämna sin anställning vid ålderspension eller förtidspension.

Första stycket reglerar det förenklade förfarande som gäller när en arbetsgivare vill att arbetstagaren skall lämna sin anställning på grund av ålder. Bestämmelsen har ändrats i konsekvens med den nya bestämmelsen ...

Prop. 2001/02:84: Den 1 januari 2003 ersätts pensionsförmånen förtidspension (och sjukbidrag) av sjukersättning och aktivitetsersättning. De nya förmånerna är inte en del av det allmänna pensionssystemet utan är kontantförmåner vid sjukdom inom sjukförsäkringssystemet.

Begreppet sjukersättning används för ersättning vid medicinskt orsakad långvarig eller varaktig arbetsoförmåga. Den nuvarande benämningen vid varaktig nedsättning av arbetsförmågan är förtidspension. Till den vars arbetsförmåga ...

  • AD 2007 nr 40:Om en arbetsgivare vill att en arbetstagare skall lämna sin anställning i samband med att arbetstagaren får rätt till hel sjukersättning som inte är tidsbegränsad, skall arbetsgivaren enligt 33 § andra stycket anställningskyddslagen skriftligen ge besked till arbetstagaren om detta så snart arbetsgivaren har fått kännedom om beslutet om sjukersättning. Arbetsdomstolen har funnit att en arbetsgivare är berättigad att avsluta anställningen enligt denna bestämmelse först då det föreligger ett lagakraftvunnet beslut om hel sjukersättning utan tidsbegränsning.
  • AD 2010 nr 36:Arbetsgivaren har skiljt en 63-årig arbetstagare, en musiker, från anställningen då arbetsgivaren menade att arbetstagarens visstidsanställningar löpt ut och att arbetstagarens tidigare tillsvidareanställning hade upphört p.g.a. avtalad avgångsskyldighet vid utgången av det spelår som arbetstagaren fyllde 60 år. Huvudsakligen fråga om det förelegat ett sådant enskilt avtal om avgångsskyldighet som ingåtts före den 1 september 2001 och som därmed inte omfattas av regleringen i 32 a § anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen finner att så inte varit fallet, att arbetstagaren därmed omfattats av rätten att vara kvar i anställningen till 67 års ålder och att arbetstagaren får anses ha sagts upp i strid med regleringen i anställningsskyddslagen.
  • AD 2017 nr 50:Fråga om en kyrkvaktmästare haft upprepade tidsbegränsade anställningar eller om han varit tillsvidareanställd. Även fråga om det funnits saklig grund för uppsägning på grund av arbetsbrist.
  • AD 2007 nr 29:Fråga om anställningsform. I ett anställningsavtal har angetts att ”anställningen upphör vid pensionsdatum”. Enligt arbetstagarsidan innebär avtalet att arbetstagaren erhållit en tidsbegränsad anställning - med en avtalstid om ca 23 år - innebärande att anställningen inte kunnat sägas upp, utan hävningsgrund, före pensionsdatum. Enligt arbetsgivaren har parterna inte träffat något avtal om tidsbegränsning varför anställningen varit en tillsvidareanställning. Arbetsdomstolen finner inte visat att avtal träffats om en tidsbegränsad anställning och förklarar därmed att det varit fråga om en tillsvidareanställning.

33 a §  Vid uppsägning av en arbetstagare som har fyllt 69 år ska 30 § om underrättelse, varsel och rätt till överläggning tillämpas, om inte förhandling enligt 11-14 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet har hållits i frågan. Lag (2019:529).

33 b §  En arbetstagare som har fyllt 69 år har inte rätt till längre uppsägningstid än en månad och har inte heller företrädesrätt enligt 22, 23, 25 eller 25 a §. Lag (2019:529).

33 c §  Vid avskedande av en arbetstagare som har fyllt 69 år tillämpas inte bestämmelsen i 35 § om ogiltigförklaring. I den situationen behöver ett besked enligt 19 § andra stycket inte innehålla information om vad arbetstagaren ska iaktta om arbetstagaren vill göra gällande att avskedandet är ogiltigt. Lag (2019:529).

Tvister om giltigheten av uppsägningar eller avskedanden m.m.

34 §  Om en arbetstagare sägs upp utan sakliga skäl, ska uppsägningen förklaras ogiltig på yrkande av arbetstagaren. Detta gäller dock inte om uppsägningen angrips endast därför att den strider mot turordningsregler.

[S2]Vid en tvist om ogiltighet av en uppsägning kan domstol inte för tiden fram till det slutliga avgörandet besluta att anställningen ska bestå efter uppsägningstidens utgång. Lag (2022:835).

Med att tvisten har slutligt avgjorts menas att eventuell dom har vunnit laga kraft eller att tvisten nått sin slutliga lösning på annat sätt, t.ex. att parterna har förlikats. Särskilda skäl som berättigar till att arbetstagaren stängs av från arbetet innan tvisten slutligt avgjorts är t.ex. om uppsägningen beror på att arbetstagaren har gjort sig skyldig till sexuella trakasserier av kollega.

