ARN 1995-2888

Fråga om ändrade avtalsvillkor och researrangörens underrättelseskyldighet i detta avseende och i fråga om resenärens rätt att i sådana fall frånträda avtalet (12 § lagen /1992:1672/ om paketresor). Även fråga om vem av resebyrån och researrangören som skall betraktas som resenärens motpart i avtalet.

Fråga om ändrade avtalsvillkor och researrangörens underrättelseskyldighet i detta avseende och i fråga om resenärens rätt att i sådana fall frånträda avtalet (12 § lagen / 1992:1672/ om paketresor). Även fråga om vem av resebyrån och researrangören som skall betraktas som resenärens motpart i avtalet. Avgörande 1996-01-16; 95-2888

A bokade för sig och sin hustru en resa med en veckas rundresa i Indien och därefter en veckas vistelse i Goa. Rundresan skulle utgå från Dehli. Resan skulle företas i mars 1995 och kostade 12 025 kr per person. Resan blev emellertid den omvända och inte alls så som hade avtalats; vistelsen i Goa förlades nämligen till den första veckan och rundresan kom att företas den andra veckan. A yrkade återbetalning av erlagt belopp för resan.

Resebyrån bestred yrkandet. Bokningen skedde efter arrangörens katalog. Vid inbokningen framgick det inte på dataskärmen att någon ändring hade skett. När färdhandlingarna utlämnades gick försäljaren igenom dessa med kunden. På dessa angavs klart utresa till Goa och hemresa från Dehli. Kunden har en skyldighet att kontrollera fördhandlingarna och se om de överensstämmer med vad de har beställt.

Också Researrangören bestred resenärernas yrkande. Researrangören hade tvingats till en omläggning av kombinationsresan. Alla bokningar som gjordes efter den 25 november gjordes med den nya resrutten. Resan har levererats som den bokats.

Nämndens bedömning:

Av utredningen i ärendet framgår att resan bokats med ledning av uppgifterna i arrangörens katalog. Enligt katalogen skulle resans första vecka vara en rundresa i Indien och resans andra vecka vara en "ligga-still-vecka" i Goa. Enligt 5 § lagen (1992:1672) om paketresor är uppgifter i kataloger bindande för arrangören. Ändringar får dock göras innan avtal träffas, om ett uttryckligt förbehåll om det har gjorts i katalogen och om resenären tydligt informeras om ändringarna.

Av utredningen i ärendet framgår vidare att arrangören, efter det att katalogen kommit ut på marknaden, har ändrat resan så att den första veckan var vistelse i Goa och den andra veckan var rund-resa i Indien. A har uppgivit att han inte informerats om ändringen när han ingick reseavtalet. Hans påstående stöds av att resebyrån i sin orderbekräftelse till A angivit resrouten Stockholm-Helsinki-New Delhi för utresan. Hans uppgifter styrks också av att bokningsanmälan som resebyrån sänt till arrangören anger New Delhi som destination för utresan. Med hänsyn härtill kan inte anses ha visats att A före reseavtalets ingående tydligt informerats om ändringen. Näringsidkarsidan är därför bunden av innehållet i arrangörens katalog. Reseavtalet har därför inne-hållit att första veckan skulle vara en rundresa i Indien och andra veckan en "ligga-stillvecka" i Goa.

Researrangören har inte tillhandahållit resan i avtalat skick. Researrangören har åberopat att A borde ha kontrollerat resebeviset när han erhöll det och att han då borde ha förstått att en ändring av resrouten hade skett.

Till en början konstaterar nämnden att avtalsvillkor får ändras till resenärens nackdel endast om det framgår tydligt av avtalet att det får ske (se 11 § lagen om paketresor). Om arrangören vill ändra avtalsvillkoren, skall han underrätta resenären snarast och därvid lämna besked om resenärens rätt att frånträda avtalet (se 12 §).

Näringsidkarsidan synes ha åberopat att A underrättats om att avtalsvillkoren rörande resrouten ändrats genom att A fått del av resebeviset för resan. Enligt näringsidkarsidan "står det också angivet att period 1 av resan tillbringas i Goa och period 2 på rundresan Klassiska Indien". Nämnden har förgäves letat efter denna angivelse på resebeviset. Resebeviset, som allmänt sett ger ett otydligt och starkt förvirrande intryck, består i själva verket av två resebevis. På det ena anges "kombinationsresa: Period 1, 8/3 - 15/3". På det finns vidare texten "resa till Indien Goa Old Anchor" och "totalt 15 dagar". Där anges också under tidtabell beträffande utresa "Till Goa/Delhi". I en ruta på beviset anges vidare "reser till Indien Goa Old Anchor". Den som läser detta bevis får onekligen intrycket om att det handlar om en resa till bl.a. Indien. Genom att Indien står först i uttrycken "resa till Indien Goa Old Anchor" och "reser till Indien Goa Old Anchor" kan man få intrycket att "Indien" avser rundresan och att denna kommer först.

