1 §  Denna förordning är meddelad med stöd av

• 14 kap. 8 § miljöbalken i fråga om 8–10, 14–16, 18, 22–26, 28–47 och 50–57 §§,
• 15 kap. 12 § miljöbalken i fråga om 27 §,
• 15 kap. 39 § miljöbalken i fråga om 48 §, och
• 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser. Förordning (2016:805).

2 §  I denna förordning avses med

EU-förordningen om f-gaser: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser,

EU-förordningen om ozonnedbrytande ämnen: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet,

EU-förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning: kommissionens förordning (EG) nr 303/2008 av den 2 april 2008 om fastställande, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006, av minimikrav och villkor för ömsesidigt erkännande av certifiering av företag och personal i fråga om stationär kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning som innehåller vissa fluorerade växthusgaser,

EU-förordningen om certifiering för brandskyddssystem: kommissionens förordning (EG) nr 304/2008 av den 2 april 2008 om fastställande enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av minimikrav och villkor för ömsesidigt erkännande för certifiering av företag och personal med avseende på stationära brandskyddssystem och brandsläckare som innehåller vissa fluorerade växthusgaser,

EU-förordningen om certifiering för högspänningsbrytare: kommissionens förordning (EG) nr 305/2008 av den 2 april 2008 om fastställande enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av minimikrav och villkor för ömsesidigt erkännande för certifiering av personal som återvinner vissa fluorerade växthusgaser från högspänningsbrytare,

EU-förordningen om certifiering för lösningsmedel: kommissionens förordning (EG) nr 306/2008 av den 2 april 2008 om fastställande enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av minimikrav och villkor för ömsesidigt erkännande för certifiering av personal som återvinner vissa lösningsmedel som innehåller fluorerade växthusgaser från utrustning,

EU-förordningen om utbildning för luftkonditionering i motorfordon: kommissionens förordning (EG) nr 307/2008 av den 2 april 2008 om fastställande enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av minimikrav för utbildningsprogram och villkor för ömsesidigt erkännande av utbildningsintyg för personal med avseende på luftkonditioneringssystem som innehåller vissa fluorerade växthusgaser i vissa motorfordon, och

EU-förordningen om märkning: kommissionens förordning (EG) nr 1494/2007 av den 17 december 2007 om fastställande, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006, av utformningen av märkningen och krav på ytterligare märkning när det gäller produkter och utrustning som innehåller vissa fluorerade växthusgaser. Förordning (2009:1605)

3 §  Med ackrediterat certifieringsorgan avses i denna förordning en fysisk eller juridisk person som genom att uppfylla kraven i Internationella standardiseringsorganisationens och Internationella elektrotekniska kommissionens standard för bedömning av överensstämmelse med allmänna krav på organ som certifierar personer (SS-EN ISO/IEC 17024:2003)

1. är ackrediterad enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll, eller
2. i ett annat land i Europeiska unionen, Turkiet eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är ett certifieringsorgan som
   1. har ackrediterats av ett ackrediteringsorgan som uppfyller kraven i Internationella standardiseringsorganisationens och Internationella elektrotekniska kommissionens standard för bedömning av överensstämmelse med allmänna krav på ackrediteringsorgan som ackrediterar organ för bedömning av överensstämmelse (ISO/IEC 17011:2004), eller
   2. på annat sätt visar att motsvarande kvalitetskrav är uppfyllda i fråga om oberoende och teknisk och yrkesmässig kompetens, om de uppgifter som personen ska fullgöra avser sådant som krävs för att första gången släppa ut en produkt på marknaden. Förordning (2011:825).

5 §  I denna förordning avses med

f-gas: en fluorerad växthusgas enligt definitionen i artikel 2.1 i EU-förordningen om f-gaser,

köldmedium: ett medium som är avsett att användas i ett köldmediesystem och som vid en viss temperatur och ett visst tryck tar upp värmeenergi och vid en högre temperatur och ett högre tryck avger värmeenergi, vanligen med ett ändrat aggregationstillstånd,

köldmediesystem: sammankopplade köldmediehållande delar som bildar en sluten krets som ett köldmedium cirkulerar i för att uppta eller avge energi,

ozonnedbrytande ämne: ett ämne som avses i artikel 1 i EU- förordningen om ozonnedbrytande ämnen,

