AFS 2008:17
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete med djur samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna
ISBN 978-91-7930-508-6
ISSN 1650-3163
ARBETSMILJÖVERKET
171 84 Solna, Telefon: 08-730 90 00
E-post: arbetsmiljoverket@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Falun
(Dalarnas och Gävleborgs län)
Gruvgatan 2
Box 153
791 24 Falun
Tel 023-457 00
Fax 023-222 69
e-post: falun@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Göteborg
(Västra Götalands
och Hallands län)
Rosenlundsgatan 8
Box 2555
403 17 Göteborg
Tel 031-743 72 00
Fax 031-13 50 60
e-post: goteborg@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Härnösand
(Västernorrlands och
Jämtlands län)
Brunnshusgatan 8
871 32 Härnösand
Tel 0611-885 00
Fax 0611-184 10
e-post: harnosand@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Linköping
(Östergötlands och
Södermanlands län)
Kungsgatan 39 B
Box 438
581 04 Linköping
Tel 013-37 08 00
Fax 013-10 44 20
e-post: linkoping@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Luleå
(Norrbottens län)
Köpmangatan 40 A
Box 902
971 27 Luleå
Tel 0920-24 22 60
Fax 0920-24 22 99
e-post: lulea@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Malmö
(Skåne län)
Vattenverksvägen 47
Box 21019
200 21 Malmö
Tel 040-38 62 00
Fax 040-12 64 07
e-post: malmo@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Stockholm
(Stockholms, Uppsala
och Gotlands län)
Drottningholmsvägen 37
Box 12295
102 27 Stockholm
Tel 08-475 01 00
Fax 08-764 49 72
e-post: stockholm@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Umeå
(Västerbottens län)
Riddaregatan 8
Box 3012
903 02 Umeå
Tel 090-17 07 00
Fax 090-77 40 19
e-post: umea@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Växjö
(Kronobergs, Blekinge,
Jönköpings och Kalmar län)
Västra Esplanaden 9 A
352 31 Växjö
Tel 0470-74 80 00
Fax 0470-482 64
e-post: vaxjo@av.se
Arbetsmiljöverket
Distriktet i Örebro
(Örebro, Värmlands
och Västmanlands län)
Fabriksgatan 20
Box 1622
701 16 Örebro
Tel 019-601 41 00
Fax 019-26 09 39
e-post: orebro@av.se
Observera att hänvisningar till författningar alltid avser författningens ursprungliga
nummer. Senare ändringar och omtryck kan förekomma.
När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens och Arbets-
miljöverkets författningar hänvisas till senaste Förteckning över föreskrifter och all-
männa råd.
Utgivare: Anna Middelman
Elanders i Vällingby 2008 220089
BESTÄLLNINGSADRESS
Ytterligare ex av denna föreskrift beställs från:
Arbetsmiljöverket, Publikationsservice, Box 1300,
171 25 SOLNA Tfn 08-730 97 00. Telefax 08-735 85 55
AFS 2008:17
3
Innehållsförteckning
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbete med djur
Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
5
Allmänna krav. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
5
Byggnader m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
5
Kunskaper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
5
Rutiner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
6
Förflyttning av djur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
6
Hjälpmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
6
Behandling av djur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7
Särskilda krav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7
Arbete med nötkreatur. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7
Arbete med hästar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7
Arbete med svin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
8
Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna
om arbete med djur. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
9
Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
9
Allmänt. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
9
Kommentarer till vissa paragrafer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
12
Bilaga 1 Exempel på val av personlig skyddsutrustning efter
risksituation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
19
Information från arbetsmiljöverket . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
20
AFS 2008:17

beslutade den 2 december 2008.
Arbetsmiljöverket föreskriver med stöd av 18 § arbetsmiljöförordningen
(SFS 1977:1166) följande.
Tillämpningsområde
1 § Dessa föreskrifter gäller arbete med djur.
2 § Med arbetsgivare avses i dessa föreskrifter även den som anlitar inhyrd
arbetskraft för att arbeta i sin verksamhet.
Allmänna krav
Byggnader m.m.
3 § Stallar, utrymmen, inredningar, stängsel och andra anordningar ska
vara dimensionerade och underhållas så att arbete med djuren erbjuder be-
tryggande säkerhet.
4 § I byggnader eller andra platser för djurhållning för lösgående djur ska
den som arbetar där snabbt kunna sätta sig i säkerhet.
5 § Dörr, grind eller annan öppningsanordning ska vara säkrad så att den
inte går att lyfta av. Den ska ha tillförlitlig låsanordning som lätt går att öpp-
na inifrån med en hand. Dörr, som inte är skjutdörr, ska ha öppningsanord-
ning som öppnas utåt.
Kunskaper
6 § Arbetsgivaren ska säkerställa att den som arbetar med ett djur ska ha
tillräckliga kunskaper om djurets egenskaper, beteendemönster och reaktio-
ner i olika situationer.
Den som kommer i kontakt med ett farligt djur, som normalt hålls i fång-
enskap, ska ha tillräckliga kunskaper om hur man tar hand om djuret. Om
Arbetsmiljöverkets föreskrifter
om arbete med djur;
Utkom från trycket
den 17 december 2008
AFS 2008:17
6
det behövs ska personer med tillräckliga kunskaper om hur man hanterar
sådana djur anlitas.
