ARN 1997-4042

Ett kapitalförvaltningsbolag har tillhandahållit sina kunder möjlighet att lämna sina köp- och säljorder till bolaget via Internet. Fråga har uppkommit om skyldighet förelegat för bolaget att ersätta skada som uppkommit till följd av avbrott i förbindelserna till bolagets datorsystem och om avtalsvillkoren varit oskäliga.

R träffade i juni 1997 ett depåavtal för handel med värdepapper med ett bolag som tillhandahöll möjlighet att lämna köp- och säljorder via Internet. Den 23 juli 1997 havererade datasystemet hos bolaget och det gick inte att komma fram mellan klockan 10 och 11. Eftersom systemet inte fungerade fick R inte fram en säljorder till bolaget i rätt tid. R yrkade därför ersättning för utebliven vinst på en aktieförsäljning som han inte hade kunnat genomföra samt viss ersättning för vad han betalat för ”telefonsupport” och ”öppningsavgifter”.

Bolaget bestred yrkandet med hänvisning till att bolaget hade friskrivit sig från ansvar för förlust eller skada till följd av avbrott, fel eller brister i tele-, dator- eller annan kommunikationsförbindelse. Bolaget gjorde också gällande att en viss datorkapacitet hos uppdragsgivaren krävs för att systemet skall fungera tillfredsställande och att R:s dator inte hade tillräcklig kapacitet.

Nämnden gjorde följande bedömning:

Tvisten i ärendet gäller frågan huruvida bolaget genom depå-/kontoavtalet är skyldigt att ersätta skada som uppkommer på grund av avbrott i förbindelserna till bolagets datorsystem för handel med värdepapper via Internet (Systemet).

Genom det aktuella avtalet har bolaget enligt de allmänna bestämmelserna bl.a. åtagit sig att förteckna och förvara värdepapper som har mottagits av kunden (punkten A), att vidta vissa särskilt angivna förvaltningsåtgärder beträffande mottagna värdepapper (punkten B) och att utföra köp och försäljning av värdepapper för kundens räkning enligt överenskommelse i varje särskilt fall (punkten E).

Enligt punkten 4 i avtalet har kunden två alternativa möjligheter att handla genom bolaget, nämligen antingen genom att fylla i en köp- eller säljorder genom Systemet, eller genom att ringa till bolaget. I förstnämnda fall förutsätts att kunden har nödvändig utrustning och tillgång till Internet. Genom att använda sig av endera av dessa två möjligheter ger kunden bolaget i uppdrag att utföra det köp eller den försäljning som ordern omfattar. Överenskommelse om köp eller försäljning av värdepapper kan alltså träffas genom att kunden lämnar en order på ettdera av de angivna sätten (jfr punkten E i de allmänna bestämmelserna).

Genom punkten 4 sista stycket i avtalet har bolagets ansvar begränsats på så sätt att bolaget inte svarar för skada som uppkommer på grund av att köp- eller säljorder inte kommer fram. En annan begränsning har tagits in i punkten 15 sista stycket i avtalet. Enligt denna ansvarar bolaget inte för avbrott i tillgängligheten till Systemet eller telefontjänsten eller eljest för skada som uppkommer på grund av avbrott, fel eller brister i tele-, dator- eller annan kommunikationsförbindelse.

Den skada som R anser sig ha lidit beror på att säljordern inte har kommit fram, vilket i sin tur synes bero på avbrott i tillgängligheten till Systemet. Den fråga som då inställer sig är om de avtalsvillkor som begränsar bolagets ansvar i sådana fall är oskäliga och om de därför bör jämkas eller lämnas utan avseende.

Vid bedömningen av denna fråga beaktar nämnden följande. De aktuella ansvarsbegränsningarna hänför sig inte till utförandet av själva tjänsten att köpa eller sälja värdepapper, utan till ledet dessförinnan, nämligen mottagandet av köp- eller säljorder genom tele- eller datorkommunikation. Störningar i sådana kommunikationsförbindelser beror i allmänhet på omständigheter som ligger utanför den enskilde abonnentens kontroll. Även om utvecklingen på området för informationsteknologi har kommit långt, har utvecklingen ännu inte kommit så långt att störningar i enskilda datasystem helt har kunnat elimineras, i vart fall inte till rimliga kostnader. Det får fortfarande anses normalt att sådana störningar kan förekomma från tid till annan.

Att obetingat lägga ansvaret för att tele- och datorkommunikationsförbindelser fungerar utan avbrott på den näringsidkare som använder sig av sådan teknik för att ta emot order från konsumenter kan inte anses rimligt. Det skulle dessutom kunna leda till att näringsidkare med hänsyn till skadeståndsrisken avstår från att använda sådan teknik, som annars är till gagn för den enskilde konsumenten.

Det anförda leder nämnden till bedömningen att bestämmelserna om ansvarsbegränsning i punkten 4 sista stycket och punkten 15 sista stycket i det aktuella avtalet inte är oskäliga. Med hänsyn till detta kan R:s yrkande inte bifallas.

----------

Två ledamöter var skiljaktiga och anförde följande:

Enligt anmälaren har den uppkomna skadan berott på att datasystemet havererat hos bolaget. Detta påstående har inte bemötts av bolaget. Bolaget påstår dock allmänt - men utan att redogöra för vilken betydelse det skulle ha haft i det aktuella fallet - att man rekommenderat en dator med större internminne än vad som anmälaren har. Vilket internminne som krävs framgår dock ej av avtalet.

Anmälarens påståenden om att de problem han råkat ut för berott på underkapacitet i bolagets system har alltså i sak inte bemötts utan bolaget hänvisar till § 15 i ”Depåavtalet” där man i princip friskriver sig från allt ansvar för kommunikationsproblem som ligger såväl utanför som innanför bolagets kontroll.

Av konsumentskyddslagstiftningen (konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen) framgår att skador som beror på fel som ligger inom ett företags kontrollsfär ska företaget ansvara för. Undantag från skadeståndsansvar ska endast gälla fel som har orsakats av faktorer helt utanför företagets kontroll. Den nämnda lagstiftningen är inte direkt tillämplig i detta fall, men vi anser att samma resonemang om kontrollansvar för företaget bör tillämpas då skada uppkommit inom ramen för tjänsten. Mot denna bakgrund måste de friskrivningar från skadeståndsansvar som görs i 15 § ”Depåavtalet” anses vara alltför långtgående. Därmed är villkoret i den del som rör företagets kontrollansvar oskäligt enligt 36 § avtalslagen och bör lämnas utan avseende. Bolaget har inte visat att det uppkomna felet har berott på faktorer som legat utanför dess kontroll. Därför är bolaget ansvarigt för den skada som uppkommit p.g.a. felet.

När det gäller ersättningen har anmälaren inte helt styrkt den skada som han anser sig ha lidit. Vi anser därför att Reklamationsnämnden endast ska bifalla anmälarens yrkande att gälla direkta utlägg och kostnader.