ARN 1992-1310

Förmedlare av resa ansvarig för skada till följd av felaktig uppgift om resan som lämnats av förmedlaren inför reseavtalets ingående.

Förmedlare av resa ansvarig för skada till följd av felaktig uppgift om resan som lämnats av förmedlaren inför reseavtalets ingående. Avgörande 1992-11-12; 92-1310.

M bokade hos en resebyrå en resa till Grekland för sig, sin make och ett par vänners räkning. Syftet med resan som kallades "Klassiska Grekland" var att besöka olika antika platser. Vid bokningstillfället blev M informerad om att guidningen skulle ske på svenska och vara proffsig. Mot bakgrund av att sällskapet hade bristfälliga kunskaper i engelska tog M ånyo kontakt med företaget för att försäkra sig om att guidningen skulle ske på svenska. Resebyrån försäkrade henne om detta. Det visade sig dock att guidningen inte utfördes på svenska utan på engelska. Härmed kunde sällskapet inte tillgodogöra sig allt på de visningar som ägde rum.

M yrkade ett prisavdrag med 2 000 kr per person.

Resebyrån, som bestred yrkandet, uppgav i sitt svar till nämnden: Man hade visat en bild på en svensk guide i researrangörens katalog och pratat om guidningen. Men man hade inte lovat att guidningen skulle ske på svenska. Då arrangemanget sköttes av researrangören borde kravet riktas mot detta bolag. Researrangören borde ha kontaktat resenärerna innan avresan.

Researrangören, som också bestred yrkandet, uppgav: I deras katalog upplyser man resenärerna om att guidning på svenska är beroende av hur många svenskar som anmält sig till rundturerna. Om antalet svenskar är för litet sker guidningen på engelska.

Nämnden uttalade:

Nämnden konstaterar inledningsvis att guidningen har skett på engelska. För resenärerna har det varit en viktig förutsättning för deras deltagande i resan att guidningen skulle ske på svenska. Det får anses klarlagt att resenärerna inte skulle ha ingått reseavtalet om de känt till att det fanns risk för att guidningen skulle ske på annat språk än svenska.

Frågan är då om det kan anses följa av reseavtalet att guidningen skulle ske på svenska. För att så skall kunna anses vara fallet torde krävas att resenärernas avtalsmotpart, researrangören, vid reseavtalets ingående insett att det var en avgörande förut- sättning för resenärerna att guidningen ägde rum på svenska. Det finns inget i utredningen som tyder på att någon hos researrangören haft sådan insikt. På grund härav och då researrangören i sin försäljningskatalog särskilt angivit att guidningen kunde komma att ske på engelska vid lågt antal deltagare i resan kan det inte anses följa av reseavtalet att guidningen skulle ske på svenska.

Det återstår dock att undersöka om förmedlaren av reseavtalet, resebyrån, vid utförandet av försäljningsuppdraget utfäst att det skulle var guidning på svenska, trots att det fanns risk för att guidningen kunde ske på engelska, en risk som förverkligades i detta fall.

Av utredningen i ärendet framgår att den av resenärerna som bokat resan redan vid bokningstillfället särskilt diskuterat frågan om guidningen ägde rum på svenska med försäljaren hos resebyrån. Försäljaren framhöll då, enligt vad han själv uppgivit till nämnden, att det brukar vara en svensk guide och visade också på en bild av den guiden i researrangörens försäljningskatalog. Den resenär som bokat resan har till nämnden uppgivit att hon fick

information om att guidningen skulle ske på svenska och vara proffsig. Mot bakgrund av vad som nu anförts finner nämnden att det måste ha stått helt klart för resebyrån att resenärerna fäste avgörande vikt vid att guidningen skulle ske på svenska. Vid sådana förhållanden och då företaget vid säljtillfället varken muntligen eller skriftligen gjort resenärerna uppmärksamma på att guidningen kunde komma att ske på engelska får det anses att resebyrån utfäst att guidningen skulle komma att ske på svenska. Genom att trots detta sälja en resa till resenärerna där det fanns risk för att guidningen skulle komma att ske på engelska får resebyrån anses ha utfört förmedlingsuppdraget på ett felaktigt sätt. För skada som uppkommer till följd av felet i förmedlingsuppdraget bär resebyrån ett skadeståndsansvar gentemot resenärerna.

Resenärernas utbyte av resan har skadats till följd av felet. Detta är en ersättningsgill skada (jfr prop. 1984/85:110 s. 274 och prop. 1989/90:89 s. 42). Nämnden finner med hänsyn till föreliggande utredning i ärendet att skadans värde skäligen kan bestämmas till 1 000 kr per resenär.