ARN 1996-5443

Fråga om reklamation skett "inom skälig tid" i den mening som avses i 19 § lagen (1992:1672) om paketresor.

Fråga om reklamation skett ”inom skälig tid” i den mening som avses i 19 § lagen ( 1992:1672 ) om paketresor. Avgörande 1997-06-18; 1996-5443

L och E deltog i månadsskiftet september - oktober 1996 i en tvåveckors paketresa till Kreta. Inkvartering skedde i lägenhet. Priset för resan var 6 698 kr per person. Resenärerna blev besvikna på lägenheten. Hotellet motsvarade inte kraven på ett hotell med officiell klass ”De luxe” och med Researrangörens 4-stjärniga markering. När någon duschade i våningen ovanför strilade vatten ner från taket. Detta medförde ständig fukt och mögellukt. WC-stolen rann. Tre dagar var resenärerna utan varmvatten. Eftersom åtgärdande av felen skulle kräva omfattande reparationer bedömde resenärerna att det inte var någon idé att klaga. L och E yrkade prisavdrag med 4 018 kr motsvarande 30 % av resans pris för bristerna i inkvarteringen.

Researrangören bestred yrkandet. Inga klagomål hade under vistelsen framförts till reseledningen, som säkerligen hade kunnat hjälpa resenärerna på bästa sätt. Reseledningen besöker hotellet fem gånger per vecka. Vidare har hotellet dementerat att det påstådda läckaget skulle ha varit av den omfattning som resenärerna påstått.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Enligt 19 § första stycket lagen (1992:1672) om paketresor (paketreselagen) får resenären inte åberopa fel om han inte inom skälig tid efter det att han märkt felet underrättar arrangören eller återförsäljaren om felet. - I punkten 7.1 i de sedan mars 1993 gällande Allmänna villkoren för paketresor anges därutöver att reklamation om möjligt skall ske på resmålet.

I ett av nämnden tidigare avgjort ärende, nämndens årsbok 1993/94 ref. 34, hade en resenär reklamerat sedan mer än två månader hade passerat efter hemkomsten; nämnden ansåg i detta fall att reklamationen hade framförts inom "skälig tid". Nämnden uttalade, med stöd av bl.a. förarbetena till konsumenttjänstlagen (1985:716) och konsumentköplagen (1990:932), att begreppet "skälig tid" i praktiken ger konsumenten ett ganska långt utrymme i tiden för reklamation.

I nu förevarande ärende är ostridigt att L och E först efter hemkomsten framfört klagomål mot den lägenhet de erhållit. Researrangören har i ärendet anfört bl.a. att reklamation på resmålet kunde ha lett till ett avhjälpande eller - om fullgod åtgärd inte hade kunnat ske - till byte av lägenhet eller till hotell. Nämnden finner att situationen här varit sådan att en reklamation på resmålet hade kunnat ge bolaget möjlighet att avhjälpa felen på lägenheten eller att erbjuda annat boende. Med hänsyn härtill anser nämnden att klagomålen först efter resenärernas hemkomst inte har framförts inom skälig tid.

L och E:s yrkanden bör därför inte bifallas.