Upphävd författning

Konsumentkreditlag (1992:830)

Departement
Justitiedepartementet L2
Utfärdad
1992-06-18
Ändring införd
SFS 1992:830 i lydelse enligt SFS 2010:739
Ikraft
1993-01-01
Upphäver
Konsumentkreditlag (1977:981)
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
Övrigt
Rättelseblad 2004:312 har iakttagits.

Inledande bestämmelser

1 §  Denna lag gäller kredit som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk och som lämnas eller erbjuds en konsument av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet.

[S2]Lagen gäller under motsvarande förutsättningar även i fråga om kredit som lämnas av någon annan än en näringsidkare, om krediten förmedlas av en näringsidkare som ombud för kreditgivaren.

[S3]Lagen gäller inte författningsreglerade lån som lämnas av statsmedel och inte heller lån som lämnas i pantbanksverksamhet enligt pantbankslagen (1995:1000). Lag 1995:1002).

Prop. 2009/10:242: Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Första stycket motsvarar 1 § första och andra styckena i 1992 års lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Av första stycket framgår att lagen gäller krediter som en näringsidkare lämnar eller erbjuder en konsument. Begreppet kredit är inte definierat, men är avsett att ha samma vidsträckta innebörd som i 1992 års lag. Detta följer också av den nya ...

2 §  I lagen avses med

[S2]kreditgivare: den som lämnar krediten eller övertar den ursprunglige kreditgivarens fordran,

[S3]kontantpris: det pris till vilket en vara, tjänst eller annan nyttighet vanligen erbjuds konsumenter mot kontant betalning,

[S4]kreditbelopp: vid betalningsanstånd den del av kontantpriset varmed anstånd lämnas samt vid lån det lånade beloppet,

[S5]kreditkostnad: det sammanlagda beloppet av de räntor, tillägg och andra kostnader som konsumenten skall betala för krediten,

[S6]effektiv ränta: kreditkostnaden angiven som en årlig ränta beräknad på kreditbeloppet, i förekommande fall under hänsynstagande till att delbetalningar skall göras under den löpande kredittiden,

[S7]kreditfordran: summan av kreditbeloppet och kreditkostnaden.

Prop. 2009/10:242: I paragrafen förklaras några för lagens tillämpning viktiga begrepp. Den motsvarar 2 §, 3 § första stycket, 6 § andra stycket och 10 § i 1992 års lag. Det införs dock några nya definitioner och vissa definitioner justeras. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Med konsument avses en fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som faller utanför näringsverksamhet. Det tidigare rekvisitet ...

3 §  Med kreditköp avses köp av en vara, då säljaren lämnar köparen anstånd med någon del av betalningen eller då någon del av betalningen erläggs med ett belopp som köparen får låna av säljaren eller av någon annan kreditgivare på grund av en överenskommelse mellan denne och säljaren.

[S2]Har avtalet betecknats som uthyrning eller betalningen betecknats som ersättning för rätten att nyttja varan föreligger ändå ett kreditköp, om det är avsett att konsumenten skall bli ägare till varan.

Prop. 2009/10:242: I paragrafen görs generella undantag från lagens tillämpningsområde för dels författningsreglerade lån som lämnas av statsmedel, dels lån som lämnas i pantbanksverksamhet. Paragrafen motsvarar 1 § tredje stycket i 1992 års lag. Undantaget för författningsreglerade lån gäller t.ex. för lån enligt studiestödslagen (1999:1395). Undantagen görs med stöd av artikel 2.2 punkterna k och l i direktivet. Övervägandena finns i <a href="https://lagen.nu/prop/2009/10:242#S6-1" ...

4 §  Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i denna lag är till nackdel för konsumenten är utan verkan mot denne, om inte annat anges i lagen.

Prop. 2009/10:242: I paragrafen samlas undantag från delar lagens tillämpningsområde för vissa slag av krediter. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Trots Lagrådets synpunkt används i lagtexten den språkliga förenklingen ”en kredit betalas”, som också används i motsvarande bestämmelser i direktivet (se artikel 2).

I första stycket görs undantag från en stor del av lagens bestämmelser ...

Näringsidkarens allmänna skyldigheter

5 §  Näringsidkaren skall i sitt förhållande till konsumenten iaktta god kreditgivningssed och därvid ta till vara konsumentens intressen med tillbörlig omsorg.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen anger lagens tvingande karaktär. Den motsvarar 4 § i 1992 års lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.

Av paragrafen framgår att lagen är tvingande till konsumentens förmån på så sätt att denne inte är bunden av avtalsvillkor som i jämförelse med lagens bestämmelser är till nackdel för honom eller henne. Det finns ett undantag från denna regel, nämligen om det av lagen särskilt framgår att ...

  • NJA 1999 s. 304:En anställd i ett aktiebolag tog upp ett lån i en bank mot säkerhet av ett konvertibelt skuldebrev som bolaget skulle ge ut. Fråga huruvida gäldenären bör befrias från återbetalningsskyldighet på den grunden att banken beviljat krediten utan tillräckligt noggrann kreditprövning. 36 § avtalslagen och 5 § konsumentkreditlagen.
  • MD 2010:30:Ett bolag som tillhandahåller konsumentkrediter har via s.k. metataggar skapat en sökträff på en sökmotor på Internet innehållande budskapet att kredit kan erhållas snabbt. Sökträffen har ansetts ha ett kommersiellt syfte och utgöra marknadsföring som bolaget svarar för. Marknadsföringen har ansetts strida mot god marknadsföringssed bl.a. eftersom den framhållit möjligheten till en snabb kredit som ett avgörande argument i förhållande till övriga kreditvillkor. Med hänsyn till målgruppen har marknadsföringen ansetts otillbörlig enligt 5 och 6 §§ marknadsföringslagen (jfr MD 2007:17).
  • MD 2006:20:Ett bolag har vid marknadsföring av blancolån, som är en konsumentkredit, i annons använt bl.a. uttrycket "Besked inom 30 sekunder". Marknadsdomstolen har funnit att innehållet i annonsen, särskilt uttrycket "Besked inom 30 sekunder inte kan anses locka till oöverlagd konsumtion på sätt som KO påstått, och att helhetsintrycket av annonsen närmast torde vara att en konsument mycket snabbt kan få ett lånebesked av bolaget. Annonsen framhäver således inte någon möjlighet till snabb kredit, utan möjlighet till ett snabbt besked. Marknadsföringen, som inte ansetts strida mot god kreditgivningssed, har inte befunnits otillbörlig enligt marknadsföringslagen.
  • MD 2007:17:Ett bolag har vid marknadsföring av konsumentkrediter via radio, TV och Internet använt formuleringar som innehållit budskapet att krediten kan erhållas snabbt. Radioreklamen har ansetts strida mot god kreditgivningssed och därmed också vara otillbörlig enligt marknadsföringslagen bl.a. eftersom bolaget där framhållit möjligheten till snabb kredit som ett avgörande argument i förhållande till övriga kreditvillkor. - Ett yrkande om åläggande för bolaget att tydligt ange kreditkostnad och kredittid i marknadsföringen har lämnats utan bifall då det av formella skäl inte ansetts möjligt för Marknadsdomstolen att utvidga det informationskrav som följer av lag (jfr MD 1988:20).
  • MD 2006:12:Ett bolag har vid marknadsföringen av ett kontokort i annonser använt formuleringar med budskapet att innehavare av kortet redan "idag" eller "ikväll" kan köpa vissa produkter. Bolaget har vidare använt en reklamfilm i vilken ett liknande budskap har framförts. Marknadsföringen, som inte ansetts strida mot god kreditgivningssed, har inte befunnits otillbörlig enligt marknadsföringslagen.