Rutiner
7 § Arbetsgivare ska se till att det finns rutiner för informationsöverföring
till den som arbetar med transport, seminering, provtagning eller behand-
ling av ett djur samt rutiner för hur arbetet ska kunna utföras säkert med ett
djur som visat sådana beteenden att det kan innebära risk för olycksfall.
Om ett djur har visat avvikande beteende så att det utgör en allvarlig
olycksrisk för människor ska åtgärder vidtas så att betryggande säkerhet
uppnås.
Förflyttning av djur
8 § Ska djur förflyttas med transportfordon från eller till byggnader eller
andra platser för djurhållning så måste dessa ha angöringsplats som möjlig-
gör att lastningen eller lossningen kan utföras på ett säkert sätt.
9 § Drivningsgångar, fållor, grindar och andra hjälpmedel ska vara dimen-
sionerade och förankrade så att djuren inte kan bryta sig ut. Bryggor, ramper
och landgångar som används vid arbetet ska inte kunna orsaka olyckor. Det
ska finnas möjlighet till skydd eller reträttväg för dem som utför förflytt-
ningsarbetet. När djur flyttas ska det finnas hjälpmedel som underlättar ar-
betet.
Om djur ska skiljas från varandra ska den minst riskabla arbetsmetoden
väljas.
Djur ska kunna flyttas på ett säkert och ergonomiskt riktigt sätt.
10 § Djur ska under transport förvaras så att de inte kan komma loss och
så att inte någon obehörig kan få tillträde till förvaringsutrymmet. Förva-
ringsutrymme för djur som bedöms vara farliga ska vara tydligt märkt med
information om den djurart som transporteras.
Hjälpmedel
11 § Det ska finnas tillgång till hjälpmedel som vid behov gör det möjligt
att hantera djuren säkert vid förflyttning, behandling, rengöring och vid an-
dra åtgärder. Den som använder sådana hjälpmedel ska känna till när och
hur de får användas.
AFS 2008:17
7
Behandling av djur
12 § I samband med behandling av ett djur ska djuret bedömas med tanke
på säker hantering för att undvika skador genom sparkar, bett, stångning
eller trängning.
Vid behandling ska djuret vid behov kunna fixeras.
13 § Det ska finnas anordningar som gör det möjligt att behandla ett lösgå-
ende djur avskilt från andra djur.
Särskilda krav
Arbete med nötkreatur
14 § Åtgärder ska vidtas för att minska risken för stångskador av nötkrea-
tur.
15 § Stor försiktighet ska iakttas vid arbete bland kvigor eller kor där det
finns en lösgående tjur samt vid arbete med nykalvade kor. Flyktvägar eller
skyddsanordningar ska finnas och gå att nå vid en risksituation.
Arbete med hästar
16 § För verkning och skoning ska det finnas utrymme med lämplig belys-
ning och temperatur. Utrymmet ska vara dragfritt och ha halksäkert golv.
Hästen ska vara uppbunden på ett säkert sätt. Det ska finnas tillräckligt fritt
utrymme runt hästen, så att den som skor hästen inte riskerar att bli klämd.
Utrymmet ska vara placerat så att hästen som skos inte kan störas av passe-
rande hästar eller personer.
17 § Vid utgödsling i spiltor och boxar ska arbetet kunna utföras så att ris-
ken för sparkar och bett undviks. En häst i box ska kunna bindas i samband
med utgödslingsarbetet.
18 § Utrustningsdetaljer ska alltid kontrolleras före ridning eller körning.
De ska vara hela, justerade och anpassade efter hästen och får inte ha några
allvarliga förslitningar. Sadling, selning och förspänning ska utföras på ett
säkert sätt.
19 § Vid utbildning av elever ska endast hästar som är lämpade för uppgif-
ten användas.
AFS 2008:17
8
Arbete med svin
20 § I box för galtar eller suggor ska det finnas möjlighet att ta skydd mot
angrepp av djuren. Detta gäller inte om det finns hjälpmedel tillgängliga för
skydd vid ett angrepp.
Vid arbete med smågrisar ska suggan kunna hållas avskild från smågri-
sarna.
Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 juli 2009. Samtidigt upphävs Arbe-
tarskyddsstyrelsens kungörelse (AFS 198:3) med föreskrifter om hantering
av tjurar.
MIKAEL SJÖBERG
Jan Westman
Anna Middelman
AFS 2008:17
9
Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av
föreskrifterna om arbete med djur
Arbetsmiljöverket meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av Ar-
betsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2008:17) om arbete med djur.
Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tving-
ande utan deras uppgift är att förtydliga innebörden i föreskrifterna (t.ex.
upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven, visa exempel på praktiska lös-
ningar och förfaringssätt) och ge bakgrundsinformation, rekommendationer
och hänvisningar.
