AFS 2012:2
Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om belastningsergonomi
Belastningsergonomi
Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd om
belastningsergonomi
ISBN 978-91-7930-565-9
ISSN 1650-3163
ARBETSMILJÖVERKET
112 79 Stockholm, Telefon: 010-730 90 00
E-post: arbetsmiljoverket@av.se
www.av.se
Utgivare: Anna Middelman
Elanders Sverige AB, 2011 364302
I Arbetsmiljöverkets författningssamling (AFS) publiceras myndighetens föreskrifter och
allmänna råd.
Föreskrifter är bindande regler. Allmänna råd har en annan juridisk status än föreskrifter.
Allmänna råd är inte bindande, utan innehåller rekommendationer om tillämpningen av
föreskrifterna som anger hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende. De kan t.ex.
upplysa om lämpliga sätt att uppfylla kraven och visa på praktiska lösningar.
Observera att hänvisningar till författningar alltid avser författningens ursprungliga num-
mer. Senare ändringar och omtryck kan förekomma.
När det gäller ändringar och omtryck av Arbetarskyddsstyrelsens och Arbetsmiljöverkets
författningar hänvisas till senaste Förteckning över föreskrifter och allmänna råd.
BESTÄLLNINGSADRESS
Arbetsmiljöverket
112 79 Stockholm
Telefon 010-730 90 00 www.av.se
AFS 2012:2
3
Innehåll
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om belastningsergonomi
Syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
5
Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
5
Definitioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
6
Undersökning och riskbedömning. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
6
Arbetsställningar och arbetsrörelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7
Manuell hantering och annan kraftutövning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7
Repetitivt arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
7
Handlingsutrymme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
8
Kunskaper och information. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
8
Bilaga A Påverkande faktorer vid manuell hantering. . . . . . . . . . . . . . .
9
Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna om
belastningsergonomi
Till 1 § Syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
11
Till 2 § Tillämpningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
11
Till 4 § Undersökning och riskbedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
15
Till 5 § Arbetsställningar och arbetsrörelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
19
Till 6 § Manuell hantering och annan kraftutövning. . . . . . . . . . . . . . . .
25
Till 7 § Repetitivt arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
30
Till 8 § Handlingsutrymme . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
31
Till 9 § Kunskaper och information . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
32
Modeller för bedömning av arbetsställningar, manuell hantering och
repetitivt arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
34
5
Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd
om belastningsergonomi;
beslutade den 22 maj 2012.
Arbetsmiljöverket föreskriver1 följande med stöd av 18 § arbetsmiljöförord-
ningen (1977:1166) och beslutar följande allmänna råd.
Syfte
1 § Dessa föreskrifter om belastningsergonomi syftar till att arbetsplatser
och arbetsuppgifter ska ordnas och utformas så att risker för hälsofarliga
eller onödigt tröttande belastningar förebyggs.
Tillämpningsområde
2 § Föreskrifterna gäller varje verksamhet där en arbetstagare kan utsättas
för belastningar eller andra förhållanden i arbetet som direkt eller indirekt
kan påverka rörelseorganen och stämbanden negativt.
Arbetsgivaren ansvarar för att föreskrifterna följs. I 1 och 3 kap. arbets-
miljölagen (1977:1160) finns bestämmelser om vissa skyldigheter för andra
än arbetsgivare. Dessa föreskrifter ska i tillämpliga delar även gälla dessa
personer.
Av 1 kap.arbetsmiljölagen framgår att lagen i vissa fall även tillämpas för
andra än arbetstagare. Dessa föreskrifter ska i tillämpliga delar även gälla
dessa personer.
1
Jfr Rådets direktiv 90/269/EEG av den 29 maj 1990 om minimikrav för hälsa och säker-
het vid manuell hantering av laster där det finns risk för att arbetstagare drabbats av ska-
dor, särskilt i ryggen (fjärde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG ) EGT L
156, 21.6.1990, s. 9, Celex 31990L0269).
Arbetsmiljöverkets författningssamling
AFS 2012:2
Utkom från trycket
den 1 juni 2012
AFS 2012:2
6
Definitioner
3 § I dessa föreskrifter avses med:
Belastningsbesvär
Besvär i rörelseorganen, dvs. alla former av ohäl
sa i rörelseorganen som kan ha samband med
förhållanden i arbetet. Besvären kan ha orsakats
av arbetet eller något annat, men förvärras av
arbetet. I begreppet ingår allt ifrån lätta, övergå
ende besvär till livslånga skador. Muskuloskele
tala besvär är synonymt med belastningsbesvär.
Belastningsergonomi
Den del av det större begreppet ergonomi som
behandlar hur belastningar i arbetet påverkar
rörelseorganen.
Manuell hantering
Alla slags transporter eller förflyttningar av las
ter där en eller flera arbetstagare lyfter, sätter
ned, skjuter, drar, bär eller flyttar en last.
Repetitivt arbete
Arbete som innebär att man upprepar liknande
arbetsrörelser om och om igen. Tiden för varje
arbetsmoment är kort och rörelserna sker i sådan
omfattning att arbetstagaren kan drabbas av
besvär i rörelseorganen.
Rörelseorganen
De kroppsdelar och de strukturer (muskler,
senor, skelett, brosk, ledband samt nerver) som
gör att kroppen intar olika ställningar och rör på
sig.
Undersökning och riskbedömning
4 § Arbetsgivaren ska undersöka om arbetstagarna utför arbete med
arbetsställningar och arbetsrörelser, manuell hantering samt repetitivt arbe
te som kan vara hälsofarligt eller onödigt tröttande. Synförhållanden ska
också undersökas för att ta reda på om de påverkar arbetsställningarna och
arbetsrörelserna negativt.
Arbetsgivaren ska bedöma om belastningarna enskilt eller i kombination
kan innebära risk för skador i rörelseorganen och på stämbanden. Riskerna
ska bedömas utifrån belastningarnas duration (hur länge), frekvens (hur
7
AFS 2012:2
ofta) och intensitet (hur mycket). I bedömningen ska fysiska, organisatoriska
och psykosociala faktorer i arbetsmiljön beaktas.
Bestämmelser om åtgärder, uppföljning och dokumentation av riskbe
dömningen finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbets
miljöarbete. I samma föreskrifter finns även bestämmelser om arbetsgiva
rens skyldighet att vid behov anlita företagshälsovård eller motsvarande
sakkunnig hjälp utifrån.
Arbetsställningar och arbetsrörelser
5 § Arbetsgivaren ska så långt det är praktiskt möjligt ordna och utforma
arbetsuppgifter och arbetsplatser så att arbetstagarna kan använda arbets
ställningar och arbetsrörelser som är gynnsamma för kroppen. Man ska
undvika långvarigt och ofta återkommande arbete med böjd eller vriden bål,
liksom arbete med händerna över axelhöjd eller under knähöjd. Detsamma
gäller arbete som innebär kraftutövning i ogynnsamma arbetsställningar.
Arbetsgivaren ska tillhandahålla särskilda synhjälpmedel, om dessa
behövs för att möjliggöra gynnsamma arbetsställningar och arbetsrörelser.
Manuell hantering och annan kraftutövning
6 § Arbetsgivaren ska ordna arbetsplatsen så att man minskar eller undvi
ker risken för arbetstagarna att drabbas av belastningsbesvär, särskilt i ryg
gen, vid manuell hantering av bördor och laster eller vid andra arbetsupp
gifter som kräver kraftutövning. Arbetsgivaren ska vidta lämpliga åtgärder,
framför allt när det gäller arbetsmiljöns utformning och de krav arbetsupp
giften ställer. Det innebär både organisatoriska åtgärder och att använda sig
av hjälpmedel, framför allt teknisk utrustning, för att undvika att arbetsta
garna behöver hantera bördor och laster manuellt.
Om man inte kan undvika manuell hantering av bördor och laster, ska
arbetsgivaren vidta åtgärder och beakta
de påverkande faktorer som fram
går av bilaga A.
Repetitivt arbete
7 § Arbetsgivaren ska se till att det normalt inte förekommer arbete som
är repetitivt, starkt styrt eller bundet. Om en arbetstagare ändå måste utfö
ra sådant arbete på grund av särskilda omständigheter, ska arbetsgivaren
förebygga riskerna för ohälsa eller olycksfall till följd av hälsofarliga eller
onödigt tröttande belastningar. Det förebyggande arbetet ska leda till ökad
AFS 2012:2
8
variation i arbetet till exempel genom arbetsväxling, arbetsutvidgning eller
pauser.
Handlingsutrymme
8 § Arbetsgivaren ska se till att arbetstagarna har möjligheter att påverka
upplägget och genomförandet av det egna arbetet, så att de får tillräcklig
rörelsevariation och återhämtning.
Kunskaper och information
9 § Arbetsgivaren ska se till att arbetstagaren har tillräckliga kunskaper om
• lämpliga arbetsställningar och arbetsrörelser,
• hur teknisk utrustning och hjälpmedel ska användas,
• vilka risker olämpliga arbetsställningar, arbetsrörelser och olämplig
manuell hantering medför, och
• tidiga tecken på överbelastning av leder och muskler.
Arbetstagaren ska få information om vikten på de laster som hanteras.
Där det är möjligt ska arbetstagaren få exakta upplysningar om lastens vikt
och var lastens tyngdpunkt eller tyngsta sida finns när innehållet i den är
ojämnt fördelat.