Kreditprövning

5 a §  Näringsidkaren skall, innan kredit beviljas, pröva om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad han eller hon åtar sig enligt kreditavtalet (kreditprövning).

[S2]Kreditprövning behöver inte göras om näringsidkaren på grund av sin kännedom om konsumenten eller andra omständigheter har grundad anledning att utgå från att konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad han eller hon åtar sig.

[S3]Kravet på kreditprövning gäller inte heller för engångskrediter när kredittiden är högst tre månader och kreditbeloppet skall betalas på en gång eller för krediter som avser mindre belopp. Lag (2004:312).

Prop. 2002/03:139: Bestämmelsen är ny och har behandlats i avsnitt 5.4.5.3.

I första stycket anges att en näringsidkare, innan kredit beviljas, skall pröva om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra vad han eller hon åtar sig enligt kreditavtalet. Det införs således ett krav på kreditprövning från näringsidkarens sida. Syftet med införandet av kravet är i huvudsak att motverka överskuldsättning hos ...

Marknadsföring och information

6 §  Näringsidkare skall vid annonsering, skyltning och liknande marknadsföring beträffande kredit lämna information om den effektiva räntan för krediten. Om det är fråga om kredit för förvärv av en särskild vara, tjänst eller annan nyttighet, skall även kreditkostnaden och kontantpriset anges.

[S2]När kreditavtalet innebär en rätt för kredittagaren att fortlöpande utnyttja ett kreditutrymme (löpande kredit) skall dels den effektiva räntan anges som en årlig ränta beräknad på det belopp som motsvarar kreditutrymmet, dels den effektiva räntan anges för minst ett fall där beloppet utgör endast en andel av kreditutrymmet. Är kreditutrymmet inte bestämt i avtalet skall det därvid anses vara 15 000 kronor.

[S3]Information enligt första eller andra stycket behöver inte lämnas, om krediten avser ett belopp som uppgår till högst 1 500 kronor eller om krediten skall återbetalas inom tre månader.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om hur näringsidkaren ska förhålla sig till konsumenten före och under avtalstiden. Den första meningen och det första ledet i andra meningen motsvarar 5 § i 1992 års lag. Andra ledet i andra meningen, som det inte finns någon motsvarighet till i 1992 års lag, ålägger näringsidkaren en skyldighet att lämna konsumenten vissa förklaringar. Lagrådet anser att det skulle vara mera naturligt att använda ordet ”upplysningar” i stället för ”förkla-...

  • MD 2007:19:Ett bolag har vid marknadsföring av glasögon använt formuleringar som i sitt sammanhang ansetts utgöra jämförande reklam. Formuleringarna har ansetts ge intryck av att köp av billiga glasögon medför risk för konsumentens hälsa och inte är baserade på dagens optik, att bolaget har marknadens bästa progressiva glasögon, läsglasögon och glas, att bolagets konkurrenter till skillnad från bolaget inte har riktiga eller kompetenta optiker, att billiga glasögon har gamla och/eller dåliga glas samt att konsumenten får ett par glasögon eller andra optikerprodukter utan motprestation. Eftersom det inte visats att så är fallet har formuleringarna ansetts vilseledande och otillbörliga. Vissa av formuleringarna har även ansetts misskrediterande mot bl.a. optiker med en lågprisprofil. Bolaget har vidare erbjudit kunderna att få ett par läsglasögon vid köp av progressiva glasögon. Förmånserbjudandet har bedömts vara vilseledande då bolaget underlåtit att i TV-reklam och på webbplats lämna tydligt information om de begränsningar som gäller för erbjudandet. I sammanhanget har innebörden av ordet ”få” prövats - Även fråga om marknadsföring av erbjudande om delbetalning av glasögon.
  • MD 2008:1:Ett bolag har vid marknadsföring av ett förmånserbjudande beträffande glasögon, där kunden vid köp av ett par glasögon kan få ett andra likvärdigt par på köpet, använt beteckningen "0:-". Marknadsföringen har ansetts vilseledande och otillbörlig med hänsyn till att användningen av beteckningen "0:-" ger intryck av att varor kan erhållas utan motprestation. Förbud har också meddelats bolaget att använda uttrycket "100 % nöjd kund garanti" på sätt som vilseleder om garantins omfattning. Vidare har åläggande meddelats bolaget att dels vid marknadsföring av nämnda förmånserbjudande eller erbjudanden med väsentligen samma innebörd tydligt redovisa de villkor och begränsningar som gäller för erbjudandet, dels vid marknadsföring av erbjudande om att köpa glasögon på avbetalning ange den effektiva räntan på sätt som krävs enligt konsumentkreditlagen (1992:830).
  • MD 2007:17:Ett bolag har vid marknadsföring av konsumentkrediter via radio, TV och Internet använt formuleringar som innehållit budskapet att krediten kan erhållas snabbt. Radioreklamen har ansetts strida mot god kreditgivningssed och därmed också vara otillbörlig enligt marknadsföringslagen bl.a. eftersom bolaget där framhållit möjligheten till snabb kredit som ett avgörande argument i förhållande till övriga kreditvillkor. - Ett yrkande om åläggande för bolaget att tydligt ange kreditkostnad och kredittid i marknadsföringen har lämnats utan bifall då det av formella skäl inte ansetts möjligt för Marknadsdomstolen att utvidga det informationskrav som följer av lag (jfr MD 1988:20).
  • MD 2009:29:Åläggande har meddelats ett företag att vid marknadsföring av kredit till konsument ange den effektiva räntan på sätt som krävs enligt konumentkreditlagen.

7 §  Innan ett kreditavtal sluts skall näringsidkare som lämnar eller förmedlar krediten lämna konsumenten information i de hänseenden och i den omfattning som anges i 6 §. Informationen skall lämnas skriftligen.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen, som utformas i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller regler om information i samband med marknadsföring av krediter. Den motsvaras närmast av 6 § i 1992 års lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.

Paragrafens regler utgör ett för konsumentkrediter specifikt komplement till marknadsföringslagens (2008:486) generella ...

8 §  Om information som anges i 6 och 7 §§ inte lämnas ska marknadsföringslagen (2008:486) tillämpas, med undantag av bestämmelserna i 29-36 §§ om marknadsstörningsavgift. Sådan information ska anses vara väsentlig enligt 10 § tredje stycket marknadsföringslagen. Lag (2008:493).

Prop. 2007/08:115: Av paragrafen framgår att marknadsstörningsavgift inte ska påföras vid en överträdelse av denna lag. Detta tydliggörande innebär ingen ändring jämfört med nuvarande reglering och har gjorts med anledning av

Lagrådets påpekande.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen, som i stora delar utformas i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller bestämmelser om information som ska ges till en konsument innan ett kreditavtal ingås. Paragrafen motsvaras närmast av 7 § i 1992 års lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.

I första stycket anges att näringsidkaren ska lämna information till konsumenten i rimlig tid innan ett kreditavtal ingås. ”Rimlig ...

