AFS 2005:6
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om medicinska kontroller i arbetslivet och allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.
ARBETSMILJÖVERKET
Publikationsservice
Box 1300 •
171 25 SOLNA
Tfn: 08-730 97 00 •Telefax: 08-735 85 55
ISBN 91-7930-453-2
ISSN 1650-3163
ARBETSMILJÖVERKETS FÖRFATTNINGSSAMLING
AFS 2005:6
MEDICINSKA KONTROLLER
I ARBETSLIVET
47282 Omsl Afs 05-6 05-03-22 08.12 Sida 1
MEDICINSKA KONTROLLER
I ARBETSLIVET
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om medicinska kontroller i
arbetslivet och allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna.
ISBN 91-7930-453-2
ISSN 1650-3163
ARBETSMILJÖVERKET
171 84 Solna, Telefon: 08-730 90 00
E-post: arbetsmiljoverket@av.se
BESTÄLLNINGSADRESS
Ytterligare ex av denna föreskrift beställs från:
Arbetsmiljöverket, Publikationsservice, Box 1300,
171 25 SOLNA Tfn 08-730 97 00. Telefax 08-735 85 55
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Falun
(Dalarnas och Gävleborgs län)
Gruvgatan 2, Box 153,
791 24 Falun.
Tel 023-457 00
Telefax 023-222 69
e-post:
falun@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Göteborg
(Västra Götalands
och Hallands län)
Rosenlundsgatan 8, Box 2555,
403 17 Göteborg.
Tel 031-743 72 00
Telefax 031-13 50 60
e-post:
goteborg@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Härnösand
(Västernorrlands och
Jämtlands län)
Brunnshusgatan 8,
871 32 Härnösand.
Tel 0611-885 00
Telefax 0611-184 10
e-post:
harnosand@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Linköping
(Östergötlands och
Södermanlands län)
Kungsgatan 39 A, Box 438,
581 04 Linköping.
Tel 013-37 08 00
Telefax 013-10 44 20
e-post:
linkoping@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Luleå
(Norrbottens län)
Köpmangatan 40 A,
972 33 Luleå.
Tel 0920-24 22 60
Telefax 0920-24 22 99
e-post:
lulea@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Malmö
(Skåne län)
Vattenverksvägen 47, Box 21019,
200 21 Malmö.
Tel 040-38 62 00
Telefax 040-12 64 07
e-post:
malmo@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Stockholm
(Stockholms, Uppsala
och Gotlands län)
Englundavägen 5, Box 1259,
171 24 Solna.
Tel 08-475 01 00
Telefax 08-764 49 72
e-post:
stockholm@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Umeå
(Västerbottens län)
Riddaregatan 8,
903 36 Umeå.
Tel 090-17 07 00
Telefax 090-77 40 19
e-post:
umea@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Växjö
(Kronobergs, Blekinge,
Jönköpings och Kalmar län)
Västra Esplanaden 9 A,
352 31 Växjö.
Tel 0470-74 80 00
Telefax 0470-74 80 48
e-post:
vaxjo@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Örebro
(Örebro, Värmlands
och Västmanlands län)
Fabriksgatan 20, Box 1622,
701 16 Örebro.
Tel 019-21 95 00
Telefax 019-26 09 39
e-post:
orebro@av.se
Utgivare: Maria Hagberg Forss
Elanders Gotab 47282, Stockholm 2005
Observera att hänvisningar till författningar alltid avser författningens ur-
sprungliga nummer. Senare ändringar och omtryck kan förekomma.
När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens och Arbets-
miljöverkets författningar hänvisas till senaste Förteckning över föreskrifter och
allmänna råd.
AFS 2005:6
3
Innehållsförteckning
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om medicinska kontroller i
arbetslivet
Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7
Definitioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
8
Generella regler om medicinska kontroller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
9
Läkarundersökning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
10
Register . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
11
Uppgifter till Arbetsmiljöverket. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
11
Läkares anmälan av sjukdom . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
11
Obligatoriska medicinska kontroller. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
12
Arbete med bly och kadmium. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
12
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
12
Periodisk biologisk exponeringskontroll vid blyarbete . .
12
Periodisk biologisk exponeringskontroll vid kadmium-
arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
13
Undantag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
14
Arbete med fibrosframkallande damm: asbest, kvarts och
vissa syntetiska oorganiska fibrer. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
14
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
14
Arbete med härdplaster. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
15
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
15
Periodisk läkarundersökning med tjänstbarhets-
bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
16
Läkarundersökning vid arbete med esterplast . . . . . . . . .
16
Arbeten som innebär stor fysisk påfrestning . . . . . . . . . . . . . . . . . .
17
Höjdarbete i master och stolpar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
17
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
17
Rök- och kemdykning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
18
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
18
Krav på fysisk arbetsförmåga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
19
Dykeriarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
19
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
19
Arbete med vibrationsexponering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
20
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
20
Nattarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
21
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
21
Bestämmelser om straff . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
22
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser. . . . . . . . . . . . . . . . . . .
22
AFS 2005:6
4
Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av
föreskrifterna om medicinska kontroller i arbetslivet
Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
24
Tillämpningsområde. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
25
Definitioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
25
Generella regler om medicinska kontroller. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
27
Generella principer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
27
Kemiska ämnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
28
Att mäta exponering med biologiska prover . . . . . . . . . . . . . .
29
Damm . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
31
Biologiska agens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
31
Optisk och elektromagnetisk strålning . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
31
Joniserande strålning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
33
Buller och vibrationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
33
Extremt klimat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
33
Arbeten med risker för belastningsskador . . . . . . . . . . . . . . . .
34
Arbeten med extrem fysisk påfrestning . . . . . . . . . . . . . . . . . .
35
Arbeten med hög psykisk belastning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
35
Arbeten med olycksrisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
36
Risk för reproduktions- och fosterskador . . . . . . . . . . . . . . . . .
36
Cancerrisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
38
Skillnad i känslighet. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
39
Allergirisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
40
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
43
Register . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
44
Uppgifter till Arbetsmiljöverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
45
Läkares anmälan av sjukdom. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
45
Obligatoriska medicinska kontroller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
46
Arbete med bly och kadmium . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
46
Hälsorisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
46
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
48
Periodisk biologisk exponeringskontroll vid blyarbete . .
51
Periodisk biologisk exponeringskontroll vid kadmium-
arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
52
Undantag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
53
Arbete med fibrosframkallande damm: asbest, kvarts och
vissa syntetiska oorganiska fibrer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
54
Hälsorisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
54
Asbest . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
55
Kvarts . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
56
Vissa syntetiska oorganiska fibrer . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
56
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
57
AFS 2005:6
5
Arbete med härdplaster. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
59
Hälsorisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
59
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
60
Periodisk läkarundersökning med tjänstbarhetsbe-
dömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
62
Läkarundersökning vid arbete med esterplast . . . . . . . . .
63
Arbeten som innebär stor fysisk påfrestning. . . . . . . . . . . . . . .
64
Höjdarbete i master och stolpar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
64
Hälsorisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
64
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
64
Rök- och kemdykning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
65
Hälsorisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
65
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
66
Krav på fysisk arbetsförmåga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
67
Dykeriarbete och annat arbete vid förhöjt tryck . . . . . . . . . . . .
68
Hälsorisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
68
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
69
Arbete med vibrationsexponering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
72
Hälsorisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
72
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
73
Nattarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
75
Hälsorisker . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
75
Definition av nattarbete. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
76
Läkarundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
77
Kommentarer till ikraftträdande och övergångsbestämmelser. . . .
78
Ordlista . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
79
Bilaga 1 Översikt över obligatoriska medicinska kontroller . . . . . .
84
Bilaga 2 Sammanfattning av medicinska kontroller av bly och
kadmium. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
86
Bilaga 3 Klassifikation av besvär och symtom från vibrationer . . .
88
Bilaga 4 Frågeformulär angående allergibesvär vid härdplast-
arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
89
Bilaga 5 Förslag till resultatsammanställning av medicinska
kontroller vid exponering för bly och kadmium . . . . . . . .
92
Bilaga 6 Förslag till resultatsammanställning av medicinska kon-
troller vid exponering för fibrosframkallande damm . . . .
93
Bilaga 7 Läkares anmälan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
94
Information från Arbetsmiljöverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
95
7
AFS 2005:6
Arbetsmiljöverkets föreskrifter
om medicinska kontroller i arbetslivet
Beslutade den 17 februari 2005
Arbetsmiljöverket meddelar med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen
(SFS 1977:1166) och efter samråd med Socialstyrelsen följande föreskrif-
ter
1)
).
Tillämpningsområde
1 §
Dessa föreskrifter gäller för alla arbetsgivare. Med arbetsgivare lik-
ställs den som anlitar inhyrd arbetskraft för att utföra arbete i sin verk-
samhet. Med arbetstagare likställs den som hyrts in för att utföra arbete i
verksamheten.
1)
Jfr följande direktiv
– rådets direktiv 89/391/ EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbätt-
ringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 29.06.1989, s. 1,
Celex 31989L0391).
– rådets direktiv 90/394/EEG av den 28 juni 1990 om skydd för arbetstagare mot ris-
ker vid exponering för carcinogener i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i
direktiv 89/391/EEG) (EGT L 196, 26.7.1990, s. 1, Celex 31990L0394) senast ändrat
genom rådets direktiv 1999/38/EG (EGT L 138, 1.6.1999, s. 66, Celex 31999L0038).
– rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i
vissa avseenden (EGT L 307, 13.12.1993, s. 18, Celex 31993L0104).
– rådets direktiv 98/24/EG av den 7 april 1998 om skydd av arbetstagares hälsa och
säkerhet mot risker som har samband med kemiska agenser i arbetet (fjortonde
särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 131, 5.5.1998, s. 11,
Celex 31998L0024).
– rådets direktiv 83/477/EEG av den 19 september 1983 om skydd för arbetstagare
mot risker vid exponering för asbest i arbetet (EGT L 263, 24.9.1983, s. 25, Celex
31983L0477) senast ändrat i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/18/EG
(EUT L 97, 15.4.2003, s. 48, Celex 32003L0018).
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/44/EG av den 25 juni 2002 om mini-
mikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har sam-
band med fysikaliska agens (vibration) i arbetet (sextonde särdirektivet enligt
artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (EGT L 177, 6.7.2002, s. 13, Celex 32002L0044).
– Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om
skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena
ämnen i arbetet (sjätte särdirektivet enligt artikel 16.1 i rådets direktiv 89/391/EEG)
(EGT L 158, 30.4.2004, s. 50, Celex 32004L0037).
Utkom från trycket
den 29 mars 2005
AFS 2005:6
8
Definitioner
2 §
I dessa föreskrifter används följande begrepp med nedan angiven
betydelse.
Medicinsk kontroll
en medicinsk åtgärd avsedd att vara
till stöd i arbetsmiljöarbetet. I denna
kan ingå biologisk exponeringskon-
troll, läkarundersökning, hälsounder-
sökning och tjänstbarhetsbedömning.
Vaccinationer räknas inte som medi-
cinsk kontroll.
Biologisk exponeringskontroll
en direkt eller indirekt mätning av upp-
taget av ett ämne i kroppen.
Biologiskt gränsvärde
ett värde som inte får överskridas vid
biologisk exponeringskontroll.
Läkarundersökning
individinriktad undersökning som lä-
kare ansvarar för och där denne med-
verkar i undersökningen av varje en-
skild arbetstagare.
Hälsoundersökning
undersökning där läkaren inte behöver
medverka i undersökningen av varje
enskild individ. Läkaren ansvarar dock
för den slutliga bedömningen. Under-
sökningen kan genomföras med hjälp
av ett frågeformulär, ett enskilt samtal
och/eller kroppsundersökningar och
provtagningar.
Tjänstbarhetsbedömning
läkarens bedömning om den under-
söktes hälsotillstånd tillåter att denne
får sysselsättas med de arbetsuppgif-
ter som den medicinska kontrollen av-
ser.
Ordna med (medicinsk kontroll)
arbetsgivarens skyldighet att organi-
sera medicinsk kontroll, erbjuda de an-
ställda att genomgå denna och se till
att endast de som genomgått medi-
cinsk kontroll sysselsätts med det ar-
bete som föranleder kontrollerna.
AFS 2005:6
9
Erbjuda (medicinsk kontroll)
skiljer sig från ”ordna med” genom att
inget hinder eller förbud finns för ar-
betsgivaren att sysselsätta den som
avböjt att genomgå erbjuden medi-
cinsk kontroll.
Generella regler om medicinska kontroller
3 §
När en riskbedömning enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om sys-
tematiskt arbetsmiljöarbete, visar att det är motiverat att genomföra
medicinska kontroller av arbetstagarna skall sådana kontroller erbjudas
dem av arbetsgivaren.
4 §
Arbetsgivaren skall oavsett riskbedömning i 3 § ordna med medicin-
ska kontroller av arbetstagarna vid
a)
arbete som innebär exponering för bly och kadmium enligt 12–26 §§,
b)
arbete som innebär exponering för fibrosframkallande damm: as-
best, kvarts och vissa syntetiska oorganiska fibrer enligt 27–31 §§,
c)
arbete som innebär exponering för härdplaster enligt 32–40 §§,
d)
arbete som innebär stor fysisk påfrestning: höjdarbete i master och
stolpar, rök- och kemdykning samt dykeriarbete enligt 41–56 §§.
För arbeten enligt punkterna a, b och d samt för vissa arbeten enligt
punkt c skall de medicinska kontrollerna resultera i en tjänstbarhetsbe-
dömning.
Arbetsgivaren skall oavsett riskbedömningen i 3 § erbjuda arbetstagarna
medicinsk kontroll vid
e)
arbete som innebär exponering för vibrationer enligt 57–62 §§ samt
f)
nattarbete enligt 63–67 §§.
Medicinsk kontroll som ordnas med eller erbjuds enligt 3 § och 4 § skall
inte medföra några kostnader för arbetstagarna.
5 §
Den arbetstagare som genomgått medicinska kontroller skall, för-
utom resultatet av undersökningen, få den information och de råd som
motiveras av undersökningsresultatet, samt få ta del av tjänstbarhetsbe-
dömningen enligt 4 § andra stycket.
Arbetsgivaren skall ta del av tjänstbarhetsbedömningen enligt 4 § andra
stycket.
6 §
Den arbetstagare som inte genomgått sådana medicinska kontroller
där det ställs krav på tjänstbarhetsbedömning enligt 4 § andra stycket, får
arbetsgivare inte sysselsätta i det arbete som föranleder kravet på kon-
troller.
AFS 2005:6
10
Den arbetstagare som inte bedömts som tjänstbar efter läkarundersök-
ning eller biologisk exponeringskontroll enligt dessa föreskrifter, får ar-
betsgivare inte sysselsätta i det arbete som föranlett kontrollerna.
7 §
Arbetsgivare skall, när det inte hindras av sekretess eller tystnads-
plikt, ta del av resultatet av de medicinska kontroller som utförts med
stöd av denna föreskrift.
Om resultatet av medicinska kontroller tyder på att arbetet kan bidra till
ohälsa, skall arbetsgivaren göra de undersökningar och vidta de åtgärder
som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet.
Läkarundersökning
8 §
Arbetsgivare som ordnar med eller erbjuder medicinska kontroller
skall förvissa sig om att utförande läkare har kompetens för uppdraget.
Kompetens att genomföra läkarundersökning, där det krävs tjänstbar-
hetsbedömning enligt 4 § andra stycket har:
– legitimerad läkare med specialistkompetens i yrkesmedicin, yrkes- och
miljömedicin eller motsvarande,
– legitimerad läkare med specialistkompetens inom företagshälsovård
eller
– legitimerad läkare som med godkänt resultat genomgått Arbetslivsin-
stitutets företagsläkarutbildning eller jämförlig utbildning och som har
minst motsvarande två års heltidstjänstgöring inom civil företagshäl-
sovård eller motsvarande inom försvarsmakten.
Kompetens att genomföra läkarundersökning, där det krävs tjänstbar-
hetsbedömning enligt 4 § andra stycket d), arbete som innebär stor fysisk
påfrestning, har förutom de i föregående stycken nämnda, även legitime-
rad läkare som med godkänt resultat genomgått dykerimedicinsk utbild-
ning som är kvalitetssäkrad mot standardkrav från EDTC och ECHM eller
som har minst motsvarande två års heltidstjänstgöring inom hyperbar-
medicin.
Kompetens att genomföra tillämpliga läkarundersökningar av elever i
grund- och gymnasieskolan har även legitimerad läkare med dokumente-
rad utbildning inom skolhälsovård och med minst motsvarande två års
heltidstjänstgöring inom skolhälsovård. Med utbildning inom skolhälso-
vård avses här kurs för läkares vidareutbildning i skolhälsovård.
För övriga läkarundersökningar är legitimerad läkare behörig.
AFS 2005:6
11
Register
9 §
Arbetsgivare skall föra register över alla arbetstagare som genom-
gått medicinsk kontroll enligt dessa föreskrifter.
Registret skall innehålla uppgifter om
a)
arbetstagarens namn,
b)
vilken eller vilka exponeringar arbetstagaren utsatts för,
c)
under vilken tidsperiod exponering skett,
d) resultat av biologiska exponeringskontroller vid exponering för bly
och kadmium samt
e)
resultat av utförda undersökningar och, vid tjänstbarhetsbedömning,
tidpunkt för denna och vem som utfört den. Uppgift om tjänstbarhet i
dykeriarbete skall även föras in i dykarbok eller motsvarande.
Uppgifter till Arbetsmiljöverket
10 §
Arbetsgivaren skall snarast efter utgången av det kvartal då läkar-
undersökning enligt 14–16 §§ eller 29–31 §§ eller då periodisk biologisk
exponeringskontroll enligt 17–21 §§ och/eller 22–25 §§ utförts sända in
sammanställda uppgifter om resultaten till Arbetsmiljöverket. I en sådan
sammanställning skall anges uppgifter om antalet undersökta fördelade
på olika slag av sysselsättning samt namn på den för kontrollen ansva-
rige läkaren. Vid den biologiska exponeringskontrollen för bly och kad-
mium skall dessutom uppgifterna vara uppdelade på kön och olika nivåer
av bly respektive kadmium i blod. Vilket laboratorium som utfört analy-
serna skall också anges.
Läkares anmälan av sjukdom
11 §
Sjukdomar, som skall anmälas enligt arbetsmiljöförordningen 2a §
är sådana, som kan ha samband med arbetet och är av intresse från ar-
betsmiljösynpunkt. De sjukdomar, inbegripet symtom och besvär, som
avses är sådana:
– som indikerar dåliga arbetsförhållanden och/eller bristande rutiner för
arbetsanpassning och rehabilitering,
– som drabbat många personer i en viss typ av arbete. Antalet är fler än
vad man skulle förvänta sig eller fler än vad man normalt brukar se i
denna typ av arbete eller på ett visst arbetsställe,
– som ökar i frekvens över tid,
– där sambandet kan misstänkas bero på exponering för carcinogena el-
ler mutagena ämnen samt
– där sambandet med arbetet är nytt, oväntat eller sällsynt.
AFS 2005:6
12
Obligatoriska medicinska kontroller
Arbete med bly och kadmium
Läkarundersökning
12 §
Regler om läkarundersökning och biologisk exponeringskontroll
gäller när det ställs krav på medicinsk kontroll i Arbetsmiljöverkets före-
skrifter om bly, och när kadmium eller material, som innehåller kadmium
som metall eller i kemisk förening, hanteras så att kadmiumexponering
kan förekomma.
13 §
Läkarundersökning som föreskrivs i 14 § skall genomföras innan
arbetstagaren påbörjar arbete med bly eller kadmium. Har motsvarande
läkarundersökning utförts inom tre år före arbetets början behöver den
dock inte upprepas.
14 §
Läkarundersökningen skall minst omfatta yrkesanamnes, uppgift
om relevanta exponeringar samt tobaks- och sjukdomsanamnes. Läkar-
undersökningen skall även omfatta fysikaliskt rutinstatus med bestäm-
ning av blodtryck,
– vid blyarbete, bestämning av blyhalten i blod samt kvalitativ bestäm-
ning av protein i urin, samt
– vid kadmiumarbete, bestämning av kadmiumhalten i blod och urin
samt kemisk diagnostik av tecken på eventuell njurpåverkan.
Läkarundersökningarna skall i övrigt innehålla vad som behövs för att
ligga till grund för en tjänstbarhetsbedömning.
15 §
Periodisk läkarundersökning skall genomföras med högst 36 måna-
ders mellanrum räknat från den dag arbetet påbörjades. Undersökningen
skall ha samma omfattning som anges i 14 §. Om exponeringen avbryts
under mer än tolv månader får kontrollen uppskjutas motsvarande tid.
16 §
Den arbetstagare som vid en läkarundersökning enligt 14 eller
15 §§ visat sig ha sjuklighet eller svaghet som innebär ökad risk för
ohälsa genom bly- eller kadmiumpåverkan är ej tjänstbar i det arbete
som föranleder undersökningen.
Periodisk biologisk exponeringskontroll vid blyarbete
17 §
Periodisk biologisk exponeringskontroll av arbetstagare som i ar-
betet exponeras för eller kommer att exponeras för bly skall utföras med
tre månaders mellanrum räknat från den dag då blyexponering påbörjas.
En sådan kontroll skall omfatta bestämning av blyhalt i blod. Kontrollen
får tidigareläggas eller senareläggas högst två veckor. Om exponeringen
AFS 2005:6
13
avbryts under mer än två veckor får kontrollen uppskjutas motsvarande
tid, dock högst en månad från det att arbetet återupptagits.
Arbetsgivare skall anlita laboratorium som har lämplig analysmetod och
som kan uppvisa tillförlitlighet i sina analysresultat för bly i blod.
18 §
För kvinnor som fyllt 50 år och för alla män som vid tre på varandra
följande tremånaderskontroller har en blyhalt i blodet som är högst 1,5
µmol/l blod, får arbetsgivaren därefter i stället ordna med periodisk biolo-
gisk exponeringskontroll med sex månaders intervall så länge blodbly-
halten vid kontrollerna är högst 1,5 µmol/l blod. För kvinnor under 50 år
som vid tre på varandra följande tremånaderskontroller har en blyhalt i
blodet som är högst 0,8 µmol/l blod får dock kontroller utföras med sex
månaders mellanrum så länge blodblyhalterna vid kontrollerna är högst
0,8 µmol/l blod. Kontrollen får tidigareläggas eller senareläggas högst en
månad.
Bestämmelserna i första stycket gäller endast så länge arbetet sker under
oförändrade eller förbättrade förhållanden vad gäller blyexponering.
19 §
För kvinnor som fyllt 50 år och för alla män som vid tre på varandra
följande tre- eller sexmånaderskontroller har en blyhalt i blodet som är
lägre än 0,8 µmol/l blod och som arbetar under oförändrade förhållanden
vad gäller blyexponering, behöver arbetsgivaren inte ordna med förny-
ade periodiska kontroller.
20 §
Visar läkarundersökning eller periodisk kontroll att blyhalten i blo-
det är högre än 1,8 µmol/l (för kvinnor som fyllt 50 år och för alla män) el-
ler högre än 1,0 µmol/l (för kvinnor under 50 år) skall arbetsgivaren ut-
reda anledningen till detta. Arbetsgivaren skall också se till att åtgärder
enligt föreskrifterna om bly snarast vidtas för att minska blyupptaget.
21 §
Den som vid någon kontroll har en blyhalt i blodet högre än 2,0
µmol/l (för kvinnor som fyllt 50 år och för alla män) eller högre än 1,2
µmol/l (för kvinnor under 50 år) är ej tjänstbar i blyarbete tills ny läkarun-
dersökning enligt 14 § skett och ny kontroll visat att halten bly i blodet
sjunkit till under 1,8 respektive 1,0 µmol/l.
Detsamma gäller den som har en blyhalt i blodet högre än 1,8 µmol/l (för
kvinnor som fyllt 50 år och för alla män) eller högre än 1,0 µmol/l (för
kvinnor under 50 år) vid tre på varandra följande kontroller.
Periodisk biologisk exponeringskontroll vid kadmiumarbete
22 §
Periodisk biologisk exponeringskontroll av arbetstagare som i ar-
betet exponeras för eller kommer att exponeras för kadmium skall utfö-
AFS 2005:6
14
ras med sex månaders intervall räknat från den dag då kadmiumexpone-
ring påbörjas. En sådan kontroll skall omfatta bestämning av kadmium-
halt i blod. Kontrollen får tidigareläggas eller senareläggas högst en må-
nad. Om exponeringen avbryts under mer än en månad får kontrollen
uppskjutas motsvarande tid.
Arbetsgivare skall anlita laboratorium som har lämplig analysmetod och
som kan uppvisa tillförlitlighet i sina analysresultat för kadmium i blod.
23 §
Visar en läkarundersökning eller biologisk exponeringskontroll att
kadmiumhalten i blodet hos någon undersökt person är högre än
50 nmol/l blod skall arbetsgivaren utreda anledningen till detta, samt en-
ligt 7 § snarast vidta åtgärder för att minska upptaget.
24 §
Den som vid någon läkarundersökning eller biologisk expone-
ringskontroll har en högre kadmiumhalt i blodet än 75 nmol/l blod är ej
tjänstbar i kadmiumarbete tills en ny läkarundersökning enligt 14 § före-
tagits, och en ny kontroll visat att kadmiumhalten i blodet sjunkit under
50 nmol/l blod.
25 §
Den som vid tre på varandra följande sexmånaderskontroller har
en kadmiumhalt i blodet som är lägre än 50 nmol/l blod får därefter i stäl-
let genomgå kontroll med tolv månaders intervall. Kontrollen får tidigare-
läggas eller senareläggas högst två månader.
Bestämmelserna i första stycket gäller endast så länge arbetet försiggår
under oförändrade eller förbättrade förhållanden vad gäller kadmiumex-
ponering och så länge kadmiumhalten i blodet vid kontrollerna är lägre
än 50 nmol/l.
Undantag
26 §
Arbetsmiljöverket kan, efter ansökan från arbetsgivare, för viss ar-
betstagare medge undantag från bestämmelserna i 21 § och 24 §. Om
undantag beviljas kan det förenas med villkor om extra periodisk biolo-
gisk exponeringskontroll eller läkarundersökning.
Arbete med fibrosframkallande damm: asbest, kvarts och vissa
syntetiska oorganiska fibrer
Läkarundersökning
27 §
Regler om läkarundersökning gäller när det ställs krav på medi-
cinsk kontroll i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om asbest, kvarts eller syn-
tetiska oorganiska fibrer.
AFS 2005:6
15
28 §
Läkarundersökning som föreskrivs i 29 § skall genomföras innan
arbetstagaren påbörjar arbetet.
Har motsvarande läkarundersökning utförts inom tre år före arbetets bör-
jan behöver den dock inte upprepas.
29 §
Läkarundersökningen skall minst omfatta yrkesanamnes, uppgift
om eventuell exponering för fibrosframkallande damm eller annat hälso-
farligt damm, tobaks- och sjukdomsanamnes, klinisk undersökning av
andnings- och cirkulationsorganen, lungröntgenundersökning och spi-
rometri. Läkarundersökningen skall vara av den omfattningen att den kan
ligga till grund för en tjänstbarhetsbedömning.
30 §
Periodisk läkarundersökning skall genomföras med högst 36 måna-
ders mellanrum räknat från den dag arbetet påbörjades. Läkarundersök-
ningen skall omfatta vad som anges i 29 § och vad som i övrigt behövs
för att bedöma arbetstagarens fortsatta tjänstbarhet i sådant arbete som
anges i 27 §. Lungröntgenundersökningen skall dock endast göras vid
den tredje periodiska undersökningen och därefter vid varannan under-
sökning, om inte övriga undersökningsfynd föranleder tätare kontroller.
