AFS 2003:3
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete i explosionsfarlig miljö samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.
ARBETE I
EXPLOSIONSFARLIG MILJÖ
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete i explosionsfarlig miljö
samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.
ISBN 91-7930-427-3
ISSN 1650-3163
ARBETSMILJÖVERKET
Huvudkontoret
171 84 Solna, Telefon: 08-730 90 00
E-post: arbetsmiljoverket@av.se
BESTÄLLNINGSADRESS
Ytterligare ex av denna föreskrift beställs från:
Arbetsmiljöverket, Publikationsservice, Box 1300,
171 25 SOLNA Tfn 08-730 97 00. Telefax 08-735 85 55
Arbetsmiljöinspektionen
i Falun
(Dalarnas och Gävleborgs län)
Gruvgatan 2, Box 153,
791 24 Falun.
Tel 023-457 00
Telefax 023-222 69
e-post:
arbetsmiljoinspektionen.falun@av.se
Arbetsmiljöinspektionen
i Göteborg
(Västra Götalands
och Hallands län)
Rosenlundsgatan 8, Box 2555,
403 17 Göteborg.
Tel 031-743 72 00
Telefax 031-13 50 60
e-post:
arbetsmiljoinspektionen.goteborg@av.se
Arbetsmiljöinspektionen
i Härnösand
(Västernorrlands och
Jämtlands län)
Brunnshusgatan 8,
871 32 Härnösand.
Tel 0611-885 00
Telefax 0611-184 10
e-post:
arbetsmiljoinspektionen.harnosand@av.se
Arbetsmiljöinspektionen
i Linköping
(Östergötlands och
Södermanlands län)
Kungsgatan 39 A, Box 438,
581 04 Linköping.
Tel 013-37 08 00
Telefax 013-10 44 20
e-post:
arbetsmiljoinspektionen.linkoping@av.se
Arbetsmiljöinspektionen
i Luleå
(Norrbottens län)
Köpmangatan 40 A,
972 33 Luleå.
Tel 0920-24 22 60
Telefax 0920-24 22 99
e-post:
arbetsmiljoinspektionen.lulea@av.se
Arbetsmiljöinspektionen
i Malmö
(Skåne län)
Vattenverksvägen 47, Box 21019,
200 21 Malmö.
Tel 040-38 62 00
Telefax 040-12 64 07
e-post:
arbetsmiljoinspektionen.malmo@av.se
Arbetsmiljöinspektionen
i Stockholm
(Stockholms, Uppsala
och Gotlands län)
Englundavägen 5, Box 1259,
171 24 Solna.
Tel 08-475 01 00
Telefax 08-764 49 72
e-post:
arbetsmiljoinspektionen.stockholm@av.se
Arbetsmiljöinspektionen
i Umeå
(Västerbottens län)
Riddaregatan 8,
903 36 Umeå.
Tel 090-17 07 00
Telefax 090-77 40 19
e-post:
arbetsmiljoinspektionen.umea@av.se
Arbetsmiljöinspektionen
i Växjö
(Kronobergs, Blekinge,
Jönköpings och Kalmar län)
Västra Esplanaden 9 A,
352 31 Växjö.
Tel 0470-74 80 00
Telefax 0470-74 80 48
e-post:
arbetsmiljoinspektionen.vaxjo@av.se
Arbetsmiljöinspektionen
i Örebro
(Örebro, Värmlands
och Västmanlands län)
Fabriksgatan 20, Box 1622,
701 16 Örebro.
Tel 019-21 95 00
Telefax 019-26 09 39
e-post:
arbetsmiljoinspektionen.orebro@av.se
Utgivare: Maria Hagberg
Elanders Gotab 42470, Stockholm 2003
Observera att hänvisningar till författningar alltid avser författningens ur-
sprungliga nummer. Senare ändringar och omtryck kan förekomma.
När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens och Arbets-
miljöverkets författningar hänvisas till senaste Förteckning över föreskrifter och
allmänna råd.
AFS 2003:3
3
Innehållsförteckning
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete i explosionsfarlig miljö
Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
5
Definitioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
5
Allmänt
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
6
Riskbedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7
Förebyggande skyddsåtgärder mot explosioner . . . . . . . . . . . . . . .
7
Zonklassning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
8
Explosionsskyddsdokument . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
9
Uppföljning av olycksfall och tillbud . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
10
Bestämmelser om straff . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
10
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser. . . . . . . . . . . . . . . . . . .
10
Bilaga 1 Varningsskylt enligt 11 §. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
12
Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av
föreskrifterna om arbete i explosionsfarlig miljö
Explosion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
13
Begreppen deflagration och detonation. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
14
Effekterna av en explosion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
14
Vanliga säkerhetsdata . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
15
Dammexplosionsprov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
17
Minsta antändningsenergi och tändkällor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
17
Exempel på tändenergier . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
18
Vanliga ofta underskattade riskkällor... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
18
Fukt.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
19
Hybridblandningar. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
19
Metallpulver . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
19
Finfördelat damm eller stoft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
19
Vätgas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
20
Vanliga vätskor att se upp med . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
20
Inertering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
20
Små mängder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
20
Potentialutjämning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
21
Kommentarer till vissa paragrafer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
21
Information från Arbetsmiljöverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
31
5
AFS 2003:3
Arbetsmiljöverkets föreskrifter
om arbete i explosionsfarlig miljö
Beslutade den 22 maj 2003
Arbetsmiljöverket meddelar med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen
(SFS 1977:1166) följande föreskrifter.
1)
Tillämpningsområde
1 §
Dessa föreskrifter gäller där någon i arbetet kan utsättas för fara
orsakad av explosionsfarlig miljö i byggnader, lokaler, utrustningar eller
andra tekniska anordningar och på arbetsplatser i övrigt där explosions-
farlig miljö kan förekomma.
Föreskrifterna gäller inte för
– sådan användning och avsiktlig tillverkning av brandfarliga gaser och
vätskor, för vilken föreskrifter, som överför direktivet 99/92/EG för så-
dan användning och avsiktlig tillverkning, har meddelats med stöd av
förordningen (SFS 1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor,
– lokaler som används för medicinsk behandling av patienter,
– användning av anordningar för förbränning av gasformiga bränslen,
2)
– hantering av explosiva varor,
3)
– hantering där explosionsrisken enbart beror på närvaron av kemiskt
instabila ämnen,
– gas- och petroleumutvinningsindustrin och gruvverksamhet 4)samt
– användning av land-, sjö- och lufttransportmedel.
Transportmedel som är avsedda att användas i explosionsfarlig miljö
omfattas av dessa föreskrifter.
Definitioner
2 §
I dessa föreskrifter används följande beteckningar med nedan angi-
ven betydelse.
1)
Jfr. direktiv 1999/92/EG
2)
Enligt direktiv 90/396/EEG
3)
Jfr. SFS 1988:868
4)
Enligt direktiven 92/91/EEG och 92/104/EEG
Utkom från trycket
den 30 juni 2003
AFS 2003:3
6
Explosiv atmosfär
Blandning av gas/gaser med annan gas, ånga,
aerosol eller damm i vilken en hastig exoterm
kemisk reaktion med eller utan påtaglig tryckvåg
efter antändning sprider sig till hela eller större
delen av den oförbrända blandningen.
Explosionsfarlig
miljö Ett område där explosiv atmosfär kan före-
komma samt intilliggande områden i vilka
arbetstagare kan utsättas för fara orsakad av den
explosiva atmosfären.
Hantering
Tillverkning, bearbetning, behandling, förpack-
ning, förvaring, transport, användning, omhän-
dertagande, destruktion, konvertering eller
liknande.
Riskbedömning
Bedömning av hantering, ändring eller inträffad
händelse i syfte att avgöra om riskreducerande
åtgärder eller fördjupad riskanalys behöver utfö-
ras.