Näringsidkarsidan har vidare påstått att det på resebeviset som anmärkning står "utresa till Goa, hemresa från Delhi". Detta är riktigt. Någon närmare förklaring om vad detta innebär anges inte. Det finns således ingen text på resebeviset som anger att det skulle innebära en ändring av reseavtalet. Inte heller - vilket hade varit naturligt om en ändring gjorts - anges "OBS! att första veckan blir i Goa och andra veckan rundresa i Indien" eller något liknande.

I resebeviset för period 2, dvs. 15/3-22/3 hänvisas enbart till specifikationerna för period 1. På detta resebevis för period 2 anges dock "Indien Klassiska Indien Rundresa". Inte heller här finns emellertid någon text som anger att en ändring i avtals-villkoren skett beträffande resroute.

Genom vad som nu angivits är således klarlagt att näringsidkar-sidan inte uttryckligen klargjort för A att en ändring skett i avtalsvillkoren. Vidare är klarlagt att näringsidkarsidan brutit mot bestämmelserna i 12 § lagen om paketresor eftersom man inte informerat A om dennes rätt att frånträda reseavtalet (jfr prop. 1992/93:95 s. 84).

Resebeviset är ett standardformulär som utformats och tillhanda-hållits av näringsidkarsidan. Som redan har framhållits är resebeviset så otydligt och förvirrande till sitt innehåll att det inte därav med full klarhet framgår hur resan skall genom-föras. Enligt standardavtalsrätten skall sådana otydligheter i ett standardformulär gå ut över den som har tillhandahållit formuläret. Näringsidkarsidan får därför bära risken för otydligheter i resebeviset. Det skall alltså på de otydliga punkterna ges den tolkning som är till förmån för A.

Med hänsyn till vad som nu anförts finner nämnden att det inte kan anses att A på sätt som anges i 12 § lagen om paketresor underrättats om ändringen av avtalsvillkoren och om sin rätt att frånträda avtalet. Näringsidkarsidan har därför varit skyldig att fullgöra avtalet i det skick som ursprungligen avtalats. Då så inte skett har näringsidkarsidan gjort sig skyldig till avtalsbrott.

Vad näringsidkarsidan anfört om att man är förvånad över att flygbolaget inte uppmärksammade att det var två personer för många på flygsträckan Goa-Delhi saknar betydelse. Enligt lagen om

paketresor bär researrangören ansvaret också för felaktiga åtgärder som vidtas av sådana (t.ex. flygbolag) som arrangören anlitar för att genomföra resan. I själva verket måste det räknas näringsidkarsidan till nackdel att flygbolagets personal inte sett till att resenärerna inte fått medfölja planet från Goa till Delhi. Om flygbolagets personal hindrat resenärerna från att medfölja planet skulle skadan för resenärerna ha kunnat minskas.

För de brister i researrangemanget som resenärerna drabbats av till följd av näringsidkarsidans avtalsbrott är resenärerna enligt nämndens uppfattning berättigade till ett prisavdrag med såsom skäligt ansedda 3 000 kr/person, dvs. tillhopa 6 000 kr.

Ett särskilt problem i förevarande fall är vilken av näringsid-karna som skall betala ersättningen till A. Nämnden kan inte på grundval av de uppgifter som föreligger avgöra om felet ligger hos resebyrån eller hos researrangören. Denna ovisshet får dock inte gå ut över A. Gentemot A får näringsidkarna anses utgöra en enhet. Eftersom resebyrån uppgivit att man sålt den ifrågavarande resan med viss rabatt som resebyrån själv stått för, finner nämnden att resebyrån kommit att själv inträda som en part i förhållande till A. Resebyrån kan alltså i detta fall inte anses enbart vara en förmedlande länk i reseavtalet (jfr 9 § andra stycket lagen om paketresor och prop. 1992/93:95 s. 71). Då resebyrån uppburit betalningen av A finner nämnden att resebyrån bör vara den som är skyldig att betala tillbaka prisavdraget. Nämnden har därmed inte tagit ställning till i vad mån resebyrån slutligt skall stå för detta eller om arrangören är skyldigt att ersätta resebyrån för vad man sålunda återbetalat till A. Den frågan utgör inte en konsumenttvist.