Vid periodisk läkarundersökning kan spirometriresultat och lungröntgen-
bilder som tagits i annat sammanhang användas, förutsatt att tidsinter-
vallet är detsamma och kvaliteten godtagbar.
Om spirometri eller lungröntgenundersökning som avses i första eller
andra stycket visar förhållanden som avviker från det normala, skall un-
dersökningen kompletteras till en läkarundersökning enligt 29 §.
31 §
Arbetstagare som, vid läkarundersökning enligt 29 § eller 30 §, vi-
sat sjuklighet eller svaghet som gör denne särskilt mottaglig för sjukdom
orsakad av sådan exponering som föranlett undersökningen, är ej tjänst-
bar i det aktuella arbetet.
Arbete med härdplaster
Läkarundersökning
32 §
Regler om läkarundersökning gäller när detta krävs enligt Arbets-
miljöverkets föreskrifter om härdplaster.
33 §
Läkarundersökning som föreskrivs i 34 § skall genomföras innan
arbetstagare påbörjar arbete med härdplaster. Har motsvarande läkarun-
dersökning ägt rum inom två år före arbetets början behöver den dock
inte upprepas.
AFS 2005:6
16
34 §
Läkarundersökningen skall minst omfatta yrkes- och tobaksanam-
nes samt sjukdomsanamnes avseende luftvägssjukdom, hudsjukdom, al-
lergi eller annan överkänslighet, klinisk undersökning av huden och luft-
vägarna samt spirometri.
35 §
Läkarundersökning enligt 34 § skall också ordnas för arbetstagare
som visat nya tecken på luftvägssjukdom, hudsjukdom eller allergi och
som meddelat arbetsgivaren detta. Förkylningar och andra tillfälliga luft-
vägsbesvär, där det inte finns anledning att misstänka samband med ar-
betet, behöver dock inte ge anledning till ny läkarundersökning.
Periodisk läkarundersökning med tjänstbarhetsbedömning
36 §
Vid vissa arbeten med härdplast, som anges i Arbetsmiljöverkets
föreskrifter om härdplaster, skall undersökningar enligt 34 § eller 35 §
ligga till grund för en bedömning av arbetstagarens tjänstbarhet för det
aktuella arbetet.
37 §
Läkarundersökning enligt 34 § skall genomföras innan arbetsta-
gare påbörjar arbete som föranleder tjänstbarhetsbedömning. Har mot-
svarande undersökning utförts inom två år före arbetets början behöver
den dock inte upprepas.
En ny läkarundersökning skall genomföras efter minst tre men högst sex
månader från arbetets början.
Arbetsgivaren skall dessutom ordna med läkarundersökning av alla ar-
betstagare som sysselsätts i sådant arbete med högst 24 månaders mel-
lanrum räknat från den dag arbetet påbörjades.
Läkarundersökningarna skall resultera i en tjänstbarhetsbedömning för
det aktuella arbetet enligt 36 §.
38 §
Arbetstagare som vid läkarundersökning enligt 36 § och 37 § visat
sjuklighet eller svaghet som gör arbetstagaren särskilt mottaglig för sjuk-
dom orsakad av härdplastkomponent eller luftföroreningar som föranlett
undersökningen är ej tjänstbar i det aktuella arbetet.
Läkarundersökning vid arbete med esterplast
39 §
Arbetsgivaren skall erbjuda arbetstagarna läkarundersökning en-
ligt 33–35 §§ vid arbete med armerad esterplast.
Läkarundersökning skall förutom det som föreskrivs i 34 § inriktas mot
symtom från centrala och perifera nervsystemet. Regler om läkarunder-
sökning enligt första stycket gäller inte om exponeringsmätning visat att
AFS 2005:6
17
halten styren är lägre än 1/5 av tillämpligt hygieniskt gränsvärde enligt
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om hygieniska gränsvärden och åtgärder
mot luftföroreningar.
40 §
Läkarundersökning skall också erbjudas arbetstagare med högst
sex års mellanrum efter det att arbete, som föranleder undersökning, på-
börjats. Läkarundersökning skall främst inriktas mot symtom från cen-
trala och perifera nervsystemet samt mot förhållanden och symtom som
tillkommit sedan föregående undersökning.
Arbeten som innebär stor fysisk påfrestning
Höjdarbete i master och stolpar
Läkarundersökning
41 §
Regler om läkarundersökning gäller när det ställs krav på medi-
cinsk kontroll i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om mast- och stolparbete.
42 §
Läkarundersökning enligt 43 § skall genomföras för arbetstagare
som utför höjdarbete i master och stolpar:
– inom tolv månader innan höjdarbete påbörjas första gången,
– innan höjdarbete återupptas, om mer än tolv månader gått sedan den
senaste läkarundersökningen,
– före fortsatt höjdarbete för den som råkat ut för sjukdom, olycksfall
eller annan händelse, som kan leda till ökad risk för ohälsa eller olycks-
fall vid höjdarbete.
43 §
Läkarundersökningen skall omfatta anamnes med särskild inrikt-
ning på sjukdom eller annan ohälsa som kan ge akut medvetandepåver-
kan eller orsaka annan plötslig svaghet.
Undersökningen skall också omfatta fysikaliskt rutinstatus med bestäm-
ning av blodtryck och benägenhet för ortostatisk reaktion, bedömning av
hjärt- och lungstatus samt arbetsprov med EKG-registrering.
Arbetsprov med EKG-registrering (arbets-EKG) görs med kliniskt fysiolo-
gisk metodik genom registrering av elektrokardiogram under maximal
arbetsbelastning. Läkare och beredskap för hjärt–lungräddning skall fin-
nas tillgängliga vid undersökningen.
Undersökningens omfattning och inriktning i övrigt skall vara sådan, att
den kan ligga till grund för en tjänstbarhetsbedömning.
44 §
Periodisk läkarundersökning skall genomföras med högst tolv må-
naders mellanrum räknat från den dag arbetet påbörjades och inriktas på
sådant som inträffat sedan föregående läkarundersökning och som kan
AFS 2005:6
18
påverka den undersöktes tjänstbarhet i höjdarbete. Undersökningen skall
i övrigt ha samma omfattning och innehåll som läkarundersökning enligt
43 §, med följande undantag:
– den som är under 40 år behöver genomgå arbetsprov med EKG-regist-
rering endast vart femte år.
– den som fyllt 40 år men inte 50 år behöver genomgå sådant arbetsprov
endast vartannat år.
45 §
Arbetstagare, som vid läkarundersökning enligt 43 § eller 44 § vi-
sat sjuklighet eller svaghet, som innebär en ökad risk för ohälsa eller
olycksfall vid höjdarbete i master och stolpar, är ej tjänstbar i sådant ar-
bete.
Rök- och kemdykning
Läkarundersökning
46 §
Regler om läkarundersökning och om krav på fysisk arbetsförmåga
gäller när det ställs krav på medicinsk kontroll i Arbetsmiljöverkets före-
skrifter om rök- och kemdykning.
47 §
Läkarundersökning enligt 48 § skall genomföras för arbetstagare
som utför arbete som rök- eller kemdykare:
– inom sex månader innan arbetet påbörjas första gången,
– innan arbete med rök- och kemdykning återupptas, om mer än tolv
månader gått sedan senaste läkarundersökningen,
– före fortsatt arbete för den som råkat ut för sjukdom, olycksfall eller
annan händelse som kan medföra ökad risk för ohälsa eller olycksfall
vid rök- och kemdykning.
48 §
Läkarundersökningen skall omfatta:
– bestämning av fysisk arbetsförmåga enligt 51 §,
– arbetsprov med EKG-registrering,
– vad som i övrigt behövs för att bedöma om arbetstagaren med hänsyn
till sitt hälsotillstånd bör arbeta med rök- eller kemdykning.
Arbetsprov med EKG-registrering (arbets-EKG) görs med kliniskt fysiolo-
gisk metodik genom registrering av elektrokardiogram under maximal
arbetsbelastning. Läkare och beredskap för hjärt–lungräddning skall fin-
nas tillgängliga vid undersökningen.
Undersökningens omfattning och inriktning i övrigt skall vara sådan, att
den kan ligga till grund för en tjänstbarhetsbedömning.
AFS 2005:6
19
49 §
Periodisk läkarundersökning skall genomföras med högst tolv må-
naders mellanrum räknat från den dag arbetet påbörjades, med följande
undantag:
– Den som är under 40 år behöver genomgå arbetsprov med EKG-regist-
rering endast vart femte år.
– Den som fyllt 40 år men inte 50 år behöver genomgå sådant arbets-
prov endast vartannat år.
Läkarundersökningen skall vara av samma omfattning som anges i 48 §.
50 §
Arbetstagare som vid läkarundersökning enligt 48 § eller 49 § visat
sjuklighet eller svaghet, som innebär en ökad risk för ohälsa eller olycks-
fall vid rök- och kemdykning, är ej tjänstbar i sådant arbete.
Krav på fysisk arbetsförmåga
51 §
Arbetstagare som rök- eller kemdyker skall ha god fysisk arbetsför-
måga.
Den fysiska arbetsförmågan bestäms genom gång på rullband i sex mi-
nuter med hastigheten 4,5 km/tim och lutningen 8° mot horisontalplanet
eller annan kombination av hastighet och lutning, som ger minst samma
belastning (syreupptagningsförmåga, VO
2
).
Arbetstagaren skall under provet vara iförd full larmutrustning utom and-
ningsmask. Stövlar kan ersättas med gymnastikskor. Totalvikten av den
utrustning som bärs under provet skall vara 24 ± 0,5 kg.
Den som, vid bestämning av fysisk arbetsförmåga, inte kan prestera
minst ovan angivna tider och belastningar under de angivna provförut-
sättningarna får inte rök- eller kemdyka.
Dykeriarbete
Läkarundersökning
52 § Regler om läkarundersökning gäller när det ställs krav på medi-
cinsk kontroll i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om dykeriarbete.
53 § Läkarundersökning enligt 54 § skall genomföras för arbetstagare
som utför dykeriarbete:
– inom tolv månader innan dykeriarbete påbörjas första gången,
– innan dykeriarbete återupptas, om mer än fem år eller, för den som
fyllt 40 år, två år gått sedan den senaste läkarundersökningen,
AFS 2005:6
20
– före fortsatt arbete för den som råkat ut för sjukdom, olycksfall eller
annan händelse som kan medföra ökad risk för ohälsa eller olycksfall
vid dykeriarbete.
För den som vid enstaka tillfällen omhändertar akut sjuk patient i tryck-
kammare räcker det om arbetsgivaren ordnar med läkarundersökning
snarast efter det första tillfället i tryckkammararbete.
54 § Läkarundersökningen skall omfatta anamnes med särskild inrikt-
ning på sjukdom eller annan ohälsa som kan medföra ökad risk för
ohälsa eller olycksfall vid dykeriarbete.
Undersökningens omfattning och inriktning i övrigt skall vara sådan, att
den kan ligga till grund för en tjänstbarhetsbedömning.
55 § Periodisk läkarundersökning skall genomföras för den som är un-
der 40 år minst vart femte år. För den som är över 40 år skall periodisk lä-
karundersökning genomföras minst vartannat år. Undersökningarna skall
vara av samma omfattning som anges i 54 §.
56 § Arbetstagare som vid läkarundersökning enligt 54 § eller 55 § visat
sjuklighet eller svaghet, som vid dykeriarbete innebär en ökad risk för
ohälsa eller olycksfall, är ej tjänstbar i sådant arbete.
Arbete med vibrationsexponering
Läkarundersökning
57 § Regler om läkarundersökning gäller när det ställs krav på medi-
cinsk kontroll i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om vibrationer.
58 § Läkarundersökning enligt 59 § skall genomföras innan arbete med
vibrationer som kräver läkarundersökning påbörjas för första gången.
Har motsvarande undersökning ägt rum inom tolv månader före arbetets
början behöver den dock inte upprepas.
59 § Läkarundersökningen skall minst omfatta:
– yrkesanamnes,
– uppgift om tidigare sjukdomar,
– uppgift om läkemedelsanvändning och tobaksbruk,
– anamnes gällande vibrationsrelaterade symtom, deras debut, frek-
vens, allvarlighetsgrad, utbredning och relation till exponering.
60 § Vid arbete som innebär exponering för vibrationer till hand och
arm skall läkarundersökningen utöver vad som anges i 59 § omfatta en
riktad undersökning av kärl, hud och nerver i händer och armar samt
muskuloskeletal undersökning av händer, armar, skuldror och nacke.
AFS 2005:6
21
Vid arbete som innebär exponering för helkroppsvibrationer skall läkar-
undersökningen, utöver vad som anges i 59 §, omfatta en riktad under-
sökning av ryggen.
61 § Periodisk läkarundersökning med samma innehåll som 59–60 §§
skall genomföras med högst tre års mellanrum efter det att vibrationsex-
ponerat arbete påbörjats. Varannan periodisk undersökning, dock inte
den första, får ersättas med en enklare hälsoundersökning eller ett fråge-
formulär avsett för screening av vibrationsskada.
62 § Läkarundersökning enligt 59 § och 60 § skall också omfatta dem
som vid hälsoundersökning eller i frågeformuläret enligt 61 § visat tecken
på vibrationsskada.
Detsamma gäller dem som i annat sammanhang uppgett nya symtom el-
ler visat tecken på vibrationsskada och anmält detta till arbetsgivaren.
Nattarbete
Läkarundersökning
63 § Läkarundersökningen omfattar arbetstagare i nattarbete. Härmed
avses arbetstagare, som normalt utför minst tre timmar av dygnets ar-
bete om natten eller som sannolikt kommer att fullgöra minst 38 % av
årsarbetstiden om natten. Reglerna i 63–67 §§ gäller inte vid tillfälligt
nattarbete som inte beräknas överstiga tre månader.
64 § Som natt betraktas i dessa föreskrifter varje period om sju timmar
som innefattar tiden 00.00–05.00.
65 § Arbetsgivare skall erbjuda läkarundersökning innan nattarbete på-
börjas första gången. Har motsvarande undersökning ägt rum inom ett år
före arbetets början behöver den dock inte upprepas.
Periodisk läkarundersökning skall erbjudas med sex års mellanrum räk-
nat från den dag nattarbete påbörjades med följande undantag:
– med tre års mellanrum när arbetstagaren fyllt 50 år.
66 § Läkarundersökningen skall minst omfatta yrkesanamnes, sjuk-
domsanamnes, relevanta uppgifter om medicinering och sociala förhål-
landen samt fysikaliskt rutinstatus. För övrigt skall undersökningen om-
fatta vad som bedöms vara relevant för att belysa om arbetstagaren lö-
per särskilda risker för ohälsa eller olycksfall genom nattarbete.
AFS 2005:6
22
67 § Periodisk läkarundersökning skall omfatta vad som anges i 66 §
men främst inriktas på sådant, som inträffat sedan den senaste läkarun-
dersökningen och som kan ha betydelse för arbetstagarens förutsätt-
ningar för fortsatt nattarbete utan risk för ohälsa och olycksfall.
Bestämmelser om straff
68 § Bestämmelserna i 6, 13, 15, 17, 22 första stycket, 28, 30, 33, 37, 39
första stycket, 42, 44, 47, 49, 53, 55, 58, 61 och 65 §§ utgör föreskrifter en-
ligt 4 kap. 5 § arbetsmiljölagen.
Bestämmelserna i 9 § utgör föreskrifter enligt 4 kap. 7 § samma lag.
Bestämmelserna i 10 § utgör föreskrifter enligt 4 kap. 8 § samma lag.
Brott mot nu nämnda föreskrifter kan enligt 8 kap. 2 § första stycket 2,
arbetsmiljölagen medföra böter.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 2005. Dock träder inte 8 § i kraft
förrän 1 januari 2008.
Övergångsvis, dock längst till den 1 januari 2008, får den fysiska arbets-
förmågan enligt 51 § bestämmas genom cykling på cykelergometer un-
der sex minuter med belastningen 200 W.
Den 1 juli 2005 upphävs Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om
AFS 1997:8
Medicinsk kontroll av nattarbetande samt
AFS 2000:7
Medicinsk kontroll vid kadmiumarbete.
Den som före den 1 juli 2005 var sysselsatt i ett arbete som omfattas av
dessa föreskrifter, men där det tidigare saknats krav på medicinska kon-
troller, skall genomgå periodiska läkarundersökningar enligt dessa reg-
ler. Den första kontrollen skall genomföras vid tidpunkten för närmast
kommande periodiska läkarundersökning, räknat från den dag arbetet
påbörjades.
För den som före den 1 juli 2005 var sysselsatt i ett arbete som omfattas
av dessa föreskrifter där det tidigare funnits krav på medicinska kontrol-
ler, men där tidsintervall eller innehåll i dessa förändrats, gäller de nya
reglerna utan särskilda åtgärder. När tidpunkten för en kommande perio-
AFS 2005:6
23
disk läkarundersökning beräknas utgår man från den tidpunkt då föregå-
ende läkarundersökning genomfördes. Om periodisk läkarundersökning
ännu inte genomförts utgår man från tidpunkten för när arbetet påbörja-
des.
KENTH PETTERSSON
Ywonne Strempl
Maria Hagberg Forss
AFS 2005:6
24
Arbetsmiljöverkets allmänna råd om
tillämpningen av föreskrifterna om medicinska
kontroller i arbetslivet
Arbetsmiljöverket meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om medicinska kontroller i arbetslivet
(AFS 2005:6). Samråd har skett med Socialstyrelsen.
Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tving-
ande, utan deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna. De
skall upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven samt visa exempel på
praktiska lösningar och förfaringssätt samt ge rekommendationer, bak-
grundsinformation och hänvisningar.
Utgångspunkten för arbetsgivarens arbetsmiljöarbete är Arbetsmiljöver-
kets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete. Syftet med det syste-
matiska arbetsmiljöarbetet är att arbetsgivaren genom undersökning och
riskbedömning ska få klart för sig om det behövs åtgärder för att före-
bygga ohälsa och olycksfall i verksamheten. Vilka dessa åtgärder skall
vara framgår av föreskrifter från Arbetsmiljöverket.
Bakgrund
Bestämmelser om medicinska kontroller har tidigare funnits i olika
bransch- eller sakföreskrifter tillsammans med tekniska och yrkeshygieni-
ska regler. I dessa föreskrifter om medicinska kontroller i arbetslivet har
flertalet stadgade medicinska åtgärder sammanförts och kvar i de ur-
sprungliga föreskrifterna finns krav på att medicinska kontroller skall ge-
nomföras enligt bestämmelserna i dessa föreskrifter. Tidsintervall mellan
olika typer av undersökningar har i möjligaste mån samordnats. Medi-
cinsk kontroll vid exponering för vibrationer har tillkommit som en an-
passning till ett nytt EU-direktiv. Dessutom har det tillkommit regler och
råd om när det kan vara motiverat att genomföra medicinska kontroller
av andra skäl.
Kraven i denna författning riktas, med undantag av 11 §, mot arbetsgiva-
ren. De medicinska undersökningarna inklusive eventuella tjänstbarhets-
bedömningar utförs dock av behörig medicinsk personal vars skicklighet
och kompetens arbetsgivaren får förlita sig på. En del medicinska fackut-
tryck finns med i denna författning som anvisningar till den medicinska
personalen som skall genomföra de medicinska undersökningarna. Om
dessa inte förklarats i den löpande texten har de i regel tagits med i en
särskild ordlista.
AFS 2005:6
25
Tillämpningsområde
Till 1 § I 3 kap. 12 § arbetsmiljölagen finns ett ansvar för den som hyr in
arbetskraft. Ansvaret gäller när en arbetsgivare mot ersättning ställer ar-
betskraft, som är anställd hos honom, till en inhyrares förfogande för att
utföra arbete som hör till inhyrarens verksamhet. Inhyraren utövar den
direkta arbetsledningen. För det arbete som utförs hos inhyraren har
denne därför ett ansvar som i stort motsvarar arbetsgivarens ansvar. Han
skall vidta samma arbetsmiljöåtgärder som han skulle ha vidtagit för
egen anställd personal såvitt gäller åtgärder som behövs under inhyr-
ningstiden. Enligt 1 § likställs inhyrare med arbetsgivare.
Arbetsgivaren är enligt 3 och 4 §§ ansvarig för att ordna med medicinska
kontroller av arbetstagarna. När det gäller läkarundersökning och perio-
disk biologisk exponeringskontroll som skall ske med regelbundna inter-
vall, innebär bestämmelserna att arbetsgivare och inhyrare båda har an-
svar för att dessa genomförs under den tid inhyrningen varar. Det är vik-
tigt att det vid avtalet mellan arbetsgivare och inhyrare klart framgår vem
som ska se till att de medicinska kontroller som krävs, genomförs under
den tid inhyrningen varar.
Av 1 kap. 3 § arbetsmiljölagen framgår att den som genomgår utbildning,
vid tillämpning av bl.a. 4 kap. 5 § (som handlar om medicinsk kontroll),
också är likställd med arbetstagare.
Arbetsmiljölagen gäller varje verksamhet i vilken arbetstagare utför ar-
bete för arbetsgivares räkning (med undantag för arbete som utförs i ar-
betsgivarens hushåll). Detta innebär att arbetsmiljölagen är tillämplig på
arbete, som bedrivs i Sverige, oberoende av om den som driver verksam-
heten är svensk eller utländsk medborgare och oavsett om det är fråga
om svensk eller utländsk arbetstagare.
Definitioner
Till 2 §
Medicinsk kontroll
Om vaccinationer och andra förebyggande medicinska åtgärder vid risk
för smitta finns regler i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om mikrobiolo-
giska arbetsmiljörisker.
Biologisk exponeringskontroll
Bestämning av bly och kadmium i blod är exempel på biologisk expone-
ringskontroll.
AFS 2005:6
26
Indirekta mätningar av ett ämne som tas upp i kroppen kan vara bestäm-
ningar av olika biologiska markörer, t.ex. kända omvandlingsprodukter
(metaboliter) från ämnet i blod, urin eller utandningsluft.
Biologiska gränsvärden
I föreskrifterna finns biologiska gränsvärden för bly i blod och kadmium i
blod.
Läkarundersökning
Vid läkarundersökning är det angeläget att patienten ges tid att samtala
med läkaren. Läkarundersökningen kan enligt särskilda krav utmynna i en
tjänstbarhetsbedömning. Se också kommentarer till 8 §.
Hälsoundersökning
En hälsoundersökning kan t.ex. också genomföras med syfte att finna
personer som bör bli föremål för läkarundersökning. Hälsoundersök-
ningar kan då användas som ett hälsoövervakningsinstrument för grup-
per av arbetstagare utan någon koppling till uppföljande läkarundersök-
ningar. Det kan förekomma att sådana undersökningar bara omfattar
skriftliga enkäter. Det är då viktigt att de enkätfrågor som kommer till an-
vändning är väl validerade, dvs. att de visats kunna kartlägga den ohälsa
man vill studera.
Tjänstbarhetsbedömning
Även om arbetstagaren bedöms vara tjänstbar kan dock vissa villkor stäl-
las för att denne skall få sysselsättas i det arbete som är anledningen till
undersökning. Sådana villkor kan t.ex. innebära krav på tätare läkarun-
dersökningar eller tjänstbarhet endast i vissa specificerade arbetsuppgif-
ter.
Ordna med (medicinsk kontroll)
Motsvarar arbetsmiljölagens ”föranstalta om läkarundersökning” och
innebär förutom att arbetsgivaren organiserar, och erbjuder medicinsk
kontroll också att det enligt 4 § inte medför några kostnader för arbetsta-
garen att genomgå dem.
AFS 2005:6
27
Generella regler om medicinska kontroller
Till 3 §
Generella principer
Enligt arbetsmiljölagen 3 kap. 2 § skall arbetsgivaren vidta alla åtgärder
som behövs för att förebygga att arbetstagaren utsätts för ohälsa eller
olycksfall. Risker i arbetsmiljön bör alltid i första hand åtgärdas genom
förebyggande arbetsmiljöåtgärder riktade mot fysiska, psykologiska och
sociala faktorer.
Om risker för ohälsa och olycksfall ändå kvarstår bör arbetsgivaren över-
väga behovet av medicinska kontroller i syfte att förebygga dessa risker.
Indikationer på otillräcklig effekt av arbetsmiljöåtgärder kan vara inträf-
fade skador i den egna verksamheten eller i andra företag med liknande
verksamhet eller en allmän erfarenhet av att en verksamhet av det aktu-
ella slaget innehåller arbetsuppgifter och arbetsmoment som innebär ris-
ker för ohälsa och olycksfall och som är svåra att få bort eller minska. Yt-
terligare motiv för medicinska kontroller kan ibland vara att det uppkom-
mit nya förhållanden i verksamheten genom ändringar i produktion, ar-
betsrutiner, bemanning etc.
Olyckshändelser, läckage, produktionsstörningar eller annat som miss-
tänks ha gett upphov till hälsofarliga utsläpp, strålning, fysiska eller psy-
kiska belastningar eller andra risker kan också vara ett skäl att genomföra
medicinska kontroller av de personer som bedöms ha varit utsatta för
den aktuella exponeringen.
För att medicinska kontroller skall vara motiverade som ett led i arbets-
miljöarbetet behöver de vara inriktade mot de risker i arbetsmiljön som
motiverar dem. Syftet med kontrollerna kan vara något av följande:
– att upptäcka tidiga tecken på ohälsa i arbetsmiljön,
– att som ett komplement till yrkeshygieniska bedömningar genomföra
biologisk exponeringsmätning genom analys av kroppsvätskor såsom
blod, urin, saliv eller utandningsluft,
– att skydda särskilt känsliga personer från risken att utsättas för skador,
– att säkerställa att arbetstagaren har tillräcklig fysisk och/eller psykisk
arbetsförmåga i de särskilda fall då arbetet genom sin natur innebär
extrema fysiska eller psykiska påfrestningar och risker som inte går att
eliminera helt genom arbetsmiljöåtgärder samt
– att förebygga olycksfallrisker som betingas av vissa medicinska till-
stånd t.ex. nedsatt omdöme eller reaktionsförmåga hos fordonsförare.
Medicinska kontroller kan också verka förebyggande genom att de tydlig-
gör riskerna i arbetet för arbetstagarna. Information kan då lämnas om
AFS 2005:6
28
t.ex. arbetsteknik som förebygger risker eller om symtom som kan vara
tidiga tecken på ohälsa genom den aktuella risken.
Det är samtidigt viktigt att vara medveten om att människokroppen har
ett begränsat antal sätt att reagera på olika former av påfrestningar av fy-
sisk eller psykisk natur. Ett visst symtom kan oftast ha många helt olika
orsaker eller förklaringar och behöver inte alltid vara förorsakat av risk-
faktorer i arbetsmiljön. Trötthet, huvudvärk, yrsel, illamående, stickningar
och domningar kan någon gång vara tecken på akut påverkan av kemiska
hälsofarliga ämnen, men det är vanligare att de har samband med psy-
kiska belastningar av olika slag.
För att underlätta bedömningen av symtom kan det vara lämpligt att ge-
nomföra medicinska kontroller innan ett nytt arbete påbörjas och sedan
med vissa intervall. Man bör också uppmana arbetstagaren att åter-
komma om det skulle uppträda besvär som kan misstänkas vara relate-
rade till arbetet.