Zon 0,1, 2
Områden där explosiv atmosfär bestående av
gas, ånga eller aerosol kan förekomma och klas-
sats i zoner efter hur ofta explosiv atmosfär upp-
står och hur länge denna varar.
Zon 20, 21, 22
Områden där explosiv atmosfär bestående av
brännbart damm kan förekomma och klassats i
zoner efter hur ofta explosiv atmosfär uppstår
och hur länge denna varar.
Allmänt
3 §
Utrustningar, installationer, skyddssystem, komponenter, anord-
ningar, verktyg och material skall
– vara riskbedömda och lämpliga för den explosiva atmosfär de används
i och
– underhållas så att avsett explosionsskydd upprätthålls.
4 §
Byggnader, lokaler och arbetsplatser skall vara utformade så, att så
långt det är möjligt inte någon person utsätts för risk att skadas om en
explosiv atmosfär antänds.
5 §
Hantering med tillhörande instruktioner och rutiner skall vara risk-
bedömda och lämpliga för den explosiva atmosfär de är avsedda för.
AFS 2003:3
7
6 §
Arbetsgivaren skall se till att den som vistas i explosionsfarlig miljö
eller utför arbete som kan påverka explosionssäkerheten skall ha lämplig
utbildning, kunskap om explosionsrisker och skyddsåtgärder samt färdig-
heter i säkert handhavande.
Riskbedömning
7 §
Riskbedömning skall vara dokumenterad och ha utförts av någon
som har lämplig utbildning och kunskap för att göra riskbedömningar av
explosiv atmosfär. I riskbedömningen skall finnas uppgifter om
– explosionsbenägenhet hos blandningen,
– förekommande tändkällor,
– sannolikheten för att explosiv atmosfär uppstår samt dess varaktighet,
– sannolikheten för att en explosiv atmosfär antänds och konsekven-
serna av explosionen samt om
– utrymmen, utrustningar, installationer, material eller liknande som har
bedömts ha betydelse för explosionsrisken.
Riskbedömningen skall även omfatta
– rutiner för säker hantering i explosionsfarlig miljö,
– erforderlig skyddsutrustning och säkerhetsåtgärder för respektive risk-
källa,
– områden som genom öppningar har eller som kan få förbindelse med
områden där explosiv atmosfär kan uppstå,
– rutiner för säkert omhändertagande av spill och läckage samt
– lämpligt släckmedel och släckförfarande vid brand för att förebygga
explosion.
Riskbedömningen skall omfatta såväl normalt arbete och drift som för-
väntade avvikelser och fel.
8 §
Förnyad riskbedömning och uppdatering av explosionsskydds-
dokument enligt 16 §, skall göras
– innan en ändring av utrustning, rutiner, recept, råvaror, organisation
eller förhållanden i övrigt som kan påverka risken med explosiv atmos-
fär genomförs samt
– efter inträffad olycka eller tillbud.
Förebyggande skyddsåtgärder mot explosioner
9 §
För att förebygga explosioner skall lämpliga tekniska och organisa-
toriska åtgärder vidtas, i nedan angiven ordning, för att
– förhindra att explosiv atmosfär bildas eller där verksamhetens art inte
medger detta,
AFS 2003:3
8
– undvika att explosiv atmosfär antänds och
– begränsa de skadliga effekterna om en explosiv atmosfär antänds så
att risken för personskador minimeras.
Vid behov skall åtgärder vidtas för att förhindra att explosiv atmosfär
som antänts sprids i byggnader eller processenheter via rör och led-
ningar eller på annat sätt.
10 §
Ämnen som vid hanteringen kan förekomma i form av gas, ånga,
aerosol eller damm skall betraktas som material som kan bilda explosiv
atmosfär om inte en undersökning har visat att de inte kan orsaka en
explosion.
Zonklassning
11 §
Explosionsfarliga områden eller lokaler skall klassas i zoner efter
hur ofta explosiv atmosfär uppstår och hur länge denna varar. Områden
med sådana zoner skall märkas med skyltar (se bilaga 1). Klassning skall
vara utförd enligt gällande europastandard eller på annat sätt som ger
minst motsvarande skyddsnivå. Sådan klassning skall vara dokumente-
rad och utmärkt i särskilt dokument. Om den explosiva atmosfären
avviker från normalt tryck, temperatur eller luftsammansättning skall
detta särskilt anges.
Zon 0 och zon 20
Område där explosiv atmosfär förekommer stän-
digt, långvarigt eller ofta.
Zon 1 och zon 21
Område där explosiv atmosfär förväntas före-
komma vid normal hantering.
Zon 2 och zon 22
Område där explosiv atmosfär inte förväntas
förekomma vid normal hantering men, när den
ändå gör det, endast har kort varaktighet.
12 §
För tillfälliga arbetsplatser och underhåll av mobila tekniska
anordningar behöver zonklassning enligt 11 § inte utföras och explo-
sionsskyddsdokument enligt 16 § inte upprättas. Dessa arbeten skall
dock förses med skriftliga skyddsinstruktioner och lämpliga avspärr-
ningar om det efter en riskbedömning anses erforderligt.
13 §
Innan en arbetsplats med explosionsfarliga områden som klassi-
ficeras enligt 11 §, tas i bruk för första gången skall anläggningens explo-
sionssäkerhet bekräftas av person med erforderlig utbildning och kun-
skap.
AFS 2003:3
9
14 §
Innan arbete påbörjas i klassat område eller på säkerhetsutrust-
ning skall arbetstillstånd utfärdas av en person med särskilt ansvar för
denna uppgift. Ett arbetstillstånd skall innehålla de villkor och instruktio-
ner som krävs för en säker hantering.
15 §
Rutiner för säker avställning och driftklarhetsverifiering skall
finnas och tillämpas vid underhållsarbete eller tillfälliga stopp på utrust-
ningar och anordningar i eller för explosiv atmosfär.
Explosionsskyddsdokument
16 §
För arbetsplatser där explosionsrisk föreligger skall arbetsgivaren
innan arbete påbörjas upprätta ett explosionsskyddsdokument, baserat
på riskbedömningen. Detta dokument skall hållas aktuellt. Explosions-
skyddsdokumentet skall särskilt innehålla uppgifter om
– att explosionsriskerna har fastställts och bedömts enligt 13 §,
– förekommande explosionsrisker och till dessa hörande skyddsutrust-
ningar och säkerhetsrutiner,
– de områden som har klassificerats och delats in i zoner enligt 11 §,
– rutiner för utfärdande av arbetstillstånd, säker avställning och driftklar-
hetsverifiering,
– förekommande samordningsansvar,
– hur arbetsplatsen, arbetsutrustning, skyddssystem, personlig skydds-
utrustning, material, varningsanordningar, utrymningsvägar används
och underhålls på säkert sätt,
– tryckavlastningszoner,
– rutiner för säkert omhändertagande av spill, läckage och brand.
På arbetsplats eller driftställe med samordningsansvar
5)
skall omfatt-
ningen av och ansvarig person för denna samordning framgå av explo-
sionsskyddsdokumentet.
17 §
Utrustning och skyddssystem som skall installeras i eller för områ-
den där explosiv atmosfär kan uppstå, skall väljas enligt kategorierna i
Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1995:5) om Utrustningar för
explosionsfarlig miljö. 6)
5)
Enligt arbetsmiljölagen SFS (1977:1160) 3 kap. 6-7 §§
6)
Jfr. direktiv 94/9/EG
AFS 2003:3
10
Följande utrustningskategorier skall användas inom respektive klassade
områden.
I zon 0 eller zon 20, kategori 1 utrustning,
i zon 1 eller zon 21, kategori 1 eller 2 utrustning och
i zon 2 eller zon 22, kategori 1, 2 eller 3 utrustning.