Bakgrund
Det svenska jordbruket genomgår ständiga strukturella förändringar, inte
minst inom djurhållningen. I mjölkproduktionen går utvecklingen mot färre
besättningar med allt fler djur. System med uppbundna djur dominerar fort-
farande, men system med lösgående djur ökar. Mjölkningen utförs ofta ra-
tionellt med hjälp av mjölkningsräls, mjölkningsgropar, mjölkningskarusel-
ler eller mjölkningsrobotar. Mjölkningsarbetet kan medföra upprepade och
ensidiga rörelser med stor risk för belastningsskador.
Riskerna för allvarliga olycksfall vid arbete med lösgående djur inom så-
väl mjölk- som köttproduktion är större än vid arbete med uppbundna djur.
Antalet hästar ökar. Det beräknade antal hästar i Sverige är för närvaran-
de ca 300 000.
Hästar orsakar många svåra olyckor. Olyckorna kan ofta härledas till bris-
tande kunskaper.
Arbete med fjäderfä kan medföra betydande arbetsmiljöproblem. Risker-
na utgörs i första hand av ergonomiska faktorer, damm och mikroorganis-
mer. Regler om dessa finns i föreskrifterna om belastningsergonomi och i
föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan,
överkänslighet.
Det förekommer dödsolyckor vid arbete med djur. Ofta inträffar de vid
arbete med vuxna tjurar, men även kor, kvigor och ungtjurar kan orsaka
mycket svåra olycksfall.
Allmänt
Arbetsgivaren har huvudansvaret för en säker och tillfredsställande arbets-
miljö.
De grundläggande skyldigheterna om arbetsgivarens arbetsmiljöarbete
finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete.
AFS 2008:17
10
Enligt dessa föreskrifter ska arbetsgivaren regelbundet undersöka arbetsför-
hållanden och bedöma riskerna för ohälsa och olycksfall. Arbetsgivaren ska
också ta reda på vilka åtgärder som måste vidtas för att förebygga ohälsa
och olycksfall i arbetet. Arbetsgivaren ska vidta de åtgärder som behövs, föl-
ja upp om de haft avsedd effekt och vid behov vidta ytterligare åtgärder.
I föreskrifterna om minderåriga regleras arbeten som är tillåtna och som
är förbjudna för minderåriga, där bl.a. minderåriga inte får hantera farliga
djur. Farliga djur enligt dessa föreskrifter kan t.ex. vara hingstar, galtar och
baggar.
Vid arbete med djur som kan medföra risker och som utförs som ensam-
arbete bör det finnas fungerande kommunikation. Ensamarbete med giftor-
mar bör undvikas. Utförliga regler om ensamarbete finns i föreskrifterna om
ensamarbete.
Vid röntgen är det viktigt att eventuella medhjälpare inte riskerar att ut-
sättas för strålning när de håller fast ett djur.
I Statens Strålskyddsinstituts (numera Strålsäkerhetsmyndighetens) före-
skrifter finns regler om exponering för joniserande strålning vid veterinär-
medicinskt arbete.
När djur sövs händer det att sövningsmaskerna inte sluter tätt och att per-
sonalen därför riskerar att andas in anestesigaser. Därför är det viktigt att
använda utsug med tillräcklig kapacitet. Regler om anestesigaser finns i fö-
reskrifterna om anestesigaser.
Cytostatika, antiparasitmedel och andra medicinska preparat används
ofta inom djursjukvården. Därför är det viktigt att det finns information
om hur läkemedlen ska hanteras samt skriftliga hanterings- och skyddsföre-
skrifter. Utförliga regler om cytostatika och andra läkemedel med bestående
toxisk effekt finns i föreskrifterna om cytostatika och andra läkemedel med
bestående toxisk effekt.
På arbetsplatser med djur förekommer kemikalier, t.ex. rengörings- och
desinfektionsmedel. Regler finns i föreskrifterna om hygieniska gränsvär-
den och åtgärder mot luftföroreningar och i föreskrifterna om kemiska ar-
betsmiljörisker. I Arbetsmiljöverkets handbok Desinfektion på arbetsplatsen
finns ett avsnitt om djurhållning. Där betonas bl.a. att mikrobiologiska och
kemiska risker kan behöva vägas mot varandra.
Allergirisker berörs i föreskrifterna om arbete med försöksdjur. De är även
vanliga på andra arbetsplatser med djur, där allergen från djuren orsakar
problem. Även mikroorganismer, som ofta förekommer rikligt på arbetsplat-
ser med djur, kan orsaka allergi och annan överkänslighet.
I föreskrifterna om mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpå-
verkan, överkänslighet finns regler om smittrisker men också andra risker
som mikroorganismer kan ge upphov till. I föreskrifterna finns också sär-
AFS 2008:17
11
skilda regler om god vårdhygienisk praxis. De gäller i vissa delar även vid
vård av djur.
Djur kan vara bärare av mikroorganismer som kan ge infektioner hos
människor (zoonoser). Exempel på detta är campylobacter, som kan före-
komma bl.a. på hönsfarmer, och salmonella hos ormar. Andra exempel är tu-
berkulos som kan smitta från bl.a. hjortar i hägn och djur i djurparker, men
som också förr var vanlig hos nötboskap. Vid hantering av djur är det viktigt
att känna till att vissa djur, utan att själva vara sjuka, kan vara bärare av
mikroorganismer som kan orsaka sjukdomar hos människan. Det är också
viktigt att känna till vilka symtom en zoonos kan ge hos djuren för att kunna
bedöma smittrisken.
