ARN 1991-4519

Fråga om ersättning ur trafikförsäkringen för en påstådd parkeringsskada. Beviskravet för att skadan på bilen har uppkommit genom att denna blivit påkörd av ett motordrivet fordon medan bilen varit parkerad har ansetts uppfyllt om det är klart mer sannolikt att detta varit fallet än ett påstående om motsatsen. Avgörande 1992-03-30 91-4519

L:s bil skadades när den stod parkerad. Han ansåg att skadan måste ha förorsakats av en lastbil eller dylikt eftersom skadan satt högt, mellan vänster sidoruta bak och bakrutan. Både höjden över marken och tryckmärken tydde på att skadan orsakats av exempelvis ett lastbilsflak. Skadan kunde inte, enligt L:s mening, ha uppkommit med slag av tillhygge t ex järnrör, slagträ, flaska, skruvmejsel eller hammare. Vid parkeringen fanns butiker, postkontor och andra företag belägna med livlig fordonstrafik. Skadan anmäldes till polis som trodde att skadan orsakats av en lastbil. Även verkmästaren på verkstaden trodde att skadan orsakats av ett högt fordon.

L yrkade ersättning för skadan ur trafikförsäkringen.

Trafikförsäkringsföreningen anförde följande: Enligt föreningens uppfattning kan skadan ha uppkommit på annat sätt än genom kollision med ett motorfordon. Skadeorsaken är närmast oviss. Det saknas dessutom objektiv bevisning om att skadan uppkommit under parkering. Därmed har L inte styrkt att hans bil skadats i följd av trafik med annat trafikförsäkringspliktigt motorfordon under den tid bilen var parkerad. Förutsättningarna för ersättning enligt trafikskadelagen är således inte uppfyllda och någon ersättning kan därför inte utgå. Uttalandena från polisman och verkstad torde ha lämnats under förutsättning att bilen var parkerad och saknar bevisvärde.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Om ett parkerat fordon blir påkört, skall ersättningsfrågan bedömas enligt 11 § trafikskadelagen (1975:1410). Ersättning utgår enligt den bestämmelsen på objektiv grund från trafik- försäkringen för det fordon genom vilket skadan har orsakats (se prop 1975/76:15 s 114). Som framgår av 16 § trafikskadelagen har försäkringsbolagen ett solidariskt ansvar för den ersättning som skulle ha utgått från trafikförsäkringen för ett motordrivet fordon vars identitet inte kan fastställas. Ersättningsskyldig- heten fullgörs av trafikförsäkringsföreningen som legal ställ- företrädare för bolagen (30 §).

Frågan är nu vilken grad av bevisning från L:s sida som skall krävas till styrkande av att den aktuella skadan uppkommit genom att hans bil blivit påkörd av ett motordrivet fordon medan bilen var parkerad.

Enligt nämndens mening bör beviskravet inte ställas högre än vad som enligt rättspraxis gäller för ersättning från konsumentförsäkringar i allmänhet. Kravet är att det skall framstå som mera antagligt att ett försäkringsfall föreligger än att så inte är förhållandet (NJA 1984 s 501 samt 1986 s 3 och 358). Beviskravet kan också uttryckas på det sättet att ett

visst sakförhållande skall vara "klart mera sannolikt" än ett påstående om motsatsen (NJA 1991 s 481).

Den aktuella skadan kan enligt nämndens mening visserligen ha uppkommit genom att bilen blivit påkörd av en annan bil såsom L anfört. Skadans läge på bilen och skadans utseende enligt fotografier som har företetts för nämnden ger emellertid anledning till visst tvivel. Det framstår i varje fall inte som mer sannolikt att skadan uppkommit på det sättet L hävdar än att så inte är förhållandet. Beviskravet är alltså inte uppfyllt, och yrkandet kan inte bifallas.