CFC: ett ämne som är en klorfluorkarbon enligt EU-förordningen om ozonnedbrytande ämnen,

övrig CFC: ett ämne som är en annan fullständigt halogenerad klorfluorkarbon,

HBFC: de ämnen som i EU-förordningen om ozonnedbrytande ämnen betecknas bromfluorkolväten,

HCFC: de ämnen som i EU-förordningen om ozonnedbrytande ämnen betecknas klorfluorkolväten,

anläggning: summan av de kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustningar som används i en och samma verksamhet av en och samma operatör,

enhetsaggregat: en fabrikstillverkad kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning med ett komplett köldmediesystem som installeras eller har installerats utan ingrepp i köldmediesystemet,

mobil utrustning: en utrustning som inte är stationär enligt definitionen i artikel 2 i EU-förordningen om f-gaser,

ingrepp i köldmediesystem: en åtgärd som innebär att någon del av köldmediesystemet öppnas, oavsett om systemet är trycksatt eller inte, eller en åtgärd på en kringutrustning som kan påverka systemets säkerhet mot köldmedieutsläpp,

konvertering: en åtgärd som innebär att HCFC i en kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning byts ut mot en f-gas,

företag: en fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt bedriver en verksamhet med installation, underhåll, service eller läckagekontroll av utrustning som omfattas av bestämmelserna i denna förordning,

Svensk Kylnorm: branschstandarden Svensk Kylnorm i dess lydelse i februari 2007, och

KN-nummer: de nummer som anges i bilaga 1 till kommissionens förordning (EG) nr 2031/2001 av den 6 augusti 2001 om ändring av bilaga 1 till rådets förordning (EEG) 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan. Förordning (2009:1605)

6 §  I övrigt har termer och uttryck i denna förordning samma betydelse som i de EU-förordningar som anges i 2 §. Förordning (2009:1605)

7 §  Bestämmelser om förbud i denna förordning gäller endast om motsvarande förbud inte redan följer av EU-förordningen om f- gaser och EU-förordningen om ozonnedbrytande ämnen. Bestämmelser om undantag från förbud enligt denna förordning får inte tillämpas i strid mot EU-förordningen om f-gaser eller EU-förordningen om ozonnedbrytande ämnen. Förordning (2009:1605)

8 §  Om det från ett luftkonditioneringssystem i ett fordon har läckt ut mer f-gaser än vad som är normalt med hänsyn till det som krävs i fråga om läckage, är det förbjudet att fylla systemet med f-gaser innan nödvändiga reparationer genomförts.

9 §  Det är förbjudet att leverera köldmedium som utgörs av f- gaser till andra mottagare än

1. den som enligt bestämmelserna i denna förordning får fylla på f-gaser i kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning,
2. den som tillverkar kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning som innehåller f-gaser,
3. den som bedriver verksamhet för forskning, utbildning och utveckling av kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning om f-gaserna är avsedda för sådan utrustning,
4. den som bedriver verksamhet för rening eller destruktion av f-gaser, eller
5. Försvarsmakten, Försvarets materielverk eller Fortifikationsverket, om f-gaserna är avsedda för dessa myndigheters verksamhet.

10 §  Det är förbjudet att tillverka, använda, överlåta och saluhålla ozonnedbrytande ämnen.

Första stycket gäller inte utsläppande på marknaden och användning som enligt EU-förordningen om ozonnedbrytande ämnen är tillåten för viktiga laboratorie- och analysändamål eller för destruktion. Förordning (2011:447).

14 §  Det är förbjudet att utan Naturvårdsverkets tillstånd från Sverige föra ut ett ämne som inte längre används, om ämnet är

1. ett köldmedium innehållande ett ozonnedbrytande ämne som har använts i en kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning, eller
2. en halon som har använts för brandsläckningsändamål.

15 §  Det är förbjudet att leverera köldmedier som utgörs av CFC, övriga CFC eller HCFC till andra mottagare än dem som bedriver verksamhet för destruktion av sådana köldmedier. Köldmedier som utgörs av HCFC får också levereras till Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Fortifikationsverket.

