ARN 1991-5423

Bestämmelsen i 10 § konsumentkreditlagen har ansetts tillämplig när betalning för en i utlandet köpt kostym, som visat sig vara behäftad med fel, skett med ett i Sverige utfärdat kontokort. Avgörande 1992-08-26, 91-5423.

Bestämmelsen i 10 § konsumentkreditlagen har ansetts tillämplig när betalning för en i utlandet köpt kostym, som visat sig vara behäftad med fel, skett med ett i Sverige utfärdat kontokort. Avgörande 1992-08-26, 91-5423.

Under ett besök i London i juli 1990 beställde F en måttbeställd kostym. Han betalade med ett VISA-kort. När kostymen levererades visade det sig att den var felsydd och felmåttad. Trots försök kunde bristerna inte avhjälpas. Säljaren i England avvisade F:s krav på hävning av köpet.

Med stöd av 10 § konsumentkreditlagen framställde F samma invändningar mot VISA som han gjort mot affären i London. F hävdade att om engelsk köprätt medger invändningar om fel och brist i en vara samt därtill följande rättsverkningar såsom hävning mm skall de obligationsrättsliga momenten i 10 § 1 st konsumentkreditlagen reglera F:s mellanhavanden med VISA oavsett var köpet skett.

Banken avvisade F:s krav på ersättning för kostymen och anförde att enligt villkoren för VISA kontokort svarar anslutna sälj- företag gentemot kontohavare enligt i varje land gällande lagstiftning.

Nämndens bedömning:

Det är ostridigt att F är innehavare av ett VISA privatkort som har utfärdats av banken och att banken också är kreditgivare. Intet har framkommit som innebär att annan lag än svensk lag skall tillämpas på avtalet mellan F och banken.

Eftersom svensk lag sålunda gäller beträffande kreditavtalet är den tvingande bestämmelsen i 10 § konsumentkreditlagen (1977:981) tillämplig i tvisten. Enligt detta lagrum får köparen vid kreditköp mot kreditgivarens krav på betalning framställa samma invändningar på grund av köpet som han kan göra mot säljaren. F är följaktligen berättigad att mot bankens krav på betalning invända att det är fel i den inköpta varan.

Emellertid torde engelsk rätt, såsom F också medgivit, vara att tillämpa på avtalet med skrädderiet i London. Någon utredning om vad engelsk rätt stadgar på detta område har dock inte förebringats och är inte heller känt av nämnden. Sålunda kan nämnden inte avgöra om kostymen är behäftad med fel enligt engelsk rätt och, om så vore fallet, pröva vilka påföljder som kan vara möjliga. Med hänsyn härtill och till nämndens arbetsformer finner nämnden sig förhindrad att avgöra tvisten.

Med stöd av 15 § 3 förordningen (1988:1583) med instruktion för allmänna reklamationsnämnden avvisar nämnden ärendet.