Om resultaten från en medicinsk kontroll enligt 3 § visar att det har upp-
kommit skada på grund av faktorer i arbetsmiljön, är det viktigt att arbets-
givaren förnyar sin undersökning av arbetsförhållandena och sin riskbe-
dömning samt vidtar sådana arbetsmiljöåtgärder att ohälsa av samma
anledning inte kan uppstå igen.
Kemiska ämnen
Alla kemiska ämnen som kommer in i kroppen kan vara hälsofarliga om
bara dosen är tillräckligt hög. Med hälsofarliga ämnen menas ämnen där
även exponering för låga doser kan medföra en påverkan. Främmande
ämnen kan tas upp i kroppen genom inandning (inhalering), hudkontakt
eller nedsväljning. Genom blodomloppet transporteras de sedan till olika
organ i kroppen. I de flesta organ, men särskilt i levern, sker sedan ofta
en metabolisering – en kemisk omvandling – av ämnet ifråga till mer vat-
tenlösliga produkter som lättare kan försvinna ur kroppen. Ibland kan det
också bildas mer hälsofarliga mellanprodukter. Utsöndringen ur kroppen
sker främst via urinen, gallvägarna eller utandningsluften. En del främ-
mande ämnen kan lagras i olika organ. Miljögifter och vissa organiska
lösningsmedel kan lagras t.ex. i fettväv, några metaller i skelettet eller
njurarna. Det kan innebära större risker för ohälsa vid upptag av fettlös-
liga ämnen därför att dessa elimineras långsamt. Andra ämnen t.ex. kad-
mium lämnar också kroppen mycket långsamt.
När hälsofarliga ämnen kommer i kontakt med vävnaderna i kroppen kan
skador uppkomma. Lungor, hud, lever, njurar/urinvägar och blodbil-
dande organ kan vara särskilt utsatta. Förutom organskador kan det t.ex.
AFS 2005:6
29
uppkomma överkänslighet (sensibilisering), genetiska skador, cancer och
fosterskador. Några klassiska exempel på hälsofarliga ämnen är vissa
metaller, organiska lösningsmedel, retande eller kvävande gaser, be-
kämpningsmedel och fibrosframkallande damm. Hälsofarliga ämnen kan
även förekomma i plast- och gummiprodukter. För några av dessa äm-
nen finns det regler om obligatoriska medicinska kontroller i dessa före-
skrifter.
En uppfattning om riskerna för ohälsa eller olycksfall i den aktuella ar-
betsmiljön kan uppnås genom jämförelser av aktuella lufthalter med gäl-
lande hygieniska gränsvärden. I dagens svenska arbetsmiljöer är det
mindre vanligt med exponeringar för lufthalter av hälsofarliga ämnen
som kan förväntas medföra risk för långsiktiga skador. Ett undantag är
uppkomst av hud- och luftvägsallergier som inte är ovanliga i vissa mil-
jöer. Hudexponering och upptag genom huden är svårare att bedöma
men även här kan Arbetsmiljöverkets föreskrifter om hygieniska gräns-
värden och åtgärder mot luftföroreningar vara en hjälp vid bedömning av
riskerna.
Det förekommer sällan sådan hög exponering för kemiska ämnen i
Sverige idag att vanliga blodprover (rutinblodstatus) ger utslag. Avvi-
kande laboratorievärden hos enskilda individer har oftare andra förkla-
ringar. Om sådana prover skall genomföras av arbetsmiljöskäl bör de gö-
ras som gruppjämförelser. Ett tillvägagångssätt kan vara att göra jämfö-
relser mellan grupper av exponerade och oexponerade arbetstagare.
Man kan också göra jämförelser av prover tagna före respektive efter en
arbetsperiod hos en grupp arbetstagare som exponeras för en misstänkt
skadligt kemiskt ämne. För planläggning och tolkning av sådana statis-
tiska jämförelser bör yrkesmedicinsk eller epidemiologisk expertis rådfrå-
gas.
Att mäta exponering med biologiska prover
Biologisk exponeringskontroll innebär mätning av ett kemiskt ämnes
upptag i kroppen. Analys av ämnet eller en omvandlingsprodukt (meta-
bolit) i kroppsvätskor såsom blod, urin eller saliv samt utandningsluft,
kan ge information om hur mycket av ett eller flera ämnen som tagits upp
i kroppen. Till skillnad mot mätningar i luft s.k. exponeringsmätningar
(för jämförelse med hygieniskt gränsvärde) kan analys av biologiska pro-
ver ge möjlighet att bedöma upptag genom huden, otäta andningsskydd
och ökat upptag genom fysiskt tungt arbete samt fritidsexponeringar. De
kan också ge en uppfattning om exponeringen vid t.ex. olyckor där expo-
neringsmätningar i luft är omöjliga att genomföra.
AFS 2005:6
30
En osäkerhetsfaktor är dock att ämnesomsättningen mellan olika indivi-
der varierar vilket kan innebära att höga halter av en omvandlingspro-
dukt kan betyda att en snabb nedbrytning/avgiftning har skett. Hos någon
annan kan en långsam nedbrytning ske vilket ger lägre halter av omvand-
lingsprodukten vid samma exponering. Trots att analyser av kroppsväts-
kor kan ge ett mått på individens verkliga upptag är sambandet mellan
analysresultaten och hälsoeffekter ofta sämre kända än mellan uppmätta
lufthalter i arbetsmiljön och hälsoeffekter.
Genom att mätvärden från biologisk exponeringskontroll även speglar
sidoexponeringar (dvs. andra exponeringar än de från arbetsmiljön), t.ex.
kadmium från tobaksrökning, kvicksilver från insjöfisk etc., kommer så-
dana mätvärden, förutom att uppmärksamma på möjliga yrkeshygieni-
ska brister i arbetsmiljön även att ha att betydelse för individrelaterade
riskbedömningar och arbetsmiljöåtgärder.
Bindande biologiska gränsvärden finns i Sverige bara för metallerna bly
och kadmium. Detta hindrar inte att biologisk provtagning även i andra
fall kan vara ett värdefullt komplement till yrkeshygieniska exponerings-
mätningar i luft.
För några ämnen, främst tungmetallerna bly, kadmium, kvicksilver och
för arsenik finns det goda möjligheter till riskanalys med hjälp av biolo-
gisk exponeringskontroll (urin eller blodanalyser). Det gäller även för kol-
monoxid, genom analys av COHb i blodet.
Några andra tillfällen där biologisk exponeringskontroll kan komma i
fråga är vid exponering för bensen (bensen i utandningsluft eller U-fe-
nol), cyanid (U-SCN), diisocyanaterna HDI, NDI, TDI och MDI, fluorider
(U-fluorid), ftalsyraanhydrider av olika typer, krom (U-Cr), nikotin i to-
baksrök (U-kotinin), N-metylpyrrolidon (U-2-hydroxymetylsuccinimid),
organiska fosforsyraestrar (Ery-acetylcholinesteras), PAH (U-1-hydroxy-
pyren), PCB (S-CB153), styren (U-mandelsyra, U-fenylglyoxylsyra) och
xylen (U-metylhippursyra). Produkterna som analyseras är skrivna inom
parentes. Andra exempel på biologiska exponeringsmarkörer finns i bl.a.
ACGIHs Biological exposure indices.
Innan en biologisk exponeringskontroll genomförs är det angeläget att
beställaren har klart för sig hur analysresultaten skall värderas och hante-
ras. Det är också viktigt att analyserande laboratorium kontaktas angå-
ende provtagningsförhållandena, inte minst provtagningstid i förhållan-
den till exponeringen, hållbarhet och lagring av prover m.m.
En del av analyserna som exemplifieras ovan är mer lämpade i forsk-
ningssammanhang än för rutinmässig exponeringsövervakning. Infor-
mation om analyser för biologisk provtagning ges t.ex. vid de yrkes- och
AFS 2005:6
31
miljömedicinska klinikernas laboratorier, Arbetslivsinstitutet i Umeå, In-
stitutet för miljömedicin i Solna (IMM) och vid större kliniskt kemiska la-
boratorier.
Damm
I vissa typer av arbeten kan det finnas risker för skador på lungor och luft-
vägar på grund av inandning av damm/partiklar. Det kan gälla partiklar
som bildas vid t.ex. svetsningsarbete, sotningsarbete, arbete inom gum-
miindustrin eller arbeten som innebär exponering för miljötobaksrök
(passiv rökning). För sådana situationer kan man, efter genomförd riskbe-
dömning, överväga att genomföra återkommande spirometriska under-
sökningar med regelbundna tidsintervall. Sådana undersökningar kan
också genomföras om någon arbetstagare får besvär.
Biologiska agens
Arbeten som innebär risk för smitta, toxinpåverkan och överkänslighet
orsakad av exponering för biologiska agens, t.ex. bakterier, virus, mögel-
svampar och endotoxiner regleras i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om
mikrobiologiska arbetsmiljörisker. I dessa finns regler och råd om före-
byggande åtgärder t.ex. vaccinationer. Som framgår av dessa föreskrif-
ter, kan hälsokontroller och läkarundersökningar också krävas enligt t.ex.
smittskydds- och livsmedelslagstiftning.
Optisk och elektromagnetisk strålning
Utomhusarbete ger exponering för ultraviolett (UV-) strålning från sol-
ljus. I första hand påverkas öga och hud. Akut överexponering ger bränn-
skadad hud med rodnad, övergående hudförtjockning och pigmentering.
I ögat kan cellerna över hornhinnan skadas. Det uppkommer en akut ke-
ratit (inflammation i ögats hornhinna) med starka smärtor och rodnad.
Dessutom kan UV-bestrålning minska kroppens immunförsvar. Långtids-
effekter kan vara åldrad pergamentliknande hud och hudcancer. I ögat
kan det utvecklas grumling av linsen (grå starr eller katarakt).
Det finns även artificiella UV-källor som kan behöva beaktas. Trasiga
skydd för halogenlampor eller service av mätinstrument som använder
UV-ljus är ibland förbisedda exponeringar.
Råd om solbadande – försiktig solning – täckande klädsel och uppmärk-
samhet på hudförändringar kan vara motiverade för de flesta personer
men särskilt i arbete som innebär ökad UV-exponering från solljus eller
artificiella UV-källor.
AFS 2005:6
32
Otillräcklig belysning, liksom bländande ljus, kan medföra besvär från
ögon och muskulatur runt ögat och i nacken. Flimmer t.ex. från äldre lys-
rör har rapporterats ge upphov till mer diffusa symtom såsom trötthet
och huvudvärk. Detta även om flimret inte går att uppfatta med ögat.
Laserstrålning kan orsaka skada på all biologisk vävnad via olika meka-
nismer. Dessa kan vara tryckvågseffekter, termiska effekter och fotoke-
miska effekter som uppstår beroende av strålningens våglängd, effekttät-
het, pulslängd m.m. Allvarliga skador uppstår då mycket energi på kort
tid absorberas av vävnaden så att cellvätska förångas och cellerna
sprängs. Ögats lins och näthinna kan på så sätt också skadas allvarligt.
Den vanligaste akuta skadetypen för både öga och hud är dock brännska-
dor. Risk för ögonskada finns också vid lägre exponeringar. Om någon
utsätts för sådan laserstrålning att ögat exponeras för värden över maxi-
mal tillåten exponering (MTE) är det nödvändigt att genomföra ögonun-
dersökning. Arbete med sådana tekniska anordningar som är avsedda att
alstra laserstrålning regleras i föreskrifterna om laser.
Elektromagnetiska fält kan, om fältstyrkorna är tillräckligt höga, ge upp-
hov till uppvärmning av kroppsvävnader (högre frekvenser, över 100 kHz)
samt symtom från nervsystemet i form av övergående muskelryckningar
(frekvenser lägre än 100 kHz). Internationellt överenskomna gränsvärden
skyddar mot dessa effekter. Vissa arbeten kan ge exponeringar som över-
skrider gränsvärden. Exempel på sådana arbeten är arbete med elsvets-
utrustning, diatermi samt arbete nära antenner och radarutrustning. Per-
soner med implantat i metall eller med pacemaker kan behöva skyddas
mot exponeringar för starka elektromagnetiska fält.
Hälsorisker vid långtidsexponering för lågfrekventa elektromagnetiska
fält är omdiskuterade. Det finns studier som talar för samband med can-
cer, främst leukemi och hjärntumörer eller med utveckling av demens.
Men flertalet publicerade studier anses tala emot sådana samband. Sam-
tidigt är befolkningens exponering för vissa typer av fält för kort för att
frågan skall kunna avgöras med full säkerhet. Det är möjligt att reducera
exponeringen för strålning (mikrovågor) från mobiltelefoner mot huvu-
det 50–100 ggr (till 1/50–1/100) genom att använda s.k. ”handsfree” ut-
rustning i stället för att hålla telefonen mot örat.
Några rekommendationer om meningsfulla riktade hälsokontroller av ex-
ponerade för elektromagnetiska fält kan inte ges i dagsläget. Personer
som känner besvär i närheten av elektrisk utrustning, ”el-känslighet” bör
utredas medicinskt bland annat för att utesluta andra behandlingsbara
sjukdomar.
AFS 2005:6
33
Joniserande strålning
Statens strålskyddsinstitut har regler om dosgränser och har också utfär-
dat föreskrifter om läkarundersökning för arbete med joniserande strål-
ning. Skador på nervsystemet, blodbildande organ, hud och slemhinnor
samt cancer och fosterskador är väl kända risker vid höga exponeringar.
Men dagens exponeringar inom årsdosgränserna kan t.ex. inte spåras i
blodbilden, utan läkarundersökningarnas syfte är förebyggande och ett
sätt att avgöra om den enskilde arbetstagarens hälsotillstånd kan utgöra
ett hinder i arbetet. Undersökningarnas omfattning finns väl beskrivna i
strålskyddsinstitutets föreskrifter och i kommentarerna till dem. Gravida
kvinnor har rätt till omplacering till arbete utan joniserande strålning un-
der graviditeten.
Någon gång kan ett ämne som emitterar joniserande strålning ha en ke-
misk toxisk verkan som är starkare än effekterna av strålningen. Det gäl-
ler t.ex. utarmat uran. För detta ämne är njurskada den kritiska effekten,
dvs. den effekt som uppträder vid lägst dos.
Buller och vibrationer
Effekter av buller, hörselskador, tinnitus och stressrelaterade besvär, be-
skrivs i föreskrifterna om buller. Utöver de lagstadgade hörselundersök-
ningarna kan läkarundersökningar riktade mot effekter av långvarig
stress såsom hypertoni (högt blodtryck) och hjärtkärlsjukdom övervägas.
Vissa kemiska ämnen, ototoxiska ämnen, kan ha effekt på hörseln. Lös-
ningsmedel, vissa metaller (bly, kvicksilver och mangan) och andnings-
hämmande ämnen (kolmonoxid och cyanid) har negativa effekter. En
samtidig exponering för buller, styren och toluen ökar risken för hörsel-
skador 10–20 ggr jämfört med endast bullerexponering. Även andra fak-
torer som högt blodtryck, högt kolesterolvärde, tobaksrökning och vissa
läkemedel som neomycin och salicylater kan öka risken för hörselned-
sättning vid bullerexponering.
Hälsoproblem genom vibrationer beskrivs och regleras i ett särkilt avsnitt
i dessa föreskrifter.
Extremt klimat
Exponering för stark värme eller kyla innebär påfrestningar på kroppen.
Som ett skydd mot uppvärmning aktiveras svettkörtlarna och blodet leds
ut i huden för att kylas bättre. Stark svettning leder till vätskeförluster
som behöver ersättas med dryck. Att upprätthålla saltbalansen ställer
ökade krav på njurfunktionen. Förändringen i blodcirkulationen belastar
AFS 2005:6
34
hjärtat. Problemen ökar om arbetet är tungt. Då producerar musklerna
extra värme och dessutom ökar kraven på hjärtfunktionen ytterligare ge-
nom att blodgenomströmningen till musklerna är ökad. Medicinska sjuk-
domstillstånd som nedsatt hjärt/kärl- eller njurfunktion kan behöva beak-
tas om arbetet innebär mer extrem värmebelastning. Även en tillfällig ex-
tra påfrestning som en övergående infektion kan motivera befrielse från
ett arbete som innebär värmebelastning, så länge konditionen är nedsatt.
Bästa skyddet mot värmebelastning – som inte kunnat elimineras med
tekniska åtgärder – är rikligt vätskeintag, minskad fysisk aktivitet och pau-
ser i icke värmebelastad miljö. Föreskrifterna om arbete i stark värme
reglerar sådana arbetssituationer.
Mycket långvarig exponering för värmestrålning, t.ex. vid arbete med
glasblåsning eller metallsmältning, kan bidra till grumling av ögats lins
och ökad risk för grå starr. Riskerna ökar när den infraröda komponenten
dominerar över det synliga ljuset. Genom god avskärmning av värme-
strålkällor kan problemet elimineras. Sannolikt är risken för starr låg i da-
gens svenska arbetsmiljöer.
Långvarig och kraftig exponering för kyla ger risker för generell nedkyl-
ning med medvetslöshet och död liksom risker för lokala förfrysningar.
Lämplig klädsel, fysisk aktivitet och avbrott i exponering i varma utrym-
men motverkar den generella nedkylningen. Exponering för kall luft, sär-
skilt i ansiktet, kan utlösa eller förvärra besvär vid kärlkramp. Det sker ge-
nom att blodtrycket stiger och belastar hjärtat samtidigt som det inte sker
någon ökad blodtillförsel till hjärtmuskeln. Det finns vissa misstankar om
att såväl långvarigt arbete i stark kyla som i stark värme kan bidra till upp-
komsten av åderförkalkning (arterioskleros) genom de påfrestningar på
kroppen som dessa exponeringar innebär.
Personer med tendenser till kärlsammandragning i fingrarna – vita fing-
rar eller s.k. Raynauds syndrom – kan få ökade besvär av detta även vid
måttlig nedkylning. Tidigare lokala köldskador ökar också risken för peri-
fer köldkänslighet.
Arbeten med risker för belastningsskador
Vissa typer av arbeten innebär särskilda risker för belastningsskador. Det
kan t.ex. gälla när det förekommer tung manuell hantering, ofta uppre-
pade arbetsmoment eller arbete i vridna eller på annat sätt extrema ar-
betsställningar. Även orörligt eller ensidigt arbete med statisk muskelbe-
lastning eller, tvärtom, extremt låg belastning kan ge problem. Riskerna
för belastningsbesvär ökar om arbetet samtidigt innebär en psykisk an-
spänning. Exponeringar som i sig utgör ogynnsamma belastningsfakto-
AFS 2005:6
35
rer och där samtidig vibrationsexponering ytterligare förstärker effekten
är ett annat exempel där det kan krävas skärpt uppmärksamhet på ris-
kerna för belastningsskador.
De biologiska skademekanismerna bakom belastningsbesvär är delvis
oklara. Inklämning av nervfibrer, överbelastning av vissa muskelfibrer
och/eller ansamling av vissa kemiska ämnen som ger upphov till mer
smärta och ytterligare frisättning av kemiska ämnen så att det uppkom-
mer s.k. onda cirklar, är modeller som diskuteras när det gäller besvär
från muskler och andra mjukdelar. Symtom kan vara smärtor och stelhet,
domningar och känselbortfall. Om en led blir för hårt belastad kan det
leda till förslitning av ledbrosket (artros).
Belastningsbesvär har en tendens att bli mycket långdragna när de väl
etablerats. Medicinska undersökningar kan ha funktionen att upptäcka ti-
diga tecken till besvär så att arbetsmiljön kan förbättras såväl för den en-
skilde arbetstagaren som – vid behov – för arbetskamraterna. Undersök-
ningarna kan också visa att det finns ett behov av arbetsanpassning. T.ex.
kan viss arbetsutrustning behöva anpassas till arbetstagarens kropps-
storlek, fysiska styrka eller eventuella handikapp.
Arbeten med extrem fysisk påfrestning
Vissa arbeten, som av säkerhetsskäl ställer stora krav på fysisk arbetsför-
måga, omfattas av obligatoriska krav på medicinska kontroller enligt reg-
ler i dessa föreskrifter. Andra jämförbara arbeten, utan generella krav på
medicinska kontroller, är t.ex. andra arbeten på hög höjd än de i master
och stolpar och arbeten som innebär klättring med hjälp av rep.
Arbeten med hög psykisk belastning
Att utsättas för höga krav i sin arbetsmiljö behöver i sig inte innebära nå-
got negativt för hälsan utan kan tvärtom vara en stimulans, förutsatt att
påfrestningarna känns hanterliga och är förhållandevis kortvariga, samt
att tillfälle till återhämtning finns. Men när kraven känns övermäktiga el-
ler när vi upplever långvarig frustration av andra skäl, kan det uppkomma
en rad negativa psykiska och fysiska reaktioner. Några sådana negativa
reaktioner är ångest/oro, muskelspänningar, depression, högt blodtryck,
höga blodfetter och försämrat immunförsvar. På senare år har forskare
inom området kommit att intressera sig för möjligheten att mäta biolo-
giska markörer för stress på grund av förhållanden i arbetsmiljön (Åker-
stedt T och Theorell T). Det gäller bl.a. vissa hormoner såsom kortisol i
saliv samt mått på hjärtfrekvens, blodtryck och muskelaktivitet. Meto-
derna i fråga är svåra att använda praktiskt därför att det finns stora indi-
AFS 2005:6
36
viduella variationer både mellan och inom individer. Det behövs mer
kunskap om normalvärden för kön, ålder m.m. samt hur uppmätta för-
ändringar korrelerar till uppkomst av sjukdom. Ändå kan biologiska
stressmarkörer vara ett intressant komplement till andra mått på brister i
den psykiska arbetsmiljön om det bedrivs som ett forsknings och utveck-
lingsprojekt och resultaten bedöms på gruppnivå. För att diagnostisera
stressrelaterad ohälsa kan hälsoundersökningar med enkätfrågor vara
värdefulla förutsatt att enkätfrågorna är väl validerade och avsedda för
ändamålet.
I avsnittet om nattarbete finns regler och information om den särskilda
påfrestning som det innebär att arbeta nattetid.
Arbeten med olycksrisker
Vissa arbeten kan innebära särskilda risker för olycksfall. Det kan t.ex.
gälla arbeten med att framföra fordon, hantering av farliga redskap eller
farliga ämnen och arbeten med fallrisker. Medicinska tillstånd som sän-
ker medvetandet eller omdömet liksom nedsatt syn och hörsel kan be-
höva beaktas i sådana riskutsatta arbeten. Ett särskilt problem utgör
missbruk av läkemedel eller droger som påverkar nervsystemet och
sinnesorganen. På vissa arbetsplatser har parterna kommit överens om
drogtester av arbetstagarna för att förebygga olycksfall. Drogtester kan
anses innebära ett intrång i den personliga integriteten hos den under-
sökte vilket måste vägas mot de risker för olycksfall som man vill försöka
förebygga. Arbetsgivare och arbetstagare skall enligt föreskrifterna om
arbetsanpassning och rehabilitering utarbeta en policy för hur eventuella
problem med missbruk på arbetsplatsen skall hanteras. En hörnsten i
denna policy bör vara att missbrukare får stöd i att bli kvitt missbruket
och om möjligt bli kvar i arbetet. Om drogtester kommer till användning
behöver metoderna för dessa analyser vara kvalitetssäkrade för att und-
vika felaktiga resultat. Råd till arbetsplatser angående alkohol- och narko-
tikafrågor kan inhämtas från ALNA, som är ett samarbetsorgan för ar-
betsmarkandens parter.
Risk för reproduktions- och fosterskador
Reproduktionsstörningar kallas sådana skadliga effekter som kan påverka
kvinnans eller mannens fortplantningsförmåga eller ge fosterskador.
Även i arbetsmiljön kan reproduktionsstörande faktorer förekomma. En
del kemiska ämnen kan innebära risk på olika sätt genom effekter på
mannens eller kvinnans könsceller eller genom direktverkan på fostret
via den gravida kvinnan.
AFS 2005:6
37
Skador på könscellerna kan bestå av förändringar i cellens arvsmassa
vilka orsakas av mutagena ämnen, medan påverkan på fostret kan orsa-
kas av både mutagena ämnen och direkt fosterskadande ämnen, som på-
verkar fostret utan att arvsmassan skadas (teratogener). Vissa ämnen är
direkt reproduktionsstörande genom att de kraftigt reducerar antalet sä-
desceller hos mannen, vilket kan innebära minskad fertilitet (fruktsamhet)
och i allvarliga fall sterilitet (barnlöshet).
En fosterskada kan leda till olika effekter såsom missfall, missbildning el-
ler andra utvecklingsrubbningar eller sjukdom t.ex. barncancer. Vissa
cancerframkallande ämnen kan vara reproduktionsstörande. Fostret är
mest känsligt för påverkan av kemiska ämnen i början av graviditeten då
den kanske inte ännu är konstaterad. När det gäller t.ex. organiskt kvick-
silver är fostret mer känsligt än modern.
Ämnen i gränsvärdeslistan som har klassificerats som reproduktionsstö-
rande finns förtecknade i föreskrifterna om hygieniska gränsvärden och
åtgärder mot luftföroreningar.
Förutom kemiska faktorer kan också exponering för biologiska och fysika-
liska faktorer innebära risker vid graviditet Som exempel kan nämnas
vissa smittrisker och hörselskadande buller.
Mycket hög psykisk belastning liksom en stark oro över att graviditeten
skulle vara hotad kan i sig själv innebära risker för graviditeten genom åt-
följande hormonrubbningar. Även nattarbete kan innebära risker om det
kombineras med andra riskfaktorer.
Sambanden mellan fosterskador och arbetsrelaterad exponering är dock
svåra att studera. Exponeringsförhållandena är ofta oklara och uppgifter
om t.ex. missfall som inträffar tidigt under graviditeten är mycket osäkra.
Dessutom kan reproduktionsstörande faktorer ge upphov till olika effek-
ter, beroende på när exponeringen äger rum.
Arbetsmiljön i Sverige innebär sällan risker för graviditet och foster såvitt
man kan bedöma idag, om de arbetsmiljöregler som finns följs noggrant.
Men misstankar om risker för foster och graviditet ger ofta upphov till
stark oro. När det framförs misstankar om risker med vissa toxiska fakto-
rer eller om man känner oro på grund av flera missfall eller missbildade
barn bland arbetskamrater och misstankarna är svåra att bedöma, kan
det vara välbetänkt att rådfråga toxikologisk eller epidemiologisk
expertis.
I föreskrifterna om gravida och ammande arbetstagare finns exempel på
fysikaliska, kemiska och biologiska riskfaktorer och bestämmelser om ar-
betsgivarens skyldigheter att utföra riskbedömning och vidta arbetsmiljö-
AFS 2005:6
38
åtgärder när en arbetstagare meddelat arbetsgivaren att hon är gravid.
Vissa arbeten är helt förbjudna för gravida och ammande arbetstagare.
Dessa är arbete med bly, dykeriarbete eller arbete i annan hyperbar miljö,
rök- och kemdykning samt arbete som kan innebära risk för smitta av
toxoplasma eller rubella om inte immunitetsskydd finns för detta. Andra
faktorer kan också innebära skadlig exponering. Mer detaljerade upplys-
ningar finns i de nämnda föreskrifterna.
Vid förbud för arbete för gravida och ammande arbetstagare som inte
kunnat omplaceras till riskfritt arbete, finns möjlighet till ledighet med ha-
vandeskapspenning enligt regler i lagen om allmän försäkring. Försäk-
ringskassan kan lämna ytterligare upplysningar.