Uppföljning av olycksfall och tillbud
18 §
Olycksfall och tillbud skall utredas, dokumenteras och riskbe-
dömas. Arbetet får inte återupptas efter ett explosionsolycksfall eller all-
varligt tillbud förrän en ny riskbedömning visat att arbetet kan utföras
säkert.
Bestämmelser om straff
19 §
Bestämmelserna i 7, 8, 13 och 18 §§ utgör föreskrifter enligt 4 kap.
1§ arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160). Bestämmelserna i 16 § utgör före-
skrifter enligt 4 kap. 8 § samma lag. Brott mot nämnda föreskrifter kan
enligt 8 kap. 2 § samma lag medföra böter.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Dessa föreskrifter träder i kraft den 31 juli 2003.
Samtidigt upphävs Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1981:5) om
Dammexplosioner.
För utrustning som redan används eller tillhandahållits före den 31 juli
2003 gäller inte 17 §.
Klassning enligt 11 § skall göras före val och installation av ny utrustning
enligt Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 1995:5) med föreskrifter
om Utrustningar för explosionsfarlig miljö, även för arbetsplatser där
explosiv atmosfär kan uppstå, som tagits i bruk före den 31 juli 2003.
Arbetsplatser med områden där explosiv atmosfär kan uppstå, som re-
dan tagits i bruk före den 31 juli 2003, skall senast tre år efter den tidpunk-
ten uppfylla kraven på skyltning i 11 § och kraven på explosionsskydds-
dokument i 16 §.
AFS 2003:3
11
Arbetsplatser som tidigare inte omfattats av krav på klassning av explo-
sionsfarliga områden och som redan tagits i bruk före den 31 juli 2003,
skall senast tre år efter den tidpunkten även uppfylla kraven på klassning
i 11 §.
KENTH PETTERSSON
Rune Andersson
Maria Hagberg
AFS 2003:3
12
Bilaga 1
Varningsskylt enligt 11 §
Varningsskyltar för områden där explosiv atmosfär kan uppstå, som zon-
klassificeras enligt 11 §.
– Trekantig form.
– Svarta bokstäver på gul botten med svart bård (den gula färgen skall
täcka minst 50% av skyltens yta).
– Tilläggstext ”För arbetsrutiner och materiel se explosionsskyddsdoku-
ment.”
AFS 2003:3
13
Arbetsmiljöverkets allmänna råd om
tillämpningen av föreskrifterna om arbete i
explosionsfarlig miljö
Arbetsmiljöverket meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete i explosionsfarlig miljö.
Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tving-
ande, utan deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna
(t.ex. upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven samt visa exempel på
praktiska lösningar och förfaringssätt) och att ge rekommendationer,
bakgrundsinformation och hänvisningar.
Explosion
Ordet explosion kan härledas till orden ex och plosion som fritt översatt
betyder snabb utströmning. Det strömmande mediet är gaser som acce-
lererar och drar med sig partiklar och splitter lång väg från ursprungs-
platsen. Flera fysiska och kemiska fenomen kan orsaka dessa gasström-
ningar eller som vi i dagligt tal säger explosioner.
1. Tryckkärlsexplosion: ett tryckkärl med komprimerad eller kondenserad
gas brister.
2. Ångexplosion: hastig avkokning av vätska som exempelvis händer då
man häller vatten i het olja eller metallsmälta i vätska.
3. Varmluftsexplosioner: hastig uppvärmning av luft, som sker vid exem-
pelvis elektriska kortslutningar eller blixtnedslag.
4. Mycket snabba kemiska reaktioner som avger gaser som reaktions-
eller biprodukt: gasexplosioner med brännbara gaser eller brännbara
ångor, dammexplosioner med exempelvis organiskt pulver samt ex-
plosivämnesexplosioner. Även blandning av icke kompatibla ämnen
kan i vissa situationer vara explosiva, exempelvis tionylklorid med
vatten.
5. Mycket snabba kemiska reaktioner som inte ger gaser som reaktions-
produkt men hastigt värmer upp omgivande luft: metalldammsexplo-
sioner och explosivämnesexplosioner.
I verkligheten är det få explosioner som består av endast ett av ovanstå-
ende fenomen. Explosioner sker med mer eller mindre stort värmeutbyte
med omgivningen och får därmed nästan alltid en betydande varmlufts-
komponent.
Explosivämnen innehåller allt som behövs för explosionen och kräver
bara tillräcklig tändenergi för att explodera. Denna föreskrift behandlar
AFS 2003:3
14
endast ämnen eller blandningar som tillsammans med omgivande
atmosfär hastigt brinner och avger gaser och/eller värme i ett explosivt
förlopp.
Begreppen deflagration och detonation
Explosion brukar indelas i två delar, deflagration och detonation. Deflag-
ration innebär att förbränningsreaktionen sprider sig med underljuds-
hastighet i det medium där explosionen äger rum, för luft cirka 300 m/s.
Flamhastigheten och tryckstegringen fortplantar sig lika i alla riktningar
vid en deflagration.
Vid flamhastigheter i närheten av ljudhastigheten i gasblandningen blir
gasströmningen instabil och övergår i ett seriekollisionsförlopp där
hastigheten är högre än ljudhastigheten. Då har deflagrationen övergått
till detonation.
Kännetecknande för detonationen är att reaktionen sker i en tunn zon
som rör sig genom gasblandningen med en hastighet av cirka 2 km/s.
Trycket är i detta fall koncentrerat till reaktionszonen och stötens tryck är
ungefär 2 MPa mot de ytor som är parallella med rörelseriktningen. På
ytor tvärs rörelseriktningen blir reflektionstrycket över 10 MPa. Tryck-
impulsen är mycket kort och det blir inget egentligt statiskt tryck utan på-
känningen är huvudsakligen en impulslast.
Effekterna av en explosion
Om en deflagration tillåts övergå till en detonation innebär det normalt
katastrofala konsekvenser för utrustningen och personer som befinner
sig i närheten. Detta kan ske om explosionen får fortplanta sig från ett
kärl till ett annat eller om rörledningarna är tillräckligt långa. Maximalt
tryck för begränsade explosioner fås i slutna kärl eller utrymmen med
stökiometriska förhållanden och god turbulens. God turbulens fås exem-
pelvis i rörgallerier, vid hinder och med skrovliga ytor.
För gaser och ångor i luftatmosfär och stökiometrisk koncentration
erhålls ett maximalt tryck om 0,8 MPa i slutna kärl. Explosiva damm-
blandningar ligger i regel under 1 MPa men kan för vissa metalldamm ge
1,2-1,8 MPa. Om explosionen tillåts sprida sig okontrollerat från kärl till
kärl kan mycket höga tryck uppnås.
Fria gas/dammolnsexplosioner liknar en hastig förbränning och har van-
ligen endast svag tryckverkan. De är ändå mycket farliga för personal och
AFS 2003:3
15
utrustningar som kringgärdas av heta brandgaser och värmepåverkan
från branden.
Den för personalen farligaste effekten av en okontrollerad explosion är
främst de splitter som bildas vid en innesluten explosion samt att bygg-
nader rasar in.
Vanliga säkerhetsdata
MIE
(Minimal Ignition Energy). Minsta antändnings-
energi för ämnet eller blandningen som används
för att bedöma om närvarande tändkällor är
farliga.
(dp/dt)
max
Maximal tryckstegringshastighet som används
för dimensionering av tryckavlastning och
suppressionsystem (explosionsundertryckning).
P
ex
Maximalt explosionsövertryck som används för
dimensionering av tryckhållfasta kärl, avlast-
nings- och suppressionsystem.
K
g
Experimentellt bestämd konstant, där (g=gas)
och dp/dt=K
g
/(V)1/3 (V=volym).
K
st
Experimentellt bestämd konstant, där (st=damm)
och dp/dt=K
st
/(V)1/3.
Flampunkt
Lägsta temperatur vid vilken en vätska bildar
antändliga ångor över en fri vätskeyta vid nor-
malt lufttryck och luftatmosfär.
