AFS 2019:8

•

ARBETSMILJÖ

tiJ

VERKET

AFS 2019:8

Belastningsergonomi

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om ändring i

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna råd

(AFS 2012:2) om belastningsergonomi

Arbetsmiljöverkets författningssamling

Arbetsmiljöverkets författningssamling

Arbetsmiljöverkets föreskrifter om ändring i

Arbetsmiljöverkets föreskrifter och allmänna

råd (AFS 2012:2) om belastningsergonomi;

AFS 2019:8

Utkom från trycket

den 2 juli 2019

beslutade den 9 april 2019.

Arbetsmiljöverket föreskriver med stöd av 18 § arbetsmiljöför

ordningen

(1977:1166) i fråga om Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS 2012:2) om belast-

ningsergonomi

dels

att 3 och 4 §§ ska ha följande lydelse,

dels

att det i föreskrifterna ska föras in en ny 4 a § av följande lydelse.

Arbetsmiljöverket beslutar i fråga om de allmänna råden till föreskrifterna

att de allmänna råden till 4 § ska ha följande lydelse.

Defnitioner

3 §

I dessa föreskrifter avses med:

Belastningsbesvär

Besvär i rörelseorganen, dvs. alla former av

ohälsa i rörelseorganen som kan ha sam-

band med förhållanden i arbetet. Besvären

kan ha orsakats av arbetet eller något annat,

men förvärras av arbetet. I begreppet ingår

allt ifrån lätta, övergående besvär till livs-

långa skador. Muskuloskeletala besvär är

synonymt med belastningsbesvär.

Belastningsergonomi

Den del av det större begreppet ergonomi

som behandlar hur belastningar i arbetet

påverkar rörelseorganen.

Handintensivt arbete

Ihållande snabba handledsrörelser mot ledens

ytterlägen i kombination med kraft.

3

AFS 2019:8

Manuell hantering

Alla slags transporter eller förflyttningar av

laster där en eller flera arbetstagare lyfter,

sätter ned, skjuter, drar, bär eller flyttar en

last.

Repetitivt arbete

Arbete som innebär att man upprepar lik-

nande arbetsrörelser om och om igen. Tiden

för varje arbetsmoment är kort och rörelserna

sker i sådan omfattning att arbetstagaren

kan drabbas av besvär i rörelseorganen.

Rörelseorganen

De kroppsdelar och de strukturer (muskler,

senor, skelett, brosk, ledband samt nerver)

som gör att kroppen intar olika ställningar

och rör på sig.

Undersökning och riskbedömning

4 §

Arbetsgivaren ska undersöka om arbetstagarna utför arbete som kan

vara hälsofarligt eller onödigt tröttande på grund av arbetsställningar, arbets-

rörelser, manuell hantering, repetitivt eller handintensivt arbete. Synförhållan-

den ska också undersökas för att ta reda på om de påverkar arbetsställningar-

na och arbetsrörelserna negativt.

Arbetsgivaren ska bedöma om belastningarna enskilt eller i kombination

kan innebära risk för skador i rörelseorganen och på stämbanden. Riskerna

ska bedömas utifrån belastningarnas duration (hur länge), frekvens (hur ofta)

och intensitet (hur mycket). I bedömningen ska fysiska, organisatoriska och

psykosociala faktorer i arbetsmiljön beaktas.

Bestämmelser om åtgärder, uppföljning och dokumentation av riskbedöm-

ningen finns i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljö-

arbete. I samma föreskrifter finns även bestämmelser om arbetsgivarens skyl-

dighet att vid behov anlita företagshälsovård eller motsvarande sakkunnig

hjälp utifrån.

4 a §

I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om medicinska kontroller i arbetslivet

finns krav på att arbetsgivaren ska anordna medicinska kontroller för de arbets-

tagare som enligt riskbedömningen i 4 § utför handintensivt arbete, som kan

innebära risk för skador i nacke, skuldra, arm eller hand, trots vidtagna åtgärder.