Mikroorganismer kan genom sin aktivitet, t.ex. produktion av endotoxin
eller rötgaser, orsaka ohälsa och olycksfall. I djurstallar, t.ex. för grisar och
höns är det vanligt med höga halter av endotoxin, som kan ge akuta influen-
saliknande symtom men också kroniska besvär. I gödselbrunnar kan mikro-
organismer bilda giftiga gaser och förbruka syre vilket kan medföra risk för
kvävning.
Vid arbete med djur är det i vissa fall nödvändigt att använda personlig
skyddsutrustning. Vid bedömning av vilken typ av personlig skyddsutrust-
ning som behövs och när den ska användas kan tabellen i bilaga 1 tjäna som
vägledning. Regler om detta finns i föreskrifterna om användning av per-
sonlig skyddsutrustning. Om arbetet måste utföras under särskilt påfrestan-
de väderleksförhållanden som kan innebära en risk, kan kläder som skyddar
mot t.ex. kyla eller regn behövas. Exempel på sådant arbete är framförande
av öppna motorfordon t.ex. snöskotrar eller terränghjulingar.
Vid rengöring av djurstallar, t.ex. svinstallar, används ofta högtryckstvätt.
Sådant arbete bör inte utföras under långa arbetspass eftersom det är tröt-
tande och medför stor fysisk belastning i händer, armar och axlar. Riskerna
med finfördelade aerosoler som kan ge upphov till kroniska lungbesvär bör
uppmärksammas. Regler om högtrycksspolning finns i föreskrifterna om ar-
beten med högtrycksstråle. Utförliga krav om första hjälpen finns i föreskrif-
terna om första hjälpen och krisstöd.
Föreskrifterna om belastningsergonomi innehåller modeller och checklis-
tor som kan vara lämpliga att använda för att bedöma ergonomiska risker.
Vid gödselrakning eller mjölkning är det viktigt att det finns möjlighet till
arbetsväxling för att undvika ensidig belastning av kroppen.
Regler om arbetsställningar, arbetsrörelser, manuell hantering och annan
kraftutövning finns i föreskrifterna om manuell hantering.
AFS 2008:17
12
Kommentarer till vissa paragrafer
Till 1 § Dessa föreskrifter gäller arbete med djur där arbetstagare utför ar-
bete för arbetsgivares räkning. Med arbete med djur avses alla arbetsupp-
gifter i samband med djurhållning, t.ex. utfordring, mjölkning, ridning, kör-
ning, ryktning och annan skötsel. Polis, socialtjänstemän och tullpersonal är
exempel på arbetstagare som plötsligt kan möta djur i sitt arbete. Hit hör
också arbete i ridskolor eller annan hästhållning som normalt ingår i verk-
samheten, behandling och transporter av djur, arbete med djurparksdjur och
arbete med vilda djur vid forskning eller andra aktiviteter. Föreskrifterna
omfattar också elever och praktikanter som i sin utbildning deltar i schema-
lagt arbete med djur.
Föreskrifterna gäller även i vissa delar för dem som ensamma eller ge-
mensamt med familjemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställd.
Dessa är skyldiga att följa arbetsmiljölagen och vad som med stöd av den har
föreskrivits i fråga om teknisk anordning och ämne, som kan orsaka ohälsa
eller olycksfall, och beträffande gemensamt arbetsställe. En gård eller annan
anläggning för djurhållning som är ett fast driftsställe för flera verksamheter
är ofta ett gemensamt arbetsställe.
Med teknisk anordning avses olika slags tekniska hjälpmedel som an-
vänds i arbetet. Hit hör olika slags maskiner, tryckkärl och cisterner, anord-
ningar för lyft och transport, handverktyg och redskap m.m. Som teknisk
anordning har också betraktats personalbod o.d. Begreppet teknisk anord-
ning är alltså vidsträckt.
Den som råder över ett arbetsställe, dvs. även den som ensam eller ge-
mensamt med familjemedlem driver verksamhet utan anställd, ska se till att
det finns sådana fasta anordningar på arbetsstället, t.ex. behandlingsbox, att
den som arbetar där utan att vara arbetstagare i förhållande till honom eller
henne, t.ex. en veterinär eller seminör, inte utsätts för risk för ohälsa eller
olycksfall. Lösa anordningar, t.ex. tillfälliga drivgångar, som redan finns på
arbetsstället ska också kunna användas utan risk.
Till 2 § En inhyrare, vanligen djurägaren eller lantbrukaren, är att anse
som arbetsgivare för personal som hyrts in för att arbeta med djuren.
Till 3 § Exempel på andra anordningar är lastningsfållor, drivningsgångar,
tillfälliga mjölkningsanläggningar och utfodringsplatser.