Tändpunkt
Temperatur vid vilken en het yta antänder gas
eller damm. Anges normalt även för ett 5 mm
tjockt dammlager.
Explosions-
Ett intervall angett i volymprocent inom vilken en
område
explosion kan ske vid normalt tryck och tempera-
tur.
Stökiometrisk
I detta sammanhang den koncentration där full-
blandning
ständig förbränning och störst energiutveckling
teoretiskt sker och där det åtgår minst energi för
att antända blandningen.
(I verkligheten ligger minsta tändenergin strax
under eller över det teoretiska värdet, men stö-
kiometriska punkten kan användas som god
approximation).
AFS 2003:3
16
Ångtryck
Över en vätska råder vid varje temperatur ett
visst ångtryck. För vätskor med kokpunkt över
omgivningstemperatur råder ett lägre tryck än
atmosfärstrycket. Ångtrycket talar om hur fort
ånga avges från en vätska och ger därmed en
uppfattning om explosionsrisk och underlag för
att beräkna ventilationsbehov.
Volym [
Ωm] Anges ibland för damm och ger ett mått på
resistivitet
om pulvret är en isolator eller inte. Om dammet
har höga värden medför det att pulvret får en
mycket stor ytladdning som inte går att bortleda.
En hög resistivitet i kombination med ett lågt
MIE-värde ger stor sannolikhet för antändning.
Relaxationstid
Ger en uppfattning om hur lång tid det tar för ett
laddat material eller ämne att avleda sin ladd-
ning, d.v.s. hur lång tid det tar att avleda cirka 2/3
av ursprunglig laddning. För vissa pulver rör det
sig om timmar och till och med dygn.
Sönderfallstest
Ger svar på vid vilken temperatur ett pulver sön-
derfaller vid förvaring. Testet utförs i en ugn med
ett antal termoelement instuckna i pulvret.
Ledningsförmåga
Ett mått på vätskors förmåga att ackumulera
laddning. Vissa vätskor fungerar som kondensa-
torer och bevarar stora laddningar länge.
MOC
(Minimal Oxygen Concentration). Anger minsta
syrekoncentration vid vilken förbränning kan ske.
För att minska syrehalten ökas vanligen mäng-
den kväve, så kallad inertering. Observera att för
vissa ämnen går det inte att inertera med kväve
utan koldioxid eller ädelgasen argon måste till-
gripas.
Observera att säkerhetsdata sällan är att likställa med naturkonstanter
utan är beroende av vald testmetod. Dock är de inbördes förhållandena
lika inom respektive metod. Jämför därför aldrig värden från olika meto-
der utan ingående kunskap om dessa metoder. Om inte annat anges så
gäller säkerhetsdata oftast vid normalt tryck och temperatur i luftatmos-
fär för använd testvolym och utrustning. Avviker man i sin hantering från
dessa förhållanden så kan säkerhetsdata exempelvis ändras markant
redan efter några tiotals grader eller tiondels MPa förändring.
AFS 2003:3
17
Dammexplosionsprov
Några viktiga komihåg för den som skall skicka iväg ämnen för damm-
explosionstest. Samråd med testlabbet innan ni skickar pulver för test så
att representativa prov tas och rätt tester görs för den aktuella hante-
ringen.
• Provet skall vara representativt för dammexplosionsrisken. Fint damm
och stoft kanske kommer att anrikas i processen, exempelvis i stoft-
filter. Pulvret kanske skall bearbetas och ändra form och därmed även
den specifika ytan. Kontrollera gärna i mikroskop och dokumentera
partikelfördelning, geometri och specificera föroreningar.
• Var noga med fukt/vattenhalt och eventuell förekomst av lösnings-
medel och förpacka diffusionstätt.
• Begär minst bestämning av lägsta tändenergi, (K
st
-värde, P
max
behövs
för tryckavlastning, undertryckning och inneslutning). Testmetod och
testapparatens volym bör alltid anges.
• Vid osäkerhet: beskriv gärna hur pulvret hanteras och begär säkerhets-
rekommendationer eller anlita hjälp innan pulvret skickas till test.
Minsta antändningsenergi och tändkällor
Som tumregel kan man anta att gaser antänds av energier <1 mJ, vanliga
lösningsmedelsångor vid 0,1-3 mJ. Minsta tändenergi för damm varierar
normalt från 1 mJ - 1 J. Observera att det givetvis finns avvikelser från
detta. Kontrollera därför alltid säkerhetsdata.
Det funna MIE-värdet skall jämföras med de i hanteringen förekom-
mande tändkällorna som i bästa fall kan elimineras eller minimeras
genom tekniska och administrativa åtgärder.
Tändenergin är som lägst vid stökiometrisk koncentration och ökar mot
explosionsgränserna och kan där vara ungefär 1000 gånger högre. För att
få en säkerhetsmarginal bör man eftersträva att alltid ha koncentrationer
under 25 vol% av undre explosionsgränsen. Detta låter sig inte alltid
göras då värmeförlusterna vid ventilation skulle bli orimligt stora eller
processen i sig inte gå att köra som vid pulverhantering. I sådana fall kan
det bli aktuellt att tillgripa exempelvis inertering eller explosionstryckhåll-
fasta system.
En vanlig tändkälla är när man bryter strömmen i en strömkrets. Då upp-
kommer en ljusbåge över kontakterna. Energin i denna ligger ofta på
AFS 2003:3
18
flera J (Joule). Elutrustning i en explosionsfarlig miljö skall vara EX-märkt
för sin speciella användning.
Statisk elektricitet alstras genom rörelse och friktion av människor,
fluider och maskiner. Om brister finns i potentialutjämningen eller icke
ledande material förekommer i hanteringen kan stora laddningar och far-
liga gnistor uppstå, exempelvis då en person tar i ett föremål. Sommartid
kan spänningar om 10 kV och vintertid 20 kV erhållas, skillnaden beror
bl.a. på luftfuktigheten.
Laddningsförmåga, kapacitans mäts i Farad och beskrivs som ett före-
måls förmåga att lagra laddning. Den energi som kan uppstå kan beräk-
nas som 0,5*C*U2
d.v.s.
1/2 *kapacitansen*kvadraten på spänningen.
Överslag eller gnista fås då överslagsspänningen i luft, 3 kV/mm uppnås.
En normalstor person har en kapacitans av cirka 300 pF, vilket ger ener-
gin 15 mJ vid 10 kV spänning. För vissa känsliga ämnen måste även bul-
tar och mindre flänsar potentialförbindas för att inte farliga laddningar
och gnistor skall uppstå.
Farliga gnistor kan även uppstå vid mekanisk friktion.
Exempel på tändenergier
Slipsprut, glödande järnpartikel
1-10 mJ
Borr- och sågspån från stål utan skärvätska
10-tals mJ
Svetsloppa (flytande järn)
10 tals J
Uppladdad person sommartid, inomhus
15 mJ
Uppladdad person vintertid, inomhus
60 mJ
Tappad mobiltelefon (elektrisk gnista)
10-tal mJ
Brytning av ström, ljusbåge i elkontakt
flera J
Vanliga ofta underskattade riskkällor
I detta avsnitt ges några goda råd och varningar angående riskkällor vilka
är kända olycksstiftare och som man bör vara extra observant på.
AFS 2003:3
19
Fukt
Normalt minskar ett pulvers explosionsbenägenhet vid högre fukthalt
men i vissa situationer kan en hög fukthalt eller kondens skapa farliga
situationer. I finfördelat organiska material som flis, säd foder m.m. kan
en mikrobiell nedbrytning börja om materialet får ligga en längre tid.
Denna nedbrytning skapar värme som inte kan avledas då omgivande
pulver isolerar väl. Temperaturen ökar tills en glödbrand börjar. Denna
glödbrand ligger och pyr och vid omsättning av pulvret släpps syre till
och glödande partiklar blandas med ett fritt dammoln och en explosion
uppstår.