Cancerrisker
Cancer innebär att någon cell eller en grupp av celler i kroppen förändras
så att de börjar växa okontrollerat. Sjukdomen drabbar både människor
och djur och är känd redan hos dinosaurierna. Var tredje svensk drabbas
av cancer under sin livstid och risken ökar i allmänhet starkt med sti-
gande ålder. Utvecklingen av en normal cell till en cancercell tar oftast
lång tid från 5–10 år upp till mer än 40 år. Orsakerna till att djur och män-
niskor utvecklar cancer är komplexa och inte helt kända. Både arv och
miljö har betydelse för uppkomst av cancer. En högre dos/exponering för
den cancerframkallande faktorn ökar normalt risken. Kostvanor och to-
baksrökning är de i särklass viktigaste faktorerna som bidrar till cancer-
uppkomst i Sverige. Även UV-strålning i solljus (hudcancer) och radon i
bostäder (lungcancer) bidrar till uppkomsten av ett antal cancerfall.
Inom arbetsmiljön har man identifierat ett antal kemiska ämnen och joni-
serande strålning som cancerframkallande faktorer. Inandning av cancer-
framkallande kemiska ämnen kan ge upphov till cancer i andningsvägar
och lungor, ibland även i lever och urinvägar i samband med att ämnena
bryts ned och lämnar kroppen. Vissa ämnen t.ex. sot och tjära kan ge
upphov till hudcancer efter långvarig direkt kontakt med huden. Strålning
och kemiska ämnen kan även bidra till uppkomst av leukemi. Även andra
former av cancer kan ibland ha ett samband med arbetsmiljöförhållan-
dena.
I flera decennier har IARC (International Agency for Research on Cancer,
World Health Organisation) publicerat monografier över kemiska ämnen
och därvid även klassificerat dem i riskgrupper vilket bidragit till den
ökade kunskapen om cancerframkallande ämnen. Programmet utökas
och monografierna omfattar nu också exponering för blandningar av
AFS 2005:6
39
kemikalier och för andra agens som strålning och virus (IARC Mono-
graphs on the Evaluation of Carcinogenic Risks to Humans).
Den svenska cancerkommittén bedömde i början av 1980-talet att ca 2 %
av de cancerfall som uppträdde vid den tidpunkten hade arbetsmiljöför-
hållandena som en bidragande orsak. Sedan dess har exponeringen för
(kända) cancerframkallande ämnen i arbetsmiljön minskat. På vissa ar-
betsplatser kan det ändå finnas risker som behöver förebyggas med olika
yrkeshygieniska åtgärder.
Arbetsmiljöverkets regler om hygieniska gränsvärden och åtgärder mot
luftföroreningar innehåller även förteckning över kända cancerframkal-
lande ämnen. Vissa av dem får inte alls användas yrkesmässigt, andra
endast efter tillstånd från Arbetsmiljöverket och exponeringen för de öv-
riga är kontrollerad genom att lufthalterna begränsas genom hygieniska
gränsvärden.
Om det uppträder flera fall av cancer på en arbetsplats ger det ofta upp-
hov till stark oro. Krav kan komma att resas på generella hälsokontroller
av övriga arbetstagare för att kunna upptäcka eventuella ytterligare can-
cerfall. Det medicinska värdet av en sådan kontroll är ofta diskutabelt. För
att fastställa om antalet cancerfall på en arbetsplats är förhöjt och kan ha
något samband med arbetsmiljön krävs oftast en fyllig epidemiologisk
undersökning lämpligen i samarbete med expertis på området t.ex. på en
yrkesmedicinsk klinik. I en sådan undersökning vägs exponeringsförhål-
landena in liksom den tid arbetstagarna i fråga exponerats för den miss-
tänkta cancerframkallande faktorn.
Skillnad i känslighet
Människor är olika vad gäller känsligheten för risker i arbetsmiljön. De
svenska arbetsmiljöreglerna är avsedda att skydda alla arbetstagare. Det
finns dock alltid en vetenskaplig osäkerhet när det gäller att fastställa var
gränsen går för skadlig belastning; fysisk, kemisk, psykologisk etc. Ibland
kan bristande teknik eller ekonomi hindra regler som hade kunnat ge till-
räckliga marginaler. Det kan därför vara motiverat att fastställa om det
finns behov av särskild arbetsanpassning i vissa situationer. Sådana ar-
betsanpassningsåtgärder t.ex. förbättrad belysning eller förbättrade
akustiska förhållanden ger ofta en bättre arbetsmiljö för alla arbetstagare.
Redan i 40-årsåldern har elasticiteten i ögats lins minskat så mycket att
det hos normalseende blivit svårare att se tydligt på nära håll och att
snabbt växla mellan seende på nära respektive längre avstånd. Med sti-
gande ålder blir linsen tätare och kan få små grumlingar. Detta ökar be-
hovet av goda ljusförhållanden samtidigt som känsligheten för bländning
och ljusreflexer ökar.
AFS 2005:6
40
Riskerna för kvarstående belastningsbesvär på grund av dåliga ergono-
miska förhållanden ökar efter 30-årsåldern men särskilt efter 50–55 års ål-
der. Med anpassningsåtgärder kan dock bristfälliga ergonomiska förhål-
landen elimineras. Påfrestningen att behöva arbeta nattetid och att växla
mellan olika tider på dygnet upplevs hos många som svårare efter 45–50
års ålder. Oregelbundna arbetstider och nattarbete kan också vara
olämpligt vid tillstånd med hormonrubbningar som diabetes och stör-
ningar i sköldkörtelns funktion.
Lågt blodvärde och järnbrist är inte helt ovanligt hos kvinnor i barnafö-
dande ålder. Förutom trötthet och kraftlöshet kan järnbristanemin ge ett
ökat upptag av giftiga metaller t.ex. bly och kadmium – om de finns i mil-
jön – som en bieffekt av det ökade järnbehovet. Om olämpliga kostvanor
ligger bakom järnbristen, åtföljs den ofta av brist på andra metaller och
på olika vitaminer. Detta försämrar kroppens möjligheter till reparation
av skadad vävnad och avgiftning av kemiska ämnen. Såväl av allmänna
hälsoskäl som av arbetsmiljöskäl finns det anledning att identifiera och
behandla personer med järnbrist eller andra bristtillstånd som man vet
kan nedsätta allmäntillståndet och motståndskraften.
Betydelsen av vissa andra medicinska tillstånd när det gäller risk för ar-
betsskada beskrivs i specialreglerna för en del särskilt riskfyllda arbeten.
Minderåriga och gravida eller ammande arbetstagare är grupper av ar-
betstagare som kan löpa särskilda risker för ohälsa och olycksfall och för
vilka det finns särskilda arbetsmiljöföreskrifter. Överkänsliga och över-
känslighet beskrivs under egen rubrik.
Allergirisker
Arbetsrelaterad allergi yttrar sig oftast som kontakteksem i form av hand-
eller ansiktseksem eller som luftvägsbesvär (allergisk snuva, astma eller
alveolit). Det allergiska kontakteksemet beror på en förvärvad allergi mot
ett eller flera specifika ämnen i miljön. De ämnen som oftast ger kontakt-
eksem är metallerna nickel, krom och kobolt, konserveringsmedel, par-
fymämnen, vissa läkemedel, plastmonomerer, gummikemikalier och ett
flertal naturprodukter (exempelvis olika terpener). Kontakteksem (främst
handeksem) kan även uppkomma genom upprepad hudkontakt (så kallat
irritationseksem) med hudirriterande ämnen eller faktorer exempelvis i
olika former av våtarbeten (vanligast) eller i arbeten där man kommer i
kontakt med lösningsmedel, oljor, torrt damm eller smuts. Förekomsten
(ettårsprevalensen) av handeksem hos vuxna i arbetsför ålder har upp-
mätts till 10 %. Mest utsatta är yngre kvinnor.
AFS 2005:6
41
De flesta vuxna med astma eller allergisk snuva har utvecklat besvären
under uppväxten. Men ca 10 % av nydebuterad astma i vuxen ålder an-
ses vara arbetsrelaterad. Vanliga luftvägsallergen (ger upphov till aller-
gisk snuva eller astma) i arbetsmiljön är bageridamm, härdplaster, vissa
pälsdjur och organiskt damm i lantbruksmiljö.
Personer med allergiproblem från luftvägarna, även sådana som upp-
kommit utanför arbetsmiljön, har ofta svårt att klara miljöer med retande
ämnen, inte minst tobaksrök, stora dammängder, kall luft och starka dof-
ter t.ex. från parfymämnen. Detta utan att man har någon allergi mot de
nämnda faktorerna. Det handlar i stället om en allmän s.k. hyperreaktivi-
tet i luftvägsslemhinnorna och ögats slemhinnor. Djurhår i kläderna kan
ge problem för arbetskamrater med pälsdjursallergi.
De hygieniska gränsvärdena för luftburna föroreningar är tänkta att
skydda mot uppkomst av ny allergi, även om det i praktiken ibland kan
vara svårt på grund av stora individuella skillnader i känslighet hos be-
folkningen. En person som redan utvecklat allergi mot något ämne blir
emellertid så känslig att halter långt under de satta gränsvärdena ger be-
svär. Det är därför angeläget att undvika fortsatt exponering för allerge-
net när överkänslighetsbesvär väl utvecklats. I några situationer (t.ex. vid
arbete med vissa härdplaster) finns det ett direkt förbud mot fortsatt ex-
ponering.
Personer med allergibesvär kan få problem när det gäller val av vissa ar-
beten. I vissa fall, t.ex. vid luftvägsexponering för många ämnen ur djur-
och växtriket, löper en atopiker ökad risk att drabbas. Å andra sidan går
det ofta att skydda sig mot sensibilisering genom god arbetsteknik och
goda yrkeshygieniska förhållanden på arbetsplatsen – vilket arbetsgiva-
ren i princip alltid måste upprätthålla. Man bör inte utesluta atopiker eller
allergiska personer från potentiellt riskfyllda arbeten, utan i stället för-
bättra miljön och förutsättningarna för dem att arbeta där.
Ett bra förhållningssätt när det gäller personer som man bedömer löpa
särskild risk att utveckla allergibesvär på arbetsplatsen är ofta att infor-
mera grundligt om riskerna och om möjligheterna till förebyggande åt-
gärder samt att låta personen i fråga själv göra bedömningen om han/
hon är beredd att arbeta i den aktuella miljön eller inte.
En särskild situation utgör miljöer med stora mängder mikroorganismer
och organiskt damm. Det kan handla om t.ex. djurstallar, virkestorkar el-
ler hölador. Hos arbetstagarna kan en akut toxisk inflammation i lungblå-
sorna (alveolit) uppkomma om exponeringarna är tillräckligt höga. Upp-
repade exponeringar kan ge upphov till en kronisk inflammation. I dessa
situationer är det nödvändigt att vidta åtgärder enligt föreskrifterna om
AFS 2005:6
42
mikrobiologiska arbetsmiljörisker, organiskt damm i lantbruket eller trä-
mögel.
En läkarundersökning av arbetstagare med allergiproblem eller personer
som skall arbeta i en miljö med allergirisker kan, om den bedöms vara
befogad, vara upplagd som den grundläggande läkarundersökningen
som beskrivs i avsnittet om härdplaster.
Till 4 § Medicinska kontroller kan ibland vara motiverade även för situa-
tioner där reglerna inte ställer krav på sådana. Det kan t.ex. gälla för ar-
betstagare som tjänstgör på natten kortare tid än vad som anges i reg-
lerna om nattarbete eller för personer som exponeras för vissa typer av
vibrationer. Se också kommentarerna till 3 §.
Dessutom finns regler om medicinska kontroller i andra föreskrifter från
Arbetsmiljöverket:
– vid exponering för buller (hörselundersökning),
– vid bildskärmsarbete (synundersökning),
– vid arbete med försöksdjur (läkarundersökning),
– för minderåriga (läkarundersökning i vissa situationer),
– vid mikrobiologiska arbetsmiljörisker samt
– vid arbete med laser (ögonundersökning).
Som framgår under rubriken ”Information från Arbetsmiljöverket” har
även andra myndigheter regler om läkarundersökningar eller andra
medicinska kontroller.
Till 5 § I råden till patienten kan t.ex. ingå information om lämplig ar-
betsteknik, behov av personlig skyddsutrustning, symtom som kan vara
tecken på skadlig inverkan, eventuell samverkan mellan arbetets risker
och livsstilsfaktorer som rökning. Det rekommenderas att arbetstagaren
får information och råd om fortsatta medicinska kontroller även efter det
att exponering upphört om det är motiverat av medicinska skäl.
Under förutsättning att den undersökte är informerad om syftet med och
konsekvenserna av den medicinska kontrollen, är läkaren som utför un-
dersökningen oförhindrad att lämna uppgift om tjänstbarhet eller resultat
från biologisk exponeringskontroll till arbetsgivare och tillsynsmyndig-
het. Eventuella diagnoser eller annan medicinsk information faller under
läkares tystnadsplikt enligt 2 kap. 8–9 §§ lag om yrkesverksamhet på
hälso- och sjukvårdens område (SFS 1998:531) eller sekretess enligt
7 kap. 1 § sekretesslagen (SFS 1980:100) och kan inte meddelas arbetsgi-
varen utan den undersöktes samtycke.
I den rehabiliteringsplan som skall göras i samband med arbetsanpass-
ning och rehabilitering finns möjlighet att ange att vissa arbetsuppgifter
AFS 2005:6
43
inte får utföras av patienten men inte heller här får diagnos anges om
inte patienten samtycker.
Till 7 § Som framgår av 2 § kan medicinska kontroller omfatta olika åt-
gärder såsom läkarundersökningar, analys av biologiska prover, inter-
vjuer eller enkätundersökningar.
Sjukdomar eller besvär som återfinns hos undersökta arbetstagare kan
ibland ha många olika förklaringar och orsaker både inom och utanför ar-
betsmiljön. Ökad förekomst av besvär/sjukdom hos en grupp av anställda
med en gemensam riskfaktor i arbetsmiljön kan då stärka misstankarna
om arbetsrelaterade besvär. En undersökning av arbetsförhållandena kan
vara nödvändig för att bedöma eventuella risker samt avgöra vilka åtgär-
der som behöver vidtas. Det kan också finnas behov av att utvidga de
medicinska kontrollerna till omfattning eller antal personer som under-
söks. Resultat från medicinska kontroller kan också visa på behov av åt-
gärder för arbetsanpassning av enskilda individer.
Skyddsombud har rätt att få de upplysningar som är av betydelse för att
kunna fullfölja sitt uppdrag.
Läkarundersökning
Till 8 § Med läkarundersökning menas en undersökning som är under-
ställd hälso- och sjukvårdslagstiftningen och som journalförs enligt pa-
tientjournallagen (SFS 1985:562). Läkaren ansvarar för undersökningen
och de slutliga medicinska bedömningar och ställningstaganden som
därvid görs. Den ansvarige läkaren förutsätts träffa patienten och gör den
slutliga tjänstbarhetsbedömningen som undersökningen ofta utmynnar i.
Vissa delmoment kan utföras av annan personal t.ex. laboratorieprovtag-
ningar, spirometri och intervjuer med frågeformulär. Resultaten från
dessa och hälsodata förs in i patientjournalen. Vid läkarundersökning fal-
ler det också under läkarens sjukvårdsansvar att följa upp iakttagna sjuk-
liga förändringar.
Det är den läkare som utför tjänstbarhetsbedömning som bestämmer
omfattningen av de undersökningar som anses nödvändiga utöver de
krav som ställs i föreskrifterna. Bedömningen kan vara tjänstbar eller ej
tjänstbar. Se också kommentaren till 2 §. Om det är tveksamt ifall hälso-
tillståndet utgör hinder för tjänstbarhet kan lämpligen yrkesmedicinsk kli-
nik rådfrågas. Se också kommentar till definitionen av tjänstbarhetsbe-
dömning.
Utöver att uppfylla de formella kompetenskraven behöver varje läkare,
som utför läkarundersökningar enligt dessa föreskrifter, ha god känne-
AFS 2005:6
44
dom om patientens arbetssituation och riskerna i det aktuella arbetet
samt om patientens hälsotillstånd. För medicinska kontroller där det in-
går krav på tjänstbarhetsbedömning kan beslutet få stor betydelse för
den undersöktes situation genom att denne kan riskera att förlora sitt ar-
bete. Mot detta ställs de hälsovinster som bedömts motivera kravet på
tjänstbarhetsbedömning. Därför ställs särskilda krav på kompetens hos
de läkare som skall göra sådana tjänstbarhetsbedömningar.
Dykerimedicinska undersökningar kräver särskild kompetens, samtidigt
som någon dykerimedicinsk specialitet för läkare inte finns inrättad i
Sverige. Försvarsmakten ger, i samarbete med Karolinska Universitets-
sjukhuset och Karolinska Institutet, årligen återkommande kurser i dyke-
rimedicin som kvalitetssäkras mot krav som uppställts av European Di-
ving Technology Committee (EDTC) i samarbete med European Commit-
tee for Hyperbaric Medicine (ECHM) avseende ”Medical Assessment of
Working Divers”. Motsvarande utbildningar ges i flera medlemsstater
inom EU.
Uppgifter om legitimerade läkare och deras specialiteter publiceras i en
förteckning som utges av Socialstyrelsen och kan beställas från
order.fritzes@nj.se Uppgifter om läkare och tandläkare som genomgått
dykerimedicinsk utbildning kan erhållas från Försvarsmakten eller från
Svenska Hyperbarmedicinska Sällskapet (SHMS).
De flesta av de föreskrivna undersökningarna är återkommande med
olika långa tidsintervall. För att kunna följa ett sjukdomsförlopp under
lång tid, och då det även är värdefullt vid en eventuell arbetsskadebe-
dömning, rekommenderas att journalhandlingar arkiveras under en
längre tid, minst tio år, men helst 50 år eller under patientens livstid. Det
är lämpligt att en dokumentation av de medicinska kontrollerna (t.ex.
journalkopior) får följa patienten om denne byter företagshälsovård eller
annan medicinsk inrättning som utför kontrollerna.
Register
Till 9 § Vad gäller registeruppgifter enligt a), b), c) och d) finns föreskrif-
ter i 3 § arbetsmiljöförordningen (1977:1166) om förvaring under 40 år
och vad gäller registeruppgifter enligt e) i 10 år.
Som framgår av föreskrifterna om hygieniska gränsvärden och åtgärder
mot luftföroreningar skall arbetsgivare föra register över arbetstagare
som i arbetet exponeras för cancerframkallande ämnen, där expone-
ringen kan innebära risk för ohälsa. Sådant register kan med fördel sam-
ordnas med register enligt 9 §.
AFS 2005:6
45
Av 3 § arbetsmiljöförordningen framgår att register skall förvaras av ar-
betsgivaren under viss minsta tid. Om verksamheten överlåts, skall re-
gistret överlämnas till den nye innehavaren. Enligt personuppgiftslagen
(SFS 1998:204) skall varje arbetstagare ha tillgång till det som står i för-
teckningen och som rör honom personligen.
Det finns inget som hindrar att registret, på arbetsgivarens uppdrag, förs
av t.ex. företagshälsovård. Detta förutsätter dock att registrets tillgänglig-
het för tillsynsmyndigheten inte inskränks t.ex. i samband med byte av
företagshälsovård. Det är viktigt att utdrag ur registret kan visas vid för-
anmälda besök av Arbetsmiljöverket.
Uppgifter till Arbetsmiljöverket
Till 10 § Rapporterna skickas till Arbetsmiljöverket i det distrikt där
verksamheten bedrivs.
De insända uppgifterna bör innehålla uppgift om antal periodiskt läkarun-
dersökta arbetstagare samt deras fördelning på kategorierna:
– tjänstbar i arbete som avses samt
– ej tjänstbar i arbete som avses.
Uppgifterna som lämnas vid periodisk biologisk exponeringskontroll om
halt av bly eller kadmium i blod uppdelas på kön (för kvinnor även på ål-
dersintervall under/över 50 år) och på olika intervall för blyhalt eller kad-
miumhalt i blod. Det laboratorium som utfört analyserna anges också.
Förslag till resultatsammanställning
Rapportskrivningen bör göras enligt den blankettmall som går att ta fram
från Arbetsmiljöverkets webbplats www.av.se Förslag till utformning av
rapporter ges också i bilaga 5 och 6.
Kopia av rapporterna kan sändas i datoriserad form om arbetsgivaren
först har kontrollerat att Arbetsmiljöverket har teknisk möjlighet att läsa
den.
Läkares anmälan av sjukdom
Till 11 § Enligt arbetsmiljöförordningen 2a § skall läkare anmäla sådana
sjukdomar till Arbetsmiljöverket som kan ha samband med arbete och är
av intresse från arbetsmiljösynpunkt. Syftet med dessa anmälningar är
att uppmärksamma Arbetsmiljöverket på risker i arbetsmiljön som givit
upphov till ohälsa eller olycksfall. Detta för att Arbetsmiljöverket skall
kunna bedöma vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att förebygga
AFS 2005:6
46
nya fall. Det kan exempelvis gälla att förstärka tillsynen inom området,
revidera eller utfärda nya föreskrifter.
När det gäller att avgöra vad som är nytt, ovanligt, fler än förväntat etc. är
det rimligt att läkaren använder sin allmänna uppfattning om förhållan-
dena på basen av de egna kunskaperna och erfarenheter i frågan. Det för-
väntas inte att anmälan föregås av några matematiska beräkningar eller
analyser av forskningen på området. Sådana beräkningar är naturligtvis
ändå välkomna från den som har möjlighet att göra dem. Läkare kan gi-
vetvis också anmäla andra typer av sjukdomar om läkaren anser detta
vara motiverat. Läkaren skall också lämna Arbetsmiljöverket upplys-
ningar och biträde.
Anmälan skall lämnas till Arbetsmiljöverket, 171 84 Solna. Formuläret i
bilaga 7 kan lämpligen användas. Anmälan bör om möjligt vara avidenti-
fierad och kan förutom att gälla enskilda fall av sjukdom/ohälsa också
vara mer allmänt hållen och t.ex. gälla en ökning av vissa diagnoser i
vissa typer av arbeten eller på vissa typer av arbetsplatser.
Det är viktigt att skilja denna anmälan från sådan arbetsskadeanmälan
som arbetsgivaren skall lämna till Försäkringskassan och från den anmä-
lan enligt 2 § i arbetsmiljöförordningen som arbetsgivaren skall lämna till
Arbetsmiljöverket när det gäller allvarliga skador och tillbud.
Obligatoriska medicinska kontroller
Arbete med bly och kadmium
Hälsorisker
Bly
Arbete med oorganiskt bly kan förekomma vid metallgjuterier och smält-
verk, vid batteritillverkning, skrothantering, målning med blyhaltiga fär-
ger, svetsning och skärning av plåt som målats med blyhaltig färg, till-
verkning av emalj-, mässings-, tenn- och bronsvaror, tillverkning av vissa
plaster, tillverkning av glas och keramik samt tillverkning och användning
av ammunition.
Akut blyförgiftning kan uppstå genom inandning av blyrök eller blyhaltigt
damm i höga koncentrationer, t.ex. vid skärning i blymönjat eller annat
blyhaltigt material. Den kan yttra sig som magsmärtor (blykolik) samt hu-
vudvärk, irritabilitet och andra symtom från nervsystemet. Akut yrkes-
mässig blyförgiftning är numera sällsynt i Sverige.
Långvarig blyexponering kan ge upphov till effekter framför allt på blodet
och blodbildningen, perifera och centrala nervsystemet samt njurarna.
AFS 2005:6
47
Ett tidigt tecken på blypåverkan är en störning av bildningen av blodfärg-
ämnet hemoglobin samt en skada på de röda blodkropparna, till vilka
blyet i första hand binds. En blodbrist (anemi) kan bli följden. Skada på
centrala nervsystemet med påverkan på minnesfunktion, reaktionstid och
uppfattningsförmåga har kunnat påvisas efter en längre tids blyexpone-
ring
Absorberat bly ansamlas i skelettet som kan innehålla upp till 90 % av det
totala kroppsinnehållet. Skelettdeponeringen kan leda till en förlängd
halveringstid i blod hos äldre, långtidsexponerade blyarbetare. Frisätt-
ningen av bly från ben ökar under perioder med ökad bendemineralise-
ring t.ex. i samband med graviditet och amning.
Barn har större känslighet för bly än vuxna, speciellt vad gäller hjärnans
funktioner. En särskild riskgrupp utgör foster. Blyet passerar via moder-
kakan till fostrets blod. Effekter på foster, såsom inverkan på nervsyste-
met och risk för mental påverkan av det blivande barnet, är belagda och
kan befaras vid lägre nivåer. Detta är skäl för de särskilda gränsvärden för
kvinnor i blyarbete som finns. Bly utsöndras även via bröstmjölk. Gravida
och ammande arbetstagare får inte sysselsättas i blyarbete enligt före-
skrifterna om bly.
Blyexponering har också enligt vissa dock ej entydiga undersökningar gi-
vit skador på arvsmassan och eventuellt på barnalstringsförmågan.
Blyförgiftning kan också uppstå genom intag av bly genom munnen. Det
har inträffat förgiftningar när personer förvarat t.ex. juice i kärl med bly-
haltig glasyr.
Organiska blyföreningar som tetraetylbly har som regel högre giftighet
än de oorganiska. De påverkar främst nervsystemet och dess psykiska
funktioner. Sömnlöshet, aptitlöshet och psykotiska tillstånd har rapporte-
rats. Dödsfall har inträffat vid akut förgiftning, dock såvitt känt ej i Sverige
under senare år.
Efter flera begränsningsåtgärder mot användning av bly i olika samman-
hang har spridningen av bly i den svenska miljön minskat och blodbly-
halterna hos ej yrkesmässigt exponerade har därigenom också minskat.
Kadmium
Användningen av kadmium har minskat och den yrkesmässiga expone-
ringen är inte längre så omfattande. Kadmiumföreningar används som
färgpigment och för tillverkning av batterier. Den största mängden kad-
mium som används i Sverige finns i de uppladdningsbara NiCd-batte-
rierna. Lödlod som används vid lödning av verktyg och i guldsmedjor kan
AFS 2005:6
48
innehålla kadmium. Kadmium förekommer också som förorening i fos-
fatgödselmedel och ett visst intag av kadmium kan ske via födan.
Exponering för kadmium kan orsaka skador på lungor, njurar och skelett
och vissa studier har indikerat samband med canceruppkomst. Den vikti-
gaste exponeringsvägen vid kadmiumarbete är inandning av damm eller
rök som innehåller kadmium. Upptaget av kadmium kan vara förhöjt vid
t.ex. järn- eller kalciumbrist. Halten kadmium i blod kan därför vara för-
höjd hos personer med låga järndepåer i kroppen.
Lungskador
Inandning av kadmiumoxidrök (omkring eller överstigande 0,5–1 mg Cd/
m3) i några timmar kan ge upphov till kemisk lunginflammation och, i
svåra fall, lungödem. Dödsfall har inträffat vid exponering för mycket
höga halter kadmiumoxidrök (omkring eller överstigande 1–5 mg Cd/m3)
i samband med svetsning och lödning. Långvarig exponering för lägre
kadmiumhalter (omkring 150 µg Cd/m3) kan ge bestående nedsättning av
lungfunktionen.
Njurskador
Den tidigaste effekten av långvarig, i regel flerårig, exponering för kad-
mium är en viss typ av njurpåverkan (tubulär njurskada). Denna skada
kan uppträda efter många års exponering för lufthalter omkring 20–50 µg
Cd/m3. Vid kraftig exponering kan dock skadan uppstå på kortare tid. I
svåra fall kan sådan njurskada leda till nedsatt urinfiltrering (glomerulär
filtration) och i sällsynta fall urinförgiftning (uremi). Njurskadan kan san-
nolikt indirekt även bidra till utvecklande av njursten.