  • MD 2007:19:Ett bolag har vid marknadsföring av glasögon använt formuleringar som i sitt sammanhang ansetts utgöra jämförande reklam. Formuleringarna har ansetts ge intryck av att köp av billiga glasögon medför risk för konsumentens hälsa och inte är baserade på dagens optik, att bolaget har marknadens bästa progressiva glasögon, läsglasögon och glas, att bolagets konkurrenter till skillnad från bolaget inte har riktiga eller kompetenta optiker, att billiga glasögon har gamla och/eller dåliga glas samt att konsumenten får ett par glasögon eller andra optikerprodukter utan motprestation. Eftersom det inte visats att så är fallet har formuleringarna ansetts vilseledande och otillbörliga. Vissa av formuleringarna har även ansetts misskrediterande mot bl.a. optiker med en lågprisprofil. Bolaget har vidare erbjudit kunderna att få ett par läsglasögon vid köp av progressiva glasögon. Förmånserbjudandet har bedömts vara vilseledande då bolaget underlåtit att i TV-reklam och på webbplats lämna tydligt information om de begränsningar som gäller för erbjudandet. I sammanhanget har innebörden av ordet ”få” prövats - Även fråga om marknadsföring av erbjudande om delbetalning av glasögon.
  • MD 2008:1:Ett bolag har vid marknadsföring av ett förmånserbjudande beträffande glasögon, där kunden vid köp av ett par glasögon kan få ett andra likvärdigt par på köpet, använt beteckningen "0:-". Marknadsföringen har ansetts vilseledande och otillbörlig med hänsyn till att användningen av beteckningen "0:-" ger intryck av att varor kan erhållas utan motprestation. Förbud har också meddelats bolaget att använda uttrycket "100 % nöjd kund garanti" på sätt som vilseleder om garantins omfattning. Vidare har åläggande meddelats bolaget att dels vid marknadsföring av nämnda förmånserbjudande eller erbjudanden med väsentligen samma innebörd tydligt redovisa de villkor och begränsningar som gäller för erbjudandet, dels vid marknadsföring av erbjudande om att köpa glasögon på avbetalning ange den effektiva räntan på sätt som krävs enligt konsumentkreditlagen (1992:830).
  • MD 2007:17:Ett bolag har vid marknadsföring av konsumentkrediter via radio, TV och Internet använt formuleringar som innehållit budskapet att krediten kan erhållas snabbt. Radioreklamen har ansetts strida mot god kreditgivningssed och därmed också vara otillbörlig enligt marknadsföringslagen bl.a. eftersom bolaget där framhållit möjligheten till snabb kredit som ett avgörande argument i förhållande till övriga kreditvillkor. - Ett yrkande om åläggande för bolaget att tydligt ange kreditkostnad och kredittid i marknadsföringen har lämnats utan bifall då det av formella skäl inte ansetts möjligt för Marknadsdomstolen att utvidga det informationskrav som följer av lag (jfr MD 1988:20).
  • MD 2009:29:Åläggande har meddelats ett företag att vid marknadsföring av kredit till konsument ange den effektiva räntan på sätt som krävs enligt konumentkreditlagen.

Kreditavtalet

9 §  Ett avtal om kredit skall ingås skriftligen. Avtalet skall undertecknas av konsumenten eller signeras av denne med en sådan avancerad elektronisk signatur som avses i 2 § lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer. Konsumenten skall få en kopia av avtalet.

[S2]Ett kreditavtal som inte har ingåtts skriftligen är ändå giltigt utom i fråga om villkor som är till nackdel för konsumenten. Vid bedömning av om ett villkor är till nackdel för konsumenten skall en jämförelse göras med vad som gäller om villkoret inte tillämpas.

[S3]Vad som sägs i denna paragraf gäller inte för engångskrediter när kredittiden är högst 45 dagar och hela kreditbeloppet skall betalas på en gång. Det gäller inte heller för krediter som avser ett belopp som uppgår till högst 1 500 kronor. Lag (2002:564).

Prop. 2001/02:150: Lagändringen har sin grund i artikel 9.1 i direktivet och har behandlats i avsnitt 7.7.2.

Paragrafens första stycke innehåller vissa form- och ordningsföreskrifter, som skall iakttas i samband med att kreditavtalet ingås. Ett tillägg har gjorts som innebär att kravet på undertecknande av avtalet är uppfyllt om konsumenten signerar avtalet med en avancerad elektronisk signatur. Angående skriftlighetskravet, ...

Prop. 2009/10:242: Paragrafen, som utformas i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller bestämmelser om information som ska ges till konsumenten före ett kreditavtal om en kontokredit, som ska betalas tillbaka på uppmaning eller inom tre månader. Paragrafen kompletterar 8 §, som också är tillämplig på denna form av kreditavtal. Näringsidkarens skyldigheter skiljer sig i fråga om vilka uppgifter informationen ska gälla, i vissa avseenden, och i fråga om skyldigheten att använda ett särskilt formulär för informationen. ...

Ränta och avgifter

10 §  Ränta som tas ut för krediten skall i avtalet anges som en räntesats motsvarande räntekostnaden per år för den vid varje tid obetalda delen av skulden.

Prop. 2009/10:242: I paragrafen, som utformas i enlighet med Lagrådets förslag, finns särskilda bestämmelser om information som ska lämnas vid telefonförsäljning av krediter. 1992 års lag innehåller inte någon för telefonförsäljning specifik bestämmelse om förhandsinformation. Bestämmelser av det slaget finns, som framgår av lagtexten, i distans- och hemförsäljningslagen. Det är dock mer överskådligt att ha de materiella informationsbestämmelserna ...

11 §  Förutsättningarna för ändringar i räntesatsen skall anges i avtalet.

[S2]Räntesatsen får ändras till konsumentens nackdel endast i den utsträckning som det motiveras av kreditpolitiska beslut, ökade upplåningskostnader för kredit- givaren eller andra kostnadsökningar som kreditgivaren inte skäligen kunde förutse när avtalet ingicks. Vid kredit för bostadsändamål med en sammanlagd löptid om minst 30 år och med en ränta som är bunden under viss del av avtals- tiden, minst tre månader, har dock kreditgivaren, om han har gjort förbehåll om det i avtalet, rätt att vid utgången av en sådan del av avtalstiden ändra räntan så att den motsvarar den ränta som kreditgivaren vid den tidpunkten allmänt tillämpar för nya krediter av motsvarande slag.

[S3]Utan hinder av andra stycket får räntesatsen ändras på visst sätt i anslutning till ändringar i en referensränta som kreditgivaren inte har något betydande inflytande över. Ett avtalsvillkor härom får förenas med ett undantag om att räntesatsen under särskilda förutsättningar skall ändras mer eller mindre än som följer av anknytningen till referensräntan. Undantaget skall bestämmas så att det inte blir mindre förmånligt för konsumenten än för kreditgivaren. Det skall uppfylla kraven i andra stycket.

[S4]Kreditgivaren är skyldig att tillämpa ett avtalsvillkor om ränteändringar på samma sätt till konsumentens förmån som till hans nackdel. Lag (1993:1214).

Prop. 2009/10:242: Paragrafen innehåller en hänvisning till marknadsföringslagens regelsystem. Den överförs från 8 § i 1992 års lag (se även prop. 2007/08:115 s. 170 f.). Övervägandena finns i avsnitt 6.14.

I paragrafen ersätts de tidigare hänvisningarna till 6 och 7 §§ i 1992 ...

12 §  Kredittagaren är skyldig att, utöver eller i stället för ränta, betala särskild ersättning för krediten (avgift) endast om sådan ersättning avser kostnader som kreditgivaren har för krediten och om avgiften har angetts särskilt i avtalet. Om kostnader kan särskiljas, får avgift tas ut särskilt för varje sådan kostnad.

[S2]I avtalet skall också anges under vilka förutsättningar kreditgivaren får ändra de avgifter som tas ut för krediten.

[S3]Avgifter för krediten får ändras till konsumentens nackdel endast i den utsträckning som det motiveras av ökningar av de kostnader som skall täckas av avgifterna.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen reglerar näringsidkares skyldighet att göra kreditprövningar. I 1992 års lag finns bestämmelser om kreditprövning i 5 a §. För en kommentar till den paragrafen, se prop. 2002/03:139 s. 587 f. Övervägandena finns i avsnitt 6.6.