Fukt kan även i vissa pulver ge upphov till att brännbara gaser frigörs
som kan skapa en explosiv atmosfär. Detta är fallet för vissa metall-
pulver.
Ur kvalitets- och prissynpunkt definieras oftast ett pulverformigt mate-
rials högsta fuktinnehåll. Men en viktig säkerhetsåtgärd är att även defi-
niera en lägsta fukthalt och därmed styra sitt pulvers fuktinnehåll så att
det inte torkar ut och explosionsriskerna därmed markant ökar.
Hybridblandningar
Hantering av brännbara lösningsmedelsfuktiga pulver d.v.s. hybridbland-
ningar i exempelvis torkar och kvarnar är extra besvärlig. Stor försiktig-
het och extra granskningsåtgärder bör alltid vidtas då man hanterar
hybridblandningar. Dessa har den egenskapen att de är mer lättantänd-
liga än både ingående pulvers och lösningsmedels säkerhetsdata visar
var för sig.
Metallpulver
En vanlig missuppfattning är att metallpulver och stoft inte kan brinna.
De flesta finfördelade metaller brinner dock mycket till extremt bra. Sär-
skilt observant bör man vara med vanliga metaller som magnesium och
aluminium som kan ge en mycket kraftig explosion. Vid brandbekämp-
ning av sådana metalldamm kan vanliga vattenbaserade brandsläckare
och släcksystem med kvävgas inte användas.
Även bläster- och slipstoft innehållande järn eller rester av zinkhaltig färg
kan medföra explosionsrisker.
Finfördelat damm eller stoft
Pulver eller damm med stora fraktioner av partikelstorlekar som är
mindre än 10
µm bör alltid betraktas som extremt lättantändliga om inte
annat kan visas.
AFS 2003:3
20
Vätgas
En vanlig brännbar gas är vätgas som både är extremt lättantändlig och
mycket energirik. Hanterar man vätgas eller frigörs vätgas någonstans i
processen bör man vara extra uppmärksam vid riskbedömningen. För att
få täta kopplingar bör extra omsorg och gärna momentnyckel användas
vid montage.
Vanliga vätskor att se upp med
Toluen och bensin
Vätskor med mycket farliga elektrostatiska egenskaper. Redan en fritt
fallande stråle på tre decimeter kan räcka för att farlig uppladdning skall
ske. Även när dessa vätskor hanteras i system med icke ledande material
eller ojordade system, kan mycket stora laddningar bildas och antända
en explosiv ångblandning.
Etanol och metanol
Etanol och metanol är så vanligt förekommande att vi gärna glömmer
bort att de även är bland de vanligaste olycksstiftarna. Dessa vätskors
ångtryck gör att de får nära ideal blandning över vätskeytan vid rumstem-
peratur och därmed blir mycket lättantändliga.
Vätskor med flampunkt över rumstemperatur
Även vätskor med flampunkter över 100ºC kan innebära allvarlig fara vid
s.k. hetarbeten fast de inte klassas som brandfarliga enligt lagens me-
ning. I kärl som svetsas eller skärs itu och som uppfattats som tomma
kan den frigjorda värmen förgasa den tunna kvarvarande vätskefilmen
och orsaka en explosion om kärlet är stängt eller dåligt ventilerat. God
säkerhetspraxis är att man alltid kontrollerar och rengör båda sidor innan
sådana arbeten utförs.
Inertering
Tillgrip inte inertering om det inte behövs, tänk på kvävningsrisken vid
läckage. De flesta gaser som används vid inertering är luktlösa och har
orsakat flera dödsfall. Man märker inte gasen utan blir plötsligt medvets-
lös redan efter enstaka andetag.
Små mängder
Det behövs inte stora mängder brännbara ämnen för att skapa livsfarliga
situationer. Vid riskbedömningen får varje läckage eller förekomst bedö-
mas för sig för att man skall kunna avgöra om farliga koncentrationer och
mängder föreligger. Exempelvis innebär ett i princip tömt plåtfat innehål-
lande någon deciliter lösningsmedel livsfara om man delar detta med
AFS 2003:3
21
kapskiva eller skärbrännare. Vätskemängden räcker för att bilda tillräck-
ligt med brännbara ångor för att en explosiv atmosfär skall uppstå, som
efter antändning frigör tillräckligt med energi för att fläka upp plåten och
slunga iväg plåtbitar vilket har medfört dödsfall.
Potentialutjämning
Till vardags ofta benämnt jordning. Där det finns risk för explosiv miljö är
det extra viktigt att man har samma spänningspotential obruten genom
hela systemet/processen där explosiv atmosfär kan förekomma. Det
räcker inte att ansluta de enskilda delarna i en utrustning/anläggning till
närmsta jord. Till hjälp finns standard och handbok för potentialutjäm-
ning utgivna av Svenska Elektriska kommissionen.
Föremål som är klädda med ett isolerande plast- eller färgskikt går inte
att jorda.
Tänk på att om så kallade ledande skyddsskor skall skydda måste även
golvmaterialet vara ledande. Skornas ledningsförmåga försämras på
grund av smuts och nedbrytning. Ledningsförmågan bör därför regel-
bundet mätas.
Kom ihåg att alltid förbinda kärl och utrustning med potentialutjämnings-
systemet innan satsning av pulver och lösningsmedel påbörjas. Efter-
sträva att satsa pulvret först och därefter lösningsmedlet, därigenom för-
hindras att uppladdat pulver antänder lösningsmedelsångor. Om jord-
klämma skulle ha glömts avbryt satsningen och vänta tills laddningen
har avklingat, anslut därefter klämman så långt ifrån pulvret och lös-
ningsmedelsångorna som möjligt.
Kommentarer till vissa paragrafer
Till 1 §
Dessa föreskrifter överför direktivet 1999/92/EG om minimikrav
för förbättring av säkerhet och hälsa för arbetstagare som kan utsättas
för fara orsakad av explosiv atmosfär med svenska tillägg. Observera att
ytterligare krav på tillstånd, rapportering och hantering finns för ämnen
som omfattas av lagstiftningen om brandfarliga och explosiva varor för
att tillgodose explosionssäkerheten.
Explosionsrisk kan uppstå när brännbar gas, vätska eller finkornigt pul-
verformigt material hanteras och blandas med omgivande atmosfär.
Finns en tillräcklig stark tändkälla samtidigt närvarande så kan en explo-
sion uppstå. Det är viktigt att observera att även ämnen som inte är klas-
sade som brandfarliga likväl kan förorsaka explosion vid exempelvis
AFS 2003:3
22
svetsarbete. Vätskor, exempelvis hydrauloljor, kan om de frigörs under
högt tryck bilda aerosoler som är mycket lättantändliga.
Arbetsplatser som berörs av föreskriften omfattar ett mycket stort spek-
trum av verksamheter. Till exempel jordbruk, bagerier, foder-, livs-
medels-, trävaru-, metallurgisk-, färg-, kemiskteknisk-, petroleum-, läke-
medelsindustrin o.s.v.
Med avsiktlig tillverkning avses tillverkning i syfte att framställa ämnet.
Exempel på oavsiktlig tillverkning är då brännbar gas avges från pulver
som utsatts för fukt, ofullständig förbränning, termisk nedbrytning eller
liknande.
Gasapparatdirektivet, 90/396/EEG, gäller anordningar för matlagning,
uppvärmning, varmvattenberedare, kylning, belysning och tvätt m.m.
Föreskriften gäller inte där explosionsrisken enbart beror av närvaron av
kemiskt instabila ämnen, exempelvis vid hantering av kemiskt instabila
ämnen som vid en kritisk temperatur sönderfaller med autokatalytisk
karaktär och då mycket hastigt avger stora mängder värme och gas. Per-
oxider och ostabiliserade monomerer har sådana egenskaper.