16 §  Trots förbudet i 10 § får

1. CFC och övriga CFC
   1. användas som arbetsmedium i en stationär kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning av typ enhetsaggregat med högst 900 gram köldmedium, om utrustningen var i bruk den 1 januari 2005 och sedan dess har fortsatt och fortsätter att vara i bruk på samma plats, eller
   2. överlåtas och saluhållas i den mån detta är tillåtet enligt EU-förordningen om ozonnedbrytande ämnen, och
2. HCFC
   1. till och med den 31 december 2014 användas av Försvarsmakten, Försvarets materielverk och Fortifikationsverket för påfyllning av en kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning, om utrustningen var i bruk den 1 juni 2002 och sedan dess har fortsatt och fortsätter att vara i bruk och HCFC inte kan ersättas med något annat ämne,
   2. till och med den 31 december 2014 användas som arbetsmedium i en kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning med mer än 3 kilogram köldmedium, om utrustningen var i bruk den 1 juni 2002 och sedan dess har fortsatt och fortsätter att vara i bruk,
   3. användas som arbetsmedium i en kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning med högst 3 kilogram köldmedium, om utrustningen var i bruk den 1 juni 2002 och sedan dess har fortsatt och fortsätter att vara i bruk, eller
   4. överlåtas och saluhållas i den mån detta är tillåtet enligt EU-förordningen om ozonnedbrytande ämnen. Förordning (2011:447).

18 §  Trots förbudet i 10 § får haloner användas i eller vid installation av brandsläckningsanordningar som

1. är placerade i luftfartyg eller ubåtar, eller
2. är placerade i Försvarsmaktens stridsfordon eller sådana stridsledningscentraler som är belägna i fartyg eller under jord, och halonerna inte kan ersättas med något annat ämne, ny teknik eller något annat.

För användning som är tillåten enligt första stycket finns det bestämmelser om särskilda avslutnings- och slutdatum i kommissionens förordning (EU) nr 744/2010 av den 18 augusti 2010 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet, vad gäller användningsområden för haloner som är av avgörande betydelse. Förordning (2011:447).

22 §  Den som tillverkar ett nytt enhetsaggregat, importerar eller till Sverige för in en kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning som är tillverkad utomlands eller installerar eller är operatör av en ny sådan utrustning ska se till att utrustningen är försedd med noggranna och lättfattliga drift- och skötselinstruktioner på svenska med de anvisningar som behövs för att förebygga utsläpp av köldmedium.

Första stycket gäller inte stationära enhetsaggregat som innehåller mindre än 3 kilogram köldmedium och mobila utrustningar som innehåller mindre än 3 kilogram köldmedium.

För fartyg i internationell trafik får drift- och skötselinstruktionerna enligt första stycket vara utfärdade på engelska i stället för på svenska.

23 §  Den som installerar, bygger om eller gör något annat ingrepp i köldmediesystemet i en kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning, ska se till att läckagekontroll utförs i samband med arbetet.

Den som installerar ett enhetsaggregat eller sätter ett sådant aggregat i drift ska se till att läckagekontroll utförs i samband med arbetet, om aggregatet installeras eller sätts i drift för första gången.

Första och andra styckena gäller inte stationära enhetsaggregat som innehåller mindre än 3 kilogram f-gaser. Förordning (2009:1432)

24 §  Det som sägs om begränsningar av utsläpp, läckagekontroll och registerföring i artikel 3.1–3.6 i EU-förordningen om f-gaser ska även gälla den som är operatör av en mobil kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning som innehåller motsvarande mängd f-gaser. Förordning (2011:447).

24 a §  Det som sägs om begränsningar av utsläpp, läckagekontroll och registerföring i artikel 23.1–23.3 i EU- förordningen om ozonnedbrytande ämnen ska även gälla en mobil utrustning som innehåller motsvarande mängd HCFC. Förordning (2011:447).

25 §  När en stationär kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning läckagekontrolleras enligt artikel 3.2 i EU-förordningen om f-gaser eller enligt 23 eller 24 § denna förordning, ska kontrollen göras av någon som har ett

1. företagscertifikat enligt artikel 8 i EU-förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning, eller
2. personalcertifikat enligt artiklarna 4 och 5 i EU- förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning.

