ARN 1994-2509

Fråga om bevisbörda och vad som krävs för att standardvillkor skall anses ha blivit en del av enskilt reseavtal; tillika fråga om skadestånd vid inställd resa p.g.a. för få deltagare (8 och 14 §§ paketreselagen).

Fråga om bevisbörda och vad som krävs för att standardvillkor skall anses ha blivit en del av enskilt reseavtal; tillika fråga om skadestånd vid inställd resa p.g.a. för få deltagare ( 8 och 14 §§ paketreselagen ). Avgörande 1994-10-10; 94-2509

A och hans medresenär hade bokat en paketresa till Kalifornien med avresa i maj 1994. Resans pris var 15 380 kr per person. Resan fanns beskriven i researrangören F:s broschyr för vår/sommar/höst 1994. Researrangören T med vilken A träffat avtal meddelade den 21 april att resan var inställd på grund av för litet antal deltagare. I den broschyr som A hade beställt resan ur fanns ingen uppgift om att det fordrades ett visst antal deltagare för att resan skulle bli av. A yrkade skadestånd med 15 000 kr. Skadeståndet innefattade utlägg för kläder, resväska, köp av Eurocard och barnpassning. A hade också ordnat ersättare på sitt arbete.

Researrangören T invände att i Priser & Fakta 2 angavs hur många resenärer som fordrades för att resan skulle bli av. Researrangören avvisade A:s skadeståndsanspråk.

Nämnden anförde:

Enligt 12 § första stycket lagen (1992:1672) om paketresor (paketreselagen) får resenären frånträda avtalet bl.a. om researrangören förklarar att han inte kommer kommer att fullgöra vad han åtagit sig och avtalsbrottet är av väsentlig betydelse för resenären. I ett sådant fall har enligt 14 § första stycket paketreselagen resenären rätt till skadestånd, om det är skäligt; denna rätt föreligger dock enligt paragrafens andra stycke inte under förutsättning bl.a. att arrangören visar att färre personer än ett i avtalet angivet minimiantal anmält sig till resan.

Fråga är huruvida det mellan researrangören, å ena sidan, och A och hans medresenär, å andra sidan, träffade avtalet skall anses innehålla uppgift om ett sådant minimiantal som avses i 14 § första stycket paketreselagen; om så är fallet är A inte berättigad till skadestånd.

I ärendet är följande att anse som utrett. A beställde den 22 januari 1994 den ifrågavarande resan. Han betalade anmälningsavgift den 29 januari och slutlikvid den 13 april samma år. A:s beställning skedde på grundval av researrangören F:s katalog avseende vår, sommar och höst 1994 samt "Prislista 1", avseende samma tidsperioder. I prislistan anges att den gäller för bokningar som görs före den 31 januari 1994 eller till dess nya priser meddelas. Varken i katalogens beskrivning av resmålet eller i prislistan finns angivet något sådant minimiantal som avses i 14 § första stycket paketreselagen. I prislistan återfinns under punkten 5.4 i "F:s resevillkor" inte annat än ett återgivande av texten i 14 § paketreselagen. - Den 21 april 1994 erhöll A ett brev från researrangören T. Bolaget meddelade här att resan inte kunde genomföras; detta eftersom intresset för resan inte resulterat i tillräckligt många deltagare.

A har anfört följande. I samband med bokningen läste han igenom de resevillkor som då gällde. Inte i någon av de handlingar han erhållit är något minimiantal angivet. Sedan han väl har bokat en resa är det arrangörens skyldighet att meddela honom eventuella ändringar i resevillkoren. Så har inte skett.

T (bolaget) har anfört följande. Den ifrågavarande resan är ett arrangemang av bolaget och för resan gäller de villkor som upptas i bolagets broschyr och prislista. A:s resa beskrivs i Priser och Fakta 2, som fanns i bolagets butiker i mitten av januari 1994, alltså före den 29 januari då avtalet mellan parterna ingicks. I Priser och Fakta 2 anges det minimiantal som krävs för att resan skall genomföras.

Bolaget har i ärendet ingivit en fotokopia av resevillkor vilka uppgivits vara hämtade ur Priser och Fakta 2; i punkten 5.4 i villkoren anges minimiantalet anmälda deltagare för rundresor till 24 och för s.k. strövtågsresor till 18.

Enligt 8 § andra stycket paketreselagen skall resenären, innan avtal träffas, få del av avtalsvillkor och information som anges i paragrafens första stycke; han skall få ett eget exemplar av den skriftliga handlingen.

Nämnden gör följande bedömning.

D e t t o r d e v a r a t i l l f y l l e s t a t t r e s e a r r a n g ö r e n i r e s e a v t a l e t beställningsbekräftelsen, deltagarbeviset eller motsvarande handling hänvisar till de uppgifter och villkor som finns intagna i resekatalogen eller annan handling som resenären har fått del av tidigare. Arrangören måste dock därvid vara på det klara med att resenären verkligen har erhållit den aktuella katalogen eller handlingen. I annat fall får arrangören på lämpligt sätt se till att relevanta uppgifter i denna fogas till avtalet.

Arrangören har alltså bevisbördan för att standardvillkoren har blivit en del av det enskilda avtalet. För att klara detta kan det vara en god ordning att resenären vid beställningen av resan tillfrågas om han/hon har erhållit en resekatalog samt - om svaret är jakande - göra en notering om detta på beställningshandlingen. - Det skall anmärkas att frågan om bevisbördan knappast aktualiseras annat än när resenären invänder att han/hon inte har fått del av det aktuella villkoret.

A har i ärendet hävdat att han vid beställningen av resan inte haft tillgång till någon handling med uppgift om minimiantalet resenärer för genomförande av resan. Bolaget har mot detta A:s påstående inte visat att A vid bokningen fått del av en prislista där detta antal var angivet eller att han på annat sätt fått upplysning därom. Det kan därvid inte anses utrett att den ifrågavarande uppgiften blivit en del av avtalet mellan parterna.

Vid angivna förhållanden finner nämnden, med stöd av 14 § första stycket paketreselagen, att bolaget till A och hans medresenär bör utge skadestånd med skäliga ansedda 1 000 kr i ett för allt.

En ledamot var skiljaktig och lämnade yrkandet utan bifall.