Arbetstagaren ska få instruktioner och möjlighet att träna in en lämplig
arbetsteknik för den aktuella arbetsuppgiften. Arbetsgivaren ska följa upp
att instruktionerna efterlevs.
Denna författning träder i kraft den 1 december 2012. Genom författning-
en upphävs Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 1998:1) om belast-
ningsergonomi och Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter (AFS 2000:1) om
manuell hantering.
BERNT NILSSON
Agneta Sunder
Anna Middelman
9
AFS 2012:2
Bilaga A
Påverkande faktorer vid manuell hantering
Följande faktorer ska man beakta när man vidtar åtgärder för att minska ris
kerna för belastningsbesvär vid manuell hantering. För att få en komplett
bedömning behöver faktorerna bedömas samtidigt. Ju fler påverkande fak
torer som förekommer, desto lägre maxvikt rekommenderas jämfört med
om förhållandena är idealiska.
1. Bördans eller lastens egenskaper:
Manuell hantering kan medföra risk för skador, om bördan eller lasten
• är för tung eller för stor,
• är otymplig eller svår att få grepp om,
• är instabil eller har ett innehåll som kan förskjutas,
• är placerad på ett sätt som kräver att man håller eller hanterar den på
ett visst avstånd från kroppen eller så att man böjer eller vrider bålen,
eller
• på grund av sin yttre form eller sin beskaffenhet kan riskera att skada
arbetstagarna, särskilt om man stöter samman med något.
2. Krav på fysisk ansträngning:
En fysisk ansträngning kan medföra risk för skador, om ansträngningen
• är alltför påfrestande,
• bara utförs genom vridning av bålen,
• kan medföra att bördan eller lasten plötsligt kommer i rörelse, eller
• utförs med dålig balans.
3. Arbetsmiljöns utformning:
Arbetsmiljöns utformning kan medföra risk för skador. Riskerna ökar om
• det inte finns tillräckligt med utrymme, särskilt i höjdled, för att utföra
arbetet,
• golvet är ojämnt och därigenom medför risk för snubbling eller om
det är halt,
• arbetsplatsen eller arbetsmiljön hindrar arbetstagaren från att hantera
bördan eller lasten i en säker arbetshöjd eller i lämplig kroppsställ
ning,
• det är nivåskillnader i golvet eller arbetsytan som kräver att lasten
hanteras på olika nivåer,
• golvet eller underlaget är ostadigt, eller
• temperaturen, fuktigheten eller ventilationen är otillfredsställande.
AFS 2012:2
10
4. Verksamhetens krav:
Arbetet kan medföra risk för skador, om det medför
• alltför ofta förekommande eller alltför långvarig fysisk ansträngning
som belastar särskilt ryggraden,
• otillräcklig fysisk vila eller återhämtningstid,
• alltför långa avstånd att lyfta, sänka eller bära bördan, eller
• en arbetstakt som tvingats fram av arbetsprocessen och som arbetsta
garen själv inte kan påverka.
5. Individuella faktorer:
Arbetstagaren riskerar att få skador om han eller hon
• inte är fysiskt lämpad att utföra arbetsuppgiften,
• bär olämplig klädsel, olämpliga skor eller annat olämpligt, eller
• inte har de kunskaper eller den utbildning som behövs.
11
AFS 2012:2
Arbetsmiljöverkets allmänna råd om tillämpningen av
föreskrifterna om belastningsergonomi
Till 1 § Syfte
Hälsofarliga belastningar är höga belastningar, upprepade belastningar, sta
tiskt muskelarbete och ensidiga belastningar. Även mycket låga belastningar
kan vara hälsofarliga eller onödigt tröttande. En tröttande fysisk belastning
är inte nödvändigtvis hälsofarlig men innebär allvarliga risker om den upp
repas ofta och pågår under en längre tid. En onödigt tröttande belastning
går att åtgärda.
Människans kropp är gjord för rörelse och belastning. Men det behövs en
lagom blandning av rörelse, belastning och återhämtning för att underhålla
kroppens funktioner och få en gynnsam belastning. Arbetsuppgifter och
arbetsplatser behöver redan vid planering, byggnation och inredning ord
nas och utformas, för att möjliggöra gynnsamma, hälsosamma belastningar.
Detta gäller också vid design och inköp av produkter och tjänster.
Till 2 § Tillämpningsområde
Arbetsmiljölagen gäller allt arbete som en arbetstagare utför för en arbets
givares räkning. Arbetsmiljölagen gäller delvis även utanför yrkeslivet.
Elever, vårdtagare i anstalt och den som tjänstgör inom totalförsvaret jäm
ställs i vissa avseenden med arbetstagare, bl.a. när det gäller arbetsmiljöns
beskaffenhet (1 kap. 3 § arbetsmiljölagen). Dessa föreskrifter gäller därför
även i t.ex. skolan.
Ansvar för andra än arbetsgivare
Arbetsmiljölagen och dessa föreskrifter gäller i vissa delar även för t.ex.
• den som ensam eller gemensamt med familjemedlem driver yrkesmässig
verksamhet utan anställd,
• byggherren eller byggherrens uppdragstagare,
• arkitekter, projektörer och andra som medverkar vid planeringen och
projekteringen inom ramen för sina uppdrag,
• byggarbetsmiljösamordnare,
• den som tillverkar monteringsfärdiga byggnader och anläggningar,
• samordningsansvarig,
• arbetstagare,
• den som tillverkar, importerar, överlåter eller upplåter en maskin, ett
redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk anordning,
AFS 2012:2
12
• den som överlåter eller upplåter en förpackad produkt,
• den som installerar en teknisk anordning,
• den som hyr in arbetskraft,
• den som råder över ett arbetsställe och
• den som upplåter en lokal eller ett markområde.
Den som råder över ett arbetsställe ansvarar för att se till att fasta anord
ningar och andra anordningar som finns på arbetsplatsen ger bra belast
ningsergonomiska förhållanden. Detta ansvar gäller även för andra arbets
tagare än de egna anställda. Det innebär exempelvis att ansvarig arbets
givare i en butik eller på en restaurang bör se till att lastkajer, hissar och
dylikt finns för såväl sina egna arbetstagare som för andra arbetstagare som
bara korta tider befinner sig på arbetsstället. Ansvaret omfattar även lös
utrustning, t.ex. mobila lastanordningar eller lastkärror.
En inhyrare har ett ansvar som i princip motsvarar en arbetsgivares
arbetsmiljöansvar, eftersom inhyraren disponerar över arbetskraften och
utövar den direkta arbetsledningen. Det innebär bland annat att göra en
riskbedömning av de arbetsuppgifter som inhyrd arbetstagare utför.
Arbetsmiljölagen gäller bara delvis för den som ensam eller med en famil
jemedlem driver yrkesmässig verksamhet utan anställda. En ensam eller
familjeföretagare är skyldig att följa vad som i arbetsmiljölagen och med
stöd av den föreskrivits om tekniska anordningar eller farliga ämnen, som
kan föranleda ohälsa eller olycksfall, samt på gemensamt arbetsställe med
andra arbetstagare. Detta innebär exempelvis att en ensam eller familjeföre
tagare har en skyldighet att samråda om bland annat belastningsergonomis
ka förhållanden med andra, t.ex. den samordningsansvarige, på ett gemen
samt arbetsställe.
Vid byggnads och anläggningsarbete gäller ett utvidgat ansvar för en
ensam eller familjeföretagare. Den måste då följa dessa föreskrifter i sin
helhet.
Planering och projektering
Redan vid planeringen och projekteringen skapar man förutsättningar för
arbetsmiljön både under byggtiden och i den färdiga byggnaden. Det är där
för mycket viktigt att ta hänsyn till de belastningsergonomiska faktorerna
vid planeringen och projekteringen av byggnadsverk och omgivande mil
jöer. Det är både dyrt och besvärligt att göra ändringar sedan bygget väl är
igång eller byggnaden och dess verksamhet är färdig att tas i bruk.
Byggherren styr i ett tidigt skede mycket av hur arbetsmiljön blir både
under byggtiden och i den färdiga byggnaden eller anläggningen. Byggher
13
AFS 2012:2
ren bestämmer, står för kostnaderna och väljer vilka konsulter som anlitas
samt utformar deras uppdrag.
Genom att t.ex. välja lämpliga byggprodukter kan man undvika belast
ningsergonomiska problem under byggskedet. Genom att planera och pro
jektera installationsutrymmen som är tillräckligt stora och lätt åtkomliga för
service och underhåll och undvika krypgrunder, kan man minska risken
för belastningsbesvär både under byggtiden och vid bruket av den färdiga
byggnaden eller anläggningen.
Figur 1. Arbetsmiljön påverkas av den som projekterar ett bygge. Medvetna val av bättre
utformade produkter minskar belastningen för byggnadsarbetare.
I den färdiga byggnaden bör man ordna lämpliga tillträdes och transportle
der för förflyttning och hantering av utrustning och material, så att det kan
ske med god ergonomi och rationellt arbetsflöde. Det innebär bland annat
att lastkajer, hissar och dylikt som används för att lämna varor till butiker,
gallerior, restauranger eller lager bör medge rullande hantering. Ansvaret
omfattar även lösa anordningar och arbetsutrustning som tillhandahålls för
lossnings eller lastningsarbete, t.ex. mobila lastanordningar, lastkärror och
ledtruckar.