  • AD 2007 nr 33:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en servicetekniker som vid två tillfällen uppträtt påverkad av amfetamin resp. alkohol vid utförandet av sina arbetsuppgifter och som lagförts för rattfylleri, som begåtts i anställningen. Även fråga om det förelegat särskilda skäl för att stänga av serviceteknikern från arbete.
  • AD 1996 nr 76:En arbetstagare sägs upp på grund av samarbetsproblem och avstängs senare från arbetsplatsen. I mål om ogiltigförklaring av uppsägningen avslår domstolen ett yrkande från arbetsgivarsidan om interimistiskt förordnande om att anställningen skall upphöra. Samtidigt avslår domstolen ett yrkande från arbetstagarsidan om interimistiskt förordnande om att avstängningen skall upphöra.
  • AD 1998 nr 108:En arbetsgivare säger upp en arbetstagare, tillika facklig förtroendeman, och åberopar till stöd för att uppsägningen skall anses sakligt grundad främst samarbetsproblem. Fråga om arbetsgivaren genom uppsägningen gjort sig skyldig till föreningsrättskränkning och om uppsägningen är sakligt grundad. Även fråga om arbetstagaren varit avstängd från arbetet i strid mot anställningsskyddslagens regler.
  • AD 2015 nr 49:En 56-årig arbetsbristdrabbad arbetstagare i Långsele har haft godtagbar anledning att avböja ett erbjudande om omplacering till Örebro. Arbetstagaren - en kundtjänstmedarbetare vid ett tvätteri - har ansetts ha haft tillräckliga kvalifikationer för en ledig befattning som arbetsledare (teamledare) i produktionen vid tvätteriet.Sedan arbetstagaren sagts upp på grund av arbetsbrist till följd av omorganisation och tvist uppkommit om uppsägningens giltighet har arbetstagaren avstängts från arbetet när hennes arbetsuppgifter till följd av omorganisationen försvunnit. Det har funnits särskilda skäl för avstängningen enligt 34 § andra stycket anställningsskyddslagen.
  • AD 1995 nr 122:En kapten vid Försvarsmakten har sagts upp och avstängts från sin anställning som officer. Bakom Försvarsmaktens beslut låg omständigheter hänförliga till kaptenens medlemskap i en motorcykelklubb och denna klubbs ansökan om medlemskap i motorcykelorganisationen Hell´s Angels. - På grundval av den utredning som arbetsdomstolen fått tillgång till i målet kommer arbetsdomstolen fram till att Försvarsmakten inte haft vare sig saklig grund för uppsägningen eller rätt att avstänga kaptenen. I målet är även fråga om Försvarsmakten fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen och om vissa ordningsföreskrifter följts.
  • AD 2007 nr 95:Fråga om det funnits saklig grund för uppsägning av en provningsingenjör som enligt arbetsgivaren har uppvisat bristande kompetens och dåliga arbetsprestationer. Även fråga om avstängning skett i strid med anställningsskyddslagens regler.
  • AD 2010 nr 62:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning på grund av bl.a. samarbetsproblem samt skäl för avstängning av en distriktssköterska.
  • AD 1999 nr 79:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en arbetstagare vid ett bageri på grund av påstått dålig personlig hygien. Även fråga om avstängning av arbetstagaren stått i strid med anställningsskyddslagen och kollektivavtal.
  • AD 2009 nr 96:En yrkesofficer som dömts för sexuellt utnyttjande av underårig till åtta månaders fängelse har sagts upp från sin anställning. Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägningen med hänsyn till brottsligheten i sig och om omplaceringsskyldigheten är uppfylld.
  • AD 2008 nr 2:En resemontör hos ett företag som tillverkar svetsutrustning m.m. har i samband med ett installationsuppdrag i Kina blivit frihetsberövad under 15 dagar på grund av att han i strid med landets lagstiftning vid ett tillfälle har köpt sexuella tjänster av kvinna. Fråga om det har förelegat saklig grund för uppsägning av arbetstagaren. Dessutom fråga om arbetsgivaren haft rätt att avstänga denne.
  • AD 2000 nr 76:En byrådirektör vid dåvarande Statens Invandrarverk sades upp med hänvisning till att det förelåg samarbetssvårigheter. I tvist om uppsägningens giltighet uppkommer frågan om myndigheten har fullgjort sin skyldighet att enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen bereda byrådirektören annat arbete hos myndigheten. Vidare uppkommer frågan om myndigheten gjorde sig skyldig till en otillåten avstängning av arbetstagaren.
  • AD 1995 nr 2:Tvistefrågorna i målen är dels om en kommun genom att förändra en yrkeslärares arbetsuppgifter brutit mot § 6 andra stycket i AB 89, dels om kommunen haft saklig grund för att senare säga upp läraren, varvid domstolen prövar om kommunen reellt haft annan grund än arbetsbrist för att säga upp läraren och om kommunen uppfyllt sin omplaceringsskyldighet enligt 7 § andra stycket anställningsskyddslagen, dels om kommunen gjort sig skyldig till turordningsbrott enligt 22 § anställningsskyddslagen, dels slutligen huruvida kommunen avstängt läraren i strid med bestämmelserna i 34 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2019 nr 2:Huvudsakligen fråga om det funnits saklig grund för uppsägning på grund av personliga skäl av en arbetstagare med lång anställningstid. Därvid även fråga om arbetsgivaren uppfyllt sin omplaceringsskyldighet. Enligt arbetsgivarparterna har arbetstagaren vid upprepade tillfällen under en längre period allvarligt brutit mot sina skyldigheter i anställningen genom ett stort antal fall av arbetsvägran och genom att ha uppträtt sarkastiskt och otrevligt mot sina närmaste chefer. Vidare fråga om arbetsgivaren har haft särskilda skäl enligt 34 § 2 st. anställningsskyddslagen för att stänga av arbetstagaren från arbete under viss tid.
  • AD 2005 nr 43:Samhall har sagt upp en arbetstagare av personliga skäl. Fråga om ogiltigförklaring av uppsägningen m.m. och anställningsskyddslagens tillämplighet på anställningen.
  • AD 2017 nr 14:En präst i ett mindre trossamfund har sagts upp till följd av en konflikt med bl.a. ärkebiskopen i trossamfundet. Arbetsdomstolen har funnit att konflikten mellan prästen och bl.a. ärkebiskopen varit av sådan allvarlig art att den äventyrade kyrkans verksamhet, att prästen inte varit utan skuld till samarbetssvårigheterna, att det måste ha stått klart för prästen att trossamfundet inte accepterade hans agerande, att det inte varit möjligt att omplacera prästen och att det därför funnits saklig grund för uppsägning. Därutöver fråga om trossamfundet stängt av prästen i strid mot 34 § andra stycket anställningsskyddslagen och om prästen har rätt till lön under den s.k. förlängningstiden, dvs. från det att uppsägningen löpt ut till dess tvisten slutligen avgjorts.
  • AD 2015 nr 75:Fråga om fördelning av rättegångskostnaderna efter det att käranden återkallat talan sedan motparten försatts i konkurs.
  • AD 2010 nr 83:En verkställande direktör har sagts upp från sin anställning och bl.a. yrkat att uppsägningen ska ogiltigförklaras varefter tvist bl.a. har uppstått om anställningsskyddslagen varit tillämplig på anställningen. Arbetsgivaren har framställt yrkande om interimistiskt förordnande om att anställningen ska upphöra. Fråga om tillämpligheten av 34 § anställningsskyddslagen och 15 kap. 3 § rättegångsbalken.
  • AD 1999 nr 96:Fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning av en universitetslektor som enligt arbetsgivaren brustit i sina åligganden inom forskning, undervisning och administrativt arbete. Även fråga om avstängning skett i strid mot anställningsskyddslagens regler.
  • AD 1999 nr 39:En kock, anställd hos ett bolag som bedriver restaurangverksamhet på en flygplats, blir efter säkerhetskontroll av Luftfartsverket bedömd som olämplig ur säkerhetssynpunkt och får inte längre bedriva verksamhet på flygplatsen. Med anledning därav säger bolaget upp honom och stänger av honom från arbetet. Vid prövning av om anställningen respektive avstängningen interimistiskt skall upphöra uppkommer fråga huruvida Arbetsdomstolen kan pröva det beslut av Luftfartsverket som föranledde bolagets åtgärder mot arbetstagaren.
  • AD 2017 nr 3:Huvudsakligen fråga om arbetsgivaren haft saklig grund att säga upp en distansarbetande säljare. Enligt arbetsgivaren har arbetstagaren inte följt arbetsgivarens policy om sjukanmälan, brustit i sin rapporteringsskyldighet, brustit i sina arbetsprestationer och arbetsvägrat. Vidare fråga om rätt till lön enligt 34 § anställningsskyddslagen och om ett på visst sätt formulerat yrkande om ogiltigförklaring av uppsägningen varit en tillåten talan, om det funnits något fastställelseintresse.
  • AD 2011 nr 37:Ett flygbolag har i en enlighet med en så kallad avtalsturlista sagt upp bl.a. 25 kabinanställda på grund av arbetsbrist. De lokala avtalsparterna angav i överenskommelsen om avtalsturlistan att en del av den övertalighet som förelåg skulle hanteras genom uppsägningar av de arbetstagare som var "pensionsberättigade", eftersom de därigenom hade sin försörjning tryggad. Av det mellan avtalsparterna gällande kollektivavtalet framgår att pensionsberättigad är den som fyllt 60 år. Tvisten har avsett huvudsakligen två frågor. Den ena frågan har avsett om åtgärden att säga upp de 25 kabinanställda, i enlighet med den överenskomna avtalsturlistan, inneburit att arbetstagarna utsatts för åldersdiskriminering i strid mot diskrimineringslagen och om uppsägningarna varit sakligt grundade enligt anställningsskyddslagen. Den andra frågan har avsett om de 25 arbetstagarna utsatts för åldersdiskriminering i strid mot diskrimineringslagen genom att de i den lokala överenskommelsen även undantagits från företrädesrätt till återanställning.
  • AD 2012 nr 56:En uppsagd arbetstagare har väckt talan om uppsägningens ogiltighet efter det att uppsägningstiden gått ut och anställningen upphört. Arbetsgivaren, som menar att ogiltighetstalan är preskriberad, har begärt ett interimistiskt beslut enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen om att anställningen ska upphöra i avvaktan på att tvisten blir avgjord. Arbetsdomstolen konstaterar att arbetstagaren inte kan göra gällande någon rätt enligt 34 § andra stycket anställningsskyddslagen om att stå kvar i anställningen under tvisten, eftersom anställningen hade hunnit upphöra när tvisten uppkom. Arbetsgivaren kan därför inte få något interimistiskt beslut om att anställningen ska upphöra.
  • AD 2012 nr 30:En arbetstagare har efter ett meningsutbyte med en företrädare för arbetsgivaren sagt upp sig från sin anställning. Arbetsdomstolen har funnit att uppsägningen inte har skett under sådana omständigheter att den ska jämställas med en uppsägning från arbetsgivarens sida. Arbetstagaren har under den närmast påföljande arbetsdagen förklarat att hon ville återta uppsägningen. Arbetsgivaren godtog inte detta, vilket har ansetts liktydigt med en uppsägning från arbetsgivarens sida. Uppsägningen har förklarats ogiltig. I målet uppkommer frågor även om dels rätten att ändra talan i högre rätt, dels om arbetsgivarens rätt att göra avräkning från arbetstagarens lön under tvistetiden.
  • AD 2016 nr 65:Fråga om det finns förutsättningar för att genom ett interimistiskt förordnande, enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken, förplikta en arbetsgivare att till en uppsagd arbetstagare betala lön under uppsägningstid och pågående tvist om uppsägningens giltighet. Arbetsdomstolen har funnit att arbetstagares intresse av att få lönen betald i rätt tid, även om arbetstagaren visar sannolika skäl för sin fordran, inte är så starkt att det finns skäl att förordna om yrkad säkerhetsåtgärd.
  • AD 2021 nr 3:Fråga om det funnits förutsättningar för att enligt 34 § anställningsskyddslagen interimistiskt förordna om att en anställning ska upphöra därför att det är mer eller mindre klart att en förd talan om ogiltigförklaring av arbetsgivarens uppsägning av anställningen är preskriberad. Parterna är oense om när underrättelsefristen enligt 40 § anställningsskyddslagen börjat löpa och hur lång den varit. Arbetsdomstolen har funnit att det inte varit skäligt att kräva att uppsägningsbeskedet, med sådant besked om ogiltighetstalan som avses i 8 § andra stycket anställningsskyddslagen, skulle ha lämnats till arbetstagaren personligen, utan godtagit att arbetsgivaren i stället, enligt 10 § anställningsskyddslagen, sänt det till arbetstagarens senast kända adress i ett rekommenderat brev. Därmed har underrättelsefristen om två veckor börjat löpa tio dagar efter det att arbetsgivaren sände brevet, trots att arbetstagaren inte hämtade ut det och således inte fick något besked om ogiltighetstalan.
  • AD 1994 nr 1:Fråga huruvida en uppsägning av en arbetstagare berott på arbetsbrist eller på arbetstagarens personliga förhållanden. - Att arbetsgivaren vid en uppsägning på grund av arbetsbrist åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen genom att göra den felaktiga bedömningen att arbetstagaren saknade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete hos arbetsgivaren, medför inte att uppsägningen kan ogiltigförklaras. Uttalanden om förhållandet mellan bestämmelsen om omplacering i 7 § andra stycket anställningsskyddslagen och turordningsreglerna i 22 § samma lag. - Enligt 41 § första stycket anställningsskyddslagen skall den som vill kräva skadestånd eller framställa annat fordringsanspråk som grundar sig på bestämmelserna i lagen underrätta motparten om detta inom fyra månader från den tidpunkt då den skadegörande handlingen företogs. Lämnas inte underrättelse inom den angivna tiden, har parten enligt 42 § förlorat sin talan på grund av preskription. En arbetstagare har väckt talan mot arbetsgivaren med anledning av en uppsägning och därvid yrkat ogiltigförklaring av uppsägningen samt allmänt skadestånd under åberopande av att uppsägningen hade skett av s.k. personliga skäl och att saklig grund för denna inte hade förelegat. Vid sammanträde för muntlig förberedelse i det målet har arbetstagaren underrättat arbetsgivarens rättegångsombud om att arbetstagaren avsåg att alternativt kräva skadestånd för att bolaget genom uppsägningen brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Arbetstagaren anses därmed ha - med enligt 41 § första stycket anställningsskyddslagen preskriptionsavbrytande verkan - underrättat arbetsgivaren om sistnämnda skadeståndsanspråk.
  • AD 2020 nr 2:Interimistiskt förordnande enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen. En säljare vid ett charkföretag har sagts upp under angivande av arbetsbrist. Arbetsdomstolen har ansett att det är mer eller mindre uppenbart att det funnits saklig grund för uppsägning.
  • AD 2002 nr 64:Interimistiskt beslut. I en tvist om bl.a. ogiltigförklaring av en uppsägning uppkommer - vid prövning enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen - frågan om ogiltighetstalan förlorats på grund av preskription. Vid prövningen tar domstolen ställning till om de förlikningsförhandlingar som förts inneburit att arbetsgivaren skall anses ha medgivit en förlängning av preskriptionsfristen.
  • AD 2008 nr 57:Fråga om tillämpning av 34 § andra och tredje stycket anställningsskyddslagen i en situation då en arbetstagare väckt talan om ogiltigförklaring av en uppsägning, och det är tvistigt om uppsägningen ägt rum vid det tillfälle som arbetstagaren påstår.
  • AD 2005 nr 65:Interimistiskt beslut om upphörande av anställning. - I mål om bl.a. ogiltigförklaring av uppsägning invänder arbetsgivarsidan att ogiltighetstalan förlorats på grund av preskription. Vid bedömningen av preskriptionsfrågan uppkommer bevisfrågor vad avser tidpunkten för den centrala tvisteförhandlingens avslutande. Talan har väckts i tid endast för det fall domstolen kan godta förbundets uppfattning att förhandlingen ajournerats. Domstolen finner att utredningen på målets nuvarande stadium är sådan att det får anses mer eller mindre klart att talan är preskriberad. Yrkandet om interimistiskt förordnande har därför bifallits.
  • AD 1998 nr 1:Arbetsdomstolen har funnit att förutsättningar inte föreligger för en prövning enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen av frågan om det funnits laga skäl för en påstådd avstängning i ett fall där parterna tvistar om det föreligger något anställningsförhållande mellan dem. - Domstolen har med stöd av 3 kap. 6 § tredje stycket lagen om rättegången i arbetstvister företagit målet till avgörande med tre lagfarna domare.
  • AD 1998 nr 152:Arbetsdomstolen har funnit att förutsättningar inte föreligger för en prövning enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen i ett fall där parterna tvistar om en arbetstagare har varit anställd tills vidare eller för viss tid.
  • AD 1994 nr 82:En säljares underlåtenhet att lämna skriftliga dagrapporter har ansetts utgöra saklig grund för uppsägning. - Sedan tingsrätt förordnat interimistiskt om upphörande av en anställning, har arbetsdomstolen efter överklagande upphävt beslutet. Yrkande om ogiltigförklaring av uppsägningen har sedermera avslagits. Arbetsdomstolen har ansett att ett anställningsförhållande förelåg även under mellantiden från tingsrättens förordnande till dess tingsrättens beslut upphävdes.
  • AD 2014 nr 1:Ett bolag utförde enligt ett entreprenadavtal vissa servicetjänster vid ett kärnkraftverk. Med anledning av att avtalet skulle löpa ut sade bolaget upp de anställda som arbetade med avtalet. Vid uppsägningstillfället pågick ett anbudsförfarande avseende de aktuella servicetjänsterna. Efter att arbetstagarna hade sagts upp men innan uppsägningstiden hade löpt ut, fick bolaget besked om att det hade vunnit upphandlingen. I målet är tvistigt om uppsägningarna är giltiga. Arbetstagarsidan har gjort gällande att uppsägningarna inte är sakligt grundade eftersom dessa dels genomförts för ”säkerhets skull”, dels strider mot det s.k. uppsägningsförbudet i 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen har med stöd av 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen beslutat att anställningarna ska upphöra för tiden intill det slutliga avgörandet.
  • AD 2007 nr 97:Arbetsdomstolen har i beslut interimistiskt förordnat att en pågående avstängning omedelbart skulle upphöra. Arbetsgivarparten har därefter yrkat att domstolen med ändring av det tidigare beslutet skall förordna om avstängning. Arbetsdomstolen har funnit att förutsättningar inte föreligger för en sådan prövning enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen.
  • AD 2000 nr 90:Fråga om tillämpning av 34 § andra och tredje stycket lagen om anställningsskydd i ett fall där parterna tvistar om huruvida arbetstagaren är bunden av sin egen uppsägning.
  • AD 2015 nr 34:Fråga om det finns skäl att, enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen interimistiskt förordna att anställningen ska upphöra. - En uppsagd arbetstagare har yrkat ogiltigförklaring av uppsägningen av henne och arbetsgivaren har invänt att talan om ogiltighet är preskriberad. Vid bedömningen av preskriptionsfrågan har fråga uppkommit om när den tvisteförhandling som har begärts har avslutats och därvid den fackliga organisationens passivitet att få en förhandling till stånd.
  • AD 1993 nr 143:En arbetstagare med förordnande som postkassör kom att som ett led i en rehabilitering sysselsättas med kontorsadministrativt arbete. Fråga om inordnande i turordningskrets med tillämpning av 3 § TurA-S. Fråga om allmänt skadestånd för avstängning i strid med 34 § andra stycket anställningsskyddslagen.
  • AD 2006 nr 73:Fråga om Försvarsmakten har haft saklig grund för att säga upp en regementschef på grund av personliga skäl efter att han misskött sig och uppträtt kränkande mot värnpliktiga på en årlig kadettbal.
  • AD 2009 nr 53:Fråga om ett företag inom verkstadsindustrin har haft saklig grund för att säga upp en arbetstagare som utförde arbetsuppgifter vid ett smältverk. Arbetstagaren, som hade missbruksproblem, har bl.a. vid två drogtester vägrat att lämna urinprov. Sedan han med anledning därav mottagit underrättelse om uppsägning inställde han sig till arbete och befanns då vara alkoholpåverkad. Den därefter vidtagna uppsägningen har ansetts vara sakligt grundad. I målet uppkommer också en fråga om otillåten ändring av talan.
  • AD 1993 nr 130:Uppsägning av arbetstagare som bl.a. vid upprepade tillfällen kommit för sent till arbetet har ansetts sakligt grundad. Fråga tillika huruvida arbetstagaren avstängts från arbetet.
  • AD 2013 nr 73:En arbetstagare har kommit överens med arbetsgivaren om att anställningen ska upphöra. Fråga om arbetstagaren blivit provocerad av arbetsgivaren att träffa överenskommelsen på sådant sätt att den ska betraktas som en uppsägning från arbetsgivarens sida eller om den på annan grund inte kan göras gällande mot arbetstagaren. Vidare fråga om arbetstagaren har rätt till lön under tiden tvisten har pågått enligt reglerna i 34 § andra stycket anställningsskyddslagen.
  • AD 2006 nr 100:Fråga om föreningsrättskränkning, brott mott förhandlingsskyldigheten i medbestämmandelagen samt otillåten avstängning enligt anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren brutit mot förhandlingsskyldigheten genom att vid förhandlingar inte ge en något närmare beskrivning av vad som låg till grund för en uppsägning och avstängning av en arbetstagare samt att arbetsgivaren inte visat att den hade fog för avstängningen.
  • AD 2010 nr 79:En arbetstagare som efter avslutad sjukskrivning har velat återgå i arbete har nekats detta av arbetsgivaren. Arbetstagaren har sedermera sagts upp med hänsyn till att han, enligt arbetsgivaren, på grund av sitt hälsotillstånd inte kunde utföra arbete av någon betydelse. På grund av sin inställning i fråga om arbetstagarens arbetsförmågan har, med undantag för en viss begränsad tidsperiod, arbetsgivaren inte betalat ut någon lön för tiden efter uppsägningen. Fråga dels om det har förelegat saklig grund för uppsägning, dels om arbetstagaren har avstängts från arbetet utan att det har funnits särskilda skäl för åtgärden.

35 §  Har en arbetstagare blivit avskedad under omständigheter som inte ens skulle ha räckt till för en giltig uppsägning, ska avskedandet förklaras ogiltigt på yrkande av arbetstagaren.

[S2]Vid en tvist om ogiltighet av ett avskedande kan domstol inte för tiden fram till det slutliga avgörandet besluta att anställningen ska bestå. Lag (2022:835).

Om omständigheterna skulle ha räckt till en uppsägning men inte ett avsked ogiltigförklaras inte avskedandet. Arbetsgivaren blir dock skyldig att utge ersättning till arbetstagaren motsvarande anställningsförmåner under uppsägningstiden samt allmänt skadestånd (se 38 §).

Utgångspunkten vid avsked är att anställningen inte består till dess att tvisten har slutligt avgjorts, alltså det motsatta till vad som gäller vid uppsägning enligt 34 §.