4

AFS 2019:8

Denna författning träder i kraft den 1 november 2019.

ERNA ZELMIN-EKENHEM

Christina Jonsson

Anna Varg

5

AFS 2019:8

Allmänna råd

Till 4 § Undersökning och riskbedömning

De fysiska belastningar som arbetsgivaren behöver identifiera kan vara

• enstaka höga belastningar,

• upprepade måttliga belastningar,

• statiskt muskelarbete,

• ensidig belastning,

• mycket låg belastning.

Enstaka höga belastningar

, till exempel ett tungt lyft, kan medföra risk för

akut överbelastning.

Upprepade måttliga belastninga

r kan ge besvär om arbetet utförs under en

längre tid.

Statiskt muskelarbete

innebär att muskler spänns utan att detta medför rörel-

ser i den led musklerna sträcker sig över. Ges då inte tillfälle att slappna av,

inträder efter en stund tecken på överbelastning. Man blir trött, muskelfunk-

tionen hämmas och musklerna värker. På sikt kan sådan belastning få skadliga

följder. Det räcker ofta med kroppsdelens egen tyngd för att överbelastning

ska uppstå vid statiskt muskelarbete (figur 2).

Figur 2. Exempel på statisk belastning.

Ensidig belastning

på muskler och leder uppstår när samma kroppsdelar an-

vänds på ett likartat sätt under en lång tid, utan tillfälle till vila eller omväx-

ling. Då tvingas de omgivande, stabiliserande musklerna att arbeta nära nog

statiskt för att möjliggöra dessa arbetsrörelser.

Mycket låg belastning

kan också ge besvär. Alltför låg belastning under lång

tid, till exempel vid stillasittande övervakningsarbete, är ogynnsamt för bland

6

AFS 2019:8

annat rörelse- och cirkulationsorganen. Rörelseorganen behöver fortlöpande

aktivering för att behålla styrka, rörelseomfång och rörlighet.

Hälsofarlig och onödigt tröttande belastning drabbar alla kroppsdelar. Ofta

är ryggen, nacken och skuldrorna utsatta, men även andra kroppsdelar behö-

ver beaktas. En bedömning av risk för belastningsbesvär i nacke, skuldra, arm

eller hand vid handintensivt arbete bör göras utifrån

a) hur snabba de ihållande handledsrörelserna mot ledens ytterlägen är

(rörelsehastighet),

b) hur mycket kraft som krävs (ansträngning), och

c) om sådant arbete pågår under minst fyra timmar under arbetsdagen.

Den metod som används bör ha bästa tillgängliga evidens. Även expone-

ring för hand- och armvibrationer, kyla, och möjlighet till återhämtning bör

beaktas i bedömningen. Händerna kan också vara utsatta för belastningar i

form av tryckkrafter. I arbeten där rösten är viktig för arbetets utförande behöver

man även bedöma den belastningen.

Gynnsam belastning karaktäriseras av återkommande variation, balans mellan

aktivitet och återhämtning samt begränsning i tid. Vad som är gynnsam belast-

ning kan vara mycket olika för olika personer, beroende på deras individuella

förutsättningar och känslighet. Även perioder av gynnsam belastning i arbetet

är viktiga att identifiera när man vill bedöma hur arbetstagaren belastas under

hela arbetsskiftet.

För att uppskatta risken för ohälsa används ofta begreppet belastningsdos

som mått på den sammanlagda belastningen. Dosen beräknas som en kombi-

nation av hur mycket, hur tungt, hur ofta samt hur länge vi arbetat. Hur myck-

et och hur tungt kan man beskriva som intensiteten i belastningen. Hur ofta

är frekvensen och hur länge är durationen för belastning. Det är lätt att förstå

att en hög belastningsdos kan verka nedbrytande på kroppens vävnader. Men

att även för låga doser kan ha negativa effekter kan vara svårare att inse. De

belastningstyper som beskrivs ovan förekommer sällan separata i arbetslivet

utan är ofta kombinerade.