Det är viktigt att byggnadens rum, byggnadsdelar och inredning är utfor
made med hänsyn till dem som kommer att städa, t.ex. att det finns tillräck
ligt utrymme att utföra arbetet och fri passage för städvagn. Valt material i
t.ex. golv och väggar bör stämma överens med de städmetoder som bygg
herren rekommenderar för den framtida användningen av lokalerna.
Avfallsutrymmen bör vara tillräckligt stora för att få plats vid källsorte
ring och återvinning av sopor, samt vara lätta att hålla rena. Det är viktigt att
man kan rulla transporter till och från avfallsutrymmen.
När man planerar, projekterar och bygger lokaler för vård och omsorg
är det viktigt att skapa tillräckliga utrymmen, t.ex. i hygienrum. Arbetsta
AFS 2012:2
14
garnas arbetsställningar och arbetsrörelser ska inte hindras av väggar eller
inredning när de hjälper de vårdbehövande.
Se även Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsplatsens utformning och
om byggnads och anläggningsarbete.
Samordning
På föränderliga arbetsplatser, som byggarbetsplatser, är det extra viktigt
med noggrann och tidig planering, både i tid och rum. För byggnads och
anläggningsarbete finns särskilda regler för samordningen. Det ska finnas
en byggarbetsmiljösamordnare för planering och projektering (BASP) och
en för utförandet av arbetet (BASU). Deras ansvar gäller byggprojektet som
helhet, dvs. arbetet för alla entreprenörer som arbetar i projektet. BASP
samordnar arbetsmiljöfrågorna under projektets förberedelseskede. BASU
sköter samordningen under utförandet av arbetet och samordnar kontrollen
av att arbetet utförs på ett riktigt sätt ur arbetsmiljösynpunkt och att arbets
miljöplanen följs. Det är viktigt att BASP och i sista hand BASU ser till att
bristande samordning inte leder till onödiga omflyttningar av material, att
bygghiss och byggkran som används av flera företag finns kvar så länge
de behövs samt att man undviker kollisioner i tid och rum mellan olika
yrkesgrupper. Den tid man planerar att utföra olika arbetsmoment behöver
anpassas så att transporter kan ske på ett ergonomiskt riktigt sätt samt att
man kan använda hjälpmedel och arbetsutrustning. Utformning och pla
cering av materialupplag och tillfartsvägar är exempel på kritiska punkter
som man behöver beakta. I BASU:s ansvar ingår även att se till att det finns
rutiner när det gäller ordning och städning och att det är klarlagt vem som
ska sköta detta.
Även på fasta driftställen finns ett samordningsansvar och en samord
ningsansvarig. Exempel på detta är köpcentra, företagshotell och servicein
rättningar, där flera olika verksamheter använder samma varumottagning
ar, sopanläggningar, hissar och trapphus. Där är det viktigt att verksamhe
ten samordnas, t.ex. tidpunkter för städning, leveranser och transporter, så
att man undviker onödiga fysiska belastningar. För att förebygga risker för
belastningsbesvär kan det vara lämpligt att den samordningsansvariga får
möjlighet att medverka och lämna synpunkter på avtal för drift och under
håll samt leveranser innan avtalen undertecknas.
15
AFS 2012:2
Arbetstagare
Utan arbetstagarens engagemang är det svårt att förebygga belastningsbe
svär på ett bra sätt. Dels påverkar de personliga förutsättningarna och för
hållningssätten riskerna, dels kan arbetstagarna på ett mycket direkt och
konkret sätt identifiera ergonomiska brister i arbetet. Enligt arbetsmiljölagen
ska arbetstagarna medverka i arbetsmiljöarbetet och delta i genomförandet
av de åtgärder som behövs för att få en bra arbetsmiljö. Men de ska även
följa givna föreskrifter, använda den utrustning och iaktta den försiktighet i
övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall. Om arbetstagaren
bedömer att en arbetsuppgift kan medföra risker för belastningsbesvär bör
man underrätta arbetsgivaren.
Tillverkare, importör, överlåtare och upplåtare
Tillverkare, importörer, överlåtare och upplåtare ansvarar för att beakta
belastningsergonomiska faktorer redan vid tillverkning och leverans av pro
dukterna, så att man kan installera, använda och underhålla dem med bra
belastningsergonomiska förhållanden. Men det är alltid arbetsgivaren som
ansvarar för hur deras produkter praktiskt används hos en köpare.
Till 4 § Undersökning och riskbedömning
De fysiska belastningar som arbetsgivaren behöver identifiera kan vara
• enstaka höga belastningar,
• upprepade måttliga belastningar,
• statiskt muskelarbete,
• ensidig belastning,
• mycket låg belastning.
Enstaka höga belastningar, till exempel ett tungt lyft, kan medföra risk för
akut överbelastning.
Upprepade måttliga belastningar kan ge besvär om arbetet utförs under en
längre tid.
Statiskt muskelarbete innebär att muskler spänns utan att detta medför
rörelser i den led musklerna sträcker sig över. Ges då inte tillfälle att slappna
av, inträder efter en stund tecken på överbelastning. Man blir trött, muskel
funktionen hämmas och musklerna värker. På sikt kan sådan belastning få
skadliga följder. Det räcker ofta med kroppsdelens egen tyngd för att över
belastning ska uppstå vid statiskt muskelarbete (figur 2).
AFS 2012:2
16
Figur 2. Exempel på statisk belastning.
Ensidig belastning på muskler och leder uppstår när samma kroppsde
lar används på ett likartat sätt under en lång tid, utan tillfälle till vila eller
omväxling. Då tvingas de omgivande, stabiliserande musklerna att arbeta
nära nog statiskt för att möjliggöra dessa arbetsrörelser.
Mycket låg belastning kan också ge besvär. Alltför låg belastning under
lång tid, till exempel vid stillasittande övervakningsarbete, är ogynnsamt för
bland annat rörelse och cirkulationsorganen. Rörelseorganen behöver fort
löpande aktivering för att behålla styrka, rörelseomfång och rörlighet.
Hälsofarlig och onödigt tröttande belastning drabbar alla kroppsdelar.
Ofta är ryggen, nacken och skuldrorna utsatta, men även andra kroppsdelar
behöver beaktas. Händerna kan också vara utsatta för belastningar i form
av tryckkrafter. I arbeten där rösten är viktig för arbetets utförande behöver
man även bedöma den belastningen.
Gynnsam belastning karaktäriseras av återkommande variation, balans
mellan aktivitet och återhämtning samt begränsning i tid. Vad som är gynn
sam belastning kan vara mycket olika för olika personer, beroende på deras
individuella förutsättningar och känslighet. Även perioder av gynnsam
belastning i arbetet är viktiga att identifiera när man vill bedöma hur arbets
tagaren belastas under hela arbetsskiftet.
För att uppskatta risken för ohälsa används ofta begreppet belastningsdos
som mått på den sammanlagda belastningen. Dosen beräknas som en kom
bination av hur mycket, hur tungt, hur ofta samt hur länge vi arbetat. Hur
mycket och hur tungt kan man beskriva som intensiteten i belastningen. Hur
ofta är frekvensen och hur länge är durationen för belastning. Det är lätt att
förstå att en hög belastningsdos kan verka nedbrytande på kroppens vävna
17
AFS 2012:2
der. Men att även för låga doser kan ha negativa effekter kan vara svårare
att inse. De belastningstyper som beskrivs ovan förekommer sällan separata
i arbetslivet utan är ofta kombinerade.
För att bedöma risker kan man använda Modeller för bedömning av arbets-
ställningar, manuell hantering och repetitivt arbete (sidan 34).
Följande faktorer behöver beaktas i bedömningen
• fysiska faktorer som arbetsutrymme, arbetsutrustning, inredning, belys
ning, luftkvalitet, temperatur, drag, vibrationer, buller, akustik, underlag
samt personlig skyddsutrustning och arbetskläder,
• organisatoriska faktorer som arbetstakt, tid för att utföra arbetsuppgiften,
tid för återhämtning, ensamarbete, handlingsutrymme och variation av
belastning,
• psykosociala faktorer som upplevelse av socialt stöd och trivsel samt
möjlighet till inflytande och kontroll i arbetet,
• arbetsuppgiftens innehåll som krav på precision, koncentration, upp
märksamhet, tänkande och uppgiftens svårighetsgrad,
• arbetstagarens förutsättningar som erfarenhet, ålder och fysisk och kog
nitiv förmåga.
Synförhållandena spelar en stor roll för att man ska kunna utföra arbets
uppgiften på ett gynnsamt och säkert sätt.
Olämpligt utformade arbetsplatser, arbetslokaler, arbetsutrustning och
arbetsobjekt gör det svårt att arbeta på ett varierat och skonsamt sätt. Det
gäller till exempel i trånga utrymmen, lokaler med nivåskillnader, vid
arbetsbord eller med verktyg som inte är anpassade till användarnas kropps
mått.
Figur 3. Arbete i kryputrymme medför mycket besvärliga arbetsställningar.
AFS 2012:2
18
Fysikaliska arbetsmiljöfaktorer kan samverka med och förstärka de risker
för belastningsbesvär som uppkommer av t.ex. olämpliga arbetsställningar.
Det gäller t.ex. vibrationer, buller, olämplig akustik, olämplig belysning och
olämpliga klimatförhållanden. Hög värmebelastning medför att förmågan
att utöva stor kraft under lång tid minskar.