  • AD 2010 nr 51:En tingsnotarie har under en pågående process om ogiltigförklaring av ett avskedande och en uppsägning av honom, med anledning av att han dömts för misshandel, fått besked av lagmannen att han, på grund av brottmålsdomen, inte skulle få något förordnande att på eget ansvar handlägga vissa brottmål. Arbetsdomstolen förordnade att anställningen skulle bestå under tvisten varefter staten medgav talan i målet och i den dom som därefter meddelades ogiltigförklarades avskedandet och uppsägningen. Huvudsakligen fråga om staten, genom att inte förordna notarien, ska anses ha felaktigt avskedat alternativt sagt upp notarien eller ha brutit mot avstängningsförbuden i 35 och 37 §§ anställningsskyddslagen alternativt vägrat att rätta sig efter Arbetsdomstolen dom på så sätt att anställningen upplösts och skadeståndsskyldighet inträtt enligt 39 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2009 nr 21:Fråga om det förelegat grund för avskedande av en kyrkoherde. Påståenden bl.a. om att kyrkoherden har brustit i ledarskapet för personalen och verksamheten, att han inte samarbetat med de förtroendevalda i den kyrkliga samfälligheten samt att han attesterat tjänstgöringsrapporter på felaktiga grunder. Även fråga om tillåtligheten av fastställelsetalan.
  • AD 2019 nr 15:Fråga om det funnits laga grund för avskedande av en generaldirektör. Tvisten har rört om generaldirektören gjort sig skyldig till vårdslöshet med hemlig uppgift, om hennes agerande, även om handlandet inte utgjort straffbar gärning, varit sådant att skäl för avskedande funnits, om de faktiska omständigheterna får läggas till grund för bedömningen om avskedandet varit lagligen grundat, om staten agerat i strid med tvåmånadersregeln och om staten varit förhindrad att avskeda generaldirektören dels då den redan vidtagit en arbetsrättslig åtgärd, dels eftersom det agerande som lagts henne till last avser ett agerande i hennes tidigare anställning.
  • AD 2012 nr 37:En arbetsgivare har hävt ett anställningsavtal och åberopat avtalslagens ogiltighetsregler. Fråga om interimistiskt förordnande enligt 35 § andra stycket anställningsskyddslagen.
  • AD 2009 nr 59:En tingsnotarie som har dömts till villkorlig dom och dagsböter för en misshandel som begåtts ett knappt år före anställningen har avskedats. Arbetsdomstolen har vid prövning av yrkande om interimistiskt förordnande funnit att anställningen trots avskedandet ska bestå till dess tvisten har slutligt avgjorts, eller längst till dess notarietjänstgöringen fullgjorts.
  • AD 1997 nr 147:Fråga om ett vaktbolag haft rätt att skilja en hallvakt på Arlanda flygplats från hennes anställning sedan vakten omkring tio minuter före tjänstgöringens slut underlåtit att bege sig på ett s.k. läkarutrop.
  • AD 1997 nr 144:En vårdare på ett kommunalt hem för utvecklingsstörda avskedas under påstående om hon har gjort sig skyldig till stölder m.m. I målet uppkommer fråga om vilka omständigheter som kommunen får åberopa som stöd för avskedandet mot bakgrund av de skriftliga preciseringar i detta hänseende som kommunen gjorde efter avskedandet. - Arbetsdomstolen finner att avskedandet har ägt rum utan att det ens har förelegat saklig grund för uppsägning. Fråga om storleken av det allmänna skadeståndet på grund av det obefogade avskedandet. Vidare fråga om allmänt skadestånd på grund av avstängning.
  • AD 2004 nr 109:Prövning av yrkande om interimistiskt förordnande om att anställning trots avskedande skall bestå till dess tvisten har slutligt avgjorts. En anställd har under ordväxling och handgemäng med en arbetskamrat tagit en kniv i handen. I målet är tvistigt bl.a. om den anställde uttalade något hot mot arbetskamraten. Arbetsdomstolen har vid en förhandsprövning av utredningen funnit att övervägande skäl inte talar för att avskedandet har vidtagits utan att det har förelegat ens saklig grund för uppsägning.
  • AD 2018 nr 58:Bevisvärdering vid prövning av yrkande om interimistiskt förordnande att anställning trots avskedande ska bestå till dess tvisten har slutligt avgjorts.
  • AD 1994 nr 9:Fråga om ogiltigförklaring av en kommuns avskedanden av tre arbetstagare vid ett sjukhem, vilka av kommunen ansågs dels ha brustit i insikt om vad som har varit väsentligt i vårdarbetet och dels åsidosatt sina centrala åligganden.
  • AD 2006 nr 22:Fråga om det förelegat grund för avskedande av tre arbetstagare som haft anställning vid en chokladfabrik. Arbetsdomstolen finner det inte visat att arbetstagarna känt till eller förstått att de i strid med interna regler hämtat godis på lagret, varför grund för avsked eller uppsägning inte förelegat. Skäl föreligger att kritisera en av arbetstagarna för att utan lov ha hämtat kasserad datautrustning på lagret men domstolen finner att agerandet inte varit av så allvarlig beskaffenhet att det kan motivera ett avskedande eller en uppsägning. Även fråga om storleken av det allmänna skadeståndet.
  • AD 1996 nr 7:Fråga i första hand om en arbetstagare innehaft en tillsvidareanställning eller en tidsbegränsad anställning och i andra hand om denne skilts från sin anställning på grund av arbetsbrist eller av skäl hänförliga till honom personligen utan att det ens funnits giltigt skäl för uppsägning.
  • AD 1997 nr 26:Sedan en tingsrätt genom dom ogiltigförklarat ett avskedande av en kommunal tjänsteman överklagades domen till arbetsdomstolen av kommunen. På yrkande av arbetstagaren fattade arbetsdomstolen ett interimistiskt beslut om att anställningen skulle bestå till dess tvisten slutligt avgjorts. Kommunen förklarade därefter att avskedandet vidhölls och uppmanade arbetstagaren att lämna arbetsplatsen. Kommunen återkallade sin talan i arbetsdomstolen, som senare avskrev målet från vidare handläggning. Arbetstagaren erhöll senare skadestånd av kommunen enligt 39 § anställningsskyddslagen. - I målet uppkommer bl.a. fråga om arbetstagaren är berättigad till lön för tiden innan arbetsdomstolen avskrev målet från vidare handläggning. Arbetsdomstolen konstaterar att det för tillämpning av 39 § anställningsskyddslagen krävs att den dom varigenom avskedandet ogiltigförklarats har vunnit laga kraft. Arbetstagarens anställning och rätt till lön bestod därför till dess att arbetsdomstolen avskrev målet från vidare handläggning.
  • AD 2010 nr 11:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en synpedagog. Påståenden bl.a. om att denne kränkt en brukare, hotat en chef, ägnat sig åt privat verksamhet under arbetstid samt brustit i ärendehanteringen.
  • AD 2014 nr 83:Fråga om en arbetsgivare haft rätt att avskeda en bussförare. Arbetsdomstolen har funnit att den samlade misskötsamheten inte är sådan att det förelegat grund för avskedande men väl saklig grund för uppsägning.
  • AD 1996 nr 82:En idrottslärare vid en gymnasieskola har avskedats. Som grund för avskedandet har kommunen angivit att läraren på olika sätt misskött sin lärartjänst, såsom genom att använda ett grovt och kränkande språk med sexuella anspelningar gentemot elever och arbetskamrater samt genom att uppträda respektlöst och illojalt mot skolans rektor. Betydelsen av att idrottsläraren efter det att han erhållit vad som får uppfattas som en skarp varning under en så förhållandevis lång tid som drygt sex månader inte låtit sig komma något till last. - Arbetsdomstolen finner att avskedandet har skett under omständigheter som inte ens skulle ha varit tillräckliga för en giltig uppsägning av idrottsläraren.
  • AD 2011 nr 9:En arbetstagare har avskedats från sin anställning och bl.a. yrkat att avskedandet ska ogiltigförklaras varefter tvist bl.a. uppstått om anställningsskyddslagen varit tillämplig på anställningen. Arbetstagaren har framställt yrkande om interimistiskt förordnande om att anställningen, trots avskedandet, ska bestå. Fråga om tillämpligheten av 35 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd.
  • AD 1998 nr 34:I ett fall där parterna tvistar dels om arbetstagaren var uppsagd från anställningen vid tidpunkten för ett påstått avskedande dels om avskedande har ägt rum, har arbetsdomstolen funnit att förutsättningar inte föreligger för en prövning enligt 35 § andra stycket anställnings- skyddslagen av frågan om anställningen skall bestå tills tvisten slutligt har avgjorts.
  • AD 1996 nr 88:Prövning av yrkande om interimistiskt förordnande. Under tjänstgöring som spärrexpeditör vid Stockholms tunnelbana har en arbetstagare gjort sig skyldig till olovligt anskaffande av alkoholdrycker. Sedan han för denna gärning dömts till ett bötesstraff, har han avskedats från sin anställning. I mål om bl.a. ogiltigförklaring av avskedandet har tingsrätten interimistiskt förordnat att anställningen skall bestå medan tvisten prövas. Arbetsdomstolen har upphävt tingsrättens beslut och förordnat att arbetstagarens anställning skall upphöra med utgången av dagen för beslutet.

36 §  Ett anställningsavtal som har tidsbegränsats i strid mot 4 § första stycket ska förklaras gälla tills vidare på yrkande av arbetstagaren.

[S2]Om ett sådant yrkande framställs, kan domstol besluta att anställningen trots avtalet ska bestå tills tvisten har slutligt avgjorts. Arbetstagaren har rätt till lön och andra förmåner enligt 12-14 §§ så länge anställningen består.

[S3]Första och andra styckena tillämpas inte för vikariat, om grunden för arbetstagarens yrkande bara är att arbetsgivarens syfte med anställningen varit att kringgå arbetstagarens rätt enligt 3 § andra stycket. Lag (2022:835).

  • AD 2012 nr 24:Fråga om en programledare för ett radioprogram har utfört arbete som arbetstagare eller som uppdragstagare. Efter att ha funnit att arbetet utförts under sådana omständigheter att programledaren var att betrakta som arbetstagare fann Arbetsdomstolen att arbetsgivaren inte har haft rätt att tidsbegränsa anställningen i enlighet med en regel i journalistavtalet om s.k. programanställning.
  • AD 2004 nr 73:Fråga om giltigt kollektivavtal om tidsbegränsad anställning har träffats samt, i sådant fall, om det finns stöd i kollektivavtalet och de enskilda anställningsavtalen för att tidsbegränsa anställningarna på sätt som skett. Vidare fråga bl.a. om det förelegat företrädesrätt till återanställning.
  • AD 1997 nr 42:Fyra arbetstagare hos en kommun träffade avtal med kommunen om tidsbegränsade förordnanden som rektorer resp. utvecklingsansvarig. I anställningsavtalen angavs att arbetstagarna hade garanterad tillsvidareanställning i annan befattning hos kommunen. Kommunen lät de aktuella förordnandena upphöra vid utgången av den angivna tiden. Arbetstagarna kvarstod därefter i tillsvidareanställningar i andra befattningar hos kommunen. Fråga om de tidsbegränsade förordnandena utgör visstidsanställningar som enligt 36 § anställningsskyddslagen skall förklaras gälla tills vidare.
  • AD 2010 nr 61:Ett bussbolag övertog som ny entreprenör driften av viss kollektivtrafikverksamhet och provanställde därvid flera av de busschaufförer som var anställda hos den tidigare entreprenören, bl.a. två arbetstagare som arbetat som busschaufförer i regionen under lång tid. Fråga om provanställningarna avseende dessa två arbetstagare varit otillåtna på den grunden att de inneburit ett kringgående av anställningsskyddslagens huvudregel om tillsvidareanställning.
  • AD 2023 nr 33:Ett kollektivavtal för personlig assistans innehåller bestämmelser om anställning ”på viss tid så länge uppdraget varar”, s.k. ”SLUV”. Den kollektivavtalsslutande arbetstagarorganisationen har gjort gällande att en sådan anställning är oförenlig med svensk lag och EU-rätt (det s.k. visstidsdirektivet). Arbetsdomstolen har funnit att kollektivavtalsregleringen inte innebär en sådan otillbörlig urholkning av arbetstagarnas lagstadgade rättigheter, som kan föranleda att avtalet i berörda delar ska anses ogiltigt. Arbetsdomstolen har även funnit att kollektivavtalsregleringen inte heller står i strid med de tvingande bestämmelserna i 4 och 7 §§ anställningsskyddslagen, eller med bestämmelserna i visstidsdirektivet. Arbetstagarorganisationens talan har därför avslagits.

37 §  Om en domstol genom lagakraftvunnen dom har ogiltigförklarat en uppsägning eller ett avskedande, får arbetsgivaren inte avstänga arbetstagaren från arbete på grund av de omständigheter som har föranlett uppsägningen eller avskedandet.

  • AD 2010 nr 51:En tingsnotarie har under en pågående process om ogiltigförklaring av ett avskedande och en uppsägning av honom, med anledning av att han dömts för misshandel, fått besked av lagmannen att han, på grund av brottmålsdomen, inte skulle få något förordnande att på eget ansvar handlägga vissa brottmål. Arbetsdomstolen förordnade att anställningen skulle bestå under tvisten varefter staten medgav talan i målet och i den dom som därefter meddelades ogiltigförklarades avskedandet och uppsägningen. Huvudsakligen fråga om staten, genom att inte förordna notarien, ska anses ha felaktigt avskedat alternativt sagt upp notarien eller ha brutit mot avstängningsförbuden i 35 och 37 §§ anställningsskyddslagen alternativt vägrat att rätta sig efter Arbetsdomstolen dom på så sätt att anställningen upplösts och skadeståndsskyldighet inträtt enligt 39 § anställningsskyddslagen.

Skadestånd

38 §  En arbetsgivare som bryter mot denna lag skall betala inte bara lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren kan ha rätt till utan även ersättning för skada som uppkommer. En arbetstagare är skadeståndsskyldig om han eller hon inte iakttar den uppsägningstid som anges i 11 § första stycket.

[S2]Skadestånd enligt första stycket kan avse både ersättning för den förlust som uppkommer och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär. Ersättning för förlust som avser tid efter anställningens upphörande får under alla förhållanden bestämmas till högst det belopp som anges i 39 §.

[S3]Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.

Skadeståndet delas upp i två delar: ekonomiskt skadestånd samt allmänt skadestånd.

Det ekonomiska skadeståndet består av ersättning för uppkomna skador. Även framtida beräkningsbara skador kan medräknas. Ersättningen ska i princip kunna styrkas med summor på eventuella bortfall av inkomster eller uppkomna kostnader som tillkommit p.g.a. att arbetsgivaren brutit mot bestämmelserna i LAS.

Det allmänna skadeståndet beräknas utan anknytning till någon faktisk förlust eller utgift för arbetstagare. Det agerar oftast som en sanktion för arbetsgivaren som brutit mot bestämmelserna i LAS. Ersättning för kränkning är ett allmänt skadestånd.

Nedsättning av skadestånd tillämpas mycket restriktivt.