I första stycket första meningen, som i princip är oförändrad i förhållande ...

  • MD 2009:13:En kreditgivare har i strid mot 12 § konsumentkreditlagen i kreditavtal gentemot konsumenter använt avtalsvillkor som inneburit att särskild avgift för krediten utgått enligt en förutbestämd andel av beviljad kredit. Avgiften har ökat proportionerligt per lånad krona utan att avgiften avsett en kostnad som bolaget haft för just den ifrågavarande krediten. De berörda avtalsvillkoren har ansetts oskäliga enligt avtalsvillkorslagen.
  • MD 2008:3:En kreditgivare har i strid mot 12 § konsumentkreditlagen tagit ut särskilda avgifter för krediter som överstigit kostnaderna för respektive kredit. Det berörda avtalsvillkoret har ansetts oskäligt enligt avtalsvillkorslagen.
  • MD 2009:34:Ett bolag har tillämpat avtalsvillkor rörande särskild avgift för konsumentkrediter som inneburit att bolaget istället för ränta tagit ut avgift som täckt bolagets kostnader samt genererat det dess vinst. Villkoret har befunnits strida mot 12 § konsumentkreditlagen (1992:830). Det berörda avtalsvillkoret har ansetts oskäligt enligt avtalsvillkorslagen.

13 §  Kreditgivaren skall underrätta konsumenten om ränteändringar och avgiftsändringar. Utom vid ränteändringar som beror enbart på ändringar i en referensränta skall underrättelse lämnas senast när ändringen börjar gälla, antingen genom ett särskilt meddelande till konsumenten eller genom annonsering i dagspressen. Sker underrättelsen genom annonsering, skall meddelande om ändringen också lämnas när nästa avisering eller kontoutdrag sänds till konsumenten.

[S2]Vid ränteändringar som beror enbart på ändringar i en referensränta skall underrättelse lämnas genom ett meddelande till konsumenten senast i samband med nästa avisering eller kontoutdrag. Lag (1993:1214).

Prop. 2009/10:242: Paragrafen, som utformas med beaktande av Lagrådets förslag, ålägger näringsidkaren en underrättelseskyldighet när en kreditansökan avslås. Den saknar uttrycklig motsvarighet i 1992 års lag. Av god kreditgivningssed anses dock följa att en kreditgivare ska underrätta en kund om att en kredit inte beviljats och orsaken till detta (jfr prop. 1991/92:83 s. 107). Övervägandena finns i <a href="https://lagen.nu/prop/2009/10:242#S6-6" ...

Kontantinsats vid kreditköp

14 §  Vid kreditköp skall säljaren ta ut en kontantinsats av köparen i enlighet med god kreditgivningssed. Kontantinsatsen skall motsvara minst 20 procent av varans kontantpris, om inte särskilda förhållanden föranleder annat.

[S2]Som kontantinsats anses inte betalning med medel som köparen får låna av säljaren eller av någon annan kreditgivare på grund av en överenskommelse mellan denne och säljaren.

[S3]Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte kreditköp för vilka föreskrifter om kontantinsats har meddelats med stöd av lagen (1986:1202) med bemyndigande att meddela föreskrifter om betalningsvillkor vid kreditköp.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen innehåller bestämmelser om dokumentation av kreditavtalet och uppgifter av betydelse med anledning av avtalet. Den motsvaras närmast av 9 § i 1992 års lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.

I första stycket finns ett krav på dokumentation av innehållet i ett kreditavtal. Det är inte, såsom i 1992 års lag, fråga om något formkrav för avtals ingående. Även om avtalet inte nedtecknas ...

15 §  Om en näringsidkare för sin egen eller någon annans räkning säljer en vara utan att iaktta vad som sägs i 14 §, ska det anses utgöra en åtgärd i strid med 5 § marknadsföringslagen (2008:486). Lag (2008:493).

Prop. 2009/10:242: I paragrafen anges vilka uppgifter som ska finnas i avtal om kontokrediter som ska betalas tillbaka på uppmaning eller inom tre månader. Begreppet kontokredit definieras i 2 §. Bestämmelserna gäller alltså i stället för det som sägs i 14 § andra stycket om kreditavtal i allmänhet. Dessa bestämmelser gäller inte för ifrågavarande krediter (se 4 § tredje stycket) I övrigt gäller 14 § också för nu aktuella kontokrediter. Övervägandena finns i avsnitt ...

Konsumentens befogenheter vid överlåtelse av fordringen, m. m.

16 §  Om kreditgivaren har överlåtit sina rättigheter enligt ett kreditavtal, får konsumenten mot den nye kreditgivaren göra samma invändningar som han vid överlåtelsen kunde göra mot överlåtaren. Detsamma gäller när kreditgivaren har pantsatt sina rättigheter enligt kreditavtalet.

[S2]Vid kreditköp får köparen mot kreditgivares krav på betalning framställa samma i nvändningar på grund av köpet som han kan göra mot säljaren. Köparen får även invända att han har erlagt betalning till säljaren eller att han har träffat en överenskommelse med denne. Detta gäller dock inte om köparen visste att säljaren saknade rätt att ta emot betalningen eller ingå överenskommelsen och inte heller om köparen uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlät att skaffa sig kunskap om detta.

[S3]Om köparen på grund av ett kreditköp har anspråk mot säljaren på återbetalning av köpeskilling, skadestånd eller annan penningprestation, svarar kreditgivaren lika med säljaren för att anspråket fullgörs. Kreditgivaren är dock inte skyldig att betala mer än vad han har mottagit av köparen med anledning av krediten.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen innehåller bestämmelser om kreditgivarens skyldighet att lämna en sammanställning till konsumenten för att han eller hon ska få en översikt som visar när betalningar ska ske. Den saknar motsvarighet i 1992 års lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.9.

Konsumenten har alltså rätt att få en sammanställning över kommande betalningar av kreditgivaren. Paragrafen är tillämplig på alla slag av krediter ...

  • NJA 2010 s. 467:Låntagare, som fått kredit från ett finansbolag för förvärv av en bostadsrätt, skrev under ett sedvanligt lånedokument ställt till finansbolaget eller order. Sedan hela lånesumman återbetalats i förtid till en bank som hade förvärvat fordringen, har fordringen överlåtits vidare i flera led inom kreditväsendet med garanti att det ursprungliga kapitalbeloppet var obetalt. Eftersom låntagarna inte inför överlåtelserna tillfrågats och bekräftat att det av överlåtaren angivna beloppet var obetalt, har det ansetts att förvärvarna vid tillämpning av 15 § skuldebrevslagen (1936:81) inte var i god tro om betalningen utan stod risken för denna.

17 §  Vid kreditköp får kreditgivaren inte ta emot en av köparen ingången växelförbindelse som avser en fordran på grund av kreditköpet. Han får inte heller till bevis för sin fordran ta emot ett av köpar en utfärdat löpande skuldebrev eller någon annan av denne ingången skuldförbindelse som är av ett sådant slag att köparens rätt att framställa invändningar på grund av köpet inskränks om skuldförbindelsen överlåts eller pantsätts till en borgenär som är i god tro.

[S2]Första stycket första meningen gäller inte egna växlar som är utställda av banker.

[S3]Den som uppsåtligen bryter mot förbud enligt denna paragraf döms till böter.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen behandlar förutsättningarna för ränteändringar till konsumentens nackdel. Den motsvarar 11 § i 1992 års lag. Första stycket tydliggör att det är en förutsättning att parterna har avtalat om det för att en ränteändring ska kunna ske. I de följande styckena, som är i princip oförändrade, begränsas möjligheten för kreditgivaren att förbehålla sig rätt att ändra räntesatsen.