Olämpligt underlag kan orsaka spända och belastande arbetsställningar
och arbetsrörelser, särskilt i situationer där man hanterar bördor eller går
och står mycket. Ojämna, ostadiga, sneda eller hala underlag kan bara delvis
motverkas med t.ex. bra arbetsskor. Därför finns det ofta skäl att förbättra
dem. Arbetsskor utan hälkappa eller låg svikt i sulan ökar risken för fall
olyckor och belastningsbesvär i rygg, höft och knän.
Personlig skyddsutrustning eller arbetsklädsel kan inskränka på rörelse
friheten eller öka värmebelastningen. Skyddshandskar kan innebära sämre
greppförmåga, medan andningsskydd kan medföra ökad belastning på and
nings och cirkulationsorganen. Andnings och ögonskydd kan minska syn
fältet och därmed påverka arbetsställningarna negativt.
Organisatoriska och psykosociala faktorer i arbetet påverkar belastning
en. Organisatoriska brister kan orsaka olämpliga psykiska belastningar, som
i sin tur kan leda till muskelspänningar. Stark tidspress, för höga krav på sig
själv eller från andra eller en arbetsuppgift vars innehåll ställer höga krav på
uppmärksamhet, koncentration och tänkande är exempel på faktorer som
kan bidra till detta. Andra sådana negativa faktorer är bristande handlings
utrymme och bristfälligt socialt stöd. Höga prestationsmål i en arbetsgrupp
kan leda till en hårt uppdriven arbetstakt och en rollfördelning inom grup
pen som gör att vissa individer utsätts för uppgifter som är alltför ensidigt
upprepade eller kraftkrävande. Samtidigt kan ett fysiskt arbete som med
för att rörelser upprepas på ett ensidigt monotont sätt påverka den mentala
belastningen negativt. Det är också ett exempel på hur psykiska och fysiska
faktorer samverkar.
Arbetstagarna har olika förutsättningar att klara av fysiska krav. Förut
sättningarna varierar med fysiska och psykiska krafter, med kroppsmått,
kön, ålder, erfarenhet, kondition, motivation och eventuella funktionsned
sättningar. Utgångspunkten i arbetsmiljölagen är att man ska skapa balans
mellan arbetets krav och människans förutsättningar i första hand genom att
anpassa arbetet till människan. Det är då viktigt att ta hänsyn till kvinnors
och mäns olika förutsättningar vad gäller belastningar och därmed risk för
ohälsa.
Vid värdering av riskerna är det viktigt att uppmärksamma tidiga tecken
på överbelastning då det kan ta månader, kanske år, för en skada att utveck
las. Man bör också tänka på att rörelse och belastning på kroppen och utma
ningar för individen är en förutsättning för hälsa och välbefinnande. Men
19
AFS 2012:2
det finns individuella variationer på graden av belastning individen kan
utsättas för. För personer med röstkrävande arbeten är det viktigt att kunna
använda rösten utan att behöva anstränga den. Vissa personer kan
ha god
hjälp av att använda mikrofon och högtalare som hjälpmedel för att minska
röstbelastningen och höras bättre.
En dålig arbetsmiljö kan man i allmänhet inte kompensera genom att trä
na upp styrka och kondition. Särskilt gäller detta vid ensidiga, monotona
arbetsuppgifter. Men livsstilen har betydelse för hur man mår i arbetet och
vilka krafter man har kvar för fritiden. Individen kan genom motion, träning
och i övrigt hälsofrämjande livsstil hålla kroppen i trim och vidmakthålla en
god kondition.
Att förebygga och minska risken att drabbas av belastningsbesvär innebär
att man anpassar och varierar belastningen i fråga om arbetstyngd, arbets
takt och att olika kroppsdelar aktiveras. Belastningar stärker kroppen, om
man inte belastar mer än vad man förmår, och varierar belastningen så att
man tillåter återhämtning.
Åtgärderna bör omfatta ett helhetsperspektiv där man tar hänsyn till
människan, tekniken och organisationen. Det handlar om individens förut
sättningar, förmåga och arbetsteknik, men också om hur arbetet utförs. Vik
tigt är hur arbetet fördelas, hur man kan samarbeta, arbetstakt, tid att utföra
arbetet samt utformning och användbarhet hos utrustningen som används.
Det är viktigt att ta hänsyn till hur dessa samspelar om man ska finna effek
tiva åtgärder som ger acceptabla nivåer på belastningarna i arbetet.
Den eller de sakkunniga personer som anlitas bör ha särskild kompetens
för att identifiera belastningar och bedöma risker för belastningsbesvär uti
från ett helhetsperspektiv. Den sakkunniga personen bör även ha kännedom
om vilka åtgärder som behövs för att arbetsplatser och arbetsuppgifter ska
kunna ordnas och utformas så att man får gynnsamma belastningar.
För att förebygga belastningsbesvär särskilt i arbeten med stora påfrest
ningar på rörelseorganen kan det ibland vara motiverat att genomföra
medicinska kontroller. Med medicinska kontroller kan man upptäcka tidiga
tecken till besvär så att arbetsmiljön kan förbättras innan besvären blivit mer
kroniska och man kan se om det finns ett behov av arbetsanpassning. Se
även Arbetsmiljöverkets föreskrifter om medicinska kontroller i arbetslivet.
Till 5 § Arbetsställningar och arbetsrörelser
Man ska vara försiktig om man belastar lederna ofta eller länge när de är
kraftigt böjda, sträckta eller roterade. I sådana så kallade ytterlägen kan
lederna lättare skadas, och musklerna har sämre förmåga både att utveckla
AFS 2012:2
20
kraft och att arbeta på ett samordnat sätt. Men det är bra att ibland ta ut rör
ligheten så långt det går.
Det är värt att notera att olika kroppsdelars egen tyngd kan utgöra en
avsevärd belastning vid vissa ställningar (figur 4).
Figur 4. Kroppsdelarnas egen tyngd utgör ofta en stor belastning.
En väl utformad arbetsplats kännetecknas bl.a. av att man större delen av
tiden kan arbeta i en upprätt arbetsställning med sänkta axlar och överar
marna nära överkroppen.
Arbetshöjden är ungefär i armbågshöjd för den som utför arbetet, oavsett
om det rör sig om sittande eller stående arbete (figur 5). Men olika typer av
arbetsuppgifter kräver olika arbetshöjder (figur 6). Bästa sättet att anpassa
arbetshöjden på arbetsutrustningen är att man kan reglera den så att alla
arbetstagare kan ställa in arbetshöjderna i förhållande till sin kroppsstorlek,
t.ex. på arbetsbord och arbetsstol. Man bör enkelt och snabbt kunna ändra
inställningen på arbetsbordet och arbetsstolen om flera arbetstagare växel
vis använder samma arbetsbord mer än tillfälligtvis. Man kan också anpas
sa individuellt t.ex. genom fasta arbetsbord med olika höjd eller genom att
underlaget som arbetstagaren står eller sitter på kan höjas och sänkas.
Det yttre arbetsområdet för händerna i horisontalplanet begränsas av
armens räckvidd, medan huvuddelen av händernas arbete bör ligga inom
det inre arbetsområdet (figur 7 sid. 22). Ju mer långvariga och precisionskrä
vande arbetsuppgifter, desto angelägnare är det att arbetet utförs med helt
avspända armar och axlar nära och framför kroppen, dvs. centralt i det inre
arbetsområdet.
Ett utrymme som är tillräckligt stort för arbetet, vare sig man går, sitter
eller står, gör att man kan röra sig avspänt, dynamiskt och välbalanserat. En
bra princip när man utformar arbetsplatser är: ”Se till att den lilla personen
når och att den stora personen ryms”.
21
AFS 2012:2
Figur 5. Lämpliga arbetshöjder för en stor respektive en liten person, mätt i centimeter.
Men observera att 95 procent av svenska män är mindre än mannen i figuren och 95 pro
cent av svenska kvinnor är större än kvinnan. I normalfallet är arbetstagarens armbågs
höjd den lämpligaste höjden.
Figur 6. Olika arbetshöjder för olika typer av arbeten. Vid ett precisionsarbete är det lämp
ligt att placera arbetsobjektet något högre, eftersom synkontrollen är viktig. Ett arbete som
kräver mer kraft bör man däremot placera lägre än armbågshöjd.
ca 120
ca 95
ca 155
ca 100
ca 110
ca 155
ca 125
ca 80
ca 50
ca 40
ca 140
■
Lämpligt
■
Mindre lämpligt
AFS 2012:2
22
Figur 7. Arbetsområden för händerna, mätt i centimeter.
Att stå och gå är bra vid arbetsmoment som kräver stor rörlighet, kraft och
räckvidd. Man får också god överblick över ett stort arbetsområde när man
står och arbetar. Ett sätt att utveckla kraft och få ökad räckvidd som är skon-
samt för kroppen är att använda sig av så kallad tyngdöverföring, dvs. man
för över kroppstyngden från det ena benet till det andra – och tillbaka igen.
Detta kan ske bakåt–framåt eller från sida till sida (figur 8).
Figur 8. Tyngdöverföring.
Nackdelarna med att enbart stå är den ständiga belastningen på hjärta och
blodomlopp samt på lederna i fötter och ben. Kommentarer om underla-
gets betydelse finns på sidan 18. För att minska belastningen och ge lämp-
lig variation kan man utföra en del arbetsuppgifter ståsittande eller sittande
(figur 9). Kan arbetet inte utföras på det sättet är det viktigt att det åtmins-
tone finns möjlighet att sitta under pauserna, till exempel för affärsbiträden
som för tillfället inte har några kunder eller för hotellreceptionister och ser-
veringspersonal.
ca 130
ca 80
ca 60
60°
ca 30
ca 45
■
Inre arbetsområde
■
Yttre arbetsområde
23
AFS 2012:2
Figur 9. Ståstödstol med belastningsbromsade hjul.