  • AD 2010 nr 8:Fråga om en arbetsgivare haft grund för att avskeda eller säga upp en arbetstagare som efter viss provokation tagit ett grepp på en arbetsledare och sedan knuffat in denne mot ett kylskåp. Även fråga om fördelningen av rättegångskostnader.
  • AD 2010 nr 51:En tingsnotarie har under en pågående process om ogiltigförklaring av ett avskedande och en uppsägning av honom, med anledning av att han dömts för misshandel, fått besked av lagmannen att han, på grund av brottmålsdomen, inte skulle få något förordnande att på eget ansvar handlägga vissa brottmål. Arbetsdomstolen förordnade att anställningen skulle bestå under tvisten varefter staten medgav talan i målet och i den dom som därefter meddelades ogiltigförklarades avskedandet och uppsägningen. Huvudsakligen fråga om staten, genom att inte förordna notarien, ska anses ha felaktigt avskedat alternativt sagt upp notarien eller ha brutit mot avstängningsförbuden i 35 och 37 §§ anställningsskyddslagen alternativt vägrat att rätta sig efter Arbetsdomstolen dom på så sätt att anställningen upplösts och skadeståndsskyldighet inträtt enligt 39 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2013 nr 22:Frågan om en kvinna varit anställd hos arbetsgivaren när hon önskade återkomma i arbete efter föräldraledighet har besvarats jakande. Därefter fråga om det erbjudande om arbete som hon då fick, mot bakgrund av föräldraledighetslagens och EU-rättens reglering på området, varit att anses som sammantaget likvärdigt med det hon hade innan föräldraledigheten. Arbetsdomstolen har funnit att så inte varit fallet och att erbjudandet inneburit ett lägre arbetstidsmått varför arbetstagaren haft rätt avböja erbjudandet, utan att riskera sin anställning samt att hon, på grund av arbetsgivarens samlade agerande, avskedats.
  • AD 1996 nr 117:Tvist uppkommer med anledning av att en arbetstagare skilts från sin anställning. I målet uppkommer frågor om arbetsgivaren gjort sig skyldig till förhandlingsvägran, om arbetstagaren var tillsvidareanställd eller provanställd och om saklig grund för uppsägning förelåg. Vidare uppkommer fråga om arbetstagaren är berättigad till ekonomiskt skadestånd för inkomstbortfall som inträffar några månader efter det att han skilts från sin anställning och efter det att han innehaft ett par tillfälliga anställningar.
  • AD 2019 nr 15:Fråga om det funnits laga grund för avskedande av en generaldirektör. Tvisten har rört om generaldirektören gjort sig skyldig till vårdslöshet med hemlig uppgift, om hennes agerande, även om handlandet inte utgjort straffbar gärning, varit sådant att skäl för avskedande funnits, om de faktiska omständigheterna får läggas till grund för bedömningen om avskedandet varit lagligen grundat, om staten agerat i strid med tvåmånadersregeln och om staten varit förhindrad att avskeda generaldirektören dels då den redan vidtagit en arbetsrättslig åtgärd, dels eftersom det agerande som lagts henne till last avser ett agerande i hennes tidigare anställning.
  • AD 2013 nr 57:En arbetsgivare har utan laga grund avbrutit en tidsbegränsad anställning med omedelbar verkan. Fråga om skadeståndets storlek.
  • AD 2002 nr 13:Fråga om en arbetstagare blivit avskedad från sin tillsvidareanställning eller självmant lämnat den.
  • AD 2000 nr 103:En person fick anställning hos en ideell förening som bedrev verksamhet med ett projekt rörande arbetshandikappade personer. I målet uppkommer frågor dels om arbetstagaren har erhöll tidsbegränsad anställning avseende viss tid eller avseende visst arbete, dels om arbetstagaren blev avskedad från anställningen samt dels om beräkningen av ekonomiskt skadestånd.
  • AD 2006 nr 68:Tvist om uppsägning varit sakligt grundad alternativt om arbetsgivaren gjort sig skyldig till turordningsbrott. Domstolen kommer fram till att det inte varit fråga om en fingerad arbetsbrist men att arbetsgivaren brutit mot anställningsskyddslagens turordningsregler. Arbetsgivaren har inte visat att arbetstagaren saknar tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Även fråga om rätt till skadestånd för förlust av semesterförmåner och fråga om förhandlingskravet enligt arbetstvistlagen varit uppfyllt.
  • AD 2009 nr 22:En kommunanställd arbetstagare avskedades från sin anställning sedan han hade druckit alkohol i samband med utförandet av sina arbetsuppgifter och därefter i anslutning till arbetsdagens slut kört bil med en alkoholkoncentration uppgående till 1,2 promille i blodet. Fråga om avskedandet var lagligen grundat.
  • AD 1997 nr 84:Fråga om det funnits saklig grund för att säga upp en arbetstagare och om arbetsgivarens skyldighet att betala ekonomiskt och allmänt skadestånd. I domen kommer arbetsdomstolen bl.a. in på frågan om innebörden av uttrycket månadslön i 39 § anställningsskyddslagen.
  • AD 1997 nr 147:Fråga om ett vaktbolag haft rätt att skilja en hallvakt på Arlanda flygplats från hennes anställning sedan vakten omkring tio minuter före tjänstgöringens slut underlåtit att bege sig på ett s.k. läkarutrop.
  • AD 2003 nr 13:Efter övergång av en verksamhet från arbetsgivaren A till arbetsgivaren B åsidosätter B företrädesrätten till återanställning i fråga om ett antal arbetstagare som sagts upp av A på grund av arbetsbrist. Vid bestämmande av ekonomiskt skadestånd uppkommer följande frågor rörande begränsningsbeloppet enligt 38 och 39 §§ anställningsskyddslagen. - 1. Skall begränsningsbeloppet beräknas på grundval av den månadslön arbetstagarna haft hos A? Eller skall beloppet beräknas på grundval av den månadslön som arbetstagarna skulle ha erhållit i anställning hos B? - 2. Två heltidsanställda arbetstagare har vid tidpunkten för avslutandet av anställningarna hos A arbetat deltid med stöd av föräldraledighetslagen. Är det den faktiskt erhållna lönen eller lönen för heltidsarbete som skall ligga till grund för beräkningen av deras begränsningsbelopp?
  • AD 2000 nr 105:Fråga vid bestämmande av ekonomiskt skadestånd om betydelsen av att arbetstagaren inte har anmält sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen förrän omkring fem månader efter anställningens upphörande.
  • AD 2009 nr 67:En anställd vid ett måleriföretag skulle följa med på en av arbetsgivaren organiserad resa till Dominikanska republiken, där det skulle förekomma viss utbildning. I samband med ett byte av flygplan i Nederländerna blev arbetstagaren avvisad av flygbolaget så att han inte kunde följa med på den fortsatta resan till Dominikanska republiken. Arbetstagaren återvände därefter till Sverige. Han blev med hänvisning till händelsen uppsagd av arbetsgivaren. Fråga om det har förelegat saklig grund för uppsägningen. Arbetsdomstolen har besvarat den frågan nekande, men har med hänvisning till omständigheterna avslagit ett yrkande om allmänt skadestånd på grund av uppsägningen.
  • AD 1999 nr 9:Fråga om en arbetstagare blivit avskedad från sin anställning eller självmant lämnat den.
  • AD 2014 nr 13:En ishockeyspelare träffade ett anställningsavtal med en elitserieklubb för fyra säsonger. Fråga om avtalet upphörde när klubben åkte ur elitserien. Även fråga om det fanns skäl att jämka avtalet och om skadestånd ska utgå för överträdelse av föreskrifterna i 19, 20 och 30 §§ anställningsskyddslagen då arbetsgivaren utgick från att anställningen upphörde när klubben åkte ur elitserien (s.k. konsekvensskadestånd).
  • NJA 2001 s. 823:Allmänt skadestånd enligt 38 § lagen (1982:80) om anställningsskydd får utmätas utan hinder av 5 kap. 7 § utsökningsbalken.
  • AD 2014 nr 62:En kyrkoherde har avskedats. Fråga huvudsakligen om församlingen haft rätt att skilja kyrkoherden från anställningen, varvid bl.a. gjorts gällande att kyrkoherden ägnat en övervägande del av sin arbetstid åt privat affärsverksamhet. Även fråga om kyrkoherden omfattats av företagsledarundantaget i anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen har funnit att så inte varit fallet. I avskedandedelen även fråga om beräkningen av lönefordran med anledning av att Arbetsdomstolen ogiltigförklarat avskedandet. Därutöver fråga om rätt till ränta på semesterersättning som utbetalats, rätt till allmänt skadestånd för brott mot semesterlagen och kvittningslagen, rätt till viss bilersättning och om brott mot bilersättningsavtalet och slutligen om församlingen brutit mot 16 § tredje stycket medbestämmandelagen, genom att inte upprätta och tillställa förbundet protokoll från den lokala tvisteförhandlingen.
  • AD 2012 nr 25:En rektor vid en gymnasieskola sades upp på grund av bl.a. sitt agerande på sin privata Facebooksida. Huvudsakligen fråga om det förelegat saklig grund för uppsägning.
  • AD 2016 nr 41:En arbetstagare sades upp från sin anställning på grund av arbetsbrist, trots att det vid uppsägningstillfället fanns andra lediga befattningar som arbetstagaren var kvalificerad för. Parterna är ense om att uppsägningen inte var sakligt grundad eftersom arbetsgivaren inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet. Tvisten avser storleken på det allmänna skadestånd som ska utgå till arbetstagaren.
  • AD 2006 nr 22:Fråga om det förelegat grund för avskedande av tre arbetstagare som haft anställning vid en chokladfabrik. Arbetsdomstolen finner det inte visat att arbetstagarna känt till eller förstått att de i strid med interna regler hämtat godis på lagret, varför grund för avsked eller uppsägning inte förelegat. Skäl föreligger att kritisera en av arbetstagarna för att utan lov ha hämtat kasserad datautrustning på lagret men domstolen finner att agerandet inte varit av så allvarlig beskaffenhet att det kan motivera ett avskedande eller en uppsägning. Även fråga om storleken av det allmänna skadeståndet.
  • AD 1994 nr 22:Fråga om upprepade vikariatsanställningar av två arbetstagare inom Postverket har stått i strid mot reglerna i anställningsskyddslagen om tidsbegränsade anställningar.
  • AD 1995 nr 37:Fråga om en vid en förhandling träffad överenskommelse innefattar ett avtal om avvikelse från anställningsskyddslagens turordningsregler. Även fråga om beräkning av ekonomiskt skadestånd.
  • AD 2000 nr 68:Frågor om bestämmande av allmänt skadestånd till arbetstagare vilkas företrädesrätt till återanställning vid flera tillfällen har åsidosatts av den tidigare arbetsgivaren.
  • AD 1999 nr 14:I mål om skadestånd för åsidosättande av företrädesrätten till återanställning uppkommer följande frågor. - 1. Tre arbetstagare, vilkas företrädesrätt till återanställning har åsidosatts av arbetsgivaren A, erhöll anställning hos arbetsgivaren B. Denne gick senare i konkurs. Två av arbetstagarna blev arbetslösa. Den tredje arbetstagaren kunde återgå till en annan anställning från vilken han var tjänstledig. Arbetsdomstolen har ansett att ingen av de tre arbetstagarna har rätt till ersättning från arbetsgivaren A för ekonomisk skada som avser tid efter konkursen. - 2. En annan arbetstagare, vilkens företrädesrätt till återanställning har åsidosatts, påbörjade en tid efter det att hon blivit arbetslös en högskoleutbildning till socionom. Studierna bedrevs på heltid under tre och ett halvt år. Arbetsdomstolen anser att det inte är visat i målet att arbetstagaren under terminstiderna har stått till arbetsmarknadens förfogande på det sätt som krävs för att hon skall vara berättigad till ekonomiskt skadestånd.
  • AD 1998 nr 59:I mål om skadestånd för åsidosättande av företrädesrätten till återanställning uppkommer skilda frågor enligt följande. 1. En arbetsgivare åsidosatte återanställningsrätten genom att inte anställa arbetstagaren A vid ett första anställningstillfälle. Om A hade anställts vid detta tillfälle, skulle arbetstagaren B med sämre företrädesrätt rätteligen ha anställts vid ett senare anställningstillfälle. Då anställde arbetsgivaren emellertid A. Arbetsdomstolen fann att arbetsgivaren inte åsidosatte B:s företrädesrätt genom att anställa A vid detta senare tillfälle i stället för vid det första. - 2. Om arbetsgivaren hade återanställt arbetstagare i enlighet med anställningsskyddslagens regler, skulle arbetstagaren C inte ha erhållit någon anställning. C blev emellertid förbigången av arbetstagare med sämre företrädesrätt eller utan företrädesrätt. Arbetsdomstolen fann att arbetsgivaren var skyldig att utge allmänt skadestånd till C för turordningsbrott (jfr AD 1977 nr 159). - 3. Frågor om skyldighet att avräkna inkomst av arbete från skadestånd. Arbetsdomstolen har funnit att i visst fall avräkningsskyldighet inte föreligger för övertidsersättning och inte heller för inkomst av deltidsarbete vid sidan av heltidsanställning. I ett annat fall har arbetsdomstolen ansett att provisionsinkomst skall fördelas jämt över ett antal månader, innan avräkning sker. - 4. En arbetstagare, vars företrädesrätt till återanställning har blivit åsidosatt av arbetsgivaren A, erhöll anställning hos arbetsgivaren B. Denne gick senare i konkurs och arbetstagaren blev arbetslös. Domstolen har ansett att rätt till ekonomiskt skadestånd avseende tid efter konkursen inte föreligger från arbetsgivaren A för åsidosättande av företrädesrätten.
  • AD 2005 nr 46:Ett verkstadsföretag anlitade under sommaren 2004 fem litauiska arbetstagare för utförande av bl.a. vissa svetsarbeten, vilka ostridigt var sådana att primär förhandlingsskyldighet förelåg enligt 38 § medbestämmandelagen. Fråga om bolaget åsidosatte denna bestämmelse genom att anlita de fem arbetstagarna utan att dessförinnan ha tagit initiativ till förhandling.
  • AD 1998 nr 80:Tre arbetstagare A, B och C lämnade sina anställningar hos ett företag D, som bedrev personaluthyrning. De bildade ett aktiebolag och inledde verksamhet i konkurrens med D. I mål om skadestånd på grund av denna verksamhet uppkommer i huvudsak följande frågor: 1) Bedrev A, B och C den konkurrerande verksamheten under bestående anställningar med åsidosättande av lojalitetsplikt gentemot D? - 2) Bedrevs den konkurrerande verksamheten genom utnyttjande av D:s företagshemligheter? - 3) Vilka skadeståndsbestämmelser är tillämpliga? - 4) Vilken skada uppkom hos D?
  • AD 2010 nr 11:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en synpedagog. Påståenden bl.a. om att denne kränkt en brukare, hotat en chef, ägnat sig åt privat verksamhet under arbetstid samt brustit i ärendehanteringen.
  • AD 2017 nr 1:En arbetsgivare har avskedat en butikskontrollant. Domstolarna har funnit att det inte förelegat grund för avskedande men väl saklig grund för uppsägning. Fråga bl.a. om det allmänna skadeståndets storlek och om fördelning av rättegångskostnader.
  • AD 1996 nr 94:Fråga i tvist om företrädesrätt till återanställning om arbetstagare har haft tillräckliga kvalifikationer för befattning som utbildare inom fordonsteknik. - I målet uppkommer vid prövning av frågor om ekonomiskt skadestånd huruvida avräkning skall ske för ersättning som uppburits från arbetslöshetskassa. Yttrande har inhämtats från tillsynsmyndigheten för arbetslöshetskassorna.
  • AD 2011 nr 37:Ett flygbolag har i en enlighet med en så kallad avtalsturlista sagt upp bl.a. 25 kabinanställda på grund av arbetsbrist. De lokala avtalsparterna angav i överenskommelsen om avtalsturlistan att en del av den övertalighet som förelåg skulle hanteras genom uppsägningar av de arbetstagare som var "pensionsberättigade", eftersom de därigenom hade sin försörjning tryggad. Av det mellan avtalsparterna gällande kollektivavtalet framgår att pensionsberättigad är den som fyllt 60 år. Tvisten har avsett huvudsakligen två frågor. Den ena frågan har avsett om åtgärden att säga upp de 25 kabinanställda, i enlighet med den överenskomna avtalsturlistan, inneburit att arbetstagarna utsatts för åldersdiskriminering i strid mot diskrimineringslagen och om uppsägningarna varit sakligt grundade enligt anställningsskyddslagen. Den andra frågan har avsett om de 25 arbetstagarna utsatts för åldersdiskriminering i strid mot diskrimineringslagen genom att de i den lokala överenskommelsen även undantagits från företrädesrätt till återanställning.
  • AD 2003 nr 115:En arbetstagares provanställning har genom besked från arbetsgivaren avslutats utan att övergå i en tillsvidareanställning. Arbetsgivaren har i målet inte lyckats visa att arbetstagaren underrättats i förväg om att provanställningen skulle komma att upphöra. Arbetstagaren yrkar allmänt och ekonomiskt skadestånd på grund av den uteblivna underrättelsen. I målet uppkommer bl.a. frågor om tolkning av det mellan parterna träffade anställningsavtalet, om arbetstagaren har lidit ekonomisk skada samt om taleändring och preskription av talan om allmänt skadestånd.
  • AD 2005 nr 97:Fråga om det förelegat laglig grund för avskedande av en arbetstagare som haft anställning vid en stormarknad. Arbetsdomstolen finner inte styrkt att arbetstagaren med uppsåt att tillägna sig varor på sätt arbetsgivarparterna påstått gjort sig skyldig till stöld men utrett att arbetstagaren inte iakttagit bolagets interna regler om personalköp och hemlåning av varor. Arbetsdomstolen finner att skäl för avskedande inte förelegat och att omständigheterna inte heller varit sådana att det skulle ha förelegat saklig grund för uppsägning. Även fråga om storleken av det allmänna skadeståndet.
  • AD 2021 nr 20:En arbetstagare har avskedats från sin tillsvidareanställning. Under året därefter har han haft provanställningar hos två olika arbetsgivare, som inte har övergått i tillsvidareanställning. Det har inte påståtts att provanställningarna har upphört av till följd av misskötsamhet eller motsvarande från hans sida eller att han felaktigt skilts från dessa anställningar. Arbetsdomstolen har funnit att det finns ett skadeståndsrättsligt relevant orsakssamband (adekvat kausalitet) mellan avskedandet och arbetstagarens inkomstförlust efter såväl den första som den andra provanställningen.

38 a §  Om en uppsägning enligt 7 § eller ett avskedande enligt 18 § ogiltigförklarats och ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär ska bestämmas, ska särskilt syftet att motverka överträdelser av dessa bestämmelser beaktas.

[S2]Även när talan förs om ogiltighet av ett avskedande ska syftet att motverka överträdelser av 18 § särskilt beaktas när ersättning för kränkning bestäms vid ett lagstridigt avskedande men där det funnits sakliga skäl för uppsägning. Lag (2022:835).

39 §  Om en arbetsgivare vägrar att rätta sig efter en dom, varigenom en domstol har ogiltigförklarat en uppsägning eller ett avskedande eller har förklarat att en tidsbegränsad anställning skall gälla tills vidare, skall anställningsförhållandet anses som upplöst. Arbetsgivaren skall för sin vägran betala skadestånd till arbetstagaren enligt följande bestämmelser.

[S2]Skadeståndet beräknas med utgångspunkt i arbetstagarens sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren när anställningsförhållandet upplöses och bestäms till ett belopp motsvarande

[S3]16 månadslöner vid mindre än fem års anställningstid,

[S4]24 månadslöner vid minst fem men mindre än tio års anställningstid,

[S5]32 månadslöner vid minst tio års anställningstid.

[S6]Skadeståndet får dock inte bestämmas så att beloppet beräknas efter flera månadslöner än som motsvarar antalet påbörjade anställningsmånader hos arbetsgivaren. Har arbetstagaren varit anställd mindre än sex månader, skall beloppet likväl motsvara sex månadslöner. Lag (2007:389).