  • NJA 2010 s. 467:Låntagare, som fått kredit från ett finansbolag för förvärv av en bostadsrätt, skrev under ett sedvanligt lånedokument ställt till finansbolaget eller order. Sedan hela lånesumman återbetalats i förtid till en bank som hade förvärvat fordringen, har fordringen överlåtits vidare i flera led inom kreditväsendet med garanti att det ursprungliga kapitalbeloppet var obetalt. Eftersom låntagarna inte inför överlåtelserna tillfrågats och bekräftat att det av överlåtaren angivna beloppet var obetalt, har det ansetts att förvärvarna vid tillämpning av 15 § skuldebrevslagen (1936:81) inte var i god tro om betalningen utan stod risken för denna.

18 §  Bestämmelserna i 16 § andra och tredje styckena samt 17 § gäller även när en konsument vid avtal om en tjänst som avses i konsumenttjänstlagen (1985:716) fått kredit enligt vad som sägs i 3 § angående köp.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen behandlar förutsättningarna för att kreditgivaren ska kunna ta ut avgifter för krediten av konsumenten, t.ex. avgifter för uppläggningskostnader eller kostnader för extra kontoutdrag (se prop. 1991/92:83 s. 118 f.). Paragrafen motsvarar 12 § i 1992 års lag. I andra stycket tydliggörs att det är en förutsättning att parterna har avtalat om det för att en avgiftsändring ska kunna ske.

Förbud mot viss avräkning

19 §  Belopp som kredittagaren erlägger för avräkning på viss kreditfordran får kreditgivaren inte först avräkna på annan fordran.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen behandlar kreditgivarens skyldighet att underrätta konsumenten om ränteändringar. Den motsvaras närmast av 13 § i 1992 års lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.

Enligt första stycket ska konsumenten alltid underrättas innan en ränteändring börjar gälla. Räntan får dock ändras endast om det har avtalats (se 17 § första stycket). Underrättelsen ska lämnas i en handling eller i någon ...

Betalning av skulden i förtid

20 §  Konsumenten har rätt att betala sin skuld till kreditgivaren före den avtalade förfallotiden.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen innehåller bestämmelser om skyldighet för kreditgivaren att vid kontokrediter skicka kontoutdrag till konsumenten, underrätta om avgiftshöjningar och underrätta om s.k. tillåtna överskridanden, något som förekommer i andra länder men som är ovanligt i Sverige. Paragrafen saknar motsvarighet i 1992 års lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.9.

I första stycket anges att kreditgivaren ...

21 §  Kreditgivaren har rätt att få betalning i förtid endast om han har gjort förbehåll om detta i avtalet samt någon av följande omständigheter föreligger:

  1. Konsumenten är sedan mer än en månad i dröjsmål med betalning av ett belopp som överstiger tio procent av kreditfordringen.
  2. Konsumenten är sedan mer än en månad i dröjsmål med betalning av ett belopp som överstiger fem procent av kreditfordringen och dröjsmålet avser två eller flera poster som förfallit vid olika tidpunkter.
  3. Konsumenten är på annat sätt i väsentligt dröjsmål med betalning.
  4. Säkerhet som ställts för krediten har avsevärt försämrats.
  5. Det står klart att konsumenten genom att avvika, skaffa undan egendom eller förfara på annat sätt undandrar sig att betala sin skuld.

[S2]Om säkerhet som ställts för krediten utgörs av förbehåll om återtaganderätt, har kreditgivaren rätt till betalning i förtid på grund av försämrad säkerhet endast om konsumenten uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet har orsakat att säkerheten avsevärt försämrats.

[S3]När fråga är om kredit för bostadsändamål och räntan för krediten är bunden för hela eller en del av avtalstiden, dock minst tre månader, har kreditgivaren, om han har gjort förbehåll om det i avtalet och synnerliga skäl föreligger, rätt att utan hinder av bestämmelserna i första och andra styckena få betalning i förtid på den dag då den tid för vilken räntan är bunden löper ut.

Prop. 2009/10:242: Genom paragrafen införs en rätt för konsumenten att frånträda ett ingånget kreditavtal. Det finns alltså inte någon motsvarighet till paragrafen i 1992 års lag. Paragrafen utformas efter förebild av 3 kap. 7 § distans- och hemförsäljningslagen. Av 4 § i förevarande lag framgår att ångerrätten inte gäller för vissa slag av krediter, bl.a. bostadskrediter. Övervägandena finns i avsnitt ...

22 §  Vill kreditgivaren få betalt i förtid enligt 21 § första stycket 1--3 eller tredje stycket gäller en uppsägningstid av minst fyra veckor räknat från den tidpunkt då kreditgivaren sänder ett meddelande om uppsägningen i rekommenderat brev till konsumenten under dennes vanliga adress eller uppsägningen utan en sådan åtgärd kommer konsumenten till handa.

[S2]Har kreditgivaren krävt betalning i förtid enligt 21 § första stycket 1--3, är konsumenten ändå inte skyldig att betala i förtid, om han före utgången av uppsägningstiden betalar vad som förfallit jämte dröjsmålsränta. Detsamma gäller om konsumenten vid uppsägning enligt 21 § första stycket 4 eller 5 eller andra stycket genast efter uppsägningen eller inom medgiven uppsägningstid ställer godtagbar säkerhet för fordringen.

[S3]Har konsumenten tidigare med stöd av bestämmelserna i andra stycket befriats från skyldigheten att betala skulden i förtid, gäller inte bestämmelserna i det stycket.

Prop. 2009/10:242: I paragrafen anges vilken dag ångerfristen börjar löpa. Den utformas efter förebild av 3 kap. 8 § distans- och hemförsäljningslagen. Övervägandena finns i avsnitt 6.11.

Utgångspunkten för när ångerfristen börjar löpa är den dag då avtalet ingås. Detta gäller dock endast under förutsättning att konsumenten då har fått den dokumentation ...

23 §  Utan hinder av vad som sägs i 21 § första stycket 4 får kreditgivaren åberopa andra lagbestämmelser om rätt till betalning i förtid på grund av att en säkerhet som ställts för krediten har försämrats. Bestämmelserna i 21 § hindrar vidare inte att banker eller andra kreditgivare gör gällande strängare förbehåll om betalning i förtid, om de har en skyldighet att göra sådana förbehåll enligt någon annan författning.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen innehåller en regel om att det är kreditgivaren som bär risken för att ett meddelande från konsumenten om att avtalet frånträds försenas, förvanskas eller inte kommer fram. Den utformas efter förebild av bl.a. 5 kap. 3 § distans- och hemförsäljningslagen. Övervägandena finns i avsnitt 6.11.

Frågan om ett meddelande har ...