Om kontrollen görs av en person som är anställd i ett företag, ska företaget ha ett företagscertifikat enligt artikel 8 i EU- förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning. Förordning (2009:1605)

26 §  Det som sägs i 25 § gäller inte

1. mobila kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustningar som är placerade i fordon eller fartyg registrerade i utlandet, eller
2. i fråga om kontroll enligt 23 §, om företaget är ett rederi och arbetet utförs ombord på ett fartyg som tillhör rederiet.

Det som sägs i 22–25 §§ gäller inte köldmedier som utgörs av f-gaser eller kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustningar som innehåller sådana köldmedier och som enbart används för forskning, utbildning och utveckling inom kyl- och värmeområdet.

Det som sägs i fråga om läckagekontroll enligt 24 och 25 §§ gäller inte fartyg som under ett helt kalenderår aldrig anlöper svensk hamn. Förordning (2009:382).

27 §  Den som yrkesmässigt importerar eller överlåter köldmedier är skyldig att kostnadsfritt återta levererade köldmedier som omhändertagits och tillhandahålla behållare för detta ändamål.

28 §  Innan installation eller konvertering sker av en stationär kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning som innehåller 10 kilogram f-gaser eller mer, ska den som är eller avser att bli operatör av utrustningen informera tillsynsmyndigheten om detta. Informationen ska lämnas i så god tid att utrymme ges för ett ändamålsenligt samråd med tillsynsmyndigheten om åtgärdens utformning och miljöpåverkan.

Första stycket gäller inte

1. om installation eller konvertering sker till följd av ett oförutsett haveri av en utrustning som kräver omedelbara åtgärder i syfte att undvika olägenhet för människors hälsa och miljön eller betydande ekonomisk skada,
2. om valet av utrustning och köldmedium behandlas inom ramen för en ansökan om tillstånd eller en anmälan enligt 9 kap.miljöbalken,
3. kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustningar för icke yrkesmässigt bruk, eller
4. köldmedier som utgörs av f-gaser samt kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustningar som innehåller sådana köldmedier och som enbart används för forskning, utbildning och utveckling inom kyl- och värmeområdet.

29 §  Om det i en stationär anläggning eller i en anläggning på fartyg under någon del av ett kalenderår finns minst 10 kilogram köldmedier i utrustning som omfattas av läckagekontroll enligt artikel 3.2 i EU-förordningen om f-gaser eller enligt 24 §, ska operatören senast den 31 mars året efter det kalenderåret ge in en rapport till tillsynsmyndigheten om den utrustningen.

Rapporten ska omfatta resultatet av de läckagekontroller som gjorts under kalenderåret och information om utrustning som skrotats under kalenderåret.

Rapporten ska undertecknas av operatören eller förses med operatörens elektroniska underskrift och innehålla uppgift om

1. operatörens organisationsnummer, postadress och faktureringsadress,
2. adress och fastighetsbeteckning där utrustningen är belägen, om utrustningen är stationär,
3. en förteckning över utrustningen,
4. den totala mängden köldmedier i utrustningen,
5. den totala mängden påfyllda f-gaser till följd av läckage från utrustningen under det senaste kalenderåret,
6. den totala mängden omhändertagna köldmedier från utrustningen under det senaste kalenderåret,
7. resultatet av utförda kontroller,
8. datum för utförda kontroller,
9. namn och kontaktuppgifter avseende den personal och det företag som utfört kontrollerna,
10. utrustning som har skrotats, och
11. i fråga om utrustning ombord på fartyg, fartygets namn, signalbokstäver eller liknande. Förordning (2016:586).

30 §  Rapporteringskraven i 29 § gäller inte

1. kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustningar för icke yrkesmässigt bruk,
2. mobila kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustningar som är placerade i fordon eller fartyg registrerade i utlandet, eller
3. köldmedier som utgörs av f-gaser samt kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustningar som innehåller sådana köldmedier och som enbart används för forskning, utbildning och utveckling inom kyl- och värmeområdet.

31 §  De krav på certifiering som anges i EU-förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning ska även gälla personer och företag som utför de arbetsuppgifter som anges i artikel 2 i samma EU-förordning på utrustning som innehåller HCFC eller mobil utrustning som innehåller f-gaser. Certifieringen ska uppfylla kraven i artiklarna 4 och 5 i EU- förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning. Företagets certifiering ska uppfylla kraven i artikel 8 i samma EU-förordning.