Det är viktigt att stallar och andra utrymmen, där arbete med djur be-
drivs, är utförda så att de så långt som möjligt tillmötesgår de arbetandes
behov beträffande klimatfaktorer (t.ex. kyla, värme, drag och fukt) och ljus-
förhållanden. Vid verksamhet i ridhus behöver lufttemperaturen vanligtvis
AFS 2008:17
13
vara minst °C för att minska risken för nedkylning. I gångar och andra pas-
sager bör det inte finnas utstickande inredningsdetaljer.
Det finns svenska standarder som behandlar dimensionering av venti-
lationen i värmeisolerade djurstallar. De anger riktvärden för att bedöma
luftflödesbehovet utifrån djurens behov. Gränsvärdena för luftföroreningar
är lägre för djur än de hygieniska gränsvärdena för arbetstagarna (förutom
när det gäller organiskt damm). Om lokaler i lantbruket ventileras så att de
håller sig inom de angivna gränsvärdena för luftföroreningar gällande djur
uppfylls vanligtvis även kraven för arbetsmiljön.
Man bör vara observant på förekomsten av gödselgaser (ammoniak, sva-
velväten och koldioxid). Information om gränsvärden finns i föreskrifterna
om hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar.
Det är viktigt att det finns ett tappställe för vatten vid sådana utrymmen
som kan behöva vattenbegjutas för att minska dammspridning, t.ex. en rid-
bana i ridhus.
Regler om bl.a. byggherrens ansvar, belysning, lufttillförsel, klimat, kläd-
utrymme, tillgång till toalett och varmt vatten samt om möjlighet att spola
av skyddskläder i anslutning till lokal där arbetet utförs finns i föreskrifterna
om arbetsplatsens utformning.
Genom påverkan av gödsel och urin samt genom förslitning kan golven
med tiden bli mycket hala. Ett betonggolv kan förbättras genom att ytan frä-
ses upp eller förses med någon typ av beläggning. När djur förflyttas för
att transporteras kan golvens friktion behöva förbättras med hjälp av spån,
sand eller gummimattor.
Ordning och reda är viktigt. Städade och rena utrymmen och anläggning-
ar minskar riskerna för att snubbla eller halka.
Till 4 § Vid arbete bland lösgående djur är det viktigt att kunna sätta sig i
säkerhet om ett djur skulle gå till anfall. Ett utrymme eller utrustning inne i
boxen där man kan ta skydd liksom möjlighet att kunna klättra upp på box-
inredningen eller över boxen kan vara tillräckligt betryggande.
Särskilda förhållanden råder vid mottagning och arbete med djur på slak-
terier före slakt. Det är därför viktigt att byggnader och inredningar vid slak-
terier utförs så att djurhanteringen underlättas och så att de arbetande kan
sätta sig i säkerhet när det behövs. För att undanröja olycksrisker vid slakte-
rierna är det viktigt att utveckla metoder så att personalen kan driva djuren
utan att behöva vara i direkt fysisk kontakt med dem.
Till 6 § Det är viktigt att den som arbetar med djur kan läsa ett djurs kon-
dition och sinnesstämning, t.ex. om det är friskt eller sjukt, om det är väl-
AFS 2008:17
14
mående, visar tillgivenhet, rädsla, flykttendenser, hotbeteenden eller andra
reaktioner.
Det är viktigt att den som arbetar med inkörning och inridning av hästar,
hanterar hingstar samt tränar tävlingshästar har tillräckliga kunskaper om
riskerna i samband med arbetet och hur man hanterar olika situationer som
kan uppkomma.
Onormala och farliga beteenden hos ett djur behöver inte enbart bero på
djurets individuella egenskaper. De kan framkallas av flera faktorer som
måste betraktas som fullt naturliga. En ko försvarar normalt sin kalv genom
att gå till anfall. Att en tjur blir aggressiv och hävdar sin flock då den går
ibland kor och kvigor är ett naturligt beteende, i synnerhet om någon ko är
brunstig. En häst som av någon obetydlig anledning plötsligt blir svårhan-
terlig eller kanske faller i sken, följer bara sin naturliga instinkt att fly från
något som uppfattas som en fara. En struts försvarar vanligen sin flock ge-
nom att angripa med sparkar framåt.
Oväntade och farliga situationer vid arbete med djur kan även uppstå av
andra skäl, t.ex. vid dålig eller felaktig behandling när djuren sköts och an-
vänds.
Med farliga djur avses här vilda djur som hålls i fångenskap och som kan
vara farliga genom sitt beteende. Exempel på sådana djur är rovdjur, ormar
och andra reptiler, giftiga grodor och spindlar.
Jordbruksverket har information om personer som är kunniga i artbe-
stämning av ormar och kan även lämna upplysningar om personer som kan
ta hand om en lös orm.
Till 7 § Med arbetsgivare avses här såväl den arbetsgivare som har anställ-
da som arbetar med djur som den arbetsgivare som utför tjänster åt någon,
t.ex. djurägaren.
Rutiner kan avse information om djurens speciella egenskaper samt in-
formation om hjälpmedel för säker hantering. Ett exempel på rutiner är att
djurtransportörens eller veterinärens arbetsgivare upprättar rutiner att t.ex.
fråga djurägaren eller den som har hand om djuren om specifika egenskaper
beträffande de djur som ska transporteras respektive behandlas.
