ARN 1993-2938

Fråga om reklamation av bristfällig service på en bil hade skett inom skälig tid. Fråga också om betydelsen av att verkstaden inte hade beretts tillfälle att själv åtgärda felet (17 § och 20 § andra stycket konsumenttjänstlagen).

Fråga om reklamation av bristfällig service på en bil hade skett inom skälig tid. Fråga också om betydelsen av att verkstaden inte hade beretts tillfälle att själv åtgärda felet ( 17 § och 20 § andra stycket konsumenttjänstlagen ). Avgörande 1993-11-24; 93-2938

J hade låtit bolaget utföra all service på sin bil fram till och med 7 000 mil. I bilens serviceprogram anges att kylarvätska skall bytas var 24:e månad eller var 40 000:e km.

Vid 8 000 mil service hos ett annat bolaget upptäcktes att cellpaketet var igensatt och måste bytas på grund av uteblivna glykolbyten. Eftersom J låtit bolaget utföra servicen vid varje tillfälle och kylarvätskan enligt de olika arbetsordrarna inte bytts, ansåg J att bolaget skall stå för kostnaderna för bytet av cellpaketet. Hon yrkade ersättning för reparation.

Bolaget bestred yrkandet och anförde dels att reklamation skett för sent, dels att reklamation skett först efter att skadan åtgärdats dels ock att det inte fanns någon utredning som visade att skadan hade orsakats av bolagets försummelse.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Enligt 17 § konsumenttjänstlagen (1985:716)skall konsument, som vill åberopa att tjänsten är felaktig, underrätta näringsidkaren om detta inom - såvitt nu är i fråga - skälig tid efter det att konsumenten märkt eller bort märka felet (reklamation). Reklama-tion skall dock - såvitt gäller fall som det nu aktuella - alltid ske inom två år. Reklamerar konsumenten inte inom den nu angivna tiden, har konsumenten förlorat rätten att åberopa felet.

Bolaget har hävdat att J borde ha märkt felet redan när hon erhöll faktura från bolaget avseende service den 27 februari 1992. Som skäl för detta anger bolaget att fakturan saknade uppgift om att byte av kylarvätska hade skett samt att det av bilens servicebok framgick att det borde ha skett. Samtidigt har emellertid bolaget uppgivit att man inte kan utläsa av enbart fakturorna om mekanikern vid service har eller inte har bytt ut kylarvätska. Om man inte kan utläsa det, är det svårt för nämnden att förstå hur bolaget menar att J skulle kunna utläsa av fakturan att byte av kylarvätska ej skett. Nämnden lämnar därför bolagets påstående att J borde ha märkt felet redan den 27 februari 1992 utan avseende.

Utgångspunkten för nämndens bedömning är i stället att J först då hon hämtade bilen efter reparationen den 1 december 1992 fick kännedom om att felet på kylaren kunde bero på att kylarvätskan ej bytts ut då så bort ske.

Bolaget har hävdat att reklamation skett för sent i detta ärende och bl.a. åberopat att reklamation enligt verkstadens skriftliga reparationsvillkor skall ske inom skälig tid, normalt 14 dagar, efter det att kunden märkt eller bort märka felet. Med anledning härav vill nämnden inledningsvis framhålla att konsumenttjänstlagens reklamationsregler är tvingande till förmån för konsumenten och att således för kunden hårdare regler i reparationsavtalet inte är gällande mot kunden. Varken av konsumenttjänstlagen eller förarbetena till den lagen framgår något som kan utgöra stöd för att "skälig tid" i lagens 17 § skulle vara normalt 14 dagar". I stället framgår av förarbeten till reklamationsreglerna i konsumentlagarna att saken får bedömas från fall till fall och att uttrycket

"inom skälig tid" i praktiken ger konsumenten ett ganska långt utrymme i tiden för reklamationen (jfr t.ex. prop. 1984/85:110 s. 217 och prop. 1989/90:89 s. 113 ff). Bl.a. anges i förarbetena att konsumenten skall ha tid för att överväga om felet är av sådant slag att han kan åberopa det mot näringsidkaren och för att konsumenten skall kunna rådgöra med en konsumentvägledare eller någon annan som kan ge de upplysningar som konsumenten behöver för att kunna avgöra om konsumenten har anledning att påtala felet hos näringsidkaren. I förarbetena anges således att näringsidkaren i praktiken bör få godta att en relativt lång tid har förflutit innan köparen reklamerar mot ett köp.