Första stycket gäller inte om arbetet utförs på försvarets fartyg av en underhållsorganisation som är knuten till fartygsförband, om det i underhållsorganisationen ingår en person som är certifierad enligt artikel 4–6 i EU-förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning.

Det som sägs i första stycket om att ett företag ska vara certifierat gäller inte om företaget är ett rederi och arbetet utförs ombord på ett fartyg som tillhör rederiet. Förordning (2009:1605)

31 a §  De minimikrav som anges i bilagan till EU-förordningen om certifiering för brandskyddssystem ska även gälla personer som utför periodiska läckagekontroller av brandskyddssystem och brandsläckare med halon. Förordning (2011:447).

32 §  Om installation, ombyggnad, reparation eller andra ingrepp kan komma att utföras på en kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustning ombord på ett fartyg till sjöss, ska det på fartyget finnas

1. någon som är certifierad enligt kraven i artiklarna 4 och 5 i EU-förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning, och
2. nödvändiga verktyg för att arbetet ska kunna utföras så att tillräcklig säkerhet mot utsläpp till atmosfären uppnås. Förordning (2009:1605)

33 §  I fråga om installation, service och underhåll av mobil utrustning är det, om utrustningen innehåller mindre än 3 kilogram köldmedier, trots 31 § tillräckligt att

1. certifieringen avser de minimikrav på färdigheter och kunskaper enligt kategori I och II i bilagan till EU- förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning som är relevanta för arbetet, eller
2. arbetet utförs av någon som inte är certifierad men under arbetsledning av någon som är certifierad och med tillgång till nödvändiga verktyg och rutiner. Förordning (2010:609).

34 §  En operatör ska se till att den som sköter operatörens anläggning har kunskap om och erfarenhet av kyl-, luftkonditionerings- eller värmepumpsutrustningens funktion, drift och skötsel. Förordning (2009:382).

35 §  Ett personalcertifikat enligt artikel 5 i EU-förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning ska vara utfärdat av någon som

1. är ackrediterad för uppgiften (ackrediterat certifieringsorgan),
2. för den kompetens som certifikatet gäller har utsett ett sådant utvärderingsorgan som avses i artiklarna 5.1 och 5.4 jämförda med artikel 11 i EU-förordningen,
3. har rutiner för att fortlöpande bevaka att förutsättningarna för certifikatet är uppfyllda och vidta åtgärder enligt artikel 10 i EU-förordningen, och
4. har sin certifieringsverksamhet anmäld hos Naturvårdsverket.

Ackrediteringen ska vara gjord av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) enligt förordning (EG) nr 765/2008 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Förordning (2011:825).

36 §  Ett företagscertifikat enligt artikel 8 i EU-förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning ska vara utfärdat av någon som

1. får utfärda personalcertifikat enligt 35 §,
2. har rutiner för att fortlöpande bevaka att förutsättningarna för certifikatet är uppfyllda och vidta åtgärder enligt artikel 10 i EU-förordningen, och
3. har sin certifieringsverksamhet anmäld hos Naturvårdsverket. Förordning (2009:1605)

37 §  Ett personalcertifikat enligt artikel 5 i EU-förordningen om certifiering för brandskyddssystem ska vara utfärdat av någon som

1. är ackrediterad för uppgiften (ackrediterat certifieringsorgan),
2. för den kompetens som certifikatet gäller har utsett ett sådant bedömningsorgan som avses i artiklarna 5.1 och 5.4 jämförda med artikel 11 i EU-förordningen,
3. har rutiner för att fortlöpande bevaka att förutsättningarna för certifikatet är uppfyllda och vidta åtgärder enligt artikel 10 i EU-förordningen, och
4. har sin certifieringsverksamhet anmäld hos Naturvårdsverket.

Ackrediteringen ska vara gjord av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) enligt förordning (EG) nr 765/2008 och lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Förordning (2011:825).

