AFS 2010:16

Dykeriarbete

Arbetsmiljöverkets författningssamling

AFS 2010:16

Arbetsmiljöverket ^· 112 79 Stockholm ^· Tel 010-730 90 00 ^· www.av.se

Utgivare: Anna Middelman

ISBN 91-7930-540-6 · ISSN 1650-3163

Dykeriarbete

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om dykeriarbete samt

allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna

ISBN 91-7930-540-6

ISSN 1650-3163

ARBETSMILJÖVERKET

112 79 Stockholm, Telefon: 010-730 90 00

E-post: arbetsmiljoverket@av.se

www.av.se

Observera att hänvisningar till författningar alltid avser författningens ursprungliga nummer.

Senare ändringar och omtryck kan förekomma.

När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens och Arbetsmiljöverkets

författningar hänvisas till senaste Förteckning över föreskrifter och allmänna råd.

Utgivare: Anna Middelman

Elanders Sverige AB, 2010 302832

BESTÄLLNINGSADRESS

Ytterligare ex av denna trycksak beställs från:

Arbetsmiljöverket, Publikationsservice,

112 79 Stockholm Tfn 08-730 97 00.

Telefax 08-735 85 55

3

AFS 2010:16

Innehållsförteckning

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om dykeriarbete

Innehållsförteckning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3

Syfte. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5

Definitioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6

Planering, dykplan, riskbedömning och åtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Planering och dykplan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7

Riskbedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

Åtgärder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Kunskapskrav, certifikat, utbildningsbevis och vidmakthållande av

kunskaper. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Kunskapskrav . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Certifikat vid lättdykning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Certifikat vid hjälmdykning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Dykarledarcertifikat och utbildningsbevis för dykarledare. . . . . . . . 10

Utbildningsbevis inom fritidsdykning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Vidmakthållande av kunskaper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Utrustning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Dyk- och arbetsutrustning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Gasförsörjning från ytan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Dykväst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Kommunikationsutrustning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Livlina och mellanlina . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11

Bemanning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Dyklag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Dykarledare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Dykare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Reservdykare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Dykarskötare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Medicinska kontroller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

Andningsgas och partialtryck för oxygen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

Andningsgas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

Partialtryck för oxygen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

Tryckkammare. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Utrustning för första hjälpen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Bestämmelser om straff . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

Bilaga 1 Tabell över OTU . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna

om dykeriarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17

Kommentarer till enskilda paragrafer och bilagor . . . . . . . . . . . . . . . 17

Bilaga 2 Exempel på planering, förberedelser, åtgärder, nödsituation. . 25

5

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna

råd om dykeriarbete;

beslutade den 21 december 2010.

Arbetsmiljöverket föreskriver följande med stöd av 18 § arbetsmiljöförord-

ningen (1977:1166) och beslutar följande allmänna råd.

Syfte

1 § Syftet med dessa föreskrifter är att förebygga ohälsa och olycksfall vid

dykeriarbete.

Tillämpningsområde

2 § Dessa föreskrifter gäller varje verksamhet där en arbetstagare för en

arbetsgivares räkning utför arbete under vatten och därvid andas andnings-

gas under förhöjt tryck (dykeriarbete).

Vid tillämpning av föreskrifterna ska den som genomgår utbildning lik-

ställas med arbetstagare.

Arbetsgivaren har ansvar för att dessa föreskrifter följs. Av 19–21 §§ och

23 § i föreskrifterna framgår att även andra personer har ansvar för att be-

stämmelserna följs.

Med arbetsgivare jämställs i dessa föreskrifter den som anlitar inhyrd

arbetskraft för att utföra arbete i sin verksamhet.

Föreskrifterna gäller även för arbete som arbetsgivaren själv utför och för

verksamhet som två eller flera personer, som inte är medlemmar av samma

familj, driver för gemensam räkning utan anställda.

Föreskrifterna, med undantag för bestämmelserna i 24–25 §§, gäller för

den som ensam eller gemensamt med en familjemedlem men utan anställda

yrkesmässigt driver byggnads- eller anläggningsarbete. Om sådan verksam-

het bedrivs på ett gemensamt arbetsställe gäller dock föreskrifterna i sin hel-

het.

För den som ensam eller gemensamt med en familjemedlem men utan

anställda driver yrkesmässig verksamhet som inte är byggnads- eller

Arbetsmiljöverkets författningssamling

AFS 2010:16

Utkom från trycket

den 12 januari 2010

AFS 2010:16

6

anläggningsarbete gäller föreskrifterna vid arbete på ett gemensamt arbets-

ställe, med undantag för bestämmelserna i 29–30 §§.

Bestämmelserna gäller inte inom Försvarsmakten och Rikspolisstyrelsens

nationella insatsstyrka.

Definitioner

3 § I dessa föreskrifter används följande begrepp med nedan angivna bety-

delser.

Andningsgas

gasblandning avsedd för dykning.

Arbetsutrustning

maskiner, anordningar, verktyg, redskap eller

installationer som används i arbetet.

Dekompression

tryckminskning som erhålls vid uppstigning i

vattnet eller vid tryckminskning i tryckkammare.

Dekompressionstabell

ett samlande begrepp för instrument och tabeller

som beskriver och/eller visar säker dekompres-

sion för att undvika dekompressionssjuka.

Direktuppstigning

uppstigning till ytan som, enligt dekompressions-

tabell, inte kräver etappstopp.

Dykare

den som sysselsätts med dykeriarbete.

Dykarledare

den som är utsedd att planera, leda och övervaka

dykning.

Dykarskötare

den som är utsedd att upprätthålla den direkta kon-

takten med dykaren i vattnet.

Dykprofil

dykdjup som funktion av tid.

Dykutrustning

utrustning som medger dykare att vistas och

arbeta under vatten.

Dykväst

väst som används dels för avvägning av dykaren i

vattnet, dels för att nå ytan vid en nödsituation.