Om kemiskt instabila ämnen i form av gas, ånga, aerosol eller damm
hanteras så att de blandas med omgivande atmosfär och bildar en explo-
siv atmosfär som kan antändas av en tändkälla gäller dessa föreskrifters
krav.
Med användning av land-, sjö- och lufttransportmedel avses sådana på
vilka tillämpliga bestämmelser i internationella avtal, till exempel ADNR,
ADR, ICAO, IMO, RID och de gemenskapsdirektiv som ger verkan åt
dessa avtal tillämpas.
Truckar och spårbundna fordon i explosionsfarlig miljö är exempel på
sådana transportmedel som normalt omfattas av föreskrifterna.
Till 2 §
I föreskriften har aerosol valts istället för dimma. I analogi med
användningen av begreppet aerosolbehållare för tryckkärl och brandfar-
lig vara. Aerosol är bredare i sin betydelse och omfattar inte bara dim-
mans vätskedroppar utan även finfördelade vätskedroppar med fasta
partiklar.
Definitionen på explosiv atmosfär är utvidgad jämfört med direktivet.
Detta görs för att föreskriften skall gälla all verksamhet där explosiv
atmosfär finns och inte bara vid normalt tryck, temperatur och luft-
atmosfär.
Till 4 §
Exempel på detta är att bärande delar så långt det är möjligt
förblir intakta efter en explosion. En sådan explosion bör avlastas
AFS 2003:3
23
kontrollerat genom exempelvis ett svagare fönster och väggparti. Vid be-
hov av tryckavlastning bör man alltid eftersträva att göra det säkert på
lämplig plats utanför byggnaden så att inte personer eller säkerhetsut-
rustning skadas av utströmmande media, tryckvåg, flammor, splitter eller
liknande. Det är inte ovanligt med eldsflammor som sträcker sig flera tio-
tals meter från en avlastningsmynning.
Till 6 §
Utbildningskrav gäller alla såväl drift-, underhålls-, städperso-
nal som tillfälliga besökare och entreprenörer. För tillfälliga besökare kan
en kortare säkerhetsgenomgång vara tillräckligt om de har en ledsagare
med sig.
Till 7 §
En person som skall utföra riskbedömningar bör vara lämplig
för uppgiften samt ha lämplig teoretisk kunskap om explosionsriskerna
för hanterade ämnen och ha god erfarenhet av explosionsskydd för aktu-
ell hantering. Lämplig grundkompetens är kunskaper motsvarande kra-
ven för föreståndare för brandfarlig vara som vid behov är kompletterad
för att även täcka hantering av pulverformigt material.
Det är av vikt att man på arbetsplatsen har tillgång till egen kompetens i
sådan omfattning att man kan bedöma om explosionsriskerna kräver
experthjälp inom eller utom organisationen. Experthjälp krävs normalt
vid hantering av hybridsystem samt dimensionering av explosionsbe-
gränsande tekniska anordningar som tryckavlastning etc.
Kommentarer till strecksatserna om uppgifter som behövs till riskbedöm-
ningen:
– Explosionsbenägenheten får man av uppgifter om vid vilka förhållan-
den de hanterade ämnena eller blandningarna är explosiva. Eventuella
avvikelser från normalt tryck, temperatur och luftatmosfär samt förore-
ningar är viktiga parametrar att känna till då de flesta skyddsblad och
processäkerhetsdata anges vid normala förhållanden och för rena
ämnen.
– Minsta antändningsenergi som krävs för att starta en brand/explosion
är en viktig parameter för att avgöra vilka potentiellt farliga tändkällor
som finns. Exempel på tändkällor är gnistor från hetarbeten, statisk
elektricitet, elektriska maskiner och installationer, vagabonderande
eller inducerade strömmar, friktionsgnistor, heta ytor m.m.
– Sannolikheten eller hur ofta och länge som explosiv atmosfär uppstår
och vid vilka situationer det förekommer är faktorer som styr zonklass-
ningen och vilka tekniska och administrativa åtgärder som är nödvän-
diga att vidta för att minska explosionsriskerna.
AFS 2003:3
24
– Sannolikheten för explosion är det samma som sannolikheten att en
tändkälla antänder en explosiv atmosfär. Sannolikheten skall här inte
ses strikt matematiskt då de flesta verksamheter inte har tillräckliga
data för att göra en meningsfull beräkning. Här rör det sig om en be-
dömning av tändkällans möjlighet att antända en explosiv atmosfär.
Exempel på frågor att belysa för att beskriva konsekvensen av explo-
sion är:
• Vilka effekter får explosionen?
• Sker den i slutet utrymme?
• Är det allvarlig risk för personskador?
• Finns risk för dominoeffekter, d.v.s. att den primära explosionen leder
till ytterligare skador som hotar omgivningen?
– Vissa system, utrustningar och material har stor betydelse för explo-
sionssäkerheten utan att uppenbart vara farliga vid hantering av
brandfarlig vara eller brännbart pulver. Det kan röra sig om nödel, nöd-
kyla och potentialutjämning eller användning av icke ledande material
som vissa plaster och golvmaterial som medför att material, utrust-
ning och personal laddas upp i sådan grad att risk för farliga elektro-
statiska urladdningar uppkommer.
– Manuella operationer och reparation är situationer som ofta kräver
särskild omtanke för att minimera riskerna. Exempel på väsentliga frå-
gor att belysa är:
• Hur satsas lösningsmedel eller pulver till beredningskärl säkert?
• Hur rengörs och avställs utrustning innan och under reparation?
– För att få en god överblick vid riskbedömningen är det väsentligt att
respektive riskkälla bedöms tillsammans med tillhörande tekniska och
organisatoriska säkerhetsåtgärder. Här kan barriärmodellen fram-
gångsrikt tillämpas, d.v.s. att man beskriver vilka förebyggande,
begränsande och avhjälpande säkerhetsåtgärder man har till respek-
tive riskkälla.
Minsta bemanning och den samlade utbildningsnivån för tjänst-
görande driftpersonal för att även klara förutsedda nödsituationer är
en faktor som ofta glöms bort vid riskbedömningar.
– Det är inte bara de zonklassade områdena som behöver riskbedömas
utan även närliggande utrymmen och lokaler kan ha betydelse för
säkerheten. Exempelvis kan man vid arbete med sliprondell sprida glö-
dande partiklar in i klassade områden. Här behövs även en bedömning
av brandmotstånd hos omgivande väggar och dörrar så att inte brän-
der i omgivningen snabbt sprider sig till utrymmen med explosions-
fara.
AFS 2003:3
25
– Det är inte ovanligt att incidenter och olyckor uppstår i samband med
sanering, städning och omhändertagande av spill.
• Hur tar man säkert hand om utspillt pulver eller vätska och vilken ren-
göring är nödvändig så att inte farliga dammsamlingar uppstår?
• Finns risk för självantändning eller avgivande av explosiva gaser från
omhändertaget spill är andra väsentliga säkerhetsaspekter.
– Vid glödbränder i silos eller annan utrustning är det viktigt att i förväg
ha en plan för hur man skall släcka branden. Annars finns stor risk att
utrustning och byggnader rämnar vid kraftig påföring av vatten eller
att en explosion inträffar då glödbranden friläggs.
Normalt arbete inbegriper rutinmässig drift, start och stopp av anlägg-
ning, löpande tillsyn och förebyggande underhåll m.m. Exempel på för-
väntade avvikelser och fel är avhjälpande underhåll, strömavbrott, pack-
ningsläckage eller liknande. Haverier och katastrofscenarier som plötslig
tryckkärlbristning är inte att anse som förväntade fel om underhåll och
kontrollplaner m.m. följs.
Till 8 §
Det är viktigt att det finns rutiner som tillförsäkrar att alla änd-
ringar riskbedöms innan de tas i drift.