För att bedöma risker kan man använda Modeller för bedömning av arbetsställ-

ningar, manuell hantering och repetitivt arbete (sidan 34).

Följande faktorer behöver beaktas i bedömningen

• fysiska faktorer som arbetsutrymme, arbetsutrustning, inredning, belys-

ning, luftkvalitet, temperatur, drag, vibrationer, buller, akustik, underlag samt

personlig skyddsutrustning och arbetskläder,

• organisatoriska faktorer som arbetstakt, tid för att utföra arbetsuppgiften,

tid för återhämtning, ensamarbete, handlingsutrymme och variation av be-

lastning,

• psykosociala faktorer som upplevelse av socialt stöd och trivsel samt möjlig-

het till inflytande och kontroll i arbetet,

7

AFS 2019:8

• arbetsuppgiftens innehåll som krav på precision, koncentration, uppmärk-

samhet, tänkande och uppgiftens svårighetsgrad,

• arbetstagarens förutsättningar som erfarenhet, ålder och fysisk och kognitiv

förmåga.

Synförhållandena spelar en stor roll för att man ska kunna utföra arbetsupp-

giften på ett gynnsamt och säkert sätt.

Olämpligt utformade arbetsplatser, arbetslokaler, arbetsutrustning och ar-

betsobjekt gör det svårt att arbeta på ett varierat och skonsamt sätt. Det gäller

till exempel i trånga utrymmen, lokaler med nivåskillnader, vid arbetsbord

eller med verktyg som inte är anpassade till användarnas kroppsmått.

Figur 3. Arbete i kryputrymme medför mycket besvärliga arbetsställningar.

Fysikaliska arbetsmiljöfaktorer kan samverka med och förstärka de risker

för belastningsbesvär som uppkommer av t.ex. olämpliga arbetsställningar.

Det gäller t.ex. vibrationer, buller, olämplig akustik, olämplig belysning och

olämpliga klimatförhållanden. Hög värmebelastning medför att förmågan att

utöva stor kraft under lång tid minskar.

Olämpligt underlag kan orsaka spända och belastande arbetsställningar och

arbetsrörelser, särskilt i situationer där man hanterar bördor eller går och står

mycket. Ojämna, ostadiga, sneda eller hala underlag kan bara delvis motverkas

med t.ex. bra arbetsskor. Därför finns det ofta skäl att förbättra dem. Arbets-

skor utan hälkappa eller låg svikt i sulan ökar risken för fallolyckor och belast-

ningsbesvär i rygg, höft och knän.

Personlig skyddsutrustning eller arbetsklädsel kan inskränka på rörelse-

friheten eller öka värmebelastningen. Skyddshandskar kan innebära sämre

greppförmåga, medan andningsskydd kan medföra ökad belastning på and-

nings- och cirkulationsorganen. Andnings- och ögonskydd kan minska synfäl-

tet och därmed påverka arbetsställningarna negativt.

Organisatoriska och psykosociala faktorer i arbetet påverkar belastningen.

Organisatoriska brister kan orsaka olämpliga psykiska belastningar, som i sin

8

AFS 2019:8

tur kan leda till muskelspänningar. Stark tidspress, för höga krav på sig själv

eller från andra eller en arbetsuppgift vars innehåll ställer höga krav på upp-

märksamhet, koncentration och tänkande är exempel på faktorer som kan bidra

till detta. Andra sådana negativa faktorer är bristande handlingsutrymme och

bristfälligt socialt stöd. Höga prestationsmål i en arbetsgrupp kan leda till en

hårt uppdriven arbetstakt och en rollfördelning inom gruppen som gör att vissa

individer utsätts för uppgifter som är alltför ensidigt upprepade eller kraftkrä-

vande. Samtidigt kan ett fysiskt arbete som medför att rörelser upprepas på

ett ensidigt monotont sätt påverka den mentala belastningen negativt. Det är

också ett exempel på hur psykiska och fysiska faktorer samverkar.