Etappuppstigning

uppstigning med etappstopp och etapptider,

enligt en särskild dekompressionstabell, då

direktuppstigning inte kan genomföras på grund

av risk för dekompressionssjuka.

7

AFS 2010:16

Gasförsörjning från ytan dykning där dykaren försörjs med andningsgas

från ytan via en slang.

Hjälmdykning

dykning med hjälm där dykaren förses med and-

ningsgas från ett friflödessystem eller ett behovs-

styrt system.

Hyperbar oxygen-

behandling med oxygen under övertryck i

behandling (HBO)

tryckkammare.

Insatstid

tiden mellan en nödställd dykares behov av assis-

tans och reservdykarens assistans.

Kommunikations-

utrustning som minst medger överföring av

utrustning

akustisk information mellan ytan och dykaren i

vattnet.

Livlina

lina, mellan dykaren och dykarskötaren på ytan,

genom vilken kontakt mellan dem upprätthålls

och signaler kan utväxlas.

Lättdykning

dykning med andningsapparat där dykaren för-

ses med andningsgas från ytan eller från ett själv-

buret förråd.

Mellanlina

lina kopplad mellan dykare genom vilken kon-

takt mellan dykarna upprätthålls.

Pardykning

två eller flera dykare som dyker tillsammans och

är förbundna med mellanlina.

Ytdekompression

dekompression som äger rum i en tryckkammare

ovan vattnet, enligt särskilda ytdekompressions-

tabeller.

Planering, dykplan, riskbedömning och åtgärder

Planering och dykplan

4 § Dykeriarbete ska planeras så att det kan genomföras på ett säkert sätt.

Innan dykeriarbete får påbörjas ska en skriftlig dykplan upprättas. Dyk-

planen ska baseras på en riskbedömning av det planerade dykeriarbetet (se

5 §) och åtgärder (se 6 §).

Av dykplanen ska minst framgå:

AFS 2010:16

8

1. typen av dykeriarbete som ska utföras,

2. bemanningen och uppgiftsfördelningen inom dyklaget och bland de

övriga som medverkar i dykeriarbetet,

3. vilka certifikat och utbildningsbevis som varje medlem i dyklaget har,

4. vilken dyk- och kommunikationsutrustning som ska användas,

5. vilken andningsgas och dekompressionstabell som ska användas,

6. vilka åtgärder som planeras vid en eventuell olycka eller nödsituation

och

7. var det finns tillgång till tryckkammare och hur lång tid det tar att nå den.

Riskbedömning

5 § Det planerade dykeriarbetet ska riskbedömas.

Riskbedömningen ska dokumenteras, dateras och lagras i lämplig form.

Den som genomför riskbedömningen ska ha god kunskap om metoder för

riskbedömning och om de särskilda risker som finns vid vistelse i och arbete

under vatten.

Vid riskbedömningen ska särskilt uppmärksammas:

1. dyklagets sammansättning: antal, utbildning, kompetens och erfarenhet,

2. uppgiftsfördelningen inom dyklaget och bland de övriga som medver-

kar i dykeriarbetet,

3. den använda dyk- och arbetsutrustningen,

4. valet av andningsgas och dekompressionstabell,

5. dykutrustningens kompatibilitet med den använda andningsgasen,

6. användningen av gasförsörjning från ytan,

7. användningen av dykvästar, livlinor och mellanlinor,

8. kommunikationen mellan dykare och dykarskötare och dykare emellan,

9. insatstiden för reservdykare,

10. tillträde till dyk- och arbetsplatsen,

11. väder-, vatten- och bottenförhållanden på dyk- och arbetsplatsen,

12. samordningen av dykeriarbetet med andra eventuella arbetsuppgifter på

dyk- och arbetsplatsen,

13. planerade åtgärder vid en olycka och en nödsituation och

14. var det finns tillgång till tryckkammare och hur lång tid det tar att nå

den.

9

AFS 2010:16

Åtgärder

6 § Om riskbedömningen, enligt 5 §, motiverar det ska åtgärder som mini-

merar riskerna vid dykeriarbetet vidtas.

Vid val av åtgärder ska följande åtgärder särskilt övervägas:

1. att utöka dyklaget,

2. att omfördela arbetsuppgifter inom dyklaget och bland de övriga som

medverkar i dykeriarbetet,

3. att välja annan dykmetod, dykutrustning, andningsgas, dekompresions-

tabell,

4. att välja annan arbetsutrustning,

5. att skaffa fram tekniska hjälpmedel som kompletterar eller ersätter dyk-

ning,

6. att ge kompletterande utbildning,

7. att ge information så att dyk- och arbetsutrustningen används på ett rik-

tigt och säkert sätt och

8. att utforma och planera arbetsplatsen och dykplatsen på ett annat sätt.

Dykeriarbete får inte påbörjas innan åtgärder som reducerar risker är vid-

tagna.

Om det planerade dykeriarbetet inte kan genomföras på ett säkert sätt,

trots att åtgärder som minimerar riskerna har vidtagits, får dykeriarbetet

inte genomföras.

Kunskapskrav, certifikat, utbildningsbevis

och vidmakthållande av kunskaper

Kunskapskrav

7 § Den som utför eller medverkar i dykeriarbete ska ha de teoretiska och

praktiska kunskaper som motsvarar de krav dykeriarbetet ställer eller kan

komma att ställa, med hänsyn tagen till den använda dyk- och arbetsutrust-

ningen samt de arbetsuppgifter som ska utföras.

Kunskaperna ska vara dokumenterade i form av ett certifikat eller ett ut-

bildningsbevis.

Certifikatet eller utbildningsbeviset ska vara utfärdat av en nationell eller

internationell myndighet eller organisation och tydligt ange kunskapernas

omfattning.

Kravet på certifikat eller utbildningsbevis gäller inte för dem som ge-

nomgår utbildning.