Denna paragraf behandlar det normerade skadeståndet, vilket utgår till arbetstagaren enligt tabellen. Anledningen till detta är att även om en domstol har förklarat en uppsägning eller ett avskedande ogiltigt kan arbetsgivaren aldrig påtvingas ett anställningsförhållande. Det skulle vara att inkräkta på arbetsgivarprerogativet.

  • AD 2010 nr 51:En tingsnotarie har under en pågående process om ogiltigförklaring av ett avskedande och en uppsägning av honom, med anledning av att han dömts för misshandel, fått besked av lagmannen att han, på grund av brottmålsdomen, inte skulle få något förordnande att på eget ansvar handlägga vissa brottmål. Arbetsdomstolen förordnade att anställningen skulle bestå under tvisten varefter staten medgav talan i målet och i den dom som därefter meddelades ogiltigförklarades avskedandet och uppsägningen. Huvudsakligen fråga om staten, genom att inte förordna notarien, ska anses ha felaktigt avskedat alternativt sagt upp notarien eller ha brutit mot avstängningsförbuden i 35 och 37 §§ anställningsskyddslagen alternativt vägrat att rätta sig efter Arbetsdomstolen dom på så sätt att anställningen upplösts och skadeståndsskyldighet inträtt enligt 39 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2013 nr 57:En arbetsgivare har utan laga grund avbrutit en tidsbegränsad anställning med omedelbar verkan. Fråga om skadeståndets storlek.
  • AD 1997 nr 84:Fråga om det funnits saklig grund för att säga upp en arbetstagare och om arbetsgivarens skyldighet att betala ekonomiskt och allmänt skadestånd. I domen kommer arbetsdomstolen bl.a. in på frågan om innebörden av uttrycket månadslön i 39 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2003 nr 13:Efter övergång av en verksamhet från arbetsgivaren A till arbetsgivaren B åsidosätter B företrädesrätten till återanställning i fråga om ett antal arbetstagare som sagts upp av A på grund av arbetsbrist. Vid bestämmande av ekonomiskt skadestånd uppkommer följande frågor rörande begränsningsbeloppet enligt 38 och 39 §§ anställningsskyddslagen. - 1. Skall begränsningsbeloppet beräknas på grundval av den månadslön arbetstagarna haft hos A? Eller skall beloppet beräknas på grundval av den månadslön som arbetstagarna skulle ha erhållit i anställning hos B? - 2. Två heltidsanställda arbetstagare har vid tidpunkten för avslutandet av anställningarna hos A arbetat deltid med stöd av föräldraledighetslagen. Är det den faktiskt erhållna lönen eller lönen för heltidsarbete som skall ligga till grund för beräkningen av deras begränsningsbelopp?
  • AD 2011 nr 14:Fråga om det förelegat grund för avskedande eller uppsägning av en tennistränare. Påståenden bl.a. om samarbetsproblem, överträdelse av befogenheter och arbetsvägran. Även fråga om det förelegat orsakssamband mellan arbetsgivarens agerande och arbetstagarens sjukskrivning.
  • AD 1996 nr 35:Fråga huruvida värdet av tjänstebilsförmån skall beaktas vid fastställande av månadslönens belopp vid tillämpning av 39 § anställningsskyddslagen.
  • AD 2003 nr 104:Fråga om en börsmäklare frånträtt sin anställning med verkan att han har rätt till skadestånd med stöd av allmänna skadeståndsrättsliga principer. Sedan denna fråga besvarats nekande skall skadeståndsanspråket enligt vad som är ostridigt i målet prövas med utgångspunkten att arbetstagaren har blivit avskedad, dvs. med tillämpning av skadeståndsreglerna i anställningsskyddslagen. Därvid uppkommer fråga om bonuslön skall beaktas vid bestämmande av månadslönens belopp vid tillämpning av 39 § anställningsskyddslagen.
  • AD 1997 nr 26:Sedan en tingsrätt genom dom ogiltigförklarat ett avskedande av en kommunal tjänsteman överklagades domen till arbetsdomstolen av kommunen. På yrkande av arbetstagaren fattade arbetsdomstolen ett interimistiskt beslut om att anställningen skulle bestå till dess tvisten slutligt avgjorts. Kommunen förklarade därefter att avskedandet vidhölls och uppmanade arbetstagaren att lämna arbetsplatsen. Kommunen återkallade sin talan i arbetsdomstolen, som senare avskrev målet från vidare handläggning. Arbetstagaren erhöll senare skadestånd av kommunen enligt 39 § anställningsskyddslagen. - I målet uppkommer bl.a. fråga om arbetstagaren är berättigad till lön för tiden innan arbetsdomstolen avskrev målet från vidare handläggning. Arbetsdomstolen konstaterar att det för tillämpning av 39 § anställningsskyddslagen krävs att den dom varigenom avskedandet ogiltigförklarats har vunnit laga kraft. Arbetstagarens anställning och rätt till lön bestod därför till dess att arbetsdomstolen avskrev målet från vidare handläggning.
  • NJA 1996 s. 723:Resningsärende. Sedan en uppsägning förklarats ogiltig genom tredskodom och arbetsgivaren därefter försattes i konkurs, ansåg HovR i mål angående ersättning enligt lönegarantilagen att anställningsförhållandet måste anses upplöst någon dag efter den då tredskodomen meddelades även om det därefter dröjde flera månader innan domen vann laga kraft. Eftersom det för tillämpningen av 39 § lagen om anställningsskydd krävs att domen har vunnit laga kraft, har den rättstillämpning som ligger till grund för HovR:ns beslut ansetts uppenbart strida mot lag.
  • AD 2011 nr 10:Fråga huvudsakligen om 39 § anställningsskyddslagen varit tillämplig för att upplösa en fullmaktsanställd prästs anställning.
  • AD 2021 nr 20:En arbetstagare har avskedats från sin tillsvidareanställning. Under året därefter har han haft provanställningar hos två olika arbetsgivare, som inte har övergått i tillsvidareanställning. Det har inte påståtts att provanställningarna har upphört av till följd av misskötsamhet eller motsvarande från hans sida eller att han felaktigt skilts från dessa anställningar. Arbetsdomstolen har funnit att det finns ett skadeståndsrättsligt relevant orsakssamband (adekvat kausalitet) mellan avskedandet och arbetstagarens inkomstförlust efter såväl den första som den andra provanställningen.
  • AD 2022 nr 17:Arbetsdomstolen har funnit att en månatlig skiftersättning inte ska beaktas vid bestämmande av månadslönens belopp vid tillämpning av 39 § anställningsskyddslagen.

Preskription

40 §  En arbetstagare som avser att yrka ogiltigförklaring av en uppsägning eller ett avskedande, skall underrätta arbetsgivaren om detta senast två veckor efter det att uppsägningen eller avskedandet skedde. Har arbetstagaren inte fått något sådant besked om ogiltighetstalan som avses i 8 § andra stycket eller 19 § andra stycket, uppgår dock tidsfristen till en månad och räknas från den dag då anställningen upphörde.

[S2]Om en arbetstagare gör gällande att ett anställningsavtal har tidsbegränsats i strid mot 4 § första stycket och avser att yrka förklaring att avtalet skall gälla tills vidare, skall arbetstagaren underrätta arbetsgivaren om detta senast en månad efter anställningstidens utgång.

[S3]Har inom underrättelsetiden påkallats förhandling rörande tvistefrågan enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av kollektivavtal, skall talan väckas inom två veckor efter det att förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan väckas inom två veckor efter det att tiden för underrättelse gick ut.

  • AD 2002 nr 65:Vid tingsrätt anhängiggjordes ett anställningsskyddsmål genom stämningsansökan, av vilken inte klart kan utläsas om käranden yrkar ogiltigförklaring av en uppsägning eller inte. Sedan stämning utfärdats och svaranden uppmärksammat oklarheten har tingsrätten förelagt käranden att förtydliga stämningsansökan, varvid denne klargjort att ogiltigförklaring av uppsägningen yrkas. Fråga om ogiltighetstalan kan anses väckt inom den för sådan talan föreskrivna talefristen. Denna frist hade inte löpt ut när ansökan om stämning ingavs men hade gjort det då kärandens förtydligande inkom till tingsrätten.
  • AD 2005 nr 65:Interimistiskt beslut om upphörande av anställning. - I mål om bl.a. ogiltigförklaring av uppsägning invänder arbetsgivarsidan att ogiltighetstalan förlorats på grund av preskription. Vid bedömningen av preskriptionsfrågan uppkommer bevisfrågor vad avser tidpunkten för den centrala tvisteförhandlingens avslutande. Talan har väckts i tid endast för det fall domstolen kan godta förbundets uppfattning att förhandlingen ajournerats. Domstolen finner att utredningen på målets nuvarande stadium är sådan att det får anses mer eller mindre klart att talan är preskriberad. Yrkandet om interimistiskt förordnande har därför bifallits.
  • AD 2012 nr 38:Fråga främst om en arbetstagares talan om ogiltigförklaring av uppsägning och skadestånd gått förlorad genom preskription. Uppsägningsbeskedet skickades med rekommenderat brev men löstes inte ut. Arbetsdomstolen har gjort bedömningen att det inte varit skäligt att kräva att uppsägningsbeskedet skulle ha överlämnats till arbetstagaren personligen. Uppsägningen ansågs därmed ha skett tio dagar efter att brevet överlämnats till postbefordran enligt 10 § andra stycket anställningsskyddslagen. Eftersom preskriptionsfristerna i 40 och 41 §§ samma lag inte iakttagits har talan gått förlorad genom preskription.
  • AD 1995 nr 60:Enligt 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995 är vid en övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet övergången i sig inte saklig grund för att säga upp arbetstagaren. Arbetsdomstolen konstaterar att lagrummet innebär att en uppsägning i den avsedda situationen är angriplig såsom inte sakligt grundad men att uppsägningen inte är utan vidare verkningslös. En arbetstagare som vill få uppsägningen undanröjd måste alltså föra ogiltighetstalan och därvid iaktta anställningsskyddslagens preskriptionsbestämmelser. - Arbetsdomstolen finner vid prövning av en preskriptionsinvändning i tvist om ogiltigförklaring av uppsägning att arbetstagarsidan vid tvisteförhandling inte tillräckligt tydligt angav att man ville förhandla inte bara rörande skadestånd utan även om ett yrkande om ogiltigförklaring av uppsägning. Inte heller finner arbetsdomstolen att överläggningarna kan anses ha gällt även denna fråga. Som följd härav finner domstolen att det inte kan anses att arbetsgivaren har gått miste om rätten att göra preskriptionsinvändning genom att inte under förhandlingen framställa invändningen.
  • AD 2006 nr 78:Fråga om arbetstagarorganisationens talan preskriberats på grund av att organisationen väckt talan först efter genomförda centrala förhandlingar och inte direkt efter genomförd lokal förhandling. Arbetsdomstolen har haft att pröva, i första hand, huruvida Svenska kyrkan på nationell nivå, genom en protokollsanteckning till ett mellan parterna gällande kollektivavtal, är bunden av kommunala huvudavtalet KHA och dess förhandlingsordning med krav på både lokal och central förhandling.
  • AD 2015 nr 34:Fråga om det finns skäl att, enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen interimistiskt förordna att anställningen ska upphöra. - En uppsagd arbetstagare har yrkat ogiltigförklaring av uppsägningen av henne och arbetsgivaren har invänt att talan om ogiltighet är preskriberad. Vid bedömningen av preskriptionsfrågan har fråga uppkommit om när den tvisteförhandling som har begärts har avslutats och därvid den fackliga organisationens passivitet att få en förhandling till stånd.
  • AD 2021 nr 3:Fråga om det funnits förutsättningar för att enligt 34 § anställningsskyddslagen interimistiskt förordna om att en anställning ska upphöra därför att det är mer eller mindre klart att en förd talan om ogiltigförklaring av arbetsgivarens uppsägning av anställningen är preskriberad. Parterna är oense om när underrättelsefristen enligt 40 § anställningsskyddslagen börjat löpa och hur lång den varit. Arbetsdomstolen har funnit att det inte varit skäligt att kräva att uppsägningsbeskedet, med sådant besked om ogiltighetstalan som avses i 8 § andra stycket anställningsskyddslagen, skulle ha lämnats till arbetstagaren personligen, utan godtagit att arbetsgivaren i stället, enligt 10 § anställningsskyddslagen, sänt det till arbetstagarens senast kända adress i ett rekommenderat brev. Därmed har underrättelsefristen om två veckor börjat löpa tio dagar efter det att arbetsgivaren sände brevet, trots att arbetstagaren inte hämtade ut det och således inte fick något besked om ogiltighetstalan.
  • AD 2002 nr 64:Interimistiskt beslut. I en tvist om bl.a. ogiltigförklaring av en uppsägning uppkommer - vid prövning enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen - frågan om ogiltighetstalan förlorats på grund av preskription. Vid prövningen tar domstolen ställning till om de förlikningsförhandlingar som förts inneburit att arbetsgivaren skall anses ha medgivit en förlängning av preskriptionsfristen.
  • AD 2022 nr 28:Fråga om en statlig myndighet lämnat en provanställd arbetstagare ett skriftligt besked om att han skiljs från anställningen på det sätt som krävs enligt 8 § lagen om offentlig anställning.
  • AD 1993 nr 97:Frågor dels om underrättelse enligt 40 ¢ andra stycket anställningsskyddslagen lämnats senast en månad efter anställningstidens utgång, dels om arbetsgivaren gått in i förhandling utan att göra preskriptionsinvändning.

41 §  Den som vill kräva skadestånd eller framställa annat fordringsanspråk som grundar sig på bestämmelserna i denna lag skall underrätta motparten om detta inom fyra månader från den tidpunkt då den skadegörande handlingen företogs eller fordringen förföll till betalning. Har en arbetstagare inte fått något sådant besked om skadeståndstalan som avses i 8 § andra stycket eller 19 § andra stycket, räknas tiden i stället från den dag då anställningen upphörde. Avser arbetstagarens yrkande brott mot 4 § första stycket, räknas tidsfristen från anställningstidens utgång. Avser arbetstagarens yrkande brott mot 6 f § räknas tidsfristen från den dag då någon anställdes på den lediga anställningen.

[S2]Har inom underrättelsetiden påkallats förhandling rörande tvistefrågan enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av kollektivavtal, skall talan väckas inom fyra månader efter det att förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan väckas inom fyra månader efter det att tiden för underrättelse gick ut. Lag (2006:439).