Osteoporos
Flera vetenskapliga studier har visat på samband mellan kadmiumexpo-
nering, både i arbetsmiljön och den allmänna befolkningen, minskad
bentäthet och ökad risk för frakturer (benbrott).
Läkarundersökning
Till 14 § Ett viktigt syfte med läkarundersökningen är att hindra att ar-
betstagare som har någon sjuklighet eller svaghet, som kan anses med-
föra ökad risk för ohälsa genom blypåverkan eller kadmiumpåverkan,
sysselsätts i blyarbete respektive kadmiumarbete.
Ett annat viktigt syfte med såväl läkarundersökningen som de periodiska
biologiska exponeringskontrollerna är att i ett tidigt skede upptäcka ett
ökat upptag och en ökad upplagring av bly respektive kadmium i krop-
pen. I sådana fall kan man förebygga hälsoeffekter genom att minska el-
AFS 2005:6
49
ler avbryta exponeringen. I vissa fall är det lämpligt att läkarundersök-
ning utförs oftare än vart tredje år, bl.a. vid tecken på störd njurfunktion
eller vid stigande eller höga halter av bly i blod eller kadmium i blod eller
urin.
Vid läkarundersökningen är det lämpligt att information lämnas om de
hälsorisker som arbete med bly och kadmium kan innebära. Det är viktigt
att informera om betydelsen av god personlig hygien, eftersom bly eller
kadmiumdamm på händerna vid kontakt med mat, kosmetika eller to-
baksprodukter kan öka exponeringen. Det är också viktigt att rökare infor-
meras om de speciella risker de kan vara utsatta för med anledning av to-
bakens innehåll av kadmium.
Bly
Nervsystemet, såväl centralt som perifert, är kritiskt målorgan. Hjärt- och
kärlfunktionen inklusive blodtryck samt njurfunktionen finns det också
anledning att undersöka. Förhållanden som också kan bli föremål för lä-
karens uppmärksamhet är eventuella tecken på störningar av hemsynte-
sen. Andra blodsjukdomar måste uppmärksammas. Porfyrisjukdom, som
medför svårigheter att utreda eventuell blypåverkan utgör ett starkt skäl
mot anställning i blyarbete. I övrigt kan utredningen omfatta undersök-
ningar enligt läkarens bedömning, motiverade av exponeringen för bly.
Kadmium
Läkarundersökning vid kadmiumarbetete inriktas lämpligen främst på
njurfunktionen. Ett tidigt tecken på tubulär njurpåverkan är en ökad ut-
söndring i urinen av lågmolekylära proteiner, t.ex.
α
1
-mikroglobulin (pro-
tein-HC),
β
2
-mikroglobulin eller av det tubulära enzymet N-acetyl-
β
-glu-
kos-aminidas (NAG). För att undvika dygnsvariationer kan urinprover
samlas vid samma tidpunkt på dygnet. Blod- och leverstatus samt lung-
funktion kan vara motiverade att undersöka efter hög kadmiumexpone-
ring. I övrigt kan utredningen omfatta undersökningar enligt läkarens be-
dömning, motiverade av exponeringen för kadmium.
Vid tveksamhet om hälsotillståndet utgör hinder för kadmiumarbete, är
det lämpligt att yrkesmedicinsk klinik rådfrågas.
Nedan följer kommentarer och riktlinjer avseende bedömningen av hal-
terna kadmium och lågmolekylära proteiner i urin samt lågmolekylära
proteiner och kreatinin i serum.
Kadmium i urin
Kadmiumhalten i urin är vanligen beroende av kroppsbördan och där-
med även av kadmiumhalten i njurbarken. Vid exponering för höga halter
AFS 2005:6
50
kan dock urinhalten öka kraftigt och snarare avspegla pågående expone-
ring. Urinhalten kan också öka kraftigt om njurskada uppkommer. Icke yr-
kesmässigt exponerade personer har i regel en utsöndring som är lägre
än 1 µmol Cd/mol kreatinin i urinen. Rökning och hög ålder ökar kropps-
bördan och därmed även urinhalten av kadmium. Njurskada kan i vissa
fall visa sig först flera år efter avslutad exponering. Detta beror antagli-
gen på att kadmium upplagrats i levern, varifrån det långsamt avges och
ansamlas i njurarna. Det är viktigt att hålla exponeringen så låg att njur-
skada förebyggs, eftersom den tubulära njurpåverkan kan förvärras till
en bestående skada, framför allt om exponeringen fortsätter. Nya data
visar på en något ökad risk för tubulär njurskada vid så låga urinnivåer
som 1–3 µmolCd/mol kreatinin.
Då kadmiumhalten i urin överstiger 2 µmol/mol kreatinin är det viktigt att
anledningen utreds och att åtgärder vidtas, så att kadmiumupptaget re-
duceras. Det är lämpligt att upprepa provet och komplettera det med
mätning av t.ex. lågmolekylära proteiner i urin samt eventuellt med ytter-
ligare njurfunktionsundersökningar. Då kadmiumhalten i urin överstiger
5 µmol/mol kreatinin är det lämpligt att omplacering övervägs. Vid be-
dömning av omplacering är det viktigt att hänsyn tas till individens aktu-
ella och tidigare exponering för kadmium, upplagringshastigheten av
kadmium i kroppen samt andra biologiska faktorer som ålder, rökning
m.m. På grund av kadmiums långa utsöndringstid kan det ta mycket lång
tid innan kadmiumhalten i urin sjunker.
Markörer för njurpåverkan i urin
Som tidigare nämnts är bestämning av lågmolekylära proteiner, t.ex.
α
1
-mikroglobulin (protein HC),
β
2
-mikroglobulin eller retinolbindande pro-
teiner i urin den för närvarande känsligaste metoden att upptäcka tidiga
effekter av kadmium. En mycket liten nedsättning av den tubulära åter-
resorbtionsfunktionen orsakar en betydande ökning av t.ex. mikroglobuli-
ner i urin. Markören
β
2
-mikroglobulin, som tidigare använts mest, bryts
ned vid lågt pH (
≤
5,6). Markören protein-HC (
α
1
-mikroglobulin) är inte lika
pH-beroende (stabil ner till pH 4,5) och används idag oftare som första-
handsindikator för tubulär njurskada. Det kan vara lämpligt att ta kontakt
med analyserande laboratorium för instruktioner före provtagningen. Ut-
söndringen av
β
2
-mikroglobulin hos icke yrkesmässigt exponerade perso-
ner understiger i regel 0,034 mg/mmol kreatinin (motsvarande 290 mg/l i
urin vid densiteten 1,023 g/m3). Utsöndringen av
α
1
-mikro-globulin är på
motsvarande sätt för icke yrkesmässigt exponerade
≤
0,7 mg/mmol kreati-
nin (motsvarande
≤
10 mg/l i urin).
Vid en urinutsöndring av
α
1
-mikroglobulin eller
β
2
-mikroglobulin över
dessa nivåer är det angeläget att en utredning av nuvarande och tidigare
AFS 2005:6
51
kadmiumexponering genomförs, som kan leda till åtgärder för att för-
bättra arbetsmiljön. Det är också viktigt att det snabbt sker en minskning
av kadmiumupptaget, t.ex. genom omplacering till arbete utan kadmium-
exponering.
Lågmolekylära proteiner och kreatinin i serum
Bestämning av lågmolekylära proteiner och kreatinin i serum ger ett visst
underlag för en bedömning av den glomerulära filtrationsförmågan. För
kadmiumexponerade personer som inte har förhöjda halter av markörer
för njurskada i urin, eller som inte löper stor risk för njurskada, kan det
vara lämpligt att undersöka den glomerulära filtrationen ca vart sjätte år
och i övriga fall oftare. Det är dock väsentligt att beakta att även i svåra
fall av kronisk kadmiumförgiftning kan filtrationsförmågan vara relativt
god.
Periodisk biologisk exponeringskontroll vid blyarbete
Till 17–20 §§ Vid tillämpning av 18 och 19 §§ räknas blodblykontrollen
innan anställning in i tremånaderskontrollerna. En sammanfattning av de
åtgärder som vidtas vid olika blyhalter finns i bilaga 2. För att förhindra
att kvinnor i barnafödande ålder bygger upp en depå av bly i kroppen, är
de biologiska exponeringskontrollerna utökade för kvinnor under 50 år så
att även de mest lågexponerade regelbundet kontrolleras. Genom detta
finns det möjlighet att följa blyexponeringen och vidta åtgärder så att ris-
kerna för fosterpåverkan vid en eventuell graviditet minskar.
För bestämningarna skall ett laboratorium anlitas, som har lämpliga ana-
lysmetoder. Analyslaboratorier som är ackrediterade har i allmänhet ana-
lysmetoder som är tillförlitliga. Man bör dock observera att ackredite-
ringen ofta endast omfattar vissa analyser. Även andra laboratorier kan
ha lämpliga och tillförlitliga analysmetoder. Väsentligt är att analyslabo-
ratorier har ett kontinuerligt kvalitetsarbete, som bör innefatta såväl in-
tern som extern kvalitetskontroll.
Blybelastningen i arbetsmiljön övervakas i första hand genom kontroll av
lufthalten, så att halten är godtagbar i förhållande till det hygieniska
gränsvärdet. Skulle ändå blyhalten i blod hos någon kvinna under 50 år
överskrida 1,0 µmol/l blod eller hos någon kvinna över 50 år eller någon
man överskrida 1,8 µmol/l blod är det viktigt att utreda orsakerna. Sådana
utredningar innefattar lämpligen en diskussion med den anställde om ar-
betsmetoder och skyddsanordningar, vidare en genomgång av person-
liga hygieniska förhållanden, eventuell fritidsexponering för bly etc.
AFS 2005:6
52
Om man inte finner någon förklaring till den höga blodblyhalten, eller om
förhöjda värden iakttagits hos flera arbetstagare på samma arbetsställe,
är det viktigt att utredningen utvidgas till att omfatta en generell genom-
gång av tekniska anordningar, arbetsrutiner och övriga arbetsmiljöförhål-
landen.
Vid sidan om miljösanerande åtgärder kan en temporär åtgärd med an-
ledning av 21 § även vara att antalet timmar i blyexponerat arbete redu-
ceras, varvid kompensation kan erhållas för eventuell inkomstnedsätt-
ning.
Periodisk biologisk exponeringskontroll vid kadmiumarbete
Till 22–25 §§ Kadmiumhalten i blod avspeglar i första hand upptaget i
kroppen under de senaste månaderna. Om tidigare exponering varit hög
jämfört med nuvarande, kan dock blodhalten snarare vara ett mått på
kroppsbördan än på den aktuella exponeringsnivån.
Studier visar att kadmiumhalten i blod hos icke-yrkesmässigt exponera-
de personer genomsnittligt varierar mellan ca 1–4,5 nmol/l för icke-rökare
och upp till till 9–10 nmol/l för rökare. Äldre storrökare kan dock uppnå
mycket högre kadmiumhalter i blodet. Även äldre icke-rökande personer
har högre blodkadmiumnivåer än yngre vid liknande pågående expone-
ring.
Syftet med de periodiska kontrollerna är att i ett tidigt skede upptäcka ett
ökat upptag av kadmium i kroppen, och därigenom förebygga hälsoeffek-
ter av kadmium. De angivna tidsintervallen gäller oavsett om hel- eller
deltidsarbete förekommer. För att negativa hälsoeffekter av kadmium
skall undvikas är det viktigt att kadmiumhalten i blod inte överstiger 50
nmol/l. Om kadmiumhalten i blod hos någon överstiger 50 nmol/l är det
angeläget att utreda orsakerna till detta, samt att vid behov vidta åtgärder
för att minska upptaget. En sammanfattning av åtgärder vid olika kadmi-
umhalter finns i bilaga 2.
För upplysningar angående analyslaboratorier se under kommentarer till
17–20 §.
En hög halt av kadmium i blod kan i vissa fall även bero på tidigare expo-
neringsförhållanden och därmed sammanhängande kraftigt ökad kropps-
börda av kadmium, vilket kan innebära att äldre personer kan ha högre
blodkadmiumnivåer än yngre vid liknande pågående exponering. En ut-
redning kan lämpligen innefatta kartläggning av tidigare exponering, nu-
varande arbetsmetoder och användning av skyddsanordningar och per-
sonlig skyddsutrustning, samt en genomgång av personliga arbetshygie-
AFS 2005:6
53
niska förhållanden och arbetssätt. Det kan vara lämpligt att som komplet-
tering bestämma kadmium och eventuellt även
α
1
-mikroglobulin eller
andra markörer för njurskada i urin.
Även andra exponeringar än yrkesmässiga kan vara viktiga att notera,
t.ex. högt intag via födan. Hos äldre storrökare kan kadmiumhalten i blod
bli mycket hög och i extrema fall närma sig 50 nmol/l. Sådana blodhalter
är anmärkningsvärda hos icke-rökare. I sådana fall där förhöjd kadmium-
halt i blodet kan förklaras av rökvanor innebär paragrafens krav på utred-
ning inga omfattande arbetsmiljöåtgärder, men förslag till sådana åtgär-
der som t.ex. förbättrad handhygien, kan medverka till minskad expone-
ring.
Om en individuell utredning inte ger någon förklaring till konstaterade
förhöjda blodhalter hos enstaka arbetstagare, eller om förhöjda blodvär-
den iakttagits hos ett flertal arbetstagare på samma arbetsställe, är det
viktigt att utredningen utvidgas till att omfatta en generell genomgång av
tekniska anordningar, skyddsföreskrifter och arbetsrutiner samt övriga
arbetsmiljöförhållanden.
Vid sidan av miljösanerande åtgärder kan en temporär åtgärd vara att an-
talet timmar i kadmiumexponerat arbete reduceras.
Undantag
Till 26 § Vissa arbetstagare, som varit utsatta för långvarig blyexpone-
ring eller kadmiumexponering, kan ha upplagrat så mycket bly eller kad-
mium i kroppen att återgång till önskade blodblynivåer eller blodkadmi-
umnivåer kan ta mycket lång tid. För dessa personer kan Arbetsmiljöver-
ket undantagsvis medge ett individuellt undantag från reglerna om av-
brytande av arbetet, lämpligen efter hörande av yrkesmedicinsk expertis.
En sådan dispens kan också föranleda att extra eller tätare medicinska
kontroller behöver genomföras.
Om någon, som en följd av föreskriften, inte längre får sysselsättas i bly-
arbete eller kadmiumarbete, och arbetsgivaren inte kan erbjuda arbete
utan exponering för bly eller kadmium med bibehållna löneförmåner, kan
försäkringskassan efter prövning utge ersättning enligt bestämmelserna i
6 kap. 4 § lagen (SFS 1976:380) om arbetsskadeförsäkring.
Ansökan om undantag skickas till Arbetsmiljöverket i det distrikt där verk-
samheten bedrivs.
AFS 2005:6
54
Arbete med fibrosframkallande damm: asbest, kvarts och vissa
syntetiska oorganiska fibrer
Hälsorisker
Dammpartiklars hälsoeffekter bestäms av ett antal egenskaper hos dem.
Storlek, form, beståndsdelar, biotillgänglighet och biobeständighet (bio-
persistens) är av betydelse. Irritation i hud, ögon och övre luftvägar orsa-
kas främst av partiklar större än ca 5 µm medan partiklar mindre än
ca 5 µm kan tränga djupare ner i luftvägarna och deponeras i de minsta
luftrören och lungblåsorna.
Irritation i ögon och övre luftvägar kan vara den effekt som uppkommer
först (vid lägst dos). Det gäller särskilt vid arbete med syntetiska oorga-
niska fibrer och ofta genom en direkt mekanisk påverkan på slemhinnan.
Deponerade partiklar har visats ge direkt skada på slemhinnans celler. De
påverkar även stabiliteten i tårfilmens ytskikt.
Kroppens normala reaktioner på främmande material deponerade i lung-
vävnad, innefattar lokal sensorisk nervretning och inflammatorisk reak-
tion. Dessa är akuta försvarsmekanismer och är i regel av övergående
slag. Symtomen på detta är klåda och irritation i slemhinnor.
Vid långvarig eller upprepad exponering kan mer bestående reaktioner
uppkomma såsom bindvävsomvandling i lungvävnad och tumörer.
Hur länge partiklarna blir kvar i vävnaden bestäms till stor del av deras
form och kemiska sammansättning. Flimmerhåren i luftvägsepitelet är
viktiga för att avlägsna deponerat damm och fibrer och transportera
dessa till svalget där det mesta sväljs. Därför har de skador på luftvägar-
nas slemhinnor och flimmerhår som orsakas av tobaksrökning stor inver-
kan på slemhinnans skydd och rening från deponerade partiklar och fib-
rer.
Personer med känsliga luftvägar vid exempelvis astma kan få betydande
svårigheter med irritation från damm i yrket. Exempel på sådana yrken är
byggnadsarbetare, elektriker och isolerare.
Även andra effekter än de på luftvägar kan ses. Hudirritationer kan främst
uppkomma vid hantering som innebär direktkontakt med damm och und-
viks med lämplig skyddsklädsel. Hudreaktioner kan även orsakas av de
tillsatsmedel som finns i vissa material. Exempelvis kan allergiska reak-
tioner ses av tillsatser av epoxiharts och urea/formaldehydharts i mine-
ralull. Personer med ökad benägenhet för eksem, t.ex. personer med
atopiskt eksem, kan få betydande svårigheter vid dammexponering.
AFS 2005:6
55
Asbest
Asbest började användas industriellt först i början av 1900-talet. I Sverige
var import och användande som högst på 60-talet. Ett förbud att använda
asbest i vissa områden inom byggnadssektorn 1976 åtföljdes av ett all-
mänt förbud 1982, med vissa undantag, och krav på tillstånd. Exempel på
arbeten där asbestexponering förekom är/har varit byggnadsarbete, rör-
isolering, skeppsvarv, ugnsrenovering, ventilationsservice (äldre) och
bromsbandsarbete.
Det finns ett antal sjukdomstillstånd i nedre luftvägarna förknippade med
asbestexponering. Dessa är pleuraplack, pleurit (akut och kronisk), lung-
fibros-asbestos, bronkialcancer samt mesoteliom. Pleuraplack sitter i det
yttre av de båda lungsäcksbladen och har en latenstid på 20–50 år efter
exponering påbörjats. Det är en tydlig markör för asbest; 90 % har varit
exponerade på arbete eller fritid. En annan lungsäcksmanifestation är
lungsäcksinflammation som kan komma med några års latenstid. Jäm-
fört med lungsäcksinflammation av annan orsak har den asbestrelate-
rade ofta lite symtom och upptäcks ofta som ett bifynd. Den kommer ofta
tillbaka och kan bli kronisk med förtjockad lungsäck och nedsatt lung-
funktion som följd.
Asbestos innebär en bindvävsomvandling av lungorna. De kliniska sym-
tomen är ansträngningsdyspné (andfåddhet) och (inspiratoriska) rassel
på lungbaserna. Spirometri visar restriktiv lungsjukdom. Vidare kan fin-
nas minskad diffusionskapacitet, ökad lungstyvhet och minskad compli-
ance (eftergivlighet). Vävnadsprov genom lungbiopsi visar diffus inter-
stitiell fibros (bindvävsomvandling). Arbetsprov med prov på syresätt-
ning i blodet kan visa nedsatt syrehalt.
De för asbest typiska lungröntgenförändringarna är:
– retikulärt interstitiellt mönster som i typfallet börjar basalt och progre-
dierar uppåt,
– eventuell förekomst av pleuraplack som markör för asbestexponering
samt
– högupplösande datortomografi (HRCT) visar vid långt gången sjuk-
dom bikakeutseende hos lungvävnaden.
Det finns ett relativt tydligt samband mellan asbestexponering och lung-
funktionsnedsättning. Den kumulativa (totala) dosen mäts ofta i fiberår/
ml. Det finns sammanställningar där nedsatt VC skattas i % per fiberår/
ml. Enligt en svensk litteratursammanställning skattas denna nedsättning
av VC till 0,1 % per fiberår/ml, men varierar i litteraturen mellan 0,01 och
0,3 %. Asbestos är i regel en högexponeringssjukdom.
AFS 2005:6
56
Lungcancer orsakad av asbestexponering är vanligtvis bronkialcancer
och tobaksrökning ger en betydande riskökning. Liksom för asbestos är
risken proportionerlig med (kumulativ) dos. Latenstid är ofta 20–30 år.
Det är oklart om olika typer av asbest innebär olika risk för lungcancer.
Tobaksrökning samverkar med asbest vid uppkomst av lungcancer, men
om rökaren slutar röka minskar risken även om han/hon tidigare varit ut-
satt för asbest.
Mesoteliom är en annan cancerform som (i 90 %) är relaterad till asbest-
exponering. Den har ofta lång latenstid, 30–60 år. Eftersom cancerformen
är mycket ovanlig bland personer som inte utsatts för asbestexponering
kan man uppskatta att en majoritet av fallen i Sverige idag (ca 100 nya fall
per år) beror på tidigare asbestexponering.
Kvarts
Exponering för kvartsdamm förekommer vid bearbetning av kvartshaltigt
material eller exponering för kvartssand t.ex. vid gruvarbete, tunnelborr-
ning, sandblästring, ugnsreparationer och på gjuterier. Den kvartsorsa-
kade lungsjukdomen silikos eller stendammlunga var under 1900-talets
första del den vanligaste yrkesrelaterade lungsjukdomen i Sverige med
100–150 nyinsjuknade per år i mitten av seklet. Exponering för kvarts har
visats innebära ökad risk även för lungcancer. Inandning av kvartsdamm
ger inte upphov till några akuta besvär som hostretning eller luftvägsirri-
tation. Symtomen uppträder i stället smygande, oftast efter lång tids ex-
ponering. Symtom på silikos är andfåddhet vid ansträngning och ibland
torrhosta. De typiska röntgenförändringarna är progredierande fläckfor-
miga förtätningar som i huvudsak lokaliseras i övre hälften av lungfälten.
Lungfysiologin följer inget karakteristiskt mönster. Det kan finnas stora
röntgenförändringar men endast obetydlig lungfunktionsnedsättning. De
kliniskt fysiologiska fynden är sänkt vitalkapacitet och total lungkapacitet
(restriktiv bild). Ökad lungstyvhet, minskad diffusionskapacitet och sänkt
arteriell syrgasnivå (vid arbete) kan också finnas.
Det finns en rad tillstånd som försämrar prognosen vid kvartsexponering.
Det är viktigt att diagnosticera dessa tillstånd vid nyanställnings-
undersökningen för att undvika att känsliga personer utsätts för skadlig
exponering. Dessa är obstruktiv eller restriktiv lungsjukdom, thorax-
deformiteter, reumatoid artrit (Caplans syndrom) samt tuberkulos.
Vissa syntetiska oorganiska fibrer
I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om syntetiska oorganiska fibrer anges
vilken fiberexponering som omfattas av medicinsk kontroll. För de synte-
tiska oorganiska glasartade fibrerna är det vid exponering för de eldfasta
AFS 2005:6
57
keramiska fibrerna och specialfibrerna samt vid exponering för syntetiska
oorganiska kristallina fibrer som medicinsk kontroll skall genomföras.
Inhalationsstudier på råtta har visat att eldfasta keramiska fibrer kan ge
lungcancer, lungsäckscancer (mesoteliom), förtjockning av lungsäcken
(pleuraplack) samt bindvävsomvandling i lungorna (fibros). Humanstu-
dier har visat utveckling av pleuraplack och lungfunktionsnedsättning,
speciellt hos rökande arbetstagare.
Den kristallina kiselkarbidfibern har i djurstudier visat sig ge upphov till
bindvävsomvandling i lungorna och lungcancer. Resultaten av yrkes-
epidemiologiska studier inger misstanke om risk för bindvävsomvand-
ling i lungorna och lungtumörer.
En fiber med kristallin struktur kan lättare spjälkas på längden och ökar
dess yta per viktenhet, vilket anses ha betydelse för dess bioaktivitet. Det
finns exempel på syntetiska oorganiska kristallina fibrer som vid djurstu-
dier visat sig vara mer potenta för bindvävsomvandling och tumörut-
veckling än asbest, t.ex. fibrer av kaliumtitanat. Förutom formen som be-
stämmer biotillgängligheten och biopersistensen kan den kemiska sam-
mansättningen ha direkt toxisk påverkan på celler och cellorganeller.
Läkarundersökning
Till 29 § Vid genomgång av anamnes är det viktigt att beakta arbetshis-
toria, som särskilt inriktas på exponering för sådant fiberhaltigt eller an-
nat damm som kan ge upphov till bindvävsomvandling i lungorna. Det är
vidare lämpligt att anamnesen innefattar andningsorganens sjukdomar
samt uppgifter om tidigare och nuvarande vanor ifråga om tobaksrök-
ning.
Vad beträffar kliniskt-fysiologiska undersökningsmetoder vid utredning
av dammlunga är undersökning med enkel spirometri (vitalkapacitet, VC,
samt forcerad exspiratorisk volym under första sekunden, FEV1,0) ange-
lägen.
Det är av stor vikt att lungfunktionsundersökningarna utförs standardi-
serat, av särskilt utbildad personal och med kvalitetskontroll. Detta inne-
bär att en undersökning bör omfatta minst tre upprepade mätningar med
mindre än 5 procents avvikelse mellan kurvorna. Kurvorna bör mätas i
samma kroppsställning. Kalibrering bör göras regelbundet och mätning-
arna genomföras i likvärdig miljö beträffande temperatur och luft-
fuktighet.
Härutöver kan utredningen omfatta undersökningar enligt läkarens be-
dömning, motiverade av exponeringen för lungskadande ämnen.
AFS 2005:6
58
Vid läkarundersökning är det angeläget att information lämnas om hälso-
riskerna, inte minst om risken med tobaksrökning.
Till 30 § Periodisk läkarundersökning syftar till att så tidigt som möjligt
påvisa sjukliga förändringar, främst i lungvävnad eller lungsäck och att
utröna om det i enskilda fall finns behov att företa ytterligare medicinsk
utredning med anledning av gjorda undersökningsfynd.
Här angiven periodicitet gäller även vid anställningar som avbryts och
påbörjas igen. I de fall exponeringen kommit att överstiga ca tio år kan
det vara lämpligt att periodisk läkarkontroll fortsätter även efter det att
exponeringen helt upphört. Efter upphörd exponering eller anställning
har inte arbetsgivaren skyldighet att ombesörja läkarkontroller. Sådana
kan dock rekommenderas eftersom sjukdomar kan utvecklas efter 20–40
års latenstid.
De kompletterande undersökningar vid periodisk läkarundersökning,
som främst kan komma ifråga när påverkan av lungfunktionen misstänks,
är – utöver läkarundersökning enligt 29 § – utvidgad lungfunktionsunder-
sökning, eventuellt i samråd med lungläkare, fysiolog eller yrkesmedi-
cinare.
Vid tveksamhet om tolkning av röntgenbild kan yrkesmedicinsk klinik,
lungklinik eller röntgendiagnostisk avdelning erbjuda sakkunnig hjälp.
Alla lungröntgenbilder bör kontrolleras av läkare som är väl förtrogen
med de slag av förändringar som de aktuella exponeringarna kan ge upp-
hov till.
Till 31 § Med sådan sjuklighet eller svaghet avses främst lungsjukdom
som är i aktivt skede eller som lämnat kvarstående funktionsnedsättning.
