1 §  Säkerhetspolisen bedriver i egenskap av säkerhetstjänst underrättelse- och säkerhetsarbete. Myndighetens huvudsakliga uppgifter och ansvar framgår av 3 § polislagen (1984:387).

Myndighetens övriga uppgifter och ansvar framgår av polisförordningen (2014:1104), andra författningar och särskilda beslut.

2 §  Myndigheten ska

1. bedriva verksamheten rättssäkert och enhetligt,
2. tillämpa ett jämställdhetsperspektiv i sin verksamhet,
3. följa händelseutvecklingen i omvärlden och ha förmåga att snabbt anpassa inriktningen av verksamheten när det behövs, och
4. delta i det myndighetsgemensamma arbetet mot den grova och organiserade brottsligheten.

3 §  Myndigheten ansvarar för att förebygga, förhindra och upptäcka brottslig verksamhet samt utreda och beivra brott av följande slag:

1. brott mot 18 eller 19 kap.brottsbalken eller annat brott mot Sveriges säkerhet, i fråga om brott mot medborgerlig frihet dock endast om det finns särskilda skäl för det,
2. brott mot terroristbrottslagen (2022:666),
3. sådana brott mot 13 kap.brottsbalken som har syftat till att framkalla fara för Sveriges säkerhet eller att allvarligt hota eller skada centrala samhällsfunktioner,
4. företagsspioneri eller olovlig befattning med en företagshemlighet, om det finns anledning att anta att gärningen har begåtts på uppdrag av eller har understötts av en främmande makt eller av någon som har agerat för en främmande makts räkning,
5. brott där våld, hot eller tvång har använts för politiska syften, om brottet har riktat sig mot någon för vars personskydd myndigheten ansvarar eller om gärningen har riktats mot ett särskilt viktigt samhällsintresse,
6. brott som rör sanktionslagstiftning, krigsmateriel eller produkter med dubbla användningsområden, dock endast brott som har anknytning till verksamhet som myndigheten har till uppgift att förebygga och förhindra, och
7. brott mot lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar.

Om myndigheten i samband med verksamhet som anges i första stycket 1-4 eller 6 upptäcker något annat brott får myndigheten utreda även det brottet.

Myndigheten får i ett enskilt fall även utreda brott som riktats mot någon för vars personskydd myndigheten ansvarar eller någon närstående till honom eller henne.

4 §  Myndigheten är beredskapsmyndighet enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap.

5 §  Av 3 § polislagen (1984:387) framgår att myndigheten ansvarar för personskyddet för den centrala statsledningen. Med centrala statsledningen avses statschefen, tronföljaren, talmannen, riksdagsledamöterna, statsministern, statsråden, statssekreterarna och kabinettssekreteraren.

Myndigheten ansvarar för sådant personskydd och annat säkerhetsarbete som har samband med statsbesök och liknande händelser.

Myndigheten får också i ett enskilt fall besluta om personskydd.

6 §  Myndigheten får ge tekniskt stöd inom säkerhetsskydd. Myndigheten får dessutom ge råd för att förebygga brott mot Sveriges säkerhet eller andra särskilt viktiga samhällsintressen.

7 §  Myndigheten får efter medgivande av regeringen i ett särskilt fall bedriva uppdragsverksamhet när det gäller säkerhetsskydd och annat säkerhetsarbete.

8 §  Underrättelser som kan ha betydelse för Sveriges säkerhet eller som av någon annan anledning bör komma till regeringens kännedom ska myndigheten snarast möjligt informera Regeringskansliet (Justitiedepartementet) om.

9 §  Myndigheten ska senast den 31 augusti varje år i en skrivelse till Regeringskansliet (Justitiedepartementet) redogöra för tillämpningen av lagen (2022:700) om särskild kontroll av vissa utlänningar under perioden 1 juli föregående år-30 juni innevarande år.

10 §  I 6 § polislagen (1984:387) finns grundläggande bestämmelser om Säkerhetspolisens samarbete med andra myndigheter och organ.

Säkerhetspolisen ska lämna tekniskt biträde till Ekobrottsmyndigheten, Åklagarmyndigheten och Tullverket i den utsträckning som myndigheterna kommer överens om.

11 §  Säkerhetspolisen ska samarbeta med Polismyndigheten i den utsträckning som behövs för att polisverksamheten ska kunna bedrivas effektivt.

Säkerhetspolisen och Polismyndigheten ska i samråd bestämma och fortlöpande utveckla formerna för samverkan och samordning mellan myndigheterna.

Säkerhetspolischefen ansvarar tillsammans med rikspolischefen för att det finns fungerande rutiner för att lösa samverkans- och samordningsfrågor mellan myndigheterna.

12 §  Säkerhetspolisen bör, i den utsträckning sekretess inte hindrar det, upplysa Polismyndigheten om förhållanden som kan ha betydelse för dess verksamhet.

13 §  Säkerhetspolisen ska bistå vid polisverksamhet som leds av Polismyndigheten

1. om Polismyndigheten i ett enskilt fall begär det och det inte finns särskilda skäl mot det, eller
2. om Säkerhetspolisen och Polismyndigheten kommer överens om det.

14 §  Säkerhetspolischefen ska omedelbart delge rikspolischefen information av synnerlig vikt.

15 §  Biträdande säkerhetspolischefen får i samråd med chefen för nationella operativa avdelningen, trots den ansvarsfördelning som annars gäller mellan myndigheterna, i ett enskilt fall bestämma att en förundersökning eller annan uppgift i den brottsbekämpande verksamheten ska lämnas över till Polismyndigheten för fortsatt handläggning.