Om ett djur är lynnigt, aggressivt eller svårhanterligt vid normal använd-
ning och skötsel bör det avlivas.
På grund av de särskilda förutsättningarna vid arbete med vilda djur i
djurparker eller hägn är det viktigt att inventera och dokumentera riskerna.
Riskfaktorer är t.ex. ensamarbete med vissa djur och bristfälliga låsfunktio-
ner för inlåsning av stora rovdjur. Vid brunstperioder kan en del djur bli
AFS 2008:17
1
särskilt farliga. Därför är det viktigt att personalen informeras om att ingen
bör gå in i ett hägn utan möjlighet att ta skydd eller till reträtt.
I händelse av ormbett är det viktigt att det finns information om hur man
kontaktar Giftinformationscentralen. En biten person bör föras till akutsjuk-
hus utan dröjsmål. Eftersom bett av olika ormarter kräver helt olika serum-
typer för adekvat vård är det viktigt att veta vilken art som utdelat bettet.
Den som råder över ett arbetsställe där giftiga ormar hålls, vanligen djuräga-
ren, bör tillhandahålla serum.
Även om det skulle visa sig att det är en ofarlig orm som utdelat bettet
eller om en giftorm utdelat ett så kallat ”torrt bett”, dvs. att den inte sprutat
in något gift eller endast en obetydlig mängd, kan den som blivit biten bli
svårt chockad. Det är därför viktigt att det finns personer på arbetsstället
som har kunskaper om lämpliga åtgärder i sådana situationer. Regler finns i
föreskrifterna om första hjälpen och krisstöd.
Det är viktigt att personal vid djursjukhusen har rutiner för att begära
information av den som överlämnar ett djur för behandling. Informationen
om speciella egenskaper hos djuret som kan påverka säkerheten vid hante-
ringen är viktiga att förmedla.
Det är också viktigt att djur sköts regelbundet och med fasta rutiner så att
de inte blir irriterade eller nervösa.
Till 8 § Det är viktigt att det är lätt att angöra platsen för lastningen. Angö-
ringsplats för hästar kan vara plan mark.
Till 9 § Förflyttning av djur medför ofta ökade risker för olycksfall och be-
lastningsskador. När djur störs och flyttas från en invand miljö kan de lätt
bli stressade och reagera på helt oväntade sätt. Det är lämpligt att sådana
arbeten inte utförs som ensamarbete.
Vid lastning och lossning av djur från en bil med flera lastplan är det lämp-
ligt att detta går att genomföra utan regelbundet böjda eller knäande arbets-
ställningar. Detta finns reglerat i föreskrifterna om belastningsergonomi.
Djurens urin påskyndar korrosion på bl.a. upphängningsanordningar i bi-
lar med flera lastplan. Det är viktigt att dessa kontrolleras regelbundet för
att undvika att de övre planen kan falla ner och skada människor och djur.
Regler om bl.a. regelbundna kontroller finns i föreskrifterna om användning
av arbetsutrustning.
Vid lastning av nötkreatur på lastbil är det viktigt att den som lastar kan
ta skydd i fordonet, t.ex. genom vikbara grindar.
När en tjur eller annat svårhanterligt djur förflyttas kan det vara lämpligt
AFS 2008:17
16
att två personer med varsitt rep leder djuret. Tjuren bör ledas så att ingen
går framför dess huvud.
Minderåriga får inte hantera en tjur. Detta regleras i föreskrifterna om
minderåriga.
När uppbundna djur hämtas underlättar en brygga över gödselrännan
förflyttningen. Det är lämpligt att vidta åtgärder mot halkolyckor också ut-
anför stallet på vägen till transportfordonet.
Utlastningsfållor och drivningsgångar är viktiga hjälpmedel när djur las-
tas. Gångarna bör vara täta så att djuren inte distraheras av omgivningen.
Gångar, dörrar, grindar eller andra öppningar bör ansluta väl till lastnings-
rampen som bör ha så liten lutning som möjligt. Det är viktigt att dörrar,
grindar och andra öppningar är så stora att klämningsrisken i öppningen
minimeras. Vid lastning av nötkreatur kan det vara fördelaktigt om driv-
ningsgångarna är utformade så att djuren kan gå i bredd.
Avlastning av djur, t.ex. vid ett slakteri, underlättas om miljön vid mottag-
ningsstället är välordnad. Det är viktigt att utrymmet vid mottagningen är
stort och öppet. Det är lämpligt att drivningsgångar är anpassade till djurens
naturliga beteende. Nötkreatur bör inte kunna vända i dessa.
Det faktum att djur gärna går mot ett belyst utrymme bör utnyttjas. Det
bör alltså finnas belysning både i drivgången och inne i transportfordonet.
Det är viktigt att belysningen är anordnad så att den inte bländar djuren.
I trafikförordningen finns regler för att köra, rida och leda kreatur. Be-
stämmelser om belysning på hästfordon finns i Vägverkets föreskrifter om
cyklar, hästfordon och sparkstöttingar.
Flyttningen anpassas lämpligen till djurens naturliga beteende.
