ARN 1995-5122

Borgensförbindelse i anledning av ett hyresavtal har med stöd av 36 § avtalslagen ansetts vara oskälig. För att avgöra hur långt borgensmannens betalningsansvar sträcker sig har nämnden gjort en jämförelse med hyreslagens regler.

Borgensförbindelse i anledning av ett hyresavtal har med stöd av 36 § avtalslagen ansetts vara oskälig. För att avgöra hur långt borgensmannens betalningsansvar sträcker sig har nämnden gjort en jämförelse med hyreslagens regler. Avgörande 1996-02-28; 95-5122

S skrev i augusti 1994 på en borgensförbindelse avseende ett hyresavtal för hennes f.d. sambo. Denne var arbetslös och kunde inte få något hyresavtal utan borgen. I borgensförbindelsen angavs att S åtog sig att svara för bl.a. betalning av hyra, skadestånd vid förverkande av hyresrätten, inkassokostnader och ränta. Borgensförbindelsen gällde tills vidare.

I april 1995 fick S ett krav från ett inkassoföretag där det angavs att den f.d. sambon släpade efter med hyror med drygt 31 000 kr. Under perioden augusti 1994 till april 1995 hade S inte fått veta någonting om att hyran inte hade betalts. S hade därför inte haft möjlighet att göra något åt saken. S ansåg att hyresvärden redan första gången hyran uteblev borde ha påtalat för hyresgästen att hyresrätten kunde förverkas. Även S borde ha fått besked om detta. S hade aldrig fått någon kopia av hyresavtalet och visste inte vad hyran uppgick till. S kunde godta att betala hyran för tre månader, men yrkade befrielse från resterande del av kravet.

Bolaget invände att man bytt personal under den aktuella perioden och att det till en början varit svårt att hitta rätt bland handlingarna. Ansvarig person hade i januari 1995 muntligen kontaktat S och berättat att hyresgästen inte betalat hyran. Enligt fastighetsskötaren hade hyresgästen hållit inne hyran i avvaktan på att lägenheten skulle renoveras. Bolaget hade ingen anledning att tro att han inte skulle göra rätt för sig efter renoveringen. När så ändå inte skedde gick ärendet till inkasso.

S bestred att hon fått någon information om att hyran uteblivit.

Nämndens bedömning:

Det framgår att S varit medveten om att borgensförbindelsen varit en förutsättning för att hennes f.d. sambo skulle få ingå hyresavtalet och hon har också förklarat sig villig att infria denna för en begränsad tid. Vad hon vänt sig mot är att bolaget inte inom rimlig tid underrättat henne om att hyresgästen inte fullgjorde sin skyldighet att betala förfallna hyror och därmed betagit henne möjligheten att göra något åt saken. Skulden har som en följd härav också stigit till ett oacceptabelt belopp. Nämnden delar hennes uppfattning.

Den aktuella borgensförbindelsen är inte begränsad vare sig i fråga om belopp eller tid och den innehåller inte några bestämmelser som gör det möjligt för borgensmannen att komma ur avtalsförhållandet. Nämnden har i tidigare ärenden (se bl.a. 95-3381) rörande likalydande borgensförbindelser därför menat att borgensförbindelsen, med stöd av 36 § avtalslagen, skall anses vara oskälig. Samma bedömning bör göras i detta fall.

För att avgöra hur långt S betalningsansvar bör sträckas anser nämnden att en jämförelse med hyreslagens regler bör göras. I dessa regler sägs att hyresrätten är förverkad och hyresvärden

berättigad att säga upp avtalet om hyresgästen dröjer mer än en vecka efter förfallodagen med att

betala hyran. Hyresgästen har därefter tre veckor på sig att betala hyran för att få tillbaka sin hyresrätt. Enligt nämndens mening borde hyresvärden redan när hyresbetalningen uteblev första gången ha agerat enligt dessa regler och då även underrättat S. Hon hade då, på det sätt som gällt för hyresgästen, haft möjlighet att säga upp sitt åtagande till det månadsskifte som inträffade närmast efter tre månader från uppsägningen.

Borgensåtagandet bör därför jämkas på så sätt att S ansvar begränsas till erläggande av förfallna hyror för tiden t.o.m. december månad 1994.