ARN 1993-5328

I två ärenden (I och II) har bokade paketresor ställts in. Fråga om de av researrangörderna erbjudna ersättningsresorna varit av likvärdig eller högre kvalitet (12,13 och 14 §§ paketreselagen).

I två ärenden (I och II) har bokade paketresor ställts in. Fråga om de av researrangörderna erbjudna ersättningsresorna varit av likvärdig eller högre kvalitet (12, 13 och 14 §§ paketreselagen ).

Avgörande 1994-03-10; 93-5328

Med anledning av en 50-årsdag bokade S och hans hustru en resa till Turkiet under tiden den 16 -30 oktober 1993. Priset var 5 105 kr per person. Den 5 oktober ringde researrangören och frågade om resenärerna ett par veckor tidigare hade fått besked om att resan hade ställts in på grund av för lågt deltagarantal. S uppgav att det inte var fallet. Han erbjöds en ersättningsresa till Madeira, men de ville inte resa dit, eftersom det inte var lika varmt där. Resenärerna ansåg att de fått beskedet om att resan ställts in för sent och yrkade skadestånd med 14 000 kr. De hade bl.a. haft kostnader för extrapersonal, som hade anställts för att sköta deras rörelse under semestern.

Researrangören bestred yrkandet och anförde: Meddelande om den inställda resan hade skickats ut den 20 september. Man utgår från att posten sköter sina åtaganden. Den resa som resenärerna erbjöds var av högre kvalitet och 900 kr dyrare per person. Det stämmer inte att temeraturen vid den aktuella tiden är lägre på Madeira än i Turkiet. Den erbjudna ersättningsresan var alltså i enlighet med reseavtalet likvärdig eller av högre kvalitet.

Nämnden anförde:

Frågan är huruvida researrangören, som alltså ställt in den bokade resan, i samband därmed har erbjudit resenärerna en annan resa av likvärdig eller högre kvalitet. Bejakas frågan skall skadeståndsyrkandet ogillas. I annat fall har resenärerna rätt till skadestånd, om det är skäligt. Rätt till skadestånd föreligger dock inte, om arrangören visar att färre personer än ett i avtalet angivet minimiantal anmält sig till resan och resenärerna inom en i avtalet angiven tid skriftligen underrättats om att resan ställs in; se 12, 13 och 14 §§ lagen (1992:1672) om paketresor. Enligt 1993 års allmänna villkor för paketresor skall underättelsen ske senast 14 dagar före avresan (5.4 andra stycket p.1)

Vid bedömningen av om en erbjuden ersättningsresa är likvärdig, bättre eller sämre bör man enligt propositionen till paketreselagen normalt kunna utgå från de katalogpriser som gäller. Resenärens egna prioriteringar bör i de flesta fall sakna betydelse för denna bedömning, sägs det. Ibland, påpekas det, måste man dock vid jämförelsen mellan den planerade resan och en erbjuden ersättningsresa kunna beakta även subjektiva faktorer. Om resenären exempelvis fäst särskild vikt vid ett evenemang som han gått miste om genom att den planerade resan inte blivit av, eller om det planerade resmålet i övrigt haft något särskilt att erbjuda resenären, torde det ofta framstå som rimligt att detta vägs in i bedömningen; se prop.1992/93:95 s. 85.

Den inställda resan avsåg Antalyabukten i Medelhavet med avresa den 16 oktober; priset har tydligen återbetalats. Den erbjudna ersättningsresan gällde Madeira i Atlanten. Ersättningsresan kan visserligen, om man anlägger ett strikt objektivt synsätt, anses vara av likvärdig eller högre kvalitet. Emellertid är det enligt nämndens mening fråga om resmål av så olika karaktär att det inte rimligen kan krävas att resenärerna mot sin vilja skall behöva godtar erbjudandet som ett

likvärdigt alternativ.

Researrangören har inte visat att resenärerna har underättats om inställandet av resan på det sätt och inom den tid som anges i paketresevillkoren; företagets invändning på den punkten faller således. Det betyder att resenärerna har rätt till skadestånd, om det är skäligt. - I propositionen till paketreselagen överlämnas skälighetsbedömningen utan närmare kommentar till rättstillämpningen (s.87).

Av utredningen framgår att resan skulle företas med anledning av en av resenärernas 50-årsdag. Det antyds också att de skulle haft kostnader för att anställa extra personal i sitt företag under sin bortovaro. Enligt nämndens mening är det motiverat med skadestånd. Det finns dock inte någon utredning som kan läggas till grund för en beräkning av skadeståndsbeloppet. Nämnden måste därför göra en ren skälighetsbedömning. Nämnden finner att 1 500 kr per resenär kan vara ett skäligt belopp.