1 §  Ansökan om förskott enligt 4 § på ersättning för sjuklönekostnader enligt 17 § lagen (1991:1047) om sjuklön ska göras skriftligen hos Försäkringskassan. Ansökan ska göras på blankett som fastställs av Försäkringskassan. Förordning (2014:1478).

2 §  En arbetsgivare som ansöker om förskott enligt 4 § är skyldig att på begäran lämna Försäkringskassan de handlingar och uppgifter som Försäkringskassan behöver för att kunna pröva rätten till ersättning.

Om arbetsgivaren inte lämnar in de handlingar eller uppgifter som följer av första stycket, ska denne ges tillfälle att inom viss tid komplettera ärendet om ersättning. Om arbetsgivaren inte följer en uppmaning att lämna kompletterande handlingar eller uppgifter, får ärendet ändå avgöras. Förordning (2014:1478).

3 §  Beslut om ersättning enligt 17 § lagen (1991:1047) om sjuklön får fattas genom automatiserad behandling av Försäkringskassan om en klargörande motivering för beslutet får utelämnas enligt 32 § första stycket förvaltningslagen (2017:900). Förordning (2018:1052).

4 §  En arbetsgivare som redan före ett kalenderårs utgång kan antas uppfylla villkoren för rätt till ersättning enligt 17 § lagen (1991:1047) om sjuklön kan efter ansökan få förskott på den del av ersättningen som arbetsgivaren redan kan ha rätt till. Försäkringskassan får vid bedömningen av om villkoren för ersättning i förskott är uppfyllda uppskatta arbetsgivarens årliga lönekostnad. Om en arbetsgivare har fått ersättning i förskott, får Försäkringskassan pröva en ny ansökan om förskott tidigast efter tre månader, räknat från den dag då den förra ansökan kom in till myndigheten. Förordning (2014:1478).

5 §  Om en arbetsgivare har tillgodoförts ersättning i förskott, ska Försäkringskassan göra en slutavräkning året efter det år som förskottet avser.

En arbetsgivare som har tillgodoförts ersättning i förskott är återbetalningsskyldig om ersättningen har tillgodoförts med för högt belopp. Försäkringskassan ska i ett sådant fall besluta att kräva tillbaka vad som har tillgodoförts för mycket.

Om ersättning har tillgodoförts med för lågt belopp, ska Försäkringskassan bevilja ersättning för mellanskillnaden. Förordning (2014:1478).

6 §  Om ett belopp som har återkrävts med stöd av 5 § andra stycket inte betalas i rätt tid, ska dröjsmålsränta enligt räntelagen (1975:635) tas ut på beloppet.

7 §  Om det finns särskilda skäl, får Försäkringskassan helt eller delvis efterge ett krav på återbetalning enligt 5 § andra stycket eller ett krav på ränta enligt 6 §.

8 §  När det gäller återkrav enligt 5 § andra stycket får Försäkringskassan vid ett senare beslut om ersättning till den återbetalningsskyldige dra av ett skäligt belopp för att kvitta vad som har beviljats för mycket. Detsamma gäller skyldigheten att betala ränta enligt 6 §. Förordning (2014:1478).

9 §  Försäkringskassans beslut enligt 4–8 §§ ska omprövas av myndigheten, om det begärs av den arbetsgivare som beslutet gäller. Vid omprövningen får beslutet inte ändras till arbetsgivarens nackdel.

En begäran om omprövning ska göras skriftligen. Begäran ska ges in till Försäkringskassan och ska ha kommit in dit inom två månader från den dag då den arbetsgivare som begär omprövning fick del av beslutet.

10 §  I 40 § förvaltningslagen (2017:900) finns bestämmelser om överklagande till allmän förvaltningsdomstol. Andra beslut än omprövningsbeslut enligt 9 § får dock inte överklagas.

Om ett beslut överklagas innan det har omprövats, ska överklagandet anses som en begäran om omprövning. Förordning (2018:1052).

12 §  Försäkringskassan får meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna förordning.