AFS 2010:16

10

Certifikat vid lättdykning

8 § Den som utför dykeriarbete i form av lättdykning ned till 30 meter ska

ha ett dykarcertifikat minst i nivå med ett svenskt yrkesdykarcertifikat S 30.

Vid dykeriarbete i form av lättdykning till större djup än 30 meter erfordras

ett dykarcertifikat minst i nivå med ett svenskt yrkesdykarcertifikat A 40.

För instruktörer inom fritidsdykning, se 11 §.

Certifikat vid hjälmdykning

9 § Den som utför dykeriarbete i form av hjälmdykning ned till 30 meter

ska ha ett dykarcertifikat minst i nivå med ett svenskt yrkesdykarcertifikat

H 30.

Vid dykeriarbete i form av hjälmdykning till större djup än 30 meter er-

fordras ett dykarcertifikat minst i nivå med ett svenskt yrkesdykarcertifikat

B 50.

Dykarledarcertifikat och utbildningsbevis för dykarledare

10 § Dykarledare ska ha ett dykarledarcertifikat eller utbildningsbevis som

dykarledare samt minst ha de teoretiska kunskaper som motsvarar kraven

för att få ett svenskt yrkesdykarcertifikat S 30.

För dykarledare inom fritidsdykning, se 11 §.

Utbildningsbevis inom fritidsdykning

11 § De som utför dykeriarbete som instruktör eller dykarledare inom fri-

tidsdykning ska ha ett utbildningsbevis minst i nivå med kraven i SS-EN

14153-3:2003.

Vidmakthållande av kunskaper

12 § Arbetsgivaren ska säkerställa att de som utför eller medverkar i dyke-

riarbete upprätthåller tillräckliga kunskaper och färdigheter.

De som utför eller medverkar i dykeriarbete inom räddningstjänsten ska

upprätthålla sina kunskaper och färdigheter genom minst tio övningar per

år. Om dykeriarbete genomförs under året får antalet övningar minskas i

motsvarande grad.

Övningstillfällena ska fördelas jämt över året.

11

AFS 2010:16

Utrustning

Dyk- och arbetsutrustning

13 § Dykutrustning ska uppfylla de krav som ställs i Arbetarskyddsstyrel-

sens föreskrifter om utförande av personlig skyddsutrustning.

Användning av dykutrustning ska ske enligt Arbetsmiljöverkets före-

skrifter om användning av personlig skyddsutrustning.

Arbetsutrustning och användning av arbetsutrustning ska uppfylla de

krav som ställs i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om användning av arbets-

utrustning.

Gasförsörjning från ytan

14 § Gasförsörjning från ytan ska normalt användas vid följande dykeri-

arbeten:

1. vid byggnads- och anläggningsarbeten,

2. vid svetsning och termisk skärning,

3. vid användning av maskindriven arbetsutrustning,

4. i tunnlar, gångar, rör och andra slutna rum där dykaren inte kan göra en

uppstigning direkt rakt upp till ytan,

5. i och till undervattensstrukturer där dykaren kan fastna, snärjas eller

sugas fast och

6. i förorenat vatten.

Dykväst

15 § Dykväst ska användas vid all dykning om inte riskbedömningen,

enligt 5 §, visar att användningen medför en ökad risk eller är uppenbart

onödig.

Kommunikationsutrustning

16 § Kommunikationsutrustning ska användas vid all dykning om inte

riskbedömningen, enligt 5 §, visar att den är uppenbart onödig.

Livlina och mellanlina

17 § Livlina eller mellanlina ska användas vid all dykning om inte riskbe-

dömningen, enligt 5 §, visar att användningen medför en ökad risk eller är

uppenbart onödig.

AFS 2010:16

12

Bemanning

Dyklag

18 § Innan dykeriarbete får påbörjas ska ett dyklag utses.

Ett dyklag ska bestå av minst tre personer: en dykarledare, en dykare och

en reservdykare.

I ett dyklag ska det även finnas en dykarskötare till varje dykare i vattnet

som dyker med livlina eller med gasförsörjning från ytan.

Dykarledaren får samtidigt tjänstgöra som dykarskötare till en dykare i

vattnet om riskbedömningen, enligt 5 §, visar att dykeriarbetet kan utföras

på ett säkert sätt och om samtliga av följande omständigheter föreligger:

1. antalet dykare i vattnet inte överstiger två,

2. dykning med direktuppstigning planeras och

3. dykningen sker till maximalt 30 meters djup.

Vid dykning med tryckkammare på dykplatsen ska det i dyklaget även

finnas en person med kompetens att sköta tryckkammare.

Dykarledare

19 § Dykarledaren ska på dykplatsen planera, leda och övervaka dykeri-

arbetet i enlighet med dykplanen (se 4 §) och riskbedömningen (se 5 §) samt

i övrigt se till att dykeriarbetet kan utföras på ett säkert sätt.

Följande uppgifter ska särskilt uppmärksammas:

1. informera dyklaget, och övriga som medverkar i dykeriarbetet, om dyk-

planen och riskbedömningen,

2. se till att all den dyk- och arbetsutrustning som behövs är tillgänglig, i

gott skick och klar att använda,

3. kontrollera att dykutrustningen är anpassad för den andningsgas som

används och de temperaturförhållanden som råder på dykplatsen och i vatt-

net,

4. se till att andningsgas, som behövs för dykningen och vid nödsituationer,

finns tillgänglig och har rätt sammansättning,

5. planera dykningen utifrån den dekompressionstabell som används,

6. se till att förhållandena på dykplatsen inte påverkar dykarens arbete

negativt,

7. säkerställa att det finns anordning som gör att dykaren säkert kan kom-

ma ned i och upp ur vattnet,

8. se till att dykarflagga eller dykskärm A förs vid behov och belyses vid

mörker,

13

AFS 2010:16

9. beräkna insatstiden för reservdykare (se 22 §),

10. säkerställa att en skadad dykare kan tas upp ur vattnet samt

11. se till att det på dykplatsen finns utrustning för första hjälpen.