Med hänsyn till vad som nu anförts finner nämnden att den av J gjorda reklamationen skett "inom skälig tid".

Bolaget har vidare invänt att reklamationen gjorts på ett felaktigt sätt. Enligt bolaget skulle J enligt konsumenttjänstlagen och verkstadens reparationsvillkor när skada uppkommer som kan härledas till brist i av verkstaden utfört arbete först ta kontakt med den verkstad som utfört den tidigare reparationen för att den verkstaden själv skall kunna åtgärda felet och undgå kostnader från annat håll. Enligt bolaget är verkstaden endast skyldig att ersätta kostnad för arbete på annat håll om kunden först har kontaktat verkstaden och denna inte har hörsammat kundens rättmätiga krav.

I denna fråga gör nämnden följande bedömning.

Enligt 20 § andra stycket konsumenttjänstlagen - som är tvingande till konsumentens förmån - "får näringsidkaren avhjälpa felet, om han genast efter det att reklamation har kommit honom till handa erbjuder sig att göra detta och konsumenten inte har något särskilt skäl att avvisa erbjudandet". Som framgår ger lagtexten således inte näringsidkaren en undantagslös rätt att avhjälpa felet. Frågan är då vilka fall som omfattas av undantaget. En jämförelse med 27 § andra stycket konsumentköplagen (1990:932) kan ge viss ledning för den bedömningen. Enligt den bestämmelsen får en säljare inte åberopa att han inte beretts tillfälle att avhjälpa felet, om köparen har avhjälpt felet och det med hänsyn till omständigheterna inte skäligen kunde krävas att köparen skulle avvakta avhjälpande från säljarens sida. Som framgår av förarbetena till den bestämmelsen (se prop. 1989/90:89 s. 124) är det inte i alla situationer rimligt eller ens möjligt för konsumenten att följa huvudregeln om att först bereda näringsidkaren möjlighet att avhjälpa felet. I ett fall som det nu aktuella där kunden fått vetskap om vad felet på kylaren kunde bero på först efter det att reparationen av kylaren ägt rum och det inte förelegat sådana omständigheter att kunden dessförinnan bort förstå detta, finner nämnden att omständigheterna är sådana att undantagsregeln i 20 § andra stycket konsumenttjänstlagen är tillämplig. Nämnden finner därför att J inte har varit skyldig att i samband med reklamationen erbjuda bolaget att avhjälpa felet.

Mot J yrkande har bolaget slutligen invänt att J inte visat att det finns ett orsakssamband mellan något fel i den av bolaget utförda servicen och felet på kylaren samt att J inte visat att bolaget inte bytt kylarvätska vid utförd service.

Av utredningen i ärendet framgår att kylarvätskan på bilen inte bytts ut då så bort ske. Med tanke

på att all service på bilen utförts av bolaget finner nämnden det genom utredningen i ärendet visat att bolaget försummat att byta kylarvätskan när så bort ske.

På grundval av den utredning som finns i ärendet finner nämnden det sannolikt i sig att skadan på kylaren berott på uteblivna byten av kylarvätska samt att denna orsak till skadan på kylaren framstår som klart mera sannolik än andra tänkbara förklaringar. Nämnden finner det därför i tillräcklig grad visat att det före-ligger ett orsakssamband mellan det uteblivna bytet av kylarvätskan och skadan på kylaren.

Med hänsyn till vad som nu har anförts finner nämnden att bolaget är skyldigt att ersätta J för kostnaden för reparation av kylaren.