ARN 1996-5479

Rätt till ersättning för förlorade semesterdagar har ansetts föreligga för resenärer som erhållit flygbiljetter med kortare giltighetstid än vad som avtalats; analogitillämpning av 32 § konsumentköplagen (1990:932) och 31 § konsumenttjänstlagen (1985:716).

Rätt till ersättning för förlorade semesterdagar har ansetts föreligga för resenärer som erhållit flygbiljetter med kortare giltighetstid än vad som avtalats; analogitillämpning av 32 § konsumentköplagen (1990:932) och 31 § konsumenttjänstlagen (1985:716) . Avgörande 1997-04-30; 1996-5479

U och E köpte i juni 1995 hos Resebyrån varsin flygbiljett tur och retur Bangkok med två stopp i Indien; ett på utvägen och ett på hemvägen. Biljetterna var giltiga ett år och priset var 8 124 kr per person. När resenärerna kom till Indien i januari 1996 ville de flyga vidare vid ett senare datum än det som ursprungligen inbokats. Flygbolaget meddelade att biljetterna endast var giltiga i sex månader. Detta framgick enligt flygbolaget av att det på biljetterna var skrivet ”6M”. U och E kontaktade då flygbolagets kontor i Sverige och bad dem kontakta Resebyrån för att få saken uppklarad. De fick dock ingen hjälp med att förlänga biljetterna, utan fick ändra sina resplaner. En av dem hann inte åka till Nepal och den andra hann inte besöka Thailand. U och E yrkade hos nämnden skadestånd med 5 000 kr per person för sveda och värk och med 4 000 kr per person för att de inte fick besöka Nepal respektive Thailand. De yrkade vidare ersättning för mellanskillnaden i pris för en ettårs- respektive en sexmånadersbiljett med 575 kr per person.

Resebyrån invände i ärendet att man hade kontaktat en annan resebyrå för att få biljetterna utställda. Den resebyrå som ställt ut biljetten anförde hos nämnden att man hade ställt ut biljetterna i enlighet med Resebyråns anvisningar och att utskriften gjorts enligt anvisningar från flygbolaget. Flygbolagets lokalkontor i Sverige invände i ärendet att resenärerna inte kontaktat flygbolaget när de befann sig i Indien och att man därför inte känt till problemen.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Av utredningen i ärendet framgår att U och E hos Resebyrån köpte var sin flygbiljett Stockholm - Bangkok tur och retur med stopp i Delhi på såväl utvägen som hemvägen. Enligt faktura av den 20 september 1995 skulle avresa ske den 10 oktober 1995 och hemresa den 10 augusti 1996. Dessa datum framgår också av kopia på flygbiljetten. Mot denna bakgrund torde det stå helt klart att U och E köpt flygbiljetter som skulle vara giltiga i ett år. Den omständigheten att det på biljetterna står "6M" kan inte föranleda annan bedömning. Av utredningen i ärendet framgår vidare att U och E i januari 1996 under sitt första stopp i Indien fick uppgift om att biljetterna bara var giltiga i sex månader och att de därför tvingades ändra sina planer och reste hem i början av april 1996.

Enligt nämndens mening är det uppenbart att U och E fått felaktiga flygbiljetter från Resebyrån. Resebyrån får anses ansvarig härför.

U och E har yrkat skadestånd med 5 000 kr per person för sveda och värk och 4 000 kr per person för att de inte kom till Nepal respektive Thailand samt prisavdrag med 575 kr per person för mellanskillnaden på biljettpriset.

När det gäller frågan om vilken form av ersättning som kan utgå i detta fall kan nämnden konstatera att det inte finns någon särskild konsumenträttslig lagstiftning som är tillämplig vid köp av flygbiljetter. Enligt såväl konsumentköplagen (1990:932) som konsumenttjänstlagen (1985:716) är emellertid påföljderna vid fel i vara respektive tjänst i huvudsak desamma och nämnden finner att dessa påföljder bör tillämpas analogt i detta fall. Vad först gäller yrkandet om prisavdrag för mellanskillnaden på biljettpriset måste detta förstås så att resenärerna har

betalat för biljetter med ett års giltighet men endast fått biljetter som varit giltiga i sex månader. Med hänsyn härtill finner nämnden att prisavdrag bör utgå. Det yrkade beloppet har inte bestritts och enligt nämndens mening saknas det anledning att ifrågasätta beloppet.

När det sedan gäller frågan om skadestånd kan nämnden konstatera att då det inte är fråga om personskada saknas det laglig grund att tillerkänna U och E skadestånd för sveda och värk. Nämnden finner däremot att det kan finnas utrymme för visst skadestånd för att resans längd förkortades från planerade tio månader till sex månader. Enligt motiven till skadeståndsreglerna i 32 § konsumentköplagen och 31 § konsumenttjänstlagen omfattar bestämmelserna också förlust av fritid samt liknande besvär och olägenheter som inte direkt kan mätas i pengar, dock inte vissa mindre betydande skadeverkningar som fick anses vara av rent ideell natur. Som Högsta domstolen framhållit i rättsfallet NJA 1992 s. 213 har semesterdagar, som på grund av en sakskada inte kunnat användas till rekreation, innefattat en följdskada som ansågs tillräckligt betydande för att ersättning skulle utgå. Enligt nämndens mening måste en förkortning av en semesterresa med fyra månader anses som en ersättningsbar följdskada. Skadan kan skäligen uppskattas till 1 000 kr per person.

Sammanfattningsvis tillerkänns sålunda U och E prisavdrag med 575 kr vardera samt skadestånd med 1 000 kr vardera. Yrkandena i övrigt lämnas utan bifall.