Dykare

20 § Dykaren ska

1. före dykning anmäla om dykaren inte anser sig kapabel att utföra dyke-

riarbetet av fysiska eller andra orsaker,

2. följa dykarledarens och dykarskötarens anvisningar,

3. prova dykutrustningen under ytan och ge klartecken om utrustningen

fungerar som den ska,

4. under och efter dykning omedelbart meddela dykarledaren om han eller

hon känner några besvär,

5. avbryta dykeriarbetet om något onormalt inträffar med andningsgasen,

dyk- och arbetsutrustningen eller på arbetsobjektet samt

6. avbryta dykningen om han eller hon behöver övergå till nödförsörjning

med andningsgas.

Reservdykare

21 § Reservdykaren ska undsätta dykaren i vattnet i händelse av en nöd-

situation eller annan händelse som innebär att dykaren i vattnet behöver

assistans.

En reservdykare ska finnas tillgänglig för omedelbar insats vid dykning:

1. utan gasförsörjning från ytan,

2. till större djup än 30 meter eller

3. om dykning med etappuppstigning planeras.

Vid pardykning eller vid dykning med flera dykare i vattnet får dykarna

vara varandras reservdykare om riskbedömningen, enligt 5 §, medger detta.

22 § Vid dykning, annan än den som beskrivs i 21 §, ska reservdykare fin-

nas i beredskap.

Insatstiden för reservdykaren i beredskap ska bestämmas av dykarleda-

ren.

Dykarskötare

23 § En dykarskötare ska assistera dykaren vid dykning med gasförsörj-

ning från ytan och vid dykning med livlina.

AFS 2010:16

14

Följande uppgifter ska särskilt prioriteras:

1. se till att dykaren på ett säkert sätt kommer ned i och upp ur vattnet,

2. kontrollera att dykutrustningen vid avprovning under ytan inte har

något läckage eller annat fel som dykaren inte själv kan notera,

3. sköta dykarens livlina och växla överenskomna signaler,

4. kommunicera med dykaren, om kommunikationsutrustning används,

samt

5. övervaka förrådet av andningsgas på ytan.

Medicinska kontroller

24 § Den som utför eller kommer att utföra dykeriarbete ska genomgå en

medicinsk kontroll, enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om medicinska

kontroller i arbetslivet.

Överträdelse av denna bestämmelse kan medföra böter, se 31 §.

25 § Den som är gravid och har anmält detta till arbetsgivaren får inte ut-

föra dykeriarbete.

Överträdelse av denna bestämmelse kan medföra böter, se 31 §.

Andningsgas och partialtryck för oxygen

Andningsgas

26 § Andningsgas, som behövs för dykning och vid nödsituation, ska fin-

nas tillgänglig i tillräcklig mängd, ha rätt sammansättning för den plane-

rade dykprofilen och vara fri från skadliga föroreningar.

27 § Dykare ska ha omedelbar tillgång till nödförsörjning med andningsgas.

Partialtryck för oxygen

28 § Partialtrycket för oxygen i öppna andningssystem får vid dykning

inte överskrida 160 kPa under nedstigningen och bottenfasen.

Om dykeriarbetet beräknas bli ansträngande ska partialtrycket för oxy-

gen hållas lägre. Oxygendosen får inte överskrida värdena i Tabell 1 och 2 i

Bilaga 1.

Vid dekompression i vattnet får partialtrycket för oxygen inte överskrida

190 kPa.

I tryckkammare får partialtrycket för oxygen inte överskrida 280 kPa.

15

AFS 2010:16

Tryckkammare

29 § Vid dykeriarbete ska det finnas tillgång till tryckkammare enligt nedan.

1. En fleravdelningstryckkammare ska kunna nås och HBO ska kunna

påbörjas inom sex timmar efter det att dykaren har brutit vattenytan vid

dykning djupare än 9 meter och som planeras med direktuppstigning el-

ler vid etappuppstigning där dekompressionstiden understiger 31 minu-

ter.

2. En en- eller fleravdelningstryckkammare ska kunna nås och HBO ska

kunna påbörjas inom 30 minuter efter det att dykaren har brutit vatten-

ytan vid dykning med etappuppstigning och om den planerade dekom-

pressionstiden överstiger 31 minuter eller om det planerade dykdjupet

är större än 40 meter.

3. En fleravdelningstryckkammare ska finnas på dykplatsen vid dykning

med planerad ytdekompression.

Utrustning för första hjälpen

30 § I utrustning för första hjälpen ska finnas utrustning och ett förråd av

100 % oxygen som medger att en dykare kan andas 100 % oxygen under

atmosfärstryck i minst 60 minuter.

Vid pardykning ska utrustningen och förrådet av oxygen medge att två

dykare kan andas 100 % oxygen under atmosfärstryck i minst 60 minuter.

Bestämmelser om straff

31 § Bestämmelsen i 24 § är föreskrifter enligt 4 kap. 5 § arbetsmiljölagen.

Bestämmelsen i 25 § är föreskrifter enligt 4 kap. 6 § arbetsmiljölagen.

Brott mot dessa föreskrifter kan enligt 8 kap. 2 § första stycket samma lag

medföra böter.

Denna författning träder i kraft den 1 juli 2011. Genom författningen upp-

hävs Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter (AFS 1993:57) om

dykeriarbete.

BERNT NILSSON

Claes Trägårdh

Anna Middelman

AFS 2010:16

16

Bilaga 1

1 OTU (Oxygen Tolerance Unit) är den biologiska effekt som erhålls vid

exponering för oxygen med ett partialtryck på 100 kPa under 1 minut.