Att sitta ger bra stabilitet vid precisionsarbete och kan vara nödvändigt vid
pedalarbete. Sittande arbete är mindre ansträngande än stående, eftersom
det medför mindre belastning på blodcirkulationen. Nackdelar jämfört med
att stå är att rörlighet och räckvidd blir mindre, liksom möjligheterna till att
utveckla kraft. I sittande ställning blir belastningen på ryggen något större
än i stående, till följd av att bäckenet tippas bakåt. Detta förhållande kan i
någon mån avhjälpas med att stolen har ett bra ryggstöd, ställbara armstöd
och lutningsbar sits. Sitter man längre stunder finns det skäl att undersöka
om man inte kan utföra en del av arbetsuppgifterna stående. Arbetet behö
ver organiseras så att det finns anledning att resa sig då och då. Att sitta
stilla innebär för lite fysisk aktivitet för kroppen, och därför behöver man
regelbundet stå och gå under ett arbetspass.
Handintensivt arbete innebär ihållande handrörelser med hög rörelsehas
tighet ofta i kombination med rörelser mot ytterlägen eller kraftkrävande
arbetsuppgifter. Risken för belastningsskador i arm och hand påverkas av
kraftnivå, kroppsställning och rörelsehastighet. Tryck och vibrationer kan
bidra till skador i hand och fingrar. Läs mer om grepp och verktyg på sidan
28.
Att arbeta knästående, hukande eller nigsittande kan ibland vara nöd
vändigt, men ökar risken att överbelasta enskilda kroppsdelar. Det är också
mycket ansträngande att utföra manuellt arbete i liggande ställning, efter
som man då ofta arbetar med upplyfta armar utan stöd. Det är angeläget att
i största möjliga utsträckning begränsa sådana arbetsställningar. Tekniska
lösningar kan kanske helt förändra arbetsuppgiften eller åtminstone förbätt
ra förhållandena. Ett annat sätt att minska riskerna är att begränsa arbetet
i tid, både de enskilda arbetspassens längd och spridningen av pass över
dagen.
AFS 2012:2
24
Figur 10. Böjda, vridna och sträckta arbetsställningar innebär alltid risker.
Att arbeta kraftigt böjd, vriden eller sträckt kan medföra belastningar som
är direkt olämpliga, eftersom lederna då belastas nära eller i sina ytterlägen
(figur 10). Arbetsställningar och arbetsrörelser som innebär att handlederna
är påtagligt böjda eller att händerna befinner sig ovanför axlarna, nedanför
knäna eller långt ut från kroppen är inte ovanliga. Är sådana moment lång
variga eller återkommande behöver man förändra arbetsförhållandena.
Om arbetsställningen samtidigt är böjd och vriden eller sträckt och vri
den är risken att skadas avsevärd. Det är särskilt riskabelt att utföra manuell
hantering i en arbetsställning som samtidigt är böjd och vriden (se vidare
kommentarerna till 6 §). En annan mycket påfrestande situation för krop
pen är om man under arbetet är mer eller mindre fixerad i en viss position
utan att kunna ändra ställning. Här förvärras påfrestningarna om man också
hanterar objekt. Om man plötsligt och okontrollerat måste inta en böjd eller
vriden arbetsställning kan belastningsbesvär lätt uppstå, t.ex. för att fånga
upp en person som förlorar balansen.
Arbetsställningen har betydelse för andningen och för rösten. Att kunna
använda rösten utan ansträngning är viktigt i röstkrävande verksamheter.
Spänningar i kroppsdelar ökar risken för att anstränga och trötta ut rösten.
Sådana kroppsdelar är buk, mellangärde, rygg, bröstkorg, hals, nacke, axlar
och käke. En varierad och avspänd arbetsställning är därför viktig för att
25
AFS 2012:2
rösten ska kunna användas på bästa sätt. Om rösthjälpmedel saknas eller
faktorer i arbetsmiljön belastar rösten kan det leda till spänningar i de musk
ler som behövs för röstproduktion och till slitage på stämbandens slem
hinna.
Synhjälpmedel och belysningsförhållanden
Att kunna se det man arbetar med utan ansträngning är viktigt för att mins
ka risken för olycksfall och belastningsbesvär. För att kunna utföra arbetet
på ett bra sätt behövs först och främst tillräckligt med ljus, som varken blän
dar eller ger besvärande reflexer. Om belysnings och synförhållandena är
bristfälliga kompenserar man detta genom att spänna inte bara musklerna
i och kring ögonen, utan även muskler i t.ex. nacke och axlar. Man rättar in
sin arbetsställning för att kunna se arbetsobjektet. När sikten är skymd och
saker ligger i vägen blir också arbetsrörelserna mer ansträngda. För att inte
få spänningar är det viktigt att ofta ta pauser och variera arbetet med annat
även vid bra synförhållanden, särskilt om arbetet är synkrävande. Även om
syn och belysningsförhållandena är fullgoda kan man emellanåt tvingas
inta påfrestande arbetsställningar för att kunna se. Det kan då vara nöd
vändigt att i stället använda sig av individuellt utprovade synhjälpmedel,
särskilt anpassade för arbetet. Sådana hjälpmedel är arbetsgivaren skyldig
att erbjuda arbetstagarna. Exempel på sådana synhjälpmedel är arbetsglas
ögon, speciell platsbelysning eller förstoringsglas, däremot inte normala läs
glasögon.
Till 6 § Manuell hantering och annan kraftutövning
Arbetsgivaren bör minska riskerna för belastningsbesvär vid manuell hante
ring i följande prioritetsordning:
1. undersöka om den manuella hanteringen kan undvikas helt,
2. om det inte går att helt undvika sådan hantering: vidta de åtgärder som
behövs för utformningen av bördor och laster, arbetsutrustning och
hjälpmedel, arbetsorganisation samt arbetsmiljön i övrigt, och
3. utbilda och informera arbetstagarna, så att de kan bidra till att riskerna
minimeras totalt sett.
Manuell hantering betyder i första hand det traditionella kroppsarbetet
med lyftande, bärande, dragande, släpande osv. Men begreppet innefattar
också arbetsuppgifter som att plocka varor i och ur hyllor, fylla på råvaror
i maskin eller blandare för hand, underlätta förflyttningen för en patient,
skjuta och dra vagnar samt servera mat och dryck. Andra arbetsuppgifter
AFS 2012:2
26
kan medföra att arbetstagaren måste använda avsevärd fysisk kraft utan
att i första hand vilja förflytta föremål. Exempel är att använda handhållna
maskiner eller redskap, t.ex. motorsåg, bruka reglage med stort manövre
ringsmotstånd, mura, lackera med sprutpistol, styra fordon eller arbetspro
cesser med knappar, spakar och pedaler liksom att öppna dörrar. Den mest
riskabla faktorn är ibland graden av precision i hanteringen snarare än kra
ven på kraftutövning i sig. Figur 11 visar fler exempel på manuell hantering
eller annan kraftutövning.
Tung manuell hantering innebär risk för överbelastning av framför allt
ländryggen men också av skuldrorna och armarna. Detta är särskilt påtag
ligt när hanteringen är kombinerad med dåliga arbetsställningar. När man
lyfter med kraftigt böjda knän, bär tungt i trappor och på sneda, ostadiga
eller hårda underlag finns också risk för knäskador. Dessutom belastar man
hjärta, blodomlopp och lungor när man lyfter och bär tungt. Sådant arbete
kräver både styrka och kondition, men även om man har det kan arbetet
vara riskabelt.
Det uppstår många gånger akut överbelastning av leder, muskler och
senor på grund av att den manuella hanteringen avvikit från det normala.
Sådana olycksfall kan inträffa till exempel när en patient som ska förflyt
tas inte medverkar på förväntat sätt, när tyngdpunkten i ett paket ändras
genom att innehållet förskjuts eller när man halkar eller snubblar och gör
en plötslig, olämplig rörelse för att återfå balans. I sådana situationer kan
belastningen bli många gånger större än normalt. Det är därför viktigt att i
förväg planera hur ett lyft eller en förflyttning ska utföras på bästa sätt.
De flesta transporter kan man rulla med måttliga insatser. Detta är särskilt
angeläget när man ska flytta material, utrustning eller gods längre sträckor.
Att bära tunga eller otympliga bördor i trappor innebär stora risker för aku
ta belastningsbesvär och andra olycksfall. Trappor är därför inte lämpliga
som ordinarie transportled till butiker, restauranger och liknande.
Dagens kunskap betonar följande tre aspekter som de mest betydelsefulla
för att förebygga ryggskador:
• undvik tunga lyft om det går, använd tekniska hjälpmedel (figur 12
sid. 28),
• håll bördan nära kroppen,
• undvik att lyfta och vrida samtidigt.
27
AFS 2012:2
Figur 11. Olika former av manuell hantering och annan kraftutövning som kan vara skad
lig i längden.
Lyft och förflyttning av personer
Normalt behöver inga manuella lyft av personer förekomma om
• lokalerna är rymliga och välplanerade,
• det finns tillräckligt med ändamålsenlig utrustning som är lätt tillgäng
lig,
• arbetstagarna kan samverka med varandra och med personen som behö
ver hjälp på ett bra sätt, och
• arbetstagarna använder god arbetsteknik.