Däremot avses inte väl utläkt tuberkulöst s.k. primärkomplex och inte hel-
ler okomplicerat pleuraplack.
Tobaksrökning i sig, liksom sådan okomplicerad kronisk bronkit som en-
bart betingas av tobaksrökning har, var för sig eller tillsammans, normalt
inte ansetts utgöra hinder för arbete, medan tobaksbetingade föränd-
ringar i lungvävnaden, t.ex. kronisk obstruktiv lungsjukdom, KOL, behö-
ver vägas in vid tjänstbarhetsbedömningen. Den undersökte bör dock all-
tid noga informeras om den betydande synergism (förstärkande samver-
kanseffekt), som ofta föreligger mellan tobaksrökning och exponering för
lungskadliga miljöfaktorer vad gäller risken att utveckla allvarlig lung-
sjukdom. Se även avsnittet om Hälsorisker.
AFS 2005:6
59
Arbete med härdplaster
Hälsorisker
Generellt kan sägas att färdigtillverkade härdplaster, som är helt uthär-
dade, inte innebär några hälsorisker vid normal användning. Vissa rest-
halter av härdplastkomponenter kan dock finnas kvar i den härdade pro-
dukten och kan i sällsynta fall utlösa besvär hos redan sensibiliserade.
Många utgångsämnen som används för framställning av härdplaster är
mycket reaktiva och ofta biologiskt aktiva, vilket kan resultera i irritations-
och allergibesvär från hud och slemhinnor. Samma risker kan även fin-
nas vid hantering av ofullständigt härdad härdplast och härdplastavfall.
Vid upphettning av härdplaster och vissa härdplastkomponenter samt av
blockerade isocyanater bildas nedbrytningsprodukter, som vid upptag
via andningsorganen kan utgöra allvarlig hälsorisk.
De flesta akrylatplastkomponenter verkar irriterande på ögon, hud och
luftvägar. Irritation kan uppkomma vid exponering för ånga, aerosol och
damm av sådana produkter. Astma kan också uppträda. Även damm från
bearbetning av härdad akrylatplast kan orsaka liknande effekter på grund
av rester av ohärdad komponent i slutprodukten. Det är akrylatplastkom-
ponentens innehåll av akrylatmonomerer, som utgör den största risken
för ohälsa, men även innehåll av oligomerer och prepolymerer kan öka
den risken.
Akrylatplastkomponenter är i regel sensibiliserande vid hudkontakt, dvs.
de kan orsaka allergiskt kontakteksem. Metakrylater är i allmänhet
mindre sensibiliserande än motsvarande akrylater.
En speciellt utsatt grupp utgör tandvårdspersonal. Denna grupp hand-
skas visserligen med små mängder material per tandfyllning men arbetet
upprepas ett flertal gånger per dag. De ohärdade akrylatplastkomponen-
terna som används i tandvården är ofta mycket allergena.
Ultraviolett strålning (UV-strålning) som används för härdning av vissa
akrylatplaster kan vara skadlig för främst hud och ögon. Ozon, som bildas
i UV-ugnar framför allt när UV-lamporna tänds, kan redan i låga koncen-
trationer verka retande på ögon och luftvägar. Det bildade ozonet leds
normalt bort genom ugnarnas inbyggda ventilation.
Vid framställning av polyuretanplast utgör diisocyanater ofta den största
risken för ohälsa. Hälsoriskerna uppkommer framför allt vid inandning av
isocyanater i form av ånga, damm eller aerosol (dimma). Inandning kan
orsaka slemhinneirritation med astma- eller bronkitliknande symtom från
andningsvägarna samt försämrad lungfunktion. Risken för överkänslig-
AFS 2005:6
60
het är stor. En sensibiliserad person kan få påtagliga besvär även vid hal-
ter under det hygieniska gränsvärdet. Av denna anledning omfattas ar-
bete med isocyanater av kraven på periodisk läkarundersökning med
tjänstbarhetsbedömning enligt 36–38 §§.
Isocyanaterna kan också verka irriterande på ögon och hud. Upprepad
hudkontakt för isocyanater kan medföra eksem och hudsensibilisering.
Vid isocyanatöverkänslighet utvecklas som regel samtidigt hyperreaktivi-
tet i luftvägarna. Hyperreaktivitet innebär att man reagerar även för
starka dofter, t.ex. parfym, för allmänt irriterande ämnen som tobaksrök
och bilavgaser eller för kall luft. Man kan således bli allvarligt funktions-
hindrad även utanför arbetslivet. Hyperreaktiviteten kan även kvarstå ef-
ter det att exponeringen för isocyanat upphört. Exponering för tobaksrök
kan underhålla uppkommen hyperreaktivitet.
Inom uretanplastindustrin tillsätts ofta aminer till komponentbland-
ningen för att katalysera polymeriseringsreaktionen. Exponering för ami-
ner i hög halt kan ge ögon-, hud- och luftvägsbesvär, bl.a. astma. Okon-
trollerad exponering för aminer kan därför innebära betydande risker för
ohälsa.
Den vanligaste hälsorisken vid framställning och hantering av epoxiplast
är hudsensibilisering och kontakteksem. Vid framställning av vissa typer
av epoxiplast används vissa organiska syraanhydrider. Sådana organiska
syraanhydrider kan redan vid mycket låga koncentrationer i luften ge
upphov till bl.a. allergiska symtom från luftvägarna som rinit och astma.
Av denna anledning omfattas arbete med organiska syraanhydrider av
regelbunden läkarundersökning med tjänstbarhetsbedömning.
Information om risker vid arbete med armerad esterplast ges i kommen-
tarerna till 39–40 §§.
Läkarundersökning
Till 32–35 §§ Bestämmelserna om läkarundersökning syftar till att upp-
täcka arbetstagare, som lättare kan drabbas av ohälsa om de exponeras
för härdplastkomponent eller för luftföroreningar som bildas vid termisk
nedbrytning av härdplaster. Det är mycket viktigt att personer med astma
eller bronkit informeras om risken att besvären förvärras vid exponering
för vissa härdplastkomponenter. Även näsbesvär (rinit) kan vara tecken
på skadlig inverkan.
Spirometrin bör omfatta bestämning av vitalkapacitet (VC) samt forcerad
exspiratorisk volym under en sekund (FEV 1,0). Det tekniska utförandet
av spirometrin beskrivs under Till 29 § ovan. Det är viktigt att särskilt
AFS 2005:6
61
beakta förändringar i lungfunktionen i förhållande till tidigare undersök-
ningar.
Observera att tidiga astmatiska förändringar ibland kan vara svåra att på-
visa och att astmatiker i många fall uppvisar ett helt normalt resultat vid
spirometriundersökning. Det är därför viktigt att uppmärksamma perso-
ner som upplever andningssvårigheter nattetid, efter en arbetsdag eller
vid ansträngning, eftersom dessa symtom kan vara tecken på luftvägspå-
verkan. En kompletterande utredning med upprepade mätningar under
flera dygn, både under arbetet och på fritiden, av det maximala exspira-
toriska flödet (PEF) kan då vara av värde. En sådan utredning kan lämpli-
gen ske i samarbete med yrkesmedicinsk eller lungmedicinsk specialist
eller med allergispecialist.
Ibland kan resultatet av den spirometriska undersökningen avvika något
från det normala utan att ändå vara typiskt för obstruktivitet. Det kan vara
lämpligt att komplettera den spirometriska undersökningen med ett så
kallat reversibilitetstest. Det innebär att spirometrin upprepas sedan den
undersökte fått inhalera bronkvidgande medel.
Vissa härdplastkomponenter är hudirriterande. Eftersom alla former av
handeksem kan förvärras vid kontakt med hudirriterande ämnen är det
olämpligt att personer med ofta återkommande eller pågående handek-
sem sysselsätts i hantering av hudirriterande härdplastkomponenter.
Kontaktallergi mot härdplastkomponent är inte ovanligt. Ett allergiskt
kontakteksem yttrar sig som klåda, rodnad, millimeterstora knottror och
eventuellt blåsor. Vid stark reaktion kan svullnad och vätskning upp-
komma. Händerna och underarmarna drabbas främst. Ibland förekom-
mer eksemet även i ansiktet. Överföring av substans kan ske via direkt-
kontakt eller genom avsättning av damm eller dimma via luften. Sjuk-
domssymtomen kan därför utgöra tecken på brister i de arbetshygieniska
förhållandena eller i den personliga hygienen.
Kontaktallergi kan också förvärvas utanför arbetslivet. Det är därför vik-
tigt att orsaken till ofta återkommande eller pågående handeksem utreds.
Handeksem eller andra hudförändringar som misstänks ha samband
med arbetet utreds lämpligast på sådan dermatologisk mottagning som
har möjlighet att utreda eventuell kontaktallergi mot arbetsmaterial med
epikutantest som inkluderar misstänkta arbetsmaterial. Även ansiktsek-
sem kan vara tecken på skadlig inverkan.
Det är mycket olämpligt att personer med t.ex. kontaktallergi för epoxi
sysselsätts med arbetsuppgifter, som innebär kontakt med epoxiharts,
särskilt lågmolekylär sådan.
AFS 2005:6
62
Vid läkarundersökning kan frågeformulär enligt bilaga 4 vara ett lämpligt
hjälpmedel.
Periodisk läkarundersökning med tjänstbarhetsbedömning
Til 36–38 §§ Syftet med periodiska läkarundersökningar är att så tidigt
som möjligt upptäcka eventuell skada till följd av arbetet. Lungfunktions-
nedsättning kan uppkomma utan att den drabbade själv märker något i
början. Detta gäller framförallt vid exponering för diisocyanater, där ob-
struktivitet kan finnas utan typiska astmabesvär hos patienten.
Personer med lungsjukdom är sämre ställda om de också skulle bli över-
känsliga i luftvägarna eller skadas i lungorna på annat sätt. Avsikten med
läkarundersökningen är att undvika att sådana personer sysselsätts i ar-
bete där de kan bli skadade genom kontakt med diisocyanat, fenylisocya-
nat, cyanoakrylat eller vissa organiska syraanhydrider. En person som re-
dan tidigare har astma löper dessutom ofta stor risk att utveckla astma-
anfall vid kontakt med dessa ämnen, detta på grund av den hyperreaktivi-
tet i bronkerna som astman för med sig.
Exempel på sådan sjuklighet eller svaghet som kan innebära att det är
olämpligt att exponeras för dessa härdplaster är, förutom astma, annan
lungsjukdom som har nedsatt eller kan komma att nedsätta lungfunktio-
nen.
Förekomst av KOL av måttlig eller svår grad utgör hinder för tjänstgöring.
Däremot betraktas preklinisk KOL eller lindrig KOL, som enbart beror av
tobaksrökning, normalt inte som hinder.
Syraanhydridutlösta besvär är ofta orsakade av en IgE-förmedlad aller-
gisk reaktion. Man kan då bestämma specifika antikroppar.
Numera anses att atopi inte i sig medför ökad risk att utveckla överkäns-
lighet mot isocyanater. Däremot upplever personer med hyperreaktiva
slemhinnor lättare irritativa besvär när de exponeras för isocyanater eller
vissa organiska syraanhydrider.
Kontakt med komponenter, som innehåller diisocyanat eller vissa oorga-
niska syraanhydrider, kan även de ge hudirritation. Diisocyanater har tidi-
gare ansetts ge hudsensibilisering endast i sällsynta fall men senare un-
dersökningar har indikerat att sådan hudsensibilisering kan vara vanli-
gare än vad man trott. Även i dessa fall är det olämpligt att sysselsätta
personer med kontaktallergi i arbetsuppgifter som innebär stor risk för
kontakt med sådana komponenter.
Se också kommentarerna till 32–35 §§.
AFS 2005:6
63
Läkarundersökning vid arbete med esterplast
Till 39–40 §§ Vid framställning av esterplast används stora mängder
styren. Styren fungerar därvid både som lösningsmedel för den omät-
tade esterplastkomponenten och som nätbildare/bryggbildare. Upptag
av styren sker främst via inandning. Av den inandade mängden kan 60–
70 % tas upp. Hur mycket som tas upp beror av koncentrationen i inand-
ningsluften och av arbetets tyngd. Styren kan också tas upp via huden
och via mag-tarmkanalen. Styrens höga fettlöslighet medför att ämnet
lagras i fettrika vävnader.
Exponering för styren kan vid halter över det hygieniska gränsvärdet ge
akuta irritationsbesvär från andningsvägarnas och ögonens slemhinnor.
Påverkan på centrala nervsystemet kan uppkomma vid ungefär samma
halt. På grund av styrenets kraftiga lokalirriterande effekt är risken obe-
tydlig att någon omedvetet exponeras för halter av styren som är fören-
ade med livsfara.
Långvarig exponering för höga halter av styren kan ge upphov till skador
på centrala nervsystemet (toxisk encefalopati). Enstaka fall av astma har
också rapporterats liksom hudallergi. Vid arbete, invändigt i tankar, kan
hudupptaget vara betydande. Vid arbete med armerad esterplast som
kan innebära luftexponering för styren i halter som närmar sig det hygie-
niska gränsvärdet är det viktigt att läkarundersökningen inriktar sig på
symtom från nervsystemet såsom trötthet, irritabilitet, minnesstörningar
samt stickningar och domningar – lösningsmedelspåverkan. Styrenexpo-
nering kan även mätas med biologisk provtagning genom analys av
mandelsyra och fenylglyoxylsyra i urin. Se även de allmänna råden till
3 §, avsnittet ”Att mäta exponering genom biologiska prover”. Om
anamnes och status inger misstanke om kronisk lösningsmedelspåver-
kan är det lämpligt att den undersökte remitteras till yrkesmedicinsk
klinik för bedömning och ytterligare utredning.
Organiska peroxider
– som förekommer bl.a. vid framställning av ester-
plast verkar irriterande på hud, slemhinnor och ögon. Upprepad hudkon-
takt med organiska peroxider innebär viss risk för allergiskt kontaktek-
sem. De har vid hög koncentration en lokalt vävnadsskadande effekt och
kan vid direkt kontakt orsaka etsskador på t.ex. ögats hornhinna.
Fyllmedel, pigment och armeringsmaterial kan orsaka besvär eller skada,
speciellt om de hanteras så att damm uppstår. Om armerad esterplast
bearbetas (slipas, kapas etc.) uppstår damm som till större delen består
av esterplast och till en mindre del av t.ex. glas- eller kolfibrer. Glasfiber-
dammet är mekaniskt retande och kan verka irriterande på hud och luft-
vägar.
AFS 2005:6
64
Arbeten som innebär stor fysisk påfrestning
Höjdarbete i master och stolpar
Hälsorisker
Arbete i och kring master, stolpar och liknande innebär speciella risker
för den personal som utför arbetet. En särskild risk utgör det arbete som
utförs på hög höjd över omgivande marknivå. Definition av höjdarbete
finns i föreskrifterna om mast- och stolparbete. De mest uppenbara ris-
kerna gäller fall från höjd samt skador från nedstörtande ismassor, verk-
tyg eller andra föremål, men även andra mer indirekta risker förekom-
mer. Sålunda är tillträde till arbetsplatsen ofta förenat med klättring upp-
för stegar, vilket innebär extrem fysisk belastning med betydande på-
frestning på hjärta och andra cirkulationsorgan. Påfrestningarna förvär-
ras vid kall väderlek och/eller starka vindar. En annan speciell fara vid ar-
bete i master och stolpar ligger i arbetsplatsens svårtillgänglighet och
därmed sammanhängande svårigheter att snabbt undsätta den som rå-
kat ut för olyckshändelser eller insjuknat akut.
För gravida arbetstagare är det viktigt att uppmärksamma arbetsgivarens
skyldighet att utföra en riskbedömning enligt föreskrifterna om gravida
och ammande arbetstagare och därefter vidta de åtgärder som krävs.
Läkarundersökning
Till 43 § Höjdarbete, särskilt klättring, ställer höga krav på fysisk arbets-
förmåga. Den svårtillgängliga och utsatta arbetsplatsen gör det också vik-
tigt att plötsliga och oförutsedda insjuknanden så långt möjligt undviks.
Medicinsk kontroll är härvid ett hjälpmedel.
Läkarundersökningen syftar till att förebygga, att den som har sådan
sjukdom eller svaghet, som ökar risken att drabbas av ohälsa eller olycks-
fall i höjdarbete, anlitas till sådant arbete. För att kunna ligga till grund för
en tjänstbarhetsbedömning kan anamnesen även behöva omfatta:
– upplevda syn-, hörsel- och balansrubbningar,
– bruk av läke-, njutnings-, missbruks- eller dopningsmedel med inver-
kan på vakenhet, omdöme eller blodtryck samt
– tidigare kontakter med den psykiatriska vården.
Av samma skäl kan den fysikaliska undersökningen också behöva inriktas
på:
– synskärpa och hörsel,
– balans- och rörelseorgan,
– neurologiskt status samt
AFS 2005:6
65
– förekomst av glukos och farmakologiskt aktiva ämnen eller deras me-
taboliter i kroppsvätskor.
Prediktivvärdet av avvikande fynd i arbets-EKG anses vara ganska lågt,
och sådana fynd kan därför behöva följas upp med en fördjupad under-
sökning.
Till 44 § De tätare EKG-kontrollerna vid högre ålder motiveras av att ris-
ken för hjärt- och kärlsjukdom ökar tämligen snabbt från 45–50 års ål-
dern. För arbetstagare, som fyllt 50 år, behövs därför årlig EKG-kontroll
av hjärtat under arbetsbelastning (arbets-EKG) för att så långt möjligt
upptäcka sådan tidig eller latent hjärt-kärlsjukdom, som kan utgöra en
risk vid maximal fysisk ansträngning. Se även kommentarerna till 47–
50 §§.
Rök- och kemdykning
Hälsorisker
Personal inom räddningstjänsten som arbetar med rök- och kemdykning
utsätts för stora risker, dels genom insatser vid extrem hetta men också
på grund av risk för explosion, nedstörtande byggnadsdelar, vassa före-
mål och dylikt. Den stora kemikalieanvändningen i samhället har gjort att
rökgaserna blivit mer hälsofarliga de senaste decennierna. Därutöver
finns risker i samband med räddningsinsatser vid kemikalieolyckor. Ris-
kerna för olycksfall ökar dessutom genom att sikten blir nedsatt eller obe-
fintlig vid inträngande i brandrök. Den faktiska riskbilden i samband med
en räddningsinsats är dock svår att bedöma på förhand då förutsättning-
arna på skadeplatsen ofta ändras under arbetets gång.
I brandrök finns kolmonoxid och en mängd andra skadliga gaser i okända
koncentrationer som utöver giftverkan också kan skapa syrebrist. Risk-
nivån har höjts ytterligare genom att plast i stor utsträckning används i
byggnadsmaterial och i möbler vilket medför att rökintensiteten ökar, och
att fler farliga ämnen bildas i röken. Vidare utsätts personalen ofta för
stark värme samtidigt som ett fysiskt mycket ansträngande arbete skall
utföras bärande en tung och ofta otymplig personlig skyddsutrustning.
Det gör att rökdykarna måste skydda sig mot såväl hettan från branden
som från värmeuppbyggnaden inifrån, som uppstår på grund av täta klä-
der och tungt kroppsarbete. Den personliga skyddsutrustningen förhin-
drar i hög grad svettavdunstningen och sätter därmed kroppens värme-
reglering ur spel.
Andningens viktigaste uppgift är att syresätta blodet och föra bort den
koldioxid som bildas. Att inandas syrefri (oxygenfri) eller starkt syrefattig
AFS 2005:6
66
inertgas (ogiftig och oreaktiv gas), t.ex. kväve och /eller ädelgaser, är yt-
terst förrädiskt, eftersom dessa gaser sköljer ut både syre och koldioxid
från blod och andningsorgan. Medvetslöshet kan då uppträda utan
minsta förvarning.
Kolmonoxid bildas överallt där organiskt material förbränns under otill-
räcklig syretillförsel och utövar en specifik giftverkan bl.a. genom att
blockera de bindningsställen för syre i blodets hemoglobin, som ansva-
rar för transporten av syre ut i organismen. Kolmonoxidförgiftning kan
härigenom leda till syrebrist i vävnaderna och död.
De krav på fysisk arbetsförmåga som ställs på personalen grundas främst
på belastningen vid rökdykning och insatser vid kemikalieolyckor efter-
som det normalt är samma personal som utför de båda typerna av ar-
bete.
Enligt föreskrifterna om rök- och kemdykning är det förbjudet för gravida
och ammande arbetstagare att sysselsättas i rök- och kemdykning. För
vidare upplysningar hänvisas också till föreskrifterna om gravida och am-
mande arbetstagare.
Läkarundersökning
Till 47–50 §§ Arbete i brandmiljö och vid kemikalieolyckor innebär stor
fysisk belastning dels genom yttre värmebelastning dels genom krop-
pens egen värmeproduktion. Därför ställs stora krav på hälsa och arbets-
förmåga samt psykisk stabilitet.
Läkarundersökningen syftar till att förebygga att den som har sådan sjuk-
dom eller svaghet som ökar risken för att drabbas av ohälsa eller olycks-
fall vid rök- eller kemdykning, anlitas till sådant arbete.
Det är nödvändigt att arbets-EKG undersökningen genomförs till maxi-
mal ansträngning eftersom sådan inte sällan uppträder vid ”skarp” insats
vid rök- och kemdykning. Traditionellt utförs detta prov genom cykling på
cykelergometer eftersom EKG-registrering och blodtrycksmätning i regel
är enklare att utföra med denna teknik. Dessutom är EKG-registrering på
cykel mindre behäftat med rörelseartefakter (störningar i EKG-kurvan) än
vid EKG-registrering på rullband. Maximal belastning (till utmattning)
förutsätter beredskap för medicinskt omhändertagande av den under-
sökte. Det kan vara lämpligt att kontinuerligt övervaka EKG-kurvans ut-
veckling mot slutet av provet.
Det är också viktigt att muskelstyrka och förmåga att tåla värme bedöms
vara tillfredsställande för arbetet.
AFS 2005:6
67
Det kan vara lämpligt att också överväga undersökning med spirometri
om det i samband med läkarundersökning och anamnes framkommer att
den testade personen har luftvägsbesvär.
De tätare arbets-EKG kontrollerna vid högre ålder motiveras av den
ökade risken för hjärt- och kärlsjukdomar. För arbetstagare som fyllt 50 år
behövs därför årlig undersökning med arbets-EKG.
Krav på fysisk arbetsförmåga
Till 51 § Som framgår av övergångsbestämmelserna gäller fram till den
1 jan 2008 en äldre testmetod, cykling på ergometercykel, parallellt med
test på rullmatta. Belastningsmässigt är de två testmetoderna – den mo-
derna att gå på rullband och den äldre att cykla på ergometercykel – jäm-
förbara på gruppnivå men inte på individnivå. Vid rullbandstest bär den
testade sin egen kroppsvikt och har även på sig arbetskläderna vilket gör
denna test bättre anpassad till arbetets krav. Därför avskaffas möjlighe-
ten att testa med cykelergometer. Cykelergometern är dock ett utmärkt
träningsredskap.
Testmetoden för fysisk arbetsförmåga vid rök- och kemdykning är som
nämnts att gå på rullband iförd full arbetsutrustning (larmställ). För att
testledaren skall kunna iaktta den undersöktes ansikte under provet an-
vänds dock inte andningsmasken. Av säkerhetsskäl får stövlar ersättas
med gymnastikskor. Provet på rullband utförs genom gång i motlut un-
der sex minuter. Bandets lutning ska vara 8,0° mot horisontalplanet med
gånghastigheten 4,5 km/tim eller annan kombination av lutning och
gånghastighet som ger samma belastning (syreförbrukning, VO
2
, mätt i
ml/min x kg kroppsvikt). Totalvikten på utrustningen som bärs vid provet
uppgår till 24±0,5 kg. För att få denna vikt på utrustningen kan barlastvik-
ter kopplas till bältet eller stoppas i fickor. Observera att belastningen på
rullband, till skillnad från cykelergometer, blir beroende av testpersonens
egen kroppsvikt. Detta innebär att kroppsvikten har betydelse för inställ-
ningen av lutning och hastighet vid annan inställning än ovan nämnda
8,0° och 4,5 km/tim. Detta bör framgå av de tabeller som medföljer rull-
bandet från tillverkaren.
Den äldre testmetoden kräver cykling på cykelergometer under sex minu-
ter med belastningen 200 W, vilket ungefär motsvarar en absolut syre-
upptagningsförmåga på 2,8 l/min för en 70 kg-person. Provet utförs
lämpligen på så sätt att testpersonen värmer upp genom att successivt
öka belastningen upp till slutbelastningen 200 W som sedan skall hållas i
sex minuter. Någon särskild klädsel är ej föreskriven för detta test, som
därför ofta utförs i gymnastikkläder.
AFS 2005:6
68
Arbets-EKG (som är ett medicinskt prov för att utesluta latent hjärtsjuk-
dom) och provet på fysisk arbetsförmåga ”fys-test” (som är en kontroll
av lägsta tillåtna fysiska kondition hos den undersökte) bör strikt hållas
isär. Om båda proven skall utföras i nära tidsföljd, t.ex. vid läkarunder-
sökningen, bör fys-testet utföras först.
I de fall fys-test görs (enligt den äldre metoden) på cykelergometer kan
EKG-elektroderna och blodtrycksmanschetten lämpligen anbringas redan
innan fys-testet påbörjas. Efter det att den undersökte fullgjort fys-testet
(200 W i sex minuter) rekommenderas att testpersonen cyklar vid låg be-
lastning (100 W) i en till två minuter innan testet utförs vid maximal be-
lastning med registrering av arbets-EKG.
Eftersom den fysiska arbetsförmågan avtar med åldern är det lämpligt,
att vid första undersökningen av yngre nyanställda kompensera för detta.
Det kan därför vara lämpligt att personer under ca 30 år vid nyanställning
presterar 5,6 km/tim vid en lutning av 8° mot horisontalplanet på rullband
eller 250 W på cykelergometer i sex minuter. Det finns inget som hindrar
att eftersträva att dessa högre krav fortlöpande kan klaras av. Rutiner och
handlingsprogram för detta kan arbetsgivaren lämpligen utveckla till-
sammans med ansvarig läkare.
Dykeriarbete och annat arbete vid förhöjt tryck
Hälsorisker
Arbete under vatten och arbete under högt tryck som t.ex. arbete med
tunnelborrning innebär mycket speciella och höga fysiologiska krav. Där-
för finns krav på läkarundersökning för att upptäcka personer med sjuk-
dom eller svaghet som innebär ökad risk för skada eller olycksfall vid
dykarbete eller arbete under högt tryck.
Det ökade trycket ger såväl rent mekaniska effekter på kroppen som för-
ändrade partialtryck av gaser i kroppens vävnader. Skador av ökat tryck
kan uppstå i mellanörat, bihålor, lungor och tänder, speciellt i samband
med defekta tandlagningar.
Ökat partialtryck av oxygen (syrgas), har toxiska effekter på luftvägar och
nervsystem. Kvävgas har narkotiska effekter vid högt tryck. Gasbland-
ningar med andra inerta gaser än kväve kan användas, t.ex. helium, vari-
genom den narkotiska effekten av andningsgasen minskar.
Den vid ökat tryck ökade tätheten av andningsgasen medför, i kombina-
tion med ett antal andra fysiologiska omständigheter, att andnings-
mönstret ändras. Detta kan i sin tur medföra ansamling av koldioxid i
AFS 2005:6
69
kroppen medförande risk för huvudvärk, medvetandepåverkan och för-
stärkning av kvävets narkotiska effekt.