När djur förflyttas på eller invid en väg är det viktigt att vidta åtgärder så
att de kan förflyttas säkert.
Det är viktigt att vidta åtgärder så att djur kan förflyttas utan risk för
olycksfall även på andra ställen än på väg, t.ex. mellan betesfållor och till
och från ekonomibyggnader.
När en tjur skiljs från kor eller kvigor bör en arbetsmetod väljas med hän-
syn till tjurens egenskaper. I vissa fall kan det vara lämpligt att låta tjuren gå
tillsammans med kor eller kvigor vid drivningen och skilja ut honom senare.
I andra fall kan det vara lämpligt att skilja ut tjuren först i en mindre fålla.
En person bör inte leda två eller flera hästar samtidigt. Grimskaft med
kedja genom grimman, ledträns eller stigbett ger normalt bra kontroll av en
häst.
Till 10 § När ormar transporteras kan de placeras i t.ex. en säck inne i tran-
portanordningen. Man bör vara uppmärksam på att vissa ormar kan loka-
lisera en hand genom värmestrålning eller rörelse och bita genom säcktyget.
AFS 2008:17
17
Det är mycket viktigt att märkningen av förvaringsutrymmet är tydlig så
att information snabbt kan lämnas vid ett olycksfall.
Till 11 § Exempel på hjälpmedel är bindsle och grimma, sparkskydd, semi-
neringsbrygga, brems, monteringsbar och flyttbar drivgång, drivskiva, verk-
stol, avlastningsarm för mjölkningsaggregat, fixeringsspilta, behandlingsbox
och olika typer av handredskap.
Grimskaft, tyglar, tömmar eller ledrep bör aldrig lindas runt hand eller
handled när större djur leds.
Det är viktigt att anordningar kan justeras så att arbetstagare som är olika
långa kan arbeta i arbetsställningar och med arbetsrörelser som är gynnsam-
ma för kroppen, t.ex. vid seminering av nötkreatur.
Det är viktigt att ett avställningsbord är tillräckligt stort för att rymma
nödvändig utrustning.
Vid seminering och dräktighetskontroll eller annan undersökning av djur
är det viktigt att det finns skydd mot sparkar.
Vid fasta anläggningar för behandling av djur, t.ex. djursjukhus och djur-
kliniker, är det viktigt att arbetsställningen kan anpassas till det djur som
behandlas, genom höj- och sänkbara behandlingsbord. Det kan även vara
nödvändigt att kunna fixera djuren under behandlingen.
För att undvika belastningsskador bör telfrar, spel eller andra anordningar
användas för att kunna lägga stora sövda djur i rätt position inför en opera-
tion eller annan behandling, och för att kunna flytta dem till uppvaknings-
box. För mindre men ändå tunga djur, som stora hundar, kan bårar eller hjul-
försedda vagnar vara lämplig utrustning för flyttning till uppvakningsbur.
När giftiga ormar hanteras är det lämpligt att alltid använda hjälpmedel.
Exempel på hjälpmedel är käppar med krok (ormkrok) och tänger med lämp-
lig skaftlängd. Vid arbete med spottormar bör tättslutande skyddsglasögon
eller visir användas. När ormar och andra reptiler hanteras är det lämpligt
att använda handskar på grund av risken att smittas av sjukdomar.
Till 12 § Med behandling av ett djur avses vård samt åtgärder som förebyg-
ger sjukdomar. Försiktighet bör iakttas vid behandling av ett djur på grund
av risken för att det kan gå till angrepp, utdela bett eller förorsaka annan
skada, även om det visar positiva signaler. Vid behandling av en hund, bör
en person som känner hunden uppmanas att sätta på djuret munkorg om
det behövs. När en häst ska behandlas bör någon som känner hästen leda in
den i behandlingsspiltan.
AFS 2008:17
18
Till 13 § Vanliga behandlingsanordningar är behandlingsboxar och fix-
eringsspiltor. Det är viktigt att kunna skilja ut ett djur ur en grupp så att det
går att arbeta säkert med det, t.ex. vid kalvmärkning. I vissa situationer kan
det vara lämpligt att även kunna fixera djurets huvud. Om ett djur på bete
insjuknar akut är det lämpligt att det kan omgärdas med ett tillfälligt stäng-
sel eller med stängseldelar (grindar) så att det kan behandlas utan att störas
av andra djur i hagen.
Behandling av vilda djur i djurparker går inte att jämföra med behand-
ling av andra djur. Fixeringsanordningar kan därför inte användas på grund
av djurens relativa stresskänslighet. Behandling kan av säkerhetsskäl, både
för djur och behandlande personal, behöva utföras i den miljö där djuren
vistas.
Det är viktigt att de som assisterar vid behandling av djur har fysiska för-
utsättningar samt goda kunskaper om och erfarenheter av arbete med djur.
Till 14 § Det är lämpligt att avelstjur som ofta hanteras med rep normalt
förses med nosring senast vid 12 månaders ålder. Det är viktigt att nosringen
kontrolleras regelbundet och byts vid behov.
