ARN 1991-5101

Ett kontokort har inte fungerat vid uttagsförsök under en semesterresa utomlands. Eftersom det sålunda förelegat fel i kontokortstjänsten och utfärdande bank enligt utredningen varit ansvarig för uppkommen skada till följd av felet har banken ansetts skola betala skadestånd med belopp motsvarande en ny semesterresa.

Ett kontokort har inte fungerat vid uttagsförsök under en semesterresa utomlands. Eftersom det sålunda förelegat fel i kontokortstjänsten och utfärdande bank enligt utredningen varit ansvarig för uppkommen skada till följd av felet har banken ansetts skola betala skadestånd med belopp motsvarande en ny semesterresa. Avgörande 1992-04-06; 91-5101.

Å yrkade skadestånd av banken för förstörd semester på grund av att ett av banken utfärdat kontokort med Master Card-funktion ej har fungerat när han försökt ta ut kontanter på bank i Italien.

Banken bestred yrkandet under påstående att felet inte beror på något som banken ansvarar för.

Nämndens bedömning:

Av utredningen i ärendet framgår följande.

Å hade ursprungligen ett av banken utfärdat konto-kort (med Master Card-funktion) med kortnummer 3948. På grund av att det kortet skadats genom en olyckshändelse behölls kortet av en bankomat i Östersund när Å försökte använda det där. På grund härav spärrades kortet hos banken den 4 juni 1991. Å beställde ett nytt kort hos banken. Till detta nya kort med kortnummer 1332 fick han koden, men på grund av något fel i produktionen fick han aldrig kortet. Den 26 juni 1991 spärrades därför detta kort. Banken har i brev av den 29 oktober 1991 och i brev av den 11 november 1991 bekräftat att Å bara fick koden men aldrig kortet med kortnummer 1332.

Banken ordnade i stället åt Å ett kort med kortnummer 1236. Koden till detta kort sändes med brev av den 26 juni 1991 till Å. Kortet hämtade han på ett av bankens kontor den 16 juli 1991. Därefter avreste han till Italien på semester. När han i Italien på en bank försökte ta ut kontanter på sitt kort fick han beskedet att banken i Sverige angav att kortet var spärrat och att den italienska banken skulle klippa sönder kortet. Å begärde då att den italienska banken på nytt skulle kontakta banken i ärendet, vilket också skedde. Från banken meddelades åter att kortet var spärrat. Å kunde således inte få ut kontanter från sitt konto i banken med hjälp av kortet. På order från banken klippte den italienska banken sönder hans kontokort.

Besöket i den italienska banken ägde rum en fredag sent på efter-middagen. Å hade inte tillräckligt med pengar för att kunna stanna kvar i Italien över helgen. Han var tvungen att åka hem till Sverige på den returbiljett som han hade. På måndagen direkt efter helgen gick han till ett av bankens kontor och reklamerade kortet. Banken spärrade då kortet. Det var den 22 juli 1991.

Å tvingades på grund av felet på kortet avbryta sin 14 dagars semester i Italien efter bara tre dagar. Han vill ha ersättning för den förstörda semestern. Han har haft kostnader på 4.500 kr för att beställa en ny 14 dagars resa.

Banken har i olika brev till Å och till nämnden lämnat ett antal olika, mot varandra stridande förklaringar till varför felet på kontokortet uppstått. Så som banken synes ha slutligt bestämt sin inställning förklarar banken att orsaken till Å:s problem i Italien kan vara att han reste utomlands

med fel kort (nr 1332 i stället för 1236). Enligt banken kan inte banken lastas för det, eftersom banken meddelat honom fel på kortet nr 1332 redan den 26 juni 1991.

Banken har inte åberopat något som helst stöd för sitt påstående (eller snarare antagande) att Å skulle ha rest utomlands med kort nr 1332 i stället för kort nr 1236.

Nämnden har med viss förvåning tagit del av bankens sistnämnda förklaring att orsaken till felet skulle kunna vara att Å rest till Italien med fel kort. Av bankens egna handlingar framgår nämligen att Å aldrig fått kortet med kortnummer 1332. Han kan därför inte ha haft det kortet med sig till Italien. Det enda kontokort från banken som han haft tillgång till vid tiden för Italienresan är enligt bankens egna handlingar kortet med kort-nummer 1236. Något skäl till att det kortet inte skulle fungera har inte förelegat. Av utredningen i ärendet framgår tydligt att det kortet gjorts brukbart redan den 26 juni 1991 och att det inte spärrats förrän den 22 juli 1991. Det borde alltså ha fun- gerat vid uttagsförsöket på banken i Italien. Att den italien-ska banken inte betalat ut pengar till Å berodde på att banken uppgav till den italienska banken att kortet var spärrat. Utredningen i ärendet visar emellertid tydligt att kortet inte var spärrat vid den tidpunkten och att banken således lämnade en felaktig uppgift till den italienska banken.

Banken har inte kunnat visa någon omständighet som tyder på att det felaktiga besked som banken gav till den italienska banken skulle bero på något som Å är ansvarig för. Utredningen i ären- det får snarare anses göra det antagligt att det varit förhållan-dena hos banken som är orsaken till felet.

I bankens brev av den 29 oktober 1991 anförs bl.a. att problemet med detta ärende är att det varit många personer inblandade i ärendet på bankssidan och att ingen haft kännedom om att någon annan arbetat med ärendet.

Nämnden finner således att kontokortet inte fungerat, att fel därför förelegat i den kontokortstjänst som banken tillhanda-hållit och att banken är ansvarig för den skada som orsakats Å genom felet.

Banken synes - i vart fall tidigare under ärendets behandling - ha gjort gällande att Å inte vidtagit några åtgärder för att försöka begränsa sin skada. Nämnden finner emellertid att Å genom att begära att den italienska banken på nytt skulle ta kontakt med banken har vidtagit en sådan åtgärd. I sammanhanget får också beaktas att händelsen på bankkontoret i Italien in-träffade en fredag strax före stängningsdags och att Å inte hade tillräckligt med pengar för att klara sig över helgen.

Å:s skada består i att han fått semestern förstörd. Detta är en skada av ekonomisk art. När det gäller förstörd semester är det emellertid inte alltid möjligt att ange den ekonomiska skadan på vanligt sätt (genom att utgifter m.m. anges). I sådana fall får det i stället göras en uppskattning av skadans värde (jfr prop. 1984/85:110 s. 274 och prop. 1989/90:89 s. 42).

Å har till grund för en sådan uppskattning av skadans värde lagt kostnaden för en ersättningsresa.

Nämnden finner med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall det skäligt att beräkna skadan på det viset.

Nämnden rekommenderar följaktligen banken att genast betala ett skadestånd på 4.500 kr till Å.