1 §  Denna förordning gäller marin utrustning som omfattas av lagen (2016:768) om marin utrustning. Förordningen innehåller också bestämmelser om marknadskontroll som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1020 av den 20 juni 2019 om marknadskontroll och överensstämmelse för produkter och om ändring av direktiv 2004/42/EG och förordningarna (EG) nr 765/2008 och (EU) nr 305/2011. Förordning (2021:699).

2 §  Uttryck i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2016:768) om marin utrustning.

3 §  Transportstyrelsen

1. utövar tillsyn enligt lagen (2016:768) om marin utrustning, och
2. är marknadskontrollmyndighet och utövar marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020 över att produkter överensstämmer med kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU av den 23 juli 2014 om marin utrustning och om upphävande av rådets direktiv 96/98/EG.

Bestämmelser om en marknadskontrollmyndighets befogenhet att besluta om åtgärder enligt förordning (EU) 2019/1020 finns i lagen om marin utrustning. Förordning (2022:1196).

4 §  Bestämmelser om information och samarbete mellan myndigheter avseende marknadskontroll finns i förordningen (2014:1039) om marknadskontroll av varor och annan närliggande tillsyn. Förordning (2021:699).

5 §  Kontroll av marin utrustning som redan har placerats ombord ska begränsas till sådana undersökningar som kan utföras samtidigt som den berörda utrustningen förblir fullt fungerande ombord.

6 §  Vid stickprovskontroller får Transportstyrelsen, om det är rimligt och praktiskt möjligt, begära att tillverkaren gör de nödvändiga stickproven tillgängliga eller på egen bekostnad ser till att stickproven finns tillgängliga på plats.

7 §  Om Transportstyrelsen har meddelat ett föreläggande om att en ekonomisk aktör ska vidta korrigeringsåtgärder i fråga om marin utrustning eller dra tillbaka eller återkalla marin utrustning från marknaden, ska myndigheten informera ett berört anmält organ för bedömning av överensstämmelse om beslutet.

8 §  Transportstyrelsen ska meddela Europeiska kommissionen och andra medlemsstater när marin utrustning inte uppfyller de krav som avses i 4 § lagen (2016:768) om marin utrustning, om myndigheten anser att den bristande överensstämmelsen inte bara gäller i Sverige eller för fartyg som för svensk flagg. Meddelandet ska innehålla information om den bristande överensstämmelsen, utvärderingsresultat, fattade beslut och eventuella synpunkter från den som beslut riktats mot.

Transportstyrelsen ska meddela Europeiska kommissionen och andra medlemsstater de åtgärder som myndigheten har vidtagit med anledning av motsvarande information från en annan medlemsstat och lämna de kompletterande uppgifter som myndigheten har tillgång till.

Transportstyrelsen ska även meddela Europeiska kommissionen och andra medlemsstater när marin utrustning bedöms utgöra en risk för sjösäkerheten, hälsan eller miljön, trots att den uppfyller de krav som avses i 4 § lagen (2016:768) om marin utrustning. Meddelandet ska innehålla alla tillgängliga uppgifter.

9 §  Transportstyrelsen ska när så är befogat och för Sveriges räkning invända mot ett beslut som en marknadskontrollmyndighet i en annan medlemsstat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet har fattat om marin utrustning. Transportstyrelsen ska skyndsamt informera Europeiska kommissionen, andra medlemsstater och regeringen om invändningen och skälen för den.

Om det har rests invändningar mot ett beslut om marin utrustning eller om Europeiska kommissionen ifrågasätter beslutet, ska Transportstyrelsen delta i det samråd som sker mellan kommissionen och andra medlemsstater. Transportstyrelsen ska även delta i samråd mellan kommissionen och andra medlemsstater med anledning av marin utrustning som bedöms utgöra en risk, trots att den uppfyller föreskrivna krav.

10 §  Transportstyrelsen utfärdar de certifikat som krävs enligt föreskrifter meddelade med stöd av 12 §.

11 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om sådana tillfälliga krav på marin utrustning som framgår av delegerade akter som har meddelats med stöd av artiklarna 8.2, 8.3 och 27.6 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/90/EU av den 23 juli 2014 om marin utrustning och om upphävande av rådets direktiv 96/98/EG.

12 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om krav på marin utrustning ombord på fartyg som inte tidigare har omfattats av lagen (2016:768) om marin utrustning och om krav på certifikat som visar att utrustningen uppfyller de kraven.

13 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från kraven i lagen (2016:768) om marin utrustning eller i föreskrifter meddelande i anslutning till lagen och om krav på certifikat som visar att den marina utrustningen har beviljats undantag. Transportstyrelsen får vidare i enskilda fall besluta om sådana undantag och utfärda certifikat som visar att utrustningen har beviljats undantag.

14 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om skyldigheter för ekonomiska aktörer i fråga om marin utrustning, när det gäller

1. teknisk dokumentation,
2. förfarandet vid bedömning av överensstämmelse,
3. EU-försäkran om överensstämmelse,
4. spårbarhetsmärkning,
5. information och dokumentation som ska följa med utrustningen, och
6. information och dokumentation som i övrigt ska tillhandahållas.

15 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om elektronisk märkning av marin utrustning.

16 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om krav på innehållet i och omfattningen av en skriftlig fullmakt där en tillverkare utser en representant att utföra uppgifter som anges i fullmakten.

17 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om avgifter enligt 22 § lagen (2016:768) om marin utrustning och för marknadskontroll enligt förordning (EU) 2019/1020. Avgifterna får bestämmas upp till full kostnadstäckning. Förordning (2022:1196).

18 §  Transportstyrelsen får meddela föreskrifter om verkställigheten av lagen (2016:768) om marin utrustning.