24 §  Vid förtidsbetalning enligt 20--23 §§ skall följande iakttas när kreditgivarens fordran beräknas:

  1. Konsumenten skall betala ränta och andra kostnader för krediten för tiden fram till förtidsbetalningen men inte för tiden därefter. Vid beräkningen skall tillämpas grunder som står i överensstämmelse med god kreditgivningssed.
  2. Kreditgivaren får inte tillgodoräkna sig någon ersättning för att skulden betalas i förtid. Är räntan för en kredit bunden för hela eller en del av avtalstiden har dock kreditgivaren, om han gjort förbehåll om det, rätt att för återstående del av den tiden ta ut ränteskillnadsersättning av kredittagaren. Om krediten är avsedd för bostadsändamål, får ersättningen högst motsvara skillnaden mellan å ena sidan räntan på krediten och å andra sidan räntan, ökad med en procentenhet, på statsobligationer med en förfallotid som motsvarar återstående räntebindningstid för krediten eller, om den tid för vilken ränteskillnadsersättning skall betalas är kortare än ett år, på statsskuldväxlar med en löptid som motsvarar återstående räntebindningstid för krediten. Är krediten inte avsedd för bostadsändamål, får ersättningen motsvara skillnaden mellan å ena sidan räntan på krediten och å andra sidan räntan på nya krediter av motsvarande slag. Har för en kredit med bunden ränta lämnats statlig kreditgaranti och utgår avgift för garantin gäller vad som nu föreskrivits om ränteskillnadsersättning beträffande den del av räntan som inte motsvaras av kreditgarantiavgiften.
  3. Om vid kreditköp förtidsbetalning sker på annan tid än en förfallodag som har bestämts i avtalet, skall den anses ha skett den första förfallodagen efter betalningen. Detsamma gäller när en konsument vid avtal om en tjänst som avses i konsumenttjänstlagen (1985:716) har fått kredit enligt vad som sägs i 3 § angående köp.

[S2]Om kreditgivaren utnyttjar en rätt att återta en vara enligt 25 §, tillämpas 27 och 28 §§ vid den uppgörelse som då skall ske mellan parterna. Lag (1994:843).

Prop. 2009/10:242: Paragrafen, som utformas i enlighet med Lagrådets förslag, anger vilka skyldigheter som konsumenten och kreditgivaren har när ångerrätten utövas. Motsvarande bestämmelser vid distans- och hemförsäljning finns i 3 kap.911 §§ och 4 ...

Återtaganderätt vid kreditköp

25 §  Med förbehåll om återtaganderätt avses ett avtalsvillkor som ger kredit- givaren möjlighet att återta varan, om köparen inte fullgör sin del av kreditköpsavtalet.

[S2]Ett förbehåll om återtaganderätt får göras gällande endast under förutsättning

  1. att säljaren har gjort förbehållet i samband med köpet för att trygga sin rätt till betalning, samt
  2. att den tidpunkt har inträtt då konsumenten enligt 21 och 22 §§ skall fullgöra sin skyldighet att betala i förtid.

[S3]Om vid betalningsdröjsmål köparen, innan varan återtas, betalar vad som förfallit till betalning jämte dröjsmålsränta och kostnader enligt de grunder som anges i 27 § tredje--femte styckena, får kreditgivaren inte återta varan på grund av dröjsmålet. Grundas återtaganderätten på att säkerhet för krediten har försämrats eller att köparen undandrar sig att betala sin skuld, får kreditgivaren inte återta varan om köparen innan varan återtas ställer godtagbar säkerhet för fordringen.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen innehåller en bestämmelse om återgång av vissa anknytande avtal när konsumenten utövar sin ångerrätt. Paragrafen utformas efter förebild av 3 kap. 12 § distans- och hemförsäljningslagen. Övervägandena finns i avsnitt 6.11. ...

  • NJA 2008 s. 668:En bil hade sålts genom ett avbetalningskontrakt med återtagandeförbehåll. Sedan köparen underlåtit att betala hela kontantinsatsen och den första månadsbetalningen, återtog säljarens rättsinnehavare bilen efter överenskommelse med köparen. Innan avräkning skett enligt konsumentkreditlagen stals bilen. Det har ansetts att säljaren tillägnat sig bilen redan vid återtagandet och att säljaren från och med den tidpunkten stått risken för varan. Till följd härav har säljarens rättsinnehavare ansetts som ägare av bilen vid tillämpning av villkoren i hans stöldförsäkring.
  • RH 2006:43:I ett avbetalningskontrakt rörande köp av en personbil har säljaren uppställt ett förbehåll om återtagande. Samma dag som säljaren undertecknar kontraktet överlåter säljaren samtliga rättigheter enligt kontraktet på ett finansbolag. Fråga om finansbolaget ägt rätt att återta bilen enligt konsumentkreditlagens regler.

26 §  Använder näringsidkare förbehåll om återtagande vid försäljning av en vara som med hänsyn till sin beskaffenhet eller sitt värde eller på grund av förhållandena på marknaden inte är lämpad som kreditsäkerhet, kan näringsidkaren förbjudas att framdeles i liknande fall använda sådana förbehåll. I fråga om förbud gäller i övrigt bestämmelserna i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Lag (1995:1002).

Prop. 2009/10:242: Paragrafen reglerar vad som gäller beträffande kontantinsats vid kreditköp. Den motsvarar 14 § i 1992 års lag. Det sista stycket i 14 § i 1992 års lag överförs inte, eftersom den lag som det hänvisas till där har upphört att gälla.

Uppgörelse när en vara återtas

27 §  Om kreditgivaren vill utnyttja en rätt att återta varan, skall avräkning göras mellan honom och köparen.

[S2]Vid avräkningen skall köparen tillgodoräknas varans värde vid återtagandet. Värdet beräknas efter vad kreditgivaren kan antas få ut genom att på lämpligt sätt sälja varan.

[S3]Kreditgivaren får tillgodoräkna sig den obetalda delen av kreditfordringen efter avräkning enligt 24 § samt i förekommande fall dröjsmålsränta, dock inte enligt högre räntesats än som anges i 6 § räntelagen ( 1975:635).

[S4]Kreditgivaren får dessutom tillgodoräkna sig ersättning för följande kostnader för återtagande av varan, nämligen utsökningsavgift, skälig kostnad för transport av varan samt utgift för inställelse vid förrättning för återtagande, om kreditgivaren har behövt inställa sig för att tillvarata sin rätt. När ersättning bestäms för utgift för inställelse tillämpas bestämmelserna om beräknande av ersättning av allmänna medel till vittne.

[S5]I mål om handräckning för återtagande får kreditgivaren, enligt vad regeringen närmare föreskriver, tillgodoräkna sig även skälig ersättning för eget arbete med anledning av målet samt arvode till ombud eller biträde.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen, som motsvarar 15 § i 1992 års lag, reglerar frågan om marknadsrättsliga sanktioner vid brott mot 26 §.

  • NJA 2008 s. 668:En bil hade sålts genom ett avbetalningskontrakt med återtagandeförbehåll. Sedan köparen underlåtit att betala hela kontantinsatsen och den första månadsbetalningen, återtog säljarens rättsinnehavare bilen efter överenskommelse med köparen. Innan avräkning skett enligt konsumentkreditlagen stals bilen. Det har ansetts att säljaren tillägnat sig bilen redan vid återtagandet och att säljaren från och med den tidpunkten stått risken för varan. Till följd härav har säljarens rättsinnehavare ansetts som ägare av bilen vid tillämpning av villkoren i hans stöldförsäkring.
  • NJA 2007 s. 501:Ansökan mot gäldenär om verkställighet av exekutionstitel som grundats på avtal om kreditköp av vara med återtagandeförbehåll har inte utgjort hinder mot att kreditgivaren, när denne inte fått full betalning för sin fordran, riktar anspråk mot person som förvärvat varan från gäldenären.

28 §  Om köparen vid avräkningen tillgodoräknas ett större belopp än kredit- givaren, får varan återtas endast om kreditgivaren betalar mellanskillnaden till köparen eller, när varan värderats av kronofogdemyndigheten, nedsätter mellanskillnaden hos myndigheten.

[S2]Har kreditgivaren för att kunna återta varan varit tvungen att betala en skuld som köparen har, får kreditgivaren när första stycket tillämpas avräkna sådan betalning mot mellanskillnad till köparens förmån. Detsamma gäller om kredit- givaren för att varan efter återtagande skall kunna användas på avsett sätt har varit tvungen att betala en sådan skuld.