Fysiska ändringar i utrustningar kan ha säkerhetsmässig betydelse och
sådana ändringar riskbedöms därför i regel. Vid utbyte av en komponent
till en av samma fabrikat, typ och material behöver normalt ej djupare
riskbedömning ske. Däremot behöver själva servicearbetet och eventu-
ella funna ej förväntade fel riskbedömas.
Ändringar i recept, satsningar och styrsystem är andra viktiga föränd-
ringar som många gånger lett till katastrofer då de inte riskbedömts.
För livsmedel och foderindustrin har recept ofta en mer alldaglig inne-
börd och det är inte rimligt att alla varianter av brödrecept skall underkas-
tas explosionstest. För dessa recept är det viktigt att fokusera på kontroll
av råvarornas partikelstorlek, vattenhalt och att i säkerhetsmarginalen ha
tagit hänsyn till dessas naturliga variationer och dimensionera anlägg-
ningen efter detta. Tillsatsämnena är oftast mer lättdefinierade och säker-
hetsdata bör kunna erhållas av tillverkaren/leverantören.
Omorganisationer, företagsfusioner och neddragningar är även de vik-
tiga att riskbedöma så att inte väsentliga säkerhetsarbeten försvinner.
Även vanlig personalomsättning bör riskbedömas för att kunna avgöra
om tillräcklig erfarenhet finns att tillgå på olika skiftlag etc.
Byte av material eller leverantör kan påverka explosionsriskerna. Det kan
röra sig om en förändring av tillverkningsmetoden eller att andra förore-
ningar förekommer i produkten från en ny leverantör. Sådana ändringar
AFS 2003:3
26
kan ställa till problem och bör riskbedömas innan varan köps in även om
avvikelserna kan accepteras ur kvalitetssynpunkt.
Inträffade händelser är en annan viktig informationskälla som kan påvisa
brister i tidigare riskbedömningar, utrustningar eller rutiner innan de le-
der till en allvarlig olycka.
Till 9 §
Många gånger är det praktiskt ogenomförbart att förhindra att
explosiv atmosfär uppstår eller att undanröja alla tändkällor. Man får
nöja sig med att ha undanröjt de värsta tändkällorna och minimera risken
för återstoden. Det finns flera tekniska principer man kan använda sig av
för att begränsa de skadliga effekterna av de explosioner man inte kan
undgå. Följande tekniska principer och anordningar brukar användas:
– Utrustningen konstrueras för att motstå högsta möjliga explosions-
tryck.
– Utrustningen förses med tryckavlastare.
– Utrustning som undertrycker explosionen.
– Anläggningen fjärrstyrs, så att personal aldrig finns i riskzon under
drift.
Det är viktigt att anläggningar där explosionsrisk finns sektioneras så att
inte explosioner fortplantas eller övergår i detonation. En detonation
spränger de flesta utrustningar. En sektionering kan exempelvis göras
med snabbstängande ventiler i kombination med avlastningsanord-
ningar.
Till 10 §
En undersökning av ämnenas explosionsbenägenhet kan
göras genom antingen säkerhetstest, litteraturstudie eller konsultation av
sakkunnig.
Flera europastandarder är framtagna för test av minsta antändnings-
energi, maximal tryckstegring, flampunktbestämning, fastställande av
inert atmosfär, elektrostatiska egenskaper etc. Vid riskbedömningar är
det väsentligt att alltid använda och jämföra data framtagna med samma
standardmetod. För att försäkra sig om tillförlitliga säkerhetsdata för
damm bör data framtagna med ett 1 m3
provkärl i första hand användas.
För gaser och ångor bör testet ha utförts i minst ett 20 liters kärl.
För mycket giftiga ämnen och vid FoU-arbete kan det vara svårt eller
direkt olämpligt att använda sig av sådana mängder som krävs för ett
1 m3
provkärl. Då kan mindre provvolymer vara att rekommendera om
man samtidigt tar hänsyn till skaleffekter vid prov i små kärl. Har man till-
gång till egen kompetens kan även gamla data ofta användas med stor
framgång.
AFS 2003:3
27
Vid uppgifter hämtade ur litteratur bör man kontrollera att de härrör från
två oberoende mätningar. Vidare är det viktigt att fastställa att källan är
representativ för egna förhållanden, fukt, föroreningar, partikelfördelning
och geometri etc.
Observera att även tillsats av icke eller svårbrännbara ämnen exempelvis
dispergerings/antistatmedel i en pulverblandning kan medföra att
antändningsegenskaperna kraftigt förändras om det ursprungliga pulvret
består av klumpar eller ”agglomerat” som upplöses och därmed ökar
den specifika ytan.
Till 11 §
Till hjälp vid zonklassning för brandfarlig vara finns handbok
med europastandard och bra tillämpningsexempel utgivna. Vad gäller
zonklassning för brännbart damm finns europastandard. (Se under Infor-
mation från Arbetsmiljöverket).
Klassningsplanen/dokumentet görs vanligen i form av en ritning som
beskriver de klassade områdena med utrustningen i rummet eller som en
översiktlig byggnadslayout med klassade utrymmen. Även en uppställ-
ning i tabellform förekommer. Det viktiga är att de klassade områdena
entydigt kan identifieras.
Utmärkning av de explosionsfarliga områdena görs vanligen genom att
dörrar och passager till anläggningen, byggnaden, lokalen eller utrym-
met förses med skyltar. Ibland förekommer även att vissa delar av ett
rum utmärkts. Skylten bör vara lätt läsbar vilket i de flesta fall motsvarar
storleken av en A4 sida.
Till 12 §
Exempel på tillfälliga arbetsplatser är service av kyl- och
klimatanläggningar i hemmiljö, målning av lokaler, underhåll av mobila
aggregat, enstaka saneringar etc.
Till 13 §
En bekräftelse/avsyning på anläggningens explosionssäker-
het görs lämpligen enligt god säkerhetspraxis av en person som inte kon-
struerat anläggningen. Denne person kan för icke tillståndspliktiga verk-
samheter vara konsult eller anställd av organisationen. Det väsentliga är
att personen har såväl lämplig teoretisk kunskap om explosionsriskerna
som god erfarenhet av explosionsskydd för aktuell hantering. Denna be-
kräftelse ingår i explosionsskyddsdokumentationen.
Till 14 §
Rutinmässigt driftarbete och övervakning är arbete som nor-
malt inte kräver arbetstillstånd, då personalen är utbildad och har tillräck-
lig erfarenhet för att säkert kunna utföra sina uppgifter. I regel krävs alltid
arbetstillstånd för alla service- och underhållsarbeten i eller i närheten av
klassade områden, utrustningar eller säkerhetssystem för explosionsfar-
lig miljö. Rutiner för utfärdande av arbetstillstånd och vilka arbeten som
AFS 2003:3
28
betraktas som rutinmässig drift framgår av explosionsskyddsdokumenta-
tionen.
Utfärdare av arbetstillstånd i klassat område har normalt goda kunskaper
om explosionsrisker och god erfarenhet av aktuella ämnen och verksam-
hetens hantering. Vanligen utfärdar även denne person tillstånd för
brandfarligt hett arbete.
Utfärdare av arbetstillstånd brukar i regel vara föreståndaren för brandfar-
lig vara eller den som utbildats och utsetts till utfärdare av arbetstillstånd
för brandfarliga heta arbeten. För mindre företag eller de som endast han-
terar pulverformigt material brukar en arbetsledare utbildas för dessa
uppgifter. Utbildningar för s.k. hetarbeten, brandfarlig vara, damm-
explosioner och riskanalyser ges regelbundet av utbildningsföretag, hög-
skolor och brandförsvarsföreningen.