Det går att förflytta personer utan att lyfta dem manuellt. Om tekniska hjälp
medel används är det viktigt att arbetstagarna får instruktioner och träning
i hur de ska använda hjälpmedlet i just den situationen. Särskilt viktigt är
att träna tekniker att förflytta personer med olika behov av assistans i olika
situationer och att hantera oförutsedda händelser. Otillräckligt utrymme
kan medföra att den som assisterar tvingas till tung hantering i påfrestande
arbetsställningar. Även tidsbrist kan driva fram oönskat beteende.
AFS 2012:2
28
Figur 12. Exempel på lyfthjälpmedel.
Skjuta och dra
Att skjuta och dra innebär att man förflyttar ett föremål som antingen helt
eller delvis vilar på underlaget eller är upphängt, t.ex. i en taktransportör.
Den kraft som behövs för att få igång och hålla ett objekt i rörelse beror
både på hur tungt objektet är och på hur stor friktionen mellan objektet och
underlaget är, liksom på underlagets lutning. För att kunna använda stor
kraft på objektet måste man kunna hålla emot, dvs. friktionen mellan skor
och underlag är betydelsefull. Det bör vara en låg friktion mellan objektet
och underlaget respektive hög friktion mellan individen och underlaget. Det
är viktigt att undvika trösklar och andra nivåskillnader i transportvägar.
Arbete med handhållna maskiner, handverktyg och reglage
Handhållna maskiner och handverktyg kan bidra till belastningsbesvär i
händer, handleder, armar och skuldror. En riskfaktor är vibrationer, andra
risker beror på hur maskinerna och verktygen är utformade och hur de
används. Maskiner och verktyg är inte alltid anpassade till dem som har
mindre händer och lägre muskelstyrka (figur 13). Eftersom kvinnor vanligt
vis har både mindre händer och lägre muskelstyrka än män drabbas de av
en högre belastning när de använder dessa verktyg.
29
AFS 2012:2
Figur 13. Ett och samma grepp passar inte alla handstorlekar.
Arbete med handhållna maskiner eller verktyg kräver ofta inte bara kraft
utan även precision. Om precisionskraven är stora kan det vara svårt att
undvika statiskt belastande arbete, t.ex. för en tandläkare eller en urmakare.
I sådana fall är det särskilt viktigt att verktygen är funktionellt utformade
liksom att man får goda möjligheter till avlastning och vila.
För att minska risker för belastningsbesvär bör arbetsgivaren förse arbets
tagarna med handhållna maskiner och handverktyg som
• medger ändamålsenliga grepp som är anpassade till krav på kraft och
precision, med god friktion och där greppkraften är bra fördelad över
handen så att man undviker olämpliga punkttryck, t.ex. inga vassa kan
ter (figur 14),
• passar olika användares skilda handstorlekar,
• är möjliga att använda med både höger och vänster hand,
• medger neutral ställning i handled och arm (= som när handen avslapp
nat vilar på ett bord),
• gör att man ser och kommer åt det man arbetar med,
• har avtryckarkrafter med rimligt manövermotstånd,
• vibrerar så lite som möjligt,
• är så lätta som funktionen tillåter, och
• är välbalanserade.
Arbete med reglage är framför allt aktuellt i mobila maskiner och fordon
av skilda slag, men förekommer även vid stationära arbetsplatser. Det är
viktigt att reglagen är utformade och placerade med hänsyn till arbetstagar
nas fysiska förutsättningar, t.ex. kroppsstorlek och förmåga till kraftutveck
ling. Detta gäller såväl handmanövrerade reglage som pedaler och andra
ben och fotmanövrerade reglage.
AFS 2012:2
30
Figur 14. Hålldon (dödmansgrepp) och skarpa kanter är ingen bra kombination.
Till 7 § Repetitivt arbete
Repetitivt arbete innebär att arbetstagaren utför en eller några få arbetsupp
gifter, med liknande arbetsrörelser, om och om igen under en stor del av
arbetsdagen. Tiden från det att ett moment påbörjas och till dess att samma
moment återkommer (arbetscykeltiden) är kort. Ofta är arbetsuppgiften
bara en liten begränsad del av ett helt arbetsflöde. Dessutom utförs det ofta
i ett högt tempo.
Om arbetet är starkt styrt har arbetstagaren små eller inga möjligheter
att påverka sådana faktorer som arbetstakt, arbetsuppgifters inbördes ord
ning, inflöde av arbetsuppgifter, tidpunkt för när arbetet ska vara slutfört,
hur arbetet ska utföras och tider för pauser och återhämtning. Om arbetet är
bundet utför arbetstagaren det mesta av arbetet på en och samma arbetsplats
under hela arbetsdagen, t.ex. på dataarbetsplatsen eller förarplatsen.
Att ideligen upprepa samma rörelser ger upphov till en ständig och likfor
mig belastning. Det man hanterar behöver knappt väga någonting alls, det
räcker med armarnas egen tyngd för att muskler och leder ska belastas på ett
ogynnsamt sätt. Följden kan bli gradvis inträdande, allvarliga skador, som
tar lång tid att läka. Den som en gång skadats på detta sätt återfår lätt sina
besvär vid liknande belastningar.
Några möjliga åtgärder
Det räcker sällan med enbart fysiska eller tekniska åtgärder, om arbetet
inte helt mekaniseras. I första hand gäller det snarare att minska graden av
upprepning och begränsa den tid som den enskilda arbetstagaren utför den
typen av arbete. Genom att ändra hur arbetet är upplagt kan arbetstagarna
få ökade möjligheter till variation, delaktighet och utveckling. Tre vanliga
åtgärder:
31
AFS 2012:2
Figur 15. Ett repetitivt arbete.
• Arbetsväxling (arbetsrotation) innebär att man byter mellan skilda arbets
uppgifter med likartat innehåll. Införs arbetsväxling är det viktigt att den
verkligen varierar belastningen. Arbetsväxling som medel att motverka
skadlig fysisk belastning har ofta begränsad effekt.
• Arbetsutvidgning innebär att flera olika arbetsuppgifter förs samman,
där vissa kompletterande arbetsuppgifter, t.ex. underhåll och rengöring,
även kan ingå. Individen utför en större del av ett produktionsflöde än
tidigare. Arbetsutvidgning leder typiskt till ökad arbetscykeltid.
• Arbetsberikning innebär att arbetstagaren har bredare arbetsuppgifter
med olika skicklighets och kvalifikationskrav, t.ex. genom att man tillför
moment som viss planering av arbetets uppläggning, kontroll av arbets
resultat eller kundkontakter.
Till 8 § Handlingsutrymme
För att man som individ ska må bra och kunna utvecklas, är en grundför
utsättning att man har handlingsutrymme och själv kan påverka upplägget
och genomförandet av det egna arbetet. Inflytandet över det egna arbetet
bidrar också till att förebygga belastningsbesvär, till exempel genom att
man har inflytande över planering och uppläggning, arbetsmetod, fördel
ning mellan arbete och paus, arbetstakt, samt anskaffning och användning
av hjälpmedel.
Det sociala samspelet på arbetsstället, dvs. förhållandet till arbetsledning
AFS 2012:2
32
och arbetskamrater, spelar också en viktig roll för hur belastningsbesvär
uppkommer och hur man upplever dem.
Ett bra handlingsutrymme innebär bl.a. att kunna
• växla mellan olika arbetsuppgifter,
• växla mellan att utföra arbetsuppgiften sittande och stående,
• ta kortare pauser för återhämtning när man själv känner att det behövs,
• välja eller anpassa arbetstempo,
• få hjälp av någon annan vid behov, och
• påverka anskaffning av ny utrustning och införande av nya arbetsmeto
der utifrån egna erfarenheter.
Vissa lönesystem, som ackord och beting, kan medföra att arbetstagarna
använder en arbetsteknik och en arbetstakt som kan öka risken för belast
ningsbesvär.
Tillräcklig rörelsevariation innebär att kroppens olika delar belastas på ett
gynnsamt sätt under arbetsdagen. När man växlar mellan olika arbetsupp
gifter som belastar skilda delar av kroppen så får rörelseorganen variation
och återhämtning. Detsamma gäller när kroppsdelarna får olika former av
belastning dvs. ibland lite mer och ibland lite mindre.
Till 9 § Kunskaper och information
En av förutsättningarna för att undvika belastningsbesvär är att arbetstaga
ren vet hur man utför arbetet på ett lämpligt sätt. För att kunna leva upp till
detta behöver arbetsgivaren antingen själv ha kompetens i att bedöma och
informera om risker för belastningsbesvär och hur man minimerar dem eller
ha tillgång till sådan kompetens på annat sätt. Här kan företagshälsovården
eller annan extern arbetsmiljöexpertis vara till god hjälp.
Det är viktigt att veta ungefär hur mycket en börda väger för att kunna
anpassa sin kraftinsats vid hanteringen. Både oväntat lätta och oväntat
tunga bördor kan ställa till problem. På arbetsplatser som regelmässigt syss
lar med manuell hantering bör man överväga att skaffa ett system för att
markera bördornas vikt.