Okontrollerad eller för snabb uppstigning innebär risk för dekompres-
sionssjuka beroende på att de i kroppen lösta inertgaserna, till följd av
trycksänkningen, bildar bubblor. Dessa bubblor kan i sig ge symtom men
de kan även orsaka vävnadsskada som också kan ge symtom på dekom-
pressionssjuka. Den lindrigare formen av dekompressionssjuka innebär
smärta i större leder såsom höft, knä eller axel (’bends’). Även hudsym-
tom såsom klåda (dykarloppor) och marmorering kan ses. Allvarligare
former innebär yrsel, centralnervösa symtom och andnöd (’chokes’) pga.
gasbubblor i hjärna respektive lungkapillärer.
Kvinnliga yrkesdykare har funnits sedan lång tid i Japan och Korea, s.k.
amas. Dessa dyker ned till 30 m djup genom att hålla andan för att samla
musslor och alger. Mycket av de fysiologiska kunskaper om dykeffekter
på kvinnor som finns är från dessa kvinnor, eftersom övrig dykerimedi-
cinsk forskning nästan uteslutande berört manlig militär personal. Till-
gängliga data ger inget stöd för några signifikanta könsskillnader beträf-
fande risk för dykarsjuka eller andra komplikationer.
Det är dock förbjudet att sysselsätta gravida och ammande arbetstagare i
dykeriarbete eller i arbete i annan hyperbar miljö enligt föreskrifterna om
dykeriarbete. För vidare upplysningar hänvisas också till föreskrifterna
om gravida och ammande arbetstagare.
Läkarundersökning
Till 54 § Läkarundersökningen syftar till att undvika att arbetstagare
som löper ökad risk att drabbas av ohälsa i samband med dykeriarbete
sysselsätts i sådant arbete. Läkarundersökningen kräver kvalificerad be-
dömning av ett flertal medicinska faktorer. Det är därför viktigt att under-
sökningen och bedömningen utförs av läkare som är väl förtrogen med
de hälsoeffekter som dykeriarbete kan medföra och som har utbildning i
och erfarenhet av utförandet av dykerimedicinska undersökningar.
Undantaget avseende enstaka arbete under förhöjt tryck i tryckkammare
bör tillämpas synnerligen restriktivt. Om tryckkammararbete är en åter-
kommande arbetsuppgift, t.ex. i samband med forsknings- eller sjuk-
vårdsarbete, gäller huvudregeln om läkarundersökning före arbetet.
Det är viktigt att den som är sysselsatt med dykeriarbete är observant på
sitt hälsotillstånd och fortlöpande håller arbetsgivaren underättad om så-
dant som kan befaras leda till ökade hälsorisker i arbetet.
AFS 2005:6
70
Läkarundersökning bör normalt omfatta:
– sjukdomsanamnes,
– fysikaliskt status,
– hjärt–lungröntgenundersökning,
– spirometri,
– arbets–EKG,
– bestämning av fysisk arbetsförmåga,
– bestämning av blodtryck,
– bestämning av blodhämoglobinhalten (B-Hb),
– kvalitativ kontroll av förekomst av glukos eller protein i urinen,
– tand- och käkundersökning,
– hörselundersökning,
– synundersökning samt
– röntgenundersökning av skelett på särskild indikation.
Det är viktigt att sjukdomsanamnesen omfattar ärftliga sjukdomar, tidi-
gare genomgångna sjukdomar och operationer, medicinska problem vid
tidigare dykeriarbete samt givetvis även aktuella medicinska förhållan-
den inklusive pågående medicinering eller bruk av alkohol eller andra
droger. Det är viktigt att även undersöka faktorer som kan vara av bety-
delse för säkerheten i samband med dykeriarbete, t.ex. psykiska sjukdo-
mar och fobier, särskilt klaustrofobi (cellskräck) samt missbruksproblem.
Personer med anamnes på följande sjukdomar, skador och ingrepp kan
löpa ökad risk för ohälsa i samband med dykeriarbete.
Lungsjukdomar
– kronisk lungsjukdom (restriktiv lungsjukdom, astma, kroniskt obstruk-
tiv lungsjukdom (KOL), pneumokonioser och annan onormal nedsätt-
ning av lungfunktionen),
– perforerande thoraxskador eller genomgången thorakotomi samt
– tidigare lungbristning (spontan eller traumatisk) eller pneumothorax.
Hjärt- och kärlsjukdomar
– angina pectoris eller genomgången hjärtinfarkt,
– vissa vitier (organiska hjärtfel),
– patologiska rytmrubbningar samt
– allvarlig hypertoni samt hypertoni som behandlas med betareceptor-
blockerare.
Övriga sjukdomar och annan ohälsa
– andra allvarliga sjukdomar som lett till bestående påverkan på and-
nings- och cirkulationsorganen,
– balansrubbningar,
AFS 2005:6
71
– diabetes mellitus och andra endokrina sjukdomar och rubbningar,
– epilepsi och andra neurologiska sjukdomar samt
– njursten och andra allvarliga njur- och urinvägssjukdomar.
Övervikt leder till ökad risk för ohälsa i samband med dykeriarbete. Över-
vikt som är mer än obetydlig, bör beaktas vid tjänstbarhetsbedömningen.
Kraftig övervikt kan anses föreligga då BMI (body mass index), dvs.
kroppsvikten (i kg) dividerad med kvadraten på kroppslängden (i meter),
överstiger 30 kg/m2.
Undersökning av fysikaliskt status innefattar lämpligen bedömning av
allmäntillstånd, tecken till inkompensation samt auskultation av hjärta
och lungor. Dykeriarbete kräver i regel fullgod muskuloskeletal funktion
och normal muskelstyrka.
Vid tecken till magkatarr, magsår, kronisk tarmsjukdom eller sjukdom i le-
ver, gallvägar eller bukspottkörtel är det viktigt att tillståndets betydelse
med avseende på tjänstbarheten i dykeriarbete noggrant värderas från
fall till fall.
Svår psoriasis och andra allvarliga hudsjukdomar utgör i regel ett hinder
för dykeriarbete.
Det är viktigt att trumhinnorna är hela liksom att luft kan pressas till mel-
lanöronen via örontrumpeten utan besvär. Balansrubbningar utgör i re-
gel ett hinder för dykeriarbete.
Hjärt-lungröntgen behöver tas i stående med frontal- och sidobild under
maximal inandning. I vissa situationer kan även bild under maximal ut-
andning behöva tas då denna typ av bild anses bättre visa upp eventuella
luftretinerande emfysemblåsor. Det är viktigt att bilderna granskas speci-
ellt med avseende på dykeriarbete. Okomplicerade pleuraplack utgör i re-
gel inget hinder för dykeriarbete.
EKG bör utföras med apparat med minst sex kanaler. Det är viktigt att ut-
reda eventuella tecken till genomgången infarkt samt rytmrubbningar. I
fall av tveksamhet är det lämpligt att utföra arbets-EKG.
Den fysiska arbetsförmågan mätt med cykelergometer bör vara minst
200 W i sex minuter upp till 40 års ålder och vid högre ålder minst 150 W
i sex minuter. I fall av tveksamhet är det lämpligt att utföra arbets-EKG.
I fall av tveksamhet vid tolkning av Hb-värde är det lämpligt att göra en
fullständig analys av hematologiskt status.
I fall av tveksamhet vid påvisande av glukos och protein i urinen är det
lämpligt att göra en mer omfattande bedömning av njurfunktionen lik-
som av glukostoleransen.
AFS 2005:6
72
Det är viktigt att spirometriundersökningen utförs med beprövad metod
och väl kalibrerad apparatur. Se också kommentarer till 29 §.
Det är väsentligt att erforderlig tandbehandling är utförd på ett korrekt
sätt och att tandlagningarna är hela. Bettförhållandena bör vara sådana
att, i förekommande fall, ett bitmunstycke säkert kan hållas kvar i mun-
nen. Förankringen av eventuella proteser bör vara god.
Kompetens att genomföra dykeriodontologisk undersökning har tandlä-
kare som med godkänt resultat genomgått vidareutbildning i barodonti.
Uppgifter om tandläkare med utbildning i barodonti kan erhållas från
Försvarsmaktens övertandläkare.
Det är viktigt att den som sysselsätts i dykeriarbete kan uppfatta normalt
tal och inte har talfel som kan försvåra samtal.
Synskärpa och synfält bör undersökas. Det är viktigt att den som syssel-
sätts med dykeriarbete kan avläsa instrument utan problem även under
besvärliga belysningsförhållanden. Glasögon och kontaktlinser kan vara
olämpliga att använda vid dykeriarbete.
Skelettröntgen bör utföras i samråd med röntgenläkare som är väl förtro-
gen med de skelettförändringar som kan uppstå i samband med dykeriar-
bete. Hos dem som regelbundet arbetar under förhöjt tryck mer än 20
tim/v eller sysselsätts med mättnadsdykningar, blandgasdykningar eller
dykningar till större djup än 30 m är det lämpligt att ansvarig dykläkare
överväger indikationerna för att genomföra skelettröntgen för att avslöja
asymtomatisk, dysbarisk bennekros.
Till 55 § Den periodiska läkarundersökningen bör beträffande sjuk-
domsanamnes inriktas på sådant som inträffat sedan föregående under-
sökningstillfälle. Röntgenundersökning av hjärta och lungor liksom av
skelettet bör förbehållas dem hos vilka klinisk eller anamnestisk miss-
tanke föreligger, att någon för tjänstbarhetsbedömningen avgörande, en-
dast röntgenologiskt diagnostiserbar förändring inträffat sedan föregå-
ende undersökning. I övrigt bör den periodiska läkarundersökningen nor-
malt omfatta samma punkter som läkarundersökning enligt ovan.
Arbete med vibrationsexponering
Hälsorisker
Omfattande exponering för vibrationer från handhållna verktyg kan ge
symtom till följd av skador på nerver, blodkärl, muskler och skelett. Ska-
dorna på blodkärlen innebär en ökad tendens till kärlsammandragning.
Nervskadan yttrar sig som symtom i form av domningskänsla, nedsatt
AFS 2005:6
73
känsel, finmotorik och kraft. Skadorna på blodkärlen och nerverna kan
båda medföra en upplevelse av ökad köldintolerans. Kärlskadorna visar
sig som avblekningar i huden vid nedkylning, s.k. vita fingrar, medan
köldintolerans vid nervskada främst upplevs som smärta. Detta kan all-
varligt försvåra utomhusvistelse under kallare årstider och hämma fri-
tidsaktiviteter som fiske och bad. Det finns även studier som visat ett
samband mellan vibrationsexponering och nervinklämning i handleden
(karpaltunnelsyndrom) med domningar, stickningar och nedsatt känsel-
sinne i handens insida. Besvären uppträder ofta nattetid.
Förare i olika typer av fordon, särskilt inom gruv-, byggnads- och anlägg-
ningsverksamhet kan ibland exponeras för kraftiga helkroppsvibrationer.
Vibrationer som överförs till människokroppen förstärks, vid vissa frek-
venser, i olika kroppsdelar och organ och kan då ge upphov till töjningar
och hoptryckningar av vävnader i varierande grad. Vibrationerna kan på-
verka leder, muskelfästen och diskarna i kotpelaren. Forskningsresultat
tyder på att vibrationer, t.ex. från fordon, innebär en ökad risk för ryggbe-
svär. Exponering för helkroppvibrationer kan också ge upphov till trött-
het.
Ett samband finns också mellan vibrationsexponering och hörselskada.
Buller och vibrationer förekommer ofta tillsammans.
Forskningsresultat tyder på att helkroppsvibrationer t.ex. från fordon
innebär en ökad risk för ryggbesvär.
Läkarundersökning
Till 59 §
Nyanställningsundersökningen syftar till att diagnosticera
sjukdomar eller skador hos den anställde, vilka kan innebära ökad risk för
vibrationsskada, och de försiktighetsåtgärder som detta kan föranleda.
Således kan en person med t.ex. känd nervskada sedan tidigare behöva
ytterligare skydd utöver det som anses tillräckligt för fullt friska personer.
Medicinska tillstånd som ger ökad risk för neuropatier (nervskador) är
bl.a. diabetes, hypotyreos (bristande funktion hos sköldkörteln), alkohol-
överkonsumtion och vitamin B12-brist. Andra tillstånd som motiverar
försiktighet med vibrationsexponering är primär och sekundär Ray-
naudsjukdom. Bindvävssjukdomar och medicinering med kärlsamman-
dragande läkemedel kan också innebära ökade risker genom försämrad
blodcirkulation.
Till 60 § Läkarundersökningen innebär bl.a. en inspektion för att upp-
täcka tecken på nedsatt perifer cirkulation, ledförändringar och muskel-
atrofier. Det är lämpligt att kontrollera perifera cirkulationen och blod-
tryck. Neurologstatus omfattar senreflexer, muskelstyrka, koordination,
AFS 2005:6
74
tvåpunktsdiskrimination, vibrationssinne, smärtsinne, temperatursinne
och beröring. Den muskuloskeletala undersökningen omfattar rörelse-
mönster, ledstatus, muskelstyrka, tendinittest och ryggstatus. Det är
också viktigt att vara vaksam på symtom eller tecken på karpaltunnelsyn-
drom.
I riktad undersökning av ryggen kan ingå bedömning av felställningar,
rörlighet, smärta, tryckömhet samt tecken på muskelsvaghet och nerv-
rotsinklämningar.
Till 61 §
Periodisk läkarundersökning syftar till att upptäcka tidiga
tecken på vibrationsskada och därigenom kunna vidta lämpliga åtgärder
för att minska exponeringen och förhindra ytterligare skada.
Medicinsk intervju anses vara den bästa metoden för att klassificera svå-
righetsgraden av vita fingrar. Denna bör innefatta frågor om episoder av
avblekning av fingrar. En föreslagen bedömningsmodell för att avgöra
svårighetsgraden av vasospastisk vibrationsskada finns i bilaga 3,
tabell 1.
Vibrationsskadesyndromet omfattar även neurologiska symtom, vilka
kan vara både vanligare än vita fingrar och kan debutera tidigare. Det
finns även här en bedömningsmall för neurologiska symtom på vibra-
tionsskada i bilaga 3, tabell 2. Eftersom det finns en rad sjukdomar som
kan ge likartade symtom är provtagning för differentialdiagnos värdefull.
Raynaudbesvär bör alltid föranleda rekommendation om nikotinstopp.
Om arbetstagaren visar tecken på mer uttalad vibrationsskada, Raynaud-
symtom enligt Stadium 2 i tabell 1 eller vibrationsneuropati Stadium 2SN
enligt tabell 2, bör denne normalt inte fortsätta i vibrationsexponerat ar-
bete. En individuell bedömning behöver dock alltid göras. Hos äldre per-
soner som har möjlighet att begränsa sin vibrationsexponering kan det
ibland – ur ett helhetsperspektiv – vara motiverat att göra en annan be-
dömning. Om arbetstagaren visar nytillkomna tecken på vibrationsskada
sedan föregående undersökning bör den periodiska undersökningen för-
läggas tidigare. Det kan också vara motiverat att införa läkar- eller hälso-
undersökningar med kortare intervall, 1–2 år, för alla arbetstagare om un-
dersökta med liknande exponeringsförhållanden visat tecken på snabbt
progredierande skador.
Personer med symtom och tecken på vibrationsrelaterad skada kan i en-
skilda fall behöva genomgå fördjupad bedömning av läkare med särskild
kompetens i vibrationsorsakade besvär. Det är olämpligt att fortsätta ett
vibrationsexponerat arbete om allvarligare vibrationsskada misstänks
eller konstateras då symtomen förvärras vid fortsatt exponering.
AFS 2005:6
75
Nattarbete
Hälsorisker
Människan har en naturlig dygnsrytm som styrs av ljuset. Under dagen
är vi aktiva och under natten vilar vi. Under nattvilan sker mycket av krop-
pens reparationsarbete. Bl.a. ökar produktionen av tillväxthormon och
testosteron (manligt könshormon) under sömnen och immunsystemets
aktivitet ökar. Dygnsrytmen medför att det är svårare att vara vaken på
natten och svårare att sova på dagen.
Sömnen är en förutsättning för de vakna aktiviteterna på kort sikt och på
lång sikt överlever vi inte utan sömn. Omfattande forskning har visat att
7–8 timmars sömn per dygn är nödvändigt för återhämtning samt hälsa
och säkerhet. På kort sikt har en minskning av sömnlängden med högst
två timmar från 8 till 6 timmar en enstaka natt endast en marginell inver-
kan på vakenhet och prestationsförmågan den följande dagen. Ytterli-
gare sömnreduktion ger däremot tydligare negativa effekter.
Riskerna med trötthet p.g.a. sömnbrist består i sänkt uppmärksamhet och
försämrat omdöme med risk för olyckor. Sådana risker är uppenbara när
det gäller framförande av fordon. Tröttheten är normalt som störst med
åtföljande olycksrisk i slutet av natten kring kl. 03–05. Mer långsiktiga ef-
fekter av arbete som ger sömnstörningar är stegrat blodtryck, hjärt-kärl-
sjukdom, mag/tarmbesvär och sannolikt diabetes. Möjligen kan nattar-
bete även bidra till uppkomst av cancer.
Beträffande frågan om nattarbete i samband med graviditet och amning
anses sådant arbete normalt inte innebära någon ökad risk. I vissa fall
kan dock nattarbete bli alltför påfrestande. Detta måste dock avgöras in-
dividuellt i samråd mellan läkaren och arbetstagaren. Under sådana om-
ständigheter är det angeläget att arbetstagaren erbjuds arbete på dagtid.
Om detta inte är möjligt kan ledighet erhållas enligt gällande bestäm-
melser.
Eventuella skillnader i olycks- och sjukdomsrisk för män och kvinnor till
följd av natt- och skiftarbete är föga utredda. Däremot verkar störningar i
det sociala livet genom nattarbete drabba kvinnor hårdare än män.
Ångesttillstånd och stress kan också medföra att den av skiftarbetet re-
dan försvårade sömnen ytterligare försvåras. Risken för sömnstörningar
och sjukdomar med relation till nattarbete tycks öka med levnadsåldern,
särskilt efter fyrtiofem- till femtioårsåldern.
Vid konstruktion av skiftscheman bör vilopassen mellan skiften vara till-
räckligt långa för att medge återhämtning. Eftersom det förutom sömnen
krävs tid för transport till platsen för vilan, födointag, hygien m.m. be-
AFS 2005:6
76
döms 11 timmars uppehåll mellan två skift normalt vara ett minimum för
bibehållen hälsa och säkerhet. För att förebygga uttröttning bör tätt åter-
kommande återhämtning prioriteras framför många på varandra följande
skift åtföljda av längre ledighet. I roterande skiftscheman är det ofta
lämpligt att lägga in ett längre återhämtningspass efter högst två eller tre
nattskift. Gradvis tidigareläggning av arbetstiden bör undvikas eftersom
detta i allmänhet leder till störd sömn.
Tidpunkten för arbetets början på morgonen kan vara av relativt stor be-
tydelse. Att börja arbetet kl. 07 eller 08 synes således vara att föredra
framför att börja kl. 05 eller 06.
Beträffande varaktigheten av arbetsskift fördrages åttatimmars skift
bättre än tolvtimmars. Å andra sidan finns det exempel på tolvtimmars-
lösningar som är positiva om antalet arbetspass reduceras och få pass
arbetas i rad. En förutsättning är dock att arbetstagaren själv har kontroll
över arbetsbelastningen och att pauser och raster kan tas vid behov.
Hälsoriskerna med ett arbete som påverkar nattvila och sömn minskar
ofta om arbetstagaren själv kunnat välja sina arbetstider, d.v.s. om ar-
betstagaren kan anses ha valt arbetsförhållandena frivilligt. Ovanstående
rekommendationer om schemaläggning av arbetstiden är tänkta att ge
acceptabla förhållanden för de flesta arbetstagare.
Definition av nattarbete
Till 63–64 §§ Definitionen av nattarbete som innebär krav på medicinsk
kontroll följer av artikel 2 i EG-direktivet om arbetstidens förläggning i
vissa avseenden (93/104/EG). Från medicinsk synpunkt finns ingen skarpt
avgränsbar koncentration av hälsoriskerna av nattarbete till den av defi-
nitionen omfattade gruppen arbetstagare. Det kan därför i vissa fall vara
lämpligt att erbjuda medicinsk kontroll även till andra arbetstagare med
betydande del av årsarbetstiden förlagd till natten, t.ex. sådana med rul-
lande skiftgång, med schemalagt arbete eller med jourarbete. För arbets-
tagare i jour eller beredskap, där andelen av under natten arbetad tid är
händelsestyrd, kan andelen nattarbete av årsarbetstiden vara svår att för-
utsäga. Man får i sådana fall grunda sina beräkningar på tidigare erfaren-
heter av genomsnittlig frekvens och varaktighet av störningar/händelser
nattetid.
Definitionen av natt följer också av nyss nämnda artikel och innebär att
nattens totala längd anses vara begränsad till sju timmar, men att den
kan infalla med en flexibilitet om två timmar. Det innebär att varje sam-
manhängande sjutimmarsperiod som infaller mellan 22.00 och 07.00 räk-
nas som natt. Exempel på sådana sjutimmarsperioder är klockan 22–05,
AFS 2005:6
77
23–06 och 00–07. Faller minst tre timmar av dygnsarbetstiden inom en
sådan period föreligger nattarbete enligt föreskrifterna.
Om arbetstidens förläggning under dygnet varierar, beräknas andelen
nattarbete över en längre period som kan anses representativ för fördel-
ningen mellan natt- och dagpass. Om andelen nattarbete under en sådan
period uppgår till 38 % eller mer anses nattarbete föreligga. Eftersom nat-
ten (sju timmar) utgör ca 29 % av dygnets 24 timmar kommer arbetsta-
gare som har sin arbetstid jämt fördelad över dygnet, t.ex. treskiftsarbe-
tare, normalt inte att betraktas som nattarbetare.
Vid nattarbete som antas vara av engångskaraktär som varar kortare tid
än tre månader, ses inga medicinska skäl till behov av läkarundersök-
ning. Om samma arbetstagare senare återkommer i nattarbete förutsätts
att ny bedömning om behov av läkarundersökning sker.
I enlighet med vad ovan sagts är arbetsgivare oförhindrad att tillämpa
generösare definition av nattarbetande och erbjuda läkarundersökning
till arbetstagare, som inte uppfyller minimidefinitionen för nattarbete.
Läkarundersökning
Till 65–67 §§ Den medicinska kontrollen av nattarbetande avser att
minska riskerna för att arbetstagare drabbas av ohälsa eller olycksfall till
följd av sysselsättning i nattarbete. Den bör därför i första hand inriktas
på sådant som allvarlig sömnstörning med efterforskning av eventuellt
inträffade olyckstillbud kopplade till nedsatt vakenhet, förekomst av hjärt-
kärlsjukdom eller mag-tarmsjukdom, men även på sådant som bruk eller
missbruk av alkohol, tobak, läkemedel eller illegala droger, liksom på
måltidsvanor och social situation.
Den som visat sig ha hälsoproblem, som bedöms bero på nattarbete bör
inte sysselsättas i sådant arbete. Detsamma gäller den som företett sjuk-
lighet eller svaghet som gör arbetstagaren särskilt mottaglig för ohälsa
som kan orsakas av nattarbete. Vid tveksamhet huruvida hälsotillståndet
utgör hinder för nattarbete kan förslagsvis en yrkesmedicinsk klinik
kontaktas för vägledning. Förflyttning från nattarbete och omplacering till
arbete med andra arbetsuppgifter/arbetstider är vanligen en fråga som
kräver individuell bedömning med hänsynstagande till en lång rad fak-
torer – inte bara det fysiska hälsotillståndet. I sammanhanget kan erinras
om arbetsgivarens ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering av
arbetstagare.
AFS 2005:6
78
Kommentarer till ikraftträdande och
övergångsbestämmelser
När föreskrifterna om medicinska kontroller i arbetslivet träder i kraft
kommer, förutom att föreskrifterna om medicinsk kontroll av nattarbe-
tande (AFS 1997:8) och medicinsk kontroll vid kadmiumarbete (AFS
2000:7), upphävs också regler om medicinska kontroller i följande före-
skrifter att förändras enligt nya föreskrifter från Arbetsmiljöverket
AFS 1992:16 Kvarts
AFS 1992:17 Bly
AFS 1993:57 Dykeriarbete
AFS 1995:1
Rök- och kemdykning
AFS 1996:4 Härdplaster
AFS 1996:13 Asbest
AFS 2000:6 Mast- och stolparbete AFS 2004:1 Syntetiska oorganiska
fibrer
Periodisk läkarundersökning vid arbete där det tidigare saknats krav på
medicinska kontroller
Exempel (arbete med vibrationer): En person har ett vibrationsexponerat
arbete sedan 10 år och har inte genomgått några medicinska kontroller.
Enligt gällande regler skall periodisk läkarunderökning genomföras vart
tredje år. Nästa läkarundersökning infaller då om två år, 12 år (3x4) efter
det att arbetet påbörjades.
Om personen har besvär som kan tyda på vibrationsskada har denne rätt
till läkarundersökning så snart han/hon har anmält detta till arbetsgiva-
ren.
Medicinsk kontroll vid arbete där det finns gällande regler, men nu med
nytt tidsintervall
Exempel (nattarbete): En person, 40 år gammal, har nattarbete sedan åtta
år. Tidigare har läkarundersökningar genomförts inför nyanställning och
sedan efter fem år. Nu gäller att periodiska läkarundersökningar skall ge-
nomföras var sjätte år för den som ännu inte fyllt 50 år. Då det gått tre år
sedan föregående undersökning skall nästa ske efter ytterligare tre år.
AFS 2005:6
79
Ordlista
ACGIH – American Conference of Governmental Industrial Hygienists.
Organisation i USA som rekommenderar hygienska gränsvärden.
Allergi – ett överkänslighetstillstånd där kroppen reagerar mot ett visst
eller vissa ämnen och där det immunologiska systemet är inkopplat. En
allergi kan rikta sig mot biologiska ämnen såsom pollen eller hår/hud-
avskrap men också mot kemiska ämnen t.ex. nickel eller vissa läkemedel.
Vanliga allergiska reaktioner är nästäppa/snuva, astma och eksem.
Alveolit – inflammation av lungblåsorna. Kan vara en allergisk reaktion
eller effekt av en giftverkan.
Anamnes – sjukhistoria.
Atopi – ärftlig tendens att utveckla överkänslighet.
Atopiker – person med ärftlig tendens att utveckla överkänslighet.
Auskultation – avlyssning. Klinisk undersökningsmetod, vanligen utförd
med stetoskop.
Bioaktivitet – förmåga att utöva effekt på eller framkalla svar från levande
vävnad.
BMI – av engelskans Body Mass Index. Mått på avvikelser i kroppsvikt.
Bildas genom att dividera kroppsvikten (i kg) med kvadraten på kropps-
längden (i meter). Bör ligga mellan 19 och 26 kg/m2. BMI>30 kg/m2 indike-
rar kraftig övervikt.
Cellorganell – specifik del av en cell.
Centrala nervsystemet – hjärna och ryggmärg.
Dysbarisk – samlingsbegrepp för de ogynnsamma inverkningar på krop-
pen, som stora tryckskillnader utövar.
ECHM – European Committee for Hyperbaric Medicine.
EDTC – European Diving Technology Committee.
Endotoxin – giftiga substanser som bildas inne i vissa bakterieceller och
som frigörs då cellen dör.