Tabell 1 OTU per tidsenhet vid olika partialtryck O2

Partialtryck

OTU/minut

OTU/timme

[kPa]

60

0,26

16

70

0,47

28

80

0,65

39

90

0,83

50

100

1,0

60

110

1,16

70

120

1,32

79

130

1,48

89

140

1,63

98

150

1,78

107

160

1,93

116

170

2,07

124

180

2,22

133

190

2,36

142

200

2,50

150

210

2,64

158

220

2,77

166

250

3,15

189

280

3,55

213

Tabell 2 Maximalt tillåten kumulativ OTU

Exponering

OTU/dygn

[antal dagar i sträck]

1

850

2

700

3

620

4

525

5

460

6

420

7

380

8

350

9

330

10

310

11 – 30

300

17

AFS 2010:16

Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen

av föreskrifterna om dykeriarbete

Arbetsmiljöverket meddelar följande allmänna råd om tillämpningen av

Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2010:16) om dykeriarbete.

Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter. De är inte tving-

ande, utan deras funktion är att förtydliga innebörden i föreskrifterna, t.ex.

upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven, visa exempel på praktiska lös-

ningar och förfaringssätt och ge rekommendationer, bakgrundsmaterial och

hänvisningar.

Enligt arbetsmiljölagen har arbetsgivaren huvudansvaret för arbetsmil-

jön i verksamheten. Lagen beskriver övergripande hur ansvaret ska uppfyl-

las. De grundläggande skyldigheterna som ingår i arbetsgivarens arbetsmil-

jöarbete finns beskrivna i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt

arbetsmiljöarbete. Enligt dessa bestämmelser ska arbetsgivaren regelbundet

undersöka och riskbedöma arbetsförhållandena i verksamheten och göra

klart för sig vilka åtgärder som behöver vidtas för att förebygga ohälsa och

olycksfall i arbetet. Vilka dessa åtgärder är anges i andra föreskrifter som

Arbetsmiljöverket har meddelat, t.ex. föreskrifterna om utförande av per-

sonlig skyddsutrustning, användning av personlig skyddsutrustning och

föreskrifterna om användning av arbetsutrustning. Arbetsgivaren ska vidare

vidta de åtgärder som behövs, regelbundet kontrollera om dessa åtgärder

har haft avsedd effekt och vid behov vidta ytterligare åtgärder.

Föreskrifterna om dykeriarbete kompletterar föreskrifterna om systema-

tiskt arbetsmiljöarbete när det gäller riskbedömning vid dykeriarbete. Före-

skrifterna preciserar hur en arbetsgivare ska gå tillväga för att uppfylla sitt

ansvar för arbetsmiljön när det gäller dykeriarbete.

Med uttrycket normalt i föreskriftstexterna avses att kraven i paragraf-

texten ska uppfyllas utom i de enstaka fall då speciella omständigheter gör

att undantag behöver göras.

Kommentarer till enskilda paragrafer och bilagor

Till 2 §Arbetsmiljölagen gäller allt arbete som en arbetstagare utför för en

arbetsgivares räkning.

I 3 kap. 12 § arbetsmiljölagen finns bestämmelser om ansvar för den som

hyr in arbetskraft. Bestämmelserna gäller när en arbetsgivare mot ersättning

ställer arbetskraft, som är anställd hos honom, till en beställares/inhyrares

AFS 2010:16

18

förfogande för att utföra arbete som hör till beställarens/inhyrarens verk-

samhet. Beställaren/inhyraren disponerar över arbetskraften och utövar

samtidigt den direkta arbetsledningen. Beställarens/inhyrarens ansvar för

den inhyrda arbetskraften motsvarar i princip en arbetsgivares arbetsmil-

jöansvar, men det är begränsat till det aktuella arbetet på det främmande

arbetsstället.

Lagen gäller även delvis för ensamföretagare och familjeföretag. Den

som ensam eller gemensamt med en familjemedlem driver verksamhet

utan anställda är dock endast skyldig att följa vad som i arbetsmiljölagen

och med stöd av den har föreskrivits ”i fråga om teknisk anordning och

ämne, som kan föranleda ohälsa eller olycksfall, samt beträffande gemen-

samt arbetsställe”, se 3 kap. 5 § andra stycket arbetsmiljölagen. När det gäl-

ler arbeten som omfattas av Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om bygg-

nads- och anläggningsarbete gäller dock ett utvidgat ansvar för ensam- och

familjeföretagare. En grundläggande bestämmelse om detta finns i 2 § Arbe-

tarskyddsstyrelsens föreskrifter om byggnads- och anläggningsarbete. Se

även kommentaren till den paragrafen.

Exempel på grupper av arbetstagare som omfattas av arbetsmiljölagen

och av föreskrifterna om dykeriarbete är anställda inom byggnads- och

anläggningsindustrin, anställda inom den kommunala och statliga rädd-

ningstjänsten, andra statliga eller kommunala förvaltningar, anställda och

elever på universitet och högskolor. Som elev räknas också den som genom-

går arbetsplatsförlagd utbildning, ämnesanknuten praktik eller praktisk

arbetslivsorientering eller andra liknande former av oavlönad längre eller

kortare praktik. I vissa fall är elever under sin utbildning anställda vid ett

företag. Detta kan bl.a. gälla vid lärlingsutbildning.

En ytterligare grupp som omfattas av lagen och föreskrifterna är arbets-

tagare som utbildar och/eller leder fritidsdykare.

Till 3 § Valet av dekompressionstabell är viktigt för att dykeriarbetet ska

kunna genomföras på ett säkert sätt. En dekompressionstabell beskriver,

för en given andningsgas, hur djupt och hur länge en dykare maximalt kan

dyka utan att riskera dekompressionssjuka. För att generera en dekompres-

sionstabell använder man en dekompressionsalgoritm som skapas utifrån

den modell som används för att beskriva inertgasuppladdningen i kroppens

olika vävnader. Dekompressionstabellen kan skrivas ut eller så kan dekom-

pressionsalgoritmen programmeras in i en dykdator som beräknar och visar,

till exempel, dykarens tid till direktuppstigning. I dessa föreskrifter bedöms

en utskriven dekompressionstabell som likvärdig med en dykdators tabell.

