ARN 1996-0580

Försäkringsbolags regressanspråk mot en försäkringstagare som varit vållande till en trafikolycka där en bil skadats. Fråga om värdering av den skadade bilen med tillämpning av 5 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207).

Försäkringsbolags regressanspråk mot en försäkringstagare som varit vållande till en trafikolycka där en bil skadats. Fråga om värdering av den skadade bilen med tillämpning av 5 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) . Avgörande 1997-02-11; 1996-0580

I mars 1995 körde T i berusat tillstånd på en parkerad bil. T:s bil var försäkrad i Försäkringsbolaget X och den påkörda bilen var försäkrad i Försäkringsbolaget Y. Försäkringsbolaget X ersatte sedermera Försäkringsbolaget Y med 32 603 kr. T, som ansåg att Försäkringsbolaget Y övervärderat bilen och att hans eget försäkringsbolag felaktigt godkänt värderingen, yrkade hos nämnden nedsättning av det belopp han regressvis krävts på, 32 603 kr. Till stöd för sin talan uppgav han dels att han, på grund av att bilen skrotats ett par dagar efter olyckan, betagits möjligheten att själv låta göra en värdering/opartisk besiktning, dels att delar från bilen plockats bort av bilens ägare och av bilskrotningsfirman. T gjorde gällande att bilens värde enligt bilbranschens cirkaprislistor för begagnade bilar uppgick till 25 000 kr och att värdet på de delar som ägaren av den förstörda bilen respektive skrotningsfirman tillgodogjort sig uppgick till 19 500 kr.

Försäkringsbolagen bestred yrkandet och anförde bl.a. att värdet på en bil av samma modell och ålder enligt en marknadsundersökning på orten uppgick till mellan 30 000 och 37 000 kr och att den aktuella bilen var i mycket gott skick. Försäkringsbolaget Y ansåg att ägaren till den förstörda bilen var berättigad till ersättning med 37 000 kr. Eftersom bilägaren fick behålla de aluminiumfälgar (varav två skadats vid olyckan) som bilen var extrautrustad med utbetalades dock 35 000 kr. Vid beräkningen av storleken på det belopp T krävdes på debiterades även kostnader för bl.a. bärgning och besiktning medan avdrag gjordes för skrotningpremie och bilens restvärde.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Försäkringsbolaget X:s anspråk på ersättning av T utgör ett regresskrav. Att regress utövas innebär att det anspråk på skadestånd som har reglerats genom en försäkring förs vidare till den som har vållat skadan. Storleken på den ersättning som den som orsakat skadan skall utge bestäms av skadeståndsrättsliga principer.

Grunden för regressanspråket i detta fall är T:s skadeståndsskyldighet mot ägaren av den numera skrotade bilen (Volvo 245 DL av 1983 års modell).

Enligt 5 kap. 7 § skadeståndslagen (1972:207) skall skadestånd med anledning av sakskada lämnas för sakens värde. Som underlag för bedömningen av bilens värde vid skadetillfället bör i detta fall enligt nämndens mening läggas det lägsta värdet som har framkommit vid den av försäkringsbolaget utförda marknadsundersökningen inom orten, dvs. 30 000 kr.

Av utredningen i ärendet framgår att bilen skrotades efter två dagar. Härigenom har T betagits möjligheten dels att ta hand om delar från bilen, dels att förebringa utredning/bevisning i värderingsfrågan. Enligt nämndens mening bör restvärdet (värdet av kvarvarande delar) tas upp till ett högre belopp än vad bolagen har gjort.

Med utgångspunkt i vad som har anförts finner nämnden skäligt att rekommendera bolagen att nedsätta kravet mot T till 25 000 kr.