Det är också viktigt att utbilda i arbetsteknik vid introduktionen av nyan
ställda och vid förändringar i arbetssättet. Man bör avsätta tillräckligt med
tid, så att den anställda har möjlighet att träna in lämpliga arbetsställningar
och arbetsrörelser, lära sig hantera utrustning och hjälpmedel och hur man
kan hjälpas åt för att klara av uppgifter som är svåra att genomföra på egen
hand. Det kan behövas instruktioner om hur reglage, manöverdon och tek
niska hjälpmedel används. Enkla checklistor kan vara bra för att se till att
man inte glömmer något.
33
AFS 2012:2
Arbetstagaren bör ha tillräcklig kunskap för att kunna ta tidiga signaler
på överbelastning på allvar. Det är lätt att man inte bryr sig om att musk
lerna börjar smärta. Detta gäller särskilt under stress. Om trötthetskänslan
och smärtan i muskler och leder ofta återkommer, kan smärttillstånden på
sikt öka i intensitet och bli mer eller mindre beständiga.
Instruktioner och information bör upprepas med jämna mellanrum.
Arbetsgivaren behöver följa upp om gällande rutiner för instruktionerna är
aktuella och tillräckliga samt att instruktionerna följs. Detta kan ske inom
ramen för den uppföljning som arbetsgivaren ska göra enligt Arbetsmiljö
verkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete.
AFS 2012:2
34
Modeller för att bedöma risker för besvär i rörelseorganen vid
arbetsställningar, manuell hantering och repetitivt arbete enligt
kommentarerna till 4 §
Det behövs praktiska, systematiska och enkla metoder för att identifiera och
bedöma belastningsergonomiskt riskfyllda arbeten eller situationer. Arbets-
givarna behöver sådana hjälpmedel för sin fortlöpande bedömning av ris-
kerna i verksamheten enligt reglerna om systematiskt arbetsmiljöarbete och
dessa föreskrifter. Med hjälp av modellerna borde det gå att få en första
indikation på vilken belastningsdos ett visst arbete eller arbetsmoment inne-
bär för att bedöma om de fysiska belastningarna är hälsofarliga eller inte,
och därmed ett första underlag för åtgärder.
Modellerna kan även användas för att analysera belastningsergonomin
av den personal som fattar beslut om arbetsmetoder och arbetsplatser inom
verksamheten, t.ex. produktionsplanerare, projektörer och konstruktörer.
Principerna för modellerna
Sambanden mellan arbete och risk för belastningsbesvär är många gånger
svåra att upptäcka. För att modellerna verkligen ska kunna användas prak-
tiskt är de förenklade. De bedömer bara några få aspekter av en belastnings-
typ i taget och de kan därför inte användas som exakta gränsvärden för
belastningar. Men de ger tillräckligt bra vägledning för ett praktiskt föränd-
ringsarbete, både på befintliga arbetsplatser, vid flytt till nya lokaler och när
man projekterar nya arbetsplatser.
Att modellerna är förenklade kan medföra att man både över- och under-
värderar de faktiska riskerna, om man tillämpar modellerna okritiskt. Om
man ska göra heltäckande bedömningar behöver man beakta fler faktorer
och använda noggrannare modeller, vilket kräver gedigen kunskap om
belastningsergonomi. Kunskap krävs även för verksamheter där risk för
stämbandsbesvär kan uppstå.
Modellerna är uppbyggda enligt ett system med tre zoner (rött–gult–
grönt), så att man ska få ett tydligt tecken på sådana arbetsförhållanden där
risken är stor respektive obetydlig.
Färgerna i modellerna har följande betydelse:
35
AFS 2012:2
Rött område = olämpligt
Belastningarna i arbetet har en sådan storlek och karaktär att alla eller de
flesta arbetstagare riskerar att drabbas av belastningsbesvär på kort eller
lång sikt.
Åtgärda förhållandena omgående för att eliminera eller minska risken,
om det inte finns särskilda skäl att avvakta med åtgärder. Sådana skäl kan
vara att det är mycket stora praktiska svårigheter att snabbt åtgärda de
brister som medför risker eller att särskilt utvalda arbetstagare fått särskild
kunskap om riskerna och färdighet i att undvika dem.
Gult område = värdera närmare
Belastningarna i arbetet har en sådan storlek och karaktär att flera arbets
tagare riskerar att drabbas av belastningsbesvär på kort eller lång sikt.
Gör mer noggranna undersökningar och bedömningar för att definitivt
avgöra graden av risk. Framför allt tidsfaktorer (tempo, frekvenser, var
aktighet etc.) behöver utredas mer ingående.
Grönt område = acceptabelt
Belastningarna i arbetet har en sådan storlek och karaktär att ingen eller
enstaka arbetstagare riskerar att drabbas av belastningsbesvär.
För de flesta arbetstagarna innebär belastningarna alltså inte någon risk
för skador. Men var försiktig med särskilda riskgrupper (t.ex. gravida,
minderåriga eller arbetstagare som nyligen har varit sjuka). Man behöver
normalt inte vidta generella åtgärder, däremot individuella om det behövs.
Modeller för bedömning av sittande, stående och gående arbetsställningar
Det är omöjligt att avgöra graden av skadlighet hos varje enskild arbets
ställning, eftersom det ofta är svårt att särskilja dem från varandra. Men
oftast finns det någon eller några dominerande arbetsställningar som påver
kar den ergonomiska belastningen mer än andra, t.ex. de som förekommer
oftast under arbetsdagen eller de som innebär extrema lägen, även om de
bara förekommer under kortare perioder. Det är dessa arbetsställningar som
modellen bedömer. Man bestämmer alltså först vilka arbetsställningarna är.
Sedan går man in i modellen och ser om arbetsställningarna kan klassifice
ras som röda, gula eller gröna för någon eller flera kroppsdelar.
I princip räcker det att en strecksats i en ruta är uppfylld för att man ska
betrakta rutan som röd respektive gul. Ju fler bedömningar som hamnar i
rött område, desto större anledning till åtgärder.
AFS 2012:2
36
De kroppsdelar som nämns i modellen är observationspunkter och inte
nödvändigtvis de som skadas. Exempelvis innebär ostabilt underlag enligt
modellen snarare risk för ryggbesvär än risk för besvär i benen.
Modellen utgår från ett fullt arbetsskift. Ett skift utgörs vanligen av 7–8
timmar per dygn. Begreppet en väsentlig del av arbetsskiftet betyder här att
arbetsställningen förekommer utan avbrott, eller med mycket korta avbrott,
under mer än hälften av arbetsskiftet. Periodvis innebär att man varvar
arbetsställningen med andra arbetsställningar i sådan omfattning att den
sammanlagda tiden för arbetsställningen inte överstiger halva arbetsskiftet.
Observera att modellen inte tar hänsyn till om arbetet kräver stor eller
liten kraftutövning. Vid höga kraftkrav kan vilket som helst av de gula och
gröna arbetena bli röda.
Tidsaspekten är alltid viktig; ingen arbetsställning som kan intas naturligt
är hälsofarlig i sig. Riskerna uppstår om den intas alltför ofta eller länge.
37
AFS 2012:2
Arbetsställning
Rött
Gult
Grönt
Sittande
Något av nedanstående
förekommer under en
väsentlig del av arbets-
skiftet.
Något av nedanstående
förekommer periodvis
under arbetsskiftet.
Nedanstående gäller
för en väsentlig del av
arbetsskiftet.
Stående/gående
– böjd
– vriden
– samtidigt böjd och
vriden
– kraftigt inskränkt
rörelsefrihet
– böjd
– vriden
– samtidigt böjd och
vriden
– kraftigt inskränkt
rörelsefrihet
– i mittställning
– möjlighet till fria
rörelser
– böjd
– vriden
– samtidigt böjd och
vriden
– kraftigt inskränkt
rörelsefrihet
– stöd för ryggen saknas
– böjd
– vriden
– samtidigt böjd och
vriden
– kraftigt inskränkt
rörelsefrihet
– möjligheter till fria
rörelser
– väl utformat ryggstöd
– möjlighet att växla till
stående
– handen i eller över
skulderhöjd
– handen utanför
underarmsavstånd
utan avlastning
– handen i eller över
skulderhöjd
– handen utanför
underarmsavstånd
utan avlastning
– arbetshöjd och räck-
område anpassade
till arbetsuppgift och
individ
– god armavlastning
– otillräcklig plats för
benen
– inget stöd för fötterna
– kraftigt inskränkt
rörelsefrihet
– ben- eller fotman-
övrerat pedal arbete*)
– otillräcklig plats för
benen
– inget stöd för fötterna
– kraftigt inskränkt
rörelsefrihet
– ben- eller fotman-
övrerat pedal arbete*)
– fritt benutrymme
– bra fotstöd
– sällan ben- eller fotma-
növrerat pedalarbete*)
– möjlighet att växla till
stående
– böjd
– vriden
– samtidigt böjd och
vriden
– kraftigt inskränkt
rörelsefrihet
– böjd
– vriden
– samtidigt böjd och
vriden
– kraftigt inskränkt
rörelsefrihet
– upprätt ställning
– möjlighet till fria
rörelser
– böjd
– vriden
– samtidigt böjd och
vriden
– kraftigt inskränkt
rörelsefrihet
– ostabilt eller lutande
underlag
– böjd
– vriden
– samtidigt böjd och
vriden
– kraftigt inskränkt
rörelsefrihet
– ostabilt eller lutande
underlag
– upprätt ställning
– möjlighet till fria
rörelser
– möjlighet att växla till
sittande
– handen i eller över
skulderhöjd
– handen i eller under
knähöjd
– handen utanför ¾ arm-
avstånd från kroppen
– handen i eller över
skulderhöjd
– handen i eller under
knähöjd
– handen utanför
¾ armavstånd från
kroppen
– arbetshöjd och räck-
område anpassande
till arbetsuppgift och
individ
– otillräcklig plats för
ben och fötter
– ostabilt underlag
– lutande underlag
– ben- eller fotmanövre-
rat pedalarbete*)
– otillräcklig plats för
ben och fötter
– ostabilt underlag
– lutande underlag
– ben- eller fotmanövre-
rat pedalarbete*)
– fri rörelsemöjlighet
på stabilt, halksäkert,
jämnt och vågrätt
underlag
– inget ben- och sällan
fotmanövrerat pedal-
arbete*)
– möjlighet att växla till
sittande
*) Benmanövrerat pedalarbete = bromsen eller kopplingen på en bil
Fotmanövrerat pedalarbete = gaspedalen på en bil
Nacke
Rygg
Axel/
arm
Ben
Nacke
Rygg
Axel/
arm
Ben
AFS 2012:2
38
Modell för bedömning av lyft
Modellen för bedömning av lyft koncentrerar sig på två huvudfaktorer: bör
dans vikt och hur långt framför kroppen bördans tyngdpunkt är. Alltså sak
nas viktiga faktorer som hur ofta man lyfter, hur lång tid lyftarbetet pågår,
lyfthöjder, bördans greppbarhet i själva modellen. Vill man ta med påver
kan av dessa och andra faktorer i analysen måste man göra kompletterande
bedömningar. Modellen gäller för både män och kvinnor.