  • AD 2015 nr 3:En arbetstagare har avbrutit preskription enligt 41 § anställningsskyddslagen genom att väcka och fullfölja en talan om skadestånd. I den rättegången utdömdes bl.a. ekonomiskt skadestånd för tiden till och med dagen för huvudförhandlingen. Arbetstagaren har därefter väckt ny talan och yrkat ekonomiskt skadestånd för tiden därefter. Talan i den första rättegången har ansetts innebära preskriptionsavbrott i förhållande krav på ekonomiskt skadestånd för tiden efter huvudförhandlingen, även utan att något förbehåll gjordes vid den första rättegången. Efter preskriptionsavbrott enligt 41 § anställningsskyddslagen tillämpas preskriptionslagen (1981:130).
  • AD 1995 nr 113:Sedan en arbetstagare avskedats inleds förhandlingar mellan denne och arbetsgivaren. Under dessa berörs inte frågan om preskription. Så snart den preskriptionstid som följer av 41 § anställningsskyddslagen löpt ut avbröt arbetsgivaren förhandlingarna och avvisade arbetstagarens krav. Arbetsdomstolen har ansett att arbetsgivaren i detta fall får anses ha medgett arbetstagaren en förlängning av preskriptionstiden samt att arbetstagaren, som väckt talan vid domstol inom en månad från det att förhandlingarna avslutades, inte på grund av preskription förlorat sin talan. Arbetsdomstolen har också gjort uttalanden av innebörd att tingsrätten bort pröva preskriptionsfrågan i mellandom.
  • AD 2007 nr 6:Mot en arbetstagares krav på bl.a. skadestånd enligt anställningsskyddslagen har en arbetsgivare invänt att talan är preskriberad. Arbetstagaren har åberopat två brev och ett telefaxmeddelande som vid olika tidpunkter kommit arbetsgivaren tillhanda. Fråga om de båda breven var för sig eller tillsammans kan anses innebära att arbetstagaren har underrättat arbetsgivaren inom den frist som anges i 41 § första stycket anställningsskyddslagen. Även fråga om underrättelse genom telefaxmeddelandet har skett inom den i paragrafen angivna fristen.
  • AD 2000 nr 85:Sedan en arbetstagare sagts upp från sin anställning genomfördes en förhandling på lokal nivå mellan arbetsgivaren och arbetstagarens fackförening, som i vart fall vid den tidpunkten saknade kollektivavtal med arbetsgivaren. Därefter genomfördes även en förhandling på central nivå, utan att frågan om preskription berördes. Sedan arbetstagaren vid tingsrätten ansökt om stämning på bolaget med yrkanden om bl.a. skadestånd invänder arbetsgivaren att arbetstagarens talan är förlorad på grund av preskription. Fråga bl.a. om arbetsgivaren agerat på ett sådant sätt att han får anses ha medgett en förlängning av preskriptionstiden.
  • AD 2004 nr 74:Fråga om arbetstagarorganisation som vill kräva skadestånd kan anses ha underättat motparten om fordringsanspråket inom den tid som föreskrivs i 41 § anställningsskyddslagen. Även fråga om brott mot förhandlingsskyldigheten i 10 § medbestämmandelagen och om rätt till ersättning för ej uttagen kompensationsledighet.
  • AD 2015 nr 56:Vid en lokal förhandling som hölls med anledning av att en arbetstagare hade avskedats drog arbetsgivaren tillbaka avskedandet och parterna enades om en uppsägning av arbetstagaren av personliga skäl från det datum då förhandlingen hölls. Arbetstagarorganisationen ansåg dock att uppsägningen inte var sakligt grundad. Den inställningen vidhölls vid en efterföljande central förhandling. Arbetstagaren själv väckte sedan talan vid tingsrätt och yrkade skadestånd för att han hade avskedats i strid med 18 § anställningsskyddslagen. Efter att fristen enligt 41 § anställningsskyddslagen hade löpt ut anförde arbetstagaren i en skrift till tingsrätten att för det fall han skulle anses ha blivit uppsagd skulle arbetsgivaren betala skadestånd till honom för uppsägning utan saklig grund i strid med 7 § anställningsskyddslagen. Fråga om den nya omständigheten, att han blivit uppsagd utan saklig grund, kan anses ha omfattats av den väckta talan eller om kravet såvitt det grundas på uppsägningen är preskriberat.
  • NJA 1997 s. 250:Fristen i 41 § lagen (1982:80) om anställningsskydd för väckande av talan om skadestånd kan iakttas genom att fordringen görs gällande i arbetsgivarens konkurs. Skadeståndstalan, som i rätt tid väckts vid domstol, har återkallats sedan arbetsgivaren efter fristens utgång gått i konkurs, men fordringen har anmälts i konkursen i sådan anslutning till återkallelsen att talans preskriptionsavbrytande verkan ansetts bestå. (Avser även mål Ö 4122/94 avgjort samma dag.)
  • AD 1997 nr 150:Fråga om ett sammanträffande mellan företrädare för en arbetsgivare och en arbetstagarorganisation, som tillkommit sedan arbetsgivaren sagt upp en medlem i organisationen, utgjort en sådan förhandling rörande tvistefrågan som enligt 41 § anställningsskyddslagen utgör utgångspunkt för beräkning av fristen för talans väckande.
  • AD 2010 nr 20:Fråga om preskription. En arbetstagare som skilts från sin anställning framställde skadeståndsanspråk mot ett annat bolag än det hon varit anställd hos. Bolagen företräddes dock av samma person, vilken ostridigt fått del av anspråken. Arbetstagaren väckte senare talan mot arbetsgivaren och yrkade skadestånd på visst sätt. Arbetsdomstolen har funnit att underrättelse inte skett inom föreskriven tid och att talan således är förlorad.
  • AD 1993 nr 137:En arbetsgivare har hävt ett anställningsavtal med stöd av avtalslagens regler om rättshandlingars ogiltighet och därvid inte iakttagit anställningsskyddslagens formföreskrifter. Anställningsskyddslagens preskriptionsbestämmelser har inte ansetts tillämpliga på arbetstagarens skadeståndstalan med anledning härav.
  • AD 1994 nr 5:Sedan en arbetstagare mot sin förutvarande arbetsgivare väckt talan om skadestånd på grund av påstått avskedande i strid med anställningsskyddslagen uppkommer fråga, huruvida arbetstagarens talan såsom för sent väckt är förlorad på grund av preskription enligt 42 § jämfört med 41 § andra stycket andra meningen anställningsskyddslagen. - När preskriptionstiden för väckande av talan enligt 41 § andra stycket andra meningen anställningsskyddslagen löpte ut deltog arbetsgivaren i förlikningsförhandlingar utom rätta med arbetstagaren. Under förlikningsförhandlingarna berördes preskriptionsfrågan över huvud taget inte parterna emellan. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren får anses ha konkludent medgett arbetstagaren en förlängning av preskriptionstiden enligt den nämnda bestämmelsen. - I frågan om vilken frist för väckande av talan som då i stället skulle anses gälla har arbetsdomstolen funnit att arbetstagaren endast bör medges en så lång ytterligare frist, räknat från tidpunkten då förlikningsförhandlingarna avslutats, att arbetstagaren får skäligt rådrum för att överväga frågan om att väcka talan och inge ansökan om stämning eller den handling som eljest fordras för att talan i tvisten skall anses väckt. - Vid bestämmandet av denna frist har ledning ansetts böra hämtas från bestämmelsen i 66 § första stycket medbestämmandelagen, enligt vilken bestämmelse medlem i en organisation, i fall då organisationen försuttit föreskriven tid för förhandling eller väckande av talan, får väcka talan inom en månad efter det att nyssnämnd tid löpt ut. - Eftersom arbetstagaren i det aktuella fallet väckt sin talan först närmare fyra månader efter det att förlikningsförhandlingarna mellan parterna avslutats, finner arbetsdomstolen att arbetstagaren får anses ha förlorat sin talan på grund av preskription.
  • NJA 1997 s. 745:I ett mål om skadestånd enligt lagen om anställningsskydd underlät arbetsgivaren att göra invändning om preskription när han första gången förde talan i målet. Sedan arbetsgivaren försatts i konkurs har staten i mål om lönegaranti ansetts kunna invända att arbetstagarens krav preskriberats.
  • AD 2012 nr 38:Fråga främst om en arbetstagares talan om ogiltigförklaring av uppsägning och skadestånd gått förlorad genom preskription. Uppsägningsbeskedet skickades med rekommenderat brev men löstes inte ut. Arbetsdomstolen har gjort bedömningen att det inte varit skäligt att kräva att uppsägningsbeskedet skulle ha överlämnats till arbetstagaren personligen. Uppsägningen ansågs därmed ha skett tio dagar efter att brevet överlämnats till postbefordran enligt 10 § andra stycket anställningsskyddslagen. Eftersom preskriptionsfristerna i 40 och 41 §§ samma lag inte iakttagits har talan gått förlorad genom preskription.
  • AD 2006 nr 78:Fråga om arbetstagarorganisationens talan preskriberats på grund av att organisationen väckt talan först efter genomförda centrala förhandlingar och inte direkt efter genomförd lokal förhandling. Arbetsdomstolen har haft att pröva, i första hand, huruvida Svenska kyrkan på nationell nivå, genom en protokollsanteckning till ett mellan parterna gällande kollektivavtal, är bunden av kommunala huvudavtalet KHA och dess förhandlingsordning med krav på både lokal och central förhandling.
  • AD 2016 nr 58:En arbetstagare som blivit uppsagd har yrkat bl.a. lön för tid då han inte utfört arbete och grundat sin talan på sitt anställningsavtal och en överenskommelse om arbetsbefrielse. Fråga om preskriptionsbestämmelserna i anställningsskyddslagen är tillämpliga.
  • AD 2014 nr 91:En restaurangverksamhet lades ned på grund av bristande lönsamhet, varvid två anställda blev uppsagda på grund av arbetsbrist. En vecka efter det att den förra restaurangverksamheten avslutades startade ett annat bolag restaurangverksamhet i samma lokal som det förra bolaget hade bedrivit sin verksamhet. Tvist har uppstått mellan parterna om händelseförloppet inneburit en verksamhetsövergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen. Fråga även om arbetstagarna har anmält anspråk på företrädesrätt till återanställning i rätt tid.
  • AD 2000 nr 84:I ett mål om skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen uppkommer fråga om en sådan underrättelse som avses i 41 § anställningsskyddslagen framställts i rätt tid.
  • AD 2003 nr 99:Fråga om anställningsskyddslagens preskriptionsregler är tillämpliga på viss talan.
  • AD 1997 nr 132:Arbetstagarens fackliga organisation påkallade förhandling i frågan om skadestånd på grund av att dennes företrädesrätt till återanställning blivit åsidosatt. Arbetstagaren väckte senare talan under påstående att han blivit uppsagd från sin anställning utan att saklig grund härför har förelegat. Arbetsdomstolen finner att arbetstagaren inte genom vad som förekom vid förhandlingen kan anses ha underrättat arbetsgivaren om sitt anspråk. Talan har därför gått förlorad.
  • AD 2012 nr 28:En arbetstagare har blivit avskedad. Mot arbetstagarens skadeståndskrav har arbetsgivaren invänt att talan är preskriberad enligt 41 § anställningsskyddslagen. Fråga om den förhandling som ägt rum mellan arbetsgivaren och arbetstagarens fackliga organisation är att anse som en förhandling enligt 10 § medbestämmandelagen eller som en överläggning enligt 30 § anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen finner att förhandlingen, som skett före avskedandet, ska ses som en överläggning. Den tidsfrist som gäller för att väcka talan ska därför inte räknas från avslutandet av förhandlingen. Tiden ska i stället räknas från det att tiden för att underrätta arbetsgivaren om skadeståndsanspråket har gått ut. Med den utgångspunkten kommer domstolen fram till att talan inte är preskriberad.
  • AD 2003 nr 115:En arbetstagares provanställning har genom besked från arbetsgivaren avslutats utan att övergå i en tillsvidareanställning. Arbetsgivaren har i målet inte lyckats visa att arbetstagaren underrättats i förväg om att provanställningen skulle komma att upphöra. Arbetstagaren yrkar allmänt och ekonomiskt skadestånd på grund av den uteblivna underrättelsen. I målet uppkommer bl.a. frågor om tolkning av det mellan parterna träffade anställningsavtalet, om arbetstagaren har lidit ekonomisk skada samt om taleändring och preskription av talan om allmänt skadestånd.
  • AD 2021 nr 11:Målet gällde bl.a. om en talan avseende skadestånd enligt anställningsskyddslagen var preskriberad. Fråga var dels om arbetsgivaren, som utträtt ur sin arbetsgivarorganisation, alltjämt var bunden av ett kollektivavtal och dess förhandlingsordning, dels om arbetstagaren väckt talan i rätt tid efter att tvisteförhandling avslutats.
  • AD 1994 nr 1:Fråga huruvida en uppsägning av en arbetstagare berott på arbetsbrist eller på arbetstagarens personliga förhållanden. - Att arbetsgivaren vid en uppsägning på grund av arbetsbrist åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen genom att göra den felaktiga bedömningen att arbetstagaren saknade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete hos arbetsgivaren, medför inte att uppsägningen kan ogiltigförklaras. Uttalanden om förhållandet mellan bestämmelsen om omplacering i 7 § andra stycket anställningsskyddslagen och turordningsreglerna i 22 § samma lag. - Enligt 41 § första stycket anställningsskyddslagen skall den som vill kräva skadestånd eller framställa annat fordringsanspråk som grundar sig på bestämmelserna i lagen underrätta motparten om detta inom fyra månader från den tidpunkt då den skadegörande handlingen företogs. Lämnas inte underrättelse inom den angivna tiden, har parten enligt 42 § förlorat sin talan på grund av preskription. En arbetstagare har väckt talan mot arbetsgivaren med anledning av en uppsägning och därvid yrkat ogiltigförklaring av uppsägningen samt allmänt skadestånd under åberopande av att uppsägningen hade skett av s.k. personliga skäl och att saklig grund för denna inte hade förelegat. Vid sammanträde för muntlig förberedelse i det målet har arbetstagaren underrättat arbetsgivarens rättegångsombud om att arbetstagaren avsåg att alternativt kräva skadestånd för att bolaget genom uppsägningen brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Arbetstagaren anses därmed ha - med enligt 41 § första stycket anställningsskyddslagen preskriptionsavbrytande verkan - underrättat arbetsgivaren om sistnämnda skadeståndsanspråk.

42 §  Lämnas inte underrättelse eller väcks inte talan inom den tid som föreskrivs i 40 eller 41 §, har parten förlorat sin talan.