Arbetstagarna har olika förutsättningar att klara av fysiska krav. Förutsätt-

ningarna varierar med fysiska och psykiska krafter, med kroppsmått, kön, ålder,

erfarenhet, kondition, motivation och eventuella funktionsnedsättningar. Ut-

gångspunkten i arbetsmiljölagen är att man ska skapa balans mellan arbetets

krav och människans förutsättningar i första hand genom att anpassa arbetet

till människan. Det är då viktigt att ta hänsyn till kvinnors och mäns olika för-

utsättningar vad gäller belastningar och därmed risk för ohälsa.

Vid värdering av riskerna är det viktigt att uppmärksamma tidiga tecken på

överbelastning då det kan ta månader, kanske år, för en skada att utvecklas. Man

bör också tänka på att rörelse och belastning på kroppen och utmaningar för

individen är en förutsättning för hälsa och välbefinnande. Men det finns indi-

viduella variationer på graden av belastning individen kan utsättas för. För

personer med röstkrävande arbeten är det viktigt att kunna använda rösten

utan att behöva anstränga den. Vissa personer kan ha god hjälp av att använda

mikrofon och högtalare som hjälpmedel för att minska röstbelastningen och

höras bättre.

En dålig arbetsmiljö kan man i allmänhet inte kompensera genom att träna

upp styrka och kondition. Särskilt gäller detta vid ensidiga, monotona arbets-

uppgifter. Men livsstilen har betydelse för hur man mår i arbetet och vilka

krafter man har kvar för fritiden. Individen kan genom motion, träning och

i övrigt hälsofrämjande livsstil hålla kroppen i trim och vidmakthålla en god

kondition.

Att förebygga och minska risken att drabbas av belastningsbesvär innebär

att man anpassar och varierar belastningen i fråga om arbetstyngd, arbetstakt

och att olika kroppsdelar aktiveras. Belastningar stärker kroppen, om man inte

belastar mer än vad man förmår, och varierar belastningen så att man tillåter

återhämtning.

Åtgärderna bör omfatta ett helhetsperspektiv där man tar hänsyn till människ-

an, tekniken och organisationen. Det handlar om individens förutsättningar, för-

måga och arbetsteknik, men också om hur arbetet utförs. Viktigt är hur arbetet

fördelas, hur man kan samarbeta, arbetstakt, tid att utföra arbetet samt ut-

9

AFS 2019:8

formning och användbarhet hos utrustningen som används. Det är viktigt att

ta hänsyn till hur dessa samspelar om man ska finna effektiva åtgärder som

ger acceptabla nivåer på belastningarna i arbetet.

Den eller de sakkunniga personer som anlitas bör ha särskild kompetens

för att identifiera belastningar och bedöma risker för belastningsbesvär utifrån

ett helhetsperspektiv. Den sakkunniga personen bör även ha kännedom om

vilka åtgärder som behövs för att arbetsplatser och arbetsuppgifter ska kunna

ordnas och utformas så att man får gynnsamma belastningar.

För att förebygga belastningsbesvär särskilt i arbeten med stora påfrestningar

på rörelseorganen kan det ibland vara motiverat att genomföra medicinska

kontroller. Med medicinska kontroller kan man upptäcka tidiga tecken till be-

svär så att arbetsmiljön kan förbättras innan besvären blivit mer kroniska och

man kan se om det finns ett behov av arbetsanpassning. Se även Arbetsmiljö-

verkets föreskrifter om medicinska kontroller i arbetslivet.

10

Arbetsmiljöverket^·112 79^·Stockholm^·Tel 010-730 90 00^·www.av.se

Utgivare: Anna Varg

ISBN 978-91-7930-668-7 · ISSN · 1650-3163