19

AFS 2010:16

I Försvarsmaktens regler för militär sjöfart, Regler för militär sjöfart RMS-

Dyk, anges dekompressionstabeller för olika andningssystem och andnings-

gaser. Det är angeläget att vid val av dekompressionstabell välja tabell(er)

som ger en säkerhet som motsvarar den som erhålls med tabellerna i RMS-

Dyk.

Till 4 § I Bilaga 2 finns exempel på vad som kan vara lämpligt att beakta när

dykeriarbete planeras.

Till 5-6 §§ Av Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljö-

arbete framgår hur arbetsgivare, och arbetstagare, på ett systematiskt sätt

ska undersöka arbetsförhållanden, identifiera riskkällor och bedöma ris-

ker. Åtgärder för att få bort eller reducera riskerna i arbetet ska sättas in av

arbetsgivaren.

Det är arbetsgivaren som ansvarar för att riskbedömningen genomförs.

Arbetsgivaren kan dock delegera uppgiften att genomföra riskbedömning-

en till någon annan som, av arbetsgivaren, fått tillräckliga befogenheter

och resurser och har nödvändig kompetens för uppgiften (se även Arbets-

miljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete angående upp-

giftsfördelning och kunskaper). Ett naturligt val för denna delegering av

uppgiften kan vara den som utsetts till dykarledare för det planerade dyke-

riarbetet. Det är dock lämpligt att riskbedömningen genomförs av en grupp

personer med olika kompetens och funktioner.

Utgångspunkten för riskbedömningen vid dykeriarbete är normalt frå-

gan vilket dykeriarbete som planeras, t.ex. fotografering av bottenfauna,

livräddning, dykning i förorenat vatten, anläggningsarbete eller utbildning

av elever. Syftet med riskbedömningen är att undersöka om det planerade

arbetet kan genomföras på ett säkert sätt eller om de risker som finns är så

stora att arbetet bedöms som ogenomförbart, trots att riskreducerande åtgär-

der vidtagits.

Till 7 § Det är inte möjligt att ange ett entydigt krav på vilket certifikat eller

utbildningsbevis som behövs för ett givet dykeriarbete då arbetsuppgifterna

kan skilja sig väsentligt från vad som ingår i den formella utbildningen för

ett certifikat eller utbildningsbevis. Det är därför viktigt att varje medlem

i dyklaget, utöver ett certifikat eller utbildningsbevis, har kompletterande

kunskaper för de uppgifter som ingår i det faktiska arbetet. Det är arbetsgi-

varen som ansvarar för att dyklaget i dess helhet har nödvändig utbildning,

kompetens och erfarenhet för det planerade dykeriarbetet.

AFS 2010:16

20

European Diving Technology Committee (EDTC)

EDTC är ett europeiskt nätverk som består av representanter från ett antal

europeiska länder som bedriver dykeri. EDTC ger ut rekommendationer om

bl.a. dykutbildning.

IDSA (International Diving Schools Association)

IDSA, som också är medlem i EDTC, är en internationell organisation som

har utarbetat ett antal olika standarder för utbildning av dykare, bland annat

harmoniserar de svenska yrkesdykarcertifikaten med IDSA.

Svenska yrkesdykarcertifikat

Försvarsmakten är den myndighet i Sverige som anger de svenska utbild-

ningskraven och utfärdar de svenska yrkesdykarcertifikaten och dykarle-

darcertifikaten. De svenska yrkesdykarcertifikaten/dykarledarcertifikaten

är:

– Certifikat S 30/dykarledare S 30 – Lättdykning, med och utan gasförsörj-

ning från ytan, ner till 30 m djup.

– Certifikat H 30/dykarledare H 30 – Hjälmdykning till 30 m djup.

– Certifikat A 40/dykarledare A 40 – Lättdykning, med och utan gasförsörj-

ning från ytan, till större djup än 30 m.

– Certifikat B 50/dykarledare B 50 – Hjälmdykning till större djup än 30 m.

– Certifikat C/dykarledare C – Dykning med torr dykarklocka.

Utbildning som leder till dykar- och dykarledarcertifikat ges av Försvars-

makten och på skolor som är godkända av Försvarsmakten att ge sådan

utbildning.

Svenskt yrkesdykarcertifikat och dykarledarcertifikat kan även erhållas

genom en likvärdighetsbedömning av andra certifikat eller utbildningsbevis

gentemot kraven för ett svenskt certifikat. Bedömningen görs av Försvars-

makten.

Vetenskaplig dykning/vetenskapsdykare

För den vetenskapliga dykningen har i Europa två certifikat för vetenskaps-

dykare tagits fram inom European Scientific Diving Committee. Den lägre

certifikatsnivån benämns European Scientific Diver (ESD) och den högre

Advanced European Scientific Diver (AESD). Den grundläggande skill-

naden mellan dessa två certifikat är, förutom dykkompetensen, att AESD-

utbildning ger behörighet att leda vetenskaplig dykning eftersom den inne-

håller en grundläggande dykarledarutbildning medan ESD endast ger behö-

righet att delta i vetenskapliga dykningar.

ESD-certifikatet bedöms motsvara det svenska yrkesdykarcertifikat S 30.

21

AFS 2010:16

Instruktörer inom fritidsdykning

I de europeiska standarderna SS-EN 14413-1:2004 och SS-EN 14413-2:2004

anges vilka kunskaper och färdigheter en dykinstruktör bör ha för att kunna

verka som instruktör vid utbildning av elever inom fritidsdykning.

I den europeiska standarden SS-EN 14153-3:2003 anges vilka kunskaper

och färdigheter som en dykarledare bör ha för att kunna verka som dykar-

ledare vid fritidsdykning.

Till 13 –17 §§ Arbetsmiljöverket/Arbetarskyddsstyrelsen har gett ut särskil-

da föreskrifter om utförande av personlig skyddsutrustning, om använd-

ning av personlig skyddsutrustning och om användning av arbetsutrust-

ning.