16 §  Säkerhetspolisen ska samarbeta med utländska myndigheter eller organ och mellanfolkliga organisationer i den utsträckning som behövs för Säkerhetspolisens verksamhet och som regeringen närmare bestämmer.

17 §  Myndigheten får ingå en internationell överenskommelse om samarbete med en utländsk brottsbekämpande myndighet, underrättelse- eller säkerhetstjänst eller annat motsvarande organ i en stat som är medlem i Europeiska unionen eller som har slutit avtal enligt konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 om samarbete med konventionsstaterna. Det gäller dock inte om överenskommelsen kräver riksdagens eller Utrikesnämndens medverkan.

En internationell överenskommelse ska ingås av säkerhetspolischefen eller biträdande säkerhetspolischefen. Innan en sådan överenskommelse ingås ska Regeringskansliet (Justitiedepartementet) underrättas.

18 §  Myndigheten ska ge Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden det stöd som anges i 11 § förordningen (2007:1141) med instruktion för Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden.

19 §  Myndigheten leds av en myndighetschef.

20 §  Vid myndigheten ska det finnas ett insynsråd som består av högst nio ledamöter.

Insynsrådets uppgifter framgår av 9 § myndighetsförordningen (2007:515).

Insynen ska dock inte avse sådana uppgifter som kan äventyra myndighetens samarbete med någon annan underrättelse- eller säkerhetstjänst eller som rör ledning av polisverksamhet i ett enskilt fall.

21 §  Säkerhetspolischefen är myndighetschef.

Vid myndigheten ska det finnas en biträdande säkerhetspolischef som är ställföreträdande myndighetschef och vars anställning beslutas av regeringen.

22 §  Regeringen förordnar för en bestämd tid de ledamöter i personalansvarsnämnden som ska förordnas särskilt.

23 §  Om det krävs med hänsyn till arbetsuppgifterna får Säkerhetspolisen besluta att för bestämd tid eller tills vidare, dock längst till en viss tidpunkt, anställa en polisman som har en anställning tills vidare vid Polismyndigheten.

24 §  Myndigheten beslutar om förflyttning enligt 5 § polislagen (1984:387) av en arbetstagare som är anställd vid myndigheten.

Anställning vid Polismyndigheten eller någon annan myndighet som ett led i sådan förflyttningsskyldighet beslutas av den mottagande myndigheten. Det gäller dock inte för en anställning som beslutas av regeringen.

Förflyttningsskyldigheten gäller endast vid förflyttning till en anställning tills vidare.

25 §  Vid myndigheten ska det finnas en personalansvarsnämnd. Nämnden prövar frågor som anges i 25 § första stycket myndighetsförordningen (2007:515) för anställda vid myndigheten, om inte annat anges.

Nämnden består av säkerhetspolischefen, som är ordförande, personalföreträdare, tre företrädare för myndigheten som säkerhetspolischefen bestämmer och två av regeringen särskilt förordnade ledamöter. Ersättare kan utses för företrädarna för myndigheten.

Säkerhetspolischefen bestämmer vem som ska vara vice ordförande i nämnden.

26 §  I ärenden som gäller disciplinansvar, avstängning, avskedande eller uppsägning bestämmer ordföranden om ett förfarande inför nämnden ska inledas. Ordföranden får avskriva ett ärende om det är uppenbart att ärendet inte ska leda till någon åtgärd från nämndens sida.

Har nämnden beslutat att avstänga någon från arbetet och är det på grund av ändrade förhållanden uppenbart att beslutet inte längre bör gälla, får ordföranden ensam besluta i frågan.

Beslut som har fattats av ordföranden ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

27 §  Nämnden är beslutsför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande.

När ärenden som är av principiell natur eller av annan större vikt handläggs bör minst sju ledamöter vara närvarande.

28 §  Myndigheten ska tillämpa personalföreträdarförordningen (1987:1101) och internrevisionsförordningen (2006:1228).

29 §  Myndigheten ska inte tillämpa

1. 6 § anställningsförordningen (1994:373) i fråga om anställning vid Säkerhetspolisen,
2. 6 § förordningen (2001:100) om den officiella statistiken,
3. förordningen (1998:796) om statlig inköpssamordning,
4. förordningen (2016:1023) med instruktion för Ekonomistyrningsverket,
5. förordningen (1995:1300) om statliga myndigheters riskhantering, och
6. förordningen (2020:486) om miljö- och trafiksäkerhetskrav för myndigheters bilar.

30 §  Säkerhetspolisen får i samråd med Polismyndigheten meddela föreskrifter om vilka typer av brott och företeelser, utöver de som framgår av 24 § andra stycket förordningen (2022:1718) med instruktion för Polismyndigheten, som kan beröra Säkerhetspolisens ansvarsområde och som Säkerhetspolisen ska underrättas om.

31 §  Säkerhetspolisen får, efter att Polismyndigheten har hörts, meddela föreskrifter om Polismyndighetens medverkan i skyddet av en person för vars personskydd Säkerhetspolisen ansvarar.

32 §  Myndigheten ska genom sådana allmänna råd som avses i 1 § författningssamlingsförordningen (1976:725) och uttalanden verka för lagenlighet och följdriktighet vid rättstillämpningen inom sitt ansvarsområde.

33 §  Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515) ska enbart tillämpas i administrativa ärenden:

• 20 § om föredragning,
• 21 § om myndighetens beslut, och
• 27 § om myndighetens rätt att företräda staten vid domstol.

34 §  Myndigheten ska inte tillämpa 29 § myndighetsförordningen (2007:515) om ärendeförteckning.