Till 15 §
Säker avställning innebär att man vid exempelvis underhålls-
arbete har vidtagit tekniska och administrativa åtgärder, som säkerställer
att arbetsstället är och förblir tryck- och spänningslöst, ventilerat och
tömt på brännbart material innan underhållsarbetet påbörjas. Vid svets-
ning, skärning, lödning, kapning, borrning och liknande hetarbeten är det
väsentligt att rengöra även bak/utsida av kärl och väggar. Likaså är det
nödvändigt att förvissa sig om att ingreppet inte medför att säkerhetssys-
tem för andra anläggningsdelar görs obrukbara.
Driftklarhetsverifiering omfattar såväl rutiner för överlämning från under-
hållspersonal till ordinarie driftpersonal som kontroll av att rätt och risk-
bedömd utrustning har installerats på rätt sätt samt att alla säkerhetssys-
tem har återställts, utrustningen är sanerad och säker att ta i drift.
Det är väsentligt att rutiner finns för att underrätta berörd personal att
underhåll eller ingrepp har utförts på säkerhetsrelaterad utrustning.
Till 16
§
Explosionsskyddsdokumentet kan upprättas separat eller
sammansättas av tidigare dokumentation eller ingå som separat del i
annan säkerhetsdokumentation. Det väsentliga är att det är lättåtkomligt
och kan förstås av all personal som behöver använda det samt att det är
uppdaterat.
Innehållet i dokumentet kan med fördel utgöra ett sammandrag av för
explosionsskyddet väsentliga analyser, instruktioner, förfaranden m.m.
Normalt refereras endast till omfattande bakgrundsdokumentation.
Med tryckavlastningzon avses det område som är farligt att vistas i när
ett sprängbleck öppnar eller tryckavlastningssystem fungerar som avsett.
Det är viktigt att utmärka dessa zoner så att personer inte uppehåller sig i
farligt område under drift.
AFS 2003:3
29
Till 17 §
Det är viktigt att observera att det vid val av material, utrust-
ning och rutiner inte enbart går att välja dessa efter kategori från zon-
klassning. För att försäkra sig om att rätt skyddsnivå erhålls måste även
hänsyn tas till eventuella avvikelser från normalt tryck, temperatur,
atmosfärssammansättning, omgivningsmiljö samt blandningens antänd-
nings- och elektrostatiska egenskaper.
Till 18 §
Allvarliga olycksfall och tillbud med brännbar gas, ånga, aero-
sol eller damm är händelser som normalt bör föranleda en anmälan till
Arbetsmiljöverket enligt 2 § arbetsmiljöförordningen. Vid smärre händel-
ser är det väsentligt att inte nöja sig med att konstatera att ingen större
skada skett. Man bör vid sin riskbedömning förvissa sig om att det inte
var en tillfällighet som gjorde att skadan inte blev allvarlig.
Vid inträffat allvarligt olycksfall eller tillbud är det viktigt att en noggrann
bedömning görs innan berörd hantering återupptas för att förhindra att
exempelvis ett systematiskt fel orsakar ytterligare olyckor.
Vid utredning av inträffade explosioner är det viktigt att i möjligaste mån
förutom tekniska data även beskriva omständigheterna som rådde vid
tillfället för olyckan. Nedanstående frågeställningar är exempel på vad
som kan behöva beskrivas i en utredning:
– Beskriv utrymmet, platsen eller rummet. Ange mått och hur mycket
plats som upptas av rör, utrustningar, väggar, hinder m.m.
– Beskriv konstruktionsmaterial hos väggar och kärl.
– Beskriv läckagestället, diameter, hålgeometri och kanter. Var särskilt
noga med att säkra förekommande brottytor vilka kan ge viktig infor-
mation om olycksorsaken.
– Om möjligt ange tryck, vätskehöjd eller dammängd vid tidpunkten för
explosionen. Bifoga eventuellt loggade driftdata.
– Försök att ange plats för troliga primära och sekundära explosionsstäl-
len samt splitterriktning m.m.
– Ange befintliga möjliga tändkällor samt om någon ändring nyligen ge-
nomförts.
– Beskriv vad det är som har exploderat, rent ämne, blandning, even-
tuella föroreningar. Vid damm ange även partikelfördelning och geo-
metri.
– Beskriv skador på personal och konstruktioner. Var särskilt observant
på plastiska deformationer som kan avslöja den primära tändkällan.
– Ange funktion och underhåll av berörda säkerhetssystem samt kon-
trollera mot explosionsskyddsdokumentet.
Dessa tekniska data tillsammans med intervjuer av inblandade, ger be-
tydligt bättre möjlighet att klargöra vad som egentligen förorsakade
olyckan.
AFS 2003:3
31
I detta avsnitt ges exempel på direktiv, lagar, föreskrifter, standarder och littera-
tur och aktörer som kan vara intressanta för en arbetsgivare i samband med att
föreskriftens krav beaktas.
Direktiven, riktlinjer och förteckning över harmoniserade standarder kan häm-
tas på kommissionens hemsida för ATEX. (ATEX – atmospheres explosibles)
http://europa.eu.int/comm/enterprise/atex
Rådets direktiv
94/9/EG
Utrustningar och säkerhetssystem som är avsedda för använd-
ning i explosionsfarliga omgivningar. (ATEX produktdirektiv)
1999/92/EG
Minimikrav för förbättring av säkerhet och hälsa för arbets-
tagare som kan utsättas för fara orsakad av explosiv atmosfär.
(ATEX användardirektiv)
Andra svenska myndigheter med regler om ATEX-direktiven
Elsäkerhetsverket, www.elsakerhetsverket.se
Räddningsverket, www.srv.se
Riktlinjer till direktiven
–
Riktlinjer för tillämpning av rådets direktiv 94/9/EG, maj 2000.
–
Handbok av icke bindande natur för god praxis med avseende på genom-
förandet av direktiv 1999/92/EG. (Planeras utges sommaren 2003)
Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter
AFS 1995:5
Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om utrustningar för explo-
sionsfarlig miljö.
Andra föreskrifter
ELSÄK-FS 1995:6
Elsäkerhetsverkets föreskrifter om elektriska utrust-
ningar för explosionsfarlig miljö.
Standarder för zonklassning
EN 60079-10
Elektrisk utrustning för områden med explosiv gas-
blandning – Del 10: Klassning av riskområden med
explosiv gasblandning. (SEK Handbok 426)
Information från Arbetsmiljöverket
AFS 2003:3
32
EN 50281-3
Utrustning för områden med explosiv dammblandning
– Del 3: Klassning av riskområden med explosiv damm-
blandning.
Standarder kan beställas från Svenska Elektriska kommissionen, www.sekom.se
och från SIS-förlag, www.sis.se
Guide för statisk elektricitet
CENELEC Report R044-001, february 1999, Safety of machinery Guidance and
recommendations for the avoidance of hazards due to static electricity. (Ny upp-
rättad och översatt version planeras till 2003)
Litteratur
Kompendier och mindre särtryck
– Dammexplosioner, Svenska brandförsvarsföreningens särtryck av Dust
Explosions av Rolf K Eckhoff, 1994.
– Lamnevik, S. Dammexplosioner, Intressentföreningen för processäkerhet.
www.ips.se
– Lamnevik, S. Gasexplosioner, Intressentföreningen för processäkerhet.
www.ips.se
Referenslitteratur
– Bartknecht, W. Explosions. Course, Prevention, Protection. Springer-Verlag,
Berlin, Heidelberg, New York, 1981.
– Dag Bjerketvedt, Jan Roar Bakke, Kees van Wingerden. Gas Explosion Hand-
book. Journal of Hazardous Materials, Volume 52, Issue 1, January 1997,
sidorna 1-150.
– Eckhoff, R.K. Dust explosions in the process industries, 2nd ed, Butterworth
Heinemann, Oxford, 1997. (Ny reviderad utgåva kommer sommaren 2003)
– Lees, F.P. Loss prevention in the Process Industries. Hazard Identification,
Assessment and Control. Vol 2, 2nd ed., Butterworth Heinemann, Oxford,
1996.