Avstånd från ländryggen
Inom underarmsavstånd,
ca 30 cm.
Inom trekvarts armav
stånd, ca 45 cm.
Bördans vikt (kg)
25
15
7
3
Modell för bedömning av ett symmetriskt lyft med två händer i stående
under idealiska förhållanden. Horisontellt avstånd = avståndet mellan länd
ryggen och bördans tyngdpunkt vid lyftet.
Modellen visar att det är olämpligt att hantera bördor som är tyngre än
25 kg i de flesta fall.
Rött
Gult
Grönt
39
AFS 2012:2
I bilaga A finns de viktigaste av de många faktorer som bör beaktas vid
riskbedömningen, särskilt om den första bedömningen hamnar i gult områ
de. Ju fler ”förvärrande” faktorer som förekommer, desto lägre rekommen
derad maxvikt jämfört med om lyftförhållandena är idealiska.
Modell för att bedöma skjuta- och dra-arbete
Kraft ( N )
Rött
Gult
Grönt
Igångsättning
>300
300–150
<150
Kontinuerligt
>200
200–100
<100
Modellen för att bedöma skjuta och draarbete avser bra ergonomiska för
hållanden, dvs. symmetriskt tvåhandsgrepp, väl utformade handtag place
rade i lämplig höjd och under goda omgivningsbetingelser. Om man flyt
tar objektet långt, upprepar momentet ofta eller länge eller om grepphöjden
avviker påtagligt från ungefärlig armbågshöjd, så bör man minska värdena i
modellen i motsvarande grad. Det gäller också om man arbetar enbart med
en hand. Man kan använda de flesta av de påverkande faktorerna i bedöm
ningsmodellen för lyftarbete (bilaga A) även vid skjuta och draarbete.
Enheten för kraft är Newton [N] och mäts med dynamometer.
AFS 2012:2
40
Modell för att identifiera och bedöma repetitivt arbete
Modellen ger stöd när man ska identifiera och bedöma repetitivt arbete. I
den slutliga riskbedömningen är det alltid viktigt att väga in den totala tid
arbetet utförs och hur det är fördelat över dagen.
Rött
Gult
Grönt
Arbetscykel
Arbetscykeln upp-
repas flera gånger i
minuten under minst
halva arbetsskiftet.
Arbetscykeln upp-
repas flera gånger i
minuten under minst
en timme av arbets-
skiftet eller många
gånger i timmen
under minst halva
arbetsskiftet.
Arbetscykeln upp-
repas några gånger i
timmen.
Arbetsställ-
ningar och
-rörelser
Låsta eller obekväma
arbetsställningar och
arbetsrörelser.
Begränsade möj-
ligheter att ändra
arbetsställningar och
arbetsrörelser.
Väl utformad arbets-
plats. Goda möj-
ligheter att variera
arbetsställningar och
arbetsrörelser.
Handlingsut-
rymme
Arbetet är helt styrt
av annat eller andra.
Arbetet är delvis styrt
av annat eller andra.
Begränsade möjlig-
heter att påverka
hur arbetsuppgiften
utförs.
Goda möjligheter att
anpassa arbetet efter
sin egen förmåga.
Inflytande över pla-
nering och upplägget
av arbetet.
Arbetsinnehåll
Upplärning/
Kompetens-
krav
Arbetstagaren utför
en isolerad arbets-
uppgift i en produk-
tionsprocess. Kort
upplärning.
Arbetstagaren utför
flera uppgifter i en
produktionsprocess.
Arbetsväxling
kan förekomma.
Upplärning för flera
områden.
Arbetstagaren deltar
i flera uppgifter eller
i hela produktions-
processen inklu-
sive planering och
kontroll. Kontinuerlig
kompetensutveckling.
Förvärrande faktorer
Några faktorer som förvärrar risken för belastningsskador är
• om arbetet ställer höga krav på kraftutveckling, precision eller hastighet i
rörelserna,
• om arbetsobjekten har hög vikt och dålig greppbarhet,
• om belöningssystem som främst premierar kvantitet tillämpas,
• om det ofta förekommer oväntade störningar i produktionen som arbets-
tagaren inte kan kontrollera, och
• om de sociala relationerna och det sociala stödet på arbetsplatsen är
svaga.
41
AFS 2012:2
Bedömning
Arbetscykeln är den viktigaste faktorn – ligger den i rött område bedöms
arbetet som repetitivt. Sådant arbete är skadligt och det är mycket viktigt att
genomföra åtgärder inom en nära framtid. Risken för negativa effekter ökar
ännu mer om någon eller några av de andra faktorerna också ligger i rött
område. Om arbetscykeln ligger i gult område bör man värdera förhållande
na närmare. Om en eller flera övriga faktorer ligger i rött eller gult område
är arbetet olämpligt och man bör vidta åtgärder. Om arbetscykeln ligger i
grönt område är arbetet inte längre repetitivt. För övriga faktorer gäller att
arbetsförhållandena förbättras när man rör sig mot grönt område. De förvär
rande faktorerna vägs alltid in i totalbedömningen.
Förklaringar till modellen
Modellen utgår från ett fullt arbetsskift. Ett skift utgörs vanligen av 7–8 tim
mar per dygn.
Arbetscykel: Tiden från det man börjar bearbeta ett objekt tills samma
moment återkommer på nästa objekt. Det är inte ovanligt att samma arbets
rörelser upprepas flera gånger inom en sådan arbetscykel. Fingrar och hand
leder kan klara av en högre rörelsefrekvens än armbågar och axelleder utan
att drabbas av skador. Det ska alltså bedömas allvarligare om stora delar av
kroppen är inblandade.
Arbetsställningar och arbetsrörelser: När man bedömer arbetsrörelser ska
man ta hänsyn till vilka kroppsdelar som används. När man ska bedöma
arbetsställningar bör man utgå från bedömningsmodellen för påfrestande
arbetsställningar och läsa allmänna råden till 5 §.
Handlingsutrymme: Handlingsutrymmet kan begränsas av att sitta vid ett
löpande band, där man inte kan påverka maskinens takt. Långa kundköer
kan också medföra en psykisk stress som begränsar handlingsutrymmet.
Ackordsarbete innebär ett visst självbestämmande i och med att arbetsta
garen själv kan avgöra hur mycket som ska produceras. Men i praktiken
verkar det ofta i motsatt riktning, eftersom det alltid finns minimikrav vad
gäller produktionsvolym. Begreppet handlingsutrymme behandlas i 8 § och
i de allmänna råden.
Arbetsinnehåll, upplärning och kompetenskrav: Arbetsinnehåll innebär bl.a.
att man ser produktionen i sin helhet och hur ens eget arbete hänger sam
man med helheten. Ett gott arbetsinnehåll innebär att arbetet består av delar
av olika karaktär som ändå tydligt hänger samman, exempelvis genom att
planerande, genomförande och kontrollerande arbetsmoment ingår. Arbets
tagaren har möjlighet att använda hela sin kompetens och utvecklas i arbe
AFS 2012:2
42
tet. Ett arbete med litet arbetsinnehåll innebär att det bara består av någon
enkel arbetsuppgift.
Det finns arbeten med utpräglat begränsat arbetsinnehåll där den enda
stimulans som finns i arbetet består i den mängd individen kan prestera eller
den prestationslön som är förbunden med detta. Den psykiska stimulansen
av att känna sig ”duktig” medför en risk för den fysiska hälsan, eftersom
belastningen på kroppen ökar med ökad prestation samtidigt som tidsut
rymmet för paus och återhämtning minskar.
Upplärning och kompetenskrav är den inskolning, introduktion och fort
bildning som arbetstagaren behöver för att utföra arbetsuppgiften. Mer
komplicerade arbetsuppgifter ger arbetstagarnas möjlighet att använda
såväl sin fysiska som mentala och kreativa förmåga. Arbeten med varierat
arbetsinnehåll kräver vanligtvis en längre upplärning och kontinuerlig kom
petensutveckling.