Epikutantest – undersökning av hudens reaktion mot ett ämne genom att
applicera ämnet på huden.
Falanger – de två eller tre mot varandra ledade stycken som tillsammans
bygger upp ett finger eller en tå. I denna författning används begreppet
AFS 2005:6
80
om fingrar hos personer som arbetar med handhållna vibrerande verk-
tyg.
Fibros – sjuklig bindvävsökning i lungorna (eller andra organ).
FEV 1,0 – Forced Expiratory Volume 1 second. En term vid spirometri.
Mäter maximal volym som kan utandas under 1 sekund.
Fysikaliskt rutinstatus – resultat av kroppsundersökning som läkare gör
med hjälp av enklare instrument som stetoskop, reflexhammare och fick-
lampa.
Glomerulär – av glomerulus, del av njuren där den första filtreringen av
urinen sker.
Hemsyntes – kroppens framställning av det röda blodfärgämnet hemo-
globin under produktionen av blod.
Hyperbar – under större tryck än en atmosfär.
Hyperbarmedicin – medicinskt område som behandlar kroppens fysiolo-
giska och sjukliga reaktioner i en omgivning med förhöjt atmosfäriskt
tryck.
Hyperreaktiv – överreagerande. Kan gälla en ökad tendens hos luftvä-
garna att svullna och förträngas vid exponering för retande ämnen.
IARC – International Agency for Research on Cancer under World Health
Organisation.
Inkompensation – otillräcklig reservkapacitet hos ett organ, oftast hjärtat,
för att kunna svara upp mot de löpande kraven.
Intermittent – uppträdande med oregelbundna intervaller, anfallsvis på-
kommande.
Katarakt – grumling av ögats lins, grå starr.
KOL – Kronisk Obstruktiv Lungsjukdom. Ett tillstånd där lungornas funk-
tion nedsätts gradvis pga. tilltagande förträngning av luftvägarna. Den
vanligaste orsaken till KOL är tobaksrökning.
Kritisk effekt – den effekt som man utgår från, och med betryggande
marginaler lägger sig under, när man sätter gränsvärden för exponering.
Vanligen den effekt som man ser först (dvs. vid lägsta dosen) i dos-effekt-
studier.
Kumulativ dos – den sammanlagda, ackumulerade, dosen.
Nekros – vävnadsdöd.
AFS 2005:6
81
Latenstid – tid som förflyter från det en exponering börjar tills effekter
börjar uppträda. Används ofta i samband med cancer.
Luftvägsepitel – det ytliga cellskikt som täcker slemhinnorna i luftvä-
garna.
Lungödem – vätskeansamling i lungblåsorna. Vanligast en följd av hjärt-
svaghet men kan också vara en konsekvens av exponering för giftiga äm-
nen efter inandning av dessa.
Mutagen – något som framkallar en förändring i arvsmassan, en muta-
tion.
Obstruktivitet, om luftvägar – ett tillstånd där andningen är försvårad
pga. förträngning i luftvägarna eller minskad elasticitet i lungorna.
Organisk syraanhydrid – vissa organiska syraanhydrider används som
härdare för framställning av speciella typer av epoxiplaster. Dessa anhy-
drider är ofta sensibiliserande. De kan vara upptagna i grupp B (=kräver
tillsynsmyndighetens tillstånd för hantering) eller grupp D (=sensibilise-
rande ämne) i bilaga 3 till föreskrifterna om hygieniska gränsvärden och
åtgärder mot luftföroreningar, se även föreskrifter om härdplaster.
Ortostatisk reaktion/ Ortostatism – benämning på symtom som kan
uppträda i stående ställning och har att göra med otillräckligt återflöde av
blod till hjärtat och, sekundärt, otillräcklig blodtillförsel till hjärnan, vilket
kan ge matthet, yrsel och svimning.
Ototoxiska ämnen – kemiska ämnen som kan skada eller förändra hör-
seln genom att utöva giftverkan mot åttonde hjärnnerven (Nervus vesti-
bulo-cochlearis), vilket kan ge akuta eller kroniska hörselnedsättningar
och /eller balansstörningar.
PAH – polyaromatiska kolväten (av eng. polyaromatic hydrocarbons).
Kolväten bestående av flera kondenserade bensenringar, t.ex. pyren och
bensopyren. Oxideras ofta i organismen till cancerframkallande nedbryt-
ningsprodukter.
Partialtryck – fysikalisk term som används för gasblandningar. Betyder
den del av gasernas sammanlagda tryck som en viss gas som ingår i
blandningen utövar.
Partikel – liten avgränsad massa i flytande och/eller fast tillstånd.
PEF – maximalt utandningsflöde (av eng. Peak Expiratory Flow). Ett be-
grepp inom spirometri. Mäter topphastigheten hos utandningsluften vid
snabbast möjliga utandning och avslöjar om det finns hinder för luften
att passera ut.
AFS 2005:6
82
Perifera nervsystemet – gemensam benämning på de nerver som förbin-
der hjärna och ryggmärg med kroppens olika organ.
Population – befolkning. I denna författning en statistisk term, en be-
stämd grupp av individer.
Porfyrisjukdom – ett tillstånd med ökad bildning av s.k. porfyriner. Det
finns olika former som kan ge olika symtom t.ex. ljuskänslighet, leverpå-
verkan eller pigmenterad hud.
Prediktivt värde – mått på förmåga att förutsäga något t.ex. risken att
drabbas av en viss sjukdom.
Prevalens – statistisk term, det relativa antalet sjuka i en viss sjukdom
inom en viss befolkning vid en given tidpunkt.
Progredierande – fortskridande.
Reproduktion – återframställning eller alstring. Används i denna författ-
ning om människans fortplantning.
Restriktiv lungsjukdom – en minskning av lungornas rörlighet och följ-
samhet (compliance) vid andningsarbetet med minskad andel funge-
rande aktiv lungvävnad.
Rubella – röda hund, utslagssjukdom främst hos barn, orsakad av rubel-
lavirus.
Sensibilisering – att åstadkomma känslighet, särskilt en allergisk över-
känslighet.
Sensorineuronal – betecknar den del av nervsystemet som förmedlar
känselintryck.
Spirometri – andningsmätning. En test på lungornas bälgfunktion med
hjälp av instrumentet spirometer.
Taktil diskriminationsförmåga – förmåga att med känseln urskilja art eller
grad av beröring.
Tinnitus – öronringning, öronsusning.
Toxisk – giftig.
Toxoplasma – en art av encellig organism som kan parasitera i männi-
skans celler.
Trofisk hudförändring – hudförändring på grund av rubbat näringstill-
stånd.
AFS 2005:6
83
Tårfilm – hinna av tårvätska som skyddar ögat mot irriterande ämnen och
mot uttorkning.
Validerad – kontrollerad med avseende på tillförlitlighet hos ett mätprov
eller metod, dvs. om man verkligen mäter det man avser att mäta.
VC – vitalkapacitet (av eng. Vital Capacity). En spirometrisk term som
mäter lungornas volym.
VO
2
– syreupptagningsförmåga. Ett mått på den fysiska arbetsförmågan.
Kan uttryckas som absolut VO
2
(för en person) i liter/min eller, som relativ
VO
2
, i ml/min x kg kroppsvikt.
AFS 2005:6
84
Bilaga 1
Översikt över obligatoriska medicinska kontroller
* i det arbete som föranleder kontrollen. Krav på tjänstbarhetsbedömning.
** obligatoriskt för arbetsgivaren att erbjuda medicinsk kontroll. Inget krav på
tjänstbarhetsbedömning.
Exponering eller
arbete
Tidpunkt för
läkarunder-
sökning
Provtagning/
laboratorie-
undersökning
Förbud för
icke god-
känd att sys-
selsättas*
Resultat-
samman-
ställning
till AV
Bly och kad-
mium
Före arbetet;
vart tredje år
Regelbunden
biologisk prov-
tagning
Ja
Ja
Fibrosframkal-
lande damm
Före arbetet;
vart tredje år
Spirometri
Lungröntgen
Ja
Ja
Härdplaster
Före arbetet; se-
dan om besvär
Spirometri Nej
Nej
Härdplaster
med krav på
tjänstbarhets-
bedömning
Före arbetet;
efter 3–6 mån;
vartannat år
eller om besvär
Spirometri
Ja
Nej
Armerad ester-
plast
Före arbetet; se-
dan om besvär;
Vart sjätte år un-
dersökning in-
riktad mot nerv-
systemet
Spirometri
Nej
Nej
Fysiskt påfres-
tande arbete:
mast- och stolp-
arbete, rök- o
kemdykning,
dykeriarbete
Läkarunder-
sökn. före arbe-
tet; sedan vart
femte, vartan-
nat eller varje år
beroende av ål-
der eller arbete
Arbets-EKG
Särskild under-
sökning för
dykare
Ja
Nej
Rök- o kemdyk-
ning
Årlig konditions-
test
Test av fysisk
arbetsförmåga
Ja
Nej
Vibrationer**
Före arbetet;
vart tredje år
samt vid besvär
Rekommende-
ras om läkare
finner skador
Nej
Nej
Nattarbete**
Före arbetet;
vart sjätte år;
över 50 år vart
tredje år
Avgörs av un-
dersökande lä-
kare
Nej
Nej
AFS 2005:6
85
Denna sammanställning är avsedd att ge en vägledande översikt över de
lagstadgade medicinska kontrollerna. Undersökningarna beskrivs i detalj
under respektive avsnitt.
Om en riskbedömning visat att det är befogat med medicinska kontroller
kan man överväga att:
– för arbeten med andra allergiframkallande ämnen än härdplaster ge-
nomföra undersökning liknande den vid härdplastexponering,
– för andra arbeten med stor fysisk påfrestning än höjdarbete i master
och stolpar, rök- och kemdykning samt dykeriarbete och som innebär
stora olycksrisker genomföra kontroller liknande dem vid mast- och
stolparbete,
– för arbeten som kan innebära toxisk exponering för nervsystemet, t.ex.
på grund av hantering av organiska lösningsmedel tillämpa delar av
kontrollerna vid arbete med armerad esterplast,
– för arbeten som ger stor psykisk påfrestning tillämpa de regler och re-
kommendationer som ges vid nattarbete. Se också de allmänna råden
till 3 §, avsnittet ”Arbeten med hög psykisk belastning”.
AFS 2005:6
86
Bilaga 2
Sammanfattning av medicinska kontroller av bly och
kadmium
A. Läkarundersökning innan arbete med bly och kadmium påbörjas för-
sta gången.
B. Periodiska läkarundersökningar med tre års intervall.
C. Periodisk biologisk exponeringskontroll av halter i blod enligt följande
tabeller.
Bly
För kvinnor över 50 år och för alla män:
Halt av bly i blod, Åtgärd
µmol/l
< 0,8
Ingen återkommande kontroll,
om tre på varandra < 0,8.
0,8 – 1,5
Sexmånaderskontroll av bly i blod.
1,5 – 2,0
Tremånaderskontroll av bly i blod.
>1,8
Krav på utredning enligt 20 §.
Avstängning om tre prov i följd är över 1,8.
Åter i blyexponerat arbete när halten är under 1,8.
> 2,0
Avstängning. Åter i blyexponerat arbete när halten är
under 1,8.
För kvinnor under 50 år:
Halt av bly i blod, Åtgärd
µmol/l
< 0,8
Sexmånaderskontroll av bly i blod.
≥
0,8
Tremånaderskontroll av bly i blod.
> 1,0
Krav på utredning enligt 20 §.
Avstängning om tre prov i följd är över 1,0.
Åter i blyexponerat arbete när halten är under 1,0.
> 1,2
Avstängning. Åter i blyexponerat arbete när halten är
under 1,0.
AFS 2005:6
87
Kadmium
Halt av kadmium
Åtgärd
i blod, nmol/l
< 50
Tolvmånaderskontroll av kadmium i blod.
Om tre på varandra följande sexmånaderskontroller
varit under 50 får tolvmånaderskontroll genomföras.
> 50
Krav på utredning enligt 23 §.
50–75
Sexmånaderskontroll av kadmium i blod.
> 75
Avstängning. Läkarundersökning enligt 14 §.
Åter i kadmiumexponerat arbete då halten är
under 50.
AFS 2005:6
88
Bilaga 3
Klassifikation av besvär och symtom från vibrationer
Tabell 1 Klassifikation av besvär med vita fingrar enligt
Stockholmsskalan
Stadium* Grad
Symtom
0
–
Inga episoder av vita fingrar.
1
Mild
Anfall ibland som drabbar ytterfalangen på
ett eller flera fingrar.
2
Medelsvår
Anfall ibland som omfattar ytter- och mellan-
falangen på ett eller flera fingrar.
3
Svår
Anfall ofta som omfattar alla falanger på de
flesta fingrar.
4
Mycket svår Som stadium 3 men med trofiska hudför-
ändringar.
*Om olika fingrar har olika stadier så anges finger för finger.
Tabell 2 Klassifikation av sensorineuronala symtom enligt
Stockholmsskalan
Stadium*
Symtom
0SN
exponerad för vibrationer men utan symtom.
1SN
intermittent domning, med eller utan stickningar.
2SN
intermittent eller varaktig domning, minskat känselsinne.
3SN
intermittent eller varaktig domning, nedsatt taktil diskrimina-
tionsförmåga och/eller nedsatt finmotorik.
*Graderingen ska anges separat för båda händer.
AFS 2005:6
89
Bilaga 4
Frågeformulär angående allergibesvär vid härdplastarbete
1.
Har Du, de senaste 12 månaderna, haft besvär med anfall av:
(Obs! Vanliga Förkylningar räknas ej)
Ja
Nej
– Kliande, rinnande eller svidande ögon
■
■
– Rinnsnuva
■
■
– Nästäppa
■
■
– Nysningar och/eller näsklåda
■
■
– Näsblod
■
■
– Sveda och torrhet i svalget
■
■
– Pip, andfåddhet och/eller tryckkänsla i bröstet
■
■
– Svår rethosta
■
■
2.
Har du efter barndomen, men före anställningen vid företaget haft anfall av
något/några av följande besvär?
Ja
Nej
– Kliande, rinnande och/eller svidande ögon
■
■
– Rinnsnuva
■
■
– Nästäppa
■
■
– Nysningar och/eller näsklåda
■
■
– Näsblod
■
■
– Sveda och torrhet i svalget
■
■
– Pip, andfåddhet och/eller tryckkänsla i bröstet
■
■
– Svår rethosta
■
■
AFS 2005:6
90
3.
Får Du anfall av pip, anfåddhet och/eller tryckkänsla i bröstet när
Du utsätts för:
Ja
Nej
– Kroppsansträngning
■
■
– Kyla
■
■
– Starka dofter (parfym, lösningsmedel etc.)
■
■
– En eller annan form av rök eller spray
■
■
4.
Har Du eller har Du haft något av följande besvär:
Ja
Nej
– Astma
■
■
– Hösnuva
■
■
– Kronisk luftrörskatarr/emfysem
■
■
– Böjvecksexem
■
■
Om ja, har Du haft besvären före 15 års ålder?
Ja
Nej
– Astma
■
■
– Hösnuva
■
■
– Kronisk luftrörskatarr/emfysem
■
■
– Böjvecksexem
■
■
5.
Har Du av läkare fått diagnosen astma?
Ja
Nej
■
■
Om ja, vilket år?
............................
6.
Har Du efter 15 års ålder någonsin vaknat av andnöd?
Ja
Nej
■
■
Om ja, vilket år märkte Du det första gången
............................
AFS 2005:6
91
7.
Har Du efter 15 års ålder någonsin haft pip eller väsningar i
bröstet?
Ja
Nej
■
■
Om ja, vilket år märkte Du det första gången
............................
8.
Har Din andning varit normal mellan dessa tillfällen med
andnöd, pip eller väsningar i bröstet?
Ja
Nej
■
■
9.
Blir Du lätt andfådd vid ansträngning?
(Ex. andnöd vid gång i uppförsbacke i normal takt, andnöd
vid promenad med jämnåriga på plan mark)?
Ja
Nej
■
■
10.
Om Du har luftvägsbesvär tar Du då regelbundet medicin?
Ja
Nej
■
■
Om ja, vilka mediciner?............................................................
....................................................................................................
....................................................................................................
11.
Är Du eller har du någonsin varit rökare?
Ja
Nej
■
■
Om ja, under tiden
............................
AFS 2005:6
92
Bilaga 5
Förslag till resultatsammanställning av medicinska kontroller vid
exponering för bly och kadmium
...........................................................................................................................................
Arbetsgivare namn eller dennes ombud
Datum............................
Arbetsmiljöverket i....................................................
Medicinsk kontroll av Bly och/eller Kadmium
Resultatsammanställning av läkarundersökningar enligt 14 och 15 §§
Personal vid (företagets namn)....................................................................................
Under............... kvartalet år...............
Antalet undersökta fördelade på kön och blyhalt i blod
Blyhalt i µmol/l
i blod
män
kvinnor
över 50 år
under 50 år
under 0,8
0,8-1,2
1,3-1,5
1,6-1,8
1,9-2,0
över 2,0
...............................................
...............................................
...............................................
...............................................
...............................................
...............................................
.....................
.....................
.....................
.....................
.....................
.....................
.....................
.....................
.....................
.....................
.....................
.....................
Antal undersökta fördelade på kön och kadmiumhalt i blod
Kadmiumhalt i
nmol/l i blod
män
kvinnor
över 50 år
under 50 år
över 50 år
under 50 år
under 50
50–75
över 75
....................
....................
....................
....................
....................
....................
....................
....................
....................
....................
....................
....................
Företagets namn ...........................................................................................................
Utdelningsadress (gata, box etc.).................................................................................
Organisationsnummer ..................................................................................................
Ortsadress (postnr och ortnamn) .................................................................................
Analyslaboratorium
Laboratorium.................................................................................................................
Adress................................................................. Telefonnummer...............................
För kontrollen ansvarig läkare/hälsovårdsenhet
Namn..............................................................................................................................
Adress................................................................. Telefonnummer...............................
AFS 2005:6
93
Bilaga 6
Förslag till resultatsammanställning av medicinska kontroller vid
exponering för fibrosframkallande damm
Datum................................. Arbetsmiljöverket i............................................................
Medicinsk kontroll av asbest, kvarts och exponerade för eldfasta keramiska fib-
rer, specialfibrer eller kristallina fibrer
Resultatsammanställning av läkarundersökningar enligt 29 och 30 §§
Personal vid (företagetsnamn)......................................................................................
Under ............... kvartalet år...............
Antal undersökta/kontrollerade
personer enligt 29 §:
asbest..........kvarts..........övriga fibrer..........
Därav antal tjänstbara: asbest..........kvarts..........övriga fibrer..........
Undersökningsresultat:
Antal undersökta enligt 30 §:
asbest..........kvarts..........övriga fibrer..........
Därav antal tjänstbara: asbest..........kvarts..........övriga fibrer..........
Summa undersökta personer...............
Företagets namn ............................................................................................................
Utdelningsadress (gata, box etc.) .................................................................................
Organisationsnummer ..................................................................................................
Ortsadress (postnr och ortnamn) .................................................................................
För kontrollen ansvarig läkare/hälsovårdsenhet
Namn..............................................................................................................................
Adress.............................................................................................................................
Telefonnummer..............................................................................................................
.........................................................................................................................................
Arbetsgivare namn eller dennes ombud
AFS 2005:6
94
Bilaga 7
Läkares anmälan
OBS! Ej att förväxla med arbetsgivares
Enligt 4 kap. 9 § arbetsmiljölagen
arbetsskadeanmälan till Försäkringskassan
och 2 a § arbetsmiljöförordningen
av sjukdom som befaras ha samband
med arbetet
Iakttagelsen gäller nedanstående person/er
Mottagare
Endast ålder och kön anges
Arbetsmiljöverket
112 79 STOCKHOLM
1. Sjukdom/Besvär
Här anges sjukdom, sjuklig
förändring, funktionsrubb-
ning, hälsorubbning mm som
anmälan avser. Socialstyrel-
sens klassifikation av sjukdo-
mar bör om möjligt användas.
Där detta ej synes lämpligt
ges kortfattad beskrivning
Sjukdom mm
........................................................................................
........................................................................................
........................................................................................
Diagnos
........................................................................................
Antal in-
sjuknade
2. Arbetsförhållanden
Beskriv arbetsförhållanden,
arbetsmiljö och/eller faktorer i
arbetsmiljön som misstänks
stå i samband med den iakt-
tagna sjukdomen/hälsorubb-
ningen.
Faktorerna kan t.ex. vara tek-
niska (redskap ed.) fysikaliska
(t.ex. temperatur), kemiska
(ämnen, material m.m.) Det
kan också gälla arbetsmeto-
der, arbetstider, sociala eller
andra förhållanden, enskilt el-
ler i kombination med var-
andra.
........................................................................................
........................................................................................
........................................................................................
........................................................................................
........................................................................................
........................................................................................
3. Faktorer som talar för sam-
band
Omständigheter som i övrigt
stöder misstanken om ett
möjligt samband mellan sjuk-
domen/hälsorubbningen och
arbetsmiljön.
........................................................................................
........................................................................................
........................................................................................
4. Arbetsskadeställe
Anges om misstanken om ett
eventuellt samband mellan
sjukdomen och arbetsmiljön
kan hänföras till ett eller flera
bestämda arbetsställen.
Arbetsgivarens/Arbetsställets namn
........................................................................................
........................................................................................
Arbetsgivarens/Arbetsställets namn
........................................................................................
........................................................................................
Adress
........................................................................................
5. Uppgiftslämnarens namn
Datum
........................................................................................
Adress
Tfn
AFS 2005:6
95
Andra aktuella regler m.m.
Regler, broschyrer, böcker etc. som producerats av Arbetarskyddsstyrelsen/Ar-
betsmiljöverket finns angivna i Arbetsmiljöverkets trycksakskatalog (kan fås kost-
nadsfritt från Arbetsmiljöverket, Publikationsservice, Box 1300, 171 25 SOLNA).
Publikationer går också att beställa via Arbetsmiljöverkets webbplats www.av.se.
Arbetsmiljöverket ger även årligen ut en förteckning över samtliga gällande för-
fattningar och allmänna råd som har beslutats av Arbetarskyddsstyrelsen/Arbets-
miljöverket.
För att hålla sig uppdaterad om Arbetsmiljöverkets regler är det lämpligt att
också regelbundet, via Arbetsmiljöverkets webbplats www.av.se under rubriken
”Regler”, kontrollera vilka regler som för tillfället gäller för den aktuella verk-
samheten. Notera att det kan finnas fel i dokument på internet och att det är den
tryckta texten som gäller rättsligt.
Svensk författningssamling
SFS 1962:381
Lag om allmän försäkring
SFS 1976:380
Lag om arbetsskadeförsäkring
SFS 1977:1160 Arbetsmiljölagen
SFS 1977:1166 Arbetsmiljöförordningen
SFS 1980:100
Sekretesslagen
SFS 1985:562
Patientjournallagen
SFS 1995:584
SFS 1998:204
SFS 1998:531
Lag om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område
Arbetarskyddsstyrelsens/Arbetsmiljöverkets författningssamling
AFS 1980:14
Allmänna råd beträffande psykiska och sociala aspekter på
arbetsmiljön
AFS 1986:13
Oljor
AFS 1987:2
Högfrekventa elektromagnetisk fält
AFS 1988:6
Trämögel
AFS 1990:11
Arbete med försöksdjur
AFS 1992:9
Smältsvetsning och termisk skärning
AFS 1992:16
Kvarts
AFS 1992:17
Bly
AFS 1993:57
Dykeriarbete
Information från Arbetsmiljöverket
AFS 2005:6
96
AFS 1994:1
Arbetsanpassning och rehabilitering
AFS 1994:8
Laser
AFS 1994:11
Organiskt damm i lantbruk
AFS 1994:32
Gravida och ammande arbetstagare
AFS 1995:1
Rök- och kemdykning
AFS 1996:1
Minderåriga
AFS 1996:4
Härdplaster
AFS 1996:13
Asbest
AFS 1997:2
Arbete i stark värme
AFS 1998:1
Belastningsergonomi
AFS 1998:5
Arbete vid bildskärm
AFS 1999:7
Första hjälpen och krisstöd
AFS 2000:1
Manuell hantering
AFS 2000:4
Kemiska arbetsmiljörisker
AFS 2000:6
Mast- och stolparbete
AFS 2001:1
Systematiskt arbetsmiljöarbete
AFS 2004:1
Syntetiska oorganiska fibrer
AFS 2005:1
Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan,
överkänslighet
AFS 2005:15
Vibrationer
AFS 2005:16
Buller
AFS 2005:17
Hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar
Regler utfärdade av andra myndigheter
Statens strålskyddsinstitut
SSI FS 1998:4
Statens strålskyddsinstituts föreskrifter om dosgränser vid
verksamhet med joniserande strålning.
SSI FS 1998:6
Statens strålskyddsinstituts föreskrifter om läkarundersök-
ning för arbete med joniserande strålning.
Livsmedelsverket
SLVFS 1996:36
Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd om perso-
nalhygien.
Banverket
BV-FS
2000:4
Järnvägsinspektionens föreskrifter om hälsoundersökning
och hälsotillstånd för personal med arbetsuppgifter av bety-
delse för trafiksäkerheten.
Luftfartsverket
LFS 1990:4
Medicinska undersökningar.
AFS 2005:6
97
Sjöfartsverket
SJÖFS 1990:8
Sjöfartsverkets kungörelse med föreskrifter och allmänna råd
om hälsoundersökning av sjöfolk.
Vägverket
VVFS 1998:89
Vägverkets föreskrifter om medicinska krav för innehav av
körkort, traktorkort och taxiförarlegitimation m.m.
Litteratur
Arbete och hälsa, Vetenskaplig skriftserie, Arbetslivsinstitutet
1987:7
Asbestorsakad lungfunktionsnedsättning.
ISBN 91-7464-337-1
2000:18
Kunskapsunderlag för åtgärder mot skador och besvär i ar-
bete med handhållna vibrerande maskiner. Medicinska as-
pekter. ISBN 91-7045-574-0
2003:15
Vetenskapligt underlag för hygieniska gränsvärden 24. (Kad-
mium). ISBN 91-7045-696-8
Arbetsmiljöverkets publikationer
Systematiskt arbetsmiljöarbete mot stress. Best nr H351
Vad händer med våra muskler vid stress – om sambandet mellan fysisk och psy-
kisk belastning. Best nr H355
Andra referenser
Åkerstedt T, Arbetstider, hälsa och säkerhet. En sammanfattning av en översikt
av aktuell forskning. Stressforskningsrapport 300, 2001, Institutet för psyko-
social medicin. ISSN 0280-2783
Åkerstedt T, Theorell T. Biologiska stressmarkörer, Stressforskningsrapport
302, 2002. Institutet för psykosocial medicin. ISSN 0280-2783
Standardization of Spirometry, 1994 Update. American Thoracic Society. Am J
Respir Crit Care Med. 1995 Sep; 152(3): 1107-36
Bäcklund L, Hedenstierna G, Hedenström H. Lungfysiologi och diagnostik vid
lungsjukdomar (s 87-101) 2000. Lund: Studentlitteratur
2004 TLVs and BEIs. ACGIH. ISBN 1-882417-54-2
Räddningsverket
Hälsokrav vid rök- och kemdykning. FoU rapport 1997.
ISBN 91-88891-14-3
AFS 2005:6
98
Vägverket
Trafikmedicin, 2001. ISBN 91-88250-46-6
Alkohol, droger och trafik. Faktaskrift 2002-11