Risker för stångningsskador kan minskas genom avhorning. På sikt kan
nötkreaturs behorning minskas genom konsekvent avel med avelsdjur som
saknar anlag för horn.
Till 15 § Det är viktigt att vara observant på tjuren och hans sinnesstäm-
ning innan man går in i en djurflock. Det finns alltid risk för att tjuren går till
angrepp för att hävda sitt revir och sin flock. Om möjligt bör man vara två
vid denna typ av arbete och kunna kommunicera med varandra.
Exempel på en flyktväg är en traktor eller en bil som finns i hagen och
som går att nå i en risksituation.
Till 18 § Exempel på utrustningsdetaljer är sadelgjordar, stigläder, träns,
tyglar, sadlar och selar. Det är viktigt att fotbeklädnad och stigbyglar är ut-
förda så att ryttaren inte riskerar att bli hängande i stigbygeln.
Till 20 § Nygrisade suggor kan vara aggressiva. Vid tandslipning och ka-
strering av smågrisar eller när suggan behandlas medicinskt är det viktigt att
hon kan hållas åtskild från smågrisarna, t.ex. med hjälp av skyddsgrindar.
AFS 2008:17
19
Bilaga 1 Exempel på val av personlig skyddsutrustning efter
risksituation
Risk
Risksituation
Personlig skyddsutrustning
Fotskada,
benskada
Bli trampad vid skötsel och hantering av
häst, nötkreatur och svin. Bett från svin.
Skyddsskor med skydds-
tåhätta (lågsko, känga eller
stövel).
Huvudskada Falla av eller bli sparkad av häst (särskilt
viktig vid hantering av hingstar och
hästar under konvalescens).
Hjälm.
Ögonskada
Stänk och sprut vid ridning och körning
samt vid hovvård av häst. Rengöring av
djurstallar med högtryckstvätt.
Gift från spottormar.
Skyddsglasögon, visir.
Kroppsskada Falla av eller bli sparkad av häst.
Rengöring av djurstallar med hög-
tryckstvätt.
Skador av vatten och kemikalier. Riv-
skador av söm och skor vid skoning av
hästar. Inseminering.
Skyddsväst.
Skyddskläder.
Skyddsförkläde.
Hörselskada Hovvård och riktning av skor till hästar.
Utfodring, förflyttning och lastning av
svin.
Hörselskydd.
Skada på
andnings-
organen
Manuell utfodring, ströning, rengö-
ring av djurstallar med högtryckstvätt.
Utgödsling. Förflyttning och lastning av
djur. Rök från avhorning. Arbete med
fjäderfä.
Andningsskydd i form av
hel- eller halvmask med
lämpliga filter. Utrustningen
kan också bestå av fläkt-
försedda filterskydd.
Handskador Vid arbete med hästar och andra djur.
Vassa föremål, mekaniska risker, kemi-
kalier, inseminering.
Bett från giftiga ormar.
Handskar.
Skyddshandskar av krag-
modell.
Halkrisk
Hala golv i djurstallar. Halt underlag vid
transport av djur.
Skyddsskor med sula som
motverkar halkning.
Nedkylning
Låga temperaturer. Regn. Vind.
Kläder mot kyla och regn.
AFS 2008:17
20
Lagar och förordningar
Arbetsmiljölagen (SFS 1977:1160)
Arbetsmiljöförordningen (SFS 1977:1166)
Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS)
AFS 1982:3
Ensamarbete
AFS 1990:11
Arbete med försöksdjur
AFS 1992:20
Arbete med flytgödsel
AFS 1994:4
Arbeten med högtrycksstråle
AFS 1996:1
Minderåriga
AFS 1998:1
Belastningsergonomi
AFS 1999:7
Första hjälpen och krisstöd
AFS 2000:1
Manuell hantering
AFS 2000:4
Kemiska arbetsmiljörisker
AFS 2000:42
Arbetsplatsens utformning
AFS 2001:1
Systematiskt arbetsmiljöarbete
AFS 2001:3
Användning av personlig skyddsutrustning.
AFS 2001:7
Anestesigaser
AFS 2004:6
Användning av traktorer
AFS 200:1
Mikrobiologiska arbetsmiljörisker – smitta, toxinpåverkan
överkänslighet
AFS 200:
Cytostatika och andra läkemedel med bestående toxisk
effekt
AFS 200:1
Vibrationer
AFS 200:16
Buller
AFS 200:17
Hygieniska gränsvärden och åtgärder mot luftföroreningar
AFS 2006:4
Användning av arbetsutrustning
Andra aktuella regler m.m.
Regler, broschyrer, böcker etc. finns angivna i ADI 100 Produktkatalog (kan
fås kostnadsfritt från Arbetsmiljöverket, Publikationsservice, 112 79 Stock-
holm). Publikationer går också att beställa via Arbetsmiljöverkets webbplats
www.av.se
Arbetsmiljöverket ger även årligen ut en förteckning över samtliga gäl-
lande författningar och allmänna råd som har beslutats.
För att hålla sig uppdaterad om aktuella regler är det lämpligt att också
regelbundet, via Arbetsmiljöverkets webbplats www.av.se under rubriken
Information från Arbetsmiljöverket