I Försvarsmaktens regler för militär sjöfart, Regler för militär sjöfart RMS-

Dyk, anges, till exempel, hur andnings- och gassystem, räddningssystem,

avvägningssystem, dräktsystem och kommunikationsutrustning ska utfor-

mas för användning inom Försvarsmakten. Även om dessa regler gäller

strikt endast inom Försvarsmakten är det lämpligt att vid utformning av

den utrustning som nämns i föreskrifterna beakta reglerna i RMS-Dyk, detta

under förutsättning att de inte bryter mot arbetsmiljölagen och Arbetsmiljö-

verkets föreskrifter.

Till 14 § I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter om byggnads- och anlägg-

ningsarbete finns en lista på byggnads- och anläggningsarbete på land. Lis-

tan ger endast exempel på vad som kan vara byggnads- och anläggningsar-

bete och är inte uttömmande. Det är lämpligt att använda denna lista som en

vägledning för vad som kan betraktas som byggnads- och anläggningsarbe-

ten under vatten.

Exempel på förorenat vatten är vatten som innehåller kemiska, biologis-

ka eller radioaktiva ämnen i sådan koncentration att det finns risk för akut

eller långsiktig ohälsa.

Exempel på maskindriven arbetsutrustning är elektriska-, pneumatiska-

och hydrauliska verktyg, spolmunstycken, högtrycksspolaggregat och slam-

sugar.

Exempel på undervattensstrukturer är vrak, nedfallna konstruktioner,

kablar och ledningar. Andra exempel är dammar, slussar och intag/utsläpp

av vatten från kraftverk.

Till 15 § Exempel på när användning av dykväst kan medföra ökad risk är

vid dykning under is och i slutna rum.

AFS 2010:16

22

Till 16 § Det är viktigt att dykarledaren eller dykarskötaren kan upprätt-

hålla kontakt med dem som dyker. Hur denna kontakt upprätthålls beror

på dykarens utrustning och på hur andningsgasen tillförs dykaren. Vid gas-

försörjning från ytan är det viktigt att dykarledaren eller dykarskötaren kan

höra dykarens andning och/eller kan tala med dykaren.

Exempel på när kommunikationsutrustning kan bedömas vara onödig är

vid pardykning.

Till 17 § Ett exempel på när livlina till en dykare i vattnet kan bedömas vara

onödig är vid pardykning.

Vid dykning i bassänger, delfinarier eller liknade där dykarledaren visu-

ellt kan följa och observera dykaren eller dykarna i vattnet under hela dyk-

ningen kan livlina eller mellanlina bedömas vara onödig.

Exempel på när livlina kan innebära ökad risk är vid stråksökning.

Till 18 § Dyklaget – dykarledare, dykare och reservdykare – kan utökas med

flera personer eller också kan en gruppmedlem i vissa fall ha flera uppgifter.

Ett sådant exempel är när två dykare dyker med varsin livlina. Dykarleda-

ren kan då samtidigt vara dykarledare och dykskötare till en dykare i vattnet

samt även, vid behov, vara tryckkammaroperatör. Om tre eller flera dykare

dyker med livlina eller gasförsörjning från ytan kan till exempel dykarleda-

ren, vid behov, vara tryckkammaroperatör.

Till 19 § Dykarledaren har en viktig uppgift i det systematiska arbetsmil-

jöarbetet. Den som av arbetsgivaren utses till dykarledare ska, enligt före-

skrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete, ha de befogenheter, resurser

och kunskaper som behövs för uppgiften. Dykarledaren planerar, leder och

övervakar den aktuella dykningen på dykplatsen så att dykningen sker i

samklang med den gjorda riskbedömningen. I denna roll ingår även befo-

genhet att fatta beslut och vidta åtgärder, t.ex. att avbryta ett dykeriarbete

om risker tillkommit som inte kunde förutses.

Till 22 § Det är inte möjligt att ange en exakt tidsram inom vilken reservdy-

karen i beredskap ska vara klar för dykning utan denna tid får bestämmas

av dykarledaren, utifrån en samlad bedömning av de förhållanden som gäl-

ler för det aktuella dykeriarbetet. Det är viktigt att tidsramen för reservdyka-

rens insats anpassas t.ex. efter den nödställde dykarens djup då en fördröjd

insats kan påverka dykarens dekompression och innebära en betydande risk

för dekompressionssjuka.

23

AFS 2010:16

När insatstiden för reservdykare i beredskap bestäms kan följande vara

lämpligt att beakta:

– valet av dykutrustning,

– den nödställde dykarens tillgång till andningsgas,

– dekompressionstabell som används,

– den nödställde dykarens dykprofil,

– tillträde till dyk- och arbetsplatsen,

– väder-, vatten- och bottenförhållanden på dyk- och arbetsplatsen.

Till 26 § Vid planeringen och riskbedömningen av dykeriarbetet ingår

bland annat att välja den gasblandning som används som andningsgas. De

vanligast förekommande gasblandningarna inom yrkesdykning är luft, oxy-

gen, oxygenberikad luft (Nitrox), en blandning av oxygen, kvävgas och heli-

um (Trimix) samt en blandning av oxygen och helium (Heliox). Dykaren kan

använda endast en gasblandning under hela dykningen eller så kan dykaren

använda kombinationer av olika gasblandningar under en och samma dyk-

ning, beroende på den planerade dykprofilen. Det är ytterst viktigt att and-

ningsgasen har rätt sammansättning på varje djup under hela dykningen så

att dekompressionssjuka undviks. Det är inte möjligt att ange vilken gas-

blandning som behövs för ett givet dykeriarbete utan valet får göras utifrån

de förhållanden som gäller för det planerade dykeriarbetet.