  • AD 1994 nr 1:Fråga huruvida en uppsägning av en arbetstagare berott på arbetsbrist eller på arbetstagarens personliga förhållanden. - Att arbetsgivaren vid en uppsägning på grund av arbetsbrist åsidosatt turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen genom att göra den felaktiga bedömningen att arbetstagaren saknade tillräckliga kvalifikationer för fortsatt arbete hos arbetsgivaren, medför inte att uppsägningen kan ogiltigförklaras. Uttalanden om förhållandet mellan bestämmelsen om omplacering i 7 § andra stycket anställningsskyddslagen och turordningsreglerna i 22 § samma lag. - Enligt 41 § första stycket anställningsskyddslagen skall den som vill kräva skadestånd eller framställa annat fordringsanspråk som grundar sig på bestämmelserna i lagen underrätta motparten om detta inom fyra månader från den tidpunkt då den skadegörande handlingen företogs. Lämnas inte underrättelse inom den angivna tiden, har parten enligt 42 § förlorat sin talan på grund av preskription. En arbetstagare har väckt talan mot arbetsgivaren med anledning av en uppsägning och därvid yrkat ogiltigförklaring av uppsägningen samt allmänt skadestånd under åberopande av att uppsägningen hade skett av s.k. personliga skäl och att saklig grund för denna inte hade förelegat. Vid sammanträde för muntlig förberedelse i det målet har arbetstagaren underrättat arbetsgivarens rättegångsombud om att arbetstagaren avsåg att alternativt kräva skadestånd för att bolaget genom uppsägningen brutit mot turordningsreglerna i 22 § anställningsskyddslagen. Arbetstagaren anses därmed ha - med enligt 41 § första stycket anställningsskyddslagen preskriptionsavbrytande verkan - underrättat arbetsgivaren om sistnämnda skadeståndsanspråk.
  • AD 2002 nr 65:Vid tingsrätt anhängiggjordes ett anställningsskyddsmål genom stämningsansökan, av vilken inte klart kan utläsas om käranden yrkar ogiltigförklaring av en uppsägning eller inte. Sedan stämning utfärdats och svaranden uppmärksammat oklarheten har tingsrätten förelagt käranden att förtydliga stämningsansökan, varvid denne klargjort att ogiltigförklaring av uppsägningen yrkas. Fråga om ogiltighetstalan kan anses väckt inom den för sådan talan föreskrivna talefristen. Denna frist hade inte löpt ut när ansökan om stämning ingavs men hade gjort det då kärandens förtydligande inkom till tingsrätten.
  • AD 2002 nr 64:Interimistiskt beslut. I en tvist om bl.a. ogiltigförklaring av en uppsägning uppkommer - vid prövning enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen - frågan om ogiltighetstalan förlorats på grund av preskription. Vid prövningen tar domstolen ställning till om de förlikningsförhandlingar som förts inneburit att arbetsgivaren skall anses ha medgivit en förlängning av preskriptionsfristen.
  • AD 1995 nr 113:Sedan en arbetstagare avskedats inleds förhandlingar mellan denne och arbetsgivaren. Under dessa berörs inte frågan om preskription. Så snart den preskriptionstid som följer av 41 § anställningsskyddslagen löpt ut avbröt arbetsgivaren förhandlingarna och avvisade arbetstagarens krav. Arbetsdomstolen har ansett att arbetsgivaren i detta fall får anses ha medgett arbetstagaren en förlängning av preskriptionstiden samt att arbetstagaren, som väckt talan vid domstol inom en månad från det att förhandlingarna avslutades, inte på grund av preskription förlorat sin talan. Arbetsdomstolen har också gjort uttalanden av innebörd att tingsrätten bort pröva preskriptionsfrågan i mellandom.
  • AD 2005 nr 65:Interimistiskt beslut om upphörande av anställning. - I mål om bl.a. ogiltigförklaring av uppsägning invänder arbetsgivarsidan att ogiltighetstalan förlorats på grund av preskription. Vid bedömningen av preskriptionsfrågan uppkommer bevisfrågor vad avser tidpunkten för den centrala tvisteförhandlingens avslutande. Talan har väckts i tid endast för det fall domstolen kan godta förbundets uppfattning att förhandlingen ajournerats. Domstolen finner att utredningen på målets nuvarande stadium är sådan att det får anses mer eller mindre klart att talan är preskriberad. Yrkandet om interimistiskt förordnande har därför bifallits.
  • AD 2000 nr 85:Sedan en arbetstagare sagts upp från sin anställning genomfördes en förhandling på lokal nivå mellan arbetsgivaren och arbetstagarens fackförening, som i vart fall vid den tidpunkten saknade kollektivavtal med arbetsgivaren. Därefter genomfördes även en förhandling på central nivå, utan att frågan om preskription berördes. Sedan arbetstagaren vid tingsrätten ansökt om stämning på bolaget med yrkanden om bl.a. skadestånd invänder arbetsgivaren att arbetstagarens talan är förlorad på grund av preskription. Fråga bl.a. om arbetsgivaren agerat på ett sådant sätt att han får anses ha medgett en förlängning av preskriptionstiden.
  • AD 2004 nr 74:Fråga om arbetstagarorganisation som vill kräva skadestånd kan anses ha underättat motparten om fordringsanspråket inom den tid som föreskrivs i 41 § anställningsskyddslagen. Även fråga om brott mot förhandlingsskyldigheten i 10 § medbestämmandelagen och om rätt till ersättning för ej uttagen kompensationsledighet.
  • NJA 1997 s. 250:Fristen i 41 § lagen (1982:80) om anställningsskydd för väckande av talan om skadestånd kan iakttas genom att fordringen görs gällande i arbetsgivarens konkurs. Skadeståndstalan, som i rätt tid väckts vid domstol, har återkallats sedan arbetsgivaren efter fristens utgång gått i konkurs, men fordringen har anmälts i konkursen i sådan anslutning till återkallelsen att talans preskriptionsavbrytande verkan ansetts bestå. (Avser även mål Ö 4122/94 avgjort samma dag.)
  • AD 1993 nr 97:Frågor dels om underrättelse enligt 40 ¢ andra stycket anställningsskyddslagen lämnats senast en månad efter anställningstidens utgång, dels om arbetsgivaren gått in i förhandling utan att göra preskriptionsinvändning.
  • AD 2010 nr 20:Fråga om preskription. En arbetstagare som skilts från sin anställning framställde skadeståndsanspråk mot ett annat bolag än det hon varit anställd hos. Bolagen företräddes dock av samma person, vilken ostridigt fått del av anspråken. Arbetstagaren väckte senare talan mot arbetsgivaren och yrkade skadestånd på visst sätt. Arbetsdomstolen har funnit att underrättelse inte skett inom föreskriven tid och att talan således är förlorad.
  • AD 1994 nr 5:Sedan en arbetstagare mot sin förutvarande arbetsgivare väckt talan om skadestånd på grund av påstått avskedande i strid med anställningsskyddslagen uppkommer fråga, huruvida arbetstagarens talan såsom för sent väckt är förlorad på grund av preskription enligt 42 § jämfört med 41 § andra stycket andra meningen anställningsskyddslagen. - När preskriptionstiden för väckande av talan enligt 41 § andra stycket andra meningen anställningsskyddslagen löpte ut deltog arbetsgivaren i förlikningsförhandlingar utom rätta med arbetstagaren. Under förlikningsförhandlingarna berördes preskriptionsfrågan över huvud taget inte parterna emellan. Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren får anses ha konkludent medgett arbetstagaren en förlängning av preskriptionstiden enligt den nämnda bestämmelsen. - I frågan om vilken frist för väckande av talan som då i stället skulle anses gälla har arbetsdomstolen funnit att arbetstagaren endast bör medges en så lång ytterligare frist, räknat från tidpunkten då förlikningsförhandlingarna avslutats, att arbetstagaren får skäligt rådrum för att överväga frågan om att väcka talan och inge ansökan om stämning eller den handling som eljest fordras för att talan i tvisten skall anses väckt. - Vid bestämmandet av denna frist har ledning ansetts böra hämtas från bestämmelsen i 66 § första stycket medbestämmandelagen, enligt vilken bestämmelse medlem i en organisation, i fall då organisationen försuttit föreskriven tid för förhandling eller väckande av talan, får väcka talan inom en månad efter det att nyssnämnd tid löpt ut. - Eftersom arbetstagaren i det aktuella fallet väckt sin talan först närmare fyra månader efter det att förlikningsförhandlingarna mellan parterna avslutats, finner arbetsdomstolen att arbetstagaren får anses ha förlorat sin talan på grund av preskription.
  • NJA 1997 s. 745:I ett mål om skadestånd enligt lagen om anställningsskydd underlät arbetsgivaren att göra invändning om preskription när han första gången förde talan i målet. Sedan arbetsgivaren försatts i konkurs har staten i mål om lönegaranti ansetts kunna invända att arbetstagarens krav preskriberats.
  • AD 2012 nr 38:Fråga främst om en arbetstagares talan om ogiltigförklaring av uppsägning och skadestånd gått förlorad genom preskription. Uppsägningsbeskedet skickades med rekommenderat brev men löstes inte ut. Arbetsdomstolen har gjort bedömningen att det inte varit skäligt att kräva att uppsägningsbeskedet skulle ha överlämnats till arbetstagaren personligen. Uppsägningen ansågs därmed ha skett tio dagar efter att brevet överlämnats till postbefordran enligt 10 § andra stycket anställningsskyddslagen. Eftersom preskriptionsfristerna i 40 och 41 §§ samma lag inte iakttagits har talan gått förlorad genom preskription.
  • AD 1995 nr 60:Enligt 7 § tredje stycket anställningsskyddslagen i dess lydelse fr.o.m. den 1 januari 1995 är vid en övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet övergången i sig inte saklig grund för att säga upp arbetstagaren. Arbetsdomstolen konstaterar att lagrummet innebär att en uppsägning i den avsedda situationen är angriplig såsom inte sakligt grundad men att uppsägningen inte är utan vidare verkningslös. En arbetstagare som vill få uppsägningen undanröjd måste alltså föra ogiltighetstalan och därvid iaktta anställningsskyddslagens preskriptionsbestämmelser. - Arbetsdomstolen finner vid prövning av en preskriptionsinvändning i tvist om ogiltigförklaring av uppsägning att arbetstagarsidan vid tvisteförhandling inte tillräckligt tydligt angav att man ville förhandla inte bara rörande skadestånd utan även om ett yrkande om ogiltigförklaring av uppsägning. Inte heller finner arbetsdomstolen att överläggningarna kan anses ha gällt även denna fråga. Som följd härav finner domstolen att det inte kan anses att arbetsgivaren har gått miste om rätten att göra preskriptionsinvändning genom att inte under förhandlingen framställa invändningen.
  • AD 2016 nr 58:En arbetstagare som blivit uppsagd har yrkat bl.a. lön för tid då han inte utfört arbete och grundat sin talan på sitt anställningsavtal och en överenskommelse om arbetsbefrielse. Fråga om preskriptionsbestämmelserna i anställningsskyddslagen är tillämpliga.
  • AD 2014 nr 91:En restaurangverksamhet lades ned på grund av bristande lönsamhet, varvid två anställda blev uppsagda på grund av arbetsbrist. En vecka efter det att den förra restaurangverksamheten avslutades startade ett annat bolag restaurangverksamhet i samma lokal som det förra bolaget hade bedrivit sin verksamhet. Tvist har uppstått mellan parterna om händelseförloppet inneburit en verksamhetsövergång enligt 6 b § anställningsskyddslagen. Fråga även om arbetstagarna har anmält anspråk på företrädesrätt till återanställning i rätt tid.
  • AD 2003 nr 99:Fråga om anställningsskyddslagens preskriptionsregler är tillämpliga på viss talan.
  • AD 1997 nr 132:Arbetstagarens fackliga organisation påkallade förhandling i frågan om skadestånd på grund av att dennes företrädesrätt till återanställning blivit åsidosatt. Arbetstagaren väckte senare talan under påstående att han blivit uppsagd från sin anställning utan att saklig grund härför har förelegat. Arbetsdomstolen finner att arbetstagaren inte genom vad som förekom vid förhandlingen kan anses ha underrättat arbetsgivaren om sitt anspråk. Talan har därför gått förlorad.
  • AD 2012 nr 28:En arbetstagare har blivit avskedad. Mot arbetstagarens skadeståndskrav har arbetsgivaren invänt att talan är preskriberad enligt 41 § anställningsskyddslagen. Fråga om den förhandling som ägt rum mellan arbetsgivaren och arbetstagarens fackliga organisation är att anse som en förhandling enligt 10 § medbestämmandelagen eller som en överläggning enligt 30 § anställningsskyddslagen. Arbetsdomstolen finner att förhandlingen, som skett före avskedandet, ska ses som en överläggning. Den tidsfrist som gäller för att väcka talan ska därför inte räknas från avslutandet av förhandlingen. Tiden ska i stället räknas från det att tiden för att underrätta arbetsgivaren om skadeståndsanspråket har gått ut. Med den utgångspunkten kommer domstolen fram till att talan inte är preskriberad.
  • AD 2003 nr 115:En arbetstagares provanställning har genom besked från arbetsgivaren avslutats utan att övergå i en tillsvidareanställning. Arbetsgivaren har i målet inte lyckats visa att arbetstagaren underrättats i förväg om att provanställningen skulle komma att upphöra. Arbetstagaren yrkar allmänt och ekonomiskt skadestånd på grund av den uteblivna underrättelsen. I målet uppkommer bl.a. frågor om tolkning av det mellan parterna träffade anställningsavtalet, om arbetstagaren har lidit ekonomisk skada samt om taleändring och preskription av talan om allmänt skadestånd.
  • AD 2015 nr 34:Fråga om det finns skäl att, enligt 34 § tredje stycket anställningsskyddslagen interimistiskt förordna att anställningen ska upphöra. - En uppsagd arbetstagare har yrkat ogiltigförklaring av uppsägningen av henne och arbetsgivaren har invänt att talan om ogiltighet är preskriberad. Vid bedömningen av preskriptionsfrågan har fråga uppkommit om när den tvisteförhandling som har begärts har avslutats och därvid den fackliga organisationens passivitet att få en förhandling till stånd.

Rättegången

43 §  Mål om tillämpning av denna lag handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Mål som avses i 34-36 §§ ska handläggas skyndsamt.

[S2]Ett yrkande om beslut enligt 36 § andra stycket får inte bifallas utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig. Om ett dröjsmål skulle medföra risk för skada, får dock domstolen omedelbart bifalla yrkandet att gälla till dess något annat beslutas. Beslut som en tingsrätt har meddelat under rättegången får överklagas särskilt. Lag (2022:835).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1982:80) om anställningsskydd

Lag (1983:1073) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Lag (1984:510) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1984 och tillämpas på lokala kollektivavtal som träffas därefter.
    Förarbeten
    Prop. 1983/84:162
    Omfattning
    ändr. 2 §
    Ikraftträder
    1984-07-01

Lag (1984:1008) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Avtal om permittering, som har ingåtts före lagens ikraftträdande, är utan verkan i den mån avtalet innefattar avvikelse från den nya lagen.
    Förarbeten
    Prop. 1984/85:62
    Omfattning
    upph. 24 §; ändr. 2, 12, 21, 22, 33 §§, rubr. närmast före 22 §
    Ikraftträder
    1985-01-01

Lag (1989:428) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om dem som efter ikraftträdandet kvarstår i arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.
    Förarbeten
    Prop. 1988/89:109
    Omfattning
    ändr. 1 §
    Ikraftträder
    1989-07-01

Lag (1989:963) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.
    Har underrättelse eller varsel lämnats före ikraftträdandet om att en tidsbegränsad anställning skall upphöra, tillämpas även efter ikraftträdandet äldre föreskrifter.
    Förarbeten
    Prop. 1989/90:6
    Omfattning
    ändr. 2, 30 §§; ny 30 a §
    Ikraftträder
    1990-01-01

Lag (1990:1357) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1991.
    2. Den nya bestämmelsen i 5 § gäller endast anställningsavtal som har ingåtts efter lagens ikraftträdande. Beträffande tidigare sådana anställningsavtal tillämpas även efter ikraftträdandet den äldre bestämmelsen.
    3. I fråga om arbetstagare som fyller 65 år före den 1 maj 1991 tillämpas 33 § första stycket i den äldre lydelsen.
    Förarbeten
    Prop. 1990/91:25
    Omfattning
    ändr. 5, 33 §§
    Ikraftträder
    1991-04-01

Lag (1992:324) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Lag (1993:718) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft 1 juli 1993. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande om uppsägningstiden har börjat löpa före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Rskr. 1992/93:447, Prop. 1992/93:150, Bet. 1992/93:FiU30
    Omfattning
    ändr. 13 §
    Ikraftträder
    1993-07-01

Lag (1993:1496) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994.
    2. har upphävts genom lag (1994:1685).
    3. Såvitt avser anställningsförhållanden som råder när denna lag träder i kraft skall arbetsgivaren, om arbetstagaren begär det, inom två månader därefter lämna sådan information som avses i 6 a §.
    4. Bestämmelserna i 7 § tredje stycket och 18 § andra stycket i deras nya lydelse skall bara tillämpas i fråga om omständigheter som arbetsgivaren har fått kännedom om efter det att den nya lydelsen har trätt i kraft. I annat fall tillämpas bestämmelserna enligt den äldre lydelsen.
    5. Äldre föreskrifter om turordning enligt 22 § skall tillämpas i samband med förhandling enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i fråga om uppsägning på grund av arbetsbrist, om förhandlingen har begärts före lagens ikraftträdande.
    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:103, Prop. 1993/94:67, Bet. 1993/94:AU4
    Omfattning
    ändr. 2, 5, 6, 7, 18, 22 §§; ny 6 a §
    Ikraftträder
    1994-01-01

Lag (1994:1046) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:377, Prop. 1993/94:190, Bet. 1993/94:JuU30
    Omfattning
    ändr. 43 §
    Ikraftträder
    1994-10-01