[S3]Tillgodoräknas kreditgivaren ett större belopp än köparen, får kreditgivaren inte kräva ut mellanskillnaden (restskulden) i annat fall än då varan har minskat väsentligt i värde genom att köparen vanvårdat varan.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen behandlar konsumentens rätt vid överlåtelse och pantsättning av ett kreditavtal. Övervägandena finns i avsnitt 6.13.

Första stycket motsvarar 16 § första stycket i 1992 års lag.

Enligt andra stycket ska konsumenten underrättas om kreditgivaren överlåter sina rättigheter enligt kreditavtalet. Skyldigheten åligger överlåtaren. Det finns inget formkrav för ...

  • NJA 2008 s. 668:En bil hade sålts genom ett avbetalningskontrakt med återtagandeförbehåll. Sedan köparen underlåtit att betala hela kontantinsatsen och den första månadsbetalningen, återtog säljarens rättsinnehavare bilen efter överenskommelse med köparen. Innan avräkning skett enligt konsumentkreditlagen stals bilen. Det har ansetts att säljaren tillägnat sig bilen redan vid återtagandet och att säljaren från och med den tidpunkten stått risken för varan. Till följd härav har säljarens rättsinnehavare ansetts som ägare av bilen vid tillämpning av villkoren i hans stöldförsäkring.
  • NJA 2007 s. 501:Ansökan mot gäldenär om verkställighet av exekutionstitel som grundats på avtal om kreditköp av vara med återtagandeförbehåll har inte utgjort hinder mot att kreditgivaren, när denne inte fått full betalning för sin fordran, riktar anspråk mot person som förvärvat varan från gäldenären.

Återlösande av en vara som återtagits

29 §  Köparen får inom fjorton dagar återlösa en vara som har återtagits. Vill köparen återlösa varan, skall han betala kreditgivaren varans värde vid återtagandet samt den restskuld som kan finnas enligt avräkningen.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen, som utformas i enlighet med Lagrådets förslag, innehåller bestämmelser om köparens rättigheter mot kreditgivaren vid ett kreditköp. Den motsvaras av 16 § andra och tredje styckena samt 18 § i 1992 års lag. Övervägandena finns i avsnitt 6.13.

Definitionen av begreppet kreditköp i 2 § är ny i förhållande till 1992 års lag. Denna paragrafs tillämpningsområde är därmed bredare än 16 ...

  • NJA 2008 s. 668:En bil hade sålts genom ett avbetalningskontrakt med återtagandeförbehåll. Sedan köparen underlåtit att betala hela kontantinsatsen och den första månadsbetalningen, återtog säljarens rättsinnehavare bilen efter överenskommelse med köparen. Innan avräkning skett enligt konsumentkreditlagen stals bilen. Det har ansetts att säljaren tillägnat sig bilen redan vid återtagandet och att säljaren från och med den tidpunkten stått risken för varan. Till följd härav har säljarens rättsinnehavare ansetts som ägare av bilen vid tillämpning av villkoren i hans stöldförsäkring.

Handräckning för återtagande av vara, m.m.

30 §  Kreditgivaren får hos kronofogdemyndigheten söka handräckning för att återta varan under förutsättning att parterna har upprättat och skrivit under en handling om kreditköpet. Handlingen skall innehålla ett förbehåll om åter- taganderätt samt uppgifter om kontantpriset, kreditbeloppet, kreditkostnaden, kredittiden, kreditfordringen och de tidpunkter när betalning skall erläggas.

[S2]En ansökan om handräckning skall göras skriftligen. I ansökningen skall anges hur stor del av kreditfordringen som är obetald. Om kreditgivaren gör anspråk på dröjsmålsränta, skall i ansökningen också uppges vad kreditgivaren fordrar i den delen. Vid ansökningen skall fogas en styrkt kopia av den handling som anges i första stycket.

Prop. 2009/10:242: I paragrafen föreskrivs ett förbud mot utfärdande av löpande fordringshandlingar vid kreditköp. Paragrafen, som utformas i enlighet med Lagrådets förslag, motsvarar 17 § i 1992 års lag.

31 §  Handräckning får beviljas endast om det är uppenbart att de förutsätt- ningar för återtagande som anges i 25 § andra och tredje styckena föreligger.

[S2]Om ett förbehåll om återtaganderätt har använts i strid mot förbud enligt 26 §, får handräckning inte beviljas.

[S3]Handräckning eller verkställighet av dom, varigenom köparen har förpliktats att lämna tillbaka en vara som har sålts med förbehåll om återtaganderätt, får inte beviljas beträffande sådana varor som enligt 5 kap.1--3 §§utsökningsbalken skall undantas från utmätning.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen innehåller ett förbud mot s.k. avräkningsförbehåll, dvs. att kreditgivaren förbehåller sig rätten att bestämma i vilken ordning betalningar som erläggs ska avräknas på olika skulder som konsumenten har till kreditgivaren. Paragrafen motsvarar 19 § i 1992 års lag.

  • RH 1994:83:Invändning om fel i gods har ansetts kunna beaktas inom ramen för handräckningsförfarande enligt konsumentkreditlagen.

32 §  I fråga om handräckning och verkställighet av dom, som anges i 31 § tredje stycket, tillämpas i övrigt 12 § andra och tredje styckena samt 15--18 §§ lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl., varvid hänvisningen i 16 § tredje stycket till 10 § första stycket skall avse 28 § första stycket denna lag. Lag (1995:1004).

Prop. 2009/10:242: I paragrafen ges konsumenten en rätt att alltid betala en skuld i förtid. Den motsvarar 20 § i 1992 års lag. Andra meningen, som inte har någon motsvarighet i 1992 års lag, avser endast att tydliggöra att konsumentens rätt inte är helt ovillkorlig. Om konsumenten utnyttjar sin rätt, kan det enligt 36 § innebära att kreditgivaren har rätt till ränteskillnadsersättning.

Övervägandena finns i avsnitt 6.12. ...

Förbud mot utmätning

33 §  En vara som har sålts med förbehåll om återtaganderätt får inte utmätas för en fordran som grundar sig på kreditköpet.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen behandlar kreditgivarens rätt till förtidsbetalning. Den motsvarar 21 § i 1992 års lag. I sista stycket ersätts ”för bostadsändamål” med ett krav på att krediten ska ha säkerhet i fast egendom, tomträtt, bostadsrätt eller liknande rätt eller byggnad på ofri grund. Ändringen innebär att det inte är nödvändigt att utreda och eventuellt föra bevisning om ändamålet med en viss kredit. I stället räcker det med att konstatera att säkerhet av visst slag har lämnats.

34 § Har upphävts genom lag (2010:739).

Tillsyn

35 §  Konsumentverket utövar tillsyn över att denna lag följs. Verkets tillsyn omfattar dock inte Sveriges riksbank, verksamhet som står under tillsyn av Finansinspektionen eller verksamhet hos Kronofogdemyndigheten.

[S2]Tillsynen skall utövas så att den inte vållar större kostnad eller olägenhet än som är nödvändigt. Lag (2006:712).

Prop. 2005/06:200: Förslaget om en rikstäckande kronofogdemyndighet innebär bl.a. att det kommer att finnas bara en exekutiv myndighet i landet, Kronofogdemyndigheten. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta.

Prop. 2009/10:242: Paragrafen behandlar kreditgivarens rätt till förtidsbetalning på grund av andra författningar i vissa särskilda fall. Den motsvarar första meningen i 23 § i 1992 års lag. Andra meningen i 23 § förs inte över hit, eftersom den hänvisar till banklagstiftning som syftade till att värna om bankernas balans mellan inlåning och utlåning. Några bestämmelser som ger rätt att på sådan grund säga upp lån i förtid finns inte längre.