38 §  Ett företagscertifikat enligt artikel 8 i EU-förordningen om certifiering för brandskyddssystem ska vara utfärdat av någon som

1. får utfärda personalcertifikat enligt 37 §,
2. har rutiner för att fortlöpande bevaka att förutsättningarna för certifikatet är uppfyllda och vidta åtgärder enligt artikel 10 i EU-förordningen, och
3. har sin certifieringsverksamhet anmäld hos Naturvårdsverket. Förordning (2009:1605)

39 §  Ett certifikat om sådana kunskaper och färdigheter som avses i artikel 4 i EU-förordningen om certifiering för högspänningsbrytare ska vara utfärdat av någon som

1. får utfärda personalcertifikat enligt 35 eller 37 §,
2. uppfyller kraven på opartiskhet i artikel 5.1 i EU- förordningen,
3. har kontrollerat att de förutsättningar som anges i artikel 4 i EU-förordningen är uppfyllda,
4. har rutiner för att fortlöpande bevaka att förutsättningarna för certifikatet är uppfyllda och vidta åtgärder enligt artikel 5.2 i EU-förordningen, och
5. har sin certifieringsverksamhet anmäld hos Naturvårdsverket. Förordning (2009:1605)

40 §  Ett intyg om sådana kunskaper och färdigheter som avses i artikel 3 i EU-förordningen om utbildning för luftkonditionering i motorfordon ska vara utfärdat av någon som

1. får utfärda personalcertifikat enligt 35 eller 37 § och yrkesmässigt bedriver sådan intygsverksamhet (intygsgivande organ),
2. har kontrollerat att de förutsättningar som anges i artikel 3 i EU-förordningen är uppfyllda, och
3. har sin intygsgivande verksamhet anmäld hos Naturvårdsverket. Förordning (2009:1605)

41 §  Naturvårdsverket är det certifieringsorgan som avses i artikel 4 i EU-förordningen om certifiering för lösningsmedel. Naturvårdsverket utser bedömningsorgan enligt artikel 5.1 i EU-förordningen. Förordning (2009:1605)

42 §  Om det för en certifiering enligt 35, 36, 37, 38 eller 39 § eller för ett intyg enligt 40 § inte finns något certifieringsorgan eller intygsgivande organ anmält hos Naturvårdsverket, ska Naturvårdsverket utföra motsvarande uppgifter.

Om Naturvårdsverket handlägger ett ärende om certifiering eller intyg och det under handläggningen kommer in en anmälan om att det finns ett sådant organ som avses i första stycket, ska Naturvårdsverket upplysa sökanden om detta och avvisa ansökningen. Förordning (2009:382).

43 §  Ett certifikat enligt 36 eller 38 § får inte vara äldre än fem år.

Ett certifikat enligt 35, 37 eller 39 § får i fråga om utbildning i de teoretiska momenten i bilagan till den angivna EU-förordningen inte avse en examination som är äldre än fem år. Förordning (2009:1605)

44 §  Bestämmelserna i 35–43 §§ gäller inte om certifikatet eller intyget

1. har utfärdats i ett annat land i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och enligt det landets bestämmelser uppfyller kraven i den angivna EU-förordningen, och
2. visas upp i översättning till svenska. Förordning (2009:1605)

45 §  En operatör som anlitar någon för en åtgärd som får utföras endast av den som har ett certifikat eller intyg enligt denna förordning eller någon av de EU-förordningar som anges i 2 § ska kontrollera att certifikatet eller intyget finns. Förordning (2009:1605)

46 §  En produkt eller utrustning som omfattas av EU- förordningen om märkning får släppas ut på den svenska marknaden endast om märkningen enligt artikel 2.1–2.3 i EU- förordningen är

1. på svenska, om produkten eller utrustningen är avsedd för privata hushåll, och
2. på svenska eller engelska, om produkten eller utrustningen är avsedd för yrkesmässig verksamhet. Förordning (2009:1605)

47 §  Naturvårdsverket får meddela föreskrifter

1. om försiktighetsmått och kunskapskrav samt de åtgärder i övrigt som behövs för att hindra onödiga utsläpp av HFC från brandsläckningsanordningar,
2. om att den som innehar en eller flera brandsläckningsanordningar som sammanlagt rymmer mer än 20 kilogram haloner ska, när en sådan anordning tas bort, överlämna halonet för bortskaffande,
3. om försiktighetsmått och andra åtgärder som behövs för att motverka utsläpp av halon,
4. för att motverka utsläpp från anläggningar eller anordningar för destruktion eller annan bearbetning av kasserade produkter som innehåller halon, och
5. om kunskapskrav avsedda för den som yrkesmässigt hanterar eller installerar fasta brandsläckningsanordningar eller utför reparationer eller underhåll som påverkar arbetsmediekretsen i sådana anordningar, för att förhindra utsläpp av halon. Förordning (2009:382).