Lag (1994:1685) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
    2. Lagen skall dock inte tillämpas beträffande en övergång av ett företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet som inträffat före ikraftträdandet.
    3. Äldre föreskrifter om turordning enligt 22 § skall tillämpas i samband med förhandling enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet i fråga om uppsägning på grund av arbetsbrist, om förhandlingen har begärts före lagens ikraftträdande.
    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:124, Prop. 1994/95:76, Bet. 1994/95:AU4
    Omfattning
    upph. 2 p övergångsbest, till 1993:1496; ändr. 2, 3, 5, 6, 7, 22, 25 §§; ny 6 b §
    Ikraftträder
    1995-01-01

Lag (1995:777) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:399, Prop. 1994/95:6, Bet. 1994/95:AU15
    Omfattning
    ändr. 5 §
    Ikraftträder
    1995-07-01

Lag (1996:1424) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 § den 1 juli 1997, i fråga om 5 § andra stycket den 1 januari 2000, och i övrigt den 1 januari 1997.
    2. För anställningsavtal som har ingåtts före den 1 januari 1997 gäller 11 § i sin äldre lydelse.
    3. För den som har förvärvat företrädesrätt till återanställning enligt 25 § före den 1 januari 1997 gäller 25 § i sin äldre lydelse.
    4. Vid tillämpning av bestämmelserna om anställningstid i 15 § första stycket och 25 § första stycket bortses från anställningstid före den 1 januari 1995.
    Förarbeten
    Rskr. 1996/97:107, Prop. 1996/97:16, Bet. 1996/97:AU4
    Omfattning
    ändr. 2, 3, 4, 5, 11, 15, 25, 26, 32, 33 §§, rubr. närmast före 25 §; nya 5 a, 25 a §§
    CELEX-nr
    391L0533
    Ikraftträder
    1997-01-01

Lag (2000:626) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Förarbeten
Rskr. 1999/2000:230, Prop. 1999/2000:98, Bet. 1999/2000:AU7
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2000-08-01

Lag (2000:763) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Förarbeten
Rskr. 2000/01:3, Prop. 1999/2000:86, Bet. 2000/01:AU4
Omfattning
ändr. 22 §
Ikraftträder
2001-01-01

Lag (2001:298) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2001.
  2. Kollektivavtal, som har ingåtts före lagens ikraftträdande, gäller utan hinder av 32 a § till dess avtalet löpt ut, dock längst till och med utgången av år 2002.
  3. Föreskrifter av vilka avgångsskyldighet följer enligt förordningen (1991:1427) om tjänstepension och tjänstegrupplivförsäkring för vissa arbetstagare med icke- statlig anställning, i dess lydelse den 1 januari 2001, tillämpas utan hinder av 32 a § till dess Pensionsplanen för arbetstagare hos staten m.fl. löpt ut, dock längst till och med utgången av år 2002.
Förarbeten
Rskr. 2000/01:211, Prop. 2000/01:78, Bet. 2000/01:AU10
Omfattning
upph. rubr. närmast före 33 §; ändr. 5, 33 §§; nya 32 a §, rubr. närmast före 32 a §
Ikraftträder
2001-09-01

Lag (2002:195) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre bestämmelser tilllämpas fortfarande beträffande pension som avser tid före ikraftträdandet.
Förarbeten
Prop. 2001/02:84, Bet. 2001/02:SfU12
Omfattning
ändr. 4, 33 §§
Ikraftträder
2003-01-01

Lag (2005:1193) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Förarbeten
Rskr. 2005/06:109
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2006-01-01

Lag (2006:439) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2006.
  2. För anställningsavtal som ingåtts före den 1 juli 2006 skall bestämmelserna i den upphävda 6 a § tillämpas i stället för bestämmelserna i 6 c-e §§.
Förarbeten
Rskr. 2005/06:282, Prop. 2005/06:185, Bet. 2005/06:AU8
Omfattning
upph. 6 a §; ändr. 2, 11, 41 §§; nya 6 c, 6 d, 6 e, 6 f §§
CELEX-nr
31991L0533
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2006:440) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
  2. För anställningsavtal som ingåtts före den 1 juli 2007 gäller 2, 4, 5, 5 a, 6 c, 15, 25 och 25 a §§ i den äldre lydelsen.
  3. Vid beräkning av anställningstid som vikarie enligt 5 § andra stycket skall även anställningstid som vikarie före den 1 juli 2007 beaktas.
  4. Utgår genom lag (2007:390).
Förarbeten
Rskr. 2005/06:282, Prop. 2005/06:185, Bet. 2005/06:AU8
Omfattning
upph. 5 a §; ändr. 2, 4, 5, 6 c, 15, 25, 25 a §§; ny 6 g §
CELEX-nr
31991L0533
Ikraftträder
2007-07-01

Lag (2007:389) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.
  2. För arbetstagare som har sagts upp före den 1 juli 2007 gäller 3 § i äldre lydelse.
  3. Vid bestämmande av skadestånd med anledning av en dom som har meddelats före den 1 juli 2007 gäller 3 och 39 §§ i äldre lydelse.
Förarbeten
Rskr. 2006/07:185, Prop. 2006/07:111, Bet. 2006/07:AU14
Omfattning
ändr. 3, 6 f, 11, 39 §§
Ikraftträder
2007-07-01

Lag (2007:390) om ändring i lagen (2006:440) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Förarbeten
Rskr. 2006/07:185, Prop. 2006/07:111, Bet. 2006/07:AU14
Omfattning
upph. p 4 överg.best. till 2006:440; ändr. 5, 15, 25 §§ i 2006:440

Lag (2007:391) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008.
  2. För anställningsavtal som ingåtts före den 1 januari 2008 gäller 5 § i sin äldre lydelse.
  3. Vid beräkning av anställningstid som vikarie skall även anställningstid som vikarie före den 1 januari 2008 beaktas.
Förarbeten
Rskr. 2006/07:185, Prop. 2006/07:111, Bet. 2006/07:AU14
Omfattning
ändr. 5 §
Ikraftträder
2008-01-01

Lag (2008:564) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Förarbeten
Rskr. 2007/08:240, Prop. 2007/08:149, Bet. 2007/08:AU10
Omfattning
ändr. 11 §
Ikraftträder
2008-07-01

Lag (2010:1230) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Förarbeten
Rskr. 2010/11:7, Prop. 2009/10:222, Bet. 2010/11:SfU4
Omfattning
ändr. 4, 33 §§
Ikraftträder
2011-01-01

Lag (2014:423) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Förarbeten
Rskr. 2013/14:265, Prop. 2013/14:80, Bet. 2013/14:UbU18
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2014-07-01

Lag (2015:759) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 februari 2016.
  2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande när uppsägning sker under tid då kommunalt vårdnadsbidrag lämnas enligt den upphävda lagen (2008:307) om kommunalt vårdnadsbidrag.
Förarbeten
Rskr. 2015/16:41, Prop. 2014/15:147, Bet. 2015/16:SfU8
Omfattning
ändr. 11 §
Ikraftträder
2016-02-01

Lag (2016:248) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 2016.
  2. För avtal om allmän visstidsanställning eller vikariat som har ingåtts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser i fråga om övergång till tillsvidareanställning.
  3. Vid beräkning av sammanlagd anställningstid och vid bedömningen av om anställningar följt på varandra enligt 5 a § ska även anställningsavtal som ingåtts före ikraftträdandet beaktas.
  4. För anställningar som upphört före ikraftträdandet gäller 6 g § i den äldre lydelsen.
Förarbeten
Rskr. 2015/16:156, Prop. 2015/16:62, Bet. 2015/16:AU5
Omfattning
ändr. 2, 3, 4, 5, 6 g §§; nya 5 a, 5 b §§
Ikraftträder
2016-05-01

Lag (2016:1271) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2017.
  2. För arbetstagare som har anställts i utvecklingsanställning före ikraftträdandet gäller 1 § i den äldre lydelsen.
Förarbeten
Prop. 2016/17:1, Bet. 2016/17:AU4
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
2017-07-01

Lag (2017:363) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Förarbeten
Rskr. 2016/17:241, Prop. 2016/17:120, Bet. 2016/17:AU11
Omfattning
ändr. 2 §
Ikraftträder
2017-10-01

Lag (2019:528) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2020.
  2. Bestämmelsen i 33 d § tillämpas bara på avtal om allmän visstidsanställning eller vikariat som ingås efter lagens ikraftträdande. För sådana avtal som har ingåtts dessförinnan gäller 5 b § i den äldre lydelsen.
  3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för anställningens upphörande med anledning av ett villkor om skyldighet att lämna anställningen vid en viss ålder, som finns i ett kollektivavtal som har ingåtts före lagens ikraftträdande. Detta gäller dock endast under förutsättning att avtalet har en begränsad löptid som inte överstiger fyra år och längst till dess att avtalet har löpt ut. I annat fall är villkoret ogiltigt i den utsträckning det upphäver eller inskränker en arbetstagares rätt att kvarstå i anställningen.
  4. Ett villkor i ett individuellt avtal om skyldighet att lämna anställningen vid en viss ålder som har ingåtts före lagens ikraftträdande, är ogiltigt i den utsträckning det upphäver eller inskränker en arbetstagares rätt att kvarstå i anställningen. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för ett sådant villkor i ett individuellt avtal som har ingåtts före den 1 september 2001.
  5. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för frågor som har att göra med en uppsägning eller ett avskedande när en arbetsgivare före lagens ikraftträdande har sagt upp eller avskedat en arbetstagare, eller har inlett ett förfarande för uppsägning eller avskedande genom en förhandlingsfram- ställning, en underrättelse eller ett varsel.
  6. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för ett skriftligt besked enligt 33 § första stycket i den äldre lydelsen, när en arbetsgivare före lagens ikraftträdande har lämnat ett sådant besked till en arbetstagare som fyller 67 år före den 1 februari 2020. Om arbetstagaren fyller 67 år den 1 februari 2020 eller senare är beskedet utan verkan.
Förarbeten
Rskr. 2018/19:276, Prop. 2018/19:91, Bet. 2018/19:AU12
Omfattning
nuvarande 5 b § betecknas 33 d §; ändr. 2, 4, 5, 32 a, 33, den nya 33 d §§, rubr. närmast före 32 a §; nya 4 a, 33 a, 33 b, 33 c §§, rubr. närmast före 33 §
Ikraftträder
2020-01-01

Lag (2019:529) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
  2. Bestämmelsen i 33 d § i den nya lydelsen tillämpas bara på avtal om allmän visstidsanställning eller vikariat som ingås efter lagens ikraftträdande. För sådana avtal som har ingåtts dessförinnan gäller bestämmelsen i den äldre lydelsen.
  3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för anställningens upphörande med anledning av ett villkor om skyldighet att lämna anställningen vid en viss ålder, som finns i ett kollektivavtal som har ingåtts före lagens ikraftträdande. Detta gäller dock endast under förutsättning att avtalet har en begränsad löptid som inte överstiger fyra år och längst till dess att avtalet har löpt ut. I annat fall är villkoret ogiltigt i den utsträckning det upphäver eller inskränker en arbetstagares rätt att kvarstå i anställningen.
  4. Ett villkor i ett individuellt avtal om skyldighet att lämna anställningen vid en viss ålder som har ingåtts före lagens ikraftträdande, är ogiltigt i den utsträckning det upphäver eller inskränker en arbetstagares rätt att kvarstå i anställningen. Äldre föreskrifter gäller dock fortfarande för ett sådant villkor i ett individuellt avtal som har ingåtts före den 1 september 2001.
  5. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för frågor som har att göra med en uppsägning eller ett avskedande när en arbetsgivare före lagens ikraftträdande har sagt upp eller avskedat en arbetstagare, eller har inlett ett förfarande för uppsägning eller avskedande genom en förhandlingsframställning, en underrättelse eller ett varsel.
Förarbeten
Rskr. 2018/19:276, Prop. 2018/19:91, Bet. 2018/19:AU12
Omfattning
ändr. 32 a, 33, 33 a, 33 b, 33 c, 33 d §§, rubr. närmast före 32 a, 33 §§
Ikraftträder
2023-01-01

Lag (2020:597) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Förarbeten
Rskr. 2019/20:329, Prop. 2019/20:150, Bet. 2019/20:AU14
Omfattning
ändr. 6 d §
Ikraftträder
2020-07-30

Lag (2022:448) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 29 juni 2022.
  2. För anställningsavtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller 6 c-6 e §§ i den äldre lydelsen.
  3. Om ett anställningsavtal har ingåtts före ikraftträdandet ska arbetsgivaren dock på begäran av arbetstagaren lämna kompletterande information enligt bestämmelserna i 6 c-6 e §§ i den nya lydelsen.
Förarbeten
Rskr. 2021/22:289, Prop. 2021/22:151, Bet. 2021/22:AU11
Omfattning
ändr. 1, 2, 3, 6 c, 6 d, 6 e §§; nya 6 h, 6 i §§, rubr. närmast före 6 c, 6 i §§
Ikraftträder
2022-06-29

Lag (2022:835) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 2022.
  2. Lagen tillämpas första gången den 1 oktober 2022.
  3. Äldre föreskrifter gäller fram till den 1 oktober 2022.
  4. Den nya bestämmelsen i 2 a § andra stycket 2 gäller för avtal som har ingåtts den 1 januari 2022 eller senare för att gälla för tiden efter den 30 september 2022. Vid vilken tidpunkt ett kollektivavtal ska anses ha upphört att gälla får avgöras i enlighet med Arbetsdomstolens praxis angående 26 § lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
  5. De nya bestämmelserna i 7 a och 7 b §§ tillämpas inte i fråga om omplaceringserbjudanden som lämnas före den 1 oktober 2022.
  6. För avtal om en allmän visstidsanställning som pågår den 1 oktober 2022 gäller för tiden därefter 5 a § i den äldre lydelsen i fråga om anställningens övergång till tillsvidareanställning.
  7. Vid bedömningen av om en särskild visstidsanställning har övergått till en tillsvidareanställning enligt 5 a § i den nya lydelsen ska dock även tidigare anställningstid i allmän visstidsanställning få beaktas när det gäller tid i allmän visstidsanställning från och med den 1 mars 2022. Tid i allmän visstidsanställning före den 1 mars 2022 ska inte beaktas.
  8. Vid tillämpning av 15 och 25 §§ i den nya lydelsen ska en allmän visstidsanställning som pågår den 1 oktober 2022, för tiden därefter, anses vara tidsbegränsad enligt 5 § såsom särskild visstidsanställning.
  9. Om en arbetsgivare före den 1 oktober 2022 har sagt upp eller avskedat en arbetstagare, eller har inlett ett förfarande för uppsägning eller avskedande genom en förhandlingsframställning, en underrättelse eller ett varsel, gäller äldre föreskrifter fortfarande för frågor som har att göra med den uppsägningen eller det avskedandet.
  10. Vid uppsägning på grund av arbetsbrist gäller fortfarande 22 § i den äldre lydelsen, om arbetsgivare före den 1 oktober 2022 har begärt förhandling enligt lagen om medbestämmande i arbetslivet i den frågan.
  11. För en begäran om skriftlig information om skälet för deltid enligt den nya bestämmelsen i 4 a § andra stycket som har lämnats till arbetsgivaren under perioden från den 1 oktober 2022 till den 1 januari 2023 har arbetsgivaren tre månader på sig att lämna information till arbetstagaren.
Förarbeten
Rskr. 2021/22:365, Prop. 2021/22:176, Bet. 2021/22:AU12
Omfattning
nuvarande 4 a § betecknas 4 b §; ändr. 2, 3, 4, 5, 5 a, 6 c, 7, 15, 22, 25, 33, 33 d, 34, 35, 36, 43 §§; nya 2 a, 2 b, 2 c, 2 d, 4 a, 7 a, 7 b, 38 a §§
Ikraftträder
2022-06-30

Lag (2022:836) om ändring i lagen (2019:529) om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Förarbeten
Rskr. 2021/22:365, Prop. 2021/22:176, Bet. 2021/22:AU12
Omfattning
ändr. 33, 33 d §§ i 2019:529