36 §  För tillsynen har konsumentverket eller den som verket förordnar rätt att företa inspektion hos näringsidkare som bedriver varuförsäljning eller som i sin yrkesmässiga verksamhet lämnar, förmedlar eller övertar kredit som avses i denna lag och att ta del av samtliga handlingar som behövs för tillsynen. Näringsidkaren skall lämna de upplysningar om verksamheten som begärs för tillsynen.

[S2]Om en näringsidkare inte tillhandahåller handlingar eller lämnar upplysningar i ett sådant fall som avses i första stycket, får konsumentverket förelägga näringsidkaren vid vite att fullgöra sin skyldighet.

Prop. 2009/10:242: I paragrafen anges vad som gäller i fråga om ersättning till kreditgivaren när konsumenten betalar i förtid. Övervägandena finns i avsnitt 6.12.

Första stycket motsvarar 24 § första stycket 1 i 1992 års lag. I sak är bestämmelserna oförändrade.

Andra stycket motsvarar 24 § första stycket 2 första och andra meningarna i 1992 års lag. I förhållande till 1992 års lag ...

37 §  Om näringsidkaren inte följer vad som föreskrivs i 5 a §, får Konsumentverket förelägga näringsidkaren att upphöra med att lämna krediter. Föreläggandet får förenas med vite.

[S2]Om det är tillräckligt, får Konsumentverket i stället meddela varning. Lag (2004:312).

Prop. 2002/03:139: Bestämmelsen är ny och har behandlats i avsnitt 5.4.5.3.

I första stycket anges att Konsumentverket får förelägga en näringsidkare att upphöra med att lämna krediter, om verket bedömer att näringsidkaren inte följer det krav på kreditprövning som uppställs i 5 a §. Ett sådant föreläggande får förenas med vite. I många fall där Konsumentverket finner att en näringsidkare inte till fullo följer åliggandet ...

Prop. 2009/10:242: Paragrafen, som utformas med beaktande av Lagrådets synpunkt, behandlar uppsägning av ett kreditavtal med obestämd löptid, dvs. avtal som gäller tills vidare. Enligt paragrafen har både konsumenten och kreditgivaren rätt att säga upp ett sådant avtal. Enligt 4 § är förevarande paragraf inte tillämplig på abonnemangsavtal, vissa kontokrediter, bostadskrediter eller värdepapperskrediter. Paragrafen saknar motsvarighet i 1992 års lag. Övervägandena finns i <a href="https://lagen.nu/prop/2009/10:242#S6-10" ...

38 §  Konsumentverkets beslut enligt 36 § andra stycket och 37 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

[S2]Andra beslut av Konsumentverket enligt 36 § får inte överklagas. Lag (2004:312).

Prop. 2002/03:139: Bestämmelser om överklagande av beslut enligt 36 § andra stycket hos kammarrätten fanns tidigare i 37 §.

Första stycket innehåller bestämmelser om överklagande av Konsumentverkets beslut enligt 36 § andra stycket och 37 §. Beslut enligt 36 § andra stycket överklagas numera till allmän förvaltningsdomstol. Bestämmelsen i första stycket överensstämmer med allmänna principer för överklagande av förvaltningsbeslut som följer av 22 ...

Prop. 2009/10:242: I paragrafen, som utformas i enlighet med Lagrådets förslag, finns bestämmelser om återtaganderätt vid kreditköp. Den motsvarar 25 § i 1992 års lag.

Ändringar och övergångsbestämmelser

Konsumentkreditlag (1992:830)

    Övergångsbestämmelse

    1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993, då konsumentkreditlagen (1977:981) skall upphöra att gälla.
    2. Äldre föreskrifter gäller dock, med de undantag som anges i det följande, i fråga om kreditavtal som har ingåtts före den nya lagens ikraftträdande.
    3. Har kreditgivaren förvärvat sin fordran mot konsumenten genom överlåtelse eller pantsättning efter ikraftträdandet, gäller 16 § i den nya lagen även om kreditavtalet ingicks före ikraftträdandet.
    4. När handräckning begärs för återtagande av en vara som har förvärvats innan den nya lagen trätt i kraft, gäller den äldre lagens föreskrifter om förutsättningarna för handräckning.
    Förarbeten
    Prop. 1991/92:83
    Ikraftträder
    1993-01-01

Lag (1993:214) om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juni 1993. Äldre föreskrifter gäller dock i fråga om kreditavtal som har ingåtts före ikraftträdandet.
    Omfattning
    ändr. 11 §
    Ikraftträder
    1993-06-01

Lag (1993:1214) om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 januari 1994. Äldre föreskrifter gäller dock i fråga om kreditavtal som har ingåtts före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:23, Prop. 1993/94:55, Bet. 1993/94:LU6
    Omfattning
    ändr. 11, 13 §§
    Ikraftträder
    1994-01-01

Lag (1994:843) om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Äldre föreskrifter gäller dock i fråga om kreditavtal som har ingåtts före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Rskr. 1993/94:348, Prop. 1993/94:201, Bet. 1993/94:LU29
    Omfattning
    ändr. 24 §
    Ikraftträder
    1994-07-01

Lag (1995:311) om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)

    Övergångsbestämmelse

    Denna lag träder i kraft den 1 april 1996. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om ansökningar om handräckning som gjorts före ikraftträdandet. I fråga om beslut som meddelats av kronofogdemyndighet gäller dock äldre föreskrifter endast om beslutet meddelats före ikraftträdandet.
    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:172, Prop. 1994/95:49, Bet. 1994/95:LU6
    Omfattning
    ändr. 32 §
    Ikraftträder
    1996-04-01

Lag (1995:458) om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:267, Prop. 1994/95:123, Bet. 1994/95:LU16
    Omfattning
    ändr. 8, 15 §§
    Ikraftträder
    1996-01-01

Lag (1995:1002) om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:442, Prop. 1994/95:178, Bet. 1994/95:NU27
    Omfattning
    ändr. 1, 26 §§
    Ikraftträder
    1996-01-01

Lag (1995:1004) om ändring i lagen (1995:311) om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)

    Förarbeten
    Rskr. 1994/95:442, Prop. 1994/95:178, Bet. 1994/95:NU27
    Omfattning
    ändr. 32 § i 1995:311

Lag (2002:564) om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)

Förarbeten
Prop. 2001/02:150
Omfattning
ändr. 9 §
Ikraftträder
2002-07-01

Lag (2004:312) om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)

Förarbeten
Rskr. 2003/04:217, Prop. 2002/03:139, Bet. 2003/04:FiU15
Omfattning
nuvarande 37 § betecknas 38 §; ändr. den nya 38 §§; nya 5 a, 37 §§, rubr. närmast före 5 a §
CELEX-nr
31998L0007
Ikraftträder
2004-07-01

Lag (2006:712) om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)

Förarbeten
Rskr. 2005/06:356, Prop. 2005/06:200, Bet. 2005/06:SkU35
Omfattning
ändr. 35 §
Ikraftträder
2006-07-01

Lag (2008:493) om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)

Förarbeten
Rskr. 2007/08:222, Prop. 2007/08:115, Bet. 2007/08:CU21
Omfattning
ändr. 8, 15 §§
Ikraftträder
2008-07-01

Lag (2010:739) om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 augusti 2010.
  2. Den upphävda paragrafen gäller i fråga om avtal som har ingåtts före ikraftträdandet.
Förarbeten
Rskr. 2009/10:365, Prop. 2009/10:122, Bet. 2009/10:CU19
Omfattning
upph. 34 §, rubr. närmast före 34 §
Ikraftträder
2010-08-01

Ändring, SFS 2010:1846

Omfattning
upph.