48 §  Avfall som utgörs av kasserade kylskåp eller frysar ska hanteras på sådant sätt att ämnen som bryter ned ozonskiktet inte släpps ut. Förordning (2009:382).

49 §  Naturvårdsverket är den behöriga myndighet som avses i EU-förordningen om ozonnedbrytande ämnen och i EU-förordningen om f-gaser. Förordning (2009:1605)

50 §  Naturvårdsverket ska fullgöra de anmälningar och meddelanden som följer av artikel 5.2 i EU-förordningen om f- gaser jämförd med

1. artikel 12.3 och 12.4 i EU-förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning,
2. artikel 12.3 och 12.4 i EU-förordningen om certifiering för brandskyddssystem,
3. artikel 7 i EU-förordningen om certifiering för högspänningsbrytare,
4. artikel 6.1 och 6.3 i EU-förordningen om certifiering för lösningsmedel, och
5. artikel 4.2 och 4.3 i EU-förordningen om utbildning för luftkonditionering i motorfordon. Förordning (2009:1605)

51 §  De krav på personalcertifikat som framgår av nedan angivna EU-förordningar gäller till och med den 3 juli 2009 inte för den som före den 4 juli 2008 utförde sådana arbetsuppgifter som anges i

1. artikel 2.1 i EU-förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning,
2. artikel 2.1 i EU-förordningen om certifiering för brandskyddssystem,
3. artikel 1 i EU-förordningen om certifiering för högspänningsbrytare, eller
4. artikel 1 i EU-förordningen om certifiering för lösningsmedel. Förordning (2009:1605)

52 §  De krav på utbildningsintyg som framgår av EU- förordningen om utbildning för luftkonditionering i motorfordon gäller till och med den 3 juli 2010 inte den som

1. före den 4 juli 2008 hade yrkeserfarenhet av sådan verksamhet som anges i artikel 1 i EU-förordningen, eller
2. har certifierad kompetens för avtappning ur stationära enhetsaggregat eller mobila utrustningar med mindre än 3 kilogram köldmedium med kunskaper om innehållet i föreskrifter och normer samt om köldmediehantering. Förordning (2009:1605)

53 §  De krav på företagscertifikat som framgår av nedan angivna EU-förordningar gäller till och med den 3 juli 2009 inte för företag som före den 4 juli 2008 utförde sådana arbetsuppgifter som anges i

1. artikel 2.2 i EU-förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning, eller
2. artikel 2.2 i EU-förordningen om certifiering för brandskyddssystem. Förordning (2009:1605)

54 §  Det som sägs om provisoriska certifikat för personal i artikel 6 i EU-förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning ska tillämpas i Sverige. Ett sådant certifikat ska vara utfärdat av någon som uppfyller de krav som framgår av 35 §. Förordning (2009:1605)

55 §  Det som sägs om provisoriska certifikat för företag i artikel 9 i EU-förordningen om certifiering för kyl- och värmeutrustning ska tillämpas i Sverige på företag som

1. enbart utför service eller underhåll på enhetsaggregat med högst 3 kilogram köldmedium, och
2. har anställd personal som är certifierad enligt artiklarna 4–6 i EU-förordningen.

56 §  Det som sägs om interimscertifikat för personal i artikel 6 i EU-förordningen om certifiering för brandskyddssystem ska tillämpas i Sverige. Ett sådant certifikat ska vara utfärdat av någon som uppfyller de krav som framgår av 37 §. Förordning (2009:1605)

57 §  Det som sägs om interimscertifikat för företag i artikel 9 i EU-förordningen om certifiering för brandskyddssystem ska tillämpas i Sverige. Ett sådant certifikat ska vara utfärdat av någon som uppfyller de krav som framgår av 38 §. Förordning (2009:1605)

58 §  Bestämmelser om tillsyn finns i 26 kap.miljöbalken och i miljötillsynsförordningen (2011:13). Bestämmelser om det operativa tillsynsansvar som hör samman med denna förordning finns i 2 kap.4, 21, 27 och 29–32 §§miljötillsynsförordningen.

Bestämmelser som avgifter finns i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken. Förordning (2011:51).