Vid dykning med t.ex. Nitrox är det mycket viktigt att oxygenhalten

i andningsgasen är noggrant bestämd och korrekt angiven så att dykaren

verkligen får den gasblandning som planerats för dykningen. Vid dykning

med andningsgas i flaskor är det viktigt att man analyserar den gas som

flaskan fyllts med. Vid dykning med gasförsörjning från ytan är det viktigt

att denna analys görs på den gas som tillförs dykaren.

När oxygen blandas in i en Nitroxblandning är det viktigt att vara upp-

märksam på att partialtrycket för oxygen inte blir så högt att dykaren drab-

bas av oxygentoxicitet. Detta gäller speciellt vid upprepade dykningar, dag

efter dag, se Bilaga 1.

I Försvarsmaktens regler för militär sjöfart, Regler för militär sjöfart RMS-

Dyk, beskrivs, till exempel, gaser, gasblandningar, krav på deras renhet, par-

tialtryck. Även om dessa regler gäller strikt endast inom Försvarsmakten är

det lämpligt att välja andningsgasens sammansättning och användning vid

dykning utifrån reglerna i RMS-Dyk. Detta under förutsättning att de inte

bryter mot arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

AFS 2010:16

24

Till 27 § Om tillförseln av andningsgas till dykaren av något skäl upphör

under dykningen är det mycket viktigt att dykaren har omedelbar tillgång

till nödförsörjning med andningsgas.

Vid gasförsörjning från ytan är det lämpligt att dykaren t.ex. har ett min-

dre gasförråd på ryggen, en s.k. Bailout apparat, som tillåter dykaren att

avsluta dykningen på ett säkert sätt.

Vid dykning med självburna gasförråd är det lämpligt att dykaren har

tillgång till andningsgas via två av varandra oberoende gasvägar. Om SCU-

BA används kan ett extra 2:a steg som är anslutet till samma gasförråd som

dykarens primära 2:a steg s.k. Octopus bedömas uppfylla kravet i denna

paragraf.

I Försvarsmaktens regler för militär sjöfart, Regler för militär sjöfart RMS-

Dyk, beskrivs, till exempel, hur redundanta andningssystem och nödappa-

rater för gasförsörjning från ytan ska vara utformade för användning inom

Försvarsmakten. Även om dessa regler gäller strikt endast inom Försvars-

makten är det lämpligt att vid utformning och val av nödsystem beakta reg-

lerna i RMS-Dyk. Detta under förutsättning att de inte bryter mot arbetsmil-

jölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

25

AFS 2010:16

Bilaga 2

Exempel på vad som kan vara lämpligt att beakta vid planering, förbere-

delser, åtgärder före och efter dykning och vid nödsituation.

Planering

1. Väderleksförhållanden inklusive prognoser som kan påverka dyk-

ningen.

2. Strömförhållanden, inklusive eventuellt tidvatten.

3. Båt- och fartygstrafik på platsen.

4. Luft- och vattentemperaturer.

5. Andningsgas, djup, dekompressionstabell.

6. Dykarutrustning och utrustning på ytan.

7. Övrig arbetsutrustning.

8. Arbetstagarnas utbildning, kompetens, erfarenhet.

9. Inverkan av flygning eller transport på hög höjd efter dykning.

10. Förutsägbara förändringar i förhållandena.

11. Tillgång och tid till tryckkammare.

Förberedelser

1. Kontakt med samordningsansvarigt företag eller en person som har

information om förhållanden som kan påverka dykarnas säkerhet.

2. Val av dykutrustning, andningsgas, dekompressionstabell.

3. Kontroll av dykutrustningar och utrustningen på ytan.

4. Val av dykare och övrig personal samt kontroll av dykarnas hälsotill-

stånd.

5. Åtgärder mot inverkan av kyla i och ovanför vattnet.

6. Anordnande av belysning och personalutrymmen.

7. Fastställande av vilka signaler som ska utväxlas.

8. Åtgärder mot risker under vattnet.

Åtgärder i samband med dykning

1. Fördela arbetsuppgifter till dykare, dykarledare och dykarskötare

samt övrig personal på ytan.

2. Kontrollera användningen av den personliga dykarutrustningen.

3. Kontrollera gasförrådet inklusive min. och max. partialtryck för

AFS 2010:16

26

blandgas om sådan är aktuell. Även behovet av gas för nödsituatio-

ner beaktas.

4. Kontrollera användningen av verktyg och maskinell utrustning.

5. Kontrollera tillåtet dykdjup och expositionstid.

6. Se till att uppstigningstabeller finns till hands, även för upprepad

dykning om sådan är aktuell.

7. Se till att dykarna befinner sig i närheten av tryckkammare tillräck-

ligt länge efter dykning (om tillämpligt).

8. Ha uppsikt över eventuella förändringar av förhållandena på dyk-

platsen.

Åtgärder efter dykning

1. Upprätta ett protokoll över dykningarna med följande uppgifter:

a. Vilka personer, utöver dykare, dykarledare och dykarskötare, som

deltagit i operationen och vilka arbetsuppgifter de haft.

b. Vilken utrustning som använts på ytan.

c. Vilket företag som varit samordningsansvarigt.

d. Vilka åtgärder som vidtagits vid fall av dekompressionssjuka eller

annat sjukdomstillstånd.

e. Om någon olycka eller något olyckstillbud av annat slag skett

samt vem som då vidtagit åtgärderna.

2. Anmäla till samordningsansvarigt företag när arbetet slutförts.

Förberedelser för nödsituation

1. Fastställande av nödsignaler.

2. Planering av assistans under och över vattenytan.

3. Tillgång till tryckkammare och transportmöjligheter till densamma.

4. Planering av medicinsk assistans.

5. Reservkraft för eventuellt bortfall av elförsörjningen.

Dykeriarbete

Arbetsmiljöverkets författningssamling

AFS 2010:16

Arbetsmiljöverket ^· 112 79 Stockholm ^· Tel 010-730 90 00 ^· www.av.se

Utgivare: Anna Middelman

ISBN 91-7930